speech_id
stringlengths 23
24
| protocol_id
stringlengths 12
21
| speech_number
int64 1
431
| dates
sequencelengths 1
13
| name
stringlengths 7
30
⌀ | person_id
stringlengths 23
24
⌀ | speaker_id
stringlengths 7
24
| riksdagen_id
stringclasses 927
values | party
stringclasses 36
values | district
stringclasses 153
values | role
stringclasses 167
values | gender
stringclasses 2
values | start_segment
float64 0.01
19.1k
| end_segment
float64 5.9
19.2k
| duration_segment
float64 1.21
14.3k
| text
stringlengths 23
99.4k
| text_normalized
stringlengths 0
99.3k
| transcription_w2v
stringlengths 2
172k
⌀ | start_text_time
float64 0.01
19.1k
| end_text_time
float64 4.1
19.2k
| born
stringlengths 4
10
⌀ | dead
stringclasses 758
values | bleu_score
float64 0
0.98
⌀ | overall_score
float64 0.5
1
| nr_speech_segments
int64 1
140
| start_segment_same
bool 2
classes | audio_file
stringlengths 22
189
|
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
i-Cv2yStKBJhRq2YvD9JG8aZ | prot-1970-höst-fk--44 | 28 | [
"1970-12-10"
] | Henrik Åkerlund | i-PPWwBLdPREsswAdQfVRE7a | i-PPWwBLdPREsswAdQfVRE7a | null | Högerpartiet | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets | förstakammarledamot | man | 10,334.745331 | 11,162.894737 | 828.149406 | Herr talman! Jag skall med några ord presentera den reservation som är fogad till detta bankoutskottets utlåtande nr 75 och säga något om det särskilda yttrandet. Såsom framgår av rubriken till utskottets utlåtande gäller frågan tillämpningen av den allmänna prisregleringslagen. Men man behöver inte begränsa sig till enbart frågan om tillämpningen. Jag skall därför också säga ett par ord rent principiellt om prisstopp och prisreglering, vilket ju är två skilda saker. Rent allmänt sett får vi väl alla vara överens om att ett mera permanent prisstopp respektive en mera permanent prisreglering inte tillhör en fri ekonomi och knappast heller kan sägas vara delar i ett fritt samhälle. Det är följaktligen en krisföreteelse som vi har blivit ställda inför. Jag vågar väl säga att vid handläggningen av detta ärende i bankoutskottet var det ingen som hade någon annan mening än att vi skulle se nuvarande prisstopp och prisreglering som en krisföreteelse. Den motivering som anförts till prisregleringen återfinns i den beredskapslag som säger att Konungen i händelse av krig eller krigsfara kan förordna om prisreglering. Eftersom vi inte har krig eller krigsfara just nu citeras särskilt en annan sak, nämligen att man anser att det uppstått en betydande fara för en allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom landet. Det är tveksamt om man inte använt ett felaktigt ord här. Man talar om fara för det allmänna prisläget, men frågan är om det inte vore riktigare att tala om en fara för en allvarlig stegring av det allmänna löneläget i landet. Priserna på de internationella marknaderna har varit något uppåtriktade under året, men man kan inte direkt säga att det varit fråga om en påtaglig uppgång på det fältet. I genomsnitt är priserna tämligen stabila måhända om man vill göra ett undantag för oljan, som blivit föremål för betydande prisstegring. Å andra sidan har priserna gått ner på ganska många metaller och andra varor. Någon utifrån kommande allvarlig prisstegringsrisk kan man knappast påvisa. Att vi emellertid kommit i ett sådant läge som rådde i augusti i år, då prisstoppet proklamerades, sammanhänger enligt min mening til syvende og sidst med det förhållandet att vården av penningväsendet i landet är dålig. I den partimotion som avgetts från vårt håll pekas framför allt på att finanspolitiken varit svag, och därigenom har en grund lagts för det läge som inträdde under sommaren och som åberopats för detta prisstopp. Detta är i och för sig riktigt, men det är inte hela sanningen, ty penningoch kreditpolitiken är enligt min mening, som jag så många gånger tidigare sagt här i kammaren, genomgående inte riktigt skött. Därutöver vill jag också peka på en annan sak. Man har haft erfarenheter av liknande företeelser tidigare. Att vi hade prisreglering under kriget och de närmast efterföljande krisåren var kanske inte så märkvärdigt. Det var en allmänt förekommande regleringsmetod världen över. Men t. o. m. några år efter krigsslutet var priserfarenheterna påtagligt goda. Prisstabiliteten åberopades faktiskt på den tiden som argument för hälsa i ekonomin när man sade att det inte var någon fara, att allting var bra — att priserna inte visade några uppåtgående tendenser. Att detta sammanhängde med att man vidtagit en hel del undertryckningsåtgärder på området ville man inte ordentligt redovisa vid den tidpunkten. Så kom då med valutautflödet under åren 1946—1948 år 1949 en devalvering av kronan, och därpå följde även en internationell = prisstegring. Resultatet blev en fullständig explosion i den engångsinflation som vi då fick uppleva. Man kan kanske inte säga att man kan dra en parallell med läget i dag, men vissa drag är på sätt och vis likartade. Trycket underifrån inne i landet, alltså krav på stora lönehöjningar, var inte lika starkt vid den tidpunkten som i dag. Å andra sidan var som jag framhållit situationen på importfältet mera besvärande då än vad fallet är nu. Prisstoppet och prisregleringen är proklamerade att vara fram till den 1 april år 1971. För att våga åberopa några av de tidigare erfarenheterna på detta område och med anledning där- av komma med något råd — vilket jag alltså skall drista mig till att göra i finansministerns närvaro — så vill jag uppmana honom att inte förlänga prisstoppet efter det datum som regeringen själv har angivit. Jag vill alltså uppmana er att verkligen stå för ert löfte. Även om det kan vara besvärligt tror jag att det i alla fall är klokare att stå fast vid vad man en gång har sagt. Trovärdighet är en viktig företeelse i sådana här sammanhang liksom i alla livets skiften för övrigt. Risken är eljest den att effekten av det man har bett människorna om, dvs. att vara återhållsamma i fråga om konsumtionen, mycket snart kommer att eroderas bort och att vi får en sjunkande moral. Det finns det mycket påtagliga erfarenheter av från den tid jag har erinrat om. Så länge det var krig och människor kände trycket utifrån så hade människorna ett ansvar, dvs. moralen var god. Så småningom är det klart att den uppluckrades. Det är något jag tror att man skall se upp mycket noga med. Det är svårt för att inte säga omöjligt i ett land som Sverige med den typ av människor som bor här att alltför länge hålla dem bundna vid någonting. De försöker med knep av olika slag, surrogat, tricksar sig fram på något sätt. En prispolisstat är inte heller något vi önskar. Den slutsats jag skulle vilja dra är således att prisstoppet bör upphöra den 1 april nästa år. Ta hellre en uppgång i priserna om det blir nödvändigt genom att lönerna skjuter i höjden. Beträffande prisregleringen kan man gå in för att driva den mjukt och inte vara oresonlig. Det är ett önskemål i vår partimotion och alldeles speciellt i reservationen. Om Pprisregleringen sköts mjukt, förståndigt och resonligt så blir det förvisso inte så svårt längre fram. Det kan komma till uttryck genom att regeringen under hand ger generella direktiv till prisoch kartellnämnden. Reservationen inrymmer det förslaget. Ett speciellt område på prissidan som man måste ta hänsyn till är jordbrukspriserna. De är reglerade genom överenskommelse med myndigheterna. Det är naturligtvis angeläget att man efter att ha träffat en överenskommelse också står för den och inte begagnar sig av andra medel att sätta den ur kraft. De statliga taxorna och avgifterna — de berördes för övrigt i den föregående diskussionen om lantmäteriverksamheten — måste givetvis innefattas under dessa prisstoppsoch priskontrollbestämmelser. Men det är naturligtvis inte heller lyckligt om dessa i det långa loppet skulle låsas på en olämplig nivå. Även där måste vi vara förnuftiga. Jag skall inte säga så mycket om importpriserna — frågan tas nog upp av andra — men ett par ord kanske jag kan tillåta mig att anföra. Handelsministern har gjort ett uttalande i vilket han uttryckt förhoppningar om att de svenska importörerna skulle kunna tala med utländska exportörer, få dem att förstå att vi har prisreglering och prisstopp, och att de inte skall kräva mer betalt för sina varor. Det skulle alltså framföras av svenska importörer! Ursäkta att jag använder ordet, men det är, herr talman, en aning rörande att en svensk handelsminister för fram en sådan tanke offentligt. I den verksamhet som det här är fråga om blir det alltid hårda förhandlingar, där vädjanden naturligtvis inte når särskilt långt. Sedan också ett par ord om det särskilda yttrandet. Det skall uppfattas som en varning för de allvarliga återverkningar som ett långvarigt prisstopp skulle föra med sig. Om man inom handelsdepartementet och regeringen i övrigt har funderingar på att hålla fast vid prisstoppet en längre tid, blir det så mycket viktigare att själva regleringsåtgärderna blir förnuftiga och inte utmanande. Med det särskilda yttrandet har vi velat säga att man i så fall bör ta med riksdagen i bilden, så att de synpunkter som kan anföras i fråga om smidighet i handhavandet av detta instrument också blir beaktade. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen. | herr talman jag skall med några ord presentera den reservation som är fogad till detta bankoutskottets utlåtande nr sjuttiofem och säga något om det särskilda yttrandet såsom framgår av rubriken till utskottets utlåtande gäller frågan tillämpningen av den allmänna prisregleringslagen men man behöver inte begränsa sig till enbart frågan om tillämpningen jag skall därför också säga ett par ord rent principiellt om prisstopp och prisreglering vilket ju är två skilda saker rent allmänt sett får vi väl alla vara överens om att ett mera permanent prisstopp respektive en mera permanent prisreglering inte tillhör en fri ekonomi och knappast heller kan sägas vara delar i ett fritt samhälle det är följaktligen en krisföreteelse som vi har blivit ställda inför jag vågar väl säga att vid handläggningen av detta ärende i bankoutskottet var det ingen som hade någon annan mening än att vi skulle se nuvarande prisstopp och prisreglering som en krisföreteelse den motivering som anförts till prisregleringen återfinns i den beredskapslag som säger att konungen i händelse av krig eller krigsfara kan förordna om prisreglering eftersom vi inte har krig eller krigsfara just nu citeras särskilt en annan sak nämligen att man anser att det uppstått en betydande fara för en allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom landet det är tveksamt om man inte använt ett felaktigt ord här man talar om fara för det allmänna prisläget men frågan är om det inte vore riktigare att tala om en fara för en allvarlig stegring av det allmänna löneläget i landet priserna på de internationella marknaderna har varit något uppåtriktade under året men man kan inte direkt säga att det varit fråga om en påtaglig uppgång på det fältet i genomsnitt är priserna tämligen stabila måhända om man vill göra ett undantag för oljan som blivit föremål för betydande prisstegring å andra sidan har priserna gått ner på ganska många metaller och andra varor någon utifrån kommande allvarlig prisstegringsrisk kan man knappast påvisa att vi emellertid kommit i ett sådant läge som rådde i augusti i år då prisstoppet proklamerades sammanhänger enligt min mening til syvende og sidst med det förhållandet att vården av penningväsendet i landet är dålig i den partimotion som avgetts från vårt håll pekas framför allt på att finanspolitiken varit svag och därigenom har en grund lagts för det läge som inträdde under sommaren och som åberopats för detta prisstopp detta är i och för sig riktigt men det är inte hela sanningen ty penningoch kreditpolitiken är enligt min mening som jag så många gånger tidigare sagt här i kammaren genomgående inte riktigt skött därutöver vill jag också peka på en annan sak man har haft erfarenheter av liknande företeelser tidigare att vi hade prisreglering under kriget och de närmast efterföljande krisåren var kanske inte så märkvärdigt det var en allmänt förekommande regleringsmetod världen över men t o m några år efter krigsslutet var priserfarenheterna påtagligt goda prisstabiliteten åberopades faktiskt på den tiden som argument för hälsa i ekonomin när man sade att det inte var någon fara att allting var bra att priserna inte visade några uppåtgående tendenser att detta sammanhängde med att man vidtagit en hel del undertryckningsåtgärder på området ville man inte ordentligt redovisa vid den tidpunkten så kom då med valutautflödet under åren etttusen niohundraförtiosex etttusen niohundraförtioåtta år etttusen niohundraförtionio en devalvering av kronan och därpå följde även en internationell prisstegring resultatet blev en fullständig explosion i den engångsinflation som vi då fick uppleva man kan kanske inte säga att man kan dra en parallell med läget i dag men vissa drag är på sätt och vis likartade trycket underifrån inne i landet alltså krav på stora lönehöjningar var inte lika starkt vid den tidpunkten som i dag å andra sidan var som jag framhållit situationen på importfältet mera besvärande då än vad fallet är nu prisstoppet och prisregleringen är proklamerade att vara fram till den ett april år etttusen niohundrasjuttioett för att våga åberopa några av de tidigare erfarenheterna på detta område och med anledning där av komma med något råd vilket jag alltså skall drista mig till att göra i finansministerns närvaro så vill jag uppmana honom att inte förlänga prisstoppet efter det datum som regeringen själv har angivit jag vill alltså uppmana er att verkligen stå för ert löfte även om det kan vara besvärligt tror jag att det i alla fall är klokare att stå fast vid vad man en gång har sagt trovärdighet är en viktig företeelse i sådana här sammanhang liksom i alla livets skiften för övrigt risken är eljest den att effekten av det man har bett människorna om det vill säga att vara återhållsamma i fråga om konsumtionen mycket snart kommer att eroderas bort och att vi får en sjunkande moral det finns det mycket påtagliga erfarenheter av från den tid jag har erinrat om så länge det var krig och människor kände trycket utifrån så hade människorna ett ansvar det vill säga moralen var god så småningom är det klart att den uppluckrades det är något jag tror att man skall se upp mycket noga med det är svårt för att inte säga omöjligt i ett land som sverige med den typ av människor som bor här att alltför länge hålla dem bundna vid någonting de försöker med knep av olika slag surrogat tricksar sig fram på något sätt en prispolisstat är inte heller något vi önskar den slutsats jag skulle vilja dra är således att prisstoppet bör upphöra den ett april nästa år ta hellre en uppgång i priserna om det blir nödvändigt genom att lönerna skjuter i höjden beträffande prisregleringen kan man gå in för att driva den mjukt och inte vara oresonlig det är ett önskemål i vår partimotion och alldeles speciellt i reservationen om pprisregleringen sköts mjukt förståndigt och resonligt så blir det förvisso inte så svårt längre fram det kan komma till uttryck genom att regeringen under hand ger generella direktiv till prisoch kartellnämnden reservationen inrymmer det förslaget ett speciellt område på prissidan som man måste ta hänsyn till är jordbrukspriserna de är reglerade genom överenskommelse med myndigheterna det är naturligtvis angeläget att man efter att ha träffat en överenskommelse också står för den och inte begagnar sig av andra medel att sätta den ur kraft de statliga taxorna och avgifterna de berördes för övrigt i den föregående diskussionen om lantmäteriverksamheten måste givetvis innefattas under dessa prisstoppsoch priskontrollbestämmelser men det är naturligtvis inte heller lyckligt om dessa i det långa loppet skulle låsas på en olämplig nivå även där måste vi vara förnuftiga jag skall inte säga så mycket om importpriserna frågan tas nog upp av andra men ett par ord kanske jag kan tillåta mig att anföra handelsministern har gjort ett uttalande i vilket han uttryckt förhoppningar om att de svenska importörerna skulle kunna tala med utländska exportörer få dem att förstå att vi har prisreglering och prisstopp och att de inte skall kräva mer betalt för sina varor det skulle alltså framföras av svenska importörer ursäkta att jag använder ordet men det är herr talman en aning rörande att en svensk handelsminister för fram en sådan tanke offentligt i den verksamhet som det här är fråga om blir det alltid hårda förhandlingar där vädjanden naturligtvis inte når särskilt långt sedan också ett par ord om det särskilda yttrandet det skall uppfattas som en varning för de allvarliga återverkningar som ett långvarigt prisstopp skulle föra med sig om man inom handelsdepartementet och regeringen i övrigt har funderingar på att hålla fast vid prisstoppet en längre tid blir det så mycket viktigare att själva regleringsåtgärderna blir förnuftiga och inte utmanande med det särskilda yttrandet har vi velat säga att man i så fall bör ta med riksdagen i bilden så att de synpunkter som kan anföras i fråga om smidighet i handhavandet av detta instrument också blir beaktade med detta herr talman yrkar jag bifall till reservationen | aman jag ska med några ord presentera den reservation som med fogad till detta bankutskottets utlåtande nummer sjuttiofem och även säga några ord om det särskilda yttrandet som framgår utav rubriken till utskottets utlåtande så gäller det är ju frågan tillämpningen av den allmänna prisregleringslagen mendet är ju ändå inte enbart fråga om tillämpningen som man behöver begränsa sig till jag ska därför också säga ett par ord rent principiellt om prisstopp och prisreglering vilket ju är två skilda saker rent allmänt sett får vi väl vara överens allsammans om att ett mera permanent prisstopp respektive prisreglering inte tillhör en fri ekonomi och knappast kan sägas heller bara delar i ett fritt samhälle det n följaktligen en krisföreteelse som vi har blivit stälda inför och ja tror väl att jag vågar säga att devid handläggningen av det här ändet i bankutskottet så var det väl ingen som hade någon annan mening heller än de att vi skulle se det nuvarande prisstoppet och prisregleringen som en krisföreteelse motiveringen som är anförd till den detta pristocp prisreglering den återfinns ju här i den lag beredskapslag som säger att ensa krig eller krigsfara så kan konungen förordna om prisreglering där citeras eftersom vi inte har krig eller krigsfara just nu särskilt en annan sak nämligen att det har uppkommit man anser att et uppkommit en betydande fara för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom landet det är väl kanske tveksamt om inte man har använt ett felaktigt ord här när man har talat om fara för det allmänna prisläget om inte det vore riktigare att säga att det är en en fara för en allvarlig stegring av det allmänna löneläget i landet priserna på de internationella marknaderna har ju varit något uppriktade under året men man kan väl inte säga direkt att det sånär påtaglig uppgång på det fälen stabila är de väl om man kanske gör ett undantag för oljan som ju har blivit föremål för en rätt betydande prisstegning åch andra sidan så är det ju rätt många metaller och annat som har där priserna har gått ner så atts någon utifrån kommande allvarlig prisstegningsrisk kan man knappast påvisa att vi emellertid kommit i et sånt här läge där de nu som skedde i augusti i fjol proklamerades ett prisstopp sammanhänger enligt min mening till synendo sist med det förhållandet att vi har en dålig vård utav penningväsendet i landet i den motion som avgifts partimotion som avgifter från vårt håll så pekas framför allt på att finanspolitiken har varit smag dessförinnan och därgenom har en grund lags för det läge som inträdde under sommaren och som åberopats för detta prisstopp det är väl i och för sig riktigt men det är inte bara det utan penning och finanspolitiken genomgående enligt min mening och det jag så många gånger tidigare sagt här kan man inte riktigt skött jag kanske därutöver också får peka på en annan sak långsiktigt och det d man har ju haft erfarenheter utav såna här företeelser tidigare att vi hade prisreglering under kriget och den närmaste efterföljande krigsåren var var kanske inte så märkvärdig det var en allmänt föreförekommande regleringsmetod världen över men det var väl så att några år efter krigsslutet så så var priserfarenheterna påtagligt goda och de opropades faktiskt på den tiden det man sa här att här är det ju inga far allting är bra frid och fröjd i landet priserna har inte visat några tendenser p att det sammanhängde med att man hade en hel del undertryckningsåtgärder på området det ville man aldrig ordentligt redovisa på den tidpunkten så kom då med valutautflödet under årena fyrtiosex till fyrtioåtta en devalvering av kronan och så blev det på det en också en internationell prisstegning men resultatet blev en fullständig explosion i den engångsinflation som vi då fick uppleva nu kan man kanske inte säga att man kan dra en parallell med läget i dag men på sätt och vis är det vissa drag till det här som är likartade trycket underifrån inne i landet krav alltså på mycket höga lönestegringar var inte lika hårt vid den tidpunkten som det är i dag å andra sidan är det som jag säger att på importfältet var situationen mera besvärande då än vad fallet är nu prisstoppet och prisregleringen den är nu proklamerad fram till den första april nittonhundrasjuttioett och om man nu skulle våga att åberopa något utav tidigare erfarenheter på det här området och därutav vilja komma med något råd vilket alltså ska drifta med att göra i finansministerns närvaro så är det det att förläng inte det här prisstoppet efter det datum som ni själva har uppgift det var ju sagt att det här skulle stå till den första april nästa år ochjag skulle vilja uppmana att stå för det löftet även om det kan vara besvärligt så tror jag det kan vara klokare att i alla fall stå fast vid vad man en gång har sagt trovärdighet är en viktig företeelse i såna här sammanhang liksom i alla livets skiftning för övrigt risken är äljes den att mycket snart så kommer effekten utav det man har bett människorna om alltså att vara återhållsamma på den här frontmed prisfronten an ltså den kommer att iroderas bort och vi får en sjunkande moral vilket var mycket påtagliga erfarenheter ifrån den tid som jag ha velat gera om erinner om nämligen att så länge man hade kriget och trycket utifrån under de närmaste åren så kände människorna ett ansvar en skyldighet altså moralen var god men så småningom så är det klart att den uppluckrades och det ätror jag att man ska se upp väldigt noga med det är väldigt svårt fåra inte säga väldigt omöjligt i ett land som sverige den typen av människor som bor här det är detta att det inte går att att alltför länge hålla dem bundna utan att de försöker med knepet av olika slag man hittar på surogat man trixar sig fram på något sätt och en prispolisstat kan ju inte vara någonting som någon kan önska sig att få och den slutsatsen som vi då har de som jag skulle villa dra altså den först att låt det här strunta i den här saken efter den första april nästa år ooch ta då hellre då risen uppgång om det är nödvändigt chömpå även på prisfrontnom lönerna alltså rasar iväg sean är det den andra frågan om prisregleringen där kan man naturligtvis gå in för att driva regleringen som en mjuk sådan att inte vara oresonlig och jag tror att det är ju så att säga det som önskemålet ute i partimotionen och i reservationen alldeles speciellt att sköta under mellantiden på ett sådant sätt att det en mjuk och förståndig resonlig tillämpning av prisregleringen så kommer det förvisso inte bli så svårt längre fram det här kan ju komma till uttryck genom att manregeringen ger sådana underhanser eller genermera generella direktiv till pris och kartellnämnden och det är alltså inrymt här till resorvationen att man bör göra det ett speciellt område som man måste ta hänsyn till på prissidan är naturligtvis jordbrukspriserna här de är ju reglerade genom överenskommelser med myndigheterna ochdet är näns angeläget att har man en gång träffat en sådan överenskommelse så får man ju ändå stå för den och inte och inte med begagnad utav andra såna här sätta själva överenskommelsen ur kraft de statliga taxorna och avgifterna de berördes ju här för övrigt i den diskussion som var alldeles nyss som lantmöteri de måste naturis innefattas under de här prisstoppsbestämmelserna acv priskontrollbestämmelserna men även för dem är det naturligtvis ir det långa loppet inte lyckligt om de skulle låsas på en olämplig nivå utan att även där manfår vara förnuftig men så länge som vi har det här systemet så får de naturligtvis vara underkastade jag ska inte säga mycket om importpriserna det kommer nog att tas upp här kanske i debatten men ett par ord kanske kan tillåtas mig handelsministern har gjort ett uttalande där han uttryckt förhoppningar om att de svenska importörerna skulle kunna tala med utländska exportörer omaförstå att vi har prisreglering och prisstoppoch att de inte ska kräva mer betalt det skulle alltså framföras svesvnska importörer det är ju härtalman ursäktar mig att jag använder ordet men det är en aning rörande att en svensk handelsminister för fram en sådan tanke offentligt därför att i det liv som det här är frågan om så är det ju alltid hårda förhandlingar naturligtvis med dä inte vädjanden egentligen når särskilt långt i alltså ett ord också om det särskilda yttrandet de ska naturligt läsas så som en varning för de allvarliga återverkningarna av ett prisstopp som blir långvarigt och där man anns as om man nu har sådana funderingar på finansdepartementet att man ska hålla fast vid eller handsdepartementet hålla fast vid prisstoppet en längre tid då blir detju naturlsigt mycket viktigare att själva regleringsåtgärderna blir förnuftiga och inte utmanande då har vi här med det särskilda ytlandet velat säga det att i så fall så bör ju hänsyn tas till att man har med riksdagen meut i bilden så att de synpunkter som kan anföras ir frågan om smidighet i handhavandet utav det här instrumentet också blir beaktade jag med detta är talmanså yrkar jag alltså bifall till reservation ja | 10,319.432 | 11,160.382 | 1914-09-28 | 1996-08-17 | 0.35893 | 0.987927 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-08_1970-12-09_1970-12-10.2.mp3 |
i-AvgG4iunmEEQy3pHep9Mwy | prot-1970-höst-fk--44 | 29 | [
"1970-12-10"
] | Arvid Annerås | i-HsWM4bpkJMwFcQjYcCpgmf | i-HsWM4bpkJMwFcQjYcCpgmf | null | Liberalerna | Västra Götalands läns västra valkrets, Kronobergs läns och Hallands läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 11,177.988115 | 11,398.718166 | 220.730051 | Herr talman! Jag vill i korthet motivera det särskilda yttrande som är fogat till bankoutskottets utlåtande. Den allmänna prisregleringslagen är som bekant en fullmaktslag som ger Kungl. Maj:t möjlighet att under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering. Förutsättningarna för och tillämpningen av lagen anges i dess 1 $, som bl.a. förordar tillämpning av lagens bestämmelser om det uppkommit betydande fara för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom riket. Förordnandet skall gälla för viss tid, dock högst ett år. Herrar Stefanson och Tistad i denna kammare har lagt fram en motion, där de bl. a. framför att det naturliga sättet att bekämpa en inflationistisk utveckling inte är ett prisstopp utan en ekonomisk politik som inriktas på att skapa en bättre balans i samhällsekonomin. Vidare framhålles att med en annorlunda politik hade de kraftiga prisstegringarna kunnat dämpas och prisstoppet undvikas. Prisstoppet får väl betecknas som en nödfallsåtgärd. Det väsentliga är genomförandet av ett ekonomiskt stabiliseringsprogram, ett långsiktigt sådant, som vi från folkpartiets sida föreslagit vid en rad olika tillfällen. I motionen framförs synpunkter på att om åtgärder av prisreglerande karaktär skulle övervägas även för tiden efter den 31 mars 1971, så kan det knappast bli fråga om prisstopp utan om en reglerad prisstegring, som ger företagen möjligheter att kompensera sig för höjda kostnader till följd av exempelvis löneökningar. Med tanke på de betydande nackdelar som föreligger ur samhällsekonomisk synpunkt av en fortsatt prisreglering är det angeläget att riksdagen ges möjlighet att i förväg ta ställning till frågan om eventuella åtgärder av prisreglerande karaktär. Motionen slutar med en begäran om att Kungl. Maj:t före ett eventuellt beslut om fortsatta prisreglerande åtgärder för tiden Yrkandet har avstyrkts av ett enhälligt utskott med motiveringen att formerna för riksdagens medverkan vid beslut om prisreglerande åtgärder är reglerade i allmänna prisregleringslagen och inte kan påverkas på annat sätt än genom ändring av denna lag. Ett långvarigt prisstopp får betydande återverkningar på samhällsekonomin, och detta motiverar att riksdagen ges möjlighet att ta ställning till frågan om prisreglerande åtgärder. Prisregleringslagen hindrar inte detta, utan vid lagens tillkomst tycks man ha utgått från att sådant förfarande skulle tillämpas, om inte särskilda skäl talar emot detta. Sådana särskilda skäl kan föreligga då det är fråga om att införa prisstopp men knappast då det gäller att ändra eller förlänga en redan införd prisreglering. Då är det min förhoppning att riksdagen ges möjlighet att ta ställning till frågan om prisreglerande åtgärder för tiden efter den 31 mars. Med det anförda har jag velat motivera det särskilda yttrande som är fogat till bankoutskottets utlåtande, vilket jag i Övrigt ber att få yrka bifall till. | herr talman jag vill i korthet motivera det särskilda yttrande som är fogat till bankoutskottets utlåtande den allmänna prisregleringslagen är som bekant en fullmaktslag som ger kunglig majestät möjlighet att under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering förutsättningarna för och tillämpningen av lagen anges i dess ett paragrafen som bland annat förordar tillämpning av lagens bestämmelser om det uppkommit betydande fara för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom riket förordnandet skall gälla för viss tid dock högst ett år herrar stefanson och tistad i denna kammare har lagt fram en motion där de bl a framför att det naturliga sättet att bekämpa en inflationistisk utveckling inte är ett prisstopp utan en ekonomisk politik som inriktas på att skapa en bättre balans i samhällsekonomin vidare framhålles att med en annorlunda politik hade de kraftiga prisstegringarna kunnat dämpas och prisstoppet undvikas prisstoppet får väl betecknas som en nödfallsåtgärd det väsentliga är genomförandet av ett ekonomiskt stabiliseringsprogram ett långsiktigt sådant som vi från folkpartiets sida föreslagit vid en rad olika tillfällen i motionen framförs synpunkter på att om åtgärder av prisreglerande karaktär skulle övervägas även för tiden efter den trettioett mars etttusen niohundrasjuttioett så kan det knappast bli fråga om prisstopp utan om en reglerad prisstegring som ger företagen möjligheter att kompensera sig för höjda kostnader till följd av exempelvis löneökningar med tanke på de betydande nackdelar som föreligger ur samhällsekonomisk synpunkt av en fortsatt prisreglering är det angeläget att riksdagen ges möjlighet att i förväg ta ställning till frågan om eventuella åtgärder av prisreglerande karaktär motionen slutar med en begäran om att kunglig majestät före ett eventuellt beslut om fortsatta prisreglerande åtgärder för tiden yrkandet har avstyrkts av ett enhälligt utskott med motiveringen att formerna för riksdagens medverkan vid beslut om prisreglerande åtgärder är reglerade i allmänna prisregleringslagen och inte kan påverkas på annat sätt än genom ändring av denna lag ett långvarigt prisstopp får betydande återverkningar på samhällsekonomin och detta motiverar att riksdagen ges möjlighet att ta ställning till frågan om prisreglerande åtgärder prisregleringslagen hindrar inte detta utan vid lagens tillkomst tycks man ha utgått från att sådant förfarande skulle tillämpas om inte särskilda skäl talar emot detta sådana särskilda skäl kan föreligga då det är fråga om att införa prisstopp men knappast då det gäller att ändra eller förlänga en redan införd prisreglering då är det min förhoppning att riksdagen ges möjlighet att ta ställning till frågan om prisreglerande åtgärder för tiden efter den trettioett mars med det anförda har jag velat motivera det särskilda yttrande som är fogat till bankoutskottets utlåtande vilket jag i övrigt ber att få yrka bifall till | ja här tar manjag vill i kortet motivera de särskilda yttrande som är fogat till bankutskottets utlåtande allmänna prisregleringslagen är ju som bekant en fullmaktslag som ger en möjshett möjlighet att under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering och förutsättningar för tillämpning av lagen de anges vid dess första paragraf som bland annat förordar tillämpning av lagens bestämmelse om det uppkommit betydande fara och allvarlig stegning av allmänna prisläget inom riket och förodanatt det ska ju gälla för en viss tid dock högst ett årstid erra stefansson och tistad har lagt fram en motion i denna kammare som bland annat framför att det naturliga sättet att bekämpa en inflationistisk utveckling det är inte ett prisstopp utan en ekonomisk politik som inriktas på att skapa en bättre balans i samhällsekonomi och vidare framhålles att med en annorlunda politik så hade de kraftiga prisstegringarna kunnat dämpas och prisstoppet undvikas prisstoppet får väl betecknas som en nödfallsåtgärd det väsentliga är genomförandet av ett ekonomiskt sstabiliseringsprogram ett långsiktigt sådant som vi folkpartiet har föreslagit vid en rad olika tillfällen i motionen framför synpunkter på att o åtgärder av prisregande karaktär skulle övervägas även för tiden efter den trettioförsta matchen nittonhundrasjuttioett så kan det ju knappast bli fråga om prisstopp utan om en reglerad prisstegring som ger företagen möjligheter att kompensera sig för höjda kostnader till följd av exempelvis löneökningar med tanke på de betydande nackdelar som föreligger u samhällsekonomisk synpunkt av fortsatta prisreglerande åtgärder så är det ju angeläget att riksdagen ges möjlighet att i förväg ta ställning till frågan om entuällt åtgärder av pristillegrerande karaktär motionen slutar med en begäran om att en kunglig majeristete före eventuellt beslut om fortsatta prisreglerande åtgärder för tiden efterträtt i första mats shuttioett måtte inhämta riksdagens förande ökandet har avslagits av ett enhälligt utskott med motivering att formerna för riksdagens medverkan vid beslut av prisreglerande åtgärder är de är reglerade i allmänna prisregleringslagen och kan inte formellt påverkas på annat sätt än genom ändring av denna lag ett långvarigt prisstopp innebär betydande återverkningar på samhällsekonomi och detta motiverar att riksdagen ges möjlighet att ta ställning till frågan om prisreglerande åtgärder prisregleringslagen hindrar inte detta utan vid lagens tillkomstså tycks man ha utgått från att ett sådant förfarande skulle tillämpas om inte särskilda skäl talar emot detta sådana särskilda skäl kan föreligga då det är frågan om att införa prisstopp men knappast då det gäller att ändra eller förlänga ett redan införd prisreglering och då är det min förhoppning att riksdagen ges möjlighet att ta ställning till frågan om prisreglerande åtgärder för tiden efter den trettioförsta mars och med det framförde så har jag då velat motivera det särskilda yttrandet som är fogat till bankutskottets utlåtande som i övrigt velat skicka bifall till här | 11,178.328 | 11,397.795 | 1913-08-13 | 2007-06-11 | 0.618214 | 0.992392 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-08_1970-12-09_1970-12-10.2.mp3 |
i-Gc7Ffs9V9pFkwBmE9afLbA | prot-1970-höst-fk--44 | 30 | [
"1970-12-10"
] | Sture Palm | i-A299eggckA8HS7jSxqrvbz | i-A299eggckA8HS7jSxqrvbz | null | Socialdemokraterna | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets, Stockholms läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 11,412.21562 | 11,828.870968 | 416.655348 | Herr talman! Jag skall bara göra några reflexioner i anslutning till de motioner som har väckts i denna fråga samt en kortfattad kommentar till utskottets utlåtande. I moderaternas motion sägs bl.a. att man efterlyser mera fasthet i den ekonomiska politiken. Man skulle kanske vilja flytta över den där bedömningen till att gälla mera fasthet i den borgerliga reservationen och det borgerliga särskilda yttrandet, ty det är ytterst diffust sammanskrivet. Det är inte bara vi som frågar oss utan även andra här i kammaren som läser detta: Vad är det moderaterna vill med sin motion, som är undertecknad av partiledaren? Vi fick ju lära oss här i går att man skall behandla partimotioner mera högaktningsfullt än andra. Mot den bakgrunden får vi väl också se att det blev en reservation. Vad är det moderaterna vill? Det är svårt att läsa ut av denna reservation, men herr Åkerlund, som uppenbarligen trivs bra i denna talarstol och som var ganska mångordig, gav en förklaring som var intressant. Han sade: Strunta i prisstoppet den 1 april 1971. Det är raka besked. Man bara frågar sig: Är det möjligen partiledare Bohman som talar genom herr Åkerlund i denna fråga? Det finns emellertid några intressanta avsnitt i de moderatas resonemang, och jag skall bara ta upp ett par av dem. Det gäller bl.a. frågan om prisreglering av taxor och avgifter som ligger under de allmänna, Därvidlag för moderaterna det resonemanget att man skulle gå hårdare fram. Där talar utskottet om att de statliga myndigheterna har föreskrivit restriktivitet när det gäller höjningen av taxorna på det statliga området. Men de moderata vill också att prisregleringen skall omfatta även kommunerna. Här kommer vi in på den klassiska frågan, som herr Åkerlund och jag är bekanta med, bl. a. i Stockholms förortskommuner som ju styrs av de borgerliga — frågan om skatteeller avgiftsfinansiering. Vi har under hösten fått uppleva de borgerligas förtjusning att välja avgiftsfinansiering i dessa kommuner i stället för att höja kommunalskatten. Då är det värdefullt att få höra av partiledare Bohman att det är någonting mycket avskyvärt att tänka sig att fortsätta denna politik. Jag vill bara hänvisa till vad som skett i en hel del kommuner i grannskapet under senare tid. Sedan tar de moderata upp resonemanget om dispensansökningarna. Jag har mig bekant att ärendena nu avbetas snabbare och att det kan väntas en betydligt bättre arbetsbalans på detta område än tidigare. är skriven av herrar Stefanson och Tistad, är faktiskt så klent underbyggd att den inte ens tjänade som underlag för reservation, utan man har krystat fram ett särskilt yttrande som är nästan lika konturlöst som de moderatas reservation. Här varnar centern och folkpartiet för produktionsinskränkningar och sysselsättningsproblem. Betyder det att folkpartioch centermotionärerna menar att statsmakterna har bromsat för hårt, medan de moderata efterlyst hårdare tag? Det skulle vara intressant att få veta hur man ser på den saken. Vidare säger man i denna motion någonting om att ”staten sålunda bör stå fast vid uppgörelsen beträffande prissättning på jordbruksprodukter som träffats med jordbrukets organisationer, även om detta i inflationstider kan leda till prishöjningar”. Är det någon som har tänkt någonting annat? Eller vad är det för informationer motionärerna har skaffat sig? Här är det ju fråga om rena truismer, rent ut sagt. Har man träffat en uppgörelse har det ju inte varit fråga om att riva upp den. Vidare är det fråga om motivet för priskontrollen. Jag vill passa på att citera vad den avgående SPK-chefen sade i gårdagens tidningar. I en avskedsintervju sade han att det fanns fullgoda skäl för att ta till prisstoppet — han har ju många års erfarenhet på detta område. Enligt tidningarna sade han följande: ”Marginalerna steg — som de alltid gör — hela vägen genom leden från producent till konsument, effekterna lagrades på varann och vissa varugrupper ökade 5—6 procent på några månader. Oron blev stor bland konsumenterna. En avtalsrörelse förestod med risk för en ond cirkel av kompensationskrav, höjda kostnader, ytterligare kompensation etc.” I detta läge menade den avgående SPK-chefen att prisstoppet var motiverat — och han bör, som jag sade, om någon vara sakkunnig på detta område. I detta sammanhang bör också erinras om att det borgerligt styrda Norge i dagarna klippt till med ett prisstopp. I samma tidning som den i vilken SPK-chefen gör sitt uttalande får vi från Norge meddelande om att ett prisstopp skall genomföras med retroaktiv verkan från den 20 november. I artikeln sägs: ”Beslutet kom inte överraskande, och från flera håll kommer det att riktas kritik mot regeringen för att den dröjt för länge med sitt beslut, varigenom effekten av prisstoppet blir reducerad.” När regeringen trots detta på tisdagen beslöt om prisstopp, var detta ett uttryck för att prispressen i Norge under den senaste tiden varit ovanligt stark. I artikeln kom man sedan till följande slutsats: ”I en kommentar till regeringsbeslutet säger venstres ordförande Helge Seip att det var nödvändigt för regeringen att göra något extra.” Han slutar med att säga, att han är en representant för venstre: ”Den beska medicin som vi nu alla får vara med om att svälja kommer att göra gott när den får verka.” Jag vill bara anföra dessa fakta när man diskuterar om det var en riktig åtgärd att klippa till med prisstoppet och när man nu har diskuterat frågan om prisstoppets utformning. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan. | herr talman jag skall bara göra några reflexioner i anslutning till de motioner som har väckts i denna fråga samt en kortfattad kommentar till utskottets utlåtande i moderaternas motion sägs bland annat att man efterlyser mera fasthet i den ekonomiska politiken man skulle kanske vilja flytta över den där bedömningen till att gälla mera fasthet i den borgerliga reservationen och det borgerliga särskilda yttrandet ty det är ytterst diffust sammanskrivet det är inte bara vi som frågar oss utan även andra här i kammaren som läser detta vad är det moderaterna vill med sin motion som är undertecknad av partiledaren vi fick ju lära oss här i går att man skall behandla partimotioner mera högaktningsfullt än andra mot den bakgrunden får vi väl också se att det blev en reservation vad är det moderaterna vill det är svårt att läsa ut av denna reservation men herr åkerlund som uppenbarligen trivs bra i denna talarstol och som var ganska mångordig gav en förklaring som var intressant han sade strunta i prisstoppet den ett april etttusen niohundrasjuttioett det är raka besked man bara frågar sig är det möjligen partiledare bohman som talar genom herr åkerlund i denna fråga det finns emellertid några intressanta avsnitt i de moderatas resonemang och jag skall bara ta upp ett par av dem det gäller bland annat frågan om prisreglering av taxor och avgifter som ligger under de allmänna därvidlag för moderaterna det resonemanget att man skulle gå hårdare fram där talar utskottet om att de statliga myndigheterna har föreskrivit restriktivitet när det gäller höjningen av taxorna på det statliga området men de moderata vill också att prisregleringen skall omfatta även kommunerna här kommer vi in på den klassiska frågan som herr åkerlund och jag är bekanta med bl a i stockholms förortskommuner som ju styrs av de borgerliga frågan om skatteeller avgiftsfinansiering vi har under hösten fått uppleva de borgerligas förtjusning att välja avgiftsfinansiering i dessa kommuner i stället för att höja kommunalskatten då är det värdefullt att få höra av partiledare bohman att det är någonting mycket avskyvärt att tänka sig att fortsätta denna politik jag vill bara hänvisa till vad som skett i en hel del kommuner i grannskapet under senare tid sedan tar de moderata upp resonemanget om dispensansökningarna jag har mig bekant att ärendena nu avbetas snabbare och att det kan väntas en betydligt bättre arbetsbalans på detta område än tidigare är skriven av herrar stefanson och tistad är faktiskt så klent underbyggd att den inte ens tjänade som underlag för reservation utan man har krystat fram ett särskilt yttrande som är nästan lika konturlöst som de moderatas reservation här varnar centern och folkpartiet för produktionsinskränkningar och sysselsättningsproblem betyder det att folkpartioch centermotionärerna menar att statsmakterna har bromsat för hårt medan de moderata efterlyst hårdare tag det skulle vara intressant att få veta hur man ser på den saken vidare säger man i denna motion någonting om att staten sålunda bör stå fast vid uppgörelsen beträffande prissättning på jordbruksprodukter som träffats med jordbrukets organisationer även om detta i inflationstider kan leda till prishöjningar är det någon som har tänkt någonting annat eller vad är det för informationer motionärerna har skaffat sig här är det ju fråga om rena truismer rent ut sagt har man träffat en uppgörelse har det ju inte varit fråga om att riva upp den vidare är det fråga om motivet för priskontrollen jag vill passa på att citera vad den avgående spkchefen sade i gårdagens tidningar i en avskedsintervju sade han att det fanns fullgoda skäl för att ta till prisstoppet han har ju många års erfarenhet på detta område enligt tidningarna sade han följande marginalerna steg som de alltid gör hela vägen genom leden från producent till konsument effekterna lagrades på varann och vissa varugrupper ökade fem sex procent på några månader oron blev stor bland konsumenterna en avtalsrörelse förestod med risk för en ond cirkel av kompensationskrav höjda kostnader ytterligare kompensation etc i detta läge menade den avgående spkchefen att prisstoppet var motiverat och han bör som jag sade om någon vara sakkunnig på detta område i detta sammanhang bör också erinras om att det borgerligt styrda norge i dagarna klippt till med ett prisstopp i samma tidning som den i vilken spkchefen gör sitt uttalande får vi från norge meddelande om att ett prisstopp skall genomföras med retroaktiv verkan från den tjugo november i artikeln sägs beslutet kom inte överraskande och från flera håll kommer det att riktas kritik mot regeringen för att den dröjt för länge med sitt beslut varigenom effekten av prisstoppet blir reducerad när regeringen trots detta på tisdagen beslöt om prisstopp var detta ett uttryck för att prispressen i norge under den senaste tiden varit ovanligt stark i artikeln kom man sedan till följande slutsats i en kommentar till regeringsbeslutet säger venstres ordförande helge seip att det var nödvändigt för regeringen att göra något extra han slutar med att säga att han är en representant för venstre den beska medicin som vi nu alla får vara med om att svälja kommer att göra gott när den får verka jag vill bara anföra dessa fakta när man diskuterar om det var en riktig åtgärd att klippa till med prisstoppet och när man nu har diskuterat frågan om prisstoppets utformning med detta herr talman yrkar jag bifall till utskottets hemställan | här talman jag ska bara göra några reflektioner i ansluttning till motionerna som har skrivits och en liten kommentar till utskottets utlåtande i den moderata motionen så säger bland annat att man efterlyser mera fasthet i den ekonomiska politiken och man skulle nog kanske vilja flytta överden där bedömningen till att man skulle ha mera fasthet i den borgerliga reservationen och det borgerliga särskilda yttrandet för det är ju ytterligt difust sammanskrivet man frågad inte bara vi som frågar oss utan även andra här i kammaren som läser här vad är det egentligen som de borgerliga vill för någonting vad är det som moderaterna vill med hänsyn till sin motion som undertecknad att partiledaren fick lära siga igår att man ska behandla partimotioner mera högaktningsfullt än andra och den bakgrund får väl också seg att det blir en reservation vad är det moderaterna vill ja det är svårt att läsa ut utav den härreservationen men heråkelund som uppenbarligen trivs bra i den här talarstolen och var ganska mångordig han gav en förklaring som var intressant han säger att strunta i pristoppen första april nittornhundrasjuttioett det är raka besked och man bara frågar sig är det möjligen partiledarboman som här talar genom peråkelund i i i den här frågan det finns några intressanta saker att närmare på i de moderatas resonemang at ska vara ett par saker det gäller blad aat frågan om prisreglering för taxer och avgifter som ligger under det allmänna därför ma ett resonemang om att där skulle man gå hårdare fram och där talar utskottet om att de statliga myndigheterna har ju föreskrivit en restriktivitet när det gäller när det gäller höjninge utav de taxorna på det statliga området men de moderata vill också att prisleringen ska omfatta även kommunerna och där kommer vi in på den klassiska frågan som peråkelund och jag vill bekanta med i stockholms förortskommuner bland annat som nu styrs av de borgerliga frågan om skatte eller avgiftsfinansiering och vi har ju nu under hösten fått uppleva den förtjusning som de borgerliga har att välja avgiftsfinansieringen i de här kommunerna i stället för att höja kommunalskatten och det är ju värdefullt att då få de här argumentet av partiledar boman att det här är någonting väldigt avskivärt att tänka sig fortsätta den här den här politiken jag vill bara hänvisa vad som har skett i en hel del kommuner eller i grannskapet ununder senare tid sen tar de borgerliga och högern opp resonemanget om dispängsdispanksansökningarna och jag har v bekantat så att ärendena avaravbetas nu snabbare och att det kan väntas sig betydligt bättre lägebeträffande arbetsbalansen på det här området än tidigare folkparti och centermotionen är ju som e skrina stefansson och tisdagd är ju faktiskt så klent underbyggd att den inte ens tjänade som underlag för en reservation utan där har man kryssat fram ett särskilt yttrande som ju är nästan lika konturlös som de moderatas reservation här säger man hr härvarnar centerpartimocenteroch folkemotionärerna för produktionsinskränkningar sysselsättningsproblem betyder det då att folkrättscentern menar på att statsmakterna här har bromsat för hårt medan de moderata har efterlyst hårdare hårdare tag det skulle vara intressant att att få veta hur man ser pår den saken sen säger manting i den här motionen om att staten bör sålunda slå stå fast vid uppgörelsebeträffande prissättning på jordbruksprodukter som träffats med jordbruksorgnisationer även om detta under iinflationstider kan leda till prishöjningar fråga är är någon som ar tänkt någonting annat eller vad det är för informationer som motionärerna har skaffat sig och det här ger oss det är ju frågan om rena turismer rent ut sagt har man träffat en uppgörelse så så har det ju inte varit frågan omtt ttriva upp dem sen är det frågan om motivet för priskontrollen vill jag passa på att sitera vad den avgående espekochefen sa i gårdagens tidningar som i avskedsintervju där han säger att det fanns fullgoda skäl för at ilpristotehan ari arorärfarenhearo an sa så här enligt tiningarn tidningarna marginalerna marginalerna steg som de alltid gör hela vägen genom leden från froducem til konsumentereffekterna lagrades på varandnra och vissa varugrupper ökade fem till sex procent på några månader oron blev stor bland konsumenterna en avtalsrörelse föreso med risk för den ont cirkel av kompensationskravhöjda kostnaderfiska konpentionensätterna i det här läget menad omode espekochefen att pristoe varmoiveranisooooaaråoosomgomden ärromåme i det här sammanhanget är et ganska intressant att också få erinra om att den borgerligt styrda norge har ju klippt till med et prisstopp i dagarna i samma tidning som espekochefen gör det här uttalandet så kan vi ju få meddelandet ifrån norge därdet ju förklaras att det beslut om prisstopp som genomförts med retroaktiv verkan från den tjugonde november säger man att beslutet kom inte överraskande påpå flera håll kommer det att riktas kritik mot regeringen för att den dröjt för länge med sitt beslut varien effekten av prisstoppet blir reducerad när regeringen trots detta på tisdagen beslöt om prisstopp var det ett uttryck för att prispressen i norge den senaste tiden varit ovanligt stark sen kom han fram till följande att i en kommentar till det norska regeringsbeslutet säger vänstrens ordförande helhelge sajp att det var nödvändigt för regeringen att göra något extra och han slutar med att säga den bäska medicinen som vi nu alla får vara med om att svälja kommer att göra gott när den får verka säger en vänsterresrepresentant jag vill bara lägga in den härde härfakta i det här sammanhanget när man nu diskuterar om det var en riktig åtgärd att klippa till prisstoppet och när man diskuterar prisstoppets utformning med det här talman så vill jag öka bifall till utskottetsutlåtande jag | 11,416.675 | 11,827.6 | 1919-05-29 | 1991-09-06 | 0.402098 | 0.981788 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-08_1970-12-09_1970-12-10.2.mp3 |
i-AFfPvQC8Mtzj14SYgTg7J5 | prot-1970-höst-fk--44 | 32 | [
"1970-12-10"
] | Lars Schött | i-2vSoREUgDMM9du3oZhTyJR | i-2vSoREUgDMM9du3oZhTyJR | null | Moderaterna | Kalmar läns valkrets, Kalmar läns norra och södra landstingsområdens samt Gotlands läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 1,102.113752 | 1,302.164686 | 200.050934 | Herr talman! Vid första lagutskottets utlåtande nr 80 är fogad en reservation av herr Oskarson och mig. Reservationen behandlar frågan om fordran på skatt eller allmän avgift bör vara förenad med förmånsrätt. För närvarande gäller att ett stort antal skatter och allmänna avgifter har privilegierats. Med undantag av skogsvårdsavgift har dessa fordringar förmånsrätt enligt 17 kap. 12 $ handelsbalken, dvs. förmånsrätt närmast före oprioriterade fordringar. I propositionen föreslås nu att förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter behålles, och utskottsmajoriteten biträder detta förslag. I motionerna 1: 1275 och II: 1486 yrkas däremot att förmånsrätten upphäves, och vi reservanter stöder detta krav. Vi vill därvid främst erinra om den principiella utgångspunkten för den här aktuella lagstiftningen, enligt vilken alla fordringar skall behandlas lika. Därför borde skatteprivilegiet bibehållas endast om verkligt starka skäl talade härför. Det bör erinras om att lagberedningen från denna utgångspunkt efter ingående överväganden funnit att sådana skäl inte är för handen. Sammanfattningsvis har beredningen åberopat att förmånsrätten numera är av underordnad betydelse för det allmänna, att privilegiet ur de oprioriterade borgenärernas synpunkt innebär en diskriminering som ej är sakligt grundad och att något hinder mot dess avskaffande ej kan anses föreligga med hänsyn till borgenären. Det är enligt reservanternas uppfattning betydelsefullt att de nordiska kommittéer som arbetar på reformering av konkurslagstiftningen kommit till samma uppfattning. I Danmark har således på den danska kommitténs förslag skatteprivilegiet redan slopats, medan Norge genom provisorisk lagstiftning tagit ett stort steg i samma riktning. Finland väntas gå samma väg. Härtill kommer att flertalet remissinstanser tillstyrkt lagberedningens för- slag om upphävande av förmånsrätten för skatter. Departementschefen har däremot anfört en del skäl — huvudsakligen av ekonomisk, indrivningsteknisk och skattemoralisk natur — för privilegiets bibehållande. Enligt vår uppfattning har emellertid dessa skäl inte den tyngden att de motiverar ett avsteg från den principiella utgångspunkten för ifrågavarande = lagstiftning, nämligen att alla fordringar skall behandlas lika. Herr talman! Jag ber att med det anförda få yrka bifall till den med nr 2 betecknade reservationen. | herr talman vid första lagutskottets utlåtande nr åttio är fogad en reservation av herr oskarson och mig reservationen behandlar frågan om fordran på skatt eller allmän avgift bör vara förenad med förmånsrätt för närvarande gäller att ett stort antal skatter och allmänna avgifter har privilegierats med undantag av skogsvårdsavgift har dessa fordringar förmånsrätt enligt sjuttonde kapitlet tolfte paragrafen handelsbalken det vill säga förmånsrätt närmast före oprioriterade fordringar i propositionen föreslås nu att förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter behålles och utskottsmajoriteten biträder detta förslag i motionerna ett etttusen tvåhundrasjuttiofem och ii etttusen fyrahundraåttiosex yrkas däremot att förmånsrätten upphäves och vi reservanter stöder detta krav vi vill därvid främst erinra om den principiella utgångspunkten för den här aktuella lagstiftningen enligt vilken alla fordringar skall behandlas lika därför borde skatteprivilegiet bibehållas endast om verkligt starka skäl talade härför det bör erinras om att lagberedningen från denna utgångspunkt efter ingående överväganden funnit att sådana skäl inte är för handen sammanfattningsvis har beredningen åberopat att förmånsrätten numera är av underordnad betydelse för det allmänna att privilegiet ur de oprioriterade borgenärernas synpunkt innebär en diskriminering som ej är sakligt grundad och att något hinder mot dess avskaffande ej kan anses föreligga med hänsyn till borgenären det är enligt reservanternas uppfattning betydelsefullt att de nordiska kommittéer som arbetar på reformering av konkurslagstiftningen kommit till samma uppfattning i danmark har således på den danska kommitténs förslag skatteprivilegiet redan slopats medan norge genom provisorisk lagstiftning tagit ett stort steg i samma riktning finland väntas gå samma väg härtill kommer att flertalet remissinstanser tillstyrkt lagberedningens för slag om upphävande av förmånsrätten för skatter departementschefen har däremot anfört en del skäl huvudsakligen av ekonomisk indrivningsteknisk och skattemoralisk natur för privilegiets bibehållande enligt vår uppfattning har emellertid dessa skäl inte den tyngden att de motiverar ett avsteg från den principiella utgångspunkten för ifrågavarande lagstiftning nämligen att alla fordringar skall behandlas lika herr talman jag ber att med det anförda få yrka bifall till den med nr två betecknade reservationen | här talman vid första lagutskottets utlåtande nummer åttio är fogad en reservation av her oskason och mej reservationen behandlar frågan om fordan på skatt eller allmän avgift bör vara förenad med förmånsrätt för närvarande gäller att ett stort antal skatter och allmänna avgifter har piviligierats med undantag av skogsvårdsavgift har dessa fordringar förmånsrätt enligt sjuttonårkapitlet tolfte paragrafen handelsbalken eller närmast före oprioriterade fordringar i propositionen föreslås nu att förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter behålles och utskottsmajoritéten biträder detta förslag i motionerna ett tolvhundrasjuttiofem och två fjortondra åttiosex yrkas därmot att förmånsrätten upphäves och vi resevanter stöder detta krav vi vill därvid främst erinra om den principiella utgångspunkten för den här aktuella lagstiftningen enligt vilken alla fordringar skall behandlas lika därför borde skattepriviligiet bibehållas endast om verkligt starka skäl talade här för det bör erinras om att lagberedningen från denna utgångspunkt efter ingående överväganden funnit att sådana skl inte är förhanden sammanfattningsvis har beredningen åberopat att förmånsrätten numera är av undeordnad betydelse för det allmänna att privilegiet ur det oprioriterade bogenärna synpunkt innebär en diskriminering som ä är sakligt grundad och att något hinder mot dess avskaffande ej kan anses föreligga med hänsyn till borgenären det är enligt resevanternas uppfattning betydelsefullt att de nordiska kommittéer som arbetar på reformering av konkurslagstiftningen kommit till samma uppfattning i danmark har således på den danska kommitténs förslag skatteprivilihet redan slopats medan norge genom provisorisk lagstiftning tagit ett stort steg i samma riktning finland väntas gå samma väg härtill kommer att flertalet remissinstanser tillstyrkt lagberedningens förslag om upphävande av förmånsrätten för skatter departementschefen har anfört en del skäl huvudsakligen av ekonomisk indrivningsteknisk och skattemoralisk natur för privilegiets bibehållande enligt vår uppfattning har dessa skäl inte den tyngd att det motiverar ett avsteg från den principiella utgångspunkten för den ifrågavarande lagstiftningen nämligen att alla fordringar skall behandlas lika här talman jag bir där för att skicka bifall till den med nummer två betecknade reservationen alexandersson | 1,090.698 | 1,302.108 | 1911-12-14 | 1995-12-21 | 0.717853 | 0.959761 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-VUMFE4LPuAdmLba6XBemQt | prot-1970-höst-fk--44 | 33 | [
"1970-12-10"
] | Erik Alexanderson | i-UtfnBCgkCG8PMs7QCCsMXj | i-UtfnBCgkCG8PMs7QCCsMXj | null | Folkpartiet | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets | förstakammarledamot | man | 1,320.704584 | 1,830.585739 | 509.881154 | Herr talman! Vid utskottsutlåtandet är fogad en reservation även från min sida, och den avser samma fråga som den herr Schött nyss talade om, dvs. förmånsrätten för skattefordringar. I princip är vi ense om att skälen för att bibehålla den särskilda förmånsställning för kronans skatteanspråk, som nu gäller, inte är tillräckligt starka för att ta över den även enligt propositionen grundläggande tanken, att fordringar av olika slag i princip bör behandlas lika och förmånsrätter i möjligaste mån begränsas. När man åberopar att förmånsrätten underlättar skatteindrivningen så att konkursansökningar i många fall undvikes, är det argument som lika väl kan åberopas beträffande fordringar av vad slag som helst. Sådana argument är ju bara ett slags önsketänkande från fordringsägaren och hans indrivningsorgan. Och om fordringsägaren som i detta fall är staten har han ju formella möjligheter att lagstiftningsvägen förverkliga sina önskningar. I våra grannländer har emellertid det synsätt, som lagberedningen framfört och som ligger till grund för reservationerna, nu börjat slå igenom, nämligen att staten ej bör tillerkänna sig något försteg framför övriga fordringsägare vid konkurs. Staten har dock i andra avseenden vissa fördelar, näm- ligen i form av rätt till omedelbar utmätning och införsel i lön. Att jag trots dessa principiella synpunkter, som överensstämmer med herr Schötts, inte kunnat ansluta mig helt till hans reservation, beror på att jag inte kan komma ifrån att man bör göra en viss skillnad mellan skattefordringar av olika slag. Jag anser sålunda att sådana medel, som en arbetsgivare enligt reglerna för källskatteuppbörden innehållit av de anställdas avlöning, i detta avseende intar en särställning, Det är medel som, om källskattesystemet inte gällt, skulle ha utbetalats till arbetstagarna, och som nu — om reglerna följs — av praktiska skäl står inne en kortare tid hos arbetsgivaren. De är därför jämförliga med anförtrodda medel, och det skulle kunna ifrågasättas, om de inte rätteligen borde hållas avskilda för kronans räkning. Man kan också se dessa medel som en del av arbetslönerna, vilken på grund av bestämmelserna i uppbördsförordningen överföres direkt till staten för gäldande av skatt, sålunda ett slag av till staten författningsenligt överlåtna lönefordringar. På grund härav anser jag att en särbehandling av fordringar på innehållna källskattemedel är motiverad. Hur lång tid efter förfallotiden en sådan förmånsrätt skall gälla, kan diskuteras, och det förutsättes även i propositionen att den närmare regleringen av förmånsrätten för skatten skall ske i ett senare skede. Någon ändring av den föreslagna lagtexten synes därför inte nu vara nödvändig, och texten torde för övrigt av andra skäl komma att bli föremål för översyn före ikraftträdandet. Riksdagen bör emellertid nu klart säga ifrån att förmånsrätt för skatter inte bör gälla i vidare mån än beträffande källskattemedlen. Med detta ber jag, herr talman, att få yrka bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen nr 1. I detta sammanhang vill jag emellertid även säga några ord om en annan fråga. Det gäller förmånsrättsordning- en, nämligen förhållandet mellan förmånsrätt för lönefordringar och panträtt i fast egendom ( inteckning). I detta avseende är läget nu det, att lönefordringarna enligt 17 kap. 4 8 handelsbalken är förenade med en mycket stark förmånsrätt. Detta får ses som ett uttryck för den stora betydelsen ur social synpunkt av att lön för utfört arbete säkerställes. Förmånsrätten för lön realiseras i första hand ur den lösa egendomen, men om denna inte förslår, kan även fast egendom tas i anspråk och då med förtur framför intecknad gäld. Härom är väl inte så mycket att säga när det gäller fast egendom som har samband med arbetsanställningen, framför allt inte då det utförda arbetet gäller uppförande eller förbättring av fastigheten. Men när även fastigheter som inte har något som helst samband med arbetsanställningen kan tas i anspråk, t.ex. arbetsgivarens bostad, måste detta betraktas som ett resultat som inte är väl förenligt med grunderna för vår fastighetskredit. Bland annat kan även fordringar som uppkommit under en tidigare ägares tid bli nödlidande. Om sådana fall blir ofta förekommande, kan de påverka villkoren för fastighetskrediten. I den mån de drabbar banker och andra penninginstitut kan de utjämnas, men ofta nog är det enskilda personer som har fordringar med högre liggande inteckningar, och då kommer förluster av detta slag att te sig särskilt stötande. De här nämnda svagheterna i gällande ordning är sedan gammalt erkända, och många förslag har framförts till en bättre ordning, samtidigt som det ju varit angeläget att skydda löntagarnas intressen. Bland annat framlades ett förslag av lagberedningen i samband med det aktuella lagstiftningsärendet. Då den proposition som nu behandlas framlades i juni i år, anförde departementschefen att det sedan lång tid tillbaka ansetts angeläget att stärka fastighetskrediten i detta avseende och att lagberedningens förslag fick ses som ett försök att inom förmånsrättsordningens ram lösa problemet. Emellertid hade departementschefen kommit till den uppfattningen att hjälpmedel utanför förmånsrättsordningen måste anlitas för att få en tillfredsställande lösning. I detta avseende nämnde departementschefen det inom inrikesdepartementet pågående arbetet på en lönegaranti vid konkurs. Detta arbete har ju resulterat i en lagstiftning som kammaren för några minuter sedan antagit. Härmed är de sociala synpunkterna beträffande lönefordringarna tillgodosedda. Samma lönefordringar som åtnjuter förmånsrätt har också rätt till lönegaranti. Men departementschefen har inte, i varje fall inte hittills, dragit konsekvenserna att i samband därmed framlägga förslag till säkerställande av = fastighetskrediten. Medel som utbetalats för att garantera lönen vid konkurs kan regressvägen uttas ur fast egendom, och det finns till och med anledning att befara att lönegarantin kommer att leda till ökning av de lönefordringar som görs gällande i konkurs. Utskottet har såväl i det nu behandlade utlåtandet nr 80 som i utlåtande nr 79 om lönegarantin gjort ett kortfattat påpekande om att den aktuella lagstiftningen inte innefattar något slutligt ställningstagande till denna fråga. Med vad jag anfört har jag velat fästa ytterligare uppmärksamhet vid denna ur både principiell och praktisk synpunkt betydelsefulla fråga. Jag hoppas att justitiedepartementet kommer att uppmärksamma frågan vid pågående och förestående lagstiftningsarbete inom detta område. Jag har, herr talman, i denna del intet yrkande. | herr talman vid utskottsutlåtandet är fogad en reservation även från min sida och den avser samma fråga som den herr schött nyss talade om det vill säga förmånsrätten för skattefordringar i princip är vi ense om att skälen för att bibehålla den särskilda förmånsställning för kronans skatteanspråk som nu gäller inte är tillräckligt starka för att ta över den även enligt propositionen grundläggande tanken att fordringar av olika slag i princip bör behandlas lika och förmånsrätter i möjligaste mån begränsas när man åberopar att förmånsrätten underlättar skatteindrivningen så att konkursansökningar i många fall undvikes är det argument som lika väl kan åberopas beträffande fordringar av vad slag som helst sådana argument är ju bara ett slags önsketänkande från fordringsägaren och hans indrivningsorgan och om fordringsägaren som i detta fall är staten har han ju formella möjligheter att lagstiftningsvägen förverkliga sina önskningar i våra grannländer har emellertid det synsätt som lagberedningen framfört och som ligger till grund för reservationerna nu börjat slå igenom nämligen att staten ej bör tillerkänna sig något försteg framför övriga fordringsägare vid konkurs staten har dock i andra avseenden vissa fördelar näm ligen i form av rätt till omedelbar utmätning och införsel i lön att jag trots dessa principiella synpunkter som överensstämmer med herr schötts inte kunnat ansluta mig helt till hans reservation beror på att jag inte kan komma ifrån att man bör göra en viss skillnad mellan skattefordringar av olika slag jag anser sålunda att sådana medel som en arbetsgivare enligt reglerna för källskatteuppbörden innehållit av de anställdas avlöning i detta avseende intar en särställning det är medel som om källskattesystemet inte gällt skulle ha utbetalats till arbetstagarna och som nu om reglerna följs av praktiska skäl står inne en kortare tid hos arbetsgivaren de är därför jämförliga med anförtrodda medel och det skulle kunna ifrågasättas om de inte rätteligen borde hållas avskilda för kronans räkning man kan också se dessa medel som en del av arbetslönerna vilken på grund av bestämmelserna i uppbördsförordningen överföres direkt till staten för gäldande av skatt sålunda ett slag av till staten författningsenligt överlåtna lönefordringar på grund härav anser jag att en särbehandling av fordringar på innehållna källskattemedel är motiverad hur lång tid efter förfallotiden en sådan förmånsrätt skall gälla kan diskuteras och det förutsättes även i propositionen att den närmare regleringen av förmånsrätten för skatten skall ske i ett senare skede någon ändring av den föreslagna lagtexten synes därför inte nu vara nödvändig och texten torde för övrigt av andra skäl komma att bli föremål för översyn före ikraftträdandet riksdagen bör emellertid nu klart säga ifrån att förmånsrätt för skatter inte bör gälla i vidare mån än beträffande källskattemedlen med detta ber jag herr talman att få yrka bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen nr ett i detta sammanhang vill jag emellertid även säga några ord om en annan fråga det gäller förmånsrättsordning en nämligen förhållandet mellan förmånsrätt för lönefordringar och panträtt i fast egendom inteckning i detta avseende är läget nu det att lönefordringarna enligt sjutton kap förtioåtta handelsbalken är förenade med en mycket stark förmånsrätt detta får ses som ett uttryck för den stora betydelsen ur social synpunkt av att lön för utfört arbete säkerställes förmånsrätten för lön realiseras i första hand ur den lösa egendomen men om denna inte förslår kan även fast egendom tas i anspråk och då med förtur framför intecknad gäld härom är väl inte så mycket att säga när det gäller fast egendom som har samband med arbetsanställningen framför allt inte då det utförda arbetet gäller uppförande eller förbättring av fastigheten men när även fastigheter som inte har något som helst samband med arbetsanställningen kan tas i anspråk till exempel arbetsgivarens bostad måste detta betraktas som ett resultat som inte är väl förenligt med grunderna för vår fastighetskredit bland annat kan även fordringar som uppkommit under en tidigare ägares tid bli nödlidande om sådana fall blir ofta förekommande kan de påverka villkoren för fastighetskrediten i den mån de drabbar banker och andra penninginstitut kan de utjämnas men ofta nog är det enskilda personer som har fordringar med högre liggande inteckningar och då kommer förluster av detta slag att te sig särskilt stötande de här nämnda svagheterna i gällande ordning är sedan gammalt erkända och många förslag har framförts till en bättre ordning samtidigt som det ju varit angeläget att skydda löntagarnas intressen bland annat framlades ett förslag av lagberedningen i samband med det aktuella lagstiftningsärendet då den proposition som nu behandlas framlades i juni i år anförde departementschefen att det sedan lång tid tillbaka ansetts angeläget att stärka fastighetskrediten i detta avseende och att lagberedningens förslag fick ses som ett försök att inom förmånsrättsordningens ram lösa problemet emellertid hade departementschefen kommit till den uppfattningen att hjälpmedel utanför förmånsrättsordningen måste anlitas för att få en tillfredsställande lösning i detta avseende nämnde departementschefen det inom inrikesdepartementet pågående arbetet på en lönegaranti vid konkurs detta arbete har ju resulterat i en lagstiftning som kammaren för några minuter sedan antagit härmed är de sociala synpunkterna beträffande lönefordringarna tillgodosedda samma lönefordringar som åtnjuter förmånsrätt har också rätt till lönegaranti men departementschefen har inte i varje fall inte hittills dragit konsekvenserna att i samband därmed framlägga förslag till säkerställande av fastighetskrediten medel som utbetalats för att garantera lönen vid konkurs kan regressvägen uttas ur fast egendom och det finns till och med anledning att befara att lönegarantin kommer att leda till ökning av de lönefordringar som görs gällande i konkurs utskottet har såväl i det nu behandlade utlåtandet nr åttio som i utlåtande nr sjuttionio om lönegarantin gjort ett kortfattat påpekande om att den aktuella lagstiftningen inte innefattar något slutligt ställningstagande till denna fråga med vad jag anfört har jag velat fästa ytterligare uppmärksamhet vid denna ur både principiell och praktisk synpunkt betydelsefulla fråga jag hoppas att justitiedepartementet kommer att uppmärksamma frågan vid pågående och förestående lagstiftningsarbete inom detta område jag har herr talman i denna del intet yrkande | är talman vutskottsutlåtande frågad en resersion även från min sida och den avser samma fråga som den härskött nu talade för det vil säga förmånsrätten för skattefordringar i princip är vi ense om att skälen för att bibehålla den särskilda förmånsrättställning för kronans skatteanspråk som nu gäller inte är tillräckligt starka för att ta över den även enligt propositionen grundläggande tanken att fordringar av olika slag i princip ska behandlas lika och förmånsrätter i möjligaste mån begränsas när man åberopar att förmånsrätten underlättar skatteindrivningen så att konkursansökningar i många fall undviks så är det ju ett argument som likaväl kunde åberopas beträffande fordringar av vad slag som helst sådana argument är ju bara ett slags önsketänkande från fordringsägaren och hans ingrivningsorgan och om fordringsägaren som i det här fallet är staten har han ju formella möjligheter att lagstiftningsvägen förverkliga sina önskningar i våra grannländer har som nyss påpekades det synsätt som lagberedningen framfört och som ligger till grund för reservationerna nu börjat slå igenom nämligen att staten inte bör tillärkänna sig något försteg framför övriga fordringsägare vid konkurs man har dock i andra avseenden vissa fördelar nämligen i form av rätt till omedelbar utmättning och införs i lön att jag trots de här principiella synpunkterna som överensstämmer med härsköts inte kunnat ansluta mig till deras reservation det beror på att jag inte kan komma ifrån att göra en viss skillnad mellan skattefordringar av olika slag jag anser sålunda att sådana medel som en arbetsgivare enligt reglerna för källskatteuppbörden innehållit av de anställdas avlöning i det här avseendet intar en särställning de medel som om källskattesystemet inte gällt skulle ha utbetalats till arbetstagarna och som nu om reglerna följs av praktiska skäl står inne en kortare tid hos arbetsgivaren de är därför jämförliga med anförtrodda medel och det skulle kunna ifrågasättas om de inte rättligen borde hållas avskilda för kronans räkning man kan också se dessa medel som en del av arbetslönerna som på grund av bestämmelserna i uppbördsförordningen överföres direkt till staten för gällande av skatt sådanäe slag av till staten författningsenligt överlåten lönefordran på grund av dessa skäl anser jag att en särbehandling av fordringar på innehållna källskattemedel är motiverad hur lång tid efter förfallotiden en sådan förmånsrätt skall gälla kan diskuteras och det förutsätts också i propositionen att den närmare regleringen av förmånsrätten för skatter skal ske i ett senare skede någon ändring av den föreslagenda lagtexten syndes därför inte nu vara nödvändig och den torde för övrigt av andra skäl komma att bli föremål för översyn före i kraftredandet riksdagen bör emellertid nu klart säga ifrån att förmånsrätt för skatter inte bör gälla i vidare mån än beträffande källskattemedlen med detta begär talman att få yrka bifall till den vid utlåtar en fogade reservation nummer ett en i detta sammanhang vill jag också säga några ord om en annan fråga som gäller förmånsrättsordningen nämligen förhållandet mellan förmånsrätt för lönefordringar och panträtt i fast egendom inteckning sålunda i detta avseende ä u läget nu det att lönefordringarna enligt sjuttonde kapitel fjärfara från handelsbalken är förenade med en mycket stark förmånsrätt det får ses som ett uttryck för den stora betydelse ur social synpunkt det har att lön för utfört arbete säkerställes förmånsrätten för lön realiseras i första hand ur den lösa egendomen men om denna inte förslår kan även fast egendom tas i anspråk och då med förtur framför intecknad gäld härom är väl inte så mycket att säga när det gäller fast egendom som har samband med arbetsanställningen framför allt inte när det utförda arbetet gäller upphörande eller förbättring av fastigheten men när även fastigheter som inte har något som helst samband med arbetsanställningen till exempel arbetsgivarens bostad kan tas i anspråk måste detta betraktas som ett resultat som inte är väl förenligt med grunderna för vår fastighetskredit bland annat kan även fordringar som uppkommit under en tidigare ägares tid bli nödlidande om sådana fall blir ofta förekommande kan de påverka villkoren för fastighetskrediten i den mån de drabbar banker och andra penninginstitut kan de utjämnas men ofta nog är det enskilda personer som har fordringar med högre liggande inteckningar och då kommer förluster av detta slag att te sig särskilt stötande de här nämnda svagheterna i gällande ordning är sin gammalt erkända och många förslag har framförts till en bättre ordning samtidigt som det ju varit angeläget att skydda löntagarnas intressen bland annat framlades ett förslag av lagberedningen i samband med det nu aktuella lagstiftningsärendet då den proposition som nu behandlas framlades i juni i år anförde departementschefen att det sedan lång tid tillbaka ansets angeläget att stärka fastighetskrediten i det här avseendet och att lagberedningens förslag fick ses som ett försök att inom förmånsrättsordningen ram lösa problemet emellertid hade departementschefen kommit till en uppfattning att hjälpmedel utanför förmånsrättsordningen måste anlitas för att få en tillfredsställande lösning och i detta avseende pekade han på det inom inrikesdepartementet pågående arbetet på en lönegarantiv konkurs det arbete har ju nu resulterat i en lagstiftning som kammaren för några minuter sedan har antagit härmed är ju också de sociala synpunkterna beträffande lönefordringarna tillgodosedda samma lönefordringar som åtnjuter förmånsrätt har också rätt till lönegaranti men departementschefen har i varje fall inte hittills dragit konsekvensen att i samband därmed framlägga ett förslag till säkerställande av fastighetskrediten medel som utbetalas för att garantera lönen vid konkurs kan regressvägen uttas sku fast egendom och det finns till och med anledning att befara att lönegarantin kommer att leda till ökning av de lönefordringar som görs gällande i konkurs utskottet har i såväl det nu aktuella utlåtanden nummer åttio som i utlåtande nummer sjuttionio om lönegarantin gjort ett kortfattande påpekande av att den nu aktuella lagstiftningen inte innefattar något slutligt ställningstagande till den här frågan men vad jag här med vad jag här anfört har jag velat festa ytterligare uppmärksamhet vid den här ur både principiell och praktisk synpunkt betydelsefull är frågan jag hoppas att justitiedepartementet kommer att uppmärksamma frågan ded pågående och förestående lagstiftningsarbete inom det här området men jag har här talman i den här delen inte något yrkande ja | 1,304.168 | 1,825.891 | 1906-05-30 | 2000-08-25 | 0.741086 | 0.976948 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-HP8kENg8ajRBhqbTExb4gX | prot-1970-höst-fk--44 | 34 | [
"1970-12-10"
] | Arvid Annerås | i-HsWM4bpkJMwFcQjYcCpgmf | i-HsWM4bpkJMwFcQjYcCpgmf | null | Liberalerna | Västra Götalands läns västra valkrets, Kronobergs läns och Hallands läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 1,845.458404 | 1,967.190153 | 121.731749 | Herr talman! Jag har medverkat i en motion nr 1275 i denna kammare. Där hemställes ”att riksdagen med ändring av proposition nr 142 måtte besluta att fordran på skatt eller allmän avgift jämställes med de oprioriterade ford- Jag skall inte närmare gå in på motionen — det har både herr Schött och herr Alexanderson gjort — utan bara i korthet motivera den. I anknytning till vad som framgår av reservationen vill jag till en början erinra om den principiella utgångspunkten för ifrågavarande lagstiftning, nämligen att alla fordringar skall behandlas lika. I enlighet härmed bör skatteprivilegiet bibehållas endast om verkligt starka skäl föreligger. Lagberedningen har ju från denna utgångspunkt efter ingående överväganden funnit att sådana skäl inte är för handen. Den har, som framgår av reservationen, sammanfattningsvis bl.a. åberopat att förmånsrätten numera är av underordnad betydelse för det allmänna, att privilegiet från de oprioriterade borgenärernas synpunkt innebär en diskriminering som ej är sakligt grundad samt att något hinder mot dess avskaffande inte anses föreligga. Man har kommit fram till ungefär likartade synpunkter i de nordiska kommittéer som arbetar för en reformering inom detta område. Enligt min mening har de av departementschefen åberopade skälen väsentligen ekonomisk indrivningsteknisk och skattemoralisk bakgrund. De har inte den tyngden att de motiverar ett bibehållande av skatteprivilegiet. Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till reservation nr 2 vid utskottets utlåtande. | herr talman jag har medverkat i en motion nr etttusen tvåhundrasjuttiofem i denna kammare där hemställes att riksdagen med ändring av proposition nr etthundraförtiotvå måtte besluta att fordran på skatt eller allmän avgift jämställes med de oprioriterade ford jag skall inte närmare gå in på motionen det har både herr schött och herr alexanderson gjort utan bara i korthet motivera den i anknytning till vad som framgår av reservationen vill jag till en början erinra om den principiella utgångspunkten för ifrågavarande lagstiftning nämligen att alla fordringar skall behandlas lika i enlighet härmed bör skatteprivilegiet bibehållas endast om verkligt starka skäl föreligger lagberedningen har ju från denna utgångspunkt efter ingående överväganden funnit att sådana skäl inte är för handen den har som framgår av reservationen sammanfattningsvis bland annat åberopat att förmånsrätten numera är av underordnad betydelse för det allmänna att privilegiet från de oprioriterade borgenärernas synpunkt innebär en diskriminering som ej är sakligt grundad samt att något hinder mot dess avskaffande inte anses föreligga man har kommit fram till ungefär likartade synpunkter i de nordiska kommittéer som arbetar för en reformering inom detta område enligt min mening har de av departementschefen åberopade skälen väsentligen ekonomisk indrivningsteknisk och skattemoralisk bakgrund de har inte den tyngden att de motiverar ett bibehållande av skatteprivilegiet jag ber därför herr talman att få yrka bifall till reservation nr två vid utskottets utlåtande | ja härjag har medverkat i en motion nummer tolv sjuttiofem i denna kammare det är med en hemställan att riksdagen med ändring av proposition nummer etthundrafyrtiotvå måtte besluta att fordran på skatt eller allmän avgift jämställdes med de oprojukterade fordringarna samt att vederbörande utskott mote utarbeta härför ärforderliga författningsändringar jag ska inte närmare gå in på motionen det har ju ode hä skötto alexanderson gjort utan jag vill bara i korthet motivera den här åh jag vill lå till vad som framgår här i reservationen framhålla att vad som är till en början ärinla om den principiella utgångspunkten för ifrågavarande lagstiftning nämligen att alla fordringar de ska ju behandlas lika och enligt härmed så bör skattepriviliget bibehållas endas som verkligt starka skäl härför föreligger lagberedningen har ju från denna utgångspunkt efter ingående övervägande funnit att sådana skäl inte är för handen och beredningen har ju framgår av repservationen sammanfattningsvis bland annat oberopat att förmånsrätten numera är av underordnad betydelse för det allmänna och att är privileget från de oprioriterade bojenärernas synpunkt innebär en diskriminering som äg är sakligt grundad och att något hinder mot att det avskaffat inte anses föreligga och man har ju också kommit till ungefär likartade synpunkter när det gäller de nordiska kommittéerna som arbetar för en reformering inom detta område enligt min mening så har de av departementschefen åbropade skälen väsentliga ekonomisk och inrivningsteknisk och skattemoralisk natur är inte den tyngden att de motiverar ett bibehållande av skattepryvlig jag ber därför hä talman att få yrka bifall till reservation nummer två som är fogat till utskottsutlåtandet härtalman | 1,853.618 | 1,962.862 | 1913-08-13 | 2007-06-11 | 0.42191 | 0.870237 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-15SF9VUmF7pm8cKJiBXsx5 | prot-1970-höst-fk--44 | 35 | [
"1970-12-10"
] | Erik Svedberg | i-NkaedKPUC6Wxbu2fCCcCWq | i-NkaedKPUC6Wxbu2fCCcCWq | null | Socialdemokraterna | Gävleborgs läns med Gävle valkrets, Gävleborgs läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 1,983.590832 | 2,390.500849 | 406.910017 | Herr talman! Utskottet konstaterar att det föreliggande förslaget till ny förmånsrättsordning vid utmätning och konkurs innebär en välbehövlig omarbetning och även förenkling av nu gällande ganska invecklade och svåröverskådliga regler. Jag har ingen anledning att här närmare gå in på lagförsla- Ang. förslag till förmånsrättslag get i dess helhet, utan jag vill bara säga några ord i anslutning till de reservationer som är fogade till utlåtandet och de anföranden som hållits. För närvarande gäller att skatter och allmänna avgifter har förmånsrätt enligt 17 kap. 12 $ handelsbalken, dvs. närmast före oprioriterade fordringar. Det förekommer dock vissa begränsningar som anges i utlåtandet. I propositionen föreslås att förmånsrätten kvarstår. I reservation 2, som herr Schött närmast talade för, yrkas att 13 $ i den föreslagna lagen i första hand antas men att därefter lagtexten omarbetas samt förslag om upphävande av paragrafen och därmed även förmånsrätten framläggs före lagens ikraftträdande den 1 januari 1972. Reservation 1, som första lagutskottets ordförande svarar för, har gått en medelväg. Där yrkas att de skatter som inryms under beteckningen källskattemedel får ha förmånsrätt men att övriga skatter och allmänna avgifter blir oprioriterade fordringar. Framför allt mervärdeskatt och vissa andra avgifter skulle alltså inte få förmånsrätt. Enligt vad som anges i propositionen är ett avskaffande av den nämnda förmånsrätten inte alldeles utan ekonomisk betydelse för statsverket. År 1967 uppgick utdelningen på skattefordringar med förmånsrätt i konkurser till 5,4 miljoner kronor. Det bevakade beloppet var 19,2 miljoner kronor. Även om dessa siffror inte tyder på att förmånsrätten är av någon överväldigande betydelse för statsverket, torde som flera remissinstanser anfört blotta förekomsten av skatteprivilegiet innebära att betydande belopp flyter in utan vare sig utmätningseller konkursåtgärder. Kronofogdeföreningen säger t. ex. att blotta tillvaron av skatteprivilegiet torde medföra, att åtskilliga medborgare anser att i varje fall skatter och skatteskulder skall betalas på förfallodagen. Föreningen erinrar även om att de för indrivning inlämnade beloppen ökar kraftigt år från år, likaså de utgående balanserna. Den utgående balansen vid 1968 års slut var över en miljard kronor. Man menar att indrivningsmyndigheternas arbetsuppgifter i hög grad skulle försvåras om förmånsrätten för skatter togs bort. I utskottsutlåtandet framhålls även att ett avskaffande av skatternas förmånsrätt kan befaras medföra ett stigande antal konkurser. Utan förmånsrätt för skattekrav skulle nämligen utmätningsmännen tvingas att i ökad omfattning verkställa utmätning på statens fordringar, vilket i sin tur skulle föranleda andra borgenärer att begära gäldenären i konkurs. Herr Alexanderson berörde något frågan om fastighetsinteckningarna. I det fallet kan det väl vara av värde att klart understryka att dessa inte hamnar i ett sämre läge än för närvarande i och med de föreslagna bestämmelserna. Herr Alexanderson nämnde att man kunde befara att lönefordringarna skulle komma att öka vid konkurser när vi får statlig lönegaranti. Men det är ännu så länge bara en hypotes; vi vet inte hur systemet kommer att verka. Herr Schött tog upp frågan om den nordiska rättslikheten. Det finns skäl att påpeka vad som också framgår av propositionen, att rättslikhet på förmånsrättslagstiftningens område finns det ganska små möjligheter att få fram. Beträffande skatterna skulle den möjligheten kunna finnas men inte på många andra avsnitt. även det får man föra in i bilden när man gör jämförelser med övriga Norden i detta sammanhang. Jag kan till sist erinra om att herr Sjöholm, som har vissa praktiska erfarenheter beträffande indrivning av skatter, för sin del bestämt har avrått från att ta bort skatteprivilegiet. Med den motiveringen, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag. | herr talman utskottet konstaterar att det föreliggande förslaget till ny förmånsrättsordning vid utmätning och konkurs innebär en välbehövlig omarbetning och även förenkling av nu gällande ganska invecklade och svåröverskådliga regler jag har ingen anledning att här närmare gå in på lagförsla ang förslag till förmånsrättslag get i dess helhet utan jag vill bara säga några ord i anslutning till de reservationer som är fogade till utlåtandet och de anföranden som hållits för närvarande gäller att skatter och allmänna avgifter har förmånsrätt enligt sjuttonde kapitlet tolfte paragrafen handelsbalken det vill säga närmast före oprioriterade fordringar det förekommer dock vissa begränsningar som anges i utlåtandet i propositionen föreslås att förmånsrätten kvarstår i reservation två som herr schött närmast talade för yrkas att tretton paragrafen i den föreslagna lagen i första hand antas men att därefter lagtexten omarbetas samt förslag om upphävande av paragrafen och därmed även förmånsrätten framläggs före lagens ikraftträdande den ett januari etttusen niohundrasjuttiotvå reservation ett som första lagutskottets ordförande svarar för har gått en medelväg där yrkas att de skatter som inryms under beteckningen källskattemedel får ha förmånsrätt men att övriga skatter och allmänna avgifter blir oprioriterade fordringar framför allt mervärdeskatt och vissa andra avgifter skulle alltså inte få förmånsrätt enligt vad som anges i propositionen är ett avskaffande av den nämnda förmånsrätten inte alldeles utan ekonomisk betydelse för statsverket år etttusen niohundrasextiosju uppgick utdelningen på skattefordringar med förmånsrätt i konkurser till fem fyra miljoner kronor det bevakade beloppet var nitton två miljoner kronor även om dessa siffror inte tyder på att förmånsrätten är av någon överväldigande betydelse för statsverket torde som flera remissinstanser anfört blotta förekomsten av skatteprivilegiet innebära att betydande belopp flyter in utan vare sig utmätningseller konkursåtgärder kronofogdeföreningen säger t ex att blotta tillvaron av skatteprivilegiet torde medföra att åtskilliga medborgare anser att i varje fall skatter och skatteskulder skall betalas på förfallodagen föreningen erinrar även om att de för indrivning inlämnade beloppen ökar kraftigt år från år likaså de utgående balanserna den utgående balansen vid etttusen niohundrasextioåtta års slut var över en miljard kronor man menar att indrivningsmyndigheternas arbetsuppgifter i hög grad skulle försvåras om förmånsrätten för skatter togs bort i utskottsutlåtandet framhålls även att ett avskaffande av skatternas förmånsrätt kan befaras medföra ett stigande antal konkurser utan förmånsrätt för skattekrav skulle nämligen utmätningsmännen tvingas att i ökad omfattning verkställa utmätning på statens fordringar vilket i sin tur skulle föranleda andra borgenärer att begära gäldenären i konkurs herr alexanderson berörde något frågan om fastighetsinteckningarna i det fallet kan det väl vara av värde att klart understryka att dessa inte hamnar i ett sämre läge än för närvarande i och med de föreslagna bestämmelserna herr alexanderson nämnde att man kunde befara att lönefordringarna skulle komma att öka vid konkurser när vi får statlig lönegaranti men det är ännu så länge bara en hypotes vi vet inte hur systemet kommer att verka herr schött tog upp frågan om den nordiska rättslikheten det finns skäl att påpeka vad som också framgår av propositionen att rättslikhet på förmånsrättslagstiftningens område finns det ganska små möjligheter att få fram beträffande skatterna skulle den möjligheten kunna finnas men inte på många andra avsnitt även det får man föra in i bilden när man gör jämförelser med övriga norden i detta sammanhang jag kan till sist erinra om att herr sjöholm som har vissa praktiska erfarenheter beträffande indrivning av skatter för sin del bestämt har avrått från att ta bort skatteprivilegiet med den motiveringen herr talman ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag | härtalman utskottet konstaterar att det föreliggande förslaget till ny förmånsrättsordning vid utmätning av konkurs innebär en en välbehövlig omarbetning och även förenkling av nu gällande ganska invecklade och svåröverskådliga regler jag har ju ingen anledning här att närmare gå in på lagförslaget i dess helhet utan vill bara säga några ord beträffande des reservationer som är fogade till utlåtandet och ode anföranden som har hållits här nu tidigare för närvarande gäller alltså att skatter och allmänna avgifter har förmånsrätt enligt sjuttonde kapitlet tolfteparagrafen handelsbalken det vill säga närmast före iprioriterade oprioriterade fordringar det förekommer dock vissa begränsningar som anges i utlåtandet och i propositionen föreslås alltså att förmånsrätten blir kvar i reservation två som är skött närmast talade för yrkas atte parograf tretton i den föreslagna lagen i första hand antas men att därefter lagtexten omarbetas och förslag om upphävande av paragrafen och därmed dem förmånsrätten framläggs före lagens ikraftträdande alltså den första januari nittonhundrasjuttiotvå reservation ett som förstalagutskottets ordförande svarar för det r gåts en medel väg och det yrkas att de skatter som inrymmes under beteckningen kälvskattemedel får ha förmånsrätt men att övriga skatter och allmänna avgifter blir oprioriterade fordringar framför allt mer värde skatt och vissa andra avgifter skulle alltså inte få förmånsrätt enligt vad som anges i propositionen är ett avskaffande av den nämnda förmånsrätten inte alldeles utan ekonomisk betydelse för statsverket år nittonhundrasextiosju uppgick utdelningen på skattefordringar med förmånsrätt i konkurser till fem kommafyra miljoner kronor det bevakade beloppet var då nitton kommatvå miljoner även om de siffrorna i och för sig inte tyder på att förmånsrätten är av någon överväldigande betydelse statsverket så torde som flera remissinstanser har anfört blotta förekomsten av skatteprivileget innebära att betydande belopp flyter in utan vare sig utmätningseller konkursåtgärder kronofogdeföreningen säger till exempel att blotta tillvaron av skatteprivilegiet torde medföra att åtskilliga medborgare anser att i vart fall skatterna av deras skulder skall betalas på förfallodagen föreningen erinrar även om att de för indrivning överlämnade beloppen ökar kraftigt år från år och likaså de utgående balanserna den utgående balansen vid nittonhundrasextioåtta års slut var över en miljard kronor de menar att inridningsmyndigheternas arbetsuppgifter skulle försvåras i hög grad om förmånsrätten för skatter togs bort utskottet vill även framhålla att ett avskaffande av skatternas förmånsrätt kan befaras medföra ett stigande antal konkurser utan förmånsrätt för skattekrav skulle nämligen utmätningsmännen tvingas att i ökad omfattning verkställa utmätning för kronans fordringar vilket i sin tur skulle föranleda andra borigenärer att begära geldenären i konkurs ja det är ju det huvudsakliga skäl som utskottet har när den i det här fallet yrkar tillstyrker propositionen herri alexandersson berörde något fastighetsinteckningarna i det fallet är det väl ändå värt och klart understryka att att fastighetsinteckningar inte kommer i något sämre lägeän för närvarande i och med att de här bestämmelserna kommer till när alexandersson sa att man kunde befara att att lönefordringar skulle komma att öka vid konkurser när vi får den här lönegarantin men det är ju bara en hypotes detta vet jag ännu inte hur de hur det kommer att verka jag har skött var även lite granna inne den nordiska rättslikheten där ärde väl skär de ändå påpeka vad som även framgår i propositionen att att rättsligheten på förmånsrättslagstiftningsområdet är ju alltså att ffå fram den rättsligheten möjligheterna till det är ganska begränsade beträffande skatterna skulle det kunna finnas den möjligheten men många andra områden sså finns ju inte denna möjlighet man får väl kanske även ha det med i bilden när man tar in det här nordiska resoresonemanget i det här sammanhanget ja jag kan ju till sist erinra om attatt här sjöholm som ju har vissa praktiska erfarenheter på det här området beträffande indrivning av skatter och så han har ju för för sin del bestämt avrått från att man skulle man skulle ta bort skatteprivileget i det här sammanhanget ach med de motiveringern här talman bler ja skicka bifall till utskottets förslag | 1,983.602 | 2,384.528 | 1909-09-25 | 1995-09-16 | 0.482564 | 0.980536 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-V7dPViSnCejowenK9CAuwu | prot-1970-höst-fk--44 | 36 | [
"1970-12-10"
] | Lars Schött | i-2vSoREUgDMM9du3oZhTyJR | i-2vSoREUgDMM9du3oZhTyJR | null | Moderaterna | Kalmar läns valkrets, Kalmar läns norra och södra landstingsområdens samt Gotlands läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 2,402.691002 | 2,739.465195 | 336.774194 | Herr talman! När det talas om att ett avskaffande av skatteprivilegier betyder så mycket ur ekonomisk synpunkt för staten, kan det vara av intresse att ta del av några uppgifter i proposition nr 142. På s. 63 omtalas att det har gjorts en utredning omfattande åren 1965—1967. Av uppgifterna framgår att utdelningen på skattefordringar med förmånsrätt i konkurser som avslutats nämnda tre år uppgick till respektive 4,7 miljoner, 4,3 miljoner och 5,4 miljoner kronor. Till jämförelse kan nämnas att de influtna skatterna år 1965 var nära 35 miljarder kronor och år 1966 drygt 39 miljarder kronor. Lagberedningen skriver att ”det material som föreligger visar att vad staten på grund av förmånsrätten får lyfta i konkurser är av helt underordnad betydelse”. I några yttranden har uttalats, att avskaffandet av skatteprivilegiet kunde antas föranleda hårdare indrivning. Riksrevisionsverket och uppbördsutredningen har emellertid instämt i lagberedningens uppfattning att indrivningstakten bestäms av andra faktorer. I ett annat remissyttrande har uttalats att skatteprivilegiets avskaffande «skulle vålla ökat arbete i ett antal konkurser där de oprioriterade borgenärerna för närvarande inte får någon utdelning men framdeles skulle få någon ringa procent. Jag måste helt hålla med lagberedningen när den skriver, ”att av sådan anledning ge staten företräde är emellertid enligt beredningens mening alltför krasst”. Låt mig även citera Advokatsamfundet, som tillstyrker beredningens förslag: ”I sammanhanget uttalas bl. a. att om förmånsrättens bortfall skulle medföra en hårdare indrivning av skatter och avgifter, detta inte är något skäl för att hesitera inför åtgärden. Det kan nämligen inte, generellt sett, sägas att det varit någon fördel att indrivningen släpat efter och ”skattekrediter” lämnats i förlitande på förmånsrätten. Just härigenom vilseleds lätt leverantörer och kreditgivare, och insolventa gäldenärer får möjlighet att driva sin verksamhet vidare trots att de bort inställa betalningarna för länge sedan.” Av remissinstanserna vill jag också åberopa länsstyrelser, som anser att man bör ta bort detta privilegium. Speciellt intressant är vad som anföres av länsstyrelsen i Malmöhus län, där en nyss åberopad kronofogde lär vara bosatt. Denna länsstyrelse framhåller t. o. m. att arbetet med skatteindrivningningen bör vinna på ett avskaffande. Skulle indrivningsmyndigheterna, om förmånsrätten upphävs, tillgripa hårdare åtgärder än hittills, ligger detta enligt länsstyrelsen i linje med de direktiv som utfärdats från centralt håll. Följden därav skulle säkerligen bli, att skattegäldenären med större intresse ägnade sig åt inbetalning av sina skatteskulder. Det har, fortsätter länsstyrelsen, hittills inte utan skäl sagts, att det är den statliga kredit som uppkommer genom underlåtenhet att betala in anställdas skatter och varuskatt, som hållit många företag vid liv på konstlad väg under ibland flera år. Skulle sådana förhållanden kunna bringas att, om inte upphöra så i varje fall minska, ligger det i det allmännas intresse. Även åtskiliga kronofogdemyndigheter har uttalat sig positivt till förslaget om avskaffandet av detta skatteprivilegium. Vidare anser jag att det är en viktig synpunkt som lagberedningen för fram, när den understryker den principiella inställningen att alla fordringsägare skall behandlas lika och fortsättningsvis framhåller, att det allt överskuggande är att staten med sina fordringar mot alla landets skattskyldiga har den största tänkbara riskutjämningen redan genom fordringarnas överväldigande stora antal. Herr talman! Utskottsmajoritetens talesman berörde det nordiska samarbetet. Han nämnde själv att på detta område fanns det möjlighet att åstadkomma en likformighet i lagstiftningen. Jag Ang. förslag till förmånsrättslag har den uppfattningen att vi bör ta vara på den möjligheten. Än en gång ber jag att få yrka bifall till reservation 2. | herr talman när det talas om att ett avskaffande av skatteprivilegier betyder så mycket ur ekonomisk synpunkt för staten kan det vara av intresse att ta del av några uppgifter i proposition nr etthundraförtiotvå på s sextiotre omtalas att det har gjorts en utredning omfattande åren etttusen niohundrasextiofem etttusen niohundrasextiosju av uppgifterna framgår att utdelningen på skattefordringar med förmånsrätt i konkurser som avslutats nämnda tre år uppgick till respektive fyra sju miljoner fyra tre miljoner och fem fyra miljoner kronor till jämförelse kan nämnas att de influtna skatterna år etttusen niohundrasextiofem var nära trettiofem miljarder kronor och år etttusen niohundrasextiosex drygt trettionio miljarder kronor lagberedningen skriver att det material som föreligger visar att vad staten på grund av förmånsrätten får lyfta i konkurser är av helt underordnad betydelse i några yttranden har uttalats att avskaffandet av skatteprivilegiet kunde antas föranleda hårdare indrivning riksrevisionsverket och uppbördsutredningen har emellertid instämt i lagberedningens uppfattning att indrivningstakten bestäms av andra faktorer i ett annat remissyttrande har uttalats att skatteprivilegiets avskaffande skulle vålla ökat arbete i ett antal konkurser där de oprioriterade borgenärerna för närvarande inte får någon utdelning men framdeles skulle få någon ringa procent jag måste helt hålla med lagberedningen när den skriver att av sådan anledning ge staten företräde är emellertid enligt beredningens mening alltför krasst låt mig även citera advokatsamfundet som tillstyrker beredningens förslag i sammanhanget uttalas bl a att om förmånsrättens bortfall skulle medföra en hårdare indrivning av skatter och avgifter detta inte är något skäl för att hesitera inför åtgärden det kan nämligen inte generellt sett sägas att det varit någon fördel att indrivningen släpat efter och skattekrediter lämnats i förlitande på förmånsrätten just härigenom vilseleds lätt leverantörer och kreditgivare och insolventa gäldenärer får möjlighet att driva sin verksamhet vidare trots att de bort inställa betalningarna för länge sedan av remissinstanserna vill jag också åberopa länsstyrelser som anser att man bör ta bort detta privilegium speciellt intressant är vad som anföres av länsstyrelsen i malmöhus län där en nyss åberopad kronofogde lär vara bosatt denna länsstyrelse framhåller t o m att arbetet med skatteindrivningningen bör vinna på ett avskaffande skulle indrivningsmyndigheterna om förmånsrätten upphävs tillgripa hårdare åtgärder än hittills ligger detta enligt länsstyrelsen i linje med de direktiv som utfärdats från centralt håll följden därav skulle säkerligen bli att skattegäldenären med större intresse ägnade sig åt inbetalning av sina skatteskulder det har fortsätter länsstyrelsen hittills inte utan skäl sagts att det är den statliga kredit som uppkommer genom underlåtenhet att betala in anställdas skatter och varuskatt som hållit många företag vid liv på konstlad väg under ibland flera år skulle sådana förhållanden kunna bringas att om inte upphöra så i varje fall minska ligger det i det allmännas intresse även åtskiliga kronofogdemyndigheter har uttalat sig positivt till förslaget om avskaffandet av detta skatteprivilegium vidare anser jag att det är en viktig synpunkt som lagberedningen för fram när den understryker den principiella inställningen att alla fordringsägare skall behandlas lika och fortsättningsvis framhåller att det allt överskuggande är att staten med sina fordringar mot alla landets skattskyldiga har den största tänkbara riskutjämningen redan genom fordringarnas överväldigande stora antal herr talman utskottsmajoritetens talesman berörde det nordiska samarbetet han nämnde själv att på detta område fanns det möjlighet att åstadkomma en likformighet i lagstiftningen jag ang förslag till förmånsrättslag har den uppfattningen att vi bör ta vara på den möjligheten än en gång ber jag att få yrka bifall till reservation två | jag är talmän när det talas om att detta betyder så mycket ur ekonomisk synpunkt för staten så kan de vara av intresse att ta del utav några uppgifter ur propositionen på sida sextiotre der talas om att man har haft en utredning av senåren sextiofem sextiosju och av uppgifterna framgår att utdelningen på skattefordringar med förmånsrätt i konkurser som avslutats nämnda tre år uppgick till respektive fyra komma sju fyra komma tre och fem komma fyra miljoner till jämförelse kan anges att de influtna skatterna år nittohundrasextiofem var nära trettiofem miljarder oh år nitohundrasextiosex drygt trettionio miljarder lagberedningen skriver att det material som föreligger visar att var staten på grund av förmånsrätten får lyfta i konkurser är av helt underordnad betydelse scenen har man i några yttranden uttalat att avskaffande av skatteprivileget kunde antas föranleda hårdare indrivning det framgår att riksrevisionsverket uppbörtsutredningen har emellertid instämt i lagberedningens uppfattning att indrivningstakten bestäms av andra faktorer sedan har man uttalat att skattekevlihets avskaffande skulle vålla ökat arbete i ett antal konkurser där de oprioriterade bojenärerna för närvarande inte får någon utdelning men framtiden skulle få någon ringaprocent jag måste helt hålla med lagberedningen när den säger att av sådan anledning ge staten företräde är emed tid enligt beredningens mening alltför krast låt mig även citera advokatsamfundet som tillstyrker beredningens förslag i sammanhanget uttalas bland annat att om förmånsrättens bortfall skulle medföra en hårdare indrivning av skatter och avgifter detta inte är något skäl för att hessitera inför åtgärden det kan nämligen inte generellt sett sägas att det varit någon fördel att indrivningen släpat efter och skattekrediter lämnats i förlitande på förmånsrätten just härigenom vilseleds lätt leverantörer och kreditgivare och insolventa gelenärer få möjlighet att driva sin verksamhet vidare trots att de bot inställda betalningarna för länge sedan utav remissinstanserna vill jag också åpropa länsstyrelser som tycker att man ska ta bort det här privilegiet speciellt intressant är vad länsstyrelsen i malmöhus län där en nyss nämnd kronofogde lär vara bosatt vad den länsstyrelsen säger den framhåller till och med att arbetet med skatteindrivningen bör vinna på ett avskaffande skulle indrivningsmyndigheterna om förmånsrätten upphävs tillgripa hårdare åtgärder än hittills ligger detta enligt länsstyrelsen i linje med de direktiv som utfärdats från centralt håll följden härav skulle säkerligen bli att skattegäldenärer med större intresse ägnade sig åt inbetalning av sina skatteskulder det har fortsätt länsstyrelsen hittills inte utan skäl sagt att i den statliga kredit som uppkommer genom underlåtenhet att betala in anställda skatter och varuskatt som hållit många företag vid liv på konstlad väg under ibland flera år skulle sådana förhållanden kunna bringas att om inte upphöraså i varje fall minska ligger de i de allmännas intresse det är också åtskilliga kronofogdemyndigheter som har positivt uttalat sig när det gäller förslaget om avskaffandet av detta skatteprevilegium sen tycker jag att det är en viktig synpunkt slutligen som lagberedningen har och det är denna är man understryker dä principiella inställning att alla ska vara lika alla fordringsägare och det allt överskuggande är att staten med sina fordringar mot alla landets skattskyldiga har den största tänkbara riskutjämningen redan genom fordringarnas överväldigande stora antal ja här talman det var ju så att utskåttsmajoritetens talesman berörde det nordiska samarbetet han nämnde själv att på detta område fanns det möjlighet att åstadkomma en likformighet i lagstiftningen jag har den uppfattningen att vi bör ta vara på den möjligheten jag ber än en gång ott fyrka bifall till reservation nummer två jaher | 2,385.988 | 2,739.311 | 1911-12-14 | 1995-12-21 | 0.620488 | 0.96437 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-TgfaLuZJWsP7RuWSWXCSXe | prot-1970-höst-fk--44 | 37 | [
"1970-12-10"
] | Erik Alexanderson | i-UtfnBCgkCG8PMs7QCCsMXj | i-UtfnBCgkCG8PMs7QCCsMXj | null | Folkpartiet | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets | förstakammarledamot | man | 2,752.979626 | 2,984.796265 | 231.816638 | Herr talman! Herr Svedberg åberopade beträffande förmånsrätten för skattefordringar just de skäl som jag vände mig emot i mitt första anförande, då jag påpekade att det är ganska naturligt att en fordringsägare själv önskar bästa möjliga förutsättningar för att indriva sina fordringar. Herr Svedberg åberopar också vad herr Sjöholm yttrat i detta avseende i utskottet och att han inte reserverat sig. Det finner jag ganska naturligt — herr Sjöholm får på sätt och vis betraktas som part i den här frågan. Han har ju till tjänsteuppgift just att indriva skattefordringar. Det är också ganska naturligt att den som fått in ett visst system i sin verksamhet inte gärna går över till ett annat. Jag för min del tror emellertid att indrivningsorganen kommer att anpassa sig till det nya systemet, om man avskaffar den här förmånsrätten, och att de ändå skulle kunna indriva en hel del av de fordringar som nu drivs in på grund av förmånsrätten vid konkurs. Det är ju för övrigt också att märka att de pengar, som har gått till staten i dessa konkurser, inte går staten helt förbi även om förmånsrätten avskaffas, eftersom staten då får del i dem lika med andra borgenärer. Även beträffande fastighetskrediten vill jag anföra några ord. Herr Svedberg säger att den nya lagstiftningen inte medför någon försämring på detta område. Men det var inte det som i första hand påstods här. Skälen är framför allt att detta är en länge intensivt önskad reform, ett krav på möjlighet att ta bort ett missförhållande som länge har existerat. Det har då legat ett hinder i vägen. Nu är det hindret borta. Då är det rimligt att genomföra en sådan här reform. Herr Svedberg trodde inte att det skulle bli någon ökning av lönefordringar i konkurserna. Det har framhållits av ett flertal remissmyndigheter att man nog måste räkna med det, och jag tror det finns många olika skäl till det. Bland annat tror jag att det kan förekomma många fall, där anställningsförhållandet är i viss mån konstruerat för att man skall komma i åtnjutande av ifrågavarande lönegaranti. Men framför allt är det väl så, att när ett företag börjar gå dåligt och få svårigheter med löneutbetalningarna, så kan det med denna lönegaranti i bakgrunden bli frestande för arbetsgivaren och de anställda i samförstånd att fortsätta längre än man eljest skulle ha gjort, och kanske med utbetalning av reducerade eller på annat sätt beskurna löner. Jag tror därför att det finns allt skäl att räkna med en försämring i detta avseende, och jag vidhåller att det är mycket angeläget att frågan bringas till en lösning. | herr talman herr svedberg åberopade beträffande förmånsrätten för skattefordringar just de skäl som jag vände mig emot i mitt första anförande då jag påpekade att det är ganska naturligt att en fordringsägare själv önskar bästa möjliga förutsättningar för att indriva sina fordringar herr svedberg åberopar också vad herr sjöholm yttrat i detta avseende i utskottet och att han inte reserverat sig det finner jag ganska naturligt herr sjöholm får på sätt och vis betraktas som part i den här frågan han har ju till tjänsteuppgift just att indriva skattefordringar det är också ganska naturligt att den som fått in ett visst system i sin verksamhet inte gärna går över till ett annat jag för min del tror emellertid att indrivningsorganen kommer att anpassa sig till det nya systemet om man avskaffar den här förmånsrätten och att de ändå skulle kunna indriva en hel del av de fordringar som nu drivs in på grund av förmånsrätten vid konkurs det är ju för övrigt också att märka att de pengar som har gått till staten i dessa konkurser inte går staten helt förbi även om förmånsrätten avskaffas eftersom staten då får del i dem lika med andra borgenärer även beträffande fastighetskrediten vill jag anföra några ord herr svedberg säger att den nya lagstiftningen inte medför någon försämring på detta område men det var inte det som i första hand påstods här skälen är framför allt att detta är en länge intensivt önskad reform ett krav på möjlighet att ta bort ett missförhållande som länge har existerat det har då legat ett hinder i vägen nu är det hindret borta då är det rimligt att genomföra en sådan här reform herr svedberg trodde inte att det skulle bli någon ökning av lönefordringar i konkurserna det har framhållits av ett flertal remissmyndigheter att man nog måste räkna med det och jag tror det finns många olika skäl till det bland annat tror jag att det kan förekomma många fall där anställningsförhållandet är i viss mån konstruerat för att man skall komma i åtnjutande av ifrågavarande lönegaranti men framför allt är det väl så att när ett företag börjar gå dåligt och få svårigheter med löneutbetalningarna så kan det med denna lönegaranti i bakgrunden bli frestande för arbetsgivaren och de anställda i samförstånd att fortsätta längre än man eljest skulle ha gjort och kanske med utbetalning av reducerade eller på annat sätt beskurna löner jag tror därför att det finns allt skäl att räkna med en försämring i detta avseende och jag vidhåller att det är mycket angeläget att frågan bringas till en lösning | jaher svedberg oberopade för den här förmånsrätten för skatter skatter just de skäl som jag vände mig emot i mitt första anförande onär jag påpekade att det r ju ganskar naturligt att en fordringsägare själv önska bästa möjliga förutsättningar för att indriva sina fordringar och de när han åberopar också var härsjöholm i det avseendet har yttträtt i utskottet och att han inte har reserverat sig så är det ju kanske ganska naturligt när han på sätt och vis får betraktas som part i den här saken han ha ju till tjänsteuppgift just att indriva sådana här fordringar det är också ganska naturligt att den som har fått in ett visst system i sin verksamhet inte gärna går över till ett annat system fast jag för min del skulle nog tro att indrivningsorganerna kommer att anpassa sig efter det nya systemet om man avskaffare den här förmånsrätten och att de i varje fall skulle kunna ändå indriva åtskilligt av de fordringar som nu kommer in på grund av förmånsrätten i konkurs det är ju för övrigt också att märka att de pengar som nu har gått till staten i dessa konkurser de går inte staten helt förbi även om förmånsrätten avskaffas eftersom staten då får lika med andra borgenärer del i dem vaddegäller fastighetskrediten har jag också några ord att säga herrsvedberg säger att den här nya lagstiftningen inte medför någon försämring på det här området men det var ju inte det som i första hand påstods här de skälerna är ju framför allt de att det här är en länge iintensivt yryrkad reform på det här området fråga om möjligheter att ta bort ett missförhållande som länge har förelegat det har då legat ett hinder i vägen där nu är de hindret borta då är det rimligt att man genomför en sån här reform är svedverg trodde inte att det skulle bli någon ökning av lönefordringar i konkurserna de har nog framhållit av flera remissmyndigheter att man måste räkna med det och jag tror att det finns flera olika skäl till det dels stror jag att det i många fall kan komma fall som kanske i viss mån konstruerade för att just komma i åtnjutande av den här lönegarantin men framför allt är det väl så att när ett företag går börjar på gå dåligt och få svårigheter med lönerna så kan det ändå lätt vara så att om man har den här lönegarantin i bakgrunden så kan det bli en frestelse för arbetsgivaren och de anställda att fortsätta längre än vad man skulle gjort i annat fall och med kanske utbetalande av reducerade eller på annat sätt beskurna löner jag tror därför att det finns allt skäl att räkna med en försämring i det här avseendet och jag vidhåller att det är mycket angeläget att frågan bringas till en lösning talman | 2,739.211 | 2,984.186 | 1906-05-30 | 2000-08-25 | 0.497927 | 0.962338 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-E9cWGcNwF3ASjeFY8ruRn5 | prot-1970-höst-fk--44 | 38 | [
"1970-12-10"
] | Erik Svedberg | i-NkaedKPUC6Wxbu2fCCcCWq | i-NkaedKPUC6Wxbu2fCCcCWq | null | Socialdemokraterna | Gävleborgs läns med Gävle valkrets, Gävleborgs läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 2,996.528014 | 3,123.505942 | 126.977929 | Herr talman! Det är sant som herr Schött nu ytterligare poängterade, att det beträffande just förmånsrätten för skatter kanske hade funnits möjligheter att få nordisk likformighet i lagstiftningen. Men denna förmånsrätt är bara en detalj i hela detta problemkomplex. I övrigt råder vissa olikheter. Fullständig nordisk likformighet hade sålunda inte varit möjlig att vinna i denna lagstiftning. Sedan är det väl ändå så, att förmånsrätten inte bara har en direkt verkan och inbringar inte bara de 5,4 miljoner för ett år, som herr Schött berörde, utan den har även — som jag ville poängtera i mitt korta anförande — en indirekt verkan. I detta fall måste man väl ändå fästa vikt vid vad de som sysslar med dessa frågor anser. Exempelvis kronofogdeföreningen påtalar i sitt remissyttrande att de för indrivning restförda skatterna ökar år från år och att balansen för det senaste året som man har statistik för, nämligen 1968, var en miljard kronor. Det är summor som går längre än vad man kan bedöma av det förut nämnda resultatet från 1967. Skulle förmånsrätten tas bort i detta avseende, finge man befara att de här summorna skulle växa högst väsentligt. Herr talman! Jag ber än en gång att få yrka bifall till utskottets förslag. | herr talman det är sant som herr schött nu ytterligare poängterade att det beträffande just förmånsrätten för skatter kanske hade funnits möjligheter att få nordisk likformighet i lagstiftningen men denna förmånsrätt är bara en detalj i hela detta problemkomplex i övrigt råder vissa olikheter fullständig nordisk likformighet hade sålunda inte varit möjlig att vinna i denna lagstiftning sedan är det väl ändå så att förmånsrätten inte bara har en direkt verkan och inbringar inte bara de fem fyra miljoner för ett år som herr schött berörde utan den har även som jag ville poängtera i mitt korta anförande en indirekt verkan i detta fall måste man väl ändå fästa vikt vid vad de som sysslar med dessa frågor anser exempelvis kronofogdeföreningen påtalar i sitt remissyttrande att de för indrivning restförda skatterna ökar år från år och att balansen för det senaste året som man har statistik för nämligen etttusen niohundrasextioåtta var en miljard kronor det är summor som går längre än vad man kan bedöma av det förut nämnda resultatet från etttusen niohundrasextiosju skulle förmånsrätten tas bort i detta avseende finge man befara att de här summorna skulle växa högst väsentligt herr talman jag ber än en gång att få yrka bifall till utskottets förslag | talman ja det är sant som här skött nu ytterligare poängterade att det beträffande just den här förmånsrätten för skatter då har det funnits möjligheter kanske att få nordisk överensstämmelse nordisk rättslikhet men just den här förmånsrätten är ju bara en detalj i hela det här problemkomplexet och i övrigt så råder det ju vissa olikheter så att fullständig nordisk rättslighet har inte varit möjligt a vinna just när det gäller den här lagstiftningen sen är det ju är det väl ändå så att den här förmånsrätten den har bara inte en direkt inverkan och det inbringar inte bara de fem komma fyra miljoner för ett år som härskött berörde utan den har jäven som jag ville poängtera i mitt lilla anförande den har även en indirekt verkan och i det här fallet så måste väl ändå de som sysslar med det här kronofogdeföreningen och vad de säger i sitt remissyttrande det måste man väl fästa viss viktvid de påtalar ju att de restförda skatterna de ökar år för år och att de före senaste man har statistik nitterhundrasextioåtta där där var de restförda där var balansen en miljard kronor det är ju ändå summor som går lite granna lite granna längre än vad som man kan se av vad som direkt kommer in av det här och skulle nu den här förmånsrätten tas bort då finker man befara att de här summorna skulle växa högst väsentligt ja här talman de änen gång föryka bifall till utskottets förslag äaaeaeaaraa | 3,007.517 | 3,123.039 | 1909-09-25 | 1995-09-16 | 0.274097 | 0.885133 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-62rpj53wy6aWu5jFUui9Cr | prot-1970-höst-fk--44 | 41 | [
"1970-12-10"
] | Ferdinand Nilsson | i-DjzMK2q4HBp8SxyHxFkXFq | i-DjzMK2q4HBp8SxyHxFkXFq | null | Centerpartiet | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets | förstakammarledamot | man | 3,697.275042 | 4,323.692699 | 626.417657 | Herr talman! Det omfattande lagkomplex som erhållit den sammanfattande beteckningen jordabalken har angivits vara avsedd att träda i stället för jordabalken i 1734 års lag. Bakom den serie av lagförslag som häri ingår eller som nära sammanhänger härmed ligger årtiondens arbete. Märkligt är att de förslag som nu föreligger bär stark prägel av tidsnöd. Man har svårt att värja sig för tanken om en hedervärd ambition hos nuvarande justitieministern = att snabbast möjligt städa föregångarens bordslådor, hyllor m. m. Med rätta framhåller första lagutskottet i sitt nyligen behandlade utlåtande avseende motioner angående rättsvården det intensiva lagstiftningsarbete på olika områden som nu fortgår. Det är ingen nyhet men därför icke mindre värt att uppmärksammas i dagens för att inte säga höstriksdagens sammanhang. Jag erinrar mig hur jag, när jag häromåret anmälde något knot över att ha fått vänta litet väl länge på svar på en interpellation om rättsotrygghet, övervåld och kravallberedskap, av dåvarande justitieministern fick till livs en erinran om det omfattande lagstiftningsarbete som pågick inom departementet och som tagit hans tid i anspråk. Jag har den största respekt för dåvarande justitieministerns allvarliga intresse även för förbättrad rättsvård, om han fått erforderliga resurser härför. Likväl vill jag även i dag erinra om min reflexion då, nämligen att behovet av resurser för att kunna tillämpa gällande lagar på olika områden är mera brännande än behovet att skaffa till nya lagar. Det är min uppfattning att vi även i höst får nya lagar som det kan bli svårt nog för dem det vederbör att komma i gång med tillämpningen av. Detta gäller även i sin mån de förslag vi nu behandlar. Beträffande lagstiftningsarbetets intensitet säger väl något det faktum att år 1967 avgavs 35 propositioner i lagärenden, 1968 39 stycken, 1969 45 och 1970 — såvitt jag hittills har funnit, och det är väl bäst att säga det — 47 propositioner. Dessa förslag är givetvis av olika omfattning när det gäller både ingripande betydelse och sidantal. En del utgör faktiskt även i detta senare hänseende ”vägande” inlägg. Till den betydelse det hava kan — inte minst med hänsyn till riksdagsledamöternas arbetsbörda och läsvillighet — må några siffror anföras. Lagpropositionerna år 1967 har beräknats till 1955 trycksidor, år 1968 till 2890 trycksidor, år 1969 3792 och år 1970 — med nyss anförd reservation — 4 179 sidor. Jag vill inte förmena justitiedepartementet och därtill anknuten utredningsorganisation ett högt betyg i flit. Proposition nr 20 med förslag om jordabalk är daterad den 20 mars 1970. Proposition nr 142 med förslag till ändring i denna är daterad till den 29 juni. Proposition nr 146 med förslag likaledes om bl. a. ändring av samma lag är daterad den 4 september, och proposition nr 156, som likaledes avser bl.a. ändring av jordbalken, är daterad den 16 oktober. Om därtill fogas den kontakt som så att säga köksvägen tagits mellan kanslihuset och utskottskansliet får man i någon mån en fullständig bild av lappandet på detta dock i synnerligen god tid påbörjade lagverk. Om sålunda en del förbättringar kommit en smula sent är det annat som har kommit så mycket tidigare. Jag har i min hand en i dess förord till oktober 1970, utan närmare datumangivning, daterad bok: ”Jordabalken. Den nya lagstiftningen med kommentar: Grannelagsrätt, Fastighetsköp, Panträtt, Arrende, Hyra, Servitut, Lagfart, Inteckning.” Om författaren gäller att han, för att använda ett från ett barnprogram hämtat, med rätta bevingat ord, ”kommer från kanslihuset”. I förordet anfö- Ang. förslag till jordabalk res följande ursäkt: Behovet av en kommentar har bedömts vara mycket stort redan på detta tidiga stadium. Den har därför utarbetats på grundval av propositionerna och utgivits av det statliga allmänna förlaget. ”Detta har”, heter det blygsamt nog, ”ansetts försvarligt med hänsyn till att de ändringar i förslaget som kan komma att ske under riksdagsbehandlingen, av — naturliga skäl” — jag kursiverar det — ”måste bli föga genomgripande”. Det sades i oktober. Riksdagens tredje lagutskott har funnit författarens och förlagets tilltag mindre naturligt och har genom ordförande och vice ordförande hos talmanskonferensen anfört klagomål, Talmanskonferensen lär ha uttryckt livlig sympati med utskottet, men därmed har det hela stannat. Man kanske kan vänta någon deklaration från regeringen om hur en suverän folkrepresentation i ett demokratiskt styrt land bör behandlas i ett sådant här fall. Detta om detta — nu till det positiva. Man må beklaga att både kanslihus och i följd därav utskott har tvingats handla under uppenbar tidsnöd. Detta -— och endast detta — kan förklara den proposition ”i spridda skurar” som vi har erhållit. Man må beklaga att för upplysning om lagverket sådana åtgärder har måst tillgripas. Likafullt kommer detta lagverk — med alla de brister det kan ha och som framtiden lär få plåstra en del med — att fylla ett stort behov och vara ett viktigt tillskott till vår lagstiftning. Den makt som har hetsat fram förslagen i kanslihuset undandrar sig allmänhetens bedömande. Enligt en dagstidning har en ledamot av regeringen vittnat om det stora arbete som nedläggs på utarbetande av propositioner. Han medger emellertid att ”riksdagen numera får i vissa frågor mindre detaljerad redovisning än tidigare”. För min del har jag särskilt saknat en mera nyanserad redovisning av i propositioner — inte bara i det här fallet utan i ett antal fall — nämnda remissyttranden. Man får veta vilka remissyttranden som av propositionsskrivaren har uppfattats såsom tillstyrkande och vilka som har uppfattats som avstyrkande. Bortsett från den felkälla som kan ligga i en sådan generalisering är det dock av stort värde för den som skall bedöma det förslag som föreligger att få del av huvudtankarna i den mån de ger en mera nyanserad bild av hur man ser saken mot bakgrund av att man gör det slutliga uttalandet. Ett stort verk som detta har med mödor och bekymmer samt med ånger och rättelser kommit till. Med rätta har utskottet visat respekt för de nådda resultaten, även när man känt sig tveksam om huruvida det ens på kort sikt alltid har givit definitiva resultat. Lagverket har gått med sin egen tyngd genom utskottet. Vad justitiedepartementets folk har haft stora svårigheter att brottas med har även utskottet, trots ledamöters och kanslipersonals nedlagda intresse, ansett sig kunna göra föga åt. De reservationer som här föreligger — jag är med på några — rör uppenbara detaljer. De har framför allt sitt intresse som vittnesbörd om personliga uppfattningar som reservanterna har i detaljer, men i vissa avseenden är reservationerna av praktisk natur och bör kunna beaktas av kammaren. Jag ber, herr talman, att redan nu få uttala min anslutning till utskottets förslag med undantag för de punkter där mitt namn förekommer bland reservanterna. | herr talman det omfattande lagkomplex som erhållit den sammanfattande beteckningen jordabalken har angivits vara avsedd att träda i stället för jordabalken i etttusen sjuhundratrettiofyra års lag bakom den serie av lagförslag som häri ingår eller som nära sammanhänger härmed ligger årtiondens arbete märkligt är att de förslag som nu föreligger bär stark prägel av tidsnöd man har svårt att värja sig för tanken om en hedervärd ambition hos nuvarande justitieministern att snabbast möjligt städa föregångarens bordslådor hyllor med mera med rätta framhåller första lagutskottet i sitt nyligen behandlade utlåtande avseende motioner angående rättsvården det intensiva lagstiftningsarbete på olika områden som nu fortgår det är ingen nyhet men därför icke mindre värt att uppmärksammas i dagens för att inte säga höstriksdagens sammanhang jag erinrar mig hur jag när jag häromåret anmälde något knot över att ha fått vänta litet väl länge på svar på en interpellation om rättsotrygghet övervåld och kravallberedskap av dåvarande justitieministern fick till livs en erinran om det omfattande lagstiftningsarbete som pågick inom departementet och som tagit hans tid i anspråk jag har den största respekt för dåvarande justitieministerns allvarliga intresse även för förbättrad rättsvård om han fått erforderliga resurser härför likväl vill jag även i dag erinra om min reflexion då nämligen att behovet av resurser för att kunna tillämpa gällande lagar på olika områden är mera brännande än behovet att skaffa till nya lagar det är min uppfattning att vi även i höst får nya lagar som det kan bli svårt nog för dem det vederbör att komma i gång med tillämpningen av detta gäller även i sin mån de förslag vi nu behandlar beträffande lagstiftningsarbetets intensitet säger väl något det faktum att år etttusen niohundrasextiosju avgavs trettiofem propositioner i lagärenden etthundranittiosextusen åttahundratrettionio stycken etthundranittiosextusen niohundraförtiofem och etttusen niohundrasjuttio såvitt jag hittills har funnit och det är väl bäst att säga det förtiosju propositioner dessa förslag är givetvis av olika omfattning när det gäller både ingripande betydelse och sidantal en del utgör faktiskt även i detta senare hänseende vägande inlägg till den betydelse det hava kan inte minst med hänsyn till riksdagsledamöternas arbetsbörda och läsvillighet må några siffror anföras lagpropositionerna år etttusen niohundrasextiosju har beräknats till etttusen niohundrafemtiofem trycksidor år etttusen niohundrasextioåtta till tvåtusen åttahundranittio trycksidor år nitton miljoner sexhundranittiotretusen sjuhundranittiotvå och år etttusen niohundrasjuttio med nyss anförd reservation fyratusen etthundrasjuttionio sidor jag vill inte förmena justitiedepartementet och därtill anknuten utredningsorganisation ett högt betyg i flit proposition nr tjugo med förslag om jordabalk är daterad den tjugo mars etttusen niohundrasjuttio proposition nr etthundraförtiotvå med förslag till ändring i denna är daterad till den tjugonio juni proposition nr etthundraförtiosex med förslag likaledes om bl a ändring av samma lag är daterad den fyra september och proposition nr etthundrafemtiosex som likaledes avser bland annat ändring av jordbalken är daterad den sexton oktober om därtill fogas den kontakt som så att säga köksvägen tagits mellan kanslihuset och utskottskansliet får man i någon mån en fullständig bild av lappandet på detta dock i synnerligen god tid påbörjade lagverk om sålunda en del förbättringar kommit en smula sent är det annat som har kommit så mycket tidigare jag har i min hand en i dess förord till oktober etttusen niohundrasjuttio utan närmare datumangivning daterad bok jordabalken den nya lagstiftningen med kommentar grannelagsrätt fastighetsköp panträtt arrende hyra servitut lagfart inteckning om författaren gäller att han för att använda ett från ett barnprogram hämtat med rätta bevingat ord kommer från kanslihuset i förordet anfö ang förslag till jordabalk res följande ursäkt behovet av en kommentar har bedömts vara mycket stort redan på detta tidiga stadium den har därför utarbetats på grundval av propositionerna och utgivits av det statliga allmänna förlaget detta har heter det blygsamt nog ansetts försvarligt med hänsyn till att de ändringar i förslaget som kan komma att ske under riksdagsbehandlingen av naturliga skäl jag kursiverar det måste bli föga genomgripande det sades i oktober riksdagens tredje lagutskott har funnit författarens och förlagets tilltag mindre naturligt och har genom ordförande och vice ordförande hos talmanskonferensen anfört klagomål talmanskonferensen lär ha uttryckt livlig sympati med utskottet men därmed har det hela stannat man kanske kan vänta någon deklaration från regeringen om hur en suverän folkrepresentation i ett demokratiskt styrt land bör behandlas i ett sådant här fall detta om detta nu till det positiva man må beklaga att både kanslihus och i följd därav utskott har tvingats handla under uppenbar tidsnöd detta och endast detta kan förklara den proposition i spridda skurar som vi har erhållit man må beklaga att för upplysning om lagverket sådana åtgärder har måst tillgripas likafullt kommer detta lagverk med alla de brister det kan ha och som framtiden lär få plåstra en del med att fylla ett stort behov och vara ett viktigt tillskott till vår lagstiftning den makt som har hetsat fram förslagen i kanslihuset undandrar sig allmänhetens bedömande enligt en dagstidning har en ledamot av regeringen vittnat om det stora arbete som nedläggs på utarbetande av propositioner han medger emellertid att riksdagen numera får i vissa frågor mindre detaljerad redovisning än tidigare för min del har jag särskilt saknat en mera nyanserad redovisning av i propositioner inte bara i det här fallet utan i ett antal fall nämnda remissyttranden man får veta vilka remissyttranden som av propositionsskrivaren har uppfattats såsom tillstyrkande och vilka som har uppfattats som avstyrkande bortsett från den felkälla som kan ligga i en sådan generalisering är det dock av stort värde för den som skall bedöma det förslag som föreligger att få del av huvudtankarna i den mån de ger en mera nyanserad bild av hur man ser saken mot bakgrund av att man gör det slutliga uttalandet ett stort verk som detta har med mödor och bekymmer samt med ånger och rättelser kommit till med rätta har utskottet visat respekt för de nådda resultaten även när man känt sig tveksam om huruvida det ens på kort sikt alltid har givit definitiva resultat lagverket har gått med sin egen tyngd genom utskottet vad justitiedepartementets folk har haft stora svårigheter att brottas med har även utskottet trots ledamöters och kanslipersonals nedlagda intresse ansett sig kunna göra föga åt de reservationer som här föreligger jag är med på några rör uppenbara detaljer de har framför allt sitt intresse som vittnesbörd om personliga uppfattningar som reservanterna har i detaljer men i vissa avseenden är reservationerna av praktisk natur och bör kunna beaktas av kammaren jag ber herr talman att redan nu få uttala min anslutning till utskottets förslag med undantag för de punkter där mitt namn förekommer bland reservanterna | häramdet omfattande lagkomplex som erhållit den sammanfattande beteckning i jordabalken har angivits avse att träda i stället för jordbalken ysjuttonhundratrettiofyra års lag bakom den serie av lagförslag som här ingår eller som nära sammanhänger här med ligger årtiondens arbete märkligt är att de förslag som nu föreligger bär stark prägel av tidsnöd man har svårt att värja sig för tanken om en hedervärd ambition hos nuvarande justitieministern att snabbast möjligt städa föregångarens bordslådor hyllor med mera men rätta framhåller första lagutskottet i sit nyligen behandlade utlåtande avseende motionovrättsvården den iden intentiva lagstiftningsarbete på olika områden som nu fortgår det är det är ingen mycket det är ingen nyhet men därför icke mindre värt att uppmärksamma i dagens för att inte säga höstriksdagens sammanhang jag erinrar mig hur jag när jag häromåret anmälde något knot över att ha fått vänta lite väl länge på svar på en intepulation om rättsotrygghet övervåld och och kravallberedskap utat dåvarande justitieministern fick till livs en erinran om det omfattande lagstiftningsarbete som pågick inom departementet och som tagit hans tid i anspråk jag har den största respekt för dåvarande justitieministerns allvarliga intresse även för förbättrad rättsvård om han fått erfoderliga resurser härför likväl vill jag även i dag erinra om min reflextion då att behovet av resurser för att kunna tillämpa gällande lagar på olika områden är mera brännande än att skaffa till nya lagar det är min uppfattning att vi även i höst får nya lagar som det kan bli svårt nog för dem de beverbör att komma i gång och tillämpa detta gäller även i sin mån de nu behandlade förslagen beträffande lagstiftningsarbetets intensitet säger det väl något redan det faktum att år nittonhundrasextiosju avgavs trettiofem propositioner i lagärenden nittonhundrasxtioåtta trettionio nittonhundrasextionio fyrtiofem propositioner och nittonhundrasjuttio såvitt jag hittills har funnit och det är väl bäst att säga det fyrtiosju stycken detta fördessa förslag är givetvis av olika omfattning både när det gäller ingripande betydelse och sidantal en del utgör faktiskt även i detta hänseende vägande inlägg med den betydelse de hava kan inte minst med hänsyn till riksdagsledamöternas arbetsbörda och läsvillighet må vara siffror anföras lagpropositionerna år nittonhundrasextiosju har beräknats till etttusen niohundrafemtiofem trycksidor år nittonhundrasextioåtta tvåtusen åttahundranittiotrycksidor år nittonhundrasextionio tre tusen sjuhundranittiotvå sidor och i år med ny samförd reservation fyra tusen etthundrasjuttionio sidor jag vinte förmena justitiedepartementet och därtill ankuutredningsapparat ett högt betyg i flit proposition nummer tjugo med förslag om jordabalk är daterat den tjugonde mars nittonhundrasjuttio proposition numer etthundrafyrtiotvå med förslag till ändringar i nyss nämnda förslag ra är daterat till till den tjugonionde juni proposition nummer etthundrafyrtiosex med förslag likaledes och bland annat om ändringar av samma lag och daterat till fjärde september och propositionumre etthundrafemtiosex som likadels avser bland annat ändringar i jordabalken är daterat till sextonde oktober om därtill fogas den kontakt som låt mig säga köksvägen tagits mellan kanslihuset och utkottskansliet får man ei någon mån fullständig bild av lappandet på detta dock icedock i synnerligen god tid beynta lagverk men om om sålunda en del påbättringar kommit en smula väl sent så är det annat som har kommit så mycket tidigare jag har i min hand här en i dess förort till oktober nittonhundrasjuttio utan datumangivning edaterad bok gjordabalken den nya lagstiftningen med kommentar grannelagsrätt fastighetsköp panträtt errende hyra servitut lagfart pinteckningar om författaren gäller att han för att använda ett från ett barnprogram hämtat med rätta bevingat ord kommer från kanslihuset i förordet anföres följande ursäkt behovet av en kommentar har bedömts vara mycket stor redan på detta tidiga stadium den har därför utarbetats på grundval av propositionerna och utgivits av det statliga allmänna förlaget detta har heter det blygsamt nog ansetts försvarligt med hänsyn till att de ändringar i förslaget som kan komma att ske under riksdagsbehandlingen av naturliga skäl jag kursiverar det måtte måste bli föga genomgripande det sas i oktober riksdagens tredje lagutskott har funnit författarens och förlagets tilltag mindre naturligt samt genom ordförande och vice ordförande hos talmanskonferensen anfört klagomål talmanskonferensen lär ha uttryckt livlig sympati med utskottet och därdärmed har de stannat man kanske kan vänta någon deklaration från regeringens sida om hur en suverän folkrepresentation i ett demokratiskt styrt land ska bör hanteras i sådna där fall detta om detta nu till det positiva man mår beklaga att både kanslihus och utskott tvingats handla under md uppenbar tidsnöd detta och endast detta kan förklara den proposition i spridda skurar som vi erhållit man måbeklaga att för upplysning om lagverket sådana åtgärder hstillgripas likafullt kommer detta lagverk med alla de brister de kan ha och som framtiden lär få plåstra en del mer att fylla ett stort behov och vara ett viktiggt titillskott till vårttill vår lagstiftning den makt som hetsat fram förslagen i kanslihuset undandrar sig allmänhetens bedömande enligt en dagstidning har en ledamot av regeringen dels vittsordat det stora arbete som nedlägges på utarbetande av propositionen han medger emellertid att och nu citerar jag riksdagen numera får i vissa frågor mindre detaljerade redovisningar än tidigare för min del har jag särskilt saknat en mera nyanserad redovisning inte bara i det här fallet tan utan i ett antal fall i propositioner beträffande remissyttranden man får veta vilka som uppfattats uavpropositionsskrivaren som tillstyrkande och vilka som som fattats som avstyrkande bortsett från den felkikälla som kan ligga i en sån generalisering så är det dock av stort värde för den som ska bedöma de förslag som föreligger att få del av huvudtankarna i den mån som det ger en mera nyanserad bild av hur man ser saken innan man kommer till till det slutliga uttalandet ett stort verk som detta har med mödor och bekymmer med ånger och rättelser kommit till med rätta har utskottet visat respekt för den nådda resultatet även när man känt sig tveksam om detta är ens på kort sikt alltid gett definitiva resultat lagverket har gått med sin egen tyngd genom utskottet vad justitiedepartementet håll haft stora svårigheter att brottas med har även utskottet trots ledamöters och kanslipersonals nedlagda intresse anset sig kunna göra föga åt de reservationer som här föreligga och där jag är med på några röra uppenbara detaljer de har framfört framför allt om vittnesbörd om de personliga inställningar och uppfattningar som reservanterna har tagit i detaljer men dels också i vissa detaljer så är reservationerna utav praktisk natur som väl bör kunna beaktas utav kammaren jag ber för min del att redan nu få få uttala min anslutning till utskottets förslag med undantag för de punkter där mitt namn förekommer bland reservanterna härtalman | 3,697.336 | 4,322.938 | 1896-10-29 | 1987-05-21 | 0.643016 | 0.998736 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-W5vc2Lx7aFVi9atgam5MHQ | prot-1970-höst-fk--44 | 42 | [
"1970-12-10"
] | Lennart Geijer | i-2wqSLYX3KMpYHr9NReDRzj | i-2wqSLYX3KMpYHr9NReDRzj | null | Socialdemokraterna | Stockholms kommuns valkrets | konsultativt statsråd, ledamot, justitieminister, förstakammarledamot | man | 4,335.679117 | 4,725.831919 | 390.152801 | Herr talman! Det förslag till ny jordabalk som i dag ligger på riksdagens bord är slutresultatet av ett lagstiftningsarbete som pågått under lång tid. Redan i början av 1800-talet ansågs tiden vara mogen för att ersätta jordabalken i 1734 års lag med en ny. ända sedan dess har arbete i detta syfte pågått, men inte förrän nu står tanken inför sitt förverkligande. Det arbete som i tidigare skeden har lagts ned på jordabalksrevisionen har ingalunda varit resultatlöst. Under årens lopp har många partiella reformer av större eller mindre räckvidd genomförts. År 1875 infördes den ännu gällande lagstiftningen om lagfart och inteckning. År 1907 fick vi nya lagar om nyttjanderätt och servitut. år 1912 genomfördes viktiga ändringar på panträttsområdet. En genomgripande reform av inskrivningsväsendet ägde rum 1932. Reglerna om hyra och arrende ändrades i väsentliga avseenden 1939 och 1943. år 1953 reformerades tomträttsinstitutet. Dessa och andra partiella reformer har lett till att vad som nu finns kvar av jordabalken i 1734 års lag inte är mer än ett fåtal paragrafer. Den nya balken innebär till stora delar en samlad kodifikation av regler som redan gäller enligt olika lagar eller som har utbildats i rättspraxis. Förslaget innehåller emellertid också viktiga sakliga nyheter. 1968 års reformer av lagstiftningen om hyra samt bostadsoch anläggningsarrende följs nu av en motsvarande reform i fråga om jordbruksarrende. Denna innebär bl. a. att jordbruksarrendator tillförsäkras lagstadgat direkt besittningsskydd. De centrala frågorna om fastighetsköpet regleras utförligt. De för fastighetskrediten grundläggande reglerna om panträtt får ny rättslig konstruktion. Skyddet för den som i god tro har förvärvat rätt till fast egendom förstärks och staten ikläder sig ett ekonomiskt ansvar mot dem som lider förlust till följd av att annan gör ett godtrosförvärv. Med tillfredsställelse har jag noterat att tredje lagutskottet vid sin omsorgsfulla granskning av det mycket omfattande lagverket inte har funnit anledning till anmärkningar mer än på några få punkter. Den nya jordabalken föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. Tidigare i år har riksdagen beslutat om en ny fastighetsbildningslag, som avses träda i kraft samma dag. Tillsammans innebär dessa båda stora lagverk en tidsenlig rättslig reglering på ett område som är av central betydelse i det moderna samhället. Herr talman! Efter dessa kortfattade synpunkter på en stor lagstiftningsfråga vill jag med några ord beröra herr Ferdinand Nilssons inlägg. Jag har i andra kammaren haft tillfälle att svara på en enkel fråga beträffande den kommentar till jordabalken som utgivits på ett förlag av en tjänsteman i kanslihuset. Jag hade då tillfälle att meddela att detta är en rent privat utgåva, som författaren själv får svara för. Det rör sig om ett privat arbete, utfört på fritid, som jag personligen inte har känt till förrän vid den tidpunkt då kommentaren gavs ut. Jag har inte någon anledning, i egenskap av departementschef, att i detta sammanhang gå in på den frågan. Herr Ferdinand Nilsson var också vänlig att tala om det intensiva lagstiftningsarbete som pågår inom justitiedepartementet. Både antalet och omfattningen av framlagda lagförslag har ökat. Det är mycket besvärligt att vi lever i ett samhälle som förändras så snabbt att man med en viss överdrift — litet tillspetsat — skulle kunna säga att utvecklingen går så fort att många lagar redan kan vara föråldrade i vissa stycken när de kommer ut av trycket. Detta är en följd av samhällets snabba förvandling och ställer i våra dagar utomordentliga krav på den instans som har att svara för att lagstiftningen hela tiden så nära som möjligt anknyter till de faktiska förhållandena i samhället. Det skulle naturligtvis ha varit mycket idylliskt att arbeta i en gången tid, då förändringarna inte var så snabba, då man kunde räkna med att en ny lag skulle kunna bli bestående under en ganska lång tid. Vi lever tyvärr inte i ett sådant samhälle, och det medför att vi från justitiedepartementet nödgas att ofta lägga fram nya eller ändrade lagförslag för riksdagens prövning. | herr talman det förslag till ny jordabalk som i dag ligger på riksdagens bord är slutresultatet av ett lagstiftningsarbete som pågått under lång tid redan i början av etttusen åttahundratalet ansågs tiden vara mogen för att ersätta jordabalken i etttusen sjuhundratrettiofyra års lag med en ny ända sedan dess har arbete i detta syfte pågått men inte förrän nu står tanken inför sitt förverkligande det arbete som i tidigare skeden har lagts ned på jordabalksrevisionen har ingalunda varit resultatlöst under årens lopp har många partiella reformer av större eller mindre räckvidd genomförts år etttusen åttahundrasjuttiofem infördes den ännu gällande lagstiftningen om lagfart och inteckning år etttusen niohundrasju fick vi nya lagar om nyttjanderätt och servitut år etttusen niohundratolv genomfördes viktiga ändringar på panträttsområdet en genomgripande reform av inskrivningsväsendet ägde rum etttusen niohundratrettiotvå reglerna om hyra och arrende ändrades i väsentliga avseenden etttusen niohundratrettionio och etttusen niohundraförtiotre år etttusen niohundrafemtiotre reformerades tomträttsinstitutet dessa och andra partiella reformer har lett till att vad som nu finns kvar av jordabalken i etttusen sjuhundratrettiofyra års lag inte är mer än ett fåtal paragrafer den nya balken innebär till stora delar en samlad kodifikation av regler som redan gäller enligt olika lagar eller som har utbildats i rättspraxis förslaget innehåller emellertid också viktiga sakliga nyheter etttusen niohundrasextioåtta års reformer av lagstiftningen om hyra samt bostadsoch anläggningsarrende följs nu av en motsvarande reform i fråga om jordbruksarrende denna innebär bl a att jordbruksarrendator tillförsäkras lagstadgat direkt besittningsskydd de centrala frågorna om fastighetsköpet regleras utförligt de för fastighetskrediten grundläggande reglerna om panträtt får ny rättslig konstruktion skyddet för den som i god tro har förvärvat rätt till fast egendom förstärks och staten ikläder sig ett ekonomiskt ansvar mot dem som lider förlust till följd av att annan gör ett godtrosförvärv med tillfredsställelse har jag noterat att tredje lagutskottet vid sin omsorgsfulla granskning av det mycket omfattande lagverket inte har funnit anledning till anmärkningar mer än på några få punkter den nya jordabalken föreslås träda i kraft den ett januari etttusen niohundrasjuttiotvå tidigare i år har riksdagen beslutat om en ny fastighetsbildningslag som avses träda i kraft samma dag tillsammans innebär dessa båda stora lagverk en tidsenlig rättslig reglering på ett område som är av central betydelse i det moderna samhället herr talman efter dessa kortfattade synpunkter på en stor lagstiftningsfråga vill jag med några ord beröra herr ferdinand nilssons inlägg jag har i andra kammaren haft tillfälle att svara på en enkel fråga beträffande den kommentar till jordabalken som utgivits på ett förlag av en tjänsteman i kanslihuset jag hade då tillfälle att meddela att detta är en rent privat utgåva som författaren själv får svara för det rör sig om ett privat arbete utfört på fritid som jag personligen inte har känt till förrän vid den tidpunkt då kommentaren gavs ut jag har inte någon anledning i egenskap av departementschef att i detta sammanhang gå in på den frågan herr ferdinand nilsson var också vänlig att tala om det intensiva lagstiftningsarbete som pågår inom justitiedepartementet både antalet och omfattningen av framlagda lagförslag har ökat det är mycket besvärligt att vi lever i ett samhälle som förändras så snabbt att man med en viss överdrift litet tillspetsat skulle kunna säga att utvecklingen går så fort att många lagar redan kan vara föråldrade i vissa stycken när de kommer ut av trycket detta är en följd av samhällets snabba förvandling och ställer i våra dagar utomordentliga krav på den instans som har att svara för att lagstiftningen hela tiden så nära som möjligt anknyter till de faktiska förhållandena i samhället det skulle naturligtvis ha varit mycket idylliskt att arbeta i en gången tid då förändringarna inte var så snabba då man kunde räkna med att en ny lag skulle kunna bli bestående under en ganska lång tid vi lever tyvärr inte i ett sådant samhälle och det medför att vi från justitiedepartementet nödgas att ofta lägga fram nya eller ändrade lagförslag för riksdagens prövning | härtalman det förslag till enny jordabalk som i dag ligger på riksdagens bord det är slutresultatet av ett lagstiftningsarbete som har pågått under lång tid redan i början av artonhundratalet ansågs tiden vara mogen för att ersätta jordabalken i sjutthundratrettiofyra års lag med en ny ända sedan dess har arbete i detta syfte pågått men inte förrän nu står tanken inför sitt förverkligande det arbete som i tidigare skeden har lagts ner på gjorda balksrevisionen har ingalunda varit resultatlös under årens lopp har många partiella reformer av större eller mindre räckvidd genomförts artonhundrasjuttiofem infördes den ännu gällande lagstiftningen om lagfart och inteckning nittonhundrasju fick vid nya lagar om nyttjande rätt ochservitut nittonhundratolv genomfördes viktiga ändringar på panträttsområdet en genomgripande reform av inskrivningsväsendet ägde rum nittorhundratrettiotvå reglerna om hyra och arende ändrades i väsentliga avseenden nittornra trettionio nitorhundrafyrtiotre och nittonhundrafemtiotre reformerades tomträttsinstitutet dessa och andra partiella reformer har lett till att vad som nu finns kvar av gjordabalken i sjuttonhundratrettiofyra års lag inte ä mer än ett fåtal paragrafer den nya balken innebär till stora delar en samlad kodifikation av regler som redan gäller enligt olika lagar eller som har utbildats i rättspraxis men förslaget innehåller också viktiga sakliga nyheter nittonhundrasextioåtta års reformer av lagstiftningen om hyra samt bostads och anläggningsarrende följs nu av en motsvarande reform i fråga om jordbruksarende denna innebär bland annat att jordbruksarendator tillförsäkras lagstadgat direkt besittningsskydd de centrala frågorna om fastighetsköpet regleras utförligt de för fastighetskrediten grundläggande reglerna om panträtten får en ny rättslig konstruktion skyddet för den som i god tro har förvärvat rätt till fast egendom förstärks och staten ikläder sig ett ekonomiskt ansvar mot dem som lider förlust till följd av att annan gör ett godtropsförvärv med tillfredsställelse har jag noterat att tredje lagutskottet vid sin omsorgsfulla granskning av det mycket omfattande lagverket inte har funnit anledning till anmärkningar mer än på några få punkter den nya jordabalken föreslås träda i kraft den förste januari nittorhundrasjuttiotvå tidigare i år har riksdagen beslutat om en ny fastighetsbildningslag som är avsedd att träda i kraft samma dag tillsammans innebär dessa båda stora lagverk en tidsenlig rättslig reglering på ett område som är av central betydelse i det moderna samhället här talman efter dessa kortfattade synpunkter på en stor lagstiftningsfråga så vill jag med ett par ord beröra härferdinan nilssons inlägg jag har haft tillfälle att i andra kammaren på en enkel fråga svara beträffande beträffande den kommentar till jordabalken som utgivits på ett förlag av en tjänsteman i kanslihuset och jag har där haft tillfälle att meddela att detta är en rent privat sak som han själv får svara för en rent privat ett rent privat arbete på fritid som jag själv personligen inte har känt till förrän vid den tidpunkten då kommentaren kom ut och jag har inte någon anledning egenskap av departementschef att i det här sammanhanget gå in på på den frågan sedan var här ferna nilsson också vänlig att omtala det intensiva lagstiftningsarbete som pågår inom justitiedepartementet och det ökade antalet både lagförslag som har framlagts och den ökade omfattningen utav utav dessa lagförslag ja det är ju en mycket besvärlig sak att vi lever i ett samhälle som förändras så snabbt att man med en viss överdrift lite tillspetsat skulle kunna säga att utvecklingen går så fort att många lagar redan i vissa stycken kan vara föråldrade när de kommer ut av trycket detta är en följd av samhällets snabba förvandling och det ställer ju i våra dagar ett utomordentliga krav på de myndigheter på den på den instans som har att svara för att lagstiftningen hela tiden är i så nära anknytning som möjligt till de faktiska förhållandena i samhället det är naturligtvis skulle varaitt mycket idylliskt att arbeta i en gången tid då förändringarna inte var så snabba då man kunde på ett helt annat sätt föra fram en lag och sedan så kunde man räkna med att den skulle blev bestående under ganska lång tid vi lever tyvärr inte i ett sådant samhälle och det medför ju att vi från justitiedepartementet nu och i fortsättningen kommer att nödgas att ofta lägga fram nya och ovarbetade lagförslag till riksdagens prövning talman | 4,322.258 | 4,715.869 | 1909-09-14 | 1999-06-16 | 0.648446 | 0.971292 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-QD1TcBpbgR6irqpwjd6JLV | prot-1970-höst-fk--44 | 43 | [
"1970-12-10"
] | Gudmund Ernulf | i-HkRfm34QRnYJtBXctyaMk | i-HkRfm34QRnYJtBXctyaMk | null | Liberalerna | Västra Götalands läns södra valkrets, Göteborgs kommuns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 4,744.168081 | 5,908.514431 | 1,164.34635 | Herr talman! Det är ett imponerande lagverk, båda kvalitativt och kvantitativt, som nu har lagts fram för riksdagens prövning genom propositionen om en ny jordabalk med tillhörande lagstiftning. Och det är verkligen inte en lagstiftning som bara har intresse för en liten grupp specialister. I jordabalken behandlas köp, byte och gåva av fast egendom, arrende och hyra, nyttjanderätt och servitut samt mycket annat som berör den enskilde medborgaren i en mängd olika sammanhang. Jag beklagar att utskottsbehandlingen till följd av tidsnöd blivit så forcerad att vi inte har haft möjlighet att diskutera enskildheterna i propositionen så noggrant som hade varit önskvärt med hänsyn till ärendets betydelse. Trots ett utomordentligt gott arbete på sekretariatets sida kan det inte hjälpas att utskottet fått för kort tid på sig. Detta är inte riktigt förenligt med demokratins spelregler. Vi får ständigt exempel på det, och jag hoppas att justitieministern, som tidigare har uttryckt god vilja i fråga om att rätta till detta missförhållande, kommer att ha i åtanke den betydelse det har att riksdagen verkligen får tid att behandla frågorna ordentligt. Propositionen har föregåtts av ett omfattande och långvarigt lagstiftningsarbete, som justitieministern redan har antytt. Bland raden av de personer som bär förtjänsten av att vi nu får en ny jordabalk bör främst nämnas Natanael Gärde, en av vårt århundrades allra främsta svenska jurister. Som ordförande i lagberedningen ledde han under en lång rad år arbetet på att skapa en ny jordabalk. Under hans energiska och skickliga ledning tillkom 1960 års förslag till ny jordabalk. Detta förslag remissbehandlades och blev därefter föremål för överarbetning genom en särskild utredning, som på ett mycket förtjänstfullt sätt utfördes av en av Gärdes medarbetare i lagberedningen, justitierådet och juris doktorn Peter Westerlind, vilken för övrigt i början av 1950-talet var sekreterare i just det riksdagsutskott som nu har behandlat propositionen. Därefter följde ytterligare remissbehandling, bearbetning i justitiedepartementet samt lagrådsgranskning, och så tillkom propositionen om ny jordabalk m. m. Vi har all anledning att uttala vår uppskattning av det arbete som utförts av olika personer och som alltså lett fram till denna betydelsefulla proposition. Naturligtvis kan man i fråga om en del punkter i ett så omfattande lagförslag diskutera om den lösning som valts alltid varit den allra lämpligaste. Det är väl tänkbart, herr justitieminister, att vi, om vi hade haft erforderlig tid på oss, på ytterligare någon punkt hade velat göra en ändring inom utskottet, åtminstone några av oss. Det gäller t. ex. frågan om vittnen skall krävas för att ett avtal om överlåtelse av fast egendom skall bli giltigt. Det gäller också t. ex. formkravet beträffande utfästelse av säljaren om fastighetens beskaffenhet. Det har man ju slopat på ett rätt sent stadium av förarbetet till propositionen. Det sammanhänger givetvis med att den nya lagen har en annan principiell lösning av vad säljaren normalt svarar för i fråga om fastighetens beskaffenhet, men det hade kanske ändå varit värt att diskutera närmare. Vidare skulle jag för min del ha önskat mera tid för att diskutera, om inte den relativt kortfattade regleringen av en del frågor om rättsliga fel, rådighetsfel och faktiska fel hade kunnat kompletteras, åtminstone på några punkter. Vi har också problemet hur man bör utforma systemet för belåning av fastigheter, alltså frågan om panträtt i fast egendom. Där gjorde man i departementet, det skall gärna erkännas, ett mycket gott arbete när man lade fram en väsentligen annan principiell lösning än man tidigare hade tänkt sig. Men det är svårt att på så kort tid bedöma detta system med alla dess enskildheter. Man kan också fråga sig t. ex. om det inte nu hade varit på tiden att avskaffa möjligheten att bilda servitut genom avtal mellan enskilda personer. Att man fortfarande har kvar den möjligheten kan leda till vissa problem med hänsyn till jordbrukspolitik och annan politik beträffande markanvändning. Man skulle därför kunna tänka sig att kräva en prövning i begränsad omfattning hos vederbörande lantmätare, huruvida servitutet stämmer överens med lagstiftningens syfte i stället för att få den prövningen i andra sammanhang. Då kanske redan vissa olägenheter uppkommit. Man kan kanske också beklaga att lagförslaget i stort sett har lämnat en hel del frågor av väsentlig praktisk betydelse oreglerade, t. ex. utfästelse att sälja fast egendom eller att köpa den, liksom den vanliga klausulen om handpenning som så ofta förekommer i samband med fastighetsköp, liksom vitesutfästelser av olika slag. Nog hade det varit i och för sig önskvärt om man härvidlag hade nått en reglering. Nu lämnas dessa frågor till rättstillämpningen. Vid en lagstiftning som innehåller så många komplicerade och svårbedömbara regler som jordabalken måste man räkna med att erfarenheterna, när balken förts ut i det praktiska rättslivet, kan leda till ändringar i en del avseenden. Detta är inte sagt på något sätt som en anmärkning mot lagförslaget, det är helt enkelt något som inte går att undvika. På någon enstaka punkt har utskottsbehandlingen lett till sakliga ändringar i jordabalksförslaget med tillhörande lagstiftning, men det är som tidigare sagts inte fråga om någon genomfgripande förändring. På en del andra punkter föreslår utskottet ändringar av formell karaktär. Jag skall inte gå in på dem, eftersom vi i dessa fall i stort sett varit överens i utskottet. På en punkt har jag emellertid tillsammans med fyra andra utskottsledamöter föreslagit en avvikelse från förslaget. Det gäller verkan av att i köpehandlingarna står en annan köpesum- ma än den som parterna i verkligheten kommit överens om. En sådan oriktig uppgift om köpeskillingen kan lämnas av olika skäl, t.ex. i syfte att undgå full lagfartsstämpel eller för att undvika realisationsvinstbeskattning vid = försäljning av fast egendom. Meningen kan också vara t. ex. att vilseleda en arrendator som har förköpsrätt till fastigheten. I vissa fall kan avsikten vara att vilseleda staten. Ibland kan oriktigheten ske i säljarens intresse, ibland i köparens, ibland kanske i båda parternas. I de flesta fall torde förfarandet vara straffbart. Reservanterna är ense med utskottsmajoriteten om att det är av stor vikt att köpeskillingen anges riktigt, Det är en allvarlig sak att komma med oriktiga uppgifter i detta avseende, och det är angeläget att man vidtar åtgärder för att stävja oskicket. Det kan hända att man i vissa fall kan behöva vidta åtgärder utöver det straffansvar som nu finns. Trots detta hyser vi reservanter betänkligheter mot att en oriktig uppgift om köpeskillingens storlek generellt skall leda till att hela avtalet blir ogiltigt. Orsakerna till våra betänkligheter är att de praktiska olägenheterna kan bli mycket stora, särskilt om ogiltigheten görs gällande när lång tid har förflutit efter avtalets ingående. Direkt stötande kan resultatet bli t. ex. när den oriktiga köpeskillingen uppgivits i säljarens intresse men där det är han som sedan påfordrar att köpet skall omintetgöras och situationen kanske är den att köparen bebyggt marken med ett hus eller att marken efter överlåtelsen stigit väsentligt i värde. Efter vad jag förstår måste slutsatsen av departementschefens ståndpunkttagande bli att sådana ganska otrevliga förfaranden kommer att bli fullt möjliga. Helst bör naturligtvis säljaren avvakta att preskriptionstiden för straff för den oriktiga uppgiften om köpeskillingen har utgått, när han på detta sätt begagnar sig av reglerna för att av Ang. förslag till jordabalk köparen skaffa sig förmåner vilka uppenbart är orimliga. Reservanterna förordar därför att det liksom nu överlämnas till rättstillämpningen att lösa frågan om verkan i olika fall av att köpeskillingen angivits oriktigt. Vi har ansett att lagtexten inte behöver ändras för att detta syfte skall kunna tillgodoses, Det bör enligt vår mening räcka med att riksdagen godtar den formulering av utskottsutlåtandet på denna punkt som föreslås i reservationen. Jag kan redan nu påpeka att stadgandet i 1734 års jordabalk om att ”lagligt stånde, olagligt återgånge” som det hette med den gamla vackra lagstilen inte har ansetts göra det nödvändigt att alltid förklara ett avtal ogiltigt för att det på någon punkt innehåller en oriktighet. Jag kommer alltså, herr talman, att yrka bifall till reservation III i utlåtandet nr 80. Jag skulle kanske ha velat tillägga att erfarenheterna av de ogiltighetsregler som vi har i nuvarande lagstiftning i många fall visat att stötande resultat kan uppkomma, när oriktigheten långt efteråt upptäcks. I reservation V till samma utlåtande yrkas en begränsning av den möjlighet som propositionen ger kommunerna, i motsats till andra fastighetsägare, att träffa kortfristiga arrendeavtal. Varför skall kommunerna ha en särställning i förhållande till andra fastighetsägare? Orsaken är tydligen att man vill ge kommunerna en sådan särställning med hänsyn till att det naturligtvis är angeläget för kommunen att vid planering för tätbebyggelse kunna frigöra sig från utarrendering av mark på så kort tid som möjligt, och detta är givetvis ett angeläget intresse, ett samhällsintresse av stor vikt. Vi har emellertid i reservationen ansett det tillräckligt att kommunerna får denna förmånliga särställning i de fall där arrendestället helt eller till större delen ligger inom fastställd stadsplan eller byggnadsplan. En sådan plan skall ju i alla fall föregå en tätbebyggelse. I övrigt bör arrendatorns intresse av en längre arrendetid, normalt minst fem år, väga över kommunens intresse. Herr talman! Jag kommer därför att yrka bifall också till reservation V till utlåtandet nr 80. Under utskottets hemställan punkt E har jag avgivit en blank reservation. Anledningen därtill är att jag verkligen känner mig mycket tveksam till förslaget i propositionen att slopa det principiella kravet på vittnen vid överlåtelse av fast egendom. Frågan har stötts och blötts i otaliga sammanhang under många år. Under utredningsarbetets gång har olika förslag till lösningar framförts, t.ex. om ett laga köpevittne; andra lösningar har också diskuterats. Jag är minst sagt tveksam om man verkligen har valt rätt metod när man i den paragraf som reglerar formkravet inte talar om att det bör finnas vittnen. I en annan paragraf som behandlar inskrivningsväsendet får man helt plötsligt veta att om det inte finns vittnen så blir det fråga om ett mycket omständligt förfarande för att få lagfart på fastigheten. Det hade väl i varje fall varit önskvärt med en huvudregel, en princip som innebär att ett avtal som träffas i den form som föreskrivs i den paragraf där formkravet behandlas också hade kunnat bli föremål för lagfart utan ytterligare kompletteringar. Jag tycker inte att metodiken är bra, men jag har delvis av tidsskäl beslutat mig för att inte uttryckligen reservera mig mot propositionens förslag till lösning. Man får se vad erfarenheterna i det praktiska rättslivet kommer att visa och om propositionens lösning är hållbar eller ej. Skulle det visa sig att den i stor utsträckning leder till att folk inte bryr sig om vittnena utan först när det gäller att få lagfart ställs inför den frågan då är lösningen inte bra. Man får i så fall tänka om och föreslå en annan metod. Jag kommer emellertid inte nu att framställa något yrkande på den punkten. Beträffande tredje lagutskottets utlåtande nr 81 har jag inte heller något annat yrkande än om bifall till utskottets förslag. I fråga om tredje lagutskottets utlåtande nr 82 ämnar jag inte ställa något yrkande men har i stället fogat ett särskilt yttrande till utlåtandet. Jag riktar kritik mot den lagtekniska utformningen av förslaget om vidgad rätt för hyresgäst att överlåta sin hyresrätt. Enligt min bedömning ger departementschefen i motiveringen till förslaget ordet ”byte” i lagtexten en tillämpning och innebörd som är mer vidsträckt än ordet enligt vanligt språkbruk har. Detta påtalades också av en ledamot av lagrådet. Han framhåller att ett motivuttalande som departementschefens inte är bindande för de rättstillämpande myndigheterna. Nej, det är det inte. Jag har själv i mitt domstolsarbete varit tvungen att ta avstånd från ett motivuttalande — ett utskottsutalande — därför att det varit i strid med lagtexten. Jag uppmanade vederbörande part — det var en advokat vid en rättshjälpsanstalt som företrädde parten i fråga — att föra frågan vidare till högre instans eftersom den hade ett principiellt intresse. Det ansågs emellertid så klart att motivuttalandet stred mot lagtexten att man inte ens ville föra frågan vidare. Jag tror att vi skall akta oss för att lagstifta i motiven. Det är en enligt min mening ganska viktig sak, inte minst av praktiska skäl för den som läser lagtexten och kanske inte har tillgång till motivuttalandena. Lagstiftning skall ske genom själva lagtexten. Motiven skall alltså ha till uppgift att belysa och vid behov förklara lagtexten, inte stå i strid med lagtextens ordalydelse. Nu är emellertid syftet med den föreslagna lagändringen mycket behjärtansvärt, och jag har därför inte velat avge någon reservation som skulle kunna tolkas så att jag inte är ense med lagstiftningens syfte. Jag nöjer mig i stället, herr talman, med en stillsam protest i förhoppning om att denna fråga kommer att följas med uppmärksamhet. Om lagtillämpningen inte skulle anse sig kunna följa motivuttalandet bör man jämka på lagtexten så att den blir fullt korrekt. Herr talman! Det skulle vara lockande för mig att mycket utförligare än vad jag nu gjort kommentera jordabalksförslaget, men även om jag nöjde mig med att gå igenom huvudpunkterna skulle en något så när ingående analys ta åtskilliga timmar i anspråk. Det skulle framför allt nu i sessionens slutskede kanske vara att fresta kammarens ledamöters tålamod något för hårt. | herr talman det är ett imponerande lagverk båda kvalitativt och kvantitativt som nu har lagts fram för riksdagens prövning genom propositionen om en ny jordabalk med tillhörande lagstiftning och det är verkligen inte en lagstiftning som bara har intresse för en liten grupp specialister i jordabalken behandlas köp byte och gåva av fast egendom arrende och hyra nyttjanderätt och servitut samt mycket annat som berör den enskilde medborgaren i en mängd olika sammanhang jag beklagar att utskottsbehandlingen till följd av tidsnöd blivit så forcerad att vi inte har haft möjlighet att diskutera enskildheterna i propositionen så noggrant som hade varit önskvärt med hänsyn till ärendets betydelse trots ett utomordentligt gott arbete på sekretariatets sida kan det inte hjälpas att utskottet fått för kort tid på sig detta är inte riktigt förenligt med demokratins spelregler vi får ständigt exempel på det och jag hoppas att justitieministern som tidigare har uttryckt god vilja i fråga om att rätta till detta missförhållande kommer att ha i åtanke den betydelse det har att riksdagen verkligen får tid att behandla frågorna ordentligt propositionen har föregåtts av ett omfattande och långvarigt lagstiftningsarbete som justitieministern redan har antytt bland raden av de personer som bär förtjänsten av att vi nu får en ny jordabalk bör främst nämnas natanael gärde en av vårt århundrades allra främsta svenska jurister som ordförande i lagberedningen ledde han under en lång rad år arbetet på att skapa en ny jordabalk under hans energiska och skickliga ledning tillkom etttusen niohundrasextio års förslag till ny jordabalk detta förslag remissbehandlades och blev därefter föremål för överarbetning genom en särskild utredning som på ett mycket förtjänstfullt sätt utfördes av en av gärdes medarbetare i lagberedningen justitierådet och juris doktorn peter westerlind vilken för övrigt i början av etttusen niohundrafemtiotalet var sekreterare i just det riksdagsutskott som nu har behandlat propositionen därefter följde ytterligare remissbehandling bearbetning i justitiedepartementet samt lagrådsgranskning och så tillkom propositionen om ny jordabalk med mera vi har all anledning att uttala vår uppskattning av det arbete som utförts av olika personer och som alltså lett fram till denna betydelsefulla proposition naturligtvis kan man i fråga om en del punkter i ett så omfattande lagförslag diskutera om den lösning som valts alltid varit den allra lämpligaste det är väl tänkbart herr justitieminister att vi om vi hade haft erforderlig tid på oss på ytterligare någon punkt hade velat göra en ändring inom utskottet åtminstone några av oss det gäller t ex frågan om vittnen skall krävas för att ett avtal om överlåtelse av fast egendom skall bli giltigt det gäller också t ex formkravet beträffande utfästelse av säljaren om fastighetens beskaffenhet det har man ju slopat på ett rätt sent stadium av förarbetet till propositionen det sammanhänger givetvis med att den nya lagen har en annan principiell lösning av vad säljaren normalt svarar för i fråga om fastighetens beskaffenhet men det hade kanske ändå varit värt att diskutera närmare vidare skulle jag för min del ha önskat mera tid för att diskutera om inte den relativt kortfattade regleringen av en del frågor om rättsliga fel rådighetsfel och faktiska fel hade kunnat kompletteras åtminstone på några punkter vi har också problemet hur man bör utforma systemet för belåning av fastigheter alltså frågan om panträtt i fast egendom där gjorde man i departementet det skall gärna erkännas ett mycket gott arbete när man lade fram en väsentligen annan principiell lösning än man tidigare hade tänkt sig men det är svårt att på så kort tid bedöma detta system med alla dess enskildheter man kan också fråga sig t ex om det inte nu hade varit på tiden att avskaffa möjligheten att bilda servitut genom avtal mellan enskilda personer att man fortfarande har kvar den möjligheten kan leda till vissa problem med hänsyn till jordbrukspolitik och annan politik beträffande markanvändning man skulle därför kunna tänka sig att kräva en prövning i begränsad omfattning hos vederbörande lantmätare huruvida servitutet stämmer överens med lagstiftningens syfte i stället för att få den prövningen i andra sammanhang då kanske redan vissa olägenheter uppkommit man kan kanske också beklaga att lagförslaget i stort sett har lämnat en hel del frågor av väsentlig praktisk betydelse oreglerade t ex utfästelse att sälja fast egendom eller att köpa den liksom den vanliga klausulen om handpenning som så ofta förekommer i samband med fastighetsköp liksom vitesutfästelser av olika slag nog hade det varit i och för sig önskvärt om man härvidlag hade nått en reglering nu lämnas dessa frågor till rättstillämpningen vid en lagstiftning som innehåller så många komplicerade och svårbedömbara regler som jordabalken måste man räkna med att erfarenheterna när balken förts ut i det praktiska rättslivet kan leda till ändringar i en del avseenden detta är inte sagt på något sätt som en anmärkning mot lagförslaget det är helt enkelt något som inte går att undvika på någon enstaka punkt har utskottsbehandlingen lett till sakliga ändringar i jordabalksförslaget med tillhörande lagstiftning men det är som tidigare sagts inte fråga om någon genomfgripande förändring på en del andra punkter föreslår utskottet ändringar av formell karaktär jag skall inte gå in på dem eftersom vi i dessa fall i stort sett varit överens i utskottet på en punkt har jag emellertid tillsammans med fyra andra utskottsledamöter föreslagit en avvikelse från förslaget det gäller verkan av att i köpehandlingarna står en annan köpesum ma än den som parterna i verkligheten kommit överens om en sådan oriktig uppgift om köpeskillingen kan lämnas av olika skäl till exempel i syfte att undgå full lagfartsstämpel eller för att undvika realisationsvinstbeskattning vid försäljning av fast egendom meningen kan också vara t ex att vilseleda en arrendator som har förköpsrätt till fastigheten i vissa fall kan avsikten vara att vilseleda staten ibland kan oriktigheten ske i säljarens intresse ibland i köparens ibland kanske i båda parternas i de flesta fall torde förfarandet vara straffbart reservanterna är ense med utskottsmajoriteten om att det är av stor vikt att köpeskillingen anges riktigt det är en allvarlig sak att komma med oriktiga uppgifter i detta avseende och det är angeläget att man vidtar åtgärder för att stävja oskicket det kan hända att man i vissa fall kan behöva vidta åtgärder utöver det straffansvar som nu finns trots detta hyser vi reservanter betänkligheter mot att en oriktig uppgift om köpeskillingens storlek generellt skall leda till att hela avtalet blir ogiltigt orsakerna till våra betänkligheter är att de praktiska olägenheterna kan bli mycket stora särskilt om ogiltigheten görs gällande när lång tid har förflutit efter avtalets ingående direkt stötande kan resultatet bli t ex när den oriktiga köpeskillingen uppgivits i säljarens intresse men där det är han som sedan påfordrar att köpet skall omintetgöras och situationen kanske är den att köparen bebyggt marken med ett hus eller att marken efter överlåtelsen stigit väsentligt i värde efter vad jag förstår måste slutsatsen av departementschefens ståndpunkttagande bli att sådana ganska otrevliga förfaranden kommer att bli fullt möjliga helst bör naturligtvis säljaren avvakta att preskriptionstiden för straff för den oriktiga uppgiften om köpeskillingen har utgått när han på detta sätt begagnar sig av reglerna för att av ang förslag till jordabalk köparen skaffa sig förmåner vilka uppenbart är orimliga reservanterna förordar därför att det liksom nu överlämnas till rättstillämpningen att lösa frågan om verkan i olika fall av att köpeskillingen angivits oriktigt vi har ansett att lagtexten inte behöver ändras för att detta syfte skall kunna tillgodoses det bör enligt vår mening räcka med att riksdagen godtar den formulering av utskottsutlåtandet på denna punkt som föreslås i reservationen jag kan redan nu påpeka att stadgandet i etttusen sjuhundratrettiofyra års jordabalk om att lagligt stånde olagligt återgånge som det hette med den gamla vackra lagstilen inte har ansetts göra det nödvändigt att alltid förklara ett avtal ogiltigt för att det på någon punkt innehåller en oriktighet jag kommer alltså herr talman att yrka bifall till reservation iii i utlåtandet nr åttio jag skulle kanske ha velat tillägga att erfarenheterna av de ogiltighetsregler som vi har i nuvarande lagstiftning i många fall visat att stötande resultat kan uppkomma när oriktigheten långt efteråt upptäcks i reservation v till samma utlåtande yrkas en begränsning av den möjlighet som propositionen ger kommunerna i motsats till andra fastighetsägare att träffa kortfristiga arrendeavtal varför skall kommunerna ha en särställning i förhållande till andra fastighetsägare orsaken är tydligen att man vill ge kommunerna en sådan särställning med hänsyn till att det naturligtvis är angeläget för kommunen att vid planering för tätbebyggelse kunna frigöra sig från utarrendering av mark på så kort tid som möjligt och detta är givetvis ett angeläget intresse ett samhällsintresse av stor vikt vi har emellertid i reservationen ansett det tillräckligt att kommunerna får denna förmånliga särställning i de fall där arrendestället helt eller till större delen ligger inom fastställd stadsplan eller byggnadsplan en sådan plan skall ju i alla fall föregå en tätbebyggelse i övrigt bör arrendatorns intresse av en längre arrendetid normalt minst fem år väga över kommunens intresse herr talman jag kommer därför att yrka bifall också till reservation v till utlåtandet nr åttio under utskottets hemställan punkt e har jag avgivit en blank reservation anledningen därtill är att jag verkligen känner mig mycket tveksam till förslaget i propositionen att slopa det principiella kravet på vittnen vid överlåtelse av fast egendom frågan har stötts och blötts i otaliga sammanhang under många år under utredningsarbetets gång har olika förslag till lösningar framförts till exempel om ett laga köpevittne andra lösningar har också diskuterats jag är minst sagt tveksam om man verkligen har valt rätt metod när man i den paragraf som reglerar formkravet inte talar om att det bör finnas vittnen i en annan paragraf som behandlar inskrivningsväsendet får man helt plötsligt veta att om det inte finns vittnen så blir det fråga om ett mycket omständligt förfarande för att få lagfart på fastigheten det hade väl i varje fall varit önskvärt med en huvudregel en princip som innebär att ett avtal som träffas i den form som föreskrivs i den paragraf där formkravet behandlas också hade kunnat bli föremål för lagfart utan ytterligare kompletteringar jag tycker inte att metodiken är bra men jag har delvis av tidsskäl beslutat mig för att inte uttryckligen reservera mig mot propositionens förslag till lösning man får se vad erfarenheterna i det praktiska rättslivet kommer att visa och om propositionens lösning är hållbar eller ej skulle det visa sig att den i stor utsträckning leder till att folk inte bryr sig om vittnena utan först när det gäller att få lagfart ställs inför den frågan då är lösningen inte bra man får i så fall tänka om och föreslå en annan metod jag kommer emellertid inte nu att framställa något yrkande på den punkten beträffande tredje lagutskottets utlåtande nr åttioett har jag inte heller något annat yrkande än om bifall till utskottets förslag i fråga om tredje lagutskottets utlåtande nr åttiotvå ämnar jag inte ställa något yrkande men har i stället fogat ett särskilt yttrande till utlåtandet jag riktar kritik mot den lagtekniska utformningen av förslaget om vidgad rätt för hyresgäst att överlåta sin hyresrätt enligt min bedömning ger departementschefen i motiveringen till förslaget ordet byte i lagtexten en tillämpning och innebörd som är mer vidsträckt än ordet enligt vanligt språkbruk har detta påtalades också av en ledamot av lagrådet han framhåller att ett motivuttalande som departementschefens inte är bindande för de rättstillämpande myndigheterna nej det är det inte jag har själv i mitt domstolsarbete varit tvungen att ta avstånd från ett motivuttalande ett utskottsutalande därför att det varit i strid med lagtexten jag uppmanade vederbörande part det var en advokat vid en rättshjälpsanstalt som företrädde parten i fråga att föra frågan vidare till högre instans eftersom den hade ett principiellt intresse det ansågs emellertid så klart att motivuttalandet stred mot lagtexten att man inte ens ville föra frågan vidare jag tror att vi skall akta oss för att lagstifta i motiven det är en enligt min mening ganska viktig sak inte minst av praktiska skäl för den som läser lagtexten och kanske inte har tillgång till motivuttalandena lagstiftning skall ske genom själva lagtexten motiven skall alltså ha till uppgift att belysa och vid behov förklara lagtexten inte stå i strid med lagtextens ordalydelse nu är emellertid syftet med den föreslagna lagändringen mycket behjärtansvärt och jag har därför inte velat avge någon reservation som skulle kunna tolkas så att jag inte är ense med lagstiftningens syfte jag nöjer mig i stället herr talman med en stillsam protest i förhoppning om att denna fråga kommer att följas med uppmärksamhet om lagtillämpningen inte skulle anse sig kunna följa motivuttalandet bör man jämka på lagtexten så att den blir fullt korrekt herr talman det skulle vara lockande för mig att mycket utförligare än vad jag nu gjort kommentera jordabalksförslaget men även om jag nöjde mig med att gå igenom huvudpunkterna skulle en något så när ingående analys ta åtskilliga timmar i anspråk det skulle framför allt nu i sessionens slutskede kanske vara att fresta kammarens ledamöters tålamod något för hårt | talman dett är imponerande lagverk både kvalitativt och kvalitativt som nu har lagts fram till riksdagens prövning genom propositionen om en ny jordabalk med tillhörande lagstiftning och det är verkligen inte en lagstiftning som bara har intresse för en liten grupp specialister i jordabalken behandlas köp byte och gåva av fast egendom arend och hyra nyttjanderätt och servitivt och mycket annat som berör den enskilde medborgaren i en mängd olika sammanhang jag beklagar att utskottsbehandlingen till följd av tidsnöd blivit så forcerad att vi inte har haft någon möjlighet att diskutera enskildheterna så noggrant som hade varit önskvärt med hänsyn till ärendets betydelse trots ett mordentligt gott arbete från sektariatis sida så kan inte hjälpas att detta som har blivit allt vanligare att utskotten får för kort tid de inte riktigt förenligt med demokratins spelregler vi får ständigt exempel på det jag hoppas att justitieministern som tidigare har uttryckt god vilja rättat till det här kommera ha iortanken den betydelse de har att riksdagen verkligen får tid för att behandla frågorna ordentligt propositionen har föregåtts av ett omfattande och långvarigt lagstiftningsarbete som justitieministern nu här har yttrat lite aantyt bland raden av de personer som bär förtjänsten av att ni får en ny jordabalk bör främst nämnas natanael gjärde en av vårt århundrades allra främsta svenska jurister som ordförande i lagberedningen ledde han under en lång rad av år arbete på att skapa en ny jorddabalt under hans energiska och skickliga ledning tillkom nittonhundrasextio års gjordabaltförslag detta förslag remissbehandlades och blev därför föremål för överarbetning i en särskild utredning den företogs på ett verkligen mycket förtjänstfullt sätt av en av gärdes medarbetare i lagberedningen justitierådet och jurisdoktorn peter vesterlind som för övrigt i början på nittonhundrafemtiotalet var sekreterare i just det riksdagsutskott som nu har behandlat propositionen därefter följde ytterligare emissbehandling bearbetning justitiepartementet och lagrådsgranskning och så tillkom då propositionen om jordabalt med mera vi har all anledning att här uttala vår uppskattning av det arbete som utförs av olika personer och som alltså lett fram till denna betydelsefulla proposition naturligtvis kan man på en del punkter i ett så omfattande lagförsvar lagförslag diskuterat om den lösning som valts alltid varit den allra lämpligaste och det är väl tänkbart är justitieminister att om vi hade haft ärpolitit på oss så kanske vi på ytterligare någon punkt hade velat göra en ändring inom utskottet åtminstone några av oss det gäller till exempel frågan om vittnen skall krävas för att ett avtal om överlåtsaffastegnom ska bli giltigt det gäller också till exempel formkravet beträffande utfästelse av säljaren om fastighetens beskatfadhet det har man ju slopat i senare på ett senare stadium av utredningsarbetet eller förarbetet till propositionen och det sammanhänger givetvis med att man har en annan principiell uppfattning om vad säljaren normalt svarar för i fråga om fastighetens beskaffandhet men det hade ändå kanske varit värt at att diskutera närmare vidare så skulle jag för min del önskaat en mera tid för att diskutera om den relativt kortfattade regleringen av en del frågor om rättsliga fel vohdets fel faktiska fel inte hade kunnat kompletteras åtminstone på några punkter vi har också problemmet hur man bör utforma systemet för belåning av fastigheter alltså fråga om panträtt i fast egendom där gjorde man i departementet de ska gärna erkänna ett mycket gott arbete där man vi la fram en väsentlig en annan principiell lösning än man tidigare hade tänkt sig men det är svårbedömbart att på svårt att på så kort tid bedöma detta system med alla dess enskildheter man kan också fråga sig till exempel om det inte nu hade varit på tiden och avskaffa möjligheterna att tillskapa sig vitypt genom avtal mellan enskilda personer det kan leda till vissa problem att man fortfarande har kvar den möjligheten med hänsyn till jordbrukspolitik och annan kenträffande markandvändning och man skulle därför kunna tänka sig att kräva en prövning av begränsad omfattning hos vedbärande lantmätare hurivida sigvityktet stämmer överens med lagstiftningens syfte i stället för att få den prövningen i andra sammanhang där kanske redan vissa olägenheter uppkommit man kan kanske också beklaga att lagförslaget i stort sett har rämien lämnat oreglerat en del frågor väsentlig praktisk betydelse till exempel utfästelser från säljaren utfästelser att sälja fastiegen om ällere att köpa det vidare den vanliga klachulen om handpenning som så ofta förekommer i samband med fastighetsköp och vittesutfestels av olika slag nog hade det varför sig önskvärt om man hare nått en reglering att det fortfarande lämna till rättstillämpningen er kanske nödvändigt med hänsyn till de komplikationer som uppkommer men man kan varje fall peka på det som frågor där arbete kanske fortfarande åter står i fråga om lagstiftning man måste örhuvudtaget räkna med att en sån här lagstiftning som innehåller så många komplicerade och svårbedömareregler som gjordabalken gör där måste man räkna med att erfarenheterna när balten ar försiktit i praktisa rättslivet kan leda till ändringar i en del avseenden detta är inte sagt på något sätt som en anmärkning mot lagförslaget de i helt enkelt något som inte går att undvika på någon enstaka punkt har utskottsbörhandlingen lett till sakliga ändringar i jordabanksförslaget med tillhörande lagstiftning men de som tidigare sagts är inte fråga om någon genomgripande förendring på en del andra punkter föreslår utskottet ändringar av formell karaktär och jag ska inte gå in på dem eftersom vi i dessa fall har varit överens i stort sett i utskottepå en punkt har jag emellertid tillsammans med fyra andra utskottsledamöter föreslagit en avvikelse från förslaget det gäller verkan av att i köpehandlingen eller köpehandlingarna står en annan köpesumma än den som man i verkligheten har kommit överens om mellan parterna en sådan oriktig uppgift om köpeskillingen den kan lämnas av olika skäl till exempel i syfte att undgå fulllagfartsstämpel eller för att undvika rerisationsbvinstbeskattning vid försäljning av fast egendom meningen kan också vara till exempel vilseleden är en dator som har förköpsrätt till fastigheten i vissa fall kan avsikten vara att vilseleda staten ibland kan orektten göras gällakan olioriktigheten ske i säljarens intresse ibland i köparens chibland kanske i båda parternas och i de flesta fall så tog det förfarandet vara straffbart reservanterna är ensamma i utgångsmajoriteten om att det är av stor vikt att köpefyllningen anges riktigt det är en allvarlig sak att komma med oriktig uppgift i d avseende och det är angeläget att man vidtar åtgärderför att städja detta oskick det kan hända man i vissa fall kan behöva åtgärder utöver det straffansvar som nu finns men trots detta så hyser vi reservante betänkliget emot att en oriktiga uppgift om köpuppfyllningens storlek generellt skall leda till att hela avtalet blir ogiltigt och orsakerna till våra betänkligheter det är att de praktiska olägenheterna an bli mycket stora särskilt om ogiltigheten görs gällande när lång tid har förflutit efter avtalt direkt stötande kan resultatet blir till exempel när den orika köpeskillningen har uppgivits i säljarens intresse men när det är han som sen påfordrar att köpet ska göras om inte och situationen är den till exempel att köparen har bebyggt marken med ett hus eller att marken efter överlåtelsen har stigit väsentligt i värde men efter vad jag förstår så måste slutsatsen bli av departementschefens ståndpunkttagande att sådana ganska otrevliga förfaranden kommer att bli fullt möjliga helst böra naturligtvis säljaren avvakta att appositionstiden för straff har utgått när han på detta sätt begagnar sig av lagens regler för att skaffa sig förmåner av köpare som uppenbart är orimliga resevanterna förodrar därför att det liksom nu är fallet överlämnas till rättstillämpningen att lösa frågan om verkan i olika fall av att köpeskyllningen har angivits oriktigt vi har ansett att lagtexten inte behöver ändras för att detta syfte ska kunna tillgodoses det bör enligt vår minnen räcka med att riksdagen godtar den formulering av utskottsutlåtandet i denna punkt som föreslås i reservationen och jag kan ju redan nu påpeka att e stadgandet i hundratrettiofyra års gjordabalk om att lagligt stånde olagligt återgånge som det heter med den gamla vackra lagstilen inte har ansetts göra det nödvändigt att i alla fall förklara ett avtal ogiltigt därför att det på någon punkt innehåller en oriktighet jag kommer alltså att talmanen att yrka bifall till resovasion nummer tre i utlåtandet nummer åttio jag skulle kanske ha velat tillägga att erfarenheterna av de ogiltighetsregler som vi har i nuvarande lagstiftning i många fall har visat att stötande resultat kan uppkomma när ogiltigheten långt efteråt upptäcks i resovation nummer fem till samma utlåtanden så yrkas en begränsning av den möjlighet som propositionen ger kommunerna i motsats till andra fastighetsägare att träffa kortfristiga arentavtal ja varför ska kommunerna ha en särställning i förhållande till andra fastighetsägare orsa ä tydligen att man vill ge kommunerna en sådan särställning med hänsyn till att det naturligtvis är angeläget för kommunen att vid planering för tätbebyggelse kunna frigöra sig från nutärendering av mark på så kort tid som möjligt och deter givetvis ett angeläget intresse e samhällsintresse av stor vikt vi har emellertid i resevationen ansett det tillräckligt att kommunerna får denna förmånliga särställning i de fall där rändestället helt eller till större delen ligger inom fastställd stadsplan eller byggnadsplan en sådan planläggning skal ju alla fall föregå enlig dett bebyggelse och i övrigt bär aren datorns intresse av en längre rändetid alltså normalt minst fem år väga över kommunens intresse här talman jag kommer därför att byrka bifall också till resavation nummer fem till utlåtande nummer åttio jag har sedan under utskottets hemställan punkt i avgivit en blank resorvation och anledningen till det är att jag verkligen känner mig mycket tveksam till propositionens förslag att slopa det principiella kravet på vittnen vid överlåtsafast egendom frågan har stötts och blötts i otaliga sammanhang i många år och under ripredningsarbetets gång så har olika förslag till lösning framförts till exempel elaga köpevittnen och andra lösningar också diskuterats jag är minst sagt tveksam till om man verkligen har valt en rätt metod här att i den paragraf som reglerar formkravet inte tala om att det bör finnas vittne men helt plötsligt i en annan paragraf som behandlar inskrivningsväsendet och lagfart där får ma plötsligt veta att finns det inte vittnen ja då blir det ett mycket omständligt förfarande för att nå lagfart det hade väl i och för sig varit önskvärt att man hade haft den i varje fall en huvudregel en princip som innebär att det avtal som sker i den form som föreskrivs i vedvärda paragraf i den paragraf som behandlar formkravet också hade kunnat bli förmån för lagfart utan ytterligare kompletteringar jag tycker inte metordiken är bra men jag harav delvis av tidsskäl beslutat mig för att inte uttrycken reservera mig mot propositionens lösning man får se efter vad erfarenheterna i det praniska rättslivet kommer att visa man får se efter om propositionens lösning är hållbar eller inte skulle det visa sig att den i stor utsträckning leder till att folk inte bryr sig om vittnena utan först vid lagfarten ställs inför den här frågan ja då är lösningen inte bra och då tror jag nog att man får tänka om och föreslå en annan metod men jag har kommer inte att framställa något yrkande på denna punkt när de senar talman gäller treolagutskottets utlåtande nummer åttioett så kommer jag heller att yrka något annat än bifalltill utskottets förslag och beträffande utlåtande nummer åttiotvå så har jag inget yrkande men däremot ett särskilt yttrande jag riktar mig däremot den lagtekniska utformningen av förslaget om vidgad rätt för hyresgäst hyresgäst att överlåta sin hyresät enligt min bedömning så ger departementschefen i motiveringen till förslaget ordet byte i lagtexten en innebörd och tillämpning som e mer vidsträckt än ordet har enligt vanligt språkbruk detta påtalades också av en ledamot av lagrådet och den ledamoten framhåller att motivuttalanden som epartementschefen inte är bindande för de rättstillämpande myndigheterna nej det är de inte jag har själv i mitt domstolsarbete varit tvungen att ta avstånd ifrån mot tivuttalandedefallet om nu tänker på var iett utskottsuttalande så som vara en viss strid med lagtexten och jag uppmanade vedbörande part det var n rättsläpsanstalt som en advokat på rättsräsanstalt som företrädde parten att föra frågan till hovrätt högre instans eftersom den hade ett principiellt intresse men man var där överens man ansåg det stå klart att motivuttalande strid mot lagtexten att man inte ens vill föra frågan vidare jag tror att vi ska akta oss för att lagstifta i motiven jag tror det är en sak som ganska viktig inte minst av praktiska skäl för den som läser lagtexten och kanske inte har tillgång till motivuttalandena lagstiftning ska ske genom själva lagtexten och motiven ska ha till uppgift att belysa och vid behov förklara lagtexten men den får inte stå i strid med lagens ordalag ny vi emellertid syftet med lagändringen mycket behjärtansvärt och därför så har jag inte velat göra någon reservation som skulle kunna tolkas som så att jag inte ense om lagstiftningens syfte jag nöjer mig istället av talman med en stillsam protest i förhoppning om att man kommer att följa denna fråga med uppmärksamhet och om lagtillämpningen inte skulle kunna skulle anse sig kunna följa motivuttalandet viltta och dämka på lagtexten så den blir korrekt för talman det skulle vara lockande för mig att mycket upföljare än jag nu har gjort kommentera jordovaksförslagen men även om jag skulle nöja mig med att gå igenom huvudpunkterna så skulle jag något så när ingående analys ta åtskilliga timmar i anspråk och jag skall inte och det skulle kanske vara att framför allt nu i sessionens slutskede för resta kammarens ledamöters tålamod något för hårt | 4,724.359 | 5,908.216 | 1914-11-22 | 2010-02-20 | 0.574228 | 0.988593 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-R37ytLJ45htYUEx691yXVb | prot-1970-höst-fk--44 | 44 | [
"1970-12-10"
] | Bo Skårman | i-Ya2sXBkHdvFiAX2aAMCu84 | i-Ya2sXBkHdvFiAX2aAMCu84 | null | Folkpartiet | Älvsborgs läns valkrets | förstakammarledamot | man | 5,929.702886 | 6,418.514431 | 488.811545 | Herr talman! Det har i den allmänna debatten om det framlagda förslaget till ny jordabalk sagts att det inte i så hög grad är resultatet av nytänkande utan i stor utsträckning är en systematisering och kodifiering av redan tillämpad lag och rättspraxis. Det må vara därmed hur som helst; jordabalksförslaget och alla dess följdförfattningar är, såsom från denna talarstol tidigare betygats, ett betydande lagarbete som man inte gärna kan komma förbi utan att stanna upp ett slag och ägna en minnesstund åt dess tillkomst. Utarbetandet av det samlade jordabalksförslaget har som framgår av propositionen förvisso icke gått alltför snabbt. Må det — vid sidan av det erkännande jag var med om att lämna i utskottsutlåtandet — tillåtas mig erkänna att jag en tid under 1940-talet, då resultatet av lagberedningens uppdrag från 1909 lät vänta på sig, snubblade vid en hädisk tanke: eftersom vi klarat oss så länge utan jordabalk skulle vi då inte — såsom man i Storbritannien kan regera utan grundlag, constitution — kunna reda oss utan jordabalk? Vi hade ju ändå den gamla jordabalkens 12 kap. 3 och 4 88 att hänga upp alla överenskommelser om vattengränser på. Nu är emellertid jordabalksförslaget klart för godkännande. Även om man ger förslaget det bästa vitsord för redig och logisk disposition och för ett enkelt språk, som kan läsas och förstås även av icke jurister, så finns det givetvis i ett så stort verk skönhetsfläckar och bestämmelser som man skulla vilja ha annorlunda formulerade eller placerade. I några fall har detta resulterat i smärre ändringar och kompletteringar, som utskottet enats om. I andra fall har motionsyrkandena icke tillgodosetts, men de reservationer som detta föranlett rör icke de stora linjerna i lagverket — det skall erkännas. Jag vill här något beröra reservationerna I och III till utlåtandet nr 80 samt reservation I till utlåtandet nr 81. I ett särskilt yttrande har jag även berört det slopade kravet på köpevittnen. Reservation I till utlåtande nr 80 hör direkt ihop med reservation I till utlåtande nr 81. Det gäller i hög grad en principsak, där vi reservanter har landets främsta jurister på vår sida. Principfrågan gäller huruvida icke en promulgationslag enligt ingressens ordalydelse skall vara en lag om införande som i förevarande fall införande av jordabalken. Det gäller paragraferna 17 och 18 i lag om införande av nya jordabalken. Jag har i en motion anknutit till promulgationslagen, medan herr Tobé i motion II: 1473 anknutit till jordabalksförslaget och därvid i huvudsak hållit sig till 17 $ för att sedan i motion II: 1493 till promulgationslagen erinra om sin huvudmotion. Det är rätt komplicerade bestämmelser, så jag skall inte fördjupa mig i det. I båda fallen gäller det emellertid frågor som inte är av övergångskaraktär. Beträffande 17 $ är det en ren överflyttning till den nya lagstiftningen av tidigare gällande bestämmelser om gränser som tillkommit genom överlåtelse av jord. I 18 $ införs till och med det helt nya rättsbegreppet gränshävd. I båda fallen rör det sig om förhållanden som icke på något sätt är av övergångsnatur. Vi har i vårt yrkande om att dessa paragrafer i promulgationslagen bort överföras till jordabalkens 1 kapitel, som jag sagt, landets främsta jurister på vår sida. Vi vet att lagberedningen, jordabalksutredningen och lagrådet stödjer en sådan lösning. Samtidigt med överflyttningen av 17 $ till 1 kap. 4 8 jordabalken föreslår vi en mindre komplettering. 18 $ föreslår vi överflyttad som en fristående 5 $ till 1 kapitlet i jordabalken. Herr talman! Jag ber att med dessa ord få tillstyrka reservation nr I i de båda utlåtandena. Om så befinnes möjligt, skall jag återkomma beträffande utiåtande nr 81. Beträffande reservation nr III till utlåtande nr 80 har herr Ernulf så utförligt motiverat denna, att jag kan förbigå den och endast yrka bifall till den. Bland följder av ogiltigförklarat köpavtal vill jag dock tillägga problemet om köpet fullföljts med fastighetsbildning. Hur skall man då förfara? Man kan ju inte gärna rulla filmen baklänges. Härutöver vill jag på det kraftigaste understryka vad jag i ett särskilt yttrande anfört angående kravet på köpeeller lagfartsvittnen. Min ståndpunkt bygger visserligen i huvudsak på praktiska erfarenheter men, som jag klarlagt i yttrandet, vinner man inget på att slopa vittneskravet. Tvärtom kan man bara krångla till lagfartsprocessen. Mitt råd till dem som träffar överlåtelseavtal rörande fast egendom är således att oberoende av lagen alltid se till att avtalen bevittnas av två vittnen, som kravet varit ända sedan tillkomsten av 1734 års lag. Jag saknar motiv för den omkastning som här skett från krav på laga köpevittnen 1947 till nu helt slopande av vittneskravet. Med dessa ord, herr talman, ber jag att få tillstyrka reservationerna I och III i utlåtande nr 80. | herr talman det har i den allmänna debatten om det framlagda förslaget till ny jordabalk sagts att det inte i så hög grad är resultatet av nytänkande utan i stor utsträckning är en systematisering och kodifiering av redan tillämpad lag och rättspraxis det må vara därmed hur som helst jordabalksförslaget och alla dess följdförfattningar är såsom från denna talarstol tidigare betygats ett betydande lagarbete som man inte gärna kan komma förbi utan att stanna upp ett slag och ägna en minnesstund åt dess tillkomst utarbetandet av det samlade jordabalksförslaget har som framgår av propositionen förvisso icke gått alltför snabbt må det vid sidan av det erkännande jag var med om att lämna i utskottsutlåtandet tillåtas mig erkänna att jag en tid under etttusen niohundraförtiotalet då resultatet av lagberedningens uppdrag från etttusen niohundranio lät vänta på sig snubblade vid en hädisk tanke eftersom vi klarat oss så länge utan jordabalk skulle vi då inte såsom man i storbritannien kan regera utan grundlag constitution kunna reda oss utan jordabalk vi hade ju ändå den gamla jordabalkens tolv kap tre och fyrahundraåttioåtta att hänga upp alla överenskommelser om vattengränser på nu är emellertid jordabalksförslaget klart för godkännande även om man ger förslaget det bästa vitsord för redig och logisk disposition och för ett enkelt språk som kan läsas och förstås även av icke jurister så finns det givetvis i ett så stort verk skönhetsfläckar och bestämmelser som man skulla vilja ha annorlunda formulerade eller placerade i några fall har detta resulterat i smärre ändringar och kompletteringar som utskottet enats om i andra fall har motionsyrkandena icke tillgodosetts men de reservationer som detta föranlett rör icke de stora linjerna i lagverket det skall erkännas jag vill här något beröra reservationerna i och iii till utlåtandet nr åttio samt reservation i till utlåtandet nr åttioett i ett särskilt yttrande har jag även berört det slopade kravet på köpevittnen reservation i till utlåtande nr åttio hör direkt ihop med reservation i till utlåtande nr åttioett det gäller i hög grad en principsak där vi reservanter har landets främsta jurister på vår sida principfrågan gäller huruvida icke en promulgationslag enligt ingressens ordalydelse skall vara en lag om införande som i förevarande fall införande av jordabalken det gäller paragraferna sjutton och arton i lag om införande av nya jordabalken jag har i en motion anknutit till promulgationslagen medan herr tobé i motion ii etttusen fyrahundrasjuttiotre anknutit till jordabalksförslaget och därvid i huvudsak hållit sig till sjutton paragrafen för att sedan i motion ii etttusen fyrahundranittiotre till promulgationslagen erinra om sin huvudmotion det är rätt komplicerade bestämmelser så jag skall inte fördjupa mig i det i båda fallen gäller det emellertid frågor som inte är av övergångskaraktär beträffande sjutton paragrafen är det en ren överflyttning till den nya lagstiftningen av tidigare gällande bestämmelser om gränser som tillkommit genom överlåtelse av jord i arton paragrafen införs till och med det helt nya rättsbegreppet gränshävd i båda fallen rör det sig om förhållanden som icke på något sätt är av övergångsnatur vi har i vårt yrkande om att dessa paragrafer i promulgationslagen bort överföras till jordabalkens ett kapitel som jag sagt landets främsta jurister på vår sida vi vet att lagberedningen jordabalksutredningen och lagrådet stödjer en sådan lösning samtidigt med överflyttningen av sjutton paragrafen till ett kap förtioåtta jordabalken föreslår vi en mindre komplettering arton paragrafen föreslår vi överflyttad som en fristående fem paragrafen till ett kapitlet i jordabalken herr talman jag ber att med dessa ord få tillstyrka reservation nr i i de båda utlåtandena om så befinnes möjligt skall jag återkomma beträffande utiåtande nr åttioett beträffande reservation nr iii till utlåtande nr åttio har herr ernulf så utförligt motiverat denna att jag kan förbigå den och endast yrka bifall till den bland följder av ogiltigförklarat köpavtal vill jag dock tillägga problemet om köpet fullföljts med fastighetsbildning hur skall man då förfara man kan ju inte gärna rulla filmen baklänges härutöver vill jag på det kraftigaste understryka vad jag i ett särskilt yttrande anfört angående kravet på köpeeller lagfartsvittnen min ståndpunkt bygger visserligen i huvudsak på praktiska erfarenheter men som jag klarlagt i yttrandet vinner man inget på att slopa vittneskravet tvärtom kan man bara krångla till lagfartsprocessen mitt råd till dem som träffar överlåtelseavtal rörande fast egendom är således att oberoende av lagen alltid se till att avtalen bevittnas av två vittnen som kravet varit ända sedan tillkomsten av etttusen sjuhundratrettiofyra års lag jag saknar motiv för den omkastning som här skett från krav på laga köpevittnen etttusen niohundraförtiosju till nu helt slopande av vittneskravet med dessa ord herr talman ber jag att få tillstyrka reservationerna i och iii i utlåtande nr åttio | härtalman det har i den allmänna debatten om det framlagda förslaget till ny jordabalk sagts att inte i så hög grad är resultatet av nytänkande utan i stor utsträckning en systematisering och kodifiering av redan tillämpad lag och rättspraxis det mår vara därmed hur som helst så är jordabaltsförslaget och alla dess följdförfattningar så som här från denna talarstol tidigare betygats ett betydande lagarbete som man inte gärna kan komma förbi utan att stanna upp ett slag och ägna en minnesstund åt dess tillkomst utarbetandet av det samlade jordbalksförslaget har som framgår av propositionen förvisso icke gått alltför snabbt och moåde mig vid sidan av det erkännande jag i utskottsutlåtandet var med om att lämna tillåtas erkänna att jag en tid under fyrtiotalet då lagberedningens uppdrag från nittorhundranio lät vänta på sig snöbblade vid en hädisk tanke eftersom vi klarat oss så länge utan jordabalk skulle vi inte så som man i storbrittanjen kan regera utan grundlag konsitonen även vi kunna reda oss utan jordabalk vi lantmätare hade ju ändå den gamla jordabalkens tolfte kapitel tredje och fjärde paragrafen att hänga upp alla överenskommelser om vattengränser på nu är emellertid jordabalkensförslaget klart för godkännande även om man ger förslaget det bästa vitso för redlig och logisk disposition och för ett enkelt språk som kan läsas och förstås även av icke jurister så finns det förstås givetvis i ett så stort verk skönhetsfläckar av bestämmelser som man skulle vilja ha annorlunda formulerade eller annorlunda placerade i några fall har detta resulterat i smär ändringar och kompletteringar som utskottet enats om i andra fall har motionsyrkan icket tillgodosett men de reservationer som detta föranlet rör icke det stora linjen lagverket det ska vi erkänna jag vill här något beröra reservationerna ett och tre till utlåtande nummer åttio samt resation ett till utlåtandet nummer åttio ett i ett särskilt yttrande har jag änberört det slopade förslaget på köpevittnen reservation ett till utlåtande nummer åttio hör direkt ihop med reservation ett till utlåtande nummer åttioett et gäller i hög grad en principsak där vi reservanter har landets främsta jurister på vår sida principen är den hyr vid icken promulgationslag enligt ingressens odadydelse skal vara lag om införande som i förvalvarande fall införande av julabalken det gäller paragraferna sjutton arton i lag om införande av nya jodabalken och jag har i en motion anknutit till promongationslagen medan hertobé i motion två fjortonudratre anknyter till jordabalksförslaget och dedärmed huvudsakligen håller sig till sjuttonde paragrafen för att sedan i motion två fjorton nittiofem till promekationslagen erinra om sin huvudmotion det är rätt komplicerade bestämmelser så jag ska inte fördjupa mig i båda fallen gäller emellertid frågor som inte är av övergångskaraktär när det gäller sjuttond paragrafen är det en ren överflyttning till nya lagstiftning av tidigare gällande bestämmelser om gränser som tillkommit genom överlåtelse av jord i artondec paragrafen införs till och med det helt nya rättsbegreppet gränshäv i båda fallen rör det sig om förhållanden som icke på något sätt är av övergående natur vi har i vårt yrkande om att dessa paragrafer i promoligationslagen bord överföras till jordabalkens första kapitel som jag sagt landets främsta jurister på vår sida i det att lagberedningen jordabalksutredningen och lagrådet stöder en sådan lösning samtidigt med överflyttningen av sjuttone pragrafen till första kapitlet fjärde prafen jordabalken föreslår vi en komplettering artom piaten föreslog även överflyttad som en fristående femte paragraf i första kapitlet jordabalken här talman jag ber att med dessa ord får tillstyka resertionerna e i de båda utskottsutlåtandena skulle så befinnas möjligt så kommer jag att återkomma när det gäller utlåtande nummer åttioett beträffande reservation tre till utlåtandet nummer åttio har herenen så utförligt motiverat denna att jag kan förbigå den och endast yrka bifall bland följder av ogiltigtförklarat köpavtal som här enult räknar upp vill jag dock tillägga problemet om köpet fullföljs med fastighetsbildning hur ska man då förfara man kan ju inte gärna rulla filmen baklänges här utöver vill jag på det kraftigaste understryka vad jag geett särskilt yttrande anfört angående kravet på köpe eller lagfartsvittnen min ståndpunkt bygger visserligen i huvudsak på praktiska erfarenheter men som jag klarlagt yttrandet vinner man inget på att slopa vittneskravet tvärtom kan man bara krångla till lagfartsprocessen mitt råd till dem som träffar överlåtelseavtal rör en fast egendom är sådels att oberoende av lagen alltid ser till att avtalmvittnas av två vittnen som kravet varit ända sedan tillkomsten av sjuttonhundratrettiofyra års jordavalv jag saknar motiv för den omkastning som här set från nittonhundrafyrtiosju krav på laga köpvitten till nu helt slopande av vittneskravet och med dessa ord här talman berjat få tillskuturka reservationerna ett och tre till utlåtande nummer åttio mjag | 5,908.356 | 6,418.375 | 1908-09-19 | 1976-04-20 | 0.588548 | 0.972175 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-Dm9Z4zAjWSrEVEthrt8Sai | prot-1970-höst-fk--44 | 45 | [
"1970-12-10"
] | Ebbe Ohlsson | i-mNZQ3wQBgCkkcFfgCUwyT | i-mNZQ3wQBgCkkcFfgCUwyT | null | Moderaterna | Kronobergs läns och Hallands läns valkrets | förstakammarledamot | man | 6,436.697793 | 6,762.028862 | 325.33107 | Herr talman! Jag skall koncentrera mig på några synpunkter kring reservation nr VI av herr Hedin och mig. I förslaget till jordabalk har i 9 kap. 14 $ intagits en bestämmelse med den innebörden, att en jordägare kan åläggas betala avflyttningsersättning till arrendator under vissa förutsättningar. Är dessa uppfyllda, skall arrendatorn utan bevisning ha rätt till ersättning med belopp som uppgår till arrendeavgiften för ett år under den senaste perioden. Kan han däremot bevisa högre förlust, skall han också vara berättigad till ersättning för hela förlusten, dock högst tre års arrendeavgifter. Denna bestämmelse skall tillämpas på arrendeavtal som omfattar bostad för arrendator, om avtalet upphör därför att marken skall användas för annat ändamål än jordbruk, om man därmed kan anta att denna förändring kommer att lämna väsentligt högre avkastning än jordbruket eller det han kan tillgodoses genom expropriation eller liknande tvångsförvärv. Skulle däremot ersättningsskyldigheten av olika skäl betraktas som obillig mot jordägaren, bortfaller den helt och hållet. Här inför man en bestämmelse som är helt ny för vårt rättsmedvetande. Vi har väl inte tidigare mött ett förhållande i vare sig lag eller praxis av den innebörden att en formell och korrekt uppsägning av ett avtal skall få sådana konsekvenser att den uppsägande parten kan bli ersättningsskyldig. Därtill kommer att den ersättningsberättigade arrendatorn inte ens skall behöva föra någon bevisning över den förlust som han eventuellt kan ha lidit. Den enda motiveringen till denna regel är att marken skall användas för ett ändamål som enligt vad man kan anta kommer att innebära att marken kommer att lämna väsentligt högre avkastning än om den används för jordbruk eller om den blir föremål för expropriation eller liknande tvångsförvärv. Finns det alltså bara grund för ett antagande om högre av- kastning, oavsett om så sker i verkligheten eller ej, drar jordägaren på sig en betydande risk för ersättningsskyldighet. Hur lätt kan inte en jordägare råka ut för ett tvångsförvärv, t.ex. genom expropriation av en expanderande kommun för tillgodoseende av markbehov för bebyggelse — och sådana har vi många i dag. Detta kan utgöra skäl för ersättning, oavsett om jordägaren kan erhålla eller kan antas erhålla väsentligt högre avkastning av marken för detta ändamål än för jordbruksändamål. Någon utredning om vilken betydelse eventuell ersättningsskyldighet skall ha ur skattesynpunkt föreligger inte. Denna ersättning borde självfallet vara avdragsgill för jordägaren, men de nuvarande skattebestämmelserna är = väl knappast så utformade att detta blir fallet utan ändringar i skattelagen. Förmodligen kommer ersättningsskyldighetens utformning att medföra även negativa verkningar bl.a. i form av minskade utbud av arrendeställen och kanske också — och det är väl tämligen troligt — en viss benägenhet hos jordägare att påkalla besittningsskyddsavbrott, även då det är önskvärt att genomföra ändringar för att få fram en lämpligare struktur av brukningsenheterna. Jag yrkar således, herr talman, bifall till reservationen VI samt till reservationerna III och V. Då jag utgår från det förhållandet att kammaren bifaller förevarande utskottsutlåtande i oförändrat skick, kommer jag inte att ställa något yrkande om bifall till reservationerna II, III och IV i utlåtandet nr 81. | herr talman jag skall koncentrera mig på några synpunkter kring reservation nr vi av herr hedin och mig i förslaget till jordabalk har i nionde kapitlet fjortonde paragrafen intagits en bestämmelse med den innebörden att en jordägare kan åläggas betala avflyttningsersättning till arrendator under vissa förutsättningar är dessa uppfyllda skall arrendatorn utan bevisning ha rätt till ersättning med belopp som uppgår till arrendeavgiften för ett år under den senaste perioden kan han däremot bevisa högre förlust skall han också vara berättigad till ersättning för hela förlusten dock högst tre års arrendeavgifter denna bestämmelse skall tillämpas på arrendeavtal som omfattar bostad för arrendator om avtalet upphör därför att marken skall användas för annat ändamål än jordbruk om man därmed kan anta att denna förändring kommer att lämna väsentligt högre avkastning än jordbruket eller det han kan tillgodoses genom expropriation eller liknande tvångsförvärv skulle däremot ersättningsskyldigheten av olika skäl betraktas som obillig mot jordägaren bortfaller den helt och hållet här inför man en bestämmelse som är helt ny för vårt rättsmedvetande vi har väl inte tidigare mött ett förhållande i vare sig lag eller praxis av den innebörden att en formell och korrekt uppsägning av ett avtal skall få sådana konsekvenser att den uppsägande parten kan bli ersättningsskyldig därtill kommer att den ersättningsberättigade arrendatorn inte ens skall behöva föra någon bevisning över den förlust som han eventuellt kan ha lidit den enda motiveringen till denna regel är att marken skall användas för ett ändamål som enligt vad man kan anta kommer att innebära att marken kommer att lämna väsentligt högre avkastning än om den används för jordbruk eller om den blir föremål för expropriation eller liknande tvångsförvärv finns det alltså bara grund för ett antagande om högre av kastning oavsett om så sker i verkligheten eller ej drar jordägaren på sig en betydande risk för ersättningsskyldighet hur lätt kan inte en jordägare råka ut för ett tvångsförvärv till exempel genom expropriation av en expanderande kommun för tillgodoseende av markbehov för bebyggelse och sådana har vi många i dag detta kan utgöra skäl för ersättning oavsett om jordägaren kan erhålla eller kan antas erhålla väsentligt högre avkastning av marken för detta ändamål än för jordbruksändamål någon utredning om vilken betydelse eventuell ersättningsskyldighet skall ha ur skattesynpunkt föreligger inte denna ersättning borde självfallet vara avdragsgill för jordägaren men de nuvarande skattebestämmelserna är väl knappast så utformade att detta blir fallet utan ändringar i skattelagen förmodligen kommer ersättningsskyldighetens utformning att medföra även negativa verkningar bland annat i form av minskade utbud av arrendeställen och kanske också och det är väl tämligen troligt en viss benägenhet hos jordägare att påkalla besittningsskyddsavbrott även då det är önskvärt att genomföra ändringar för att få fram en lämpligare struktur av brukningsenheterna jag yrkar således herr talman bifall till reservationen vi samt till reservationerna iii och v då jag utgår från det förhållandet att kammaren bifaller förevarande utskottsutlåtande i oförändrat skick kommer jag inte att ställa något yrkande om bifall till reservationerna ii iii och iv i utlåtandet nr åttioett | mjag ska koncentrera mig på några synpunkter kring reservationen nummer sex av erredin och meg i förslaget till jordabalk har i nionde kapitlet fjortonde paragrafen inteatts en bestämmelse med den innebörden att en jordägare kanordäggare betala avflyttningsersättning delar en dator under vissa förutsättningar ur dessa uppfyllda så ska rendatorn utan bevisning ha rätt till ersättning med ett belopp som uppgår till arendeavgiften för ett år under den senaste perioden men kan han däremot bevisa högre förlust så ska han också vara berättigad till ersättning för hela förlusten dock högst tre års arendavgifter denna bestämmelse ska tillämpas på arendeavtal som omfattar bostad för arrendator och omavtalet upphör därför att marken ska användas för annat ändamål än jordbruk ocm man därmed kan anta att denna förändring kommer att lämna väsentligt högre avkastning än jordbruket eller det han kan tillgodoses genom expopiation eller liknande tvångsförvärv skulle däremot ersättningsskyldigheten av olika skäl betraktas som ovillig mot jordägaren så bara försvinner den eller bortfaller helt och hållet här inför man en bestämmelse som är helt nytt för vårt rättsmedvetande vi har väl inte tidigare mött ett förhållande i vare sig lag eller praxis av den innebörden att en formellt och korrekt uppsägning av ettavtal ska få sådana konsekvenser att den uppsägande partern kan bli ersättningsskyldig därtillkommer att den ersättningsberättigade arrendatorn ska inte ens behöva föra någon bevisning över den förlust som han eventuellt kan ha lilivit den enda motiveringen till denna regel det är att marken ska användas för ett ändamål där man kan anta att den ska lämna väsentligt högre avkastning än jordbruket eller som kan titillgodoses genom expropiration eller liknande tvångsförvärv finns det alltså bara grund för ett antagande om högre avkastning oavsett om den uppnåtts eller ej så drar jordägaren på sig en betydande risk för ersättningsskyldighet hur lätt kan inte en jordägare råka ut för ett fångstförvärv till exempel genom expopiation av en expanderande kommun för att tillgodose mark för bebyggelse och sådana har vi många i dag och detta kan utgöra skäl för ersättning oavsett om detta ändamål tillför eller kan antas tillföra jordägaren väsentligt högre avkastning än jordbruket någon utredning om vilken betydelse eventuell ersättningsskyldighet ska ha ur skattesynpunkt det finns inte och det borde självfallet bli avdragsgilt för jordägaren men de nuvarande skattebestämmelserna är vir knappast så utformade att detta bli fallet utan ändringar i skattelagen förmodligen så kommer ersättningsskyldighetens utformning att även medföra negativa räkningar bland annat i form av minskad utbyd av utbud av arender bestämmer arendeställen och kanske också det är väl tämligen troligt visa en viss oc n viss benägenhet hos jordägaren att påkalla besittningsskyddsavbrott även då det vore önskvärt att genomföra ändringar för att få fram en lämpligare struktur av brukningsenheterna jag yrkad därför här talman bifall till rreservationen nummer sex samt till reservationerna tre och fem då jag utgår ifrån det förhållandet att kammaren kommer att bifalla detta utskottsutlåtande i oförändrat skick så har jag givetvis inget yrkande att ställa till våra reservationer två tre och fyra i utlåtandet nummer åttioett härtalmannen | 6,418.095 | 6,755.507 | 1903-12-16 | 1995-05-11 | 0.548576 | 0.957299 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-8N7Td5ssZMKTqk2b3SFwmb | prot-1970-höst-fk--44 | 46 | [
"1970-12-10"
] | Göran Karlsson | i-7ugPcnmZ6J6FiS44UnXL54 | i-7ugPcnmZ6J6FiS44UnXL54 | null | Socialdemokraterna | Jönköpings läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 6,784.864177 | 7,674.490662 | 889.626486 | Herr talman! Det förslag till jordabalk som riksdagen nu behandlar är resultatet av ett långvarigt utredningsarbete — jag vågar säga ett förtjänstfullt sådant. Det är en efterlängtad reform Utskottet anför i sitt utlåtande att det omfattande lagstiftningsarbete som bedrivits av utredningskommittéer och som fått sin slutliga utformning inom justitiedepartementet och som nu tagit form i denna nya jordabalk är värt det högsta erkännande. Lagrådet har uttalat sig i samma riktning. Det är alltså en gemensam bedömning från utskottet och lagrådet när de vill betona att man i detta lagstiftningsarbete verkligen har nedlagt ett mycket intensivt och framgångsrikt arbete. Det är en blomma som jag tycker att justitieministern och hans medarbetare i departementet, de tidigare utredningskommittérna och utskottets sekreterare har att ta emot och är förtjänta av. Både herr Ferdinand Nilsson och herr Ernulf har här sagt att utskottet befunnit sig i tidsnöd när det behandlat detta förslag. I det fallet vill jag erinra om att förslaget till jordabalk, i varje fall till en del, lades fram redan i våras, och det har följaktligen funnits goda möjligheter för utskottets ledamöter och andra som har velat plöja igenom detta mastodontförslag på tillsammans över 2 500 sidor att göra det. Man kan alltså inte säga att vi har forcerat fram den här lösningen, och jag vågar ställa frågan till både herr Ernulf och herr Ferdinand Nilsson: Är det någon som tror att utskottets förslag hade sett annorlunda ut om vi haft ytterligare en månad på oss vid behandlingen av förslagen? Vi har tagit sakligt och allvarligt på de problem vi haft att behandla. Motionerna har föredragits mycket noga, och själva lagförslaget i form av propositionen har vi också fått presenterat på ett sätt som man inte kunnat missförstå, dvs. på de områden som kunde tänkas vara kontroversiella. Att vi inte hunnit gå igenom alla detaljer tror jag att vi allesammans är överens om. Herr Ferdinand Nilssons resonemang skulle jag vilja föra vidare, eftersom han talade om vilken ansvällning det varit i höst när det gäller lagpropositioner. Det är riktigt. De sidantal han räknade upp från 1968 fram till 1970 visar ju att vi haft en oerhörd ökning av antalet sidor i propositionerna. När vi tar hänsyn till år 1970 har vi haft både fastighetsbildningslagen och förslaget till jordabalk. Dessa båda har tagit den allra största delen av de 4700 sidor som herr Ferdinand Nilsson nämnde. Jag skulle också vilja föra ett litet mera utförligt resonemang med anledning av herr Ferdinand Nilssons inlägg. Om det är en hård arbetsbelastning på justitiedepartementet och andra departement, sammanhänger det med de många interpellationer och enkla frågor som ställts i riksdagen — inte minst från oppositionspartiernas sida. Det är deras privilegium, och det vill jag inte ta ifrån dem. Men då måste man också räkna med att det blir tidspress för departementet när detta skall lägga fram sina förslag. Det finns inte stora chanser att det kan bli bättre i detta avseende, men om man i fortsättningen vill bemöda sig att i den nya kammaren vara litet mer försiktig med de enkla frågorna och interpellationerna, tror jag att vi har möjligheter att snabbare få fram det lagstiftningsarbete som vi allesamman önskar. Jag har som sagt inte någon större tro på att det blir bättre i det avseendet, men jag skulle vilja rekommendera herrarna och damerna från oppositionens sida att ibland lyfta på telefonluren och ringa till departementen och få svar på frågorna. Men det skulle kanske inte göra sig lika bra i pressen där hemma, när riksdagsledamöterna skall visa att de varit aktiva under vistelsen i Stockholm. Till herr Ernulf vill jag i detta fall säga att jag för min del inte räknar med att vår behandling skulle ha blivit särskilt annorlunda om vi haft längre tid på oss. Jag håller med herr Ernulf om att det är ett stort och invecklat lagkomplex, och det är naturligtvis en blyg- sam ändring vi har gjort i stort. Men jag vill också ge herr Ernulf det erkännandet att han som jurist och den som praktiskt skall tillämpa en del av lagarna har aktat sig för att skriva på alla reservationerna. Jag tycker att han har tagit det här så pass försiktigt att jag har den största respekt för honom i det avseendet. Låt mig sedan, herr talman, gå in på det förslag som vi nu har att handlägga. Jag skall försöka att så långt det är möjligt koncentrera min framställning. Det rör sig om fem reservationer med skiftande antal reservanter. I inget fall är de borgerliga helt överens om att gå på reservationslinjen. I reservation I behandlas en mera teknisk fråga, nämligen om reglerna skall placeras i jordbalken eller i promulgationslagen. Utskottet anför att med hänsyn till den valda systematiken bör bestämmelserna införas i promulgationslagen. Utskottet anser att det säkert kommer att framstå som självklart för de tillämpande myndigheterna att regler angående fastighetsgräns finns också utanför jordbalken. Det hela är, såvitt jag kan bedöma, närmast en lantmäterifråga. Reservanternas åberopande av lagrådet är knappast längre aktuellt. Lagrådet uttalade sig närmast i anslutning till det remitterade förslaget och utgick ifrån att gränsbestämmelser om överlåtelse av jord skulle intagas i jordabalken. Placeringen i promulgationslagen innebär att lagrådets påpekande realiseras på annat sätt. Reservanternas mening att man bryter den klara överblick över de materiella reglerna för fastighetsbestämning som jorddelningslagen innehåller är enligt utskottets mening knappast relevant. Herr Ernulfs blanka reservation har jag ingen anledning att gå in på, eftersom han inte ställde något yrkande utan bara har velat deklarera sin egen ståndpunkt i frågan. fråga om köpeskillingen, som har behandlats med anledning av ett par motioner. Utskottet har anslutit sig till departementschefens uttalande, som innebär att s.k. skenköp skall göras ogiltiga. Reservanterna anser att departementschefens tolkning är alltför fiskalisk och att bestämmelser med den tolkningen kan medföra otillfredsställande resultat, bl. a. däri att det öppnas möjligheter för avtalspart att öva utpressning mot den andra parten. Utskottet vill för sin del framhålla att det är av största vikt att den riktiga köpeskillingen uppges i köpehandlingen. Som det nu är lämnas ibland felaktiga uppgifter, och det är en ordning som utskottet vill brännmärka. Det understryks också att en brytning mot nuvarande praxis är nödvändig. Förslaget innebär en skärpning av de nuvarande bestämmelserna, och det är därför angeläget att allmänheten informeras om den verkan som uppstår enligt jordabalken, om bestämmelserna inte följs. Reservanterna vill behandla dem som lämnat oriktiga uppgifter något mildare än vad utskottsmajoriteten vill och går inte så långt att de anser att köpet skall förklaras ogiltigt, om oriktiga uppgifter lämnas. Enligt min uppfattning finns det inga förmildrande omständigheter att anföra för dem som lämnar oriktiga uppgifter i köpehandlingar. Vill man nå en bättre ordning i detta avseende får man också ta de konsekvenser som är erforderliga, och utskottet tillstyrker departementschefens linje. Reservation IV är en ren centerpartireservation och behandlar panträtten. Eftersom herr Ferdinand Nilsson inte tog upp den i sin plädering, har jag ingen anledning att gå in på den på annat sätt än att jag liksom i övrigt ansluter mig till utskottets uppfattning, vilken överensstämmer med departementschefens. Den femte reservationen gäller minimitiden för kommunala jordbruksarrenden. Sju borgerliga ledamöter står bakom reservationen, och de vill jämställa kommunen med vilken annan jordägare som helst som arrenderar ut sin jord. Utskottet erinrar i det fallet om att bestämmelser om ettårig arrendetid redan finns i den kommunala arrendelagen. Följaktligen har propositionens förslag i detta stycke inte mött någon erinran. De regler som departementschefen föreslår skiljer sig inte särskilt mycket från arrendelagsutredningens förslag, som motionärerna hänvisar till. Ett faktum är ju att kommunerna numera behöver mycket mera mark än tidigare för sin verksamhet. Den expansion som många kommuner genomgår blir svår att genomföra, om man behåller en arrendetid på minst fem år. Samhällsutvecklingen går — som justitieministern tidigare framhöll — i våra dagar så snabbt att det är nödvändigt att det finns en lagstiftning, som ger kommunerna möjlighet att snabbare använda den jord som de äger. Reservanterna gör gällande att kommunen skall vara jämställd med annan jordägare. Det låter sig kanske sägas i princip, men det är — som jag har velat anföra — inte så i praktiken. Kommunen kan snabbt behöva marken, och då är en femårig arrendetid alldeles för lång. Talet om att kommunerna enbart av bekvämlighetsskäl skulle teckna ettåriga avtal är med förlov sagt ett påstående som saknar täckning. Våra kommuner brukar inte handla på det sättet. I den mån det gäller mark, som kommunen anser sig kunna undvara under en längre tid, är det självklart att man kan skriva arrendekontrakt som löper under en mycket längre period. Men det måste finnas en regel, som ger kommunerna möjlighet att på ett snabbare sätt komma åt den mark som de behöver för sin expansion, för sin byggnadsverksamhet OSV. Reservation VI har avgivits av representanter för moderata samlingspartiet. Den bär också någonting av konservatismens prägel. Lagförslaget innehåller en nyhet, som är värdefull för arrendatorerna. Den ger dem möjlighet till ersättning i de fall då förlängning av besittningsskyddat arrende vägras. Utskottet delar här, som i allt väsentligt i övrigt, de synpunkter som departementschefen har anfört i propositionen. Starka sociala och ekonomiska skäl finns för att ge arrendatorerna ersättning i sådana fall då de har haft befogad anledning att inrätta sig på arrendestället på längre sikt och har nedlagt stora kostnader på jordbruksdriften. Det är klart att en sådan lagbestämmelse kan innebära ett något minskat utbud av arrendeställen och medföra en viss obenägenhet hos jordägarna att påkalla avbrott i besittningsskyddet även om ett sådant skulle vara önskvärt av olika orsaker. Utskottet anser emellertid att de avgränsningar som gjorts i förslaget är ägnade att minska eller undanröja de risker för negativa verkningar som motionärerna förmodar skulle uppstå. Utskottet delar inte heller reservanternas mening att det är olämpligt att inte begränsa ersättningsskyldigheten till de fall då jordägaren själv skall disponera marken. Reservanternas uppfattning att lagförslaget är en radikal nyhet för vårt rättsliv är på sitt sätt riktig. Men vad är det som säger att vi inte skall anpassa vår lagstiftning till vad som är lämpligt för det samhälle vari vi i dag lever utan behålla gamla regler bara för att de en gång tidigare har skapats. Om jordägaren skall använda marken till ändamål som ger en väsentligt högre avkastning, är det väl — herr Ebbe Ohlsson — knappast mer än rätt och rimligt att arrendatorn, som avstår från sitt besittningsskydd, får någon ersättning för vad han avstår från. Jordägaren får ju under alla förhållanden en bättre utdelning på sitt markområde. Ja, herr talman, detta är ett stort lagkomplex. Det är klart att flera synpunkter finns att anlägga på det förslag som här föreligger. Med hänsyn till att de ledamöter som tidigare har talat har varit koncentrerade i sin framställning har jag ingen anledning att mera gå in i detalj. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. | herr talman det förslag till jordabalk som riksdagen nu behandlar är resultatet av ett långvarigt utredningsarbete jag vågar säga ett förtjänstfullt sådant det är en efterlängtad reform utskottet anför i sitt utlåtande att det omfattande lagstiftningsarbete som bedrivits av utredningskommittéer och som fått sin slutliga utformning inom justitiedepartementet och som nu tagit form i denna nya jordabalk är värt det högsta erkännande lagrådet har uttalat sig i samma riktning det är alltså en gemensam bedömning från utskottet och lagrådet när de vill betona att man i detta lagstiftningsarbete verkligen har nedlagt ett mycket intensivt och framgångsrikt arbete det är en blomma som jag tycker att justitieministern och hans medarbetare i departementet de tidigare utredningskommittérna och utskottets sekreterare har att ta emot och är förtjänta av både herr ferdinand nilsson och herr ernulf har här sagt att utskottet befunnit sig i tidsnöd när det behandlat detta förslag i det fallet vill jag erinra om att förslaget till jordabalk i varje fall till en del lades fram redan i våras och det har följaktligen funnits goda möjligheter för utskottets ledamöter och andra som har velat plöja igenom detta mastodontförslag på tillsammans över tvåtusen femhundra sidor att göra det man kan alltså inte säga att vi har forcerat fram den här lösningen och jag vågar ställa frågan till både herr ernulf och herr ferdinand nilsson är det någon som tror att utskottets förslag hade sett annorlunda ut om vi haft ytterligare en månad på oss vid behandlingen av förslagen vi har tagit sakligt och allvarligt på de problem vi haft att behandla motionerna har föredragits mycket noga och själva lagförslaget i form av propositionen har vi också fått presenterat på ett sätt som man inte kunnat missförstå det vill säga på de områden som kunde tänkas vara kontroversiella att vi inte hunnit gå igenom alla detaljer tror jag att vi allesammans är överens om herr ferdinand nilssons resonemang skulle jag vilja föra vidare eftersom han talade om vilken ansvällning det varit i höst när det gäller lagpropositioner det är riktigt de sidantal han räknade upp från etttusen niohundrasextioåtta fram till etttusen niohundrasjuttio visar ju att vi haft en oerhörd ökning av antalet sidor i propositionerna när vi tar hänsyn till år etttusen niohundrasjuttio har vi haft både fastighetsbildningslagen och förslaget till jordabalk dessa båda har tagit den allra största delen av de fyratusen sjuhundra sidor som herr ferdinand nilsson nämnde jag skulle också vilja föra ett litet mera utförligt resonemang med anledning av herr ferdinand nilssons inlägg om det är en hård arbetsbelastning på justitiedepartementet och andra departement sammanhänger det med de många interpellationer och enkla frågor som ställts i riksdagen inte minst från oppositionspartiernas sida det är deras privilegium och det vill jag inte ta ifrån dem men då måste man också räkna med att det blir tidspress för departementet när detta skall lägga fram sina förslag det finns inte stora chanser att det kan bli bättre i detta avseende men om man i fortsättningen vill bemöda sig att i den nya kammaren vara litet mer försiktig med de enkla frågorna och interpellationerna tror jag att vi har möjligheter att snabbare få fram det lagstiftningsarbete som vi allesamman önskar jag har som sagt inte någon större tro på att det blir bättre i det avseendet men jag skulle vilja rekommendera herrarna och damerna från oppositionens sida att ibland lyfta på telefonluren och ringa till departementen och få svar på frågorna men det skulle kanske inte göra sig lika bra i pressen där hemma när riksdagsledamöterna skall visa att de varit aktiva under vistelsen i stockholm till herr ernulf vill jag i detta fall säga att jag för min del inte räknar med att vår behandling skulle ha blivit särskilt annorlunda om vi haft längre tid på oss jag håller med herr ernulf om att det är ett stort och invecklat lagkomplex och det är naturligtvis en blyg sam ändring vi har gjort i stort men jag vill också ge herr ernulf det erkännandet att han som jurist och den som praktiskt skall tillämpa en del av lagarna har aktat sig för att skriva på alla reservationerna jag tycker att han har tagit det här så pass försiktigt att jag har den största respekt för honom i det avseendet låt mig sedan herr talman gå in på det förslag som vi nu har att handlägga jag skall försöka att så långt det är möjligt koncentrera min framställning det rör sig om fem reservationer med skiftande antal reservanter i inget fall är de borgerliga helt överens om att gå på reservationslinjen i reservation i behandlas en mera teknisk fråga nämligen om reglerna skall placeras i jordbalken eller i promulgationslagen utskottet anför att med hänsyn till den valda systematiken bör bestämmelserna införas i promulgationslagen utskottet anser att det säkert kommer att framstå som självklart för de tillämpande myndigheterna att regler angående fastighetsgräns finns också utanför jordbalken det hela är såvitt jag kan bedöma närmast en lantmäterifråga reservanternas åberopande av lagrådet är knappast längre aktuellt lagrådet uttalade sig närmast i anslutning till det remitterade förslaget och utgick ifrån att gränsbestämmelser om överlåtelse av jord skulle intagas i jordabalken placeringen i promulgationslagen innebär att lagrådets påpekande realiseras på annat sätt reservanternas mening att man bryter den klara överblick över de materiella reglerna för fastighetsbestämning som jorddelningslagen innehåller är enligt utskottets mening knappast relevant herr ernulfs blanka reservation har jag ingen anledning att gå in på eftersom han inte ställde något yrkande utan bara har velat deklarera sin egen ståndpunkt i frågan fråga om köpeskillingen som har behandlats med anledning av ett par motioner utskottet har anslutit sig till departementschefens uttalande som innebär att så kallad skenköp skall göras ogiltiga reservanterna anser att departementschefens tolkning är alltför fiskalisk och att bestämmelser med den tolkningen kan medföra otillfredsställande resultat bl a däri att det öppnas möjligheter för avtalspart att öva utpressning mot den andra parten utskottet vill för sin del framhålla att det är av största vikt att den riktiga köpeskillingen uppges i köpehandlingen som det nu är lämnas ibland felaktiga uppgifter och det är en ordning som utskottet vill brännmärka det understryks också att en brytning mot nuvarande praxis är nödvändig förslaget innebär en skärpning av de nuvarande bestämmelserna och det är därför angeläget att allmänheten informeras om den verkan som uppstår enligt jordabalken om bestämmelserna inte följs reservanterna vill behandla dem som lämnat oriktiga uppgifter något mildare än vad utskottsmajoriteten vill och går inte så långt att de anser att köpet skall förklaras ogiltigt om oriktiga uppgifter lämnas enligt min uppfattning finns det inga förmildrande omständigheter att anföra för dem som lämnar oriktiga uppgifter i köpehandlingar vill man nå en bättre ordning i detta avseende får man också ta de konsekvenser som är erforderliga och utskottet tillstyrker departementschefens linje reservation iv är en ren centerpartireservation och behandlar panträtten eftersom herr ferdinand nilsson inte tog upp den i sin plädering har jag ingen anledning att gå in på den på annat sätt än att jag liksom i övrigt ansluter mig till utskottets uppfattning vilken överensstämmer med departementschefens den femte reservationen gäller minimitiden för kommunala jordbruksarrenden sju borgerliga ledamöter står bakom reservationen och de vill jämställa kommunen med vilken annan jordägare som helst som arrenderar ut sin jord utskottet erinrar i det fallet om att bestämmelser om ettårig arrendetid redan finns i den kommunala arrendelagen följaktligen har propositionens förslag i detta stycke inte mött någon erinran de regler som departementschefen föreslår skiljer sig inte särskilt mycket från arrendelagsutredningens förslag som motionärerna hänvisar till ett faktum är ju att kommunerna numera behöver mycket mera mark än tidigare för sin verksamhet den expansion som många kommuner genomgår blir svår att genomföra om man behåller en arrendetid på minst fem år samhällsutvecklingen går som justitieministern tidigare framhöll i våra dagar så snabbt att det är nödvändigt att det finns en lagstiftning som ger kommunerna möjlighet att snabbare använda den jord som de äger reservanterna gör gällande att kommunen skall vara jämställd med annan jordägare det låter sig kanske sägas i princip men det är som jag har velat anföra inte så i praktiken kommunen kan snabbt behöva marken och då är en femårig arrendetid alldeles för lång talet om att kommunerna enbart av bekvämlighetsskäl skulle teckna ettåriga avtal är med förlov sagt ett påstående som saknar täckning våra kommuner brukar inte handla på det sättet i den mån det gäller mark som kommunen anser sig kunna undvara under en längre tid är det självklart att man kan skriva arrendekontrakt som löper under en mycket längre period men det måste finnas en regel som ger kommunerna möjlighet att på ett snabbare sätt komma åt den mark som de behöver för sin expansion för sin byggnadsverksamhet och så vidare reservation vi har avgivits av representanter för moderata samlingspartiet den bär också någonting av konservatismens prägel lagförslaget innehåller en nyhet som är värdefull för arrendatorerna den ger dem möjlighet till ersättning i de fall då förlängning av besittningsskyddat arrende vägras utskottet delar här som i allt väsentligt i övrigt de synpunkter som departementschefen har anfört i propositionen starka sociala och ekonomiska skäl finns för att ge arrendatorerna ersättning i sådana fall då de har haft befogad anledning att inrätta sig på arrendestället på längre sikt och har nedlagt stora kostnader på jordbruksdriften det är klart att en sådan lagbestämmelse kan innebära ett något minskat utbud av arrendeställen och medföra en viss obenägenhet hos jordägarna att påkalla avbrott i besittningsskyddet även om ett sådant skulle vara önskvärt av olika orsaker utskottet anser emellertid att de avgränsningar som gjorts i förslaget är ägnade att minska eller undanröja de risker för negativa verkningar som motionärerna förmodar skulle uppstå utskottet delar inte heller reservanternas mening att det är olämpligt att inte begränsa ersättningsskyldigheten till de fall då jordägaren själv skall disponera marken reservanternas uppfattning att lagförslaget är en radikal nyhet för vårt rättsliv är på sitt sätt riktig men vad är det som säger att vi inte skall anpassa vår lagstiftning till vad som är lämpligt för det samhälle vari vi i dag lever utan behålla gamla regler bara för att de en gång tidigare har skapats om jordägaren skall använda marken till ändamål som ger en väsentligt högre avkastning är det väl herr ebbe ohlsson knappast mer än rätt och rimligt att arrendatorn som avstår från sitt besittningsskydd får någon ersättning för vad han avstår från jordägaren får ju under alla förhållanden en bättre utdelning på sitt markområde ja herr talman detta är ett stort lagkomplex det är klart att flera synpunkter finns att anlägga på det förslag som här föreligger med hänsyn till att de ledamöter som tidigare har talat har varit koncentrerade i sin framställning har jag ingen anledning att mera gå in i detalj jag yrkar bifall till utskottets hemställan | härtalmannen de förslag som riksdagen nu går att behandla till jordabalk är resultatet utav ett långvarigt utredningsarbete jag vågar säga ett förtjänstfullt sådant det är en efterlängtad reform på jordlagstiftningens område som nu förverkligas utskottet säger i sitt yttrande att det omfattande lagstiftningsarbete som bedrivits av utredningskommittéer och som haft sitt slutliga utarbetande inom justitiedepartementet och som nu tatt form i denna nya jorda balk är värd det högsta erkännande lagrådet har uttalat sig i samma riktning det är alltså en gemensam bedömning från utskott och lagråds sida när man vill betona att man i det här lagstiftningsarbetet verkligen har nedlagt ett mycket intensivt och framgångsrikt arbete deen blomma som jag tycker att justitieministern och hans medarbetare i departementet och jag vill också gärna understryka de tidigare utredningskommittéerna och utskottets sekreterare har att ta emot här har sagt sig både från herrarferdina nilsons och ernolds sida att utskottet befunnit sig i tidsnöd när vi behandlat det här förslaget i det fallet vill jag erindra om att förslaget till jordabalk i varje fall till en del las redan i våras så det har följaktligen funnits möjlighet för utskottets ledamöter och andra som har velat plöja igenom det här mastodontförslaget på tillsammans över två tusen femhundra sidor att kunna göra det det går följaktligen inte att säga att vihar forcerat fram den här lösningen och jag vågar ställa den frådan till både herrarernulf och fedna nilsson är det någon som tror att utskottets förslag skulle sett annorlunda ut om vi haft ytterligare en månad på oss vid behandlingen utav förslagen jag vågar säga att vi har tagit asakligt och allvarligt på de här problem som vi haft att behandla motionerna har föredragits väldigt noga och de själva lagförs laget i form uta propositionen har vi också fått reppresenterat på ett sätt som man inte har kunnat missförstå det vill säga de områden som kunde tänkas vara kontroversiella att vi inte ha hunnit att gå igenom alla detaljer ja det tror jag att vi allsamman är överens om häfennanilsons resonemang skulle jag vilja föra lite grann vidare eftersom han talade om vilken annsvällning det varit när det gäller lagpropositioner i höst och det är riktigt det de sidantal som han läste från sextioåtta och fram till sjuttio visar ju här att vi haft en oerhörd ökning ut av antalet sidor i proposition vi ska ju också veta att när vi tar hänsyn till året nittonhundrasjuttio då har vi haft både fastighetsbildningslagen och jordabalkbar förslaget till jordabalk och båda de tingen har ju tatt den allra största delen utav de fyra tusen sjuhundra sidorna som heferdina nilsson räknade upp jag skulle också vilja föra ett litet resonemang med anledning utav fedna nilsons inlägg så tillvida att om det är en hård belastning på justitiedepartementet och andra departement när det gäller lagfrågorna så sammanhänger det inte minst med de många interpelationer och enkla frågor som ställs i riksdagen inte minst ifrån oppositionens sida det är deras privilegium och det vill jag inte ta ifrån dem men då får man också räkna med att det blir tidspress för departementen när de ska lägga fram sina förslag så om man i fortsättningen det finns vä inte stora risker för att det kan bli bättre men om man i fortsättningen vill bemöda sig om att i den nya kammaren ta det lite mera försiktigt med de enkla frågorna och interpulationerna då tror jag också att vi har möjlighet att snabbare få fram det lagstiftningsarbete som vi allsamman vill som sagt ja har inte någon större tro på att det blir änbättre i det avseendet en jag skulle nog vilja rekommendera herrarna och damerna från oppositionens sida att ibland kan det vara enklare att lyfta telefonluren till departementet och få svar på frågorna men då kanske det inte gör sig lika bra i pressen där hemma när riksdagsmännen ska få beska visa att de har varit aktiva under vistelsen i stockholm jabeträffande härärno så vill jag bara i detta fallet säga att jag för min del räknar jag inte med att vår behandling om den som vi ren hade haft mycket längre tid på oss skulle ha blivit särskilt annorlunda jag håller med härärnulfor att det är ett stort och invecklat lagkomplex och det är naturligtvis en liten blygsam ändring vi har gjort i stort men jag vill också ge herärnelt de erkännandet att han som jurist och som den som ska praktiskt tillämpa en del utav lagarna har har aktat sig för att skriva på alla de reservationer som finns jag tycker att han har tagit det här så pass försiktigt att jag har enstörsta respekten för honom i det avseendet låer en härtalman gå in på de förslag som vi nu har att handlägga och jag ska försöka så långt det möjligt koncentrera min framställning det rör sig om fem reservationer men det skiftande antal reservanter bakom i inget fall är de borgerliga helt överens att gå på reservationslinjen i reservation ett så behandlas ju en mera tekniskt distall av lagstiftningen om reglerna ska placeras i jordabalken e i ppromulgationslagen jag utskottet anför här att med hänsyn till den valda systematiken så bör bestämmelse inefö bestämmelserna införas ifrån muligationslagen man anser att det säkert kommer att framstå som självklart för de tillämpade myndigheterna att regler också finns angående frågor om en fastighetsgräns utanför jordabalken det hela är så vitt vi kan bedöma den närmast en lantmäterifråga reservanternas obropande av lagrådet är knappast längre aktuellt lagrådet uttalade sig närmast i anslutning till det remitterade förslaget vari man utgick från att gränsbestämmelser om överlåtelse av jord skulle intagas i jordabalken placeringen i promungationslagen innebär att lagrådets påpekande på denna punkt realiseras på annat sätt reservanternas mening att man bryter den klara överblick över de marteriella reglerna för fastighetsbestämning som jorddelningslagen innehåller enligt utskottets mening knappast relevant beträffande herärners reservation som är blank har jag ingen anledning att gå in på på den eftersom han ju inte själv ställer något yrkande utan bara har velat deklarera sin egen ståndpunkt i frågan nr det gäller frågan i reservation tre som i en reservation från moderaterna och folkpartiet tar man upp köpbeskillningshistorien i anslutning till ett par motioner i ärendet utskottet har här anslutit sig till departementschefens uttalande som innebär att så kallade skenköp skall kunna göras ogilka göras ogiltiga reservanterna menar att departementschefning tolkning är alltför fiskalisk och att bestämmelsen med den tolkning kan medföra otillfredsställande resultat bland annat i att den öppnar möjlighet för avtalspart att övar utpressning mot den andra parten utskottet vill för sin del framhålla att det av största vikt att den riktiga köpeskillringen uppges i köpbehandlingen som det nu är lämnar man ibland felaktiga uppgifter och den ordning som utskottet vill brännmärka man understrykes också att en brytning mot den nuvarande rättstillepraxisen är nödvändig förslaget innebär en skärpning av de nuvarande bestämmelserna och det är därför angeläget att allmänheten informeras om den verkan som uppstår enligt gjordabalken om man inte följer bestämmelserna reservanterna vill behandlar dem som lämnat oriktigtgär uppgifter något mildare än utskottsmajoriteten och vill inte gå så långt att de anser att köpet ska förklaras ogiltigt om man lämnar oriktiga uppgifter enligt min uppgif uppfattning finns det inga förmildrande omständigheter som kan anföras mot dem som lämnar orikta uppgifter i köpbehandlingara vill man nå en bättre ordning i detta avseende får man också ta de konsekvenser som är efodliga och utskottet tillstyrker för sin del departementschefens linje reservationen fyra ären ren centerpartireservation som behandlar panträtten eftersom herferdina nilsson inte tog upp det i sin isin plädering här så har jag ingen anledning att gå in på det annat än att jag i detta fallet liksom i övrigt instämmer i utskottets utlåtande och som sägs ägsamma som departementschefen den femte reservationen gäller minimitiden för kommunala jordbruksarämnden här är de sju borgerliga ledamöter som står bakom reservationen och de vill jämställa kommunen med vilken annan jordägare som helst som arrenderar ut sin jord utskottet erinrar i det fallet om att bestämmelser om ettåriga räntetiden redan finns i den kommunala rändelagen och följaktligen så har detta inte mött någon ärindran de regler som departementschefen föreslår skiljer inte sig särskilt från den arendeutredningslagsutredningens förslag som motionärerna hänvisar till faktum är ju att kommunerna behöver mycket mark mycket mera mark än tidigare för sin verksamhet den expansion som många kommuner genomgår blir svår att genomföra om man skulle behålla en arendetid på fem år samhällsutvecklingen går som justitieministern framhöll tidigare i våra dagar så snabbt att det är nödvändigt att kommunerna har en lagstiftning som ger dem möjlighet att snabbare kunna använda den jord som de äger reservevanterna gör gällande att kommunen ska vara jämställd med en annan jordägare och det låter sig kanske sägas i princip men det som jag velat anföra inte så i praktiken kommunen kan snabbt behöva marken och då är en femårig arrendetid alldeles för lång talet om att kommunerna av enbart bekvämlighetsskäl skulle teckna ettåriga avtal är med förlov sagt ett påstående som saknar teckning våra kommuner brukar inte handla på det sättet i den mån det gäller kommunal mark som kommunen anser sig kunna undvara under en längre tid ja då är det självklart att man också kan skriva arendekontrakt som belöper sig på en mycket längre period men det måste finnas en säkerhet som ger möjlighet åt kommunerna att på tt snabbare sätt kunna komma åt den mark som de kan behöva för sin framtid expansion för sin byggnadsverksamhet och så vidare i reservation sex det rör sig här om en moderat reservation och den bär också någoting utav konservatismens prägel lagförslaget innehåller en nyhet som är värdefull för arrendatorerna det ger de möjlighet till ersättning i de fall då förlängning av besittningsskyddet till arende vägras utskottet delar här som i allt väsentligt i övrigt departementschefen vad han anfört i propositionen det finns starka sociala och ekonomiska skäl för att arrendatorerna ska få ersättning i sådana fall då de haft beforgad anledning att inrätta sig på arendestället på längre sikt och nedlagt stora kostnader för jordbruksdriften det är klart att en sådan laglagbestämmelse kan innebära ett något minskad utbud av arendeställen och medföra en viss obenägenhet hos jordägarna att påkalla avbrott i besittningsskyddet även om ett sådant skulle vara påkallat av olika orsaker utskottet anser emellertid att de avgränsningar som gjorts i förslaget är ägnade att minska eller undanröja de risker för negativa verkningar som motionärerna förmodar skulle uppstå utskottet delar inte heller resevanternas mening att det är olämpligt att inte begränsa ersättningsskyldigheten till de fall då jordägaren själv ska disponera marken resevanternas uppfattning att lagförslaget är en radikal nyhet i vårt rättsliv är på sitt sätt riktig men vad är det som säger att vi inte ska anpassa vår lagstiftning till vad som är lämpligt för det samhälle vi lever i i dag utan behå behålla gamla regler bara för att de en gång har tidigare har skapat om det är så att jordägaren ska använda marken till ändamål som ger en väsentligt högre avkastning så är det väl också härebe olson knappast mer än rätt och rimligt att ären datorn som avstår från sitt besittningsskydd får någon ersättning för vad han avstår ifrån jordägaren får ju under alla förhållanden en bättre utdelning på på sitt markområde jag är talman det här är ett stort lagkomplex och det är klart att det finns mycket mer att anlägga i fråga om synpunkter på de förslag som här föreligger men med hänsyn till att de som har talat tidigare har varit koncentrerad i sin framställning har jag ingen anledning att gå in på mera detaljer i det hela utan jag er yrkar bifall till utskottets förslag jöankarlsson | 6,761.254 | 7,670.287 | 1914-07-14 | 2006-01-02 | 0.536914 | 0.981662 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-EzPNVYPthC4vVVzdJwGBhJ | prot-1970-höst-fk--44 | 47 | [
"1970-12-10"
] | Gudmund Ernulf | i-HkRfm34QRnYJtBXctyaMk | i-HkRfm34QRnYJtBXctyaMk | null | Liberalerna | Västra Götalands läns södra valkrets, Göteborgs kommuns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 7,698.667233 | 7,882.928693 | 184.26146 | Herr talman! Herr Göran Karlsson gjorde invändningar mot vad herr Ferdinand Nilsson och jag har sagt om tidspressen vid utskottsbehandlingen. Han framhöll att förslaget till ny jordabalk lades fram redan i våras och att motionerna har föredragits noggrant. Det är alldeles riktigt. Jag hade med mig förslaget såsom en väsentlig del av min semesterlitteratur, och läsandet underlättades otvivelaktigt av det regniga semestervädret i år. Det hindrar inte att det för min del var utomordentligt värdefullt att ta del av den föredragning vi fick. Den var verkligen bra, även om den av tidsskäl måste göras mycket koncentrerad. Jag skulle ha önskat mer tid att smälta den och framför allt litet mer tid för överläggningar i utskottet. Man utgår ändå från att alla utskottsledamöter förutsättningslöst prövar en proposition, motioner och andra frågor som kan komma upp. När herr Göran Karlsson sade att behandlingen inte skulle ha blivit annorlunda om vi haft längre tid hoppas jag att det inte ligger någon annan mening däri än den jag nu har gett uttryck för. Det finns de som anser att värdet av överläggningarna i ett utskott är begränsat — att det mer är en fiktion än en realitet — därför att ledamöterna på förhand är bundna i sina ståndpunkter. Men ingen av oss vill väl godta ett sådant påstående. Jag kan som exempel ange ett par detaljer där jag anser att vi borde haft mer tid. Jag avser bl.a. pantsystemet. Jag nämnde i mitt förra anförande att det systemet omarbetades helt i departementet. Jag skulle vid behandlingen därav velat ha hjälp i utskottet av prak- tiskt sakkunniga, men jag begärde inte det, eftersom vi inte skulle ha hunnit med det. När det gäller frågan om köpevittnen skulle jag också velat ha mer tid för diskussion, men jag har av tidsskäl nöjt mig med en blank reservation. Jag syftar också på en liten detalj i övergångsreglerna, enligt vilka man flyttar prövningen av inneliggande ärenden beträffande fastighetsbildning i stad från länsstyrelsen — som kan lagstiftningen, eftersom den tilllämpar densamma — till en myndighet, fastighetsdomstolen, som inte har någon kännedom om denna lagstiftning från praktisk tillämpning. Man flyttar alltså även inneliggande ärenden i stället för att, vilket väl uppenbarligen hade varit mera praktiskt, låta den myndighet som kan lagstiftningen ta hand om Övergångsärendena. Jag har nu givit ett par exempel på frågor för vilka jag skulle önskat ha mera tid till en närmare behandling. Jag vill nämna det som motiv för min kritik mot tidspressen. Kritiken riktar sig inte mot utskottet — varken presidiet eller sekretariatet — utan den riktar sig mot den metod att lägga fram förslag förhållandevis mycket sent som vi tyvärr ofta sett regeringen använda. | herr talman herr göran karlsson gjorde invändningar mot vad herr ferdinand nilsson och jag har sagt om tidspressen vid utskottsbehandlingen han framhöll att förslaget till ny jordabalk lades fram redan i våras och att motionerna har föredragits noggrant det är alldeles riktigt jag hade med mig förslaget såsom en väsentlig del av min semesterlitteratur och läsandet underlättades otvivelaktigt av det regniga semestervädret i år det hindrar inte att det för min del var utomordentligt värdefullt att ta del av den föredragning vi fick den var verkligen bra även om den av tidsskäl måste göras mycket koncentrerad jag skulle ha önskat mer tid att smälta den och framför allt litet mer tid för överläggningar i utskottet man utgår ändå från att alla utskottsledamöter förutsättningslöst prövar en proposition motioner och andra frågor som kan komma upp när herr göran karlsson sade att behandlingen inte skulle ha blivit annorlunda om vi haft längre tid hoppas jag att det inte ligger någon annan mening däri än den jag nu har gett uttryck för det finns de som anser att värdet av överläggningarna i ett utskott är begränsat att det mer är en fiktion än en realitet därför att ledamöterna på förhand är bundna i sina ståndpunkter men ingen av oss vill väl godta ett sådant påstående jag kan som exempel ange ett par detaljer där jag anser att vi borde haft mer tid jag avser bland annat pantsystemet jag nämnde i mitt förra anförande att det systemet omarbetades helt i departementet jag skulle vid behandlingen därav velat ha hjälp i utskottet av prak tiskt sakkunniga men jag begärde inte det eftersom vi inte skulle ha hunnit med det när det gäller frågan om köpevittnen skulle jag också velat ha mer tid för diskussion men jag har av tidsskäl nöjt mig med en blank reservation jag syftar också på en liten detalj i övergångsreglerna enligt vilka man flyttar prövningen av inneliggande ärenden beträffande fastighetsbildning i stad från länsstyrelsen som kan lagstiftningen eftersom den tilllämpar densamma till en myndighet fastighetsdomstolen som inte har någon kännedom om denna lagstiftning från praktisk tillämpning man flyttar alltså även inneliggande ärenden i stället för att vilket väl uppenbarligen hade varit mera praktiskt låta den myndighet som kan lagstiftningen ta hand om övergångsärendena jag har nu givit ett par exempel på frågor för vilka jag skulle önskat ha mera tid till en närmare behandling jag vill nämna det som motiv för min kritik mot tidspressen kritiken riktar sig inte mot utskottet varken presidiet eller sekretariatet utan den riktar sig mot den metod att lägga fram förslag förhållandevis mycket sent som vi tyvärr ofta sett regeringen använda | jöankarlsson invände mot vad förna nilson och jag sagt om tidspressen i utskottet vid utskottsbehandlingen att förslaget ju redan lads fram i våras och attmotionerna hav företragit noggrant och det är alldeles riktigt jag hade med förslaget som en väsentlig del av min semesterlitteratur och läsningen underlättades otevlaktigt av det regniga semestervädret i år men det hindrar inte tycker jag att a för min del vad det utom ordentligt värdefullt att ta del av den föredag vi fkick och den var verkligen bra även om den väl av tidsskäl måste göras koncentrerad jag skulle önskat att ade haft lite mer tid att smälta den och framför allt skulle jag önskat att jag hade haft lite mer tid för överläggningar i utskottet man utgår ju ändå ifrån att alla utskottsledamöter förutsättningslöst prövar proposition och motioner ocäven andra frågor som kan komma upp och när herregöran karlsson sa att behandlingen skulle inte ha blivit annorlunda om vi haft längre tid så hoppas jag att det inte ligger någon annan mening här om än vad jag nu har sagt det är klart att det finns de som säger att värdet av överlägniga ett utskott är begränsat deär mera infiktion än realitet därför ledamöterna på förhand är bundna i sina ståndpunkter men det vill vi väl inte godta någon av oss att det ska vara så jag kan ta ett par exempel där jag tycker att vi skulle haft mera tid det gällder bland annat pandsystemet jag nämnde mitt anförande att det var helt nytt i departementet därs skulle jag väl ha haft lite sakkunniga in i utskottet jag begärde det inte för vi hade inte hunnit med vi har köpbevittna det skulle jag villa haft mer tid att diskutera och ag a nöjt mig med en blankreservation av tidsskäl och det var en liten detalj till exempel på övergångsreglerna där man flyttar prövningen av innerliggande ärenden beträffande fastighetsbildning i stat från länsstyrelsen som kan lagstiftningen för de tillämpa dem till en myndighet fastighetsdomstoln som inte har någon kännedom om denna lagstiftning från praktisk tillämpning och det gör man även med inneliggande ärenden i stället för att uppenbarlige var mer praktiskt låta den myndighet som kan lagstiftningen ta övergångsärendena ja de par exempel på frågor där jag skulle önska en utförligar behandling mera tid jag vill bara nämna detta som motiv för min kritik för tidspressen den drabbar inte utskottet varken presidiet eller sekretariatet utan den drabbar den metod som vi tyvärr har set regerigen använda att lägga fram förslag förhållandevis mycket sent ärtalman | 7,700.287 | 7,909.169 | 1914-11-22 | 2010-02-20 | 0.36681 | 0.883176 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-9cqPnULot8ENrixnmRQDr8 | prot-1970-höst-fk--44 | 48 | [
"1970-12-10"
] | Ferdinand Nilsson | i-DjzMK2q4HBp8SxyHxFkXFq | i-DjzMK2q4HBp8SxyHxFkXFq | null | Centerpartiet | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets | förstakammarledamot | man | 7,885.475382 | 8,244.983022 | 359.50764 | Herr talman! Jag vill till att börja med uttala min erkänsla för att statsrådet tog upp frågan om den underbara bok som kommit ut. Han hänvisade den till det privata initiativets område. Jag hade varit ännu tacksammare om han hade sagt att han hade hoppats att något sådant inte skulle upprepas. Jag anser nämligen att beträffande kanslihusets tjänstemän bör finnas sådan ordning att dylikt inte förekommer. Jag vill gärna göra en distinktion när det gäller vad jag menar med att detta lagförslag lagts fram i tidsnöd och vad herr Ernulf menar. Han anser att vi hade behövt mer tid under själva utskotts- Ang. förslag till jordabalk behandlingen, Jag sköt emellertid inte in mig på den frågan, utan jag sade att förslaget inom utskottet — bortsett från några detaljer — väsentligen har gått på sin egen tyngd. Vi har inte haft möjlighet att verkligen gripa oss an detta omfattande lagförslag ingående, utan vi har fått nöja oss med mindre justeringar. Det är helt naturligt att utskottet har fått förfara på det sättet. Jag ansåg emellertid att det, när man på departementshåll haft så lång tid på sig att förbereda ärendet, var litet anmärkningsvärt att vi fick dessa lagar bitvis och att vi fick tillägg under hand. Det har funnits mycket gott om tid förut, och detta är ett arbete på lång sikt — det har betonats av herr statsrådet, av herr Ernulf, av mig själv och av herr Göran Karlsson, med utskottets hela auktoritet, att det arbetats på det lång tid i förväg. Varför skulle det behöva forceras just i år på detta sätt? Det var den frågan jag ställde mig, och det var därför jag satte in lagstiftningsarbetet i dess stora sammanhang. Jag har då inte samma behov av att granska detaljer, och jag gjorde det inte heller. Herr Göran Karlsson gav mig en liten gliring för att jag ingenting hade sagt om centerreservationen i anledning av att man praktiskt taget har strukit ett streck över andraoch tredjehandsbelåningarna. Det passade inte riktigt in i min förra framställning, där jag hela tiden höll mig till de stora linjerna, att gå in på detaljerna. Därför gjorde jag det inte vare sig på den punkten eller på andra punkter där mitt namn förekommer. Men, herr Göran Karlsson, vi kan väl ändå vara överens om att det är en mycket väsentlig sak för småföretagsamheten inom handel, jordbruk och industri att man stryker ett streck över möjligheter till andraoch tredjehandsbelåning och reducerar värdet därav. Ur den synpunkten menar jag att reservationen dock i någon mån tillgodoser önskemålen i dessa avseenden. Jag skulle, herr statsråd, vilja peka på en liten sak som har konsekvenser. Det är mycket stora belopp av statsmedel som ligger i lån hos våra företagarföreningar, väsentligen med andraoch tredjehandsbelåningar som :hypotek. Man har en övergångstid och det funnes kanske en möjlighet att avveckla dessa lån, om vi skulle få drägliga kreditförhållanden, vilket vi inte har nu. Ur den synpunkten vore det givetvis möjligt att komma ur de nuvarande svårigheterna, men möjligheterna i framtiden för de människor det här gäller att utnyttja belåning i andra och tredje hand för maskinanskaffning, rörelsekredit osv. blir i framtiden ganska beskurna, och det är en rätt allvarlig sak. Givetvis har jag den uppfattningen att svensk småföretagsamhet har anledning att med bekymmer se reformen på den punkten. Men det är som sagt en detalj i ett stort sammanhang där även jag har givit mitt erkännande. Jag yrkade bifall till utskottets hemställan endast med den reservationen att jag hänvisade till de punkter där jag varit med om att anföra avvikande mening. | herr talman jag vill till att börja med uttala min erkänsla för att statsrådet tog upp frågan om den underbara bok som kommit ut han hänvisade den till det privata initiativets område jag hade varit ännu tacksammare om han hade sagt att han hade hoppats att något sådant inte skulle upprepas jag anser nämligen att beträffande kanslihusets tjänstemän bör finnas sådan ordning att dylikt inte förekommer jag vill gärna göra en distinktion när det gäller vad jag menar med att detta lagförslag lagts fram i tidsnöd och vad herr ernulf menar han anser att vi hade behövt mer tid under själva utskotts ang förslag till jordabalk behandlingen jag sköt emellertid inte in mig på den frågan utan jag sade att förslaget inom utskottet bortsett från några detaljer väsentligen har gått på sin egen tyngd vi har inte haft möjlighet att verkligen gripa oss an detta omfattande lagförslag ingående utan vi har fått nöja oss med mindre justeringar det är helt naturligt att utskottet har fått förfara på det sättet jag ansåg emellertid att det när man på departementshåll haft så lång tid på sig att förbereda ärendet var litet anmärkningsvärt att vi fick dessa lagar bitvis och att vi fick tillägg under hand det har funnits mycket gott om tid förut och detta är ett arbete på lång sikt det har betonats av herr statsrådet av herr ernulf av mig själv och av herr göran karlsson med utskottets hela auktoritet att det arbetats på det lång tid i förväg varför skulle det behöva forceras just i år på detta sätt det var den frågan jag ställde mig och det var därför jag satte in lagstiftningsarbetet i dess stora sammanhang jag har då inte samma behov av att granska detaljer och jag gjorde det inte heller herr göran karlsson gav mig en liten gliring för att jag ingenting hade sagt om centerreservationen i anledning av att man praktiskt taget har strukit ett streck över andraoch tredjehandsbelåningarna det passade inte riktigt in i min förra framställning där jag hela tiden höll mig till de stora linjerna att gå in på detaljerna därför gjorde jag det inte vare sig på den punkten eller på andra punkter där mitt namn förekommer men herr göran karlsson vi kan väl ändå vara överens om att det är en mycket väsentlig sak för småföretagsamheten inom handel jordbruk och industri att man stryker ett streck över möjligheter till andraoch tredjehandsbelåning och reducerar värdet därav ur den synpunkten menar jag att reservationen dock i någon mån tillgodoser önskemålen i dessa avseenden jag skulle herr statsråd vilja peka på en liten sak som har konsekvenser det är mycket stora belopp av statsmedel som ligger i lån hos våra företagarföreningar väsentligen med andraoch tredjehandsbelåningar som hypotek man har en övergångstid och det funnes kanske en möjlighet att avveckla dessa lån om vi skulle få drägliga kreditförhållanden vilket vi inte har nu ur den synpunkten vore det givetvis möjligt att komma ur de nuvarande svårigheterna men möjligheterna i framtiden för de människor det här gäller att utnyttja belåning i andra och tredje hand för maskinanskaffning rörelsekredit och så vidare blir i framtiden ganska beskurna och det är en rätt allvarlig sak givetvis har jag den uppfattningen att svensk småföretagsamhet har anledning att med bekymmer se reformen på den punkten men det är som sagt en detalj i ett stort sammanhang där även jag har givit mitt erkännande jag yrkade bifall till utskottets hemställan endast med den reservationen att jag hänvisade till de punkter där jag varit med om att anföra avvikande mening | ärtalman jag vill först uttala mitt enmitt min erkänsla för att statsrådet tog opp den underbara boken som kom ut och behandlade den och hänvisade den till det privata initiativets område jag hade varit ännu tacksammare om hanhde sagt att han hade hoppats att sånt där inte skulle upprepas för att så mycket disciplin tycker jag att de ska ha två sina tjänstemän på kanslihuset sedan så vill jag göra en distinktion beträffande vad jag menar med tidsnöd eller med att vi har haft att det här har kommit för tidigt fram snarare och vad här ernulf menar här rnulf menar att vi hade haft bbehövt bättre tid under själva utskottsbehandlingen det var inte det som jag skött in mig på utan vad jag sa det var bara det att inom utskottet så har förslaget väsentligen om jag bortser ifrån små detaljer gått på sin egen tyngdd vi har inte den möjlighet som är att verkligen gripa oss ann med en så stor sak verkligen ingående utan man får nöja sig med mindrejusteringar dehelt naturligt deatt att utskottet har fått förfara på det viset men det jag mente det var att när man på depardementshåll haft så lång tid att att förbereda ärendet så var det så att säga lite i alla fall tyckte jag anmärkningsvärt att vi fick det bitvis och att vi fick tilläggena och att vi fick till och med tillägg under hand och så vidare jagmenar ågnär man ha haft så gott om tid förut åt detta ett långsiktigt arbete dea bebetonats avr statsrådt det har betonats utav ärner det har betonats utav min blygsamhet och det har betonats utagöran karlsson med utskottets helauktoritet att de har arbetats långt i förväg varför skulle de behöva forceras just i år på det här viset det detdär den frågan jag ställde mig och det var därför jag satte in lagstiftningsarbetet i dess så att säga stora sammanhang om inte att då kunde de ha förts fram då har jag inte samma behov och granskat detaljer och jag gjorde det inte heller sedan så var det herregöran karlsson som gav mig en liten gliring för jag ingenting hade sagt angående centerreservationen angående att man har praktiskt sett strykit ett streck över andra och tredjehandsbelåningarna ja ja så att säga det passade inte i stycket med min framställning där jag hela tiden höll mig på de stora linjerna att gå ner i detaljerna det gjorde det inte och därför gjorde jag det inte varken på den punkten eller på andra punkter där mitt namn förekommer det gjorde jag inte men härgöran karlsson vi kan väl ändå vara överens om att det är en mycket väsentlig sak för den lilla företagsamheten för småföretagsamhet inom handel jordbruk och småindustri ta att man gör ett tryget streck över höver möjlighet i andra och trehandsbebelåningen och reducerar värdet utav de ur den synpunkten menar jag att reservationen där i alla fall i någon mån till godose det där och jag skulle vilja etrattsrt peka på en liten sak som har konsekvenser det ligger väldigt stora belopp det rör sigm man får skriva hundra miljoner och sånt där i det sammanhanget som ligger i lån i våra företagarföreningar väsentligen med andra och trehandsbelåningarna som hypotek det finns en övergångstid och en möjlighet att avveckla det där ifall man har drägliga kreditförhållanden ifall det skulle inträffa att vi fick det vi har det inte nu ocså och ur den synpunkten så är det givetvis möjligt att komma ur de svårigheter som nu är men möjligheterna för framtiden för för de människor det här gäller att utnyttja belåning i andra hand att belåning i i tredje hand för mad finaskaffning för rörelsekredit och så vidare de blir ganska beskurna av detta och det där är en rätt allvarlig sak ja det är ungefärligen vad jag vill se äga och givetvis har jag den uppfattningen att svensk småföretagsamhet har anledning av med lite bekymmer se reformen på den punkten men som sagt det är ju en detalj i ett stort sammanhang där även jag har gett mitt erkännande och där jag gjorde formuleringarna så att jag yrkade bifall till utskottet endast med den reservmed den reservationen att jag hänvisade till de punkter där vi av anfört avvikande mening jahär | 7,899.049 | 8,242.798 | 1896-10-29 | 1987-05-21 | 0.340216 | 0.942836 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-J7v2JbUGYLPCxeKGdYWXJC | prot-1970-höst-fk--44 | 49 | [
"1970-12-10"
] | Bo Skårman | i-Ya2sXBkHdvFiAX2aAMCu84 | i-Ya2sXBkHdvFiAX2aAMCu84 | null | Folkpartiet | Älvsborgs läns valkrets | förstakammarledamot | man | 8,257.546689 | 8,355.016978 | 97.470289 | Herr talman! Herr Göran Karlsson ironiserade över att oppositionen inte ens hade lyckats bli enig om sina reservationer utan att det var olika namn under dem, Till det vill jag säga att jag inte ens i mina drömmar skulle tänka mig att behandla en fråga som jordabalken partipolitiskt på något sätt. Vi har olika erfarenheter av den tidigare tillämpningen av en del av dessa lagar. Enbart vad man med hänsyn till erfarenheten kan tänka sig vara riktigt och klokt har påverkat vårt ställningstagande i denna fråga. Dessutom, herr Göran Karlsson, är det en ganska krånglig materia. Hur var det med lagrådet och 17 och 18 $$? De stod dock en gång i jordabalken, och lagrådet ville ha dem där. Var det inte departementschefen som ville flytta över dem till promulgationslagen? De passar ju förstås inte så bra där. Att promulgera betydde förut tillkännage, men det har kommit att betyda dels tillkännage övergång till ny lagstiftning, dels anpassa den nya lagen till vad som gällt tidigare. Men, som sagt, det var departementschefen som ville flytta över dessa paragrafer till promulgationslagen. Där är de ju nu. | herr talman herr göran karlsson ironiserade över att oppositionen inte ens hade lyckats bli enig om sina reservationer utan att det var olika namn under dem till det vill jag säga att jag inte ens i mina drömmar skulle tänka mig att behandla en fråga som jordabalken partipolitiskt på något sätt vi har olika erfarenheter av den tidigare tillämpningen av en del av dessa lagar enbart vad man med hänsyn till erfarenheten kan tänka sig vara riktigt och klokt har påverkat vårt ställningstagande i denna fråga dessutom herr göran karlsson är det en ganska krånglig materia hur var det med lagrådet och sjutton och arton paragrafen de stod dock en gång i jordabalken och lagrådet ville ha dem där var det inte departementschefen som ville flytta över dem till promulgationslagen de passar ju förstås inte så bra där att promulgera betydde förut tillkännage men det har kommit att betyda dels tillkännage övergång till ny lagstiftning dels anpassa den nya lagen till vad som gällt tidigare men som sagt det var departementschefen som ville flytta över dessa paragrafer till promulgationslagen där är de ju nu | jahär talmanhergöran karlson han ironiserade över att oppositionen inte ens hade lyckats vara enig om sina reservationer utan det var olika namn på dem till det vill jag säga helgöran kalslon skulle inte ens i mina drömmar tänka mig om att behandla en fråga som jordabalken partipolitiskt på något sätt vi har olika erfarenheter vi har tillämpat en del av de här lagarna tidigare enbart ur erfarenhetsskäl och vad man förnuftmässigt kan tänka sig vara riktigt och klok endast de synpunkterna har vi försökt att lägga på en sådan här fråga dessutom här göran karlson e ganska krånglig makteria hur var det med lagrådet och den där sjuttondartorn och paragrafen de stod dock i jordabalken lagrådet ville väl ha de där var det inte ehär departementsschefen som ville flytta över dem till promuligationslagen pde passar ju inte så bra där det saken är klart promuligera var väl att tillkännage förut men det har betytt med ord med tiden att även dels tillkännagiva övergången till ny lagstiftning och dels omfattar de bestämmelser som gäller för att anpassa den nya lagen till vad som varit tidigare men som sagt var det var departementschefen som ville flytta över dem till kromuligationslagen där är de ju nu nej | 8,259.806 | 8,350.031 | 1908-09-19 | 1976-04-20 | 0.394013 | 0.904573 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-GJcRoAq6MrLPuwWd1xpkrN | prot-1970-höst-fk--44 | 50 | [
"1970-12-10"
] | Göran Karlsson | i-7ugPcnmZ6J6FiS44UnXL54 | i-7ugPcnmZ6J6FiS44UnXL54 | null | Socialdemokraterna | Jönköpings läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 8,372.521222 | 8,538.837012 | 166.315789 | Herr talman! Nej, herr Skårman, det var ingen ironi, som jag använde, när jag talade om att de borgerliga inte var eniga, utan det var närmast en sammanfattning. Det finns fem olika reservationer, men det finns inte någon reservation bakom vilken alla de borgerliga ledamöterna står. Det var ett konstaterande, det var inte alls ett försök att vara ironisk. Om jag får fortsätta detta resonemang är det rätt intressant att konstatera att de som har varit verkligt sakkunniga på dessa områden har avstått från att på särskilda områden gå på reservationslinjen. Det tycker jag, herr Skårman, är ett gott betyg till dem som varit lantmätare och jurister och har tillhört den borgerliga sidan. Beträffande frågan var 17 och 18 $$ hör hemma har det sagts i utskottsutlåtandet att man valde att lägga dem i promulgationslagen för att få en bättre systematik och överblick. Så var det herr Ferdinand Nilssons och herr Ernulfs uttalanden om tidspressen. Denna fråga har ju nu tonats ned. Herr Ferdinand Nilsson säger att utskottet har haft tillräckligt mycket tid på sig att handlägga ärendet, och jag vill gärna dela denna hans uppfattning, ty det har inte varit fråga om någon hård forcering där. Jag vill gärna medge att det har varit besvärligt för sekretariatet eftersom det är ett stort ärende, men utskottsledamöterna kan inte klaga över att informationen varit bristfällig. Jag är därför nöjd med den version som herr Ferdinand Nilsson har gett. Sedan vill jag gärna understryka vad herr Ferdinand Nilsson sade om den där boken som har blivit så omdiskuterad och där tredje lagutskottet klart uttalat att utskottet anser det i högsta grad otillfredssällande att en tjänsteman i ett departement, chefen ovetande, skriver en bok om jordabalken som kommer ut innan riksdagen har behandlat frågan, Där ansluter jag mig helt till de kritiska synpunkter som framförts. Jag hoppas att det skedda inte skall upprepas, och jag tror att med det besked som utskottet har lämnat och som talmanskonferensen har understrukit kommer det inte att bli en upprepning. Det hade ju varit enkelt för vederbörande som har skrivit boken att ha alla handlingar klara och ge ut boken i morgon dag sedan riksdagen har tagit ställning. Jag vill mycket kraftigt understryka att det hade varit bättre med ett sådant förfarande. | herr talman nej herr skårman det var ingen ironi som jag använde när jag talade om att de borgerliga inte var eniga utan det var närmast en sammanfattning det finns fem olika reservationer men det finns inte någon reservation bakom vilken alla de borgerliga ledamöterna står det var ett konstaterande det var inte alls ett försök att vara ironisk om jag får fortsätta detta resonemang är det rätt intressant att konstatera att de som har varit verkligt sakkunniga på dessa områden har avstått från att på särskilda områden gå på reservationslinjen det tycker jag herr skårman är ett gott betyg till dem som varit lantmätare och jurister och har tillhört den borgerliga sidan beträffande frågan var sjutton och arton paragrafen hör hemma har det sagts i utskottsutlåtandet att man valde att lägga dem i promulgationslagen för att få en bättre systematik och överblick så var det herr ferdinand nilssons och herr ernulfs uttalanden om tidspressen denna fråga har ju nu tonats ned herr ferdinand nilsson säger att utskottet har haft tillräckligt mycket tid på sig att handlägga ärendet och jag vill gärna dela denna hans uppfattning ty det har inte varit fråga om någon hård forcering där jag vill gärna medge att det har varit besvärligt för sekretariatet eftersom det är ett stort ärende men utskottsledamöterna kan inte klaga över att informationen varit bristfällig jag är därför nöjd med den version som herr ferdinand nilsson har gett sedan vill jag gärna understryka vad herr ferdinand nilsson sade om den där boken som har blivit så omdiskuterad och där tredje lagutskottet klart uttalat att utskottet anser det i högsta grad otillfredssällande att en tjänsteman i ett departement chefen ovetande skriver en bok om jordabalken som kommer ut innan riksdagen har behandlat frågan där ansluter jag mig helt till de kritiska synpunkter som framförts jag hoppas att det skedda inte skall upprepas och jag tror att med det besked som utskottet har lämnat och som talmanskonferensen har understrukit kommer det inte att bli en upprepning det hade ju varit enkelt för vederbörande som har skrivit boken att ha alla handlingar klara och ge ut boken i morgon dag sedan riksdagen har tagit ställning jag vill mycket kraftigt understryka att det hade varit bättre med ett sådant förfarande | nej härskoman det var ingen ironi som jag använde migt av när jag talade om att de borgerliga inte var eniga utan det var närmast en sammanfattning att det fanns fem olika reservationer men att det fanns ic någon reservation som hade alla borgerliga ledamöterna bakom det var ett konstaterande det var inte alls att försöka vara ironisk och det är ju rätt så intressant om jag ska fortsätta d det resonemanget att det är de som har varit verkligt sakkunniga på de här områdena som har avstått från att gå på reservationslinjen i olika utav de här reservationerna sådet tycker jag ä ett gott betyg är skå man både till de som varit lantmätare och jurister och har suttit på den borgerliga sidan sen beträffande varsjuttonde c artonde paragraferna ska höra hemma så har det sagts i utskottsutlåtande att det har varit ur systematitikens syfte och att man får bättre överblick utav det som man la valde att lägga det i promogrationslagen så var det härferdina nilsson och här ärnubeträffande tidspressen ja det där är ju har ju nu desimerats ganska mycket från vad som det var från början herferdina nilsson betonar ju att utskottet haft tillräckligt mycket tid på sig vid handläggning ut av ärendet och jag vill gärna dela hans uppfattning i det därför att det har inte varit fråga om någon hård forcering där vi har dehaft svårt för sekretariatet det vill jag gärna medge för det är j ett stort sak men ur utskottsledamöternas synpunkt kan vi inte klaga att vi skskulle ha fått bristande information om vad det hela gäller så att jag är nöjd med den version som i varje fall färdinna nilson gett utav de förslaget sen vill jag gärna understryka vad han sa beträffande den där boken som har blivit så omdiskuterad och det tredje lagutskottet klart sagt ifrån att vi anser det i högsta grad otillfredsställande att en tjänsteman i ett adepartement chefen ovetande skriver en bok om jordabalken som kommer ut innan riksdagen har behandlat frågan där ansluter jag mig helt till de kritiska synpunkter som har varit och det hoppas jag i varje fall att det inte ska upprepas och jag tror att med det besked som utskottet har lämnat och som talmanskonferenserna understrukit att det kommer inte att upprepas det hade ju varit enkelt för vederbörande som har skrivit den här boken att ha alla handlingar klara och gett ut dem i morgondag sedan riksdagen hatatt ställning i frågan det hade varit bättre jag vill mycket kraftigt understryka det atalmannen | 8,373.593 | 8,538.738 | 1914-07-14 | 2006-01-02 | 0.400906 | 0.990647 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-WxeL5dABkYxey7YFxrcA1F | prot-1970-höst-fk--44 | 51 | [
"1970-12-10"
] | Torsten Hansson | i-Enw1KHymm14HvZLXai5pNR | i-Enw1KHymm14HvZLXai5pNR | null | Socialdemokraterna | Göteborgs kommuns valkrets | förstakammarledamot | man | 8,557.529711 | 8,760.348048 | 202.818336 | Herr talman! Jag skall bara helt kort uppehålla mig vid en fråga som behandlas i tredje lagutskottets utlåtande nr 82 — herr Ernulf berörde den i slutet av sitt anförande. Det gäller det särskilda yttrande som har fogats till detta utlåtande. Det hela rör sig om behandlingen av propositionen 146, och i utskottets utlåtande preciseras frågan på följande sätt: ”Den utvidgning av bytesrätten som föreslås är angelägen för att underlätta för bostadsförmedlingarna att få tillgång till de ofta billiga lägenheter som blir lediga vid villaköp och som kan ha stor betydelse från bostadssociala synpunkter.” Bakgrunden är ju bl.a. att bestämmelserna i 51 $ andra stycket bostadslånekungörelsen delvis har satts ur spel och inte fungerar såsom varit avsett. Jag konstaterar alltså att herr Ernulf och tydligen alla med honom är överens med utskottsmajoriteten om att detta är målsättningen för utskottets alla ledamöter, att bestämmelsen skall tolkas så att med byte avses ett vidare begrepp. Jag är så mycket mera övertygad om detta och om att herr Ernulf inte ställer sig bakom motionen i dess helhet, som han har inskränkt sig till att avge ett särskilt yttrande. Jag vill understryka utskottsmajoritetens ståndpunkt att denna tolkning är den som bör få vara gällande och som skall gälla vid handläggningen av dessa frågor. Den juridiska tveksamhet som herr Ernulf ger uttryck för finns det säkert mycket fog för, det är jag övertygad om, fastän jag inte är sakkunnig som han, men att det på något sätt skulle vara en självklar juridisk tolkning som han gör motsägs av det faktum att lagrådets majoritet dock accepterat den vidgade tolkningen. Jag ansluter mig till utskottets ståndpunkt med understrykande av att utskottet liksom departementschefen och lagrådet avser att denna tolkning skall vara vägledande vid tillämpningen. Därmed faller herr Ernulfs farhågor och hans önskan om att ärendet noga skall följas i framtiden för att fastställa om man behöver en mera preciserad eller stringent lagstiftning. Den tolkning som riksdagen härmed ställer sig bakom bör vara tillräcklig för att de handläggande myndigheterna skall agera i den anda som propositionen avser. | herr talman jag skall bara helt kort uppehålla mig vid en fråga som behandlas i tredje lagutskottets utlåtande nr åttiotvå herr ernulf berörde den i slutet av sitt anförande det gäller det särskilda yttrande som har fogats till detta utlåtande det hela rör sig om behandlingen av propositionen etthundraförtiosex och i utskottets utlåtande preciseras frågan på följande sätt den utvidgning av bytesrätten som föreslås är angelägen för att underlätta för bostadsförmedlingarna att få tillgång till de ofta billiga lägenheter som blir lediga vid villaköp och som kan ha stor betydelse från bostadssociala synpunkter bakgrunden är ju bland annat att bestämmelserna i femtioett paragrafen andra stycket bostadslånekungörelsen delvis har satts ur spel och inte fungerar såsom varit avsett jag konstaterar alltså att herr ernulf och tydligen alla med honom är överens med utskottsmajoriteten om att detta är målsättningen för utskottets alla ledamöter att bestämmelsen skall tolkas så att med byte avses ett vidare begrepp jag är så mycket mera övertygad om detta och om att herr ernulf inte ställer sig bakom motionen i dess helhet som han har inskränkt sig till att avge ett särskilt yttrande jag vill understryka utskottsmajoritetens ståndpunkt att denna tolkning är den som bör få vara gällande och som skall gälla vid handläggningen av dessa frågor den juridiska tveksamhet som herr ernulf ger uttryck för finns det säkert mycket fog för det är jag övertygad om fastän jag inte är sakkunnig som han men att det på något sätt skulle vara en självklar juridisk tolkning som han gör motsägs av det faktum att lagrådets majoritet dock accepterat den vidgade tolkningen jag ansluter mig till utskottets ståndpunkt med understrykande av att utskottet liksom departementschefen och lagrådet avser att denna tolkning skall vara vägledande vid tillämpningen därmed faller herr ernulfs farhågor och hans önskan om att ärendet noga skall följas i framtiden för att fastställa om man behöver en mera preciserad eller stringent lagstiftning den tolkning som riksdagen härmed ställer sig bakom bör vara tillräcklig för att de handläggande myndigheterna skall agera i den anda som propositionen avser | atalmannen ska bara helt kort uppehålla mig vid en fråga som berörs i tredje lagutskottets utlåtande nummer åttiotvå rernhult berörde de i aslutet av sitt anförande det gäller det särskilda yttrande som där har har fogats till utlåtande det hela rör sig om om behandlingen av propositione etthundrafyrtiosex och i utskottets utlåtande preciseras det på det sättet den utviddning av bytesrätten som föreslås är angelägen för att underlätta bostadsförmedlingen att få tillgång till ofta billiga lägenheter som blir lediga vid villaköp och som kan ha stor betydelse från bostadssociala synpunkter och bakgrunden är ju bland annat att bestämmelserna i femförsta paragrafet e andra stycket av andra stycket av bostadslåendekongörelsen har delvis satts ur spel och inte inte fungerar så som de har varit avsedda jag konstaterar alltså att herernulf och tydlgen alla med honom är överens med utskottsmajoriteten att detta är målsättningen för förutskottet sär alla ledamöter att så ska så ska tolkningen vara som att med byte så avser vi ett vidare begrepp jag är såmig mycket mel övertygad om det och om att herernulf inte ställer sig bakom motionen i dess helhet eftersom han har inskränkt sig till att ge ett särskilt yttrande jag vill bara understryka utgåtgsmajoritetens ståndpunkt att den här tolkningen är den som bör få vara gällande som skall gälla i hanteringen av de här frågorna de ska säga juridiska tveksamheter som ärno gör uttryck för jagär inte sakkunnig som som han men aärövertygad om att detfinns mycket fok för hans resonemang men att att det på något sätt skulle vara en självklar juridisk tolkning det motsäger ju det faktum att majoriteten av lagrådet dock hhar accepterat den här vidgade tolkningen och jag vill alltså jag tillstyrker utskottets utlåtande med den understrykande att utskottet liksom departementschefen och lagrådet avser att den här tolkningen ska vara vägledande i tillämpningen och därmed så faller hörärnus farhåga och hans önskan om en om en noggran följande av av ärendet i framtiden för se om han behöver en mera precisering eller mer astrignnstrigensi i lagstiftningen den tolkning som riksdagen härmed gör sig ställer sig bakom bör vara tillräckligt för att de handläggande myndigheterna ska gå i den anda som propositionen är skriver eeeaeaeea | 8,558.029 | 8,759.972 | 1928-11-23 | 2000-12-27 | 0.415517 | 0.994258 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-XS6q8jGNXXbJkhzp2uJ9PR | prot-1970-höst-fk--44 | 53 | [
"1970-12-10"
] | Thorsten Larsson | i-Ki8BXCebma4Cx5CBFDs2LW | i-Ki8BXCebma4Cx5CBFDs2LW | null | Centerpartiet | Malmöhus läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 8,835.98472 | 9,426.460102 | 590.475382 | Herr talman! Som det framhållits här tidigare ingår även arrendelagen i ett par kapitel i detta lagförslag. Arrendelagsutredningens förslag att i enlighet med direktiven tidsanpassa hela arrendelagstiftningen till en lag har fullföljts, när riksdagen i dag fattar beslut, grundade på denna utredning och propositionens förslag. Vi kan konstatera att tredje lagutskottets utlåtande i huvudsak följer dessa linjer. Det har varit ett långvarigt arbete och diskussionen har även berört detta. Arbetet har från arrendelagsutredningens sida pågått i över tio år, men jag tror att man kan instämma med herr Göran Karlsson i att det varit ett grundligt arbete. Man kan säga om detta som om så mycket annat att det är en produkt, där föroch nackdelar fått vägas mot varandra och där kompromissen dem emellan fått bli det slutliga resultatet. Frågor om arrendators rättvisa eller orättvisa behandling har stötts och blötts av lagstiftare genom tiderna. Herr talman! Även om 1960 års arrendelagsutredning kan man givetvis fälla dessa omdömen, men jag tror att jag kommer sanningen rätt nära när jag säger att ledstjärnan för utredningen varit det förhållande som råder mellan en god jordägare och en god arrendator då båda respekterar varandras intressen och synpunkter och försöker bli sams om dem. Hur vi sedan lyckats omsätta ett sådant förhållande i lagtexten får riksdagen och eftervärlden bedöma. Ett av huvudmomenten har varit den sociala synpunkten om trygghet, att utsträcka den nuvarande optionsrätten till fortsatt arrende att omfatta så gott som alla arrendatorer. Hittills har optionsrätten endast omfattat en mindre kategori, besittningsmässigt och arealmässigt begränsat. De inskränkningar- na försvinner nu. Tyvärr ville utredningsmajoriteten undantaga de s.k. sidoarrendena från dylik optionsrätt. Om så blivit fallet hade optionsrätten delvis blivit en reform på papperet som mycket lätt kunnat kringgås. Emellertid har Kungl. Maj:t, vilket jag med tillfredsställelse konstaterat, följt den enda reservationen i utredningen, med påföljd att det i dag ligger ett förslag på kammarens bord som går ut på att i huvudsak alla arrendatorer får optionsrätt. Denna sociala besittningstrygghet utgör en stor fördel. Jordägarens särskilda intressen har därvid även beaktats. Då exempelvis speciella förhållanden är för handen kan jordägare häva arrenderätten. Lagstiftarna har här försökt göra en avvägning, ty ger man i alltför hög grad förmåner åt den ena parten så möts det omedelbart av motdrag från den andra parten. En vital nyhet är även de enhetligare bestämmelserna om arrendatorns underhållsskyldighet av byggnader och anläggningar. Där har man gått ifrån den sociala lagstiftningens speciella bestämmelser. Men samtidigt har en viss nybyggnadsskyldighet tilldelats jordägaren. I strävan att skapa klarhet har sålunda föreslagits att när exempelvis en värmeledning respektive panna tar slut skall nyanskaffandet anses åvila jordägaren. Motivet härför är helt enkelt att det är omöjligt för en tillträdande arrendator att bedöma hur pass långt nedrostningen och förslitningen på en sådan anläggning gått. Detsamma är förhållandet med äldre dräneringar. Omläggningen av ett gammalt förslitet dräneringssystem blir det alltså jordägarens sak att ordna, men det normala underhållet åvilar arrendatorn. Över huvud taget kommer den nya lagen att förutsätta att arrendeställets skick och skötsel med olika tidsintervall skall konstateras, antingen genom laga syn eller fastställas genom överenskommelse mellan jordägaren och arrendatorn. Lagen föreslår också att det via länsstyrelserna inrättas en auktoriserad synemannakår. Lagen säger inget om hur ställets skick skall vara mer än då det gäller bostadshuset. Detta skall uppfylla hälsovårdslagens bestämmelser, men det berör givetvis endast gårdsarrendatorskategorin. Gårdsarrende är lagens nya begrepp på den kategori arrende där arrendatorn är bosatt och där vissa tidsmoment om exempelvis kontrakt och uppsägningstid är tvingande bestämmelser. Den minsta kontraktstiden är som regel fem år. Kommunerna får dock rätt till endast årskontrakt. Utredningen ville att även kommunerna skulle ge sina arrendatorer samma trygghet i fråga om besittning som andra kategoriers arrendatorer har, nämligen en kontraktstid om fem år. Detta skulle dock gälla endast om gården låg utanför stadsplanelagt område. Utredningen räknade med att det då blev ett tillräckligt tidsmoment innan kommunen behövde ta mark i anspråk för bebyggelse. Jag åhörde med intresse herr Göran Karlssons utläggning om att kommunerna behöver ta denna sin mark i anspråk med mycket kort varsel. Men, herr Göran Karlsson, det finns städer i vilka kommunförvärven har blivit vidsträckta de senaste åren. Det finns städer och kommuner som har förvärvat gårdar tre till fyra mil från stadsbebyggelsen. Varför städerna då inte skall ha samma jordägarskyldighet för arrendatorerna som andra ägarkategorier har jag svårt att inse. Propositionen och utskottsmajoriteten har dock gett kommunerna generell rätt att tillämpa ettårskontrakt. Varför ett så självsvåldigt kommunagerande? Det har utvecklats, det vågar jag säga, en underlig form av kommunmakt i detta land vars högtidligt förklarade mening är tabu för invändningar även om rättvisan kräver detta. Det underliga är att både regering och riksdag oftast instämmer i denna kommu- nernas mycket självgoda syn på tingens ordning. Utredningens förslag tillgodosåg mer än väl kommunernas helt legitima behov av tillgänglig mark. Jag tror detta är odiskutabelt. Det finns en reservation härom. Den har blivit omnämnd tidigare, och jag vill ansluta mig till yrkandet om bifall till den. Om reservationen avslås, och jag förmodar att så blir fallet, vill jag uttala den förhoppningen — och där kan jag anknyta till vad herr Göran Karlsson sade — att den starkt växande jordägarkategori som städer och kommuner utgör måtte ge arrendatorer som befinner sig på långt avstånd från stadsbebyggelse rätt till samma trygghet som finns i bestämmelserna i lagstiftningen för arrendatorer i övrigt. En nyhet i lagstiftningen är den s.k. flyttningsersättningen. Den aktualiseras också genom tätorternas behov och därav föranledda markuppköp. Exempel finns på hur en stad har köpt en hel by av en publik jordägare. Det kan vara fall där arrendatorer brukat gårdarna son efter fader i generationer. Plötsligt sveper en ny tids markhunger fram och priser betalas för jorden som ligger långt över jordbruksvärdet. Arrendatorn får något år på sig att försvinna från den gård som han brukat under lång tid och som han räknat med att få fortsätta att bruka. Stora förluster uppstår när han med sitt lösöre kastas ut på den allmänna marknaden. Det är inte mer än rimligt att han vid ett sådant tillfälle får s.k. flyttningsersättning som ett ringa skadestånd eller som erkänsla för den tid han förvaltat egendomen åt den jordägare som tack vare en gunstig konjunktur kunnat inkassera en ganska hög summa utöver egendomens jordbruksvärde. Jag instämmer helt i de synpunkter som herr Göran Karlsson framförde här. Låt mig i detta sammanhang uttala min stora förvåning över den otidsenliga anda och det otidsenliga synsätt som kommit till uttryck i den reserva- tion som kammarens ledamöter av moderata samlingspartiet står för. Jag tycker att ett sådant tänkesätt som deras knappast är motiverat i vår tid med dess tal om gemensamhet och förtroende. I stort sett är lagförslaget en enig produkt av viljan att sammanlänka olika intressen. Som en sådan tidsenlig produkt vill jag hälsa lagförslaget med tillfredsställelse. | herr talman som det framhållits här tidigare ingår även arrendelagen i ett par kapitel i detta lagförslag arrendelagsutredningens förslag att i enlighet med direktiven tidsanpassa hela arrendelagstiftningen till en lag har fullföljts när riksdagen i dag fattar beslut grundade på denna utredning och propositionens förslag vi kan konstatera att tredje lagutskottets utlåtande i huvudsak följer dessa linjer det har varit ett långvarigt arbete och diskussionen har även berört detta arbetet har från arrendelagsutredningens sida pågått i över tio år men jag tror att man kan instämma med herr göran karlsson i att det varit ett grundligt arbete man kan säga om detta som om så mycket annat att det är en produkt där föroch nackdelar fått vägas mot varandra och där kompromissen dem emellan fått bli det slutliga resultatet frågor om arrendators rättvisa eller orättvisa behandling har stötts och blötts av lagstiftare genom tiderna herr talman även om etttusen niohundrasextio års arrendelagsutredning kan man givetvis fälla dessa omdömen men jag tror att jag kommer sanningen rätt nära när jag säger att ledstjärnan för utredningen varit det förhållande som råder mellan en god jordägare och en god arrendator då båda respekterar varandras intressen och synpunkter och försöker bli sams om dem hur vi sedan lyckats omsätta ett sådant förhållande i lagtexten får riksdagen och eftervärlden bedöma ett av huvudmomenten har varit den sociala synpunkten om trygghet att utsträcka den nuvarande optionsrätten till fortsatt arrende att omfatta så gott som alla arrendatorer hittills har optionsrätten endast omfattat en mindre kategori besittningsmässigt och arealmässigt begränsat de inskränkningar na försvinner nu tyvärr ville utredningsmajoriteten undantaga de så kallad sidoarrendena från dylik optionsrätt om så blivit fallet hade optionsrätten delvis blivit en reform på papperet som mycket lätt kunnat kringgås emellertid har kunglig majestät vilket jag med tillfredsställelse konstaterat följt den enda reservationen i utredningen med påföljd att det i dag ligger ett förslag på kammarens bord som går ut på att i huvudsak alla arrendatorer får optionsrätt denna sociala besittningstrygghet utgör en stor fördel jordägarens särskilda intressen har därvid även beaktats då exempelvis speciella förhållanden är för handen kan jordägare häva arrenderätten lagstiftarna har här försökt göra en avvägning ty ger man i alltför hög grad förmåner åt den ena parten så möts det omedelbart av motdrag från den andra parten en vital nyhet är även de enhetligare bestämmelserna om arrendatorns underhållsskyldighet av byggnader och anläggningar där har man gått ifrån den sociala lagstiftningens speciella bestämmelser men samtidigt har en viss nybyggnadsskyldighet tilldelats jordägaren i strävan att skapa klarhet har sålunda föreslagits att när exempelvis en värmeledning respektive panna tar slut skall nyanskaffandet anses åvila jordägaren motivet härför är helt enkelt att det är omöjligt för en tillträdande arrendator att bedöma hur pass långt nedrostningen och förslitningen på en sådan anläggning gått detsamma är förhållandet med äldre dräneringar omläggningen av ett gammalt förslitet dräneringssystem blir det alltså jordägarens sak att ordna men det normala underhållet åvilar arrendatorn över huvud taget kommer den nya lagen att förutsätta att arrendeställets skick och skötsel med olika tidsintervall skall konstateras antingen genom laga syn eller fastställas genom överenskommelse mellan jordägaren och arrendatorn lagen föreslår också att det via länsstyrelserna inrättas en auktoriserad synemannakår lagen säger inget om hur ställets skick skall vara mer än då det gäller bostadshuset detta skall uppfylla hälsovårdslagens bestämmelser men det berör givetvis endast gårdsarrendatorskategorin gårdsarrende är lagens nya begrepp på den kategori arrende där arrendatorn är bosatt och där vissa tidsmoment om exempelvis kontrakt och uppsägningstid är tvingande bestämmelser den minsta kontraktstiden är som regel fem år kommunerna får dock rätt till endast årskontrakt utredningen ville att även kommunerna skulle ge sina arrendatorer samma trygghet i fråga om besittning som andra kategoriers arrendatorer har nämligen en kontraktstid om fem år detta skulle dock gälla endast om gården låg utanför stadsplanelagt område utredningen räknade med att det då blev ett tillräckligt tidsmoment innan kommunen behövde ta mark i anspråk för bebyggelse jag åhörde med intresse herr göran karlssons utläggning om att kommunerna behöver ta denna sin mark i anspråk med mycket kort varsel men herr göran karlsson det finns städer i vilka kommunförvärven har blivit vidsträckta de senaste åren det finns städer och kommuner som har förvärvat gårdar tre till fyra mil från stadsbebyggelsen varför städerna då inte skall ha samma jordägarskyldighet för arrendatorerna som andra ägarkategorier har jag svårt att inse propositionen och utskottsmajoriteten har dock gett kommunerna generell rätt att tillämpa ettårskontrakt varför ett så självsvåldigt kommunagerande det har utvecklats det vågar jag säga en underlig form av kommunmakt i detta land vars högtidligt förklarade mening är tabu för invändningar även om rättvisan kräver detta det underliga är att både regering och riksdag oftast instämmer i denna kommu nernas mycket självgoda syn på tingens ordning utredningens förslag tillgodosåg mer än väl kommunernas helt legitima behov av tillgänglig mark jag tror detta är odiskutabelt det finns en reservation härom den har blivit omnämnd tidigare och jag vill ansluta mig till yrkandet om bifall till den om reservationen avslås och jag förmodar att så blir fallet vill jag uttala den förhoppningen och där kan jag anknyta till vad herr göran karlsson sade att den starkt växande jordägarkategori som städer och kommuner utgör måtte ge arrendatorer som befinner sig på långt avstånd från stadsbebyggelse rätt till samma trygghet som finns i bestämmelserna i lagstiftningen för arrendatorer i övrigt en nyhet i lagstiftningen är den så kallad flyttningsersättningen den aktualiseras också genom tätorternas behov och därav föranledda markuppköp exempel finns på hur en stad har köpt en hel by av en publik jordägare det kan vara fall där arrendatorer brukat gårdarna son efter fader i generationer plötsligt sveper en ny tids markhunger fram och priser betalas för jorden som ligger långt över jordbruksvärdet arrendatorn får något år på sig att försvinna från den gård som han brukat under lång tid och som han räknat med att få fortsätta att bruka stora förluster uppstår när han med sitt lösöre kastas ut på den allmänna marknaden det är inte mer än rimligt att han vid ett sådant tillfälle får så kallad flyttningsersättning som ett ringa skadestånd eller som erkänsla för den tid han förvaltat egendomen åt den jordägare som tack vare en gunstig konjunktur kunnat inkassera en ganska hög summa utöver egendomens jordbruksvärde jag instämmer helt i de synpunkter som herr göran karlsson framförde här låt mig i detta sammanhang uttala min stora förvåning över den otidsenliga anda och det otidsenliga synsätt som kommit till uttryck i den reserva tion som kammarens ledamöter av moderata samlingspartiet står för jag tycker att ett sådant tänkesätt som deras knappast är motiverat i vår tid med dess tal om gemensamhet och förtroende i stort sett är lagförslaget en enig produkt av viljan att sammanlänka olika intressen som en sådan tidsenlig produkt vill jag hälsa lagförslaget med tillfredsställelse | jtalmanesom det har sagts här tidigare så ingår ju även arendelagen i ett par kapitel i det här lagförslaget arendeutredningens förslag att i enlighet med direktiven tidsanpassa hela rändelagstiftning till en lag har i och med detta fullföljts när riksdagen i dag fattar beslut grundade på den här utredningen och propositionens förslag tredje lagutskotts utlåtande följer i huvudsak kan vi konstatera även dessa linjer de har varit ett långvarigt arbete och det har ju diskuterats här lite kring detta de har pågått om jag ser i från arendelagsutredningens sida i över tio år menjag tror att man kan säg som göran karlson sa att det har varit et ett grundligt arbete de man kan givetvis säg om detta så mycket annat att det är en produkt där för och nackdelar har fått vägas mot varandra och där kompromissen de emellan fått bli det slutliiga resultatet frågor om är en dators rätt eller orätvisa behandling de har stötts och blötts av lagstiftare genom tiderna här tal man även nittonhundrasextioårs rändeutredning kan givetvis fällas det i omdömet oi olika riktningar men jag tror att jag kommer sanningen rätt nära när jag säger att ledstjärnan för utredning av de förhållande som är till finnandens mellan en god jordägare och en god aren dator och de båda respekterar varandras intressen och synpunkter och försöker bli sams om dem hur vi senhar lyckas omsätta ett sådant förhållande i lagtexten det får ju riksdagen och eftervärlden bedöma ett av huvudmomenten har vatt att den sociala synpunkterna om trygghet att utsträcka den nuvarande optionsrätten till fortsatt arände till att omfatta alla ärendatorer så gott som hittills har optionsrätten endast omfattat en mindre kategori besittningsmässigt och aralmässigt begränsat de inskränkningarna försvinner nu tyvärr ville utredningsmajoriteten undanta de så kallade sidoarrenderna från en såan här optionsrätt och hade det bliv fallet så hade optionsrätten delvis blivit en reform på papperet som mycket lätt kunde kringgåss emellertid har kungliga majestät som jag med tillfredsställelse konstaterar följt den enda reservation som varje utredning och med påföljd att i dag ligger de förslag inför riksdagen att i huvudsak alla aradatorer som sagt få optionsrätt denna sociala besittningstrygghet är den stora fördelen jordägarens särskilda intresse har därvid även beaktats som exempelvis då speciella förhållanden i förhanden kan jordägaren häva arenderätten lagstiftarna har som sagt här försökt att avväga ty går man över till den ena partens förmån i alltför hög grad ja då möts man omedelbart av likartade motdrag från den andra sidan en vital nyhet är även den enhetliga bestämmelserna om aarendatorns underhållsskyldighet av byggnader och anläggningar där man gått ifrån den sociala lagstiftningens speciella bestämmelser men samtidigt har en viss nybyggnadsskyldighet tilldelats jordägaren i strävan att skskapa klarhet har sålunda och jag tar ett exempel ett på ett exempel där där exempelvis en värmeledning ditoch panna tar slut så anses den förnyelsen åvilar jordägaren och varför jo motivet härför är helt enkelt att det är omöjligt för en tillträdaren där en dator att kunna bedöma hur pass nedrustning och förslitning av en sådn anläggning hahar gått samma i förhållandet med till exempel de äldre dräneringarna omläggningen av ett gammalt förslitet reneringssystem blir alltså jordägarens sak men det normala underhållet åvilar arendatorn över huvud kommer den nya lagen att förutsätta att arendestället skick och skötsel med olika tidsintervall skall konstateras antingen genom laga syn eller fastställas genom överenskommelse mellan jordägare och arendatorn lagen föreslår också att de via länsstyrelserna inrättas en auktoriserad synemannako lagen säger inget om hur stäldigt skick ska vara men då det gäller mer än då det gäller bostadshuset de skall uppfylla hälsovårdsstadgans bestämmelse det berör givetvis endast gorsarendatorskategorin gorsarända i lagens nya begrepp på den kategoriarände där arendatorn är bosatt och där vissa tidsmoment om exempelvis kontrakt och uppsägningstid är tvingande bestämt den minsta kontraktstiden är fem år som regel kommunerna får dock rätt till endast årskontrakt utredningen ville att även kommunerna skulle ge sina arendata torer samma trygghet i besittningn som även andra kategoriers arrendatorer har nämligen en kontraktstid om fem år det skulle dock gälla endast om gården låg utanför stadsplanen lagt område utredningen räknade med att då blev det ett tillräckligt tidsmoment innan kommunen behövde ta mark i anspråk för bebyggelsen jag hörde här med intresse göran karlssons utläggning om att e kommunerna behöver ta tadenna sin mark i anspråk på mycket kort varsel men görankarlson vi har ju ändå här städer där kommunförvärv har blivit så har blivit ganska så vidsträckta de senaste åren det finns städer och kommuner som har förvärvat gårdar tre och fyra mil från stadsbebyggelse varför städerna inte då skall ha samma jordägarskyldighet för dessa arrendatorer som andra ägarkategorier det har jag svårt att inse propositionen och utskottsmajoriteten har dock gett kommunerna generell rätt att tillämpa ettårskontrakt man kan ju fråga sig varför ett sådnt här självsvåldigt kommunagerande jo det har utvecklats tror jag man vågar sig i en underlig form av kommunmakt i detta land vars högtidligt förklarade mening är tabu för invändningar även om rättvisan krävde detta detunderliga är att både regering och riksdag ofta instämmer i dessa kommunernas mycket självgoda syn på tingens ordning utredningens förslag till godosåg mer än väl kommunernas helt legitima behov av tillgänglig mark jag tror det är odiskutabel det finns alltså en reservation här den har blitt om den tidigare och jag vill också instämma i i ett bifall till denna om och jag förmodar det blir så den blir väl avslagen så låt mig dock ändå uttala den förhoppningen och där kan jag helt kanske notera vad göran karlsson sa att vi hoppas att den starkt växande jordägarkategorin som städer och kommuner utgör skall ge de arrendatorer i varje fall som bor på så här långa eller befinner sig på så här långa avstånd från stadsbebyggelsen som utredningen alltså avsåg mena de trygghetsbestämmelser som i form av v de trygghetsbestämmelser som finns i övrigt för arendatorerna i lagstiftningen en nyhet i lagstiftningänden kalla flyttningsersättningden har aktualiserats just också genom tätorternas behov och därav föranleda markuppköp exempel har vi ju där en där en stad har köpt en hel by utav en publik jordägare arnadatorerna har här brukat gårdarna sån efter fader i generationer plötsligen sveper den nya tidens markhunger fram och priser betalas för jorden som ligger långt över jordbruksvärden arendatorn får något år på sig att försvinna från den gård han brukat i lång tid som han räknat normalt kunde fortsätta stora förluster uppstår när han med sitt lösöre kastas ut på den allmänna marknaden det är inte mer än rimligt att han vid detta tillfälle får en så kallad flyttningsersättningg som ett ringa skadestånd eller erkänsla för den tid han förvaltat egendomen åt den jordägare som av en gonstig konjunktur kan inkassera en ganska god summa utöver det jordbruksvärde som egendomen har låt mig i detta sammanhang och jag instämmer helt med göran karlson i de synpunkterna han lade på detta låt mig i detta sammanhang uttala min stora förvåning över den otidsenliga anda och synsätt som kommit till uttryck i den reservation som kammarens moderater här står för jag tycker att ett sådant tänkesätt knappast motivera i vår tid om gemensamhet och förtroende i stort sett är alltså lagförslaget en enig produkt av viljan att sammangjämka olika intressen mot varandra och till varandra somen sådan tidsenlig produkt så vill jag hälsa den med tillfredställelsen det | 8,838.044 | 9,432.704 | 1913-09-16 | 1996-04-06 | 0.459346 | 0.991833 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-3C3y5QY9FXGJsUuEyKuMCJ | prot-1970-höst-fk--44 | 59 | [
"1970-12-10"
] | Gunnar Hübinette | i-6s1fb6AZE2so7jNcNvs9pH | i-6s1fb6AZE2so7jNcNvs9pH | null | Moderaterna | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets | förstakammarledamot | man | 10,624.439728 | 11,206.06961 | 581.629881 | Herr talman! I proposition nr 166 till årets riksdag föreslår regeringen en betydande straffskärpning för arbetsförmedling i vinstsyfte. Där föreslås också en utvidgning av det straffbara området. Detta innebär stora förändringar i jämförelse med nuvarande förhållanden, och vid utskottets behandling av propositionen har en grupp ledamöter, i vilken jag ingår, reserverat sig mot utskottets förslag. Vi har gjort det därför att vi hyser betänkligheter på flera punkter. Först och främst är vi principiellt emot att man genomför en straffskärpning och en utvidgning av det straffbara området utan att i lagtexten ha kunnat åstadkomma en klar definition på vad som egentligen är straffbart. Avgivna remissyttranden är mycket kritiska på den punkten, däribland yttranden från tunga remissinstanser, t. ex. hovrätten för Västra Sverige, flera handelskamrar samt kommerskollegium. Departementschefen yttrar själv i sin text att denna lagstiftningsteknik på det straffrättsliga området kan sägas vara mindre tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Jag anser att man skall vara mycket försiktig med dessa straffskärpningar när man är ute på så ostadig mark. Det finns självfallet områden inom denna olaga arbetsförmedling som kan vara betänkliga, och det har gjort att vi reservanter ändå inte gått på ett helt avslagsyrkande. Sådan är situationen inom varvsindustrin. Vi tycker att det är ganska orimligt att den inlejda arbetskraften där genom traktamentsförfarande m.m. har betydligt högre avlöningar för samma arbete än den ordinarie arbetskraften. Där är det naturligtvis betänkligt. Men när man samtidigt föreslår dessa straffskärpningar till straffarbete i sex månader för olaga arbetsförmedling och för dem som utnyttjar den arbetskraft, vilken på detta sätt bjuds ut, tror vi ändå att folk kommer att reagera. Jag tror att rättsmedvetandet hos människorna här i landet har en annan inriktning. Jag föreställer mig att man vid egendomsbrott och våldsbrott är benägen att acceptera ett frihetsberövande straff av varierande längd beroende på brottets karaktär. Men talar man om för människor att de som ser till att produktionen fungerar här i landet, att departement och nämnder får den skrivhjälp de behöver — kanske till och med generaldirektörer, för att inte tala om dem som leder varven — skall buras in upp till ett halvår kommer troligen folk att reagera. Jag kan inte tänka mig att det svenska rättsmedvetandet är så funtat att det kan acceptera detta förhållande. Jag tycker att det är helt orimligt. Jag är säker på att förslaget på något sätt inte stämmer överens med vad man är på väg att gå över till i lagstiftningshänseende, nämligen att straffet skall vara en rehabiliteringsprocess för den som har begått ett brott. Då frågar jag: Hur skall man rehabilitera en generaldirektör eller en varvsdirektör, som har burats in på ett halvår därför att han har använt arbetskraft, som i detta avseende kan betraktas som kommen från en arbetsförmedling driven i vinstsyfte? Jag förstår inte tankegångarna i förslaget. De är främmande för mig. Jag tror att man skulle kunna lösa detta problem på ett annat sätt. Det skulle kunna gå att med ekonomiska sanktioner råda bot på de eventuella missförhållanden som förekommer. När vi reservanter ändå gått med på förslaget, har det skett under vissa bestämda förutsättningar. Först och främst skall straffskärpningen vara en temporär åtgärd. Det bör ytterligare utredas hur man skall förfara med gränsdragningen. Så har även remissinstanserna sagt. Det kan inte få fortgå på detta vis, utan man måste få en bättre tingens ordning. Sedan har vi krävt att straffskärpningsregeln skall utnyttjas synnerligen restriktivt. Det kanske allra viktigaste kravet är att de ”ambulerande” skrivbyråerna undantas från denna lag. Där ligger det kanske mest horribla i hela denna process, nämligen att de skrivbyråer som förmedlar arbetskraft till företag och institutioner i samhället som behöver den, därför att den allmänna arbetsförmedlingen inte har kunnat furnera dessa företag med den arbetskraft som behövs, utan företagen har fått gå vägen via skrivbyråerna, skall anses ha begått ett så grovt brott att de, om brottet upprepas och de inte ställer sig till efterrättelse, skall kunna få dessa höga straff. Det tycker vi är väldigt felaktigt, inte bara ur straffrättslig synpunkt med tanke på brottets art utan också därför att en person inte på förhand kan veta om han begår en brottslig gärning eller inte. Lagen innehåller inte någon klar precisering härom. Där ligger den tragiska felaktigheten. Lagen borde ha varit så preciserad att den som tar in en flicka såsom skrivhjälp vet om han därmed begår en brottslig handling eller inte. Jag håller med om att det blir svåra gränsdragningsproblem, men det skulle säkert gå att lösa dem om man bara bemödar sig tillräckligt. Jag tycker att utvidgningen av det straffbara området också är felaktig, dvs. att den som anlitar arbetskraft som bjudits ut av någon som i lagens mening bedriver en felaktig arbetsförmedling eller en arbetsförmedling i vinstsyfte också skall kunna straffas. I det sammanhanget har flera remissinstanser anfört att detta strider mot vedertagna principer inom den svenska straffrätten. Det är nämligen så att man inom flera andra områden inte tillämpar reglerna på samma sätt som här. Jag kan som exempel nämna bostadsområdet, för att inte tala om spritlangare. Den som köper sprit av en langare nere vid Slussen blir inte dömd, men den kloka karl som behöver litet hjälp för att klara av sina kontorsgöromål skall straffas. Det finns så mycken orimlighet förknippad med detta att man inom departementet och regeringen borde ha tagit sig en mera grundlig funderare på detta innan man begärde att riksdagen skulle godtaga en lagstiftning av denna karaktär. Herr talman! Jag skall i varje fall be att få yrka bifall till de reservationer som är fogade till utskottets utlåtande. | herr talman i proposition nr etthundrasextiosex till årets riksdag föreslår regeringen en betydande straffskärpning för arbetsförmedling i vinstsyfte där föreslås också en utvidgning av det straffbara området detta innebär stora förändringar i jämförelse med nuvarande förhållanden och vid utskottets behandling av propositionen har en grupp ledamöter i vilken jag ingår reserverat sig mot utskottets förslag vi har gjort det därför att vi hyser betänkligheter på flera punkter först och främst är vi principiellt emot att man genomför en straffskärpning och en utvidgning av det straffbara området utan att i lagtexten ha kunnat åstadkomma en klar definition på vad som egentligen är straffbart avgivna remissyttranden är mycket kritiska på den punkten däribland yttranden från tunga remissinstanser t ex hovrätten för västra sverige flera handelskamrar samt kommerskollegium departementschefen yttrar själv i sin text att denna lagstiftningsteknik på det straffrättsliga området kan sägas vara mindre tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt jag anser att man skall vara mycket försiktig med dessa straffskärpningar när man är ute på så ostadig mark det finns självfallet områden inom denna olaga arbetsförmedling som kan vara betänkliga och det har gjort att vi reservanter ändå inte gått på ett helt avslagsyrkande sådan är situationen inom varvsindustrin vi tycker att det är ganska orimligt att den inlejda arbetskraften där genom traktamentsförfarande med mera har betydligt högre avlöningar för samma arbete än den ordinarie arbetskraften där är det naturligtvis betänkligt men när man samtidigt föreslår dessa straffskärpningar till straffarbete i sex månader för olaga arbetsförmedling och för dem som utnyttjar den arbetskraft vilken på detta sätt bjuds ut tror vi ändå att folk kommer att reagera jag tror att rättsmedvetandet hos människorna här i landet har en annan inriktning jag föreställer mig att man vid egendomsbrott och våldsbrott är benägen att acceptera ett frihetsberövande straff av varierande längd beroende på brottets karaktär men talar man om för människor att de som ser till att produktionen fungerar här i landet att departement och nämnder får den skrivhjälp de behöver kanske till och med generaldirektörer för att inte tala om dem som leder varven skall buras in upp till ett halvår kommer troligen folk att reagera jag kan inte tänka mig att det svenska rättsmedvetandet är så funtat att det kan acceptera detta förhållande jag tycker att det är helt orimligt jag är säker på att förslaget på något sätt inte stämmer överens med vad man är på väg att gå över till i lagstiftningshänseende nämligen att straffet skall vara en rehabiliteringsprocess för den som har begått ett brott då frågar jag hur skall man rehabilitera en generaldirektör eller en varvsdirektör som har burats in på ett halvår därför att han har använt arbetskraft som i detta avseende kan betraktas som kommen från en arbetsförmedling driven i vinstsyfte jag förstår inte tankegångarna i förslaget de är främmande för mig jag tror att man skulle kunna lösa detta problem på ett annat sätt det skulle kunna gå att med ekonomiska sanktioner råda bot på de eventuella missförhållanden som förekommer när vi reservanter ändå gått med på förslaget har det skett under vissa bestämda förutsättningar först och främst skall straffskärpningen vara en temporär åtgärd det bör ytterligare utredas hur man skall förfara med gränsdragningen så har även remissinstanserna sagt det kan inte få fortgå på detta vis utan man måste få en bättre tingens ordning sedan har vi krävt att straffskärpningsregeln skall utnyttjas synnerligen restriktivt det kanske allra viktigaste kravet är att de ambulerande skrivbyråerna undantas från denna lag där ligger det kanske mest horribla i hela denna process nämligen att de skrivbyråer som förmedlar arbetskraft till företag och institutioner i samhället som behöver den därför att den allmänna arbetsförmedlingen inte har kunnat furnera dessa företag med den arbetskraft som behövs utan företagen har fått gå vägen via skrivbyråerna skall anses ha begått ett så grovt brott att de om brottet upprepas och de inte ställer sig till efterrättelse skall kunna få dessa höga straff det tycker vi är väldigt felaktigt inte bara ur straffrättslig synpunkt med tanke på brottets art utan också därför att en person inte på förhand kan veta om han begår en brottslig gärning eller inte lagen innehåller inte någon klar precisering härom där ligger den tragiska felaktigheten lagen borde ha varit så preciserad att den som tar in en flicka såsom skrivhjälp vet om han därmed begår en brottslig handling eller inte jag håller med om att det blir svåra gränsdragningsproblem men det skulle säkert gå att lösa dem om man bara bemödar sig tillräckligt jag tycker att utvidgningen av det straffbara området också är felaktig det vill säga att den som anlitar arbetskraft som bjudits ut av någon som i lagens mening bedriver en felaktig arbetsförmedling eller en arbetsförmedling i vinstsyfte också skall kunna straffas i det sammanhanget har flera remissinstanser anfört att detta strider mot vedertagna principer inom den svenska straffrätten det är nämligen så att man inom flera andra områden inte tillämpar reglerna på samma sätt som här jag kan som exempel nämna bostadsområdet för att inte tala om spritlangare den som köper sprit av en langare nere vid slussen blir inte dömd men den kloka karl som behöver litet hjälp för att klara av sina kontorsgöromål skall straffas det finns så mycken orimlighet förknippad med detta att man inom departementet och regeringen borde ha tagit sig en mera grundlig funderare på detta innan man begärde att riksdagen skulle godtaga en lagstiftning av denna karaktär herr talman jag skall i varje fall be att få yrka bifall till de reservationer som är fogade till utskottets utlåtande | härtalman i proposition etthundrasextiosex till årets riksdag så föreslår regeringen en betydande straffskärpning för arbetsförmedling i vinstsyfte de föråreslår också en utviddning av det straffbara området det här innebär ju betydande skärpningar och betydande förändringar och när utskottet har behandlat det här så har vi inom en grupp reserverat oss emot och det är därför att vi hyser betänkligheter på flera punkter för det första så är vi principiellt emot att man genomför en sån här straffskärpning och en utvidgning utav det straffbara området utan att man vid lagtexten har kunna åstadkommit en klar definition på vad som egentligen är straffbart det där återspeglar sig de remissinstanser som har avgivit sina yttranden de är mycket kritiska emot det här det är tunga remissinstanser som hovrätten för västra sverige och flera handelskammare kommerskolleger med flera och departementschefen säger själv i sin text att denna lagstiftningsteknik på des straffstraffrättsliga området kan sägas vara mindre tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt och då tycker jag när man är ute på sånt gungfly när man ute på så ostadig mark då ska man vara väldigt försiktig med de här straffskärpningarna det är klart att det finns områden som inom den här olaga arbetsförmedlingen som kan vara betänkliga och det är det som har gjort att vi reservanter ändå inte har gått på ett helt avslagsyrkan det är situationen inom varvsindustrin vi tycker nog att där är det ganska orimligt att den inlegda arbetskraft som kommer vid sidan om den ordinarie arbetskraften står med betydligt högre avlöningar genom traktamentsförfarande och sånt och utför samma arbete där är det naturligtvis betänkligg men när man då samtidigt föreslår de här straffskärpningarna till straffarbete i sex år för den här olaga för den här olaga arbetsförmedlingen och för dem som utnyttjar den arbetskraft som på det här viset bjuds ut så tror vi ändå att folk kommer att reagera jag tror att människornas rättsmedvetande här i landet har liksom en annan inriktning jag föreställer mig att vid egendomsbrott vid våldsbrott så är man benägen att acceptera en ett frihetsberövande skratt vari med varierande längd beroende på brottnas karaktär men kommer man ut till människor och säger att den som ser till att produktionen fungerar här i landet som ser till att departement och nämnder får sin skrivhjälp som de behöver de människorna och kanske till och med generaldirektörer och andra som som gör sig betjänta utav det här för inte tala om dem som leder varvena de ska buras in på upp till ett halvt år då tror jag att folk reagerar jag kan inte tänka mig att det svenska rättsmedvetande är så funtat så att man accepterar det här förhållandet jag tycker det är helt orimligt och jag är säker på att jag är säker på att det här på något sätt inte stämmer överens med det som man har åsiftat många gånger i lagstiftningen eller på väg att liksom gå över till i lagstiftningsenseende nämligen att de här strafferna ska vara en rehabilitering för dem som en rehabiliteringsprocess för den som har gjort ett brott och då frågar jag mig vad ska man rehabilitera en generaldirektör medlr en barvsdirektör som nu har bjurats in på ett halvt år därför att han använt arbetskraft som som i det här avseendet kan betraktas som som kommen ifrån en arbetsförmedling som drivs i vinstsyfte jag begriper mig liksom inte på tankegångarna i det här det är främmande för mig jag tror att man skulle kunna klara det här på ett på ett annat sätt jag tror att det skulle kunna gå med ekonomiska sanktioner att få råda bot för de eventuella missförhållanden som finns men närvi reservanter ändå har gått med på det här så är det under vissa bestämda förutsättningar dels är det att straffskärpningen ska vara en temporär lösning och att det ska utredas ytterligare hur man ska förfara med gränsdragningsfrågan och det har remissinstanserna sagt också det här kan icke få fotgå på det här viset utan man måste se till att följa upp det och få en bättre markering utav det och sen har vi sagt det att den här straffskärpningsregeln den ska utnyttjas synnerligen restriktivt och det tredje och kanske det allra viktigaste det är att de här ambulerande skrivbyråerna ska undantas ifrån det här för där ligger ju kanske det mest horibla i hela det här i hela den här processen nämligen att enär man förmedlar arbete förmedlar skrivaarbete uttill till de institutioner som behöver de i samhället därför att den allmänna arbetsmarknaden inte har kunnat klarateden allmänna arbetsförmedlingen har icke kunnat furnera de här företagena med den arbetskraft som behövs utan man har fått gott vägen över det här då ska de betraktas som så grovt brott så att man om det upprepas om man icke ställer sig till efterrättelse de föreskrifter som ska kunna få de här höga strafferna det tyc ker vi är väldigt felaktig cdet är felaktigt också ur en annan synpunkt inte bara ur straffrättslig synpunkt eller ur straffets synpunkt i förhållande till brottets storlek utan det ä också därför att vederbörande kan icke på förhand säga om han begår en brottslig gärning eller inte därför att det finns ingen klar precisering i lagen om det här det är ju där det tragiska ligger det där pelaktigheten ligger man borde i lagstiftningen ha kunnat precisera det så så att vederbörande som tar in en flicka som skrivhjälp skulle veta om man företar sig en brottslig handling eller inte det är nämligen mycket svåra gränsdragningsproblem det håller jag med om men det är klart att det skulle kunna gå om man bemödar sig att att klara ut det här jag tycker nog att den här utviddgningen t av det straffbara området också är felaktigt att den som anlitar den här arbetskraften som har bjudits ut utav den som bedriver i lagens mening felaktig arbetsförmedling eller en arbetsförmedling i vinstsyfte den som utnyttjar arbetskraften ska då också kunna straffas och där har remissinstanserna flera remissinstanser sagt att det där är de strider emot vedertagna principer inom den svenska straffrättsstraffrätten därför att där är det ju så att maniple på flera dra inom flera andra områden inte tillämpar det på samma sätt som man gör här det kan man ta inom bostadsområdet och förtt inte tala om de här spritlangarna den som köper spritet av en langare nere vid slussen han blir inte dömd men den den kloka kag som nu behöver lite hjälp för att klara av sitt kontorsgöromål han ska straffas det finns så mycket orimligheter i det här så att man borde faktiskt har tagit sig en bättre funderare ifrån departementets sida ifrån regeringens sida tagit en bättre fundering på det här funderade på det här innan man har innan man har begärt att riksdagen ska godta en lagstiftning utav den här karaktären ja här ordförande jag ska i varje fall be att få yrka bifall till de reservationer som är fogade till det här utskottsutlåtandet alma | 10,610.012 | 11,204.766 | 1914-08-22 | 1998-02-12 | 0.293698 | 0.984014 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.1.mp3 |
i-KwB8S45R8mAfHsXvMfBAyd | prot-1970-höst-fk--44 | 61 | [
"1970-12-10"
] | Thure Dahlberg | i-2cLoxXq5VAxu3RYfzsD3qx | i-2cLoxXq5VAxu3RYfzsD3qx | null | Socialdemokraterna | Norrbottens läns valkrets, Västerbottens läns och Norrbottens läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 603.285229 | 973.539898 | 370.254669 | Herr talman! Andra lagutskottets utlåtande nr 93 är föranlett av Kungl. Maj:ts proposition nr 166 och avser en ändring av den lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling som antogs 1935. I denna lag, som alltså är 35 år gammal, fastslås att arbetsförmedling i förvärvssyfte är förbjuden. Det står alltså redan i den nu gällande lagen. Enligt denna kan man dömas till dagsböter och i vissa fall — efter 5 $ — till böter. Såsom här har sagts föreslås nu en skärpning, så att man kan få böter eller fängelse i högst sex månader. Jag kanske skall inflika att den utredning som föregått utarbetandet av propositionen hade föreslagit ett år. Departementschefen har alltså skurit ned denna tid till sex månader. Den skärpning av lagen som nu föreslås är föranledd av en del förhållanden framför allt inom varvsindustrin och i vissa fall när det gäller de s.k. ambulerande skrivbyråerna, Såsom sagts tidigare har reservanterna frångått kravet i motionen. Men eftersom det i motionen krävdes avslag på propositionen, skulle ett bifall till motionen ha inneburit att man tillåtit denna förmedlingsverksamhet. Den skulle alltså fått fortsätta som hittills. Men nu tycks reservanterna i alla fall vara inne på att man skall vidta åtgärder när det gäller varven. När det gäller kontorssidan finns, såsom redan framhållits, möjligheter för organisationerna att hos AMS begära att få förmedla arbete. Det är inte så att AMS har monopol på arbetsförmedling, utan AMS kan ge tillstånd till en organisation. Så sker exempelvis på musikerområdet, och på kontoristsidan i Stockholm finns en sådan förmedling som kan tillhandahålla arbetskraft. Om skrivbyråerna utför arbetet på själva byrån kan heller ingen lastas. Det är ungefär som när en skomakare tar emot skor för reparation på stället. Det är först när skrivbyråns personal tjänstgör på en annan arbetsplats och så att säga inte har några egna verktyg, utan man hyr ut vederbörande och tar ett par tre kronor ytterligare per timme, som det blir fråga om sådan verksamhet som vi avser att komma till rätta med. Herr Hibinette sade att det kan bli svårt med gränsdragningen. Men AMS har tillsynen över arbetsförmedlingen, och det är AMS som skall undersöka om man har kommit i konflikt med denna lag. Det står i propositionen på sidan 54: ”Innan anmälan sker, får den som driver förmedlingen genomgående tillfälle att frivilligt inom viss tid avveckla verksamheten.” Han blir alltså varnad för att han bedriver verksamheten. Det är också därför man har flyttat fram tidpunkten för lagens ikraftträdande till den 1 juli 1971. Byrån har alltså möjlighet att avveckla. Det är först efter det att man inte tar hänsyn till vad AMS sagt — att man driver en verksamhet som står i strid med lagen — som det kan bli fråga om att vidta andra åtgärder. Det borde alltså ur rättssäkerhetssynpunkt vara en fördel att man får denna frist och på så sätt slipper åtal. Sedan är det klart att arbetsförmedlingen kanske inte alltid kan med en gång tillgodose behovet av arbetskraft när det gäller kortare tid, t.ex. bara några dagar. Men om man lägger upp ett register kan man direkt ringa till personer och säga att man behöver arbets- kraft — så har exempelvis skett på länsstyrelserna i höstas vid röstsammanräkningen. På detta sätt finns det också möjlighet för samhället att skapa en arbetskraftsreserv. Det kan vara f. d. anställda som har gift sig och tar ett tillfälligt arbete. Det är ingen arbetsförmedling i den här meningen. Man ringer upp vederbörande och frågar: ”Kan du jobba här?” Så går det väl till på många ställen. Inom skolväsendet har varje skolstyrelse en förteckning över pensionerade lärare som man kan ringa med ganska kort varsel och säga: ”Nu har vi fått ett sjukdomsfall här. Nu måste du hjälpa oss och hoppa in.” Det förekommer överallt i vårt samhälle att man har sådana listor. Sådana kan också de olika verken skaffa sig. Sedan blir det också fråga om en upprustning av arbetsförmedlingen. Men det är klart att om man kommer så att säga på stubben och vill ha en arbetskraft, så tror jag inte det är så lätt. Människorna är inte så funtade. De vill planera några dagar i förväg. Och så mycket måste man kunna kräva av myndigheterna att de har en översikt som kan vara färdig t. ex. den 15:e i månaden. Man får då inte börja förberedelserna den 14:e. Man måste börja redan den 10:e och säga att man måste anställa arbetskraft. På en dags varsel går det inte att skaffa arbetskraft. Jag tror inte att någon fungerar på det sättet. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. | herr talman andra lagutskottets utlåtande nr nittiotre är föranlett av kunglig majestäts proposition nr etthundrasextiosex och avser en ändring av den lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling som antogs etttusen niohundratrettiofem i denna lag som alltså är trettiofem år gammal fastslås att arbetsförmedling i förvärvssyfte är förbjuden det står alltså redan i den nu gällande lagen enligt denna kan man dömas till dagsböter och i vissa fall efter fem paragrafen till böter såsom här har sagts föreslås nu en skärpning så att man kan få böter eller fängelse i högst sex månader jag kanske skall inflika att den utredning som föregått utarbetandet av propositionen hade föreslagit ett år departementschefen har alltså skurit ned denna tid till sex månader den skärpning av lagen som nu föreslås är föranledd av en del förhållanden framför allt inom varvsindustrin och i vissa fall när det gäller de så kallad ambulerande skrivbyråerna såsom sagts tidigare har reservanterna frångått kravet i motionen men eftersom det i motionen krävdes avslag på propositionen skulle ett bifall till motionen ha inneburit att man tillåtit denna förmedlingsverksamhet den skulle alltså fått fortsätta som hittills men nu tycks reservanterna i alla fall vara inne på att man skall vidta åtgärder när det gäller varven när det gäller kontorssidan finns såsom redan framhållits möjligheter för organisationerna att hos ams begära att få förmedla arbete det är inte så att ams har monopol på arbetsförmedling utan ams kan ge tillstånd till en organisation så sker exempelvis på musikerområdet och på kontoristsidan i stockholm finns en sådan förmedling som kan tillhandahålla arbetskraft om skrivbyråerna utför arbetet på själva byrån kan heller ingen lastas det är ungefär som när en skomakare tar emot skor för reparation på stället det är först när skrivbyråns personal tjänstgör på en annan arbetsplats och så att säga inte har några egna verktyg utan man hyr ut vederbörande och tar ett par tre kronor ytterligare per timme som det blir fråga om sådan verksamhet som vi avser att komma till rätta med herr hibinette sade att det kan bli svårt med gränsdragningen men ams har tillsynen över arbetsförmedlingen och det är ams som skall undersöka om man har kommit i konflikt med denna lag det står i propositionen på sidan femtiofyra innan anmälan sker får den som driver förmedlingen genomgående tillfälle att frivilligt inom viss tid avveckla verksamheten han blir alltså varnad för att han bedriver verksamheten det är också därför man har flyttat fram tidpunkten för lagens ikraftträdande till den ett juli etttusen niohundrasjuttioett byrån har alltså möjlighet att avveckla det är först efter det att man inte tar hänsyn till vad ams sagt att man driver en verksamhet som står i strid med lagen som det kan bli fråga om att vidta andra åtgärder det borde alltså ur rättssäkerhetssynpunkt vara en fördel att man får denna frist och på så sätt slipper åtal sedan är det klart att arbetsförmedlingen kanske inte alltid kan med en gång tillgodose behovet av arbetskraft när det gäller kortare tid till exempel bara några dagar men om man lägger upp ett register kan man direkt ringa till personer och säga att man behöver arbets kraft så har exempelvis skett på länsstyrelserna i höstas vid röstsammanräkningen på detta sätt finns det också möjlighet för samhället att skapa en arbetskraftsreserv det kan vara f d anställda som har gift sig och tar ett tillfälligt arbete det är ingen arbetsförmedling i den här meningen man ringer upp vederbörande och frågar kan du jobba här så går det väl till på många ställen inom skolväsendet har varje skolstyrelse en förteckning över pensionerade lärare som man kan ringa med ganska kort varsel och säga nu har vi fått ett sjukdomsfall här nu måste du hjälpa oss och hoppa in det förekommer överallt i vårt samhälle att man har sådana listor sådana kan också de olika verken skaffa sig sedan blir det också fråga om en upprustning av arbetsförmedlingen men det är klart att om man kommer så att säga på stubben och vill ha en arbetskraft så tror jag inte det är så lätt människorna är inte så funtade de vill planera några dagar i förväg och så mycket måste man kunna kräva av myndigheterna att de har en översikt som kan vara färdig t ex den femtone i månaden man får då inte börja förberedelserna den fjortone man måste börja redan den tioe och säga att man måste anställa arbetskraft på en dags varsel går det inte att skaffa arbetskraft jag tror inte att någon fungerar på det sättet herr talman jag yrkar bifall till utskottets hemställan | talman eandra lags utlåtande nummer nittiotre deär ju föranlet utav kunglig majoritetsproportion etthundrasextiosex och det avser en ändring utav den lag som antogs nittonhundratrettiofem och avser vissa bestämmelser elr arbetsförmedlingen och i denna lag som alltså trettiofem år gammal så fastslås det att arbetsförmedling i förvärvssyfte är förbjudet det är alltså redan nu den gällande lagen och enligt den kan man dömas till dagsböter och i vissa fall et ä femte pargraden till böter nu är det som hära sags det föreslås en skärpning att man kan få böter eller fängelser i högst sex månader och dät kanske kan inflika det att det är en utredning som hade föregått det här propositionen hade föreslagit ett år där har alltså departementschefen skurit ner det till sex månader men denna skärpning utav lagen som nu äger rum den är ju föranledels av vissa förhållande som är rådande framför allt inom varvsindustrin och i vissa fall när det gäller de här så kallade ambulerade kribyråerna det som man har sakt här tidigare atte nu har motionärerna lämnat det kravet men skulle de ha gått på motionen här så innebar det juett avslag så skulle det ju också ha inneburit att de har tillåtet den här verksamheten det skulle ha varit ungefär som nu men nu tycks de i alla fall vara inne på att närgäller varven så borde man vidta åtgärder men det är ju också här framhållit att det gäller kontorssidan så finns det ju möjligheter också att organisationerna hos ams kan begära att få förmedla det är alltså det står öppetet på det sättet att ams har monopol på arbetsförmedlingen utan de kan ge också tillstånd till en organisation så sker ju exempelvis på musikerområdet och det finns väl också lite grann på kontoristsidan här i stockholm att man kan ha en förmedling på så sätt så att man kan tillhandahålla arbetskraft vidare är det väl på det sättet att om man i debegreppet skrivbyråer utför arbetet på själva byrån då kan ge ut nåon lastastej ungefär som man tar emot hos en skomakar reparerar skorna på stället men det är först när man gar ut så att säga på en annan arbetsplats och så säga inte har några som helst verktyg utat man hyr ut vederbörande och så tar kanske ett par tre kronor ytterligare per timma för att de ska utföra arbetet det e den verksamheten man avser alltså att komma till rätta med nu sas här ifrån hybinetts sida att det kan bli svårt med gränsdragningen nu är det på det sättet att det är ams som har tillsynen över den arbetsförmedlingen och det är dem också som ska undersöka om man har kommit i konflikt med den här lagen och det står ju här i proportionen på sina femtiofyra innan anmälan sker får den som driver förmedlingen enomgående tillfälle att frivilligt en viss tid avveckla verksamheten alltså han blir alltså varnad att han bedrivr verksamhet och det är också därför man har flyttat fram tidpunkter för lagen i kraftträdande till första juli nitternarasjuttioett han har alltså möjligt att avveckla men det är först sänn om man så säga inte tar hänsyn till vadams oh sagt att d bedriver nån verksamhet som står i strid med lagen som det kan bli frågan om att man ska vidta andra åtgärder det borde var alltså ur rättssäkerhetssynpunkt vara ett en fördel att man så tt säga får denna frist och på så sätt inte komma och få nå åtnåt åt åtal senär det klar att döm gäller förmedlingt av arbetskraft här om det gäller kortare tidpunkter bara några dar att kanske inte arbetsförmedlingen alla gånger på en gång kan tillgodose det där men det är väl också på det sättet att om man lägger upp ett register och jag vet exempel på länsstyrelserna som ofta har sådan här extra arbetskraft de meexempeli höstas som der varit frågan om exempel röstsammanräkning så har man sen gammalt alltså man kan ringa till personer direkt och säga att nu vill vi ha arbetskraft och finns det väl också möjlighet för samhället alltså att skapa sig en reservarbetskraft det kan vara före detta anställda de som har gift sig och på så sätt kan ta ett tillfälligt arbete det är ingen arbetsförmedling i den meningen man ringer upp medelbörara oc frågar kan vi jobba här och så går det väl till på många ställen efter inom skolväsendet så har ju alje skolstyrelsen förteckning över pensionerade lärare som de kan ringa med ganska kort varsel och säga a nu har vi fått sjukdomsfall här vu måste du hjälpa oss hoppa in där det förekommer ju överallt i vårt samhälle att man har sådana lister och så kommer också de olika verken skaffa sig för det finns ju ändå en del som såt säga går ut och taa och sen blir en upprustning uta arbetsförmedlingen här det är klart att kommer man så att säga på stubben och ska ha en arbetskraft så tror jag inte nån kan vara så effekt människorna är inte så fogade de planerar ju några dagar i förväg ochså mycket måste man väl kräva utav myndigheterna att de har en översikt ska mar färdigt till exempelvis den femtonde månaden får man man börja tänka på det innan den kommer den fjortonde man får väll börja redan den tionde ch säga att vi måste anställ arbetskraft man kan inte på ett endags varsel jag tror inte att någon fungera på det sättet jag vill med de här rodförande yrka bifav till andra lagsutlåtande här nummer nittiotre ataforeeo | 605.145 | 972.184 | 1914-09-03 | 1994-02-02 | 0.307054 | 0.98847 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-UCEny6Y8m4VLMABLGpGpHe | prot-1970-höst-fk--44 | 62 | [
"1970-12-10"
] | Eric Holmqvist | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | null | Socialdemokraterna | Fyrstadskretsen, Malmöhus läns valkrets | ledamot, försvarsminister, jordbruksminister, förstakammarledamot, inrikesminister | man | 981.112054 | 1,697.903226 | 716.791171 | Herr talman! När jag lyssnade till herr Ernulfs inlägg för en stund sedan, ansåg jag det nödvändigt att delta i denna debatt. Den proposition som kammaren nu har att ta ställning till har förelagts riksdagen för att vi skall kunna komma till rätta med den arbetsförmedling som trots ett uttryckligt förbud i arbetsförmedlingslagen fortfarande bedrivs i vinstsyfte. Jag vill därför kort ange bakgrunden till mitt ställningstagande i denna proposition. Vi har här i Sverige byggt upp en arbetsmarknadspolitik kring förutsättningen att det finns en väl fungerande offentlig förmedling. Åtskilliga åtgärder har, inte minst under de senaste åren, vidtagits i syfte att på olika områden söka effektivisera förmedlingarnas verksamhet. Det är angeläget att framhålla att den offentliga arbetsförmedlingen i motsats till den enskilda inte enbart sysslar med att ordna arbete åt de arbetssökande. Förmedlingsverksamheten omfattar också yrkesvägledning och arbetsvård. Dessutom bedöms behovet av arbetsmarknadsutbildning och statlig bidragsgivning i form av utbildningsbidrag, flyttningsbidrag, näringshjälp, hjälp åt handikappade osv., allt detta knutet till den offentliga förmedlingen. Med denna uppbyggnad av den offentliga förmedlingen har förmedlingsverksamheten i vårt land kommit att få en ytterst stor betydelse. Vi står långt bättre rustade än man gör i andra länder när det gäller att ge medborgarna den service de önskar i fråga om möjligheter till anställning. Därför måste det enligt mitt förmenande finnas en mycket stark motivering för att man skall kunna frångå principen om den offentliga förmedlingen och möjliggöra enskild förmedling i vinstsyfte. Jag vill understryka att förbudet mot vinstsyftande arbetsförmedling infördes i och med att vi antog arbetsförmedlingslagen redan 1936. Den grundar sig på ILO-konventionen av 1933 som ju Sverige anslutit sig till. även den konvention av 1949 som sedan ersatte 1933 års konvention förbjuder arbetsförmedling i vinstsyfte, åtminstone i de delar av den som Sverige anslutit sig till. Jag anser således att vi helt enkelt är internationellt förpliktade att upprätthålla ett förbud mot arbetsförmedling i vinstsyfte. Oberoende av detta vill jag som min mening deklarera att jag faktiskt anser det oförenligt med sam- hällets ansvar, med ansvaret för den enskildes rätt till arbete i samhället, att tillåta andra att bereda sig vinst på möjligheten att förmedla arbete. Jag anser att det är en ovärdig form. Samhället skall svara för den uppgiften och inte lämna fältet öppet för spekulation på den här marknaden. Det är framför allt inom varvsindustrin och beträffande kontorsarbetskraften som det har förekommit och förekommer vinstsyftande förmedlingsverksamhet. En svårighet när det gäller att komma till rätta med olaglig förmedling är att denna ofta maskeras genom att förmedlaren formellt anställer den arbetstagare som han sedan förmedlar. Sådan förmedlingsverksamhet döljs inte sällan under formen av entreprenad. I den promemoria som ligger till grund för propositionen har utredningen angående arbetsförmedlingen inom vissa yrkesområden pekat på några faktorer som måste tillmätas betydelse då det gäller att bedöma när det är fråga om förmedlingsverksamhet eller entreprenad. Det är emellertid inte möjligt att ange vilka former av verksamhet som i varje särskilt fall skall bedömas som arbetsförmedling. Man får i stället söka ledning i det syfte verksamheten har. Enligt lagen är verksamhet vars huvudsakliga syfte är att anskaffa arbete åt arbetssökande att anse som arbetsförmedling. Vid bedömningen av om verksamheten är olaglig eller ej kommer givetvis de omständigheter som utredningen har pekat på att få betydelse. Således kommer bl.a. frågan huruvida självständig arbetsledning föreligger, formerna för ersättning och arbetsåtagandenas karaktär att ha betydelse då det gäller att avgöra om förmedling föreligger. Det har gjorts gällande att frågan om att dra en gräns mellan vad som är laglig och olaglig verksamhet bör övervägas ytterligare. Jag tror inte man kan komma mycket längre med fortsatta överväganden. Däremot anser jag att den praktiska tillämpningen efter hand kan ge klarare gränser än vad som nu är möjligt att dra i författningstext. Jag vill gärna framhålla att det har förekommit en mycket omfattande påtryckningsverksamhet i frågan om de s.k. ambulerande skrivbyråerna. Man har propagerat för att denna form av skrivbyråverksamhet skall undantas från lagen. Den påtryckningsverksamheten har drivits mycket intensivt, ja den har till och med förekommit utanför landets gränser. Jag vet mig inte ha sett motsvarighet till det förut. Jag för min del kan inte finna att dessa skrivbyråer skulle inta någon särställning i dessa avseenden. Vad är det för märkligt med dem, som skulle göra det befogat att ge dem en särställning i vår lagstiftning? Under alla förhållanden finns det enligt min mening inget särskilt motiv för att tillåta att någon just på detta område bereder sig vinst på att förmedla arbetskraft åt andra. Beträffande <skrivbyråverksamheten vill jag i likhet med utskottsmajoriteten peka på att propositionens förslag endast gäller verksamhet som bedrivs i vinstsyfte och verksamhet där arbetstagaren ställs under beställarens direkta arbetsledning för att i dennes lokaler utföra anvisade arbetsuppgifter. Om organisationer av arbetsgivare eller arbetstagare anser att det finns behov av en sådan förmedling står det dem fritt att efter anmälan till och tillstånd av AMS anordna sådan förmedling kostnadsfritt eller mot självkostnadsersättning. Sådan s.k. organisationsförmedling förekommer redan i inte obetydlig utsträckning på kontorsområdet. Det verkar som om detta alternativ, som erbjuder samma möjligheter till service som den vinstsyftande förmedlingen, har glömts bort i den allmänna debatten. Jag vill därför fästa kammarens uppmärksamhet på att den möjligheten föreligger, om det nu anses så angeläget att söka bibehålla någon form av dylik verksamhet. Jag vill vidare erinra om att riksdagen så sent som i våras uttalat sig för att arbetsförmedling av kontorsarbetskraft i vinstsyfte skall vara förbjuden liksom annan vinstsyftande förmedling. Jag kan inte finna att det efter riksdagens ställningstagande inträffat något som skulle kunna föranleda att man i dag intar en annan ställning. Som redovisas i propositionen överträds förbudet mot förmedling i vinstsyfte i betydande omfattning. För att hindra att sådan förmedling fortgår och breder ut sig måste man införa verkningsfulla påföljder för dem som bedriver vinstsyftande arbetsförmedling. Det räcker emellertid inte att skärpa straffet för den som förmedlar arbetskraften. Straff måste enligt min mening också införas för den arbetsgivare som trots att han vet, att olaglig förmedlingsverksamhet föreligger, använder sig av arbetskraft som han har fått genom sådan förmedling. Detta kommer bl.a. att möjliggöra effektivare bekämpning av den vinstsyftande förmedlingsverksamhet som sker från utlandet. Jag noterar med tillfredsställelse att ett åtminstone på denna punkt enhälligt utskott i huvudsak instämmer i vad som föreslagits. Som jag nyss sade är jag förvånad över inläggen från de borgerliga partiernas sida. Här har man från löntagarorganisationernas sida starkt manifesterat intresset av att hålla ordning på arbetsmarknaden. Landsorganisationen, TCO och andra stora löntagarorganisationer har sagt att det är mycket väsentligt att vi kan hålla rent på arbetsmarknaden, så att vi inte får ett inslag av vinstsyftande förmedlingsverksamhet. Jag anser det förvånansvärt att man från de tre borgerliga partiernas sida så enhälligt slutit upp kring kravet på bibehållande av en verksamhet som dock är förbjuden i svensk lag, när man från löntagarhåll påyrkat kraftiga åtgärder för att få efterlevnad av den lag som redan gäller. | herr talman när jag lyssnade till herr ernulfs inlägg för en stund sedan ansåg jag det nödvändigt att delta i denna debatt den proposition som kammaren nu har att ta ställning till har förelagts riksdagen för att vi skall kunna komma till rätta med den arbetsförmedling som trots ett uttryckligt förbud i arbetsförmedlingslagen fortfarande bedrivs i vinstsyfte jag vill därför kort ange bakgrunden till mitt ställningstagande i denna proposition vi har här i sverige byggt upp en arbetsmarknadspolitik kring förutsättningen att det finns en väl fungerande offentlig förmedling åtskilliga åtgärder har inte minst under de senaste åren vidtagits i syfte att på olika områden söka effektivisera förmedlingarnas verksamhet det är angeläget att framhålla att den offentliga arbetsförmedlingen i motsats till den enskilda inte enbart sysslar med att ordna arbete åt de arbetssökande förmedlingsverksamheten omfattar också yrkesvägledning och arbetsvård dessutom bedöms behovet av arbetsmarknadsutbildning och statlig bidragsgivning i form av utbildningsbidrag flyttningsbidrag näringshjälp hjälp åt handikappade och så vidare allt detta knutet till den offentliga förmedlingen med denna uppbyggnad av den offentliga förmedlingen har förmedlingsverksamheten i vårt land kommit att få en ytterst stor betydelse vi står långt bättre rustade än man gör i andra länder när det gäller att ge medborgarna den service de önskar i fråga om möjligheter till anställning därför måste det enligt mitt förmenande finnas en mycket stark motivering för att man skall kunna frångå principen om den offentliga förmedlingen och möjliggöra enskild förmedling i vinstsyfte jag vill understryka att förbudet mot vinstsyftande arbetsförmedling infördes i och med att vi antog arbetsförmedlingslagen redan etttusen niohundratrettiosex den grundar sig på ilokonventionen av etttusen niohundratrettiotre som ju sverige anslutit sig till även den konvention av etttusen niohundraförtionio som sedan ersatte etttusen niohundratrettiotre års konvention förbjuder arbetsförmedling i vinstsyfte åtminstone i de delar av den som sverige anslutit sig till jag anser således att vi helt enkelt är internationellt förpliktade att upprätthålla ett förbud mot arbetsförmedling i vinstsyfte oberoende av detta vill jag som min mening deklarera att jag faktiskt anser det oförenligt med sam hällets ansvar med ansvaret för den enskildes rätt till arbete i samhället att tillåta andra att bereda sig vinst på möjligheten att förmedla arbete jag anser att det är en ovärdig form samhället skall svara för den uppgiften och inte lämna fältet öppet för spekulation på den här marknaden det är framför allt inom varvsindustrin och beträffande kontorsarbetskraften som det har förekommit och förekommer vinstsyftande förmedlingsverksamhet en svårighet när det gäller att komma till rätta med olaglig förmedling är att denna ofta maskeras genom att förmedlaren formellt anställer den arbetstagare som han sedan förmedlar sådan förmedlingsverksamhet döljs inte sällan under formen av entreprenad i den promemoria som ligger till grund för propositionen har utredningen angående arbetsförmedlingen inom vissa yrkesområden pekat på några faktorer som måste tillmätas betydelse då det gäller att bedöma när det är fråga om förmedlingsverksamhet eller entreprenad det är emellertid inte möjligt att ange vilka former av verksamhet som i varje särskilt fall skall bedömas som arbetsförmedling man får i stället söka ledning i det syfte verksamheten har enligt lagen är verksamhet vars huvudsakliga syfte är att anskaffa arbete åt arbetssökande att anse som arbetsförmedling vid bedömningen av om verksamheten är olaglig eller ej kommer givetvis de omständigheter som utredningen har pekat på att få betydelse således kommer bland annat frågan huruvida självständig arbetsledning föreligger formerna för ersättning och arbetsåtagandenas karaktär att ha betydelse då det gäller att avgöra om förmedling föreligger det har gjorts gällande att frågan om att dra en gräns mellan vad som är laglig och olaglig verksamhet bör övervägas ytterligare jag tror inte man kan komma mycket längre med fortsatta överväganden däremot anser jag att den praktiska tillämpningen efter hand kan ge klarare gränser än vad som nu är möjligt att dra i författningstext jag vill gärna framhålla att det har förekommit en mycket omfattande påtryckningsverksamhet i frågan om de så kallad ambulerande skrivbyråerna man har propagerat för att denna form av skrivbyråverksamhet skall undantas från lagen den påtryckningsverksamheten har drivits mycket intensivt ja den har till och med förekommit utanför landets gränser jag vet mig inte ha sett motsvarighet till det förut jag för min del kan inte finna att dessa skrivbyråer skulle inta någon särställning i dessa avseenden vad är det för märkligt med dem som skulle göra det befogat att ge dem en särställning i vår lagstiftning under alla förhållanden finns det enligt min mening inget särskilt motiv för att tillåta att någon just på detta område bereder sig vinst på att förmedla arbetskraft åt andra beträffande skrivbyråverksamheten vill jag i likhet med utskottsmajoriteten peka på att propositionens förslag endast gäller verksamhet som bedrivs i vinstsyfte och verksamhet där arbetstagaren ställs under beställarens direkta arbetsledning för att i dennes lokaler utföra anvisade arbetsuppgifter om organisationer av arbetsgivare eller arbetstagare anser att det finns behov av en sådan förmedling står det dem fritt att efter anmälan till och tillstånd av ams anordna sådan förmedling kostnadsfritt eller mot självkostnadsersättning sådan så kallad organisationsförmedling förekommer redan i inte obetydlig utsträckning på kontorsområdet det verkar som om detta alternativ som erbjuder samma möjligheter till service som den vinstsyftande förmedlingen har glömts bort i den allmänna debatten jag vill därför fästa kammarens uppmärksamhet på att den möjligheten föreligger om det nu anses så angeläget att söka bibehålla någon form av dylik verksamhet jag vill vidare erinra om att riksdagen så sent som i våras uttalat sig för att arbetsförmedling av kontorsarbetskraft i vinstsyfte skall vara förbjuden liksom annan vinstsyftande förmedling jag kan inte finna att det efter riksdagens ställningstagande inträffat något som skulle kunna föranleda att man i dag intar en annan ställning som redovisas i propositionen överträds förbudet mot förmedling i vinstsyfte i betydande omfattning för att hindra att sådan förmedling fortgår och breder ut sig måste man införa verkningsfulla påföljder för dem som bedriver vinstsyftande arbetsförmedling det räcker emellertid inte att skärpa straffet för den som förmedlar arbetskraften straff måste enligt min mening också införas för den arbetsgivare som trots att han vet att olaglig förmedlingsverksamhet föreligger använder sig av arbetskraft som han har fått genom sådan förmedling detta kommer bland annat att möjliggöra effektivare bekämpning av den vinstsyftande förmedlingsverksamhet som sker från utlandet jag noterar med tillfredsställelse att ett åtminstone på denna punkt enhälligt utskott i huvudsak instämmer i vad som föreslagits som jag nyss sade är jag förvånad över inläggen från de borgerliga partiernas sida här har man från löntagarorganisationernas sida starkt manifesterat intresset av att hålla ordning på arbetsmarknaden landsorganisationen tco och andra stora löntagarorganisationer har sagt att det är mycket väsentligt att vi kan hålla rent på arbetsmarknaden så att vi inte får ett inslag av vinstsyftande förmedlingsverksamhet jag anser det förvånansvärt att man från de tre borgerliga partiernas sida så enhälligt slutit upp kring kravet på bibehållande av en verksamhet som dock är förbjuden i svensk lag när man från löntagarhåll påyrkat kraftiga åtgärder för att få efterlevnad av den lag som redan gäller | inrikedeparmejag tal men när jag satt och och lyssnade på hänuf inlägg här för en stund sedan så ansåg jag det var nödvändigt att göra ett inlägg i den här debatten den proposition som som kammaren nu har tar ställning till ha furlagts riksdagen för att vi ska kunna komma till rätta med den arbetsförmedling som trots ett uttryckligt förbud i arbetsförmedlingslagen fortfarande bedrives i vinstsyfte jacg vill därför kort ange bakgrunden till mitt ställningstagande i den här propositionen vi har ju här i sverge byggt upp en arbetsmarknadspolitik kring förutsättningen att det finns en offentligt väl fungerande förmedlingåtskilliga åtgärder har ju inte minst under de senaste åren vidtats i syfte att på olika områden försöka effektivisera förmedlingarnas verksamhet och det i det här angehär angeläget att framhålla att den offentliga arbetsförmedlingen är i motsats till den enskilda inte bara sysslar enbart med att ordna arbete åt de arbetssökande förmedlingsverksamheten omfattar ju också yrkesvägledning och arbetsvård och dessutom så bedöms behovet utav arbetsmarknadsutbildning och den statliga bidragsgivningen i form utav utbildningsbidrag flyttningsbridrag näringshjälp handikapp hjälper handikappade och så vidare allt det här knutet till den offentliga förmedlingen med en uppbyggnad utav den offentliga förmedlingen som vi har och som vi måste sträva efter så har alltså förmedlingsverksamheten kommit här i vårt land att få en väldigt stor betydelse vi står långt bättre c rustad än man gör i andra länder att kunna verkligen se till att ge medborgarna den service de önskar på de när det gäller möjligheter till andställda och därför så måste det enligt mitt förmenande etvar mycket starka krav mycket stark motivering för att man ska kunna frångå principen om den offentliga förmedlingen om vi här skulle möjliggöra enskild förmedling i vinstsyfte och jag vill understryka att förbudet mot sån här vinstsyftande förmedling infördes i och mer att beto arbetsförmedlingslagen redan nittonhundratrettiosex och den grundar sig ju på elokonventionen från nittonhundratrettiotre som ju sverge har anslutit sig till och även den konvention från nittonhundrafyrtionio som ersatte nittonhundrsom sen ersatte nittonhundratrettiotre årskonvention förbjuder ju arbetsförmedling i vinstsyfte åtminstone i de delar som sverige har antatt jag tycker så ledesatt vi helt enkelt internationellt förpliktade att upprätthålla ett förbud mot arbetsförmedling i vinstsyfte men oberoendeut av det så vill jag som min mening deklarera att jag anser det faktiskt oförenligt med samhällets ansvar ansvaret för den enskildes rätt till arbete i samhälletatt man ska tillåta andra att bereda sig vinst på möjligheten att förmedla arbetet jag tycker detta är en ovärdig form där samhället ska svara för den uppgiften och att man inte ska öppna fältet för spekulationer på den här marknaden det är ju framför allt inom varvsindustrinoch beträffande kontorsarbetskraften som det har förekommit sån här vinstsyftande och förekommer vinstsyftande förförmedlingsverksamhet en svårighet när det gäller att komma till rätta med den här olagliga förmedlingen det är att de ofta den ofta maskeras genom att förmedla en formellt anställer den arbetstagare som hansin förmedla ofta döljs sådn förmedlingsverksamhet under formen utav entreprenad i den förmoga som ligger till grund för propositionen så har utredningen angående arbetsförmedlingen inom vissa yrkesområden pekat på vissa faktorer som måste tillmätas betydelse när det gäller bedöma när det är fråga om förmedlingsverksamhet eller entreprenad det r emellertid inte möjligt att ange vilka former utav verksamhet som li varje särskilt fall ska bedömas som arbetsförmedling man får i stället söka ledning i det syfte som verksamheten har enligt lagen är verksamhet vars huvudsakliga syfte är att anskaffa arbete åt arbetssökande att anses som arbetsförmedling vid bedömning av om verksamheten är olaglig eller ej så kommer givetvis den omständighet de omständigheter som utredningen har pekat på att få betydelse sålet kommer bland annat då frågorna om självständig arbetsledning förfrågan om huruvida självständig arbetsledning föreligger formerna för ersättning och arbetsåtagandenas karaktär att ha betydelse när det gällert avgöra om förmedling föreligger det har gjorts gällande att frågan om att dra en gräns mellan vad som är laglig olaglig verksamhet bör övervägas ytterligare som jag har sagt så tror jag inte att man kan komma så mycket längre med fortsatta övervägan däremot så tror jag att den praktiska tillämpningen efter hand kan ge klarare gränser än vad som nu är möjligt att dra i en författningstex ja jag vill gärna säga att i det här sammanhanget så har det ju förekommit en mycket omfattande påtryckningsverksamhet när det gäller frågan om de ambulerande skrivbyråbyråerna om man ha propagerat för att denna form utav skrivbyråverksamhet skulle undantas ifrån lagen ja den påtryckningsverksamheten har drivits så intensivt så att den till och med har förekommit utanför landets gränser jag vet mig inte ha s ett motsvarighet till det förut jag kan för min del inte finna att de här skrivboerna skulle inta någon särställning vad skulle det vara för märkligt med dem att de skulle få en fullständig särställning i vår lagstiftning under alla förhållande så finns det enligt min mening ininget särskilts motiv för att man skulle tillåta människor att just på det här området göra sig vinst på att förmedla arbetskraft åt andra beträffande skrivborverksamheten så vill jag i likhet med utskottet peka på att proppositionens förslag endast gäller verksamhet som bedrivs i vinstsyfte och verksamhet är arbetstagaren ställs under beställarens direkt arbetsledning för att i dennes lokaler utföra anvisad arbetsuppgifter om organisationer utav arbetsgivare eller arbetstagare anser att det finns behovut av en sådan förmedling så står det dem fritt att efter anmälan tillåt tillstånd uta varms anordna sådn förmedling kostnadsfritt eller mot självkostnadsersättning sådna så kallade organisationsförmedlingar förekommer ju redan inte så obetydlig utsträckning på kontorsområdet och det verkar som om detta alternativ som som erbjuder samma möjlighet till service som den vinstsyftande förmedlingen har glömts bort i den allmänna debatten ochjag därför fästa kammans uppmärksamhet på att den möjligheten föreligger ju om det anses så angeläget att försöka fribehålla någon form utav verksamhetutav det här slaget jag vill också erindra om att riksdagen så sent som i våras uttalade sig för att arbetsförmedling av kontorsarbetskraft i vinststyfte ska vara förbjuden liksom annan vinstsyftande förmedling jag kan inte finna att efter riksdagen ställningstagande skulle inträffat någonting som skulle kunna föranleda att vi i dag skulle ta en annan ställning i den här frågan ja som det har redovisats ii propositionen så överträds förbudet mot förmedling i vinssyfte i betydande omfattning och förhindra att förhindra att en sådan förmedling fortgår och breder ut sig så måste man införa värkningsfulla påföljder för dem som bedriver vinstskyftande arbetsförmedling i framtiden det räcker emellertid inte att skärpa straffet för dem som förmedlar arbetskraft straff får enligt min mening också införas för den arbetsgivare som trots han vet att det rör sig om en olaglig förmedlingsverksamhet använder sig utav arbetskraft som han har fått genom en sådan förmedling det kommer bland annat att möjliggöra effektivare bekämpning utav den vindssyftande förmedlingsverksamheten som nu sker ifrån utlandet jag noterar med tillfredsställelse att ett enhälligt utskott åtminstonipå den här punkten enhälligt har instämt i vad som har föreslagit ja jag sa jag var förvnad över inlägget asdi jag är förvånad över att man i en sån här fråga det är en så stark manifestering utav intresset att hålla ordning på arbetsmarknaden från löntagarorganisationernas sida där landsorganisationen där tes o och andra stora löntargarorganisationer har sagt att detta det är väldigt väsentligt att vi kan hålla rent på arbetsmarknaden att inte vi får ett inssteg utav sån här vinstsyftande förmedlingsverksamhet jadåuptåt anser jag det förvånansvärt att man ifrån de tre borgerliga partierna sida så enhälligt har slutit upp kring kravet på att man ska bidbehålla en verksamhet som dock är förbjuden i svensk lag och där man med all rätt påyrkat från löntagarhåll att man måste vidta kraftiga åtgärder för att få efterlevnad i den lag som redan gäller | 986.044 | 1,690.554 | 1917-02-02 | 2009-06-05 | 0.459413 | 0.977351 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-GYx6eX9gaQQ6JxGwjr3vLQ | prot-1970-höst-fk--44 | 63 | [
"1970-12-10"
] | Gunnar Hübinette | i-6s1fb6AZE2so7jNcNvs9pH | i-6s1fb6AZE2so7jNcNvs9pH | null | Moderaterna | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets | förstakammarledamot | man | 1,713.964346 | 2,002.691002 | 288.726655 | Herr talman! Det roade mig faktiskt att anteckna vad herr Dahlberg sade. Han hade observerat att utredningen föreslog ett straff på ett års frihetsberövande, men departementschefen hade i sin stora nåd och iver att värna om medborgarna på ett försiktigt sätt sänkt straffet till ett halvt års frihetsberövande. Jag har ju redan talat om att jag anser att frihetsberövande straff över huvud taget inte är riktigt här. Herr Dahlberg sade vidare att en arbetsgivare bör kunna planera. Om arbetsgivaren själv skall fylla i blanketter eller har folk som gör sådant arbete som herr Ernulf talade om, så borde arbetsgivaren i mycket god tid planera och se till att arbetet utfördes i rätt kronologisk ordning. Men, herr Dahlberg, det finns någonting som heter sjukdom och force majeure även inom kontorsverksamheten, då man snabbt behöver få tag på arbetskraft. Då kommer man fram till vad statsrådet sade nyss. Han talade om att trots rådande förbud bedrivs förmedlingsverksamhet i vinstsyfte. Vinstsyftet har betonats mycket starkt. Statsrådet tycker det är märkligt att denna verksamhet förekommer, när statsmakterna — som statsrådet säger — kan ge den service som behövs. Han tänker då på arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingarna. Men det beror på hur man bedömer detta. De herrar och damer som anlitar den tillfälliga arbetskraft man kan få genom skrivbyråer bedömer inte saken så som statsrådet, att statsmakterna kan ge erforderlig service. Statsrådets påstående att samhället kan klara denna förmedlingsverksamhet stämmer inte. Om så vore fallet skulle denna verksamhet självdö. Den dag arbetsförmedlingarna kan furnera med folk snabbt och effektivt och på samma sätt som de här skrivbyråerna nu gör det, då behövs inte denna verksamhet längre och då kan jag hålla med när man från statsmakterna står upp och säger: Detta klarar vi. Statsrådet undrar varför skrivbyråerna skall inta en särställning. Vi reservanter anser att de bör inta denna särställning därför att det är ett alldeles särskilt arbete de utför. Det trodde jag faktiskt var utklarat vid det här laget, eftersom vi har diskuterat skrivbyråerna så många gånger. Det är ett alldeles särskilt jobb. Man behöver, som herr Ernulf sade, få någonting snabbt uträttat, man vänder sig till en skrivbyrå, man får en kunnig person som utför arbetet snabbt, och allting fungerar bra så att arbetsgivarna i laga ordning kan sköta sina åtaganden gentemot statsmakterna. Under sådana betingelser bör denna verksamhet inta en särställning. Det skulle mycket väl gå att skilja ut skrivbyråerna. Men då drar statsrådet fram vinstsyftet igen och säger att det här är fråga om ett rent vinstbegär, och det kan man inte godta. Ja, har man den inställningen, kan man inte på något sätt mjuka upp denna, kan man inte tänka sig vad kontorsverksamheten i det moderna näringslivet kräver av snabbhet och effektivitet, då är man fast och då gör man som statsrådet, dvs. skärper straffet och säger: Bura in de här, som nu inte kan sköta det hela på ett riktigt sätt. Det är faktiskt motbjudande. Statsrådet Holmqvist brukar ha en ganska frimodig attityd, men i detta fall verkade han relativt dyster till sinnes vid sin föredragning. Jag förmodar att det beror på vad han själv skrivit under i propositionen. | herr talman det roade mig faktiskt att anteckna vad herr dahlberg sade han hade observerat att utredningen föreslog ett straff på ett års frihetsberövande men departementschefen hade i sin stora nåd och iver att värna om medborgarna på ett försiktigt sätt sänkt straffet till ett halvt års frihetsberövande jag har ju redan talat om att jag anser att frihetsberövande straff över huvud taget inte är riktigt här herr dahlberg sade vidare att en arbetsgivare bör kunna planera om arbetsgivaren själv skall fylla i blanketter eller har folk som gör sådant arbete som herr ernulf talade om så borde arbetsgivaren i mycket god tid planera och se till att arbetet utfördes i rätt kronologisk ordning men herr dahlberg det finns någonting som heter sjukdom och force majeure även inom kontorsverksamheten då man snabbt behöver få tag på arbetskraft då kommer man fram till vad statsrådet sade nyss han talade om att trots rådande förbud bedrivs förmedlingsverksamhet i vinstsyfte vinstsyftet har betonats mycket starkt statsrådet tycker det är märkligt att denna verksamhet förekommer när statsmakterna som statsrådet säger kan ge den service som behövs han tänker då på arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingarna men det beror på hur man bedömer detta de herrar och damer som anlitar den tillfälliga arbetskraft man kan få genom skrivbyråer bedömer inte saken så som statsrådet att statsmakterna kan ge erforderlig service statsrådets påstående att samhället kan klara denna förmedlingsverksamhet stämmer inte om så vore fallet skulle denna verksamhet självdö den dag arbetsförmedlingarna kan furnera med folk snabbt och effektivt och på samma sätt som de här skrivbyråerna nu gör det då behövs inte denna verksamhet längre och då kan jag hålla med när man från statsmakterna står upp och säger detta klarar vi statsrådet undrar varför skrivbyråerna skall inta en särställning vi reservanter anser att de bör inta denna särställning därför att det är ett alldeles särskilt arbete de utför det trodde jag faktiskt var utklarat vid det här laget eftersom vi har diskuterat skrivbyråerna så många gånger det är ett alldeles särskilt jobb man behöver som herr ernulf sade få någonting snabbt uträttat man vänder sig till en skrivbyrå man får en kunnig person som utför arbetet snabbt och allting fungerar bra så att arbetsgivarna i laga ordning kan sköta sina åtaganden gentemot statsmakterna under sådana betingelser bör denna verksamhet inta en särställning det skulle mycket väl gå att skilja ut skrivbyråerna men då drar statsrådet fram vinstsyftet igen och säger att det här är fråga om ett rent vinstbegär och det kan man inte godta ja har man den inställningen kan man inte på något sätt mjuka upp denna kan man inte tänka sig vad kontorsverksamheten i det moderna näringslivet kräver av snabbhet och effektivitet då är man fast och då gör man som statsrådet det vill säga skärper straffet och säger bura in de här som nu inte kan sköta det hela på ett riktigt sätt det är faktiskt motbjudande statsrådet holmqvist brukar ha en ganska frimodig attityd men i detta fall verkade han relativt dyster till sinnes vid sin föredragning jag förmodar att det beror på vad han själv skrivit under i propositionen | deroade mig faktiskt att anteckna att her dalberg hade observerat att utredningen föreslog ett års frihetsberövande straff för de här försynnelserna men att departementschefen i sin stora nåd och iver att värna om på ett försiktigt sätt värna omrätten hade sänkt det til ett halvt år jag har jredan talat om att jag tycker att att frihetsberövande straff överhuvudtaget icke är riktigt här dalberg sag vidare att en arbetsgivare bör kunna planera om man nu kan fylla i såna här blanketter och göra sådnt här arbete eller ha folk som gör sådnt här arbete som härärnolt talade om så skulle naturligtvis arbetsgivaren en mycket god tid planera och se till så att arbetet kunde utföras i rätt kronologisk ordning av det här dalbeg det finns någonting som heter sjukdom och det finns forsmarskör även inom kontorsverksamheten och där man snabbt behöver få fram arbetskraft och då kommer man fram till vad här statsrådet sa när han var framme här nyss han talade om att trots det här förbudet så bedrivs det verksamhet i vinstsyfte det här med vinstsyfte har betonas mycket starkt och mycket hårt och det tycker han är märkligt då när vi säger and kan ge medborgarna den service som behövs men vi menar ändå arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingarna ja det beror på hur man bedömer det de här herrarna som anlitar eller damerna som anlitar den tillfälliga arbetskraften som fås genom skrivbyråerna de bedömer det tydligen inte så som här statsrådet gör att vi kan ge medborgarna den service de ska ha det där stämmer inte alls med den förklaring eller den de påståenden som som statsrådet gör att vi ska klara det här det stämmer inte därför att då skulle den här verksamheten självdö det finns ingen som helst rimlig anledning att tro att den dag som verkligen arbetsmarknadsstyrelsen eller arbetsförmedlingarna kan gernera folk funera arbetsgivare snabbt effektivt och på samma sätt som de här skrivråerna nu gör det när de kan funera folk på det då behövs inte den verksamheten längre utan då kan jag hålla med om att då kan man stå upp och säga att vi klarar det här ifrån statsmakternas sida det lustigt att statsrådet säger att varför ska skrivbyråerna inta en särställning jo jag tycker verkligen och de tycker reservanterna att de bör int en särställning därför att det är ett alldeles särdeles jobb som de här utför och det trodde jag faktiskt var utklarat vid den här tiden när vi har diskuterat skrivbyråerna så många gånger det är ett alldeles särskilt jobb man behöver precis som här ärnod sa snabbt få någonting uträtt att man vänder still en skrivbyrå får en som är kunnig som kommer och gör det här arbetet snabbt och allting fungerar bra och arbetsgivarna kan i laga och ordning sköta om sina åtaganden gentemot statsmakterna och då tycker jag att det här bör kunna inta en särställning under sånabetidet det skulle mycket väl gå att skilja ifrån men då är statsrådet där med det här vinstsyftet igen och säger att det är fel är är det frågan om et rent vinstbegär och då ska man icke kunna kunna godta det här på något sätt ja det är klart att att har man den inställningen kan man inte på något sätt mjuka upp sin uppfattning kan man inte inranggera sig i vad ett modernt näringsliv kräver utan snabbhet en kontorsverksamhet krver utan snabbhet och effektivitet ja men då står man fast vi det här och då gör man såm här statsrådet gör skärper straffet och säge bura in de här som nu inte kan som nu inte kan sköta det hela på ett riktigt sätt jag tycker faktiskt att det är motbjudande jag tycker det ska vara svårt och jag märkte på här statsrådets attityd här statsrådet holmkvist brukar annars vara relativt frimodig men i det här fallet vid sin föredragning utav det så verkade han relativt dysterst iisinne och det förmodar jag beror på vad han själv har skrivit under i propositionen jag | 1,697.634 | 1,987.994 | 1914-08-22 | 1998-02-12 | 0.294427 | 0.948612 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-2tgSrMR3ZDx34FVnZgtbcj | prot-1970-höst-fk--44 | 64 | [
"1970-12-10"
] | Gudmund Ernulf | i-HkRfm34QRnYJtBXctyaMk | i-HkRfm34QRnYJtBXctyaMk | null | Liberalerna | Västra Götalands läns södra valkrets, Göteborgs kommuns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 2,017.207131 | 2,246.239389 | 229.032258 | Herr talman! Statsrådet Holmqvist sade att det måste föreligga mycket starka skäl för att frångå principen om offentlig arbetsförmedling och tillåta privat förmedling i vinstsyfte. Jag nämnde i mitt första anförande att jag respekterar en sådan ståndpunkt, även om jag kanske inte helt ställer mig på den sidan. Men om samhället skall erbjuda en service och denna service år efter år inte fungerar på ett visst begränsat område — jag talar om skrivbyråerna, inte om varvsarbetskraften; den har jag avsiktligt lämnat utanför — finns det då inte skäl för att tillåta någon att komplettera denna samhällsservice? Är det bättre att servicen är obefintlig än att någon enskild klarar den? Det är den fråga jag vill ställa. Då säger statsrådet Holmqvist med en viss moralisk indignation att detta med privat arbetsförmedling är fult därför att man tjänar pengar på det. Ja, är det fult att lämna service i vinstsyfte under alla omständigheter? Att prestera något och ta betalt för den prestationen har dock ännu inte godtagits som i princip något fult. Visst är ordningen på arbetsmarknaden och organisationernas maktställning där mycket goda argument i och för sig, och herr Holmqvist vill endast tillåta organisationerna att i vissa fall utföra denna förmedling. Men fortfarande tycker jag att om en enskild person genom privat initiativ ger en service som ingen annan kan ge så är det inte riktigt att sätta in honom i fängelse för det. I stället borde han ha beröm. Denna vinst, denna avgift, tas ju ut från arbetsgivarna. Jag kan förstå herr Holmqvist, när han säger att det ändå är önskvärt att den som vill ha ett arbete i vårt samhälle inte skall behöva betala för förmedlingen. Men vid en auktorisation kan ju föreskrivas att avgiften skall tas ut från arbetsgivaren. Förresten kostar all förmedling pengar. Jag tycker inte att skillnaden är så avgörande mellan det förhållandet att samhället betalar verksamheten via skatterna och den omständigheten att arbetsgivaren, som är i starkt behov av arbetskraft, betalar avgiften i undantagsfall. Det förvånar mig litet grand att herr Holmqvist, som jag i många sammanhang lärt känna som en förnuftig person, föredrar ett fängelsestraff framför t.ex. metoden att komplettera bötesstraffet med indragning av vinsten på den lagstridiga verksamheten, något som ju kan bli lika effektivt. Jag undrar, varför man i departementet inte har kunnat överväga en sådan lösning. Vi är väl överens om att fängelsestraff inte bör utmätas i andra fall än då andra metoder är verkningslösa. Till slut vill jag nämna att förslaget att även straffa den, som anlitar förmedlingen av arbetskraft, strider mot en fastställd princip i vår lagstiftning. Den som begagnar sig av en lagstridig verksamhet befinner sig ofta i ett tvångsläge och bör därför inte straffas. En hyresgäst som betalar för hög hyra straffas ju inte av detta skäl. I linje därmed borde ligga att inte heller straffa den som anlitar förmedlingen. Herr talman! Jag hoppas att herr Holmqvist ändå gör en överprövning, om man inte skulle kunna tänka sig ett system enligt vilket organisationerna eller i vissa fall — när organisationerna inte klarar verksamheten — enskilda skrivbyråer kan få en auktorisation och tillgodose det krav på service som samhället i varje fall tills vidare inte kan tillgodose. | herr talman statsrådet holmqvist sade att det måste föreligga mycket starka skäl för att frångå principen om offentlig arbetsförmedling och tillåta privat förmedling i vinstsyfte jag nämnde i mitt första anförande att jag respekterar en sådan ståndpunkt även om jag kanske inte helt ställer mig på den sidan men om samhället skall erbjuda en service och denna service år efter år inte fungerar på ett visst begränsat område jag talar om skrivbyråerna inte om varvsarbetskraften den har jag avsiktligt lämnat utanför finns det då inte skäl för att tillåta någon att komplettera denna samhällsservice är det bättre att servicen är obefintlig än att någon enskild klarar den det är den fråga jag vill ställa då säger statsrådet holmqvist med en viss moralisk indignation att detta med privat arbetsförmedling är fult därför att man tjänar pengar på det ja är det fult att lämna service i vinstsyfte under alla omständigheter att prestera något och ta betalt för den prestationen har dock ännu inte godtagits som i princip något fult visst är ordningen på arbetsmarknaden och organisationernas maktställning där mycket goda argument i och för sig och herr holmqvist vill endast tillåta organisationerna att i vissa fall utföra denna förmedling men fortfarande tycker jag att om en enskild person genom privat initiativ ger en service som ingen annan kan ge så är det inte riktigt att sätta in honom i fängelse för det i stället borde han ha beröm denna vinst denna avgift tas ju ut från arbetsgivarna jag kan förstå herr holmqvist när han säger att det ändå är önskvärt att den som vill ha ett arbete i vårt samhälle inte skall behöva betala för förmedlingen men vid en auktorisation kan ju föreskrivas att avgiften skall tas ut från arbetsgivaren förresten kostar all förmedling pengar jag tycker inte att skillnaden är så avgörande mellan det förhållandet att samhället betalar verksamheten via skatterna och den omständigheten att arbetsgivaren som är i starkt behov av arbetskraft betalar avgiften i undantagsfall det förvånar mig litet grand att herr holmqvist som jag i många sammanhang lärt känna som en förnuftig person föredrar ett fängelsestraff framför till exempel metoden att komplettera bötesstraffet med indragning av vinsten på den lagstridiga verksamheten något som ju kan bli lika effektivt jag undrar varför man i departementet inte har kunnat överväga en sådan lösning vi är väl överens om att fängelsestraff inte bör utmätas i andra fall än då andra metoder är verkningslösa till slut vill jag nämna att förslaget att även straffa den som anlitar förmedlingen av arbetskraft strider mot en fastställd princip i vår lagstiftning den som begagnar sig av en lagstridig verksamhet befinner sig ofta i ett tvångsläge och bör därför inte straffas en hyresgäst som betalar för hög hyra straffas ju inte av detta skäl i linje därmed borde ligga att inte heller straffa den som anlitar förmedlingen herr talman jag hoppas att herr holmqvist ändå gör en överprövning om man inte skulle kunna tänka sig ett system enligt vilket organisationerna eller i vissa fall när organisationerna inte klarar verksamheten enskilda skrivbyråer kan få en auktorisation och tillgodose det krav på service som samhället i varje fall tills vidare inte kan tillgodose | jag talaman statsrådet holmkvist sa att det måste vara mycket starka skäl för att frångå principen om offentlig arbetsförmedling och att tillåta privat förmedling i vinstsyfte jag jag sa mitt första anförande att jag respekterar en sådan ståndpunkt även om jag kanske inte helt dela den men om det är så att samhället har en sör och om det är så att denna service år efter år inte fungerar på ett visst begränsat område jag talar om kontorsskrivbiråerna utom varvsarbetskraftemende har avsiktettemmet utanför inte de ett skäl då för att tillåta någon att komplettera denna samhällsservice är det bättre att servicen huvud taget är obefintlig än att en enfir klara den det är den frågan jag vill ställa jag då säger olmkvist men vidsin moralisk ingiration ja men detta är ju fult därför att man tjänar pengar på det är det fult att lämna service i vinstsyfte under alla omständigheter om man lämnar en prestation och tar betalt för dem vi har dock ännu inte ovtagit att det i princip är något fult att göra och visst i ordningen på arbetsmarknaden oorgsationernas maktstelning där mycket goda argument i och för sig men härhongkvis vill bara tillåtar att orgnisationerna i vissa fall förmedlar det hela men fortfarande så tycker jag att om en enskild person genom privat initiativ fyller en service som ingen annan fyller så är det inte riktigt att sätta in honom i fängelse för det jag tycker istället han skulle ha beröm sen är det väl så att denna vinst denna avgift tas ut av arbetsgivarna jag kan förstå här holmkriskt när han säger att det ä ändå önskvärt i vårt samhälle att den som vill ha ett arbete inte ska behöva betala för förmedlingen det kan vara önskvärt men är vineauktorisation så kan vi alltid föreskriva detta att avgiften inte får tas ut av den som vill arbeta utanat utav arbetsgivare och förresten så kostar ju all förmedling pengar om samhället betalar det via skatten eller om arbetsgivaren som vi starkt behov av dem får betala di undantagsfall jag tycker inte att skillnaden vis avgör och jag det förvånar mig lite grann att förhålmtvist som jag ändå många sammanhang har käntett tänas för mycket förnuftig person föredrar ett fängelsestraff framför till exempel metoden att utöver böterstraffet för verkliga vinsten det borde kunna bli lika effektivt och det undrar jag varför man inte armentet fratt kunna överväga en en sådan sak vi är väl överens om att fängelse ska man inte använda om inte andra metoder ir värkningslösa och till slut detta att även straffa den som anlitar förmedlingen det strider mot en genomför princip i vår lagstiftning ott den som begagnar ensig av en lagsiktig verksamhet ofta är ett tvångsläge och därför inte ska straffas vi straffar inte en hyresgäst som betalar för hög hyra i linje med det borde ligga att inte heller bestraffa den som anlitar förmedlingn jag är talman jag hoppas att statsråd holmkviskt ändå tar en överprövning om man inte skulle kunna tänka sig ett system där organisationer eller i vissa fall där de inte klarar upp saken enskilda skrivbyråer kan få en organisation och fylla den service som samhället till varje fall tills vidare inte fyller jag | 2,001.914 | 2,262.695 | 1914-11-22 | 2010-02-20 | 0.408417 | 0.911089 | 5 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-Y2hWP2d2urLz7RWGMRbrTx | prot-1970-höst-fk--44 | 65 | [
"1970-12-10"
] | Rolf Kaijser | i-VJEkk4hYQan6syE9gekBfS | i-VJEkk4hYQan6syE9gekBfS | null | Moderaterna | Värmlands läns valkrets | förstakammarledamot | man | 2,259.787776 | 2,530.500849 | 270.713073 | Herr talman! Jag lyssnade till statsrådet Holmqvist och kan förstå att han ansåg att det behövdes en straffskärpning, då det nuvarande systemet inte fungerar. Men statsrådet sade ingenting om fängelsestraffet, och det är den frågan som jag anser vara det principiellt viktiga i detta sammanhang. Jag konstaterar med ett visst intresse att lagförslaget kommer från inrikesdepartementet och inte från justitiedepartementet. Justitieministern talar ju ständigt om att man skall försöka undvika fängelsestraff som innebär att människor blir utsatta för de negativa verkningar som ett fängelsestraff medför, när de — för att tala som en psykolog jag hörde i går — vistas i den varhärd Ang. olaga arbetsförmedling inom samhället fängelsemiljön egentligen utgör. Enligt min mening kan man aldrig få det nu föreslagna fängelsestraffet förankrat i det allmänna rättsmedvetandet. Det är ju här fråga om en rent politisk lagstiftning, och den strider, såvitt jag kan se, just emot den princip som bör gälla för användande av fängelsestraff. Justitieministern brukar säga att fängelsestraff inte bör användas i andra fall än då det verkligen behövs. Här är det inte fråga om någonting som utgör en fara för människors liv eller egendom. Det gäller inte någon som vill omstörta samhället. Det är inte fråga om några som vill förföra ungdomen till att använda narkotika eller någonting sådant. Det är inte fråga om — för att ta det brott som nästan anses som det värsta nu för tiden — någon som vill bedra staten på skattemedel. Jag kan inte förstå varför man i ett sådant här sammanhang föreslår att fängelsestraff skall utmätas. Jag förstår att man, om den nuvarande lagstiftningen inte fungerar, vill ha skärpta straff, men jag kan inte förstå annat än att det i så fall bör tillgripas ekonomiska sanktioner i någon form. Jag kan inte förstå att fängelsestraff skall ha någon betydelse i detta fall. Vad innebär fängelsestraffet? Vad händer när en fånge kommer innanför fängelsemuren? Enligt moderna principer skall han rehabiliteras. Skall han rehabiliteras därför att han skött en sådan här förmedling bättre än den offentliga arbetsförmedlingen gjort och därför att han har kunnat ordna det så att han fått de skickligare skrivmänniskorna knutna till sin verksamhet så att de inte funnits att tillgå för den offentliga arbetsförmedlingen? Hur skall han rehabiliteras? Jag kan inte förstå meningen med det här straffet. Fängelsestraffet anses av många medföra negativa effekter. Varför skall man försöka metoder som har negativa effekter på dessa människor som kunnat fullgöra sådana uppgifter som de stat- liga förmedlingarna inte kunnat klara? Departement, myndigheter av olika slag, statliga utredningar osv. har använt sig av deras tjänster. Herr talman! Jag kan inte förstå att det kan behövas fängelsestraff. Jag ber att få yrka bifall till reservationerna. | herr talman jag lyssnade till statsrådet holmqvist och kan förstå att han ansåg att det behövdes en straffskärpning då det nuvarande systemet inte fungerar men statsrådet sade ingenting om fängelsestraffet och det är den frågan som jag anser vara det principiellt viktiga i detta sammanhang jag konstaterar med ett visst intresse att lagförslaget kommer från inrikesdepartementet och inte från justitiedepartementet justitieministern talar ju ständigt om att man skall försöka undvika fängelsestraff som innebär att människor blir utsatta för de negativa verkningar som ett fängelsestraff medför när de för att tala som en psykolog jag hörde i går vistas i den varhärd ang olaga arbetsförmedling inom samhället fängelsemiljön egentligen utgör enligt min mening kan man aldrig få det nu föreslagna fängelsestraffet förankrat i det allmänna rättsmedvetandet det är ju här fråga om en rent politisk lagstiftning och den strider såvitt jag kan se just emot den princip som bör gälla för användande av fängelsestraff justitieministern brukar säga att fängelsestraff inte bör användas i andra fall än då det verkligen behövs här är det inte fråga om någonting som utgör en fara för människors liv eller egendom det gäller inte någon som vill omstörta samhället det är inte fråga om några som vill förföra ungdomen till att använda narkotika eller någonting sådant det är inte fråga om för att ta det brott som nästan anses som det värsta nu för tiden någon som vill bedra staten på skattemedel jag kan inte förstå varför man i ett sådant här sammanhang föreslår att fängelsestraff skall utmätas jag förstår att man om den nuvarande lagstiftningen inte fungerar vill ha skärpta straff men jag kan inte förstå annat än att det i så fall bör tillgripas ekonomiska sanktioner i någon form jag kan inte förstå att fängelsestraff skall ha någon betydelse i detta fall vad innebär fängelsestraffet vad händer när en fånge kommer innanför fängelsemuren enligt moderna principer skall han rehabiliteras skall han rehabiliteras därför att han skött en sådan här förmedling bättre än den offentliga arbetsförmedlingen gjort och därför att han har kunnat ordna det så att han fått de skickligare skrivmänniskorna knutna till sin verksamhet så att de inte funnits att tillgå för den offentliga arbetsförmedlingen hur skall han rehabiliteras jag kan inte förstå meningen med det här straffet fängelsestraffet anses av många medföra negativa effekter varför skall man försöka metoder som har negativa effekter på dessa människor som kunnat fullgöra sådana uppgifter som de stat liga förmedlingarna inte kunnat klara departement myndigheter av olika slag statliga utredningar och så vidare har använt sig av deras tjänster herr talman jag kan inte förstå att det kan behövas fängelsestraff jag ber att få yrka bifall till reservationerna | jag lyssnade på statsrådet holmkvist men och jag kan förstå att statsrådt holmkvist tyckte att eftersom det här inte fungerar så behövde det en behövdes det en straffskärpning men statsrådet talade ingenting om fängelsestraffet och det fängelsestraffetsom jag tycker är det principiella här man konstaterar ju med viss intresse att det här lagförslaget kommer ifrån inrikesdepartementet och inte ifrån justitiedepartementet justitieministern talar ju ständigt om att man ska försöka undvika ha fängelsestraff där man stoppar in människor som vistas i fängelset som är utsatta för de negativa verkningar som fängelset har eller för att tala med en psykolog som jag hörde igår som som vistas i den varhärd inom samhället som fängelsestraffet egentligen eller m fängelsemiljön egentligen utgör enligt min mening kan man aldrig få det här fängelsestraffet förankrat i det allmänna rättsmedvetandet det här är ju en rent politisk lagstiftning d och den strider så vitt jag kan se just emot det som justitieministern brukar säga att man inte ska använda fängelsestraff annat än när det verkligen behövs här är det ju inte fråga om någonting som är fara för en människas liv eller egendom det gäller inte nåon som vill omstörta samhället det ärr inte frågan om några som vill förföra ungdomen till att använda narkotika eller något sånt där det är inte frågan om föta det straff som nästan anses eller det brott som nästan anses som det värsta nuförtiden det är inte fråga om någon som vill bedra staten på skattemedel det äajag kan inte förstå varför man i ett sånt här sammansamsammanhange ska föreslå att man ska ha använda fängelsestraff för sjag kan förstå att om inte lagen fungerar som den ska göra så kan man väll ha skävila ha skärpta straff men men jag kan inte förstå att annat än att det ska vara ekonomiska sanktioner i någon form jag kan inte förstå att fängelsestraffet ska kunna arta någon betydelse här vad ska fängelsestraffet göra vad händer när fången kommer innanför fängelsemuren ja enligt moderna principer så ska han rehabiliteras han ska rehabiliteras vad ska den här rehabiliteras fö ska han rerehabiliteras därför att han har skött en sån här arbetsförmedling bättre än vad den offentliga arbetsförmedlingen har gjort därför att han har kunnat ordna det så att han har fått de bättre skrivmänniskorna att komma till dem så att de inte har de bästa skrivmmänniskorna kvar till till den offentliga arbetsförmedlingen hur ska han rehabiliteras jag kan inte förstå meningen med det här straffet fängelsestraffet anses utav många medföra negativa effekter varför ska man försöka medföra negativa effekter på de här människorna som har kunnat fullgöra sådana saker som de statliga förmedlingarna inte har kunnat göra och där både departement och myndigheter utav olika slag utredningar och så vidare ha statliga inrättningar använt sig utav deras deras deras tjänster jag hör talman jag kan inte förstå att det ska behövas vara ett fängelsestraff här talman jag blev sjöka bifall till reso jakobson | 2,263.275 | 2,526.819 | 1903-12-31 | 1980-03-15 | 0.36057 | 0.965158 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-39f7KqjhoAGwmzRsHfMEPS | prot-1970-höst-fk--44 | 66 | [
"1970-12-10"
] | Thure Dahlberg | i-2cLoxXq5VAxu3RYfzsD3qx | i-2cLoxXq5VAxu3RYfzsD3qx | null | Socialdemokraterna | Norrbottens läns valkrets, Västerbottens läns och Norrbottens läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 2,550.73854 | 2,720.568761 | 169.830221 | Herr talman! Reservationernas klämmar innebär att reservanterna godtar propositionen i alla delar, dock inte med avseende på kontorssidan,. Detta innebär också att den som talar för reservationerna godkänner det föreslagna straffet men även därvidlag vill ha undantag beträffande kontorssidan. Emellertid talar väl herr Kaijser enbart på egna vägnar och företräder inte reservanternas linje. Jag måste dock tolka vad som sagts på det sättet att reservanterna godkänner straffet för deras vidkommande som hyr ut arbetskraft till varven. Om det förhåller sig så på vår arbetsmarknad att den offentliga arbetsförmedlingen klarar sina uppgifter utom vad beträffar kontorsservicen, så skulle det ju finnas ambulerande skrivbyråer litet varstans ute i landet, men alla vet ju att det är bara i storstäderna som det finns underlag för en uthyrningsverksamhet av det här slaget. Någonting sådant existerar inte i landsortsstäderna. Det gäller här arbetskraft som är i den situationen att den kan tänka sig göra en arbetsinsats när det påfordras därför att det roar den. Dessa människor behöver strängt taget inte ha något arbete. Alla de som vill ha stadigvarande arbete arbetar inte på sådana betingelser. Jag tycker därför att det är underligt att man så starkt slår vakt kring skrivbyråerna. På alla arbetsplatser, inte bara vid varven, förekommer det sjukdomsfall. Många gånger flyttas arbetskraft från ett arbete till ett annat. Arbetsuppgifterna är sällan så speciella att verksamheten stoppas om någon är borta på grund av sjukdom. Om det vore på det sättet skulle allting stå stilla i det här landet, ty så många är sjukdomsfallen. Möjligheterna till omflyttningar måste ju utnyttjas också på kontorssidan. Människorna behärskar i allmänhet litet mer än de vanliga uppgifterna och kan flyttas över från en avdelning till en annan. Det blir inte mera arbetskraft i landet därför att den som finns förmedlas av flera förmedlare. Det måste ju vara mera effektivt att förmedlingsverksamheten samlas på en hand än att den är uppsplittrad på flera. Jag förstår, som sagt, inte att den ambulerande byråverksamheten skulle ha så stort värde att det måste göras undantag just för den sektorn i vårt mångfasetterade samhälle. | herr talman reservationernas klämmar innebär att reservanterna godtar propositionen i alla delar dock inte med avseende på kontorssidan detta innebär också att den som talar för reservationerna godkänner det föreslagna straffet men även därvidlag vill ha undantag beträffande kontorssidan emellertid talar väl herr kaijser enbart på egna vägnar och företräder inte reservanternas linje jag måste dock tolka vad som sagts på det sättet att reservanterna godkänner straffet för deras vidkommande som hyr ut arbetskraft till varven om det förhåller sig så på vår arbetsmarknad att den offentliga arbetsförmedlingen klarar sina uppgifter utom vad beträffar kontorsservicen så skulle det ju finnas ambulerande skrivbyråer litet varstans ute i landet men alla vet ju att det är bara i storstäderna som det finns underlag för en uthyrningsverksamhet av det här slaget någonting sådant existerar inte i landsortsstäderna det gäller här arbetskraft som är i den situationen att den kan tänka sig göra en arbetsinsats när det påfordras därför att det roar den dessa människor behöver strängt taget inte ha något arbete alla de som vill ha stadigvarande arbete arbetar inte på sådana betingelser jag tycker därför att det är underligt att man så starkt slår vakt kring skrivbyråerna på alla arbetsplatser inte bara vid varven förekommer det sjukdomsfall många gånger flyttas arbetskraft från ett arbete till ett annat arbetsuppgifterna är sällan så speciella att verksamheten stoppas om någon är borta på grund av sjukdom om det vore på det sättet skulle allting stå stilla i det här landet ty så många är sjukdomsfallen möjligheterna till omflyttningar måste ju utnyttjas också på kontorssidan människorna behärskar i allmänhet litet mer än de vanliga uppgifterna och kan flyttas över från en avdelning till en annan det blir inte mera arbetskraft i landet därför att den som finns förmedlas av flera förmedlare det måste ju vara mera effektivt att förmedlingsverksamheten samlas på en hand än att den är uppsplittrad på flera jag förstår som sagt inte att den ambulerande byråverksamheten skulle ha så stort värde att det måste göras undantag just för den sektorn i vårt mångfasetterade samhälle | föandaoja det är ju underligt här om man läser klämmer på reservationerna så skulle det innebära alltså att man godkänner proposition i alla de delar med undantaget av kontorsskydan det skulle ju också innebära att man godkänner alltså dethär straffet men maa vill ha undantag för kontorsskydden såm salti talar för reservationen men kaise talar väl egen sak här och står inte på på reservationens linje men jag måste ju tolka det som så att de godkänner det för varvets vidkomma men nu måste man väl säga att om det är så på vår arbetsmarknad att arbetsförmedlingen klarar allt arbetsmedling i det här landet utom kontokontorsservicen alltså då är det ju en väldigt liten sak foc det är väl inte utam den omfattningen för då skulle det ju finnas sådana lite varstans ute i landet om det vore så att var ett väldigt behov men alla vet ju att det är bara i storstäderna som man har ett underlag att man kan hyra ut verksamheten de existerar ju inte ute i landstorsstäderna i en sådan verksamhet utan det är der de har så säga kanske arbetskraft som ei den situatione att vi ha ett arbete när det påfordrar men kanske stränkt tagat inte behöver ha det men det roar de någon gång var utc och göra nåting för alla de som så som jag vill ha stadigvarande arbete de arbetar utåt sådna betigelser och jag tycker därför att det är underligt att man kan så så stor vakt just kring skrubrårna sen är det klart att alla de gäller inte bara varben eller det gäller ju all verksamhetöver huvudtaget så får man ju sjukdomar och då är det ju så ofta att i många fall att arbetskraft flyttas över de är inte så specialiserade utan de kan gå öter på ett annat det är väl sällan att ett arbete så säga stoppas upp om en man bli borta från sjukdom för då skulle allting stå till i det här landet så många är ju sjukdomsfallet utan det finns ju en rörlighet där och detgäller att flytta över dem och så måste väl också vara på kontorssidan att man har folk som behärskar lite mer än skrivmaskinen och som kan flyttas över i från ena avdelning till det andra så stelt är ju inte vårt samhälle och jag tror därför att det mycket väl ska kunna åstadkomma det blir ju inte fler anställda armer arbetskraft i landet om de förmedlas av flera förmedlare utan det är väl bättre att den den förmedling som funnits skulle då samla på en hand det måste ju vara effektivare ellr att vara uppsplittrad jag förstår inte som sagt att den här muroverksamheten ambulerande skulle ha det stora värde att man så säga måste ha ett undantag just för den sektorn i vårt mångpatiserade samhälle manhärhybinett | 2,554.162 | 2,719.435 | 1914-09-03 | 1994-02-02 | 0.153267 | 0.964701 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-PVecu94HyEPD3JRi81R5eq | prot-1970-höst-fk--44 | 67 | [
"1970-12-10"
] | Eric Holmqvist | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | null | Socialdemokraterna | Fyrstadskretsen, Malmöhus läns valkrets | ledamot, försvarsminister, jordbruksminister, förstakammarledamot, inrikesminister | man | 2,728.140917 | 3,249.312394 | 521.171477 | Herr talman! Herr Hibinette kände inte igen mig i mitt första inlägg. Jag hade verkligen formulerat det noga och var angelägen om att följa mitt manuskript, ty jag vet att den här debatten kommer att följas med mycket stort intresse från visst håll. Därför vill jag att det jag sade verkligen skulle vara noga övervägt. Denna fråga är i verkligheten en stor principfråga, och det tycks reservanterna helt ha bortsett från. Vad som i dag oroar de anställda — om de nu är tjänstemän eller arbetare — är att utvecklingen skall bli sådan att man inte längre har möjligheter att kunna utkräva samma trygghet i anställningen och samma förmåner som man har när man klart kan utpeka sin arbetsgivare. Detta är ganska besvärande i länder där man har fått en snabb utveckling av denna handel med människor som det faktiskt innebär att sälja arbetskraft. Mest utpräglat är detta i Ameri- ka, där jag har haft tillfälle att studera förhållandena. Jag skall inte göra jämförelser. Men den kommitté som har sysslat med dessa frågor åkte över till England och tog där kontakt med företag som arbetar just med att förmedla arbetskraft efter de principer som man nu vill slå vakt om från borgerligt håll i vårt land. Vi kan dokumentera att dessa företag talade om att det är en mycket lukrativ verksamhet. Det är mycket lönande att driva förmedling i dessa former. Det finns i dag stora företag som arbetar världen över, multinationella företag som ibland förmedlar arbetskraft över gränserna. Jag kan mycket väl förstå att de svenska löntagarorganisationerna är mycket känsliga och säger att de verkligen inte vill öppna portarna för att vi i vårt land skall få en hantering som kan leda till att den anställde får en svagare ställning. Jag har blivit uppvaktad av personer som har gjort tjänst i sådana skrivbyråer och vilka har talat om för mig att de inte har känt någon trygghet. De har suttit hemma vid sin telefon och väntat och måhända fått besked om att de kan få en tjänst, men många gånger har de förgäves fått vänta på det arbetet. Jag skall i rättvisans namn också säga att jag har blivit uppvaktad av andra som har talat för de ambulerande skrivbyråerna och betonat att de tycker att detta är en för dem lämplig form av arbetsinsats. Jag vill göra rättvisa i min framställning; båda sakerna har förekommit. Likaväl som de ambulerande skrivbyråerna har talat för möjligheterna av att få fortsätta med denna olagliga verksamhet har också representanter för de legala skrivbyråerna — dvs. de som åtar sig arbetsuppgifter som de kan utföra på sitt kontor eller i viss begränsad utsträckning hos en beställare — vädjat och sagt att det måste bli en sådan ordning i vårt land att man efterlever lagstiftningen; annars blir situationen ohållbar för oss som försöker uppträda på ett riktigt sätt Ang. olaga arbetsförmedling och försöker vara laglydiga, och det blir en besvärande konkurrens så länge man medger att företag får arbeta på ett olagligt sätt. Jag har med detta kanske lämnat en ytterligare motivering till varför jag ser allvarligt på denna fråga. Om just denna typ av verksamhet, som representerar något tusental, skulle ha en så avgörande betydelse som herr Häbinette och andra anser, är detta litet förvånande eftersom cirka 200 000 människor är anställda på kontor i det här landet. Jag tror säkerligen att vi kan undvara denna verksamhet. Om vi skulle behöva någonting av den formen, och om det föreligger ett stort intresse härför, vad är det då som hindrar att företagen går samman och bildar en sådan förmedling utan vinstsyfte? Den möjligheten finns ju, och därför tror jag att de företag som anser att det är nödvändigt för att det hela skall fungera kan ha anledning överväga om man inte kan lösa detta i en laglig form. Vi har talat om skrivbyråerna, men det finns kanske även anledning att nämna varven, eftersom det var representanter för varvsanställda som först pekade på behovet av en skärpning i lagstiftningen. Jag har uppvaktats av arbetare som har funnit det otillständigt att en verksamhet skall kunna få fortgå som medför svårigheter att klara ut ansvarsfördelningen om en arbetare kommer till skada. Arbetaren är kanske anställd hos en entreprenör, som inte alltid har haft de ekonomiska resurserna eller möjligheter i övrigt att ta hand om sina arbetare om de råkar ut för skada av något slag. Dödsfall har inträffat där det inte helt har kunnat utredas vem som varit arbetsgivare och därmed bär ansvaret. Varvsarbetarna har därför framhållit nödvändigheten av en skärpt övervakning av gällande lagstiftning. Representanterna för moderata samlingspartiet, som i övrigt, tycker jag, ställer anspråk på att vi skall tillgripa mer av korrektiv och i allmänhet tyc- ker att samhället borde ta i kraftigare för att komma till rätta med vissa företeelser, har fastnat för att det just på detta område inte får förekomma att man i lagstiftningen tar in begreppet fängelsestraff. Naturligtvis har fängelsestraffet inte kommit med därför att man önskar att få tillgripa det. Det är självfallet en sista utväg, men det markerar det allvar som man fäster vid att denna lagstiftning skall efterlevas. Hittills har det hänt att den som begått ett sådant här brott bara betalat böterna och sedan arbetat vidare. Då måste vi ta till starkare medel för att vinna respekt för lagstiftningen. Det är inte så helt unikt att man för förseelser av detta slag kan tänka sig fängelsestraff. Jag tycker nog att herr Kaijser, som jag i övrigt hyser stor respekt för och gärna lyssnar på, kom litet väl långt ut. Jag misstänkte ett slag nästan att han slog över från allvar till kåseri. Jag är något förvånad över varför man har tagit upp denna debatt. Det har ju starkt markerats att straffet kan komma i fråga endast i exceptionella fall. Från den synpunkten tror jag inte att man skall söka i propositionen utläsa någon sådan strävan som herr Kaijser målade upp, nämligen att försöka bura in vissa oförvitliga samhällsmedborgare. Självfallet är det inte så, utan vi antar väl att domstolen kommer att handskas varligt med denna lagstiftning liksom med all annan lagstiftning. | herr talman herr hibinette kände inte igen mig i mitt första inlägg jag hade verkligen formulerat det noga och var angelägen om att följa mitt manuskript ty jag vet att den här debatten kommer att följas med mycket stort intresse från visst håll därför vill jag att det jag sade verkligen skulle vara noga övervägt denna fråga är i verkligheten en stor principfråga och det tycks reservanterna helt ha bortsett från vad som i dag oroar de anställda om de nu är tjänstemän eller arbetare är att utvecklingen skall bli sådan att man inte längre har möjligheter att kunna utkräva samma trygghet i anställningen och samma förmåner som man har när man klart kan utpeka sin arbetsgivare detta är ganska besvärande i länder där man har fått en snabb utveckling av denna handel med människor som det faktiskt innebär att sälja arbetskraft mest utpräglat är detta i ameri ka där jag har haft tillfälle att studera förhållandena jag skall inte göra jämförelser men den kommitté som har sysslat med dessa frågor åkte över till england och tog där kontakt med företag som arbetar just med att förmedla arbetskraft efter de principer som man nu vill slå vakt om från borgerligt håll i vårt land vi kan dokumentera att dessa företag talade om att det är en mycket lukrativ verksamhet det är mycket lönande att driva förmedling i dessa former det finns i dag stora företag som arbetar världen över multinationella företag som ibland förmedlar arbetskraft över gränserna jag kan mycket väl förstå att de svenska löntagarorganisationerna är mycket känsliga och säger att de verkligen inte vill öppna portarna för att vi i vårt land skall få en hantering som kan leda till att den anställde får en svagare ställning jag har blivit uppvaktad av personer som har gjort tjänst i sådana skrivbyråer och vilka har talat om för mig att de inte har känt någon trygghet de har suttit hemma vid sin telefon och väntat och måhända fått besked om att de kan få en tjänst men många gånger har de förgäves fått vänta på det arbetet jag skall i rättvisans namn också säga att jag har blivit uppvaktad av andra som har talat för de ambulerande skrivbyråerna och betonat att de tycker att detta är en för dem lämplig form av arbetsinsats jag vill göra rättvisa i min framställning båda sakerna har förekommit likaväl som de ambulerande skrivbyråerna har talat för möjligheterna av att få fortsätta med denna olagliga verksamhet har också representanter för de legala skrivbyråerna det vill säga de som åtar sig arbetsuppgifter som de kan utföra på sitt kontor eller i viss begränsad utsträckning hos en beställare vädjat och sagt att det måste bli en sådan ordning i vårt land att man efterlever lagstiftningen annars blir situationen ohållbar för oss som försöker uppträda på ett riktigt sätt ang olaga arbetsförmedling och försöker vara laglydiga och det blir en besvärande konkurrens så länge man medger att företag får arbeta på ett olagligt sätt jag har med detta kanske lämnat en ytterligare motivering till varför jag ser allvarligt på denna fråga om just denna typ av verksamhet som representerar något tusental skulle ha en så avgörande betydelse som herr häbinette och andra anser är detta litet förvånande eftersom cirka tvåhundratusen människor är anställda på kontor i det här landet jag tror säkerligen att vi kan undvara denna verksamhet om vi skulle behöva någonting av den formen och om det föreligger ett stort intresse härför vad är det då som hindrar att företagen går samman och bildar en sådan förmedling utan vinstsyfte den möjligheten finns ju och därför tror jag att de företag som anser att det är nödvändigt för att det hela skall fungera kan ha anledning överväga om man inte kan lösa detta i en laglig form vi har talat om skrivbyråerna men det finns kanske även anledning att nämna varven eftersom det var representanter för varvsanställda som först pekade på behovet av en skärpning i lagstiftningen jag har uppvaktats av arbetare som har funnit det otillständigt att en verksamhet skall kunna få fortgå som medför svårigheter att klara ut ansvarsfördelningen om en arbetare kommer till skada arbetaren är kanske anställd hos en entreprenör som inte alltid har haft de ekonomiska resurserna eller möjligheter i övrigt att ta hand om sina arbetare om de råkar ut för skada av något slag dödsfall har inträffat där det inte helt har kunnat utredas vem som varit arbetsgivare och därmed bär ansvaret varvsarbetarna har därför framhållit nödvändigheten av en skärpt övervakning av gällande lagstiftning representanterna för moderata samlingspartiet som i övrigt tycker jag ställer anspråk på att vi skall tillgripa mer av korrektiv och i allmänhet tyc ker att samhället borde ta i kraftigare för att komma till rätta med vissa företeelser har fastnat för att det just på detta område inte får förekomma att man i lagstiftningen tar in begreppet fängelsestraff naturligtvis har fängelsestraffet inte kommit med därför att man önskar att få tillgripa det det är självfallet en sista utväg men det markerar det allvar som man fäster vid att denna lagstiftning skall efterlevas hittills har det hänt att den som begått ett sådant här brott bara betalat böterna och sedan arbetat vidare då måste vi ta till starkare medel för att vinna respekt för lagstiftningen det är inte så helt unikt att man för förseelser av detta slag kan tänka sig fängelsestraff jag tycker nog att herr kaijser som jag i övrigt hyser stor respekt för och gärna lyssnar på kom litet väl långt ut jag misstänkte ett slag nästan att han slog över från allvar till kåseri jag är något förvånad över varför man har tagit upp denna debatt det har ju starkt markerats att straffet kan komma i fråga endast i exceptionella fall från den synpunkten tror jag inte att man skall söka i propositionen utläsa någon sådan strävan som herr kaijser målade upp nämligen att försöka bura in vissa oförvitliga samhällsmedborgare självfallet är det inte så utan vi antar väl att domstolen kommer att handskas varligt med denna lagstiftning liksom med all annan lagstiftning | manhärhybinett kände inte igen mig i mitt första inlägg här jag jag hade verkligen formulerat det så noga och var angelägen om att följa mitt manuskrip därför att jag vet att den här debatten kommer att följas med mycket stort intresse från visst håll och därför ville jag att det jag sa verkligen skulle vara noga övervägd jag vill säga att den här frågan i verkligheten en stor principfråga och det tycks man helt ha bortsett ifrån från reservanternas sida vad som oroar de anställda om de nu är tjänstemän eller arbeta i dag det är att man ska få en utveckling där man inte längre har möjlighet att kunna utkräva samma trygghet i anställningen samma förmåner som man har när man kan klart utpeka sin arbetsgivare det är ganska besvärande i länder där man har fått en snabb utveckling utav denna handel med människor som det i verkligheten i att sälja arbetskraft mest utpräglat har vi de amerika jag haft tillfälle att se det där jag ska inte ägöra jämförelser men en kommitté som har sysslat med de här frågorna och förberett och åkt över till england och där man tog kontakter med företag som arbetar just med att förmedla arbetskraft efter dessa principer som man nu vill slå vakt om från borgerligt håll här i vårt land vi kan dokumentera att man talar om från företagets sida att detta är en mycket lukrativ verksamhet det är mycket lönande att driva förmedling i de här formerna och vi har i dag stora företag som arbetar världen över multinationella företag som försöker bryta sig in och som förmedlar arbetskraftgränserna över ibland och jag kan väl förstå att de svenska löntagarorganisationerna är väldigt känsliga och säger att vi vill verkligen inte öppna portarna för att vi i vårt land ska få en hantering som möjligen som kan leda till att en anställde får en svagare ställning jag har blivit uppvaktad utav människor som har gjort tjänst i såna här skrivbyrår som har talat om för mig att de inte har känt någon trygghet att de har fått arbetsuttit hemma vid sin telefon och väntat om ända fått ett besked at nu kan du göra någon tjänst men man har många gånger fått förgäves vänta på det arbetet jag ska i rättvisans namn säger också att jag har blivit uppvaktad utav andra som har talat för de ambulerande skrivbyråerna och som har betonat att de tycker att detta är en för dem lämplig form utav arbetsinsats jag vill göra rättvisa i min framställning men båda sakerna har förekommit men likaväl som de ambulerande skrivbyråerna har talat för möjligheterna att få fortsätta med denna olagliga verksamhet sa också representanter för de legala skrivbyråerna det vill säga de som åtar sig arbetsuppgifter som utförde på sitt kontor eller som också i viss begränsad utsträckning kan göra det hos en beställare under förutsättning att de ha arbetsledning och så vidare de har också vädjat och sagt att det måste bli en ordning så att man efterlever lagstiftningen annars är det ohållbart för oss som försöker uppträda på ett riktigt sätt och vara laglydiga i vårt land för oss blir det en besvärande konkurrens så länge man medger att företag ska få arbeta på ett olagligt sätt jag hav med det kanske gett en ytterligare motivering varför jag tar allvarligt på den här frågan sen vill jag betona att skulle det vara på det sättet att den svenska företagsamheten hade ett så stort behovet av just denna typut av verksamhet är lite förvånad eftersom vi vill ha jag tippar ett par hundra tusen människor som anställda på kontorer i det här landet att den här lilla gruppen som repre senterar något tusental kanske skulle få en ha en så avgörande betydelse som det framhållers här utav hybinett och andra jag tror säkerligen vi kan undvara dem men skulle vi behöva någonting utav den formen om det för företagsamheten ett stort intresse vad är det då som hindrar att företagen går samman så bildar en sådan organisationsförmedling som svarar för den här förmedlingen utan vinstsyfte den möjligheten finns ju och därför tror jag att man kan ha anledning i så fall för de företag som verkligen anser att det här är så nödvändigt för att det hela ska fungera att de överväger om inte man då kan lösa det här i en laglig form vi har talat om skrivbyråerna men det var kanske också anledning att nämna varven därför det är jkanske i synnerhet de som först pekade på behovet av eller representanter för varvsanställda som pekar bepå behovet utav en skärpning utav lagstiftningen vi har aft uppvaktning från sådan arbetare som har sagt att de r otillständigt att det ska kunna fortgå en sån här verksamhet som gör att till exempel när en arbetare kommer till skada så det är svårigheter att klara ut vem som bär ansvaret för det han är anställd hos en entreprenör en entreprenör som inte alltid har haft de ekonomiska resurserna eller möjligheter i övrigt att ta hand om de de de här personerna i den mån de har råkat ut för för skador ut av olika slag det har inträffat dödsfall där man inte har kunnat klart utreda ansvaret med hänsyn till vem som har varit arbetsgivaren och därför har de där starkt från den sidan varvsarbetarna framhållit nödvändigheten av att man får en skärpning att man får en bättre övervakning utav den lagstiftning som gäller då säger man då och där är det alltså de som representanter för moderata samlingspartiet som i övrigt tycker jag ge ställer anspråk på att vi ska tillgripa mer utav korrektiv och att vi i allmänhet tycker man att det här samhället borde ta i kraftigare när det gäller att komma till rätta med vissa företeelser men just här har man fastnat för att på det här området får det inte lov att förekomma att man i lagstiftningen för in någonting sånt här begrepp som fängelsestraff naturligtvis har det inte kommit med därför att man önskar att defår lov att tillgripa det det är en sista utvägsjälvfallet men det markerar tycker jag det allvar som man fäster vi att denna lagstiftning ska efterlevas därför att nu har det förekommit att man bara har betalat dem där böterna och så har man arbetat vidare och då måste vi ta till starkae medel för att vi ska vinna respekt för lagstiftningen och det är ju ändå inte så helt unikt att man förförseelser ut av det här slaget kan tänka sig fängelsestraff jag tyckte nog att hakaiser som jag i övrigt har stor respekt för att lyssna påoch kom lite väl långt ut ja misstänkte nästan att det slog över ett tak från allvaret till koseriet när jag följde honom men jag är något förvånad över varför man just har tagit upp det här det är ju starkt markerat att det måste ju var i exceptionella fall som det här kan komma i fråga och ur den synpunkten så tror jag inte man här i ska uttläsar någn sådn önskan som här kaiser tycktes måla upp att det skulle vara liksom en strävan att försöka bura in vissa oförvitliga samhällsmedborgare självfallet är det inte så utan antar väl att domstolen kommer att handskas vanligt med den här lagstiftningen som man gör liksom man gör med alla andra rtalman | 2,719.035 | 3,246.423 | 1917-02-02 | 2009-06-05 | 0.410804 | 0.990232 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-JDLcT5nmit3PaDZVckzujF | prot-1970-höst-fk--44 | 68 | [
"1970-12-10"
] | Gudmund Ernulf | i-HkRfm34QRnYJtBXctyaMk | i-HkRfm34QRnYJtBXctyaMk | null | Liberalerna | Västra Götalands läns södra valkrets, Göteborgs kommuns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 3,264.558574 | 3,494.91511 | 230.356537 | Herr talman! Statsrådet Holmqvist rekommenderade företagen att gå samman till gemensamma förmedlingar utan vinstsyfte. Det kanske är ett bra uppslag såsom alternativ till andra lösningar. Herr Dahlbergs förslag att varje företag och varje myndighet skall lägga upp särskilda register på personer som kan tänkas vara villiga att hjälpa dem vid förekommande behov skulle medföra ett betydligt större sammanlagt arbete än om bara en person åtog sig att klara detta genom att starta en skrivbyrå. Vad man än kan säga om det förslaget — man kan beteckna det på många olika sätt — är det uteslutet att det kan kallas rationellt. Jag är i alla fall glad över att statsrådet har visat intresse för att studera de problem som faktiskt kan uppkomma. Här har inte, herr talman, yrkats att fängelsestraffet skall utgå. Jag sade att jag av praktiska skäl inte skulle göra det, men när jag nu har vunnit gehör hos flera kolleger i kammaren skall jag framställa ett formellt yrkande. Jag yrkar sålunda, herr talman, att i propositionens förslag till lagstiftning i 8 $, första stycket, orden ”eller fängelse i högst sex månader” utgår. Jag yrkar vidare att i samma förslag 9 $, första stycket, motsvarande ord utgår. Med detta yrkande är min avsikt att fängelsestraffet helt skall avföras från den föreslagna lagstiftningen. Till sist vill jag bemöta vad statsrådet Holmqvist anförde om att det här gäller en stor principfråga. Om vi tar frågan i hela dess vidd är det riktigt. Kanske herr Holmqvist slog över en smula i kåseriets form när han sade att man i Amerika inte har någon riktig arbetsförmedling, utan att man där har så otillfredsställande förhållanden att arbetskraften används som något slags vara. Jag vet inte om det var herr Holmqvists avsikt att säga att detta är det borgerliga idealet. Jag kanske gör en alltför hård tolkning av herr Holmqvists uttalande — jag hoppas det. Han talade emellertid om den princip som de borgerliga vill slå vakt om och nämnde i sammanhanget vad som tillämpas i Amerika. Men statsrådet och jag är kanske överens om att reservanterna inte intar en sådan ståndpunkt. Vi är överens om att vi skall ha en samhällelig arbetsförmedling som är så väl utbyggd som möjligt och ger så god service som möjligt. Om jag sedan skall beröra den stora principfrågan vill jag som min uppfattning framföra att enskilda skall kunna konkurrera inom de flesta grenarna av samhällets verksamhet. Det sporrar myndigheterna om de enskilda visar att något kan göras bättre. Jag har emellertid inte tagit upp det problemet i detta sammanhang med hänsyn till de internationella konventionerna, som Sverige biträtt, utan nöjer mig med att säga att jag anser att det är oriktigt att straffa den som kompletterar samhällets service i de fall densamma inte fungerar. Har vi en väl utbyggd arbetsförmedling i samhällets regi är det ingen som tvingas att ta anställning hos någon skrivbyrå. Det gör de som anser att det passar dem. Andra kan gå till arbetsförmedlingen och få god hjälp där. Jag har tidigare föreslagit att privat arbetsförmedling när det gäller kontorsarbetskraft, för förebyggande av alla risker för missbruk, skall förutsätta auktorisation. | herr talman statsrådet holmqvist rekommenderade företagen att gå samman till gemensamma förmedlingar utan vinstsyfte det kanske är ett bra uppslag såsom alternativ till andra lösningar herr dahlbergs förslag att varje företag och varje myndighet skall lägga upp särskilda register på personer som kan tänkas vara villiga att hjälpa dem vid förekommande behov skulle medföra ett betydligt större sammanlagt arbete än om bara en person åtog sig att klara detta genom att starta en skrivbyrå vad man än kan säga om det förslaget man kan beteckna det på många olika sätt är det uteslutet att det kan kallas rationellt jag är i alla fall glad över att statsrådet har visat intresse för att studera de problem som faktiskt kan uppkomma här har inte herr talman yrkats att fängelsestraffet skall utgå jag sade att jag av praktiska skäl inte skulle göra det men när jag nu har vunnit gehör hos flera kolleger i kammaren skall jag framställa ett formellt yrkande jag yrkar sålunda herr talman att i propositionens förslag till lagstiftning i åtta paragrafen första stycket orden eller fängelse i högst sex månader utgår jag yrkar vidare att i samma förslag nio paragrafen första stycket motsvarande ord utgår med detta yrkande är min avsikt att fängelsestraffet helt skall avföras från den föreslagna lagstiftningen till sist vill jag bemöta vad statsrådet holmqvist anförde om att det här gäller en stor principfråga om vi tar frågan i hela dess vidd är det riktigt kanske herr holmqvist slog över en smula i kåseriets form när han sade att man i amerika inte har någon riktig arbetsförmedling utan att man där har så otillfredsställande förhållanden att arbetskraften används som något slags vara jag vet inte om det var herr holmqvists avsikt att säga att detta är det borgerliga idealet jag kanske gör en alltför hård tolkning av herr holmqvists uttalande jag hoppas det han talade emellertid om den princip som de borgerliga vill slå vakt om och nämnde i sammanhanget vad som tillämpas i amerika men statsrådet och jag är kanske överens om att reservanterna inte intar en sådan ståndpunkt vi är överens om att vi skall ha en samhällelig arbetsförmedling som är så väl utbyggd som möjligt och ger så god service som möjligt om jag sedan skall beröra den stora principfrågan vill jag som min uppfattning framföra att enskilda skall kunna konkurrera inom de flesta grenarna av samhällets verksamhet det sporrar myndigheterna om de enskilda visar att något kan göras bättre jag har emellertid inte tagit upp det problemet i detta sammanhang med hänsyn till de internationella konventionerna som sverige biträtt utan nöjer mig med att säga att jag anser att det är oriktigt att straffa den som kompletterar samhällets service i de fall densamma inte fungerar har vi en väl utbyggd arbetsförmedling i samhällets regi är det ingen som tvingas att ta anställning hos någon skrivbyrå det gör de som anser att det passar dem andra kan gå till arbetsförmedlingen och få god hjälp där jag har tidigare föreslagit att privat arbetsförmedling när det gäller kontorsarbetskraft för förebyggande av alla risker för missbruk skall förutsätta auktorisation | rtalman asodet holmkvist de rekommenderade företagen att gå samman till förmedningar gemensam monsation utan min syfte och det bra uppslag som alternativ till andra lösningar här dalbergs lösning är att varje företag av varje myndighet ska lägga upp särskilda register på personer som de kan spåra upp och tänkas vara villiga att komma ner och hjälpa dem vid förefallande behov de skulle ju geett betydligt sammanlagt betydligt mera arbete än om man har en person som åtalas ach klara detta i en skrivbyrå så vad man än mår säga om det förslaget man kan beteckna på många olika sätt men det väl uteslutet att betecknat det som rationellt jag r alla fall glad att statsrådet här visade intresse för att studera de problem som faktiskt uppkommer en annan sak hart talman här har inte yrkats att fängelsestraffet ska utgå jag sa att jag praska fel ska jag inte göra det men jag nu fått gehör bland flera kolleger i kammaren så ska jag framställa ett formellt yrkande jag yrkar sålunda här talman att epopositionens förslag till lagstiftning i åttonde paragrafen första stycket orden eller fängelse i högst sex månader utgå jag yrkar vidare att i samma förslag nionde paragrafen första stycket motsvarande ord eller fängelse i högst sex månader utgå och med det är min avsikt att fängelsestraff helt ska avföras från den föreslagna lagstiftningee n till sist här statsrådet honk nämnde att det är en stor pricipfråga det gäller jadet är klart ott vi tar upp frågan era vi slivede so eledi kanske det var ott slå över lite grann i koseriets form när romkvis säger atkan ria mirka där har man ingen riktad arbetsförmedning utan där har man de här uppfedsfredsställande förhållanden att arbetsklaften används någonslag vara jag vet inte om det var rompisk mening att säga att det är de borgerliga li det borgerliga idealet jag kanske tolkar härkonkist för hårt jag hoppas det men han talade om att den princip som de borgerliga vi slor vakt om i sammanhang med den amerikskildringen av amerikanska förhållanden men är vi kanske överens om statsochteater och inte reservanternas ståndpunkt vi är överens om att vi ska ha en samhälls samhällig arbetsförmedling som är så fullt upbygg som möjligt och som ger så god service som möjligt sen om vi ska ta den stora prinsikfrågan så tycker jag att vi den mesta samhällsverksamhet så ska de enskilda kunna konkurrera det bara sporrar att enskilda visa om de kan de bättre men i det här sammanhanget har inte tagit upp det problemet med hänsyn till de internationella konventionerna utan jag nöjer mig med att säga att i de fall där samhällsservicen inte fungerar så tycker jag det är orikligt att straffa dem som kompletterar samhällets service och har vi en väl upbyggd arbetsförmedlinge i samhälles regi så är de ju ingen som tvingas att anställa sig hos någon skrivbyrå det gör dem som för vilka det passar andra kan gå till arbetsförmedlingen och få en god förmedling där för att förebygga alla risker för missbruk så har jag tidigare föreslagit att offentlig arbetsförmedling när det gäller kontorsarbeteeför at privat arbetsförmedling när det gäller kontorsarbetskraft förutsätter as oftanisation jag | 3,264.603 | 3,492.585 | 1914-11-22 | 2010-02-20 | 0.312545 | 0.992774 | 5 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-V65M5J3cew2bbTaPckjLfg | prot-1970-höst-fk--44 | 70 | [
"1970-12-10"
] | Rolf Kaijser | i-VJEkk4hYQan6syE9gekBfS | i-VJEkk4hYQan6syE9gekBfS | null | Moderaterna | Värmlands läns valkrets | förstakammarledamot | man | 3,652.21562 | 3,779.040747 | 126.825127 | Herr talman! Till herr statsrådet vill jag säga att jag inte utbredde mig över frågan om det behövs skärpt straff eller inte; jag stannade bara vid frågan om man skulle använda fängelsestraff. Jag kåserade inte, herr statsråd, utan jag talade allvar. Under några år har jag haft anledning att syssla med frågan om vården och vistelsen på fängelser, och det har väl gjort att jag har fått en ganska stark känsla för vad fängelsestraff kan betyda. Statsrådet sade också att vi i moderata samlingspartiet brukar tala så mycket om att man behöver mera bestämda straff. Det kanske är riktigt, men det gäller de fall där straffen behövs. I mitt förra anförande talade jag om de tillfällen då det kan vara skäl att tillgripa ett sådant medel som fängelsestraff. Jag kan inte tycka att det finns skäl att tillgripa det medlet i detta sammanhang. Jag skulle vilja ansluta mig till det yrkande som herr Ernulf nyss framställde, ty det innehåller enligt min mening det väsentliga, nämligen att fängelsestraff inte bör förekomma vid överträdelser av sådana här lagar, vilka jag anser vara politiskt betingade. | herr talman till herr statsrådet vill jag säga att jag inte utbredde mig över frågan om det behövs skärpt straff eller inte jag stannade bara vid frågan om man skulle använda fängelsestraff jag kåserade inte herr statsråd utan jag talade allvar under några år har jag haft anledning att syssla med frågan om vården och vistelsen på fängelser och det har väl gjort att jag har fått en ganska stark känsla för vad fängelsestraff kan betyda statsrådet sade också att vi i moderata samlingspartiet brukar tala så mycket om att man behöver mera bestämda straff det kanske är riktigt men det gäller de fall där straffen behövs i mitt förra anförande talade jag om de tillfällen då det kan vara skäl att tillgripa ett sådant medel som fängelsestraff jag kan inte tycka att det finns skäl att tillgripa det medlet i detta sammanhang jag skulle vilja ansluta mig till det yrkande som herr ernulf nyss framställde ty det innehåller enligt min mening det väsentliga nämligen att fängelsestraff inte bör förekomma vid överträdelser av sådana här lagar vilka jag anser vara politiskt betingade | härtalmanjag skulle vilja säga till statsrådet att jag inte utbredde mig över frågan om det behövdes ett skärpt straff eller inte i den här frågan jag stannade bara vid frågan om han skulle använda fängelsestraff jag koserade inte statsrådet jag talade allvar jag har haft anledning att syssla med frågan om omvården på på fängelserna om vistelsen på fängelserna under några år nu och dedet har väl gjort att jag har fått en ganska stark känsla för vad det kan betyda statsrådet sa också det där att vi i moderata samlingspartiet brukar tala om så mycket om att man behöver mera bestämda straff det kan kanske vara riktigt men det ä i de fall där strafferna betdedr strafferna behövs och jag talade a i mitt förra anförande om de tillfällen då jag tycker att det kan vara skäl att tillgripa ett sådnt medel som fängelsestraff jag kan inte tycka att det finns skäl att tillgripa det medlet i de här fri de här frågorna och jag skulle vilja ansluta mig till de yrkande som härernulf nyss framställde därför det innehåller enligt min mening det väsentliga i det här sammanhanget nämligen att fängelsestraff inte bör förekomma vid såna här såna här överträdelser utav dem utan såna här lagar sode vill jag upprepa jag anser att de lagarna är politiskt betingade det är de som ligger bakom dem jag | 3,655.215 | 3,764.3 | 1903-12-31 | 1980-03-15 | 0.445644 | 0.826539 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-25HrpC4yViTGvkSVwe9PCr | prot-1970-höst-fk--44 | 71 | [
"1970-12-10"
] | Gösta Jacobsson | i-XPr3PnVuUMtyzo8JrG3hoP | i-XPr3PnVuUMtyzo8JrG3hoP | null | Högerpartiet | Malmöhus läns valkrets | förstakammarledamot | man | 3,789.685908 | 3,883.217317 | 93.531409 | Herr talman! Jag är upprörd, och det är därför jag har begärt ordet. Jag är upprörd över att man i tvåkammasystemets sista timmar skall fatta ett beslut av den innebörd, som föreslagits i fråga om fängelsestraffet. Herr statsrådet sade att oppositionen inte vill förstå att detta är en stor principfråga om att hävda samhällets befogenheter. Jo, det kan jag förstå, men då bör statsrådet också förstå att det här är tal om en stor principfråga på det rättsliga området. Jag tycker att det är ovärdigt det svenska rättssamhället att införa fängelsestraff för en sådan verksamhet som förmedling av arbetskraft. Det är ingen rimlig proportion mellan brottet och straffet. Herr statsrådet sade att fängelsestraffet skrivs in i lagen bara som en markering för de svåra fallen. Det är inte så, utan den omständigheten att fängelse ingår i straffskalan måste framstå som ett uttryck för lagstiftarens mening att det är fråga om ett kvalificerat brott av sådan svårighetsgrad att det kan förskylla frihetsberövande. Jag instämmer livligt och av hela mitt hjärta uti det yrkande som nyss framställts av herr Ernulf. | herr talman jag är upprörd och det är därför jag har begärt ordet jag är upprörd över att man i tvåkammasystemets sista timmar skall fatta ett beslut av den innebörd som föreslagits i fråga om fängelsestraffet herr statsrådet sade att oppositionen inte vill förstå att detta är en stor principfråga om att hävda samhällets befogenheter jo det kan jag förstå men då bör statsrådet också förstå att det här är tal om en stor principfråga på det rättsliga området jag tycker att det är ovärdigt det svenska rättssamhället att införa fängelsestraff för en sådan verksamhet som förmedling av arbetskraft det är ingen rimlig proportion mellan brottet och straffet herr statsrådet sade att fängelsestraffet skrivs in i lagen bara som en markering för de svåra fallen det är inte så utan den omständigheten att fängelse ingår i straffskalan måste framstå som ett uttryck för lagstiftarens mening att det är fråga om ett kvalificerat brott av sådan svårighetsgrad att det kan förskylla frihetsberövande jag instämmer livligt och av hela mitt hjärta uti det yrkande som nyss framställts av herr ernulf | jag tal majag är upprörd det är därför jag har begärt ordet jag är upprörd över att man vill att vi i andrakammarsystemets sista timmar ska fatta ett beslut utav den här innebörden jar statsrådet sa att oppositionen vägrar att förstå att det är en stor principfrågar detta en pripfråga om samhällets befogenhet det kan jag förstå men då bör statsrådet också förstå att det är en principfråga på det rättsliga området det här ät tal om jag tycker det är ovärdigt för det svenska rättssamhället att införa fängelsestraff för en sådan företeelse som förmedling av arbetskraft det är ovärdigt för det svenska rättssamhället det är ingen proportion mellan brottet och straffet ä statsrådet sa att fängelsestraffet är i lagen bara som en markering av de svåra fallen det är inte så utan det är en relitet ja instämmer livet och hela hjärtet be var mitt hjärta med de yrkande som nu nyss framställdes tår härn aod | 3,789.685 | 3,907.184 | 1904-04-30 | 1989-02-25 | 0.371207 | 0.811953 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-628W4vuBA3tMjyrTwJwWxi | prot-1970-höst-fk--44 | 72 | [
"1970-12-10"
] | Eric Holmqvist | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | null | Socialdemokraterna | Fyrstadskretsen, Malmöhus läns valkrets | ledamot, försvarsminister, jordbruksminister, förstakammarledamot, inrikesminister | man | 3,891.451613 | 4,063.709677 | 172.258065 | Herr talman! Jag skall inte förlänga denna debatt, men jag vill gärna säga att jag kan föreställa mig former av förmedling, mot vilka man får tillgripa ett sådant straff, när vissa människor utnyttjar andra på ett helt otillbörligt sätt. Jag kan inte nämna exempel just från Sverige, men vi vet att det i våra grannländer har förekommit att man avslöjat vissa agenter, som under lång tid gjort sig en betydande vinst på arbete som utförts av människor, vilka i det främmande landet kanske inte rätt har förstått förhållandena. När verksamheten tar en grov och utmanande form kan jag väl tänka mig att man inte har några andra möjligheter än att tillgripa fängelsestraff. Vi kan naturligtvis inte bedöma lagstiftningen utifrån de förhållanden vi känner i dag. De beskedliga och i övrigt hedervärda damer, som nu tycks balansera på lagens råmärke, bör väl komma till insikt om att de måste anpassa verksamheten så att de inte skall behöva ställas inför alternativet fängelse. Om det hade gällt att stifta ny lag, hade man väl övervägt det och gått fram försiktigt. Vi har nu att konstatera att det finns en lagstiftning som förbjuder arbetsförmedling men att de korrektiv vi hittills haft inte varit tillräckliga. Därför har vi fått gripa till starkare medel för att vinna respekt för det hela. Sedan vill jag understryka vad jag uttalade tidigare. Jag föreställer mig — i motsats till vad herr Jacobsson säger — att fängelsestraff kommer att bli mycket sällsynt och kommer att bli föremål för en mycket noggrann prövning. Herr Jacobsson antydde ju närmast att han i det framlagda förslaget såg en mycket överhängande fara, och han tyckte att det var något av ett dystert inslag i avslutningen av riksdagens arbete. Det är möjligt att denna diskussion på sitt sätt kan markera en skiljelinje mellan olika intressen hos arbetstagaren och arbetsgivaren eller arbetsköparen — vilket ordval man nu använder. Då är det ingenting nytt att det har skurit sig i denna kammare. Då är det kanske inte fel att det blir en avslutning som markerar att det fortfarande finns intressemotsättningar mellan arbetsgivare och löntagare i vårt land. | herr talman jag skall inte förlänga denna debatt men jag vill gärna säga att jag kan föreställa mig former av förmedling mot vilka man får tillgripa ett sådant straff när vissa människor utnyttjar andra på ett helt otillbörligt sätt jag kan inte nämna exempel just från sverige men vi vet att det i våra grannländer har förekommit att man avslöjat vissa agenter som under lång tid gjort sig en betydande vinst på arbete som utförts av människor vilka i det främmande landet kanske inte rätt har förstått förhållandena när verksamheten tar en grov och utmanande form kan jag väl tänka mig att man inte har några andra möjligheter än att tillgripa fängelsestraff vi kan naturligtvis inte bedöma lagstiftningen utifrån de förhållanden vi känner i dag de beskedliga och i övrigt hedervärda damer som nu tycks balansera på lagens råmärke bör väl komma till insikt om att de måste anpassa verksamheten så att de inte skall behöva ställas inför alternativet fängelse om det hade gällt att stifta ny lag hade man väl övervägt det och gått fram försiktigt vi har nu att konstatera att det finns en lagstiftning som förbjuder arbetsförmedling men att de korrektiv vi hittills haft inte varit tillräckliga därför har vi fått gripa till starkare medel för att vinna respekt för det hela sedan vill jag understryka vad jag uttalade tidigare jag föreställer mig i motsats till vad herr jacobsson säger att fängelsestraff kommer att bli mycket sällsynt och kommer att bli föremål för en mycket noggrann prövning herr jacobsson antydde ju närmast att han i det framlagda förslaget såg en mycket överhängande fara och han tyckte att det var något av ett dystert inslag i avslutningen av riksdagens arbete det är möjligt att denna diskussion på sitt sätt kan markera en skiljelinje mellan olika intressen hos arbetstagaren och arbetsgivaren eller arbetsköparen vilket ordval man nu använder då är det ingenting nytt att det har skurit sig i denna kammare då är det kanske inte fel att det blir en avslutning som markerar att det fortfarande finns intressemotsättningar mellan arbetsgivare och löntagare i vårt land | toistjag ska inte förlänga den här debatten men jag vill gärna säga att jag kan föreställa mig former utav förmedling där man får tillgripa ett sådnt straff där människor vissa människor utnyttja andra på ett sånt helt otillbördligt sätt jag kan inte nämna exempel just från sverige men vi vet att från våra grannländer hade förekommit att man avslöjat vissa agenter som har haft människor som kanske inte i det här främmande landet har kunnat göra rätt för sig som rätt har förstått förhållanden där man har hållit på under lång tid att tjäna en betydande provision på det arbete som de utför jag kan väl tänka mig att när de går in i en verklig grov och utmanande form ochm man inte har andra möjligheter att man får tillgripa det vi kan natuls inte bedöma lagstiftningen ifrån det vi känner i dag jag tror inte att någontav de beskedliga och hedervärda damer i övrigt som nu tycks balansera här på llagens råmärke bör de bör väl kunna komma till insikt om att anpassa verksamheten utan man ska jut ställa sig inför alternativet med ett fängelsestraff men hade det varit att stifta ny lag så kunde vi väl övervägt det och gått fram försiktigt men vad vi har att konstatera att d vi har en lagstiftning som förbjuder detta och då har inte de korrektiv som vi har haft hittills varit tillräckliga och då har vi fått gripa till stackare medel för att vinna respekt för det hela sen vill jag gärna understryka vad jag tidigare sa jag föreställer mig i motsats till vadha jakobsson säger att det här kommer att bli mycket sällsynt och det kommer att bli föremål för en mycket noggrann prövning här jakobson antydde junärmast att han såg detta en en väldigt överhängande och fara och han tycke nog att det var något av ett dystert inslag i avslutningen utav riksdagens arbete här det är möjligt att den kan markera på sitt sätt den här diskussionen en skiljelinje mellan arbetstagaren och arbetsgivaren eller arbetsköparen vilket ordval man nu använder de olika intressena och då är e ingenting nytt att det har skurit sig i den här kammaren och dåä r det kanske inte fel i att det också får bli en avslutning att man får en fråga där det fortfarfarande markeras att det finns intressemotsättningar mellan arbetsgivare och löntagare i vårt land eieiieaaiaaiieeeeeaee | 3,882.727 | 4,063.083 | 1917-02-02 | 2009-06-05 | 0.374974 | 0.96614 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-Tpg5DphfJy6dN1h9EFJBfo | prot-1970-höst-fk--44 | 76 | [
"1970-12-10"
] | Erik Carlsson | i-Apri7FgXXxnC71KLoUptE9 | i-Apri7FgXXxnC71KLoUptE9 | null | Centerpartiet | Dalarnas läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 4,821.859083 | 6,054.286927 | 1,232.427844 | Herr talman! Detta jordbruksutskottets utlåtande nr 51 som vi nu går att behandla rör en fråga som innehåller många principiella aspekter. Utlåtandet grundar sig på proposition nr 173 om intrång i Stora Sjöfallets nationalpark. I detta ärende har väckts en rad motioner med avslagsyrkanden på Kungl. Maj:ts proposition. Den som läser propositionen finner att den är ytterst knapphändigt skriven. Jordbruksutskottets utlåtande är om möjligt än mer knapphändigt skrivet. Propositionen och utlåtandet ger ingen bild av de konsekvenser och de frågeställningar som ändå ligger i botten. En proposition som i sin sammanfattning endast omfattar två rader om vad saken gäller, nämligen ett intrång i Stora Sjöfallets nationalpark, ger ingen bild av frågan som sådan. Utskottsutlåtandet, som bara innehåller fyra sidor, ger heller ingen bild av den. Funnes det ingen reservation bifogad till utlåtandet, skulle det se ytterst magert ut. Motionerna, som tillsammans omfattar 16 sidor, ger en belysning av vad frågan gäller. Jag har en känsla av att jordbruksutskottets majoritet har lagt ned alltför litet arbete och ägnat alltför liten uppmärksamhet åt att sätta sig in i vad denna fråga verkligen gäller. I propositionen föreslås vissa intrång i Stora sjöfallets nationalpark, som skall göra det möjligt att reglera fjällsjön Autajaure och byggandet av Ritsems kraftverk. Vattenfall har begärt rätt att reglera Autajaure och att i viss omfattning reglera Sitasjaure; fjällsjöar längst upp emot norska gränsen. För att man skall kunna bygga RBRitsems kraftverk höjer man vattennivån med 32 meter genom att bygga en damm i Teusajauredalen. Det innebär att Autajaureoch Sitasjauresjöarna praktiskt taget kommer på samma höjd över havet. På det sättet förändrar man vattenflödet från dessa båda sjöar, vilket tidigare gått ned genom Teusajauredalen, så att det nu går rakt ut i Suorvasjöarna. Dalgången vid Teusajaure blir därigenom praktiskt taget torrlagd under långa tider. I boken ”Kungsleden”, som kom ut för ett par år sedan, sägs om denna dalgång, att man där har den svenska högfjällsnaturen i sitt orörda skick såsom den kan visas ursprunglig. Det sägs också att detta skall vara ett av de vackraste områden i sitt slag som vi har här i landet. Sjön Satisjaure, som ligger söder om Teusajauredalen, kommer att dämmas upp. Vattnet leds nu till Vietasjåkk. Nästa frågeställning blir då: När man tar bort tilloppet nordväst ifrån, får man då en tillräcklig vattenmängd i Satisjaure? Förvisso icke. Det har gjort att frågan om Kaitums kraftstation och Kaitumsjöarna kommit in i bilden. I propositionen sägs, liksom man sagt i den allmänna diskussionen, att det inte finns något samband mellan utbyggandet av Ritsems kraftstation och ett eventuellt byggande av Kaitums kraftstation. Under de allra senaste dagarna har vi fått upplysningar från Vattenfall som säger något helt annat. Jag skall återkomma till det senare. Det framlagda förslaget innebär att ett markområde om cirka 13,5 km? kommer att överdämmas, därav 2 km? av Stora Sjöfallets nationalpark. Det kan tyckas obetydligt, och säger man, det kan väl inte ha någon större betydelse. I motiveringarna har framhållits att eftersom man har tagit så stora arealer av Stora Sjöfallets nationalpark i anspråk redan tidigare, så har det ingen betydelse om man tar mera. Det är en märklig motivering, måste jag säga. Om man har gjort eller gör allvarliga ingrepp, så kan väl inte det motivera att man fortsätter att göra nya ingrepp. Här har man nämligen tidigare tagit i anspråk för Suorvasjöarna 183 km? plus att man redan tidigare tagit 32 km? för Satisjaures reglering. Det innebär att de sammanlagda intrången blir betydande. Till detta skall också läggas att föreslagna och gjorda ingrepp är av betydligt allvarligare slag än vad som framgår av propositionen. Dels får de återverkningar på renbeteslanden, dels får de betydelse ur naturvårdssynpunkt och dels får de konsekvenser med krav om ytterligare utbyggnad, Kaitum, som man ganska säkert kan räkna med. Jag nämnde förut att det säkerligen också skulle bli diskussion när Vattenfall begär reglering av Kaitumsjöarna och en överledning av vatten från Kaitum till Satisjauresjön för att få tillräckligt med vatten till Vietas. Den skrivelse om Ritsemprojektet som Vattenfall lagt på våra bord är intressant. I den säger man: ”Vattenfall kommer inom kort att till vattendomstolen inlämna ansökan om reglering av Kaitumsjöarna och överledning av vattnet till Luleälven samt anläggande av Kaitums kraftstation. I ansökan föreslås, att vatten från Kaitum leds till Satisjauremagasinet. Detta omnämnes redan i vår Jag tror att alla de som sagt att det inte finns något samband mellan dessa bägge frågor bör fundera litet mera över vad som ändock är på gång i sammanhanget och verkligen tänka sig för innan denna fråga föres vidare. Jag sade att detta kan få ytterligare konsekvenser. För Kaitumbyarna, de tre samebyarna, är ingreppen nog så allvarliga. Framför allt för Sörkaitum, men också för Mellanbyn, är ingreppen av sådan omfattning att renskötseln kommer att allvarligt försvåras. För Sörkaitums del kan man nog säga att den i vissa avseenden blir praktiskt taget omöjliggjord. Jag håller mig till samernas egna uppgifter på denna punkt. Vad säger nu utskottet? Jo, helt kort: ”Även samernas berättigade intressen av att kunna bedriva sin rennäring under godtagbara villkor måste beaktas. Mot bakgrund av vad i propositionen anförts i hithörande frågor har utskottet för sin del ej funnit anledning betvivla att nyssnämnda synpunkter i nu förevarande fall kommer att bli tillgodosedda.” Det låter bra, men vad sägs i propositionen om detta? Jag letade och fann i propositionen några rader där departementschefen säger: ”Grustäktsavgifter som tas ut på grund av massuttagen bör i detta fall enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande kunna få användas för ändamål inom nationalparken som särskilt gagnar renskötseln.” Denna mening är tillräcklig för att utskottet skall kunna säga att man kommer att tillgodose renskötselns berättigade intressen. Jag frågar mig om man inte kunnat motivera detta betydligt utförligare om man verkligen menar allvar med talet om att beakta renskötselns berättigade intressen. Vissa formuleringar i propositionen, som rör remissbehandlingen av ärendet, föranleder frågan om det inte har funnits några erinringar mot byggandet av Ritsems kraftverk och mot dessa sjö- regleringar. Här sägs att vid företagen remissbehandling av vattendomstolens skrivelse angående frågan om regleringsföretagets tillåtlighet enligt vattenlagen har så gott som samtliga instanser ”inte motsatt sig” regleringen. Endast Sörkaitums och Mellanbyns samebyar samt Svenska naturskyddsföreningen har direkt avstyrkt företaget. ”Inte motsatt sig” innebär att man heller inte sagt ja till det hela. Tvärtom har kammarkollegiet ifrågasatt företagets tillåtlighet, inte minst ur renskötselns synpunkt. Det finns anledning att stanna ett ögonblick inför vad som ligger bakom dessa skrivningar. Jag skall citera vad Lappväsendet i Norrbottens län har skrivit i detta sammanhang. Det ger en bild av samernas situation. I skrivelse daterad den 20 februari 1970 från Lappväsendet i Norrbottens län till länsstyrelsen heter det: ”Fullmäktige i Sörkaitums lappby har — — — bestämt motsatt sig av Statens vattenfallsverk och Gällivare kommun gjorda framställningar om tillstånd att få göra det intrång i Stora Sjöfallets nationalpark som erfordras för Ritsems kraftstation och Autajaure reglering respektive väg i Teusadalen och turistanläggningar på Kallaktjåkko.” Sörkaitums lappby har också i ett protokoll från den 10 februari 1970 hävdat att företaget är otillåtet enligt vattenlagen. Mellanbyns lappby har likaledes hävdat att företaget är otilllåtet. Om man studerar protokollet vidare, finner man att kammarkollegiet anser att regleringen av Autajaure är otillåten med hänsyn till dess inverkningar på renskötseln och landskapsbilden. Det ger ett litet annorlunda intryck än man får när man läser propositionen. Jag skall inte fördjupa mig mera i denna skrivelse, men jag skall stanna inför den framställning som Sörkaitums sameby gjort till jordbruksdepartementet. Den inkom till departementet den 19 januari i år och är undertecknad av 66 delägare i Sörkaitums sameby. I framställningen redovisas problemen, och man gör en hemställan om att Kungl. Maj:t måtte lämna ansökan om tillstånd till intrång utan bifall. I framställningen sägs att Sörkaitums by genom denna dämning och tidigare dämningar kommer att förlora 8200 hektar mark — jag upprepar 8 200 hektar — som man behöver för sin renskötsel. Det framhålles att man i samband med denna reglering kommer att förlora den enda kvarvarande mark inom samebyn som kan sägas vara ett för renarna och deras skötare idealiskt land. Det gäller kalvningsoch vårbeteslandet. I skrivelsen framhålles följande: ”Förlusten av dessa land i Autabäckenet betraktas av oss samer såsom katastrofal. Det finns ju icke några ersättningsområden tillgängliga sedan byn genom tidigare regleringar tillfogats stora markförluster med därtill hörande omställningssvårigheter och över huvud försämrade möjligheter att utöva renskösel.” Med hänsyn till denna skrivning skulle jag vilja fråga utskottet: Vad menar utskottet när det anför att man skall tillgodose de godtagbara villkor som samebyn behöver för att klara sin renskötsel? Utskottet säger att kompensation kan ske genom pengar. Men kan man kompensera genom pengar landområden som inte längre finns eftersom de kommer att dämmas över? Detta har redovisats i den skrivelse jag här anfört, och i denna skrivelse har tagits upp de problem som över huvud taget föreligger. Jag skall sluta med det yrkande som framställts från samebyn och som har följande lydelse: ”Vi måste därför hur som helst och under alla förhållanden på det bestämdaste motsätta oss både Vattenfalls och kommunens ansökan om tillstånd till intrång i nationalparken.” Denna skrivelse är undertecknad av ordningsmannen Johan Olof Sjaunja och ytterligare 65 delägare i Sörkaitums sameby. Detta är alltså samernas egen syn på denna fråga som enligt propositionen är en liten fråga. För dessa människor betyder den dock oerhört mycket. Som jag sagt innebär den överdämning som blir resultatet av vattenfallsstyrelsens ambitioner att oersättliga kalvningsland och vårbetesland går förlorade. En blick på fjällkartan ger också belägg för detta, varför samebyn säger bestämt nej på denna punkt Vi brukar i vårt land ha så lätt att tala för minoriteter och deras rätt, framför allt om dessa minoriteter finns tillräckligt långt ifrån oss, t. ex. på andra sidan Atlanten eller någon annanstans. Men vilken hänsyn tar vi till minoriteter inom vårt eget land, till fjällkedjans urbefolkning — de svenska samerna — som här trängs undan bit för bit? Det har, ärade kammarledamöter, väckt förvåning ute i världen på många håll hur dessa minoritetsgrupper behandlas av storsamhället i vårt land. För ett par år sedan hade jag tillfälle att i Kenyas huvudstad Nairobi vara med om en varumässa där olika länder i världen ställde ut vad de hade att bjuda av sina varor. Där fanns också en skandinavisk monter. I denna skandinaviska monter visades upp ett vikingaskepp med vikingar — det var den ena bilden man gav av Skandinavien. Den andra saken man gjorde stor affär av var en bild av en samekvinna i sin dräkt med en ren. Det skulle tydligen vara någonting exotiskt särpräglat för Sverige som skulle slå och som skulle göra Sverige lockande och känt. Kanske är det på det sättet att samerna hör till Sveriges profil ute i världen. Men oavsett hur det är på den punkten har vi att ta hänsyn till denna minoritet. Jag måste säga, herr talman, att det med hänsyn till hur vi dömer andra finns anledning för oss att också ägna oss åt självrannsakan. Hur har vi det i vårt land med samerna, som trängts undan från sina utkomstmöjligheter, inte bara på det nu aktuella stället utan på flera andra områden? bär, som jag sagt tidigare, att slussarna öppnas för nya ingrepp. Det har också sagts förut att när så stora delar av Stora Sjöfallets nationalpark redan har tagits i anspråk, betyder det mindre vad som nu föreslås. Den motiveringen för tankarna till Kaitumsjöarna och vilket öde som kan bli deras i en framtid. I partimotion från centern har vi från de utgångspunkter jag anfört yrkat avslag på Kungl. Maj:ts proposition. Vi menar att riksdagen måste få en samlad bild över hur man skall disponera våra vattenkraftsresurser, hur man skall använda våra älvar och vad vi bör bevara för framtiden. Vi behöver denna samlade bild av våra vattenkrafttillgångar innan vi fortsätter att bit för bit plocka undan av vad vi har av älvar. Vi behöver orörda vatten också för framtiden. Vattenfall liksom regeringen hänvisar till det ökade behovet av vattenkraft. Vi vet att nya kraftkällor är på väg. Kan det då vara riktigt och rimligt att spoliera våra sista älvar för kraftutbyggnad, <spoliera oersättliga skönhetsvärden i fjällsjöar, i orörd natur som vi inte kan få tillbaka? Natur och miljö har varit honnörsord i diskussionen under lång tid. Låt oss se till att de orden blir realitet. Skall vi — i en sekund av evigheten — förvalta vårt pund på rätt sätt åt våra efterlevande, har vi anledning att stanna upp ett tag. Det går inte att komma förbi att vi här har inkörsporten till ytterligare stora sjöregleringar. Sådana finns med i blickfånget, innebärande stora och allvarliga ingrepp i naturen, ingrepp som inte kan överblickas. I naturvårdarnas remissyttranden, i samebyarnas, fågelvännernas och botanisternas — pekas på att det finns områden som vi har anledning att vara rädda om. Vi måste bevara våra sista vildmarker orörda. Dagens generation har ett arv att förvalta — hänsynen till samernas näringsfång och hänsynen till våra efterkommande. Människorna har behov av en orörd natur som kan fängsla ögat och ge balans åt sinnet. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den vid utskottets utlåtande fogade reservationen. | herr talman detta jordbruksutskottets utlåtande nr femtioett som vi nu går att behandla rör en fråga som innehåller många principiella aspekter utlåtandet grundar sig på proposition nr etthundrasjuttiotre om intrång i stora sjöfallets nationalpark i detta ärende har väckts en rad motioner med avslagsyrkanden på kunglig majestäts proposition den som läser propositionen finner att den är ytterst knapphändigt skriven jordbruksutskottets utlåtande är om möjligt än mer knapphändigt skrivet propositionen och utlåtandet ger ingen bild av de konsekvenser och de frågeställningar som ändå ligger i botten en proposition som i sin sammanfattning endast omfattar två rader om vad saken gäller nämligen ett intrång i stora sjöfallets nationalpark ger ingen bild av frågan som sådan utskottsutlåtandet som bara innehåller fyra sidor ger heller ingen bild av den funnes det ingen reservation bifogad till utlåtandet skulle det se ytterst magert ut motionerna som tillsammans omfattar sexton sidor ger en belysning av vad frågan gäller jag har en känsla av att jordbruksutskottets majoritet har lagt ned alltför litet arbete och ägnat alltför liten uppmärksamhet åt att sätta sig in i vad denna fråga verkligen gäller i propositionen föreslås vissa intrång i stora sjöfallets nationalpark som skall göra det möjligt att reglera fjällsjön autajaure och byggandet av ritsems kraftverk vattenfall har begärt rätt att reglera autajaure och att i viss omfattning reglera sitasjaure fjällsjöar längst upp emot norska gränsen för att man skall kunna bygga rbritsems kraftverk höjer man vattennivån med trettiotvå meter genom att bygga en damm i teusajauredalen det innebär att autajaureoch sitasjauresjöarna praktiskt taget kommer på samma höjd över havet på det sättet förändrar man vattenflödet från dessa båda sjöar vilket tidigare gått ned genom teusajauredalen så att det nu går rakt ut i suorvasjöarna dalgången vid teusajaure blir därigenom praktiskt taget torrlagd under långa tider i boken kungsleden som kom ut för ett par år sedan sägs om denna dalgång att man där har den svenska högfjällsnaturen i sitt orörda skick såsom den kan visas ursprunglig det sägs också att detta skall vara ett av de vackraste områden i sitt slag som vi har här i landet sjön satisjaure som ligger söder om teusajauredalen kommer att dämmas upp vattnet leds nu till vietasjåkk nästa frågeställning blir då när man tar bort tilloppet nordväst ifrån får man då en tillräcklig vattenmängd i satisjaure förvisso icke det har gjort att frågan om kaitums kraftstation och kaitumsjöarna kommit in i bilden i propositionen sägs liksom man sagt i den allmänna diskussionen att det inte finns något samband mellan utbyggandet av ritsems kraftstation och ett eventuellt byggande av kaitums kraftstation under de allra senaste dagarna har vi fått upplysningar från vattenfall som säger något helt annat jag skall återkomma till det senare det framlagda förslaget innebär att ett markområde om cirka tretton fem km kommer att överdämmas därav två km av stora sjöfallets nationalpark det kan tyckas obetydligt och säger man det kan väl inte ha någon större betydelse i motiveringarna har framhållits att eftersom man har tagit så stora arealer av stora sjöfallets nationalpark i anspråk redan tidigare så har det ingen betydelse om man tar mera det är en märklig motivering måste jag säga om man har gjort eller gör allvarliga ingrepp så kan väl inte det motivera att man fortsätter att göra nya ingrepp här har man nämligen tidigare tagit i anspråk för suorvasjöarna etthundraåttiotre km plus att man redan tidigare tagit trettiotvå km för satisjaures reglering det innebär att de sammanlagda intrången blir betydande till detta skall också läggas att föreslagna och gjorda ingrepp är av betydligt allvarligare slag än vad som framgår av propositionen dels får de återverkningar på renbeteslanden dels får de betydelse ur naturvårdssynpunkt och dels får de konsekvenser med krav om ytterligare utbyggnad kaitum som man ganska säkert kan räkna med jag nämnde förut att det säkerligen också skulle bli diskussion när vattenfall begär reglering av kaitumsjöarna och en överledning av vatten från kaitum till satisjauresjön för att få tillräckligt med vatten till vietas den skrivelse om ritsemprojektet som vattenfall lagt på våra bord är intressant i den säger man vattenfall kommer inom kort att till vattendomstolen inlämna ansökan om reglering av kaitumsjöarna och överledning av vattnet till luleälven samt anläggande av kaitums kraftstation i ansökan föreslås att vatten från kaitum leds till satisjauremagasinet detta omnämnes redan i vår jag tror att alla de som sagt att det inte finns något samband mellan dessa bägge frågor bör fundera litet mera över vad som ändock är på gång i sammanhanget och verkligen tänka sig för innan denna fråga föres vidare jag sade att detta kan få ytterligare konsekvenser för kaitumbyarna de tre samebyarna är ingreppen nog så allvarliga framför allt för sörkaitum men också för mellanbyn är ingreppen av sådan omfattning att renskötseln kommer att allvarligt försvåras för sörkaitums del kan man nog säga att den i vissa avseenden blir praktiskt taget omöjliggjord jag håller mig till samernas egna uppgifter på denna punkt vad säger nu utskottet jo helt kort även samernas berättigade intressen av att kunna bedriva sin rennäring under godtagbara villkor måste beaktas mot bakgrund av vad i propositionen anförts i hithörande frågor har utskottet för sin del ej funnit anledning betvivla att nyssnämnda synpunkter i nu förevarande fall kommer att bli tillgodosedda det låter bra men vad sägs i propositionen om detta jag letade och fann i propositionen några rader där departementschefen säger grustäktsavgifter som tas ut på grund av massuttagen bör i detta fall enligt kunglig majestäts närmare bestämmande kunna få användas för ändamål inom nationalparken som särskilt gagnar renskötseln denna mening är tillräcklig för att utskottet skall kunna säga att man kommer att tillgodose renskötselns berättigade intressen jag frågar mig om man inte kunnat motivera detta betydligt utförligare om man verkligen menar allvar med talet om att beakta renskötselns berättigade intressen vissa formuleringar i propositionen som rör remissbehandlingen av ärendet föranleder frågan om det inte har funnits några erinringar mot byggandet av ritsems kraftverk och mot dessa sjö regleringar här sägs att vid företagen remissbehandling av vattendomstolens skrivelse angående frågan om regleringsföretagets tillåtlighet enligt vattenlagen har så gott som samtliga instanser inte motsatt sig regleringen endast sörkaitums och mellanbyns samebyar samt svenska naturskyddsföreningen har direkt avstyrkt företaget inte motsatt sig innebär att man heller inte sagt ja till det hela tvärtom har kammarkollegiet ifrågasatt företagets tillåtlighet inte minst ur renskötselns synpunkt det finns anledning att stanna ett ögonblick inför vad som ligger bakom dessa skrivningar jag skall citera vad lappväsendet i norrbottens län har skrivit i detta sammanhang det ger en bild av samernas situation i skrivelse daterad den tjugo februari etttusen niohundrasjuttio från lappväsendet i norrbottens län till länsstyrelsen heter det fullmäktige i sörkaitums lappby har bestämt motsatt sig av statens vattenfallsverk och gällivare kommun gjorda framställningar om tillstånd att få göra det intrång i stora sjöfallets nationalpark som erfordras för ritsems kraftstation och autajaure reglering respektive väg i teusadalen och turistanläggningar på kallaktjåkko sörkaitums lappby har också i ett protokoll från den tio februari etttusen niohundrasjuttio hävdat att företaget är otillåtet enligt vattenlagen mellanbyns lappby har likaledes hävdat att företaget är otilllåtet om man studerar protokollet vidare finner man att kammarkollegiet anser att regleringen av autajaure är otillåten med hänsyn till dess inverkningar på renskötseln och landskapsbilden det ger ett litet annorlunda intryck än man får när man läser propositionen jag skall inte fördjupa mig mera i denna skrivelse men jag skall stanna inför den framställning som sörkaitums sameby gjort till jordbruksdepartementet den inkom till departementet den nitton januari i år och är undertecknad av sextiosex delägare i sörkaitums sameby i framställningen redovisas problemen och man gör en hemställan om att kunglig majestät måtte lämna ansökan om tillstånd till intrång utan bifall i framställningen sägs att sörkaitums by genom denna dämning och tidigare dämningar kommer att förlora åttatusen tvåhundra hektar mark jag upprepar åttatusen tvåhundra hektar som man behöver för sin renskötsel det framhålles att man i samband med denna reglering kommer att förlora den enda kvarvarande mark inom samebyn som kan sägas vara ett för renarna och deras skötare idealiskt land det gäller kalvningsoch vårbeteslandet i skrivelsen framhålles följande förlusten av dessa land i autabäckenet betraktas av oss samer såsom katastrofal det finns ju icke några ersättningsområden tillgängliga sedan byn genom tidigare regleringar tillfogats stora markförluster med därtill hörande omställningssvårigheter och över huvud försämrade möjligheter att utöva renskösel med hänsyn till denna skrivning skulle jag vilja fråga utskottet vad menar utskottet när det anför att man skall tillgodose de godtagbara villkor som samebyn behöver för att klara sin renskötsel utskottet säger att kompensation kan ske genom pengar men kan man kompensera genom pengar landområden som inte längre finns eftersom de kommer att dämmas över detta har redovisats i den skrivelse jag här anfört och i denna skrivelse har tagits upp de problem som över huvud taget föreligger jag skall sluta med det yrkande som framställts från samebyn och som har följande lydelse vi måste därför hur som helst och under alla förhållanden på det bestämdaste motsätta oss både vattenfalls och kommunens ansökan om tillstånd till intrång i nationalparken denna skrivelse är undertecknad av ordningsmannen johan olof sjaunja och ytterligare sextiofem delägare i sörkaitums sameby detta är alltså samernas egen syn på denna fråga som enligt propositionen är en liten fråga för dessa människor betyder den dock oerhört mycket som jag sagt innebär den överdämning som blir resultatet av vattenfallsstyrelsens ambitioner att oersättliga kalvningsland och vårbetesland går förlorade en blick på fjällkartan ger också belägg för detta varför samebyn säger bestämt nej på denna punkt vi brukar i vårt land ha så lätt att tala för minoriteter och deras rätt framför allt om dessa minoriteter finns tillräckligt långt ifrån oss t ex på andra sidan atlanten eller någon annanstans men vilken hänsyn tar vi till minoriteter inom vårt eget land till fjällkedjans urbefolkning de svenska samerna som här trängs undan bit för bit det har ärade kammarledamöter väckt förvåning ute i världen på många håll hur dessa minoritetsgrupper behandlas av storsamhället i vårt land för ett par år sedan hade jag tillfälle att i kenyas huvudstad nairobi vara med om en varumässa där olika länder i världen ställde ut vad de hade att bjuda av sina varor där fanns också en skandinavisk monter i denna skandinaviska monter visades upp ett vikingaskepp med vikingar det var den ena bilden man gav av skandinavien den andra saken man gjorde stor affär av var en bild av en samekvinna i sin dräkt med en ren det skulle tydligen vara någonting exotiskt särpräglat för sverige som skulle slå och som skulle göra sverige lockande och känt kanske är det på det sättet att samerna hör till sveriges profil ute i världen men oavsett hur det är på den punkten har vi att ta hänsyn till denna minoritet jag måste säga herr talman att det med hänsyn till hur vi dömer andra finns anledning för oss att också ägna oss åt självrannsakan hur har vi det i vårt land med samerna som trängts undan från sina utkomstmöjligheter inte bara på det nu aktuella stället utan på flera andra områden bär som jag sagt tidigare att slussarna öppnas för nya ingrepp det har också sagts förut att när så stora delar av stora sjöfallets nationalpark redan har tagits i anspråk betyder det mindre vad som nu föreslås den motiveringen för tankarna till kaitumsjöarna och vilket öde som kan bli deras i en framtid i partimotion från centern har vi från de utgångspunkter jag anfört yrkat avslag på kunglig majestäts proposition vi menar att riksdagen måste få en samlad bild över hur man skall disponera våra vattenkraftsresurser hur man skall använda våra älvar och vad vi bör bevara för framtiden vi behöver denna samlade bild av våra vattenkrafttillgångar innan vi fortsätter att bit för bit plocka undan av vad vi har av älvar vi behöver orörda vatten också för framtiden vattenfall liksom regeringen hänvisar till det ökade behovet av vattenkraft vi vet att nya kraftkällor är på väg kan det då vara riktigt och rimligt att spoliera våra sista älvar för kraftutbyggnad spoliera oersättliga skönhetsvärden i fjällsjöar i orörd natur som vi inte kan få tillbaka natur och miljö har varit honnörsord i diskussionen under lång tid låt oss se till att de orden blir realitet skall vi i en sekund av evigheten förvalta vårt pund på rätt sätt åt våra efterlevande har vi anledning att stanna upp ett tag det går inte att komma förbi att vi här har inkörsporten till ytterligare stora sjöregleringar sådana finns med i blickfånget innebärande stora och allvarliga ingrepp i naturen ingrepp som inte kan överblickas i naturvårdarnas remissyttranden i samebyarnas fågelvännernas och botanisternas pekas på att det finns områden som vi har anledning att vara rädda om vi måste bevara våra sista vildmarker orörda dagens generation har ett arv att förvalta hänsynen till samernas näringsfång och hänsynen till våra efterkommande människorna har behov av en orörd natur som kan fängsla ögat och ge balans åt sinnet herr talman jag ber att få yrka bifall till den vid utskottets utlåtande fogade reservationen | atalman detta jordbruksutskottets utlåtande nummer femtioett som inte går att behandla det är en fråga som innehåller många principiella aspekter detta utskottsutlåtande grundar sig på proposition numer etthundrasjuttiotre om intrång i stora sjöfallets nationalpark i det här ärendet är det väckt en rad motioner som där man ställer avslagsyrkande på kungamestets proposition när man tar del utav propositionen här så finner man att den är ytterst knappt skriven och jordbruksutskottets utlåtande är dom möjligt ännu knappare skrivet det ger ingen bild utav de konsekvenser och de frågeställningar som än dock ligger i botten på den här frågefrågan en proposition som i sammanfattningen omfattar bara två rader här vad det gäller nämligen intrånget i stora sjöfallets nationalpark det ger ju ändå ingen bild utav frågan som sådan och utskottsutlåtandet som ju innehåller fyra sidor ger väl heller ingen bild utav det onärfanns inte en reservation anteckna där så skulle det se ytterst magert ut därär mot motionerna som omfattar sexton sidor tillsammans det ger ändå en bättre bild utav vad frågan gäller och jag har nog en känsla utav att jordbruksutskottets majoritet har lagt ner alltfr lite arbete på och alltför liten uppmärksamhet på att sätta sig in i vad den här frågan ändå gäller i propositionen föreslås vissa intrång i stora sjöfallets nationalpark som ska göra det möjligt att reglera fjällstjärna autajure samt byggande av ritsent kraftverk vattenfall har begärt rätt att reglera autajaure och man har begärt rätt att också i viss omfattning reglerar sitajaure dessa båda fjällsköar där uppemot norska gränserna det innebär för att man ska kunna bygga ritsums kraftverk så höjer man genom att bygga en dam emot deus de yta jaredagen så bygger man en damm som höjer vattennivån med trettiotvå meter det innebär att atajaurar sitar sig ure når praktiskt tagit samma höjd överhavet det innebär att man på det sättet förändrar vattenflödet ifrån dessa bägge sjöar som tidigare gått ner genom dessa djur de går drakt ut i sorvasjöarna och det innebär att denna dalgång eran fördel de sa juridalen den blir praktiskt tagit torvlag under stora långa tider i boken kungsleden som kom för ett par år sedan här det säger man om den här dalgången att där har vi den svenska högfjällsnaturen i sitt orörda skick så som den kan visas ursprungligt och det sägs också där att det heller ska vara en av de vackraste områdena i sitt slag man har i landet kensitas jag ur det satis jag ur et förlåsom ligger söder om desa ur idalinder den kommer då att dämmas upp på det vattnet välesnitt der vejtas som det görs nu men där får man uppnå nästa frågeställningen nämligen att när man tar bort tiloppet nordvästifrån får man en tillräcklig vattenmängder förvisso icke och det är det som har gjort att frågan om kajtyms kraftstation och kajtymskyarna kommit in i bilden vad säger man nu i propositionen och man har sagt i den allmänna diskussionen att det finns inget samband mellan utbyggandet av rivsänskraftation och en eventuellt byggande och framslagsframställning om kajtup vi har fått upplysningar ifrån vattenfall i dessa senaste dagar här där man säger någonting annat ifrån vattenfallsstyrelsen jag ska återkomma till det sedemera vattenfallsstyrelsen ger nämligen klart besked om de avser att fortsätta framställningar om att få bygga ut här både kajtum och bygga en damm i kujtymsjöarna också det här innebär att ett markområde om cirka tretton och en halv kvadratkilometer kommer att överdemmas därra två kilometer av stora sjöfallets nationalpark två kilometer inom stora sjöfallets nationalpark det verkar ju obetydligt och det kan väl inte ha någon större betydelse ja det har man ju sagt här i motiveringarna också att eftersom man har tagit så stora arialer av stora sjöfallets nationalpark anspråk tidigare så har det ju ingen betydelse man tar mera det härändå en märklig motivering måste jag säga om man har gjort ett ingrepp som är allvarligt eller gör ingrepp som är allvarliga så kan vi inte det motivera att man ska fortsätta att göra allvarliga ingrepp det är nämligen på det sättet thär har man tidigare tagit i anspråk för sorvasjöarna etthundraåttiotre kvadratkilometer plus att man har tagit trettiotvå kvadratkilometer för satisja urets reglering tidigare också det innebär att de sammanlagda intrången här dem blir betydande fö detta ska också läggas att föreslagna och gjorda ingrepp erav betydligt allvarligre allvarligare slag än vad som framgår av propositionen dels genom de återverkningar de får på renbeteslanden dels också naturvårdssynpunkt men dels också genom de följkonsekvenser som man ganska säkert kan räkna medher jag nämnde förut här om att det här skulle säkerligen komma medföra att man skulle få en diskussion också ifrån vattenfalls sida om reglering utav kajtymskyarna och en överledning ifrån kjtum över till så att di sa ur i sjön här för att kunna få tillräckligt med vatten förvejtas och det är intressant att se här i den här skriften som jag nämnde om förut om ritsemprojektet som vattenfall har lagt på våra bord där säger man nämligen att vattenfall kommer inom kort jag citerar här att till vattendomstolen inlämnar ansökan om reglering av kajtumsjöarna och överledning av vattnet i luleälven samt anläggande akaityms kraftstation i ansökan föreslås att vatten från kajtum leds till såttbiska ur i magasinet detta omnämnes redan i vår nittonhundrasextio presenterade tidigare omnämnda regionplan för stora luleälven jag tror alla dessa som har sagt här att det finns inget samband mellan dessa bägge frågor dan bör fundera lite mera på vad som ändå r på gång i det här sammanhanget och verkligen tänka sig förr innan man går vidare i den här frågan ja så här att det får ytterligare konsekvenser för vederbudande samebyar för kajtumbyarna är ingreppen nog så allvarliga och framför allt för kyrkajtum men också för mellanbyn är ingreppen av sådan omfattning att renskötseln kommer allvarligt att försvåras jar försörkajtum kan man nog säga att den praktiskt taget i vissa avseenden blir omöjlig gjord jag håller mig till samernas egna uppgifter på den här punkten vad säger du utskottet på den ukten jo man säger här på tredje sidan kort och försiktigt när det gäller samerna ag citerar även samernas berättigade intressen av att kunna bedriva sin ränrennäring under godtagbara villkor måste beaktas mot bakgrund av vad i propositionen anförts i hithörande frågor har utskottet för sin del ärj funnit anledning betvivla att nysnämda synpunkter i nu förevarande fall kommer att bli bigodosedda ja det låter bra men vad säger do propositionen på den här punkt ja jag letade och fann några rader i propositionen där och det säger man ifrån departementschefens sida och jag citerar grutäcksavgifter som tras ut på grund av massuttagen böl detta fall enligt ungemajistetet närmare bestämmande kunna få användas för ändamål inom nationalparken som särskilt gagnar renskötsel det är den meningen alltså här som är tillräckligt för utskottet för att kunna säga att man kommer att tillgodose renskötselns berättigade intressen nu frågar jag mig ändock om inte manna skulle kunna motivera det betydligt utförligare om man menar allvar med talet häro att man verkligen ska beakta renskötselns berättigade intressen när man sen ser på propositionen ocr den remissbehandling som har varit på detta ärende är detn formuleringar i propositionen som gör att man frågar sig har det inte funnits erindringar emot ritsenbliggandearitsems skrattverk och dessa sjöregleringar hja det säger man att jag citerar att i företagande missbehandling av vattendomstolens skrivelse angående frågan om regleringsföretagets tillåtlighet enligt vattenlagen har så gott som samtliga instanser inte motsats i regleringen endast kyrajtyms och mellanbyns samebyar samt svenska naturskyddsföreningen har direkt avstyrkt företaget inte motsatsik det innebär att man har heller inte sagt ja till det hela tvärtom har man ifrågasatt företagets tillåtlighet inte minst och det gäler kammakolleget inte minst i renskötsels synpunkt jag tror att det finns anledning att stanna ett ögonblick inför vad som ligger bakom dessa skrivningar och här ska jag bli rositera vad lappväsendet i norrbotten har sagt på den här punkten jag tror att det ger en bild utav samernas situation i det här sammanhanget och det vill jag stanna då inför den skrivelse som är daterad den tjugonde februari nittonhundrasjuttio ifrån lappväsendet i norrbotten och ställtti länsstyrelsen i norrbottens län och det säger man att fullmäktige sörkajtums laptby har bestämt motsattsi av statens vattenfallsverk och gälle vare kommun gjoda framställningar om tillstånd att få göra det intrång i stora sjöfallets nationalpark som merfodras för ritsems kraftstation och autaja urreglering respektive väg i tusadalen och turistanläggningar på kallat thocko och sörkajtums lappby har också protokoll från den tidiga februari nittonhundrasjuttio hävdat att företaget är otillåtligt enligt vattenlagen samma lynda har också mellanbyn hävdat här alltså att föreföretaget är otillåtet och här är det intressant att se vidare när man citerar det protokollet att kammarkolleget anser att regleringerna auta ja urett otillåten med hänsyn till dess inverkningar på renskötsel och landskapsbilden det är lite annorlunda där än det intrycket man fick när man läste propositionen ändock till denna skrivelse jag ska inte fördjupa mig i den här så ska jag bara stanna inför den framställning som syrkajtums sameby har gjort till departementet ankommen till depar tementet den nittonde januari i år undertecknad utav sextiosex delägare vi sörkaityms sameby det redovisar man att dessa renskötande medlemmar inom syrkajtum man gör en hem redovisar problemen och man gör en hemställning att kungenmajoritet måste lämna framställningarna utan bifall osäger här i sin framställning att syrkajtyms by genom denna dämning ocht tidigare dämningar de kommer att förlora åtta tusen tvåhundra hektar mark åtta tusen tvåhundra hektar mark alltså jag upprepar det mark som man behöver för sin renskötsel och man säger också här att i sam band med den här regleringen så kommer man att förlora den enda kvarkvarvarande mark inom samebyn som kan sägas var ett för renarna och deras skötare idealiskt land det gäller kalvningslanden och det gäller vårbetesland oc jag citerar vidare förlysten av dessa land i autabäckene betraktas av oss samer så som katastrofalt det finns inka några ersättningsområden tillgängliga sedan byn genom tidigare regleringar tillfogat stora markförluster med därtill hörande omställningssvårigheter och över huvude försämrade möjligheter att utöva renskötsel mot den skrivningen skulle jag gärna vilja fråga utskottet vad menar utskottet med att man ska tillgodose de godtag bara villkor som samebyn behöver här för att kunna klara sin renskötsel mot den beskrivning som byn härre gjort för egendel när man säger här att man ska kompensera det genom pengar kan man kompensera sådana här saker genom pengar få fram marker som inte finns eftersom man dämmer över dem du är ändå på det sätt att man ar redovisar detta i denna skrivelse också längre fram här och man redovisar de problem som finns överhuvudtaget jag ska gå inte tap det men jag ska sluta med bara den yrkande som man gör från samebyn här och det man säger och jag citerar vi måste därför hur som helst under alla förhållanden på de bestämdaste motsättas både vattenfalls och kommunens ansökan om tillstånd oh tillstånd till intrång i nationalparkern detta denna skrivelse den är undertecknad utav ordningsmannen johanolov kaunja plus ytterligare sextiofem delägare i sörkajtums sameby detta är alltså samernas egen syn på denna fråga på denna lilla fråga enligt propositionen men som för dessa människor betyder så väldigt mycket det är alltså som jag ha sagt här att den överdämning som här blir resultat av vattenfalls ambitioner det innebär att oersättliga kalmningsland och vårbetesland går förlorade och en blick på fjällkartan det ger också belägg för detta och när man ser på fjällkartan så förstår man också varför samebyn säger bestämt nej h vi brukar i vårt land ar så lätt för att tala minoriteter på deras rätt framför allt om dessa minoriteter finns tillräckligt långt ifrån oss finns på andra sidan atlanten eller någon annanstans då går dt han att tala om det men vilken hänsyn tar vi till minoriteter inom vårt eget land till fjällkedjans urbefolkning här de svenska samerna som här trängs undan dit för bit de har här hade kammarledamöter än då väcktförvåning ute i världen på många håll hur dessa minoritetsgrupper behandlas av storsamhället i vårt land för ett par år sedan hade jag tillfälle vara nere inarobia och fick därse vara med om en mässa en varumässa där olika länder i världen ställde upp för att bjuda ut sina varor och det fanns du också en skandinavisk monter i denna skandinaviska monter det visades oppet vikingaklipp med vikingar det var den ena bilden man gav i skandinavien den andra saken som man gjorde stora företag det var en bild utav en samekvinna i sin dräkt med en ren det skulle tydligen vara någotinexexotiskt särpreglat för sverge som skulle slå och som skulle göra sverge lockande och känt och det kanske är på det sättet de ute i världen hörte sverges profil är det på det viset oavsett hur det är på den punkten så innebär den dock ett ansvar för oss också att ta hänsyn till denna minoritet jag måste här talman säga att jag tror att det finns anledning för oss här att med hänsyn till hur vi dömer andra att vi också ägnar oss lytlig självransakan här hur vi har det i vårt land med samerna och deras möjligheter som han dock sprängsundan här från sina utgångsmöjligheter inte bara det här stället utan också på flera områden ett bifall till ritenprojektet det innebär som jag sagt här tidigare att slyssarna öppnas för ytterligare ingrepp och de gäller ingreppen här sägs det som jag sa förut att när så stora delar av stora sjöfallets nationalpark tagits i anspråk betyder det mindre vad som nu föreslås den motiveringen det leder som jag sa att tankarna till kajtumskyarnas och vilket deras öde kan bli en framtid jag frågar mig här finns det inte anledning att vi verkligen får anstånd för att de få fundera på den här frågan lite grann och från centern har vi från den utgångspunkten ttan partimotion också yrkat på avslag på kungamästarhets proposition her för att vi skulle kunna få en samlad plan över hur man ska disponera våra vattenkraftsresurser hur man ska använda våra älvar vad vi kan bevara inför en framtid där jag tror att vi behöver denna samlade bild också och inte detta att vi plockar undan av vatt vi har en älvar bit för bit vi behöver dock orörda vatten också inför framtiden vattenfall liksom regeringen hänvisar till det ökade behovet av avkraft vi vet att nya kraftkällor är på väg och kan det då vara riktigt och rimligt att spolera våra sista älvar här för kraftutbyggnad spolera oersättliga skönhetsvärden ifjällsjöar i orörd natur någonting som vi inte kan få tillbaka mera natur och miljö har j varit hanhonösord i diskussionen under lång tid här låt oss se till att det inte bara stannar att vara ord också det måste vara en realitet ärder det handlandet i dag hur vi ska behandla detta ska vi i en sekund av evighetern förvalta vårt bund på ett rätt sätt till våra efterlevande då har vi anledning att stanna upp här en dag det går inte att komma förbi att här har vi vinkörsporten till ytterligare stora regleringar man har de blickfångep och det ligger med hä som innebär stora allvarliga ingrepp i naturen ingrepp som inte kan överblickas emissinstanserna på det här området ifrån naturvårdsnaturvårdens sida ifrån samebyarna ifrån fågelvännerna ifrån botanisterna de pekar på här att det här finns områden som det finns anledning att vara rädd om att vi måste bevara våra sista vildmarker orörda och här har dagens generation ett arv att förvalta hänsynen till samernas näringnäringsfåg hänsynen till våra efterkommande vi behovet av orörd natur en orörd natur som kan fängsla öga som kan ge balans åt vårt sinne som kan ge en mänsklig balans såd som vi behöver den jag ber här talmann att skylka bifall till den vid utskottets utlåtandefogande revservationen dragningslistan | 4,821.898 | 6,044.758 | 1914-09-08 | 2006-12-27 | 0.342901 | 0.989689 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-GPauLvSoyGpni11RqNWbiY | prot-1970-höst-fk--44 | 77 | [
"1970-12-10"
] | Rolf Wirtén | i-BtQ4ubBXfEg4xPiwpPM4Vt | i-BtQ4ubBXfEg4xPiwpPM4Vt | null | Liberalerna, Folkpartiet | Jönköpings läns valkrets | arbetsmarknadsminister, budgetminister, ledamot, ekonomiminister, invandrarminister, förstakammarledamot, jämställdhetsminister | man | 6,111.400679 | 7,182.249576 | 1,070.848896 | Herr talman! Zoologen och naturfotografen Peter Lindberg har beträffande det ärende som herr Eric Carlsson nu har introducerat skrivit följande: ”Där det för den enskilde personen är förbjudet att bryta en kvist eller att plocka en blomma, där får Vattenfalls maskiner spränga tunnlar, ta grus och morän och torrlägga älvar. Det är inte att undra på att nationalparksbegreppet blir uppluckrat.” Jordbruksutskottets utlåtande handlar, som vi har hört, om Kungl. Maj:ts hemställan att återigen få göra intrång i Stora Sjöfallets nationalpark för fortsatta vattenkraftsbyggen i området. Den här gången gäller det reglering av sjöarna Sitasjaure och Autajaure samt byggande av kraftstationen i Ritsem vid Akkajaures norra strand. Jag tror att man kan säga att naturvårdarna under årens lopp har haft stora svårigheter att få fram sina synpunkter och intentioner i den allmänna debatten, även om en viss förbättring i det avseendet kan inregistreras under 1960-talet. Men ett begrepp tror jag ändå att de lyckats ”hamra in” hos det svenska folket och även lyckats skapa en viss respekt för. Det är ordet nationalpark. De första nationalparkerna avsattes 1909 och var sex till antalet. En av dem var just Stora Sjöfallet som då omfattade 1500 km?. Syftet med en nationalpark är enligt naturvårdslagens 4 $ att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oför- ändrat skick. Av våra 16 nu avsatta nationalparker har ingen blivit så respektlöst behandlad som Stora Sjöfallet. Av den ursprungliga arealen har i olika omgångar cirka 215 km? brutits ut för vattenregleringar och kraftbyggen. I dag ställs frågan till Sveriges riksdag: Skall förnyade intrång tillåtas, eller annorlunda uttryckt, skall en fortsatt förvandling från parkens naturliga tillstånd få ske mot riksdagens ursprungliga intentioner med området, när nationalparken avsattes? Det är naturligtvis den i etapper beslutade påtagliga förändringen som skett jämfört med Stora Sjöfallets nationalparks ursprungliga skick, som Peter Lindberg tänker på, när han talar om en föreliggande risk för en uppluckring av nationalparksbegreppet. Nu föreslås en ny attack av den socialdemokratiska regeringen. Det sker ironiskt nog under naturvårdsåret 1970; det år då samma regering vid den stora naturvårdskonferensen i Strasbourg varit med om att anta den europeiska naturvårdsdeklarationen. I den uppmanas regeringarna ”att registrera och skydda områden speciellt lämpade som nationalparker och som reservat för djur och växter, samt områden som har vetenskapligt eller historiskt intresse eller som är värdefulla för undervisning eller på grund av sin naturskönhet”. I en annan punkt uppmanas regeringarna att ”registrera och ta särskild vård om avlägset liggande områden och ödemark som kan förstöras även genom exploatering i liten omfattning”. Den sista meningen är särskilt värd beaktande vid bedömningen av Ritsemprojektet. Det är fråga om ett avlägset liggande område, och det är relativt sett en mindre yta av nationalparken som berörs. Men, herr talman, det gäller ett område, som av en rad experter har bedömts vara särskilt känsligt och viktigt att bevara oförändrat. Då skulle regeringen enligt deklarationen ta särskild vård om området. Så har således tyvärr inte skett. Motiven till denna uppgivelsens politik får andra redovisa, men jag hoppas att regeringen inte har fört samma sangviniska resonemang som en av de remissinstanser som har åberopats i propositionen. Jag tänker på länsstyrelsen i Norrbottens län, som framhåller att ”de tidigare genomförda regleringarna av Suorvasjöarna m. m. redan åsamkat berörda delar av nationalparken sådana skador att något skyddsintresse av betydenhet där knappast längre synes föreligga”. Vilka skador åsamkar då det nu föreslagna projektet? Som alltid vid större sjöregleringar blir först och främst landskapsbilden väsentligt förfulad. Det är självklart att man inte kan höja Autajaures yta med 32 meter utan att få en rad negativa effekter. Det erkänns också öppet av Vattenfall. Kalkförekomsten inom områdets jordlager har betytt att det botaniskt tillhör de mest intressanta områdena i hela fjällvärlden. Den frodiga vegetationen medför att också fågeloch djurlivet är speciellt rikt och skyddsvärt. Naturvårdsverket skriver i sitt remissvar angående regleringen av Autajaure: ”Regleringen skulle för det första innebära i det närmaste totalt spolierande av sjöbäckenets naturvärden, bland vilka särskilt de botanisk-ekologiska är mycket utpräglade. Omdaningen bleve f.ö. så djurgående att en hittills i det subalpina björkbältet liggande sjö omvandlas till något som står närmare en alpin, karg fjällsjö, ovan skogsgränsen.” Genom uppdämningen av Autajaure stoppas den naturliga avrinningen öster ut genom Teusadalen så gott som helt. Det innebär att nationalparkens norra gräns allvarligt förfulas. Om detta säger naturvårdsverket en del i sitt remissyttrande: ”Ingreppen skulle drabba en mycket ofullständigt utforskad fjälldal med starkt utpräglade skönhetsvärden. Den ekologiskt värdefulla sjöserien Si- Rennäringens problem vid en ev. reglering har herr Carlsson uppehållit sig en hel del vid. Jag skall därför bli rätt kortfattad. Samerna har emellertid, som vi har hört, framfört allvarliga och väldokumenterade invändningar mot projektet. I första hand drabbas Sörkaitums sameby, vars befolkning på 130 personer är helt beroende av rennäringen som stadigvarande inkomst. Inom byns område har tidigare en rad ingrepp gjorts. Såväl Suorvas fyra regleringar som Satisjaureregleringen har inneburit att byn har måst flytta tyngdpunkten i sin näring flera gånger. Byns enda återstående kalvningsland av betydelse kommer att skadas mycket allvarligt. Byn framhåller i en inlaga till vattendomstolen bl.a. att de kalvningsland med omgivande trivseloch betesland för renskötseln som överdäms genom företaget måste definitivt anses som oersättliga. Under byggnadstiden skulle rennäringen i det berörda området vara omöjlig att bedriva. Representanter för byn har framhållit att en utbyggnad skulle sätta stopp för byns fortsatta rennäring. Det kan förtjäna att nämnas att ett hundratal samer med anledning av den nu aktuella Autajaureregleringen och det av Vattenfall planerade Kaitumprojektet vidtagit den drastiska åtgärden att i november i år i en skrivelse till FN påtala det allvarliga hot de är utsatta för beträffande sin fortsatta existens och vädjat till FN om hjälp med att stoppa exploateringen av vattenkraften i nämnda områden. De skador som blir följden av Autajaure—Ritsemprojektet går naturligtvis att redovisa betydligt mer ingående. Jag har exempelvis inte uppehållit mig något vid fisket, men jag avstår från vidare uppräkning. Med de många och tunga minusfaktorer som således talar mot projektet frågar man sig: Vad kan regering och utskottsmajoritet anföra för ett eventuellt genomförande av detsamma? I utskottsutlåtandet anföres tre skäl. Det första är landets behov av elkraft. Visst behöver vi tillskott av elkraft, och vi behöver som bekant mycket stora tillskott. Lösningen av det problemet finns dock inte mer än i marginella tillskott i de outbyggda älvarna och sjösystemen i Norrland. Där måste vi gå fram andra vägar. Vi måste framöver skaffa elkraften genom värmekraftverk. Vi kan inte offra oersättliga naturvärden för de relativt små tillskott vi kan vinna den här vägen. Ett andra skäl är behovet av sysselsättning inom området. Visst är det ett skäl att väga in i vinstoch förlusträkningen, men vi måste i det här fallet som vid liknande prövningar tidigare komma ihåg att det är fråga om en kortsiktig lösning, som står mot en evig förstörelse. Det tredje anförda skälet för utbyggnad är enligt min mening av mer formell karaktär, nämligen att vattendomstolen funnit att vattenlagens bestämmelser inte lägger hinder i vägen för förslaget. Det skall påpekas att några instanser som yttrat sig på den punkten haft en annan mening eller ifrågasatt tillåtligheten. Till den sista gruppen hör exempelvis statens naturvårdsverk. För att värja sig mot de allvarliga invändningarna från naturvårdshåll griper utskottsmajoriteten efter ett halmstrå enligt min uppfattning. Man säger att i 1961 års uppgörelse mellan naturvårdsintressena och vattenfallsstyrelsen medtogs inte det nu aktuella projektet bland dem som skulle skyddas för framtiden. Det är nu snart tio år sedan den uppgörelsen träffades. De som den gången företrädde naturvårdsintressena kämpade för att betydligt fler utbyggnadsprojekt skulle undantas. Men i den kompromiss som slutligen gjordes 1961 ansåg man sig ha kommit så långt det gick med de då föreliggande förutsättningarna. Det kan väl ändå inte råda någon tvekan om att insikten om bety- delsen av att skydda orörd natur blivit oändligt mycket större under det decennium som gått sedan dess och att värderingarna därför i dag är påtagligt förändrade. Beslutsamheten när det gäller att bevara outbyggda vattendrag måste i dag vara väsentligt större än då. Samtliga oppositionspartier har yrkat avslag på den här föreliggande propositionen. Motiven är tämligen lika dem jag försökt redovisa i min plädering, men samtliga motioner tar också upp sambandet med Kaitumprojektet. Det är inte något unikt för oppositionspartierna. Tvärtom betonas i debattinlägg efter debattinlägg från olika håll det otvivelaktiga samband som kan spåras mellan de nämnda projekten. Lika ihärdigt bestrids sambandet av regering, riksdag och Vattenfall. Det sistnämnda verkets generaldirektör har för ett par dagar sedan presenterat en skrift för riksdagsmännen angående Ritsemprojektet. Vid genomläsning av den märker man ganska snart att en av huvudpunkterna i skriften är bestridandet av sambandet mellan Ritsem och Kaitum. Jag kan inte säga att argumenteringen övertygar. Trots utläggningarna kvarstår det faktum att om vattnet från Autajaure och Sitasjaure leds genom en tunnel till Ritsem, blir Satisjaure som regleringsmagasin Ööverdimensionerat, såvida man inte i nästa omgång lyckas övertyga regering och riksdag och får tillstånd att överföra vatten från Kaitumsjöarna via tunnel till Satisjaure. Herr talman! En mycket stark opinion bedömer det vara mycket viktigt att stoppa Ritsemprojektet. ännu viktigare är det att stoppa Kaitumprojektet med åtföljande ingrepp i fågelskyddsområdet Sjaunja, bitvis torrläggning av Kaitum älv och i övrigt minskad vattenföring i Kaitums och Kalix älvar. Mot det ingreppet står inte bara en mycket stark opinion utan också en internationell. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen. | herr talman zoologen och naturfotografen peter lindberg har beträffande det ärende som herr eric carlsson nu har introducerat skrivit följande där det för den enskilde personen är förbjudet att bryta en kvist eller att plocka en blomma där får vattenfalls maskiner spränga tunnlar ta grus och morän och torrlägga älvar det är inte att undra på att nationalparksbegreppet blir uppluckrat jordbruksutskottets utlåtande handlar som vi har hört om kunglig majestäts hemställan att återigen få göra intrång i stora sjöfallets nationalpark för fortsatta vattenkraftsbyggen i området den här gången gäller det reglering av sjöarna sitasjaure och autajaure samt byggande av kraftstationen i ritsem vid akkajaures norra strand jag tror att man kan säga att naturvårdarna under årens lopp har haft stora svårigheter att få fram sina synpunkter och intentioner i den allmänna debatten även om en viss förbättring i det avseendet kan inregistreras under etttusen niohundrasextiotalet men ett begrepp tror jag ändå att de lyckats hamra in hos det svenska folket och även lyckats skapa en viss respekt för det är ordet nationalpark de första nationalparkerna avsattes etttusen niohundranio och var sex till antalet en av dem var just stora sjöfallet som då omfattade etttusen femhundra km syftet med en nationalpark är enligt naturvårdslagens fyra paragrafen att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oför ändrat skick av våra sexton nu avsatta nationalparker har ingen blivit så respektlöst behandlad som stora sjöfallet av den ursprungliga arealen har i olika omgångar cirka tvåhundrafemton km brutits ut för vattenregleringar och kraftbyggen i dag ställs frågan till sveriges riksdag skall förnyade intrång tillåtas eller annorlunda uttryckt skall en fortsatt förvandling från parkens naturliga tillstånd få ske mot riksdagens ursprungliga intentioner med området när nationalparken avsattes det är naturligtvis den i etapper beslutade påtagliga förändringen som skett jämfört med stora sjöfallets nationalparks ursprungliga skick som peter lindberg tänker på när han talar om en föreliggande risk för en uppluckring av nationalparksbegreppet nu föreslås en ny attack av den socialdemokratiska regeringen det sker ironiskt nog under naturvårdsåret etttusen niohundrasjuttio det år då samma regering vid den stora naturvårdskonferensen i strasbourg varit med om att anta den europeiska naturvårdsdeklarationen i den uppmanas regeringarna att registrera och skydda områden speciellt lämpade som nationalparker och som reservat för djur och växter samt områden som har vetenskapligt eller historiskt intresse eller som är värdefulla för undervisning eller på grund av sin naturskönhet i en annan punkt uppmanas regeringarna att registrera och ta särskild vård om avlägset liggande områden och ödemark som kan förstöras även genom exploatering i liten omfattning den sista meningen är särskilt värd beaktande vid bedömningen av ritsemprojektet det är fråga om ett avlägset liggande område och det är relativt sett en mindre yta av nationalparken som berörs men herr talman det gäller ett område som av en rad experter har bedömts vara särskilt känsligt och viktigt att bevara oförändrat då skulle regeringen enligt deklarationen ta särskild vård om området så har således tyvärr inte skett motiven till denna uppgivelsens politik får andra redovisa men jag hoppas att regeringen inte har fört samma sangviniska resonemang som en av de remissinstanser som har åberopats i propositionen jag tänker på länsstyrelsen i norrbottens län som framhåller att de tidigare genomförda regleringarna av suorvasjöarna med mera redan åsamkat berörda delar av nationalparken sådana skador att något skyddsintresse av betydenhet där knappast längre synes föreligga vilka skador åsamkar då det nu föreslagna projektet som alltid vid större sjöregleringar blir först och främst landskapsbilden väsentligt förfulad det är självklart att man inte kan höja autajaures yta med trettiotvå meter utan att få en rad negativa effekter det erkänns också öppet av vattenfall kalkförekomsten inom områdets jordlager har betytt att det botaniskt tillhör de mest intressanta områdena i hela fjällvärlden den frodiga vegetationen medför att också fågeloch djurlivet är speciellt rikt och skyddsvärt naturvårdsverket skriver i sitt remissvar angående regleringen av autajaure regleringen skulle för det första innebära i det närmaste totalt spolierande av sjöbäckenets naturvärden bland vilka särskilt de botaniskekologiska är mycket utpräglade omdaningen bleve för övrigt så djurgående att en hittills i det subalpina björkbältet liggande sjö omvandlas till något som står närmare en alpin karg fjällsjö ovan skogsgränsen genom uppdämningen av autajaure stoppas den naturliga avrinningen öster ut genom teusadalen så gott som helt det innebär att nationalparkens norra gräns allvarligt förfulas om detta säger naturvårdsverket en del i sitt remissyttrande ingreppen skulle drabba en mycket ofullständigt utforskad fjälldal med starkt utpräglade skönhetsvärden den ekologiskt värdefulla sjöserien si rennäringens problem vid en ev reglering har herr carlsson uppehållit sig en hel del vid jag skall därför bli rätt kortfattad samerna har emellertid som vi har hört framfört allvarliga och väldokumenterade invändningar mot projektet i första hand drabbas sörkaitums sameby vars befolkning på etthundratrettio personer är helt beroende av rennäringen som stadigvarande inkomst inom byns område har tidigare en rad ingrepp gjorts såväl suorvas fyra regleringar som satisjaureregleringen har inneburit att byn har måst flytta tyngdpunkten i sin näring flera gånger byns enda återstående kalvningsland av betydelse kommer att skadas mycket allvarligt byn framhåller i en inlaga till vattendomstolen bland annat att de kalvningsland med omgivande trivseloch betesland för renskötseln som överdäms genom företaget måste definitivt anses som oersättliga under byggnadstiden skulle rennäringen i det berörda området vara omöjlig att bedriva representanter för byn har framhållit att en utbyggnad skulle sätta stopp för byns fortsatta rennäring det kan förtjäna att nämnas att ett hundratal samer med anledning av den nu aktuella autajaureregleringen och det av vattenfall planerade kaitumprojektet vidtagit den drastiska åtgärden att i november i år i en skrivelse till fn påtala det allvarliga hot de är utsatta för beträffande sin fortsatta existens och vädjat till fn om hjälp med att stoppa exploateringen av vattenkraften i nämnda områden de skador som blir följden av autajaure ritsemprojektet går naturligtvis att redovisa betydligt mer ingående jag har exempelvis inte uppehållit mig något vid fisket men jag avstår från vidare uppräkning med de många och tunga minusfaktorer som således talar mot projektet frågar man sig vad kan regering och utskottsmajoritet anföra för ett eventuellt genomförande av detsamma i utskottsutlåtandet anföres tre skäl det första är landets behov av elkraft visst behöver vi tillskott av elkraft och vi behöver som bekant mycket stora tillskott lösningen av det problemet finns dock inte mer än i marginella tillskott i de outbyggda älvarna och sjösystemen i norrland där måste vi gå fram andra vägar vi måste framöver skaffa elkraften genom värmekraftverk vi kan inte offra oersättliga naturvärden för de relativt små tillskott vi kan vinna den här vägen ett andra skäl är behovet av sysselsättning inom området visst är det ett skäl att väga in i vinstoch förlusträkningen men vi måste i det här fallet som vid liknande prövningar tidigare komma ihåg att det är fråga om en kortsiktig lösning som står mot en evig förstörelse det tredje anförda skälet för utbyggnad är enligt min mening av mer formell karaktär nämligen att vattendomstolen funnit att vattenlagens bestämmelser inte lägger hinder i vägen för förslaget det skall påpekas att några instanser som yttrat sig på den punkten haft en annan mening eller ifrågasatt tillåtligheten till den sista gruppen hör exempelvis statens naturvårdsverk för att värja sig mot de allvarliga invändningarna från naturvårdshåll griper utskottsmajoriteten efter ett halmstrå enligt min uppfattning man säger att i etttusen niohundrasextioett års uppgörelse mellan naturvårdsintressena och vattenfallsstyrelsen medtogs inte det nu aktuella projektet bland dem som skulle skyddas för framtiden det är nu snart tio år sedan den uppgörelsen träffades de som den gången företrädde naturvårdsintressena kämpade för att betydligt fler utbyggnadsprojekt skulle undantas men i den kompromiss som slutligen gjordes etttusen niohundrasextioett ansåg man sig ha kommit så långt det gick med de då föreliggande förutsättningarna det kan väl ändå inte råda någon tvekan om att insikten om bety delsen av att skydda orörd natur blivit oändligt mycket större under det decennium som gått sedan dess och att värderingarna därför i dag är påtagligt förändrade beslutsamheten när det gäller att bevara outbyggda vattendrag måste i dag vara väsentligt större än då samtliga oppositionspartier har yrkat avslag på den här föreliggande propositionen motiven är tämligen lika dem jag försökt redovisa i min plädering men samtliga motioner tar också upp sambandet med kaitumprojektet det är inte något unikt för oppositionspartierna tvärtom betonas i debattinlägg efter debattinlägg från olika håll det otvivelaktiga samband som kan spåras mellan de nämnda projekten lika ihärdigt bestrids sambandet av regering riksdag och vattenfall det sistnämnda verkets generaldirektör har för ett par dagar sedan presenterat en skrift för riksdagsmännen angående ritsemprojektet vid genomläsning av den märker man ganska snart att en av huvudpunkterna i skriften är bestridandet av sambandet mellan ritsem och kaitum jag kan inte säga att argumenteringen övertygar trots utläggningarna kvarstår det faktum att om vattnet från autajaure och sitasjaure leds genom en tunnel till ritsem blir satisjaure som regleringsmagasin ööverdimensionerat såvida man inte i nästa omgång lyckas övertyga regering och riksdag och får tillstånd att överföra vatten från kaitumsjöarna via tunnel till satisjaure herr talman en mycket stark opinion bedömer det vara mycket viktigt att stoppa ritsemprojektet ännu viktigare är det att stoppa kaitumprojektet med åtföljande ingrepp i fågelskyddsområdet sjaunja bitvis torrläggning av kaitum älv och i övrigt minskad vattenföring i kaitums och kalix älvar mot det ingreppet står inte bara en mycket stark opinion utan också en internationell herr talman jag ber att få yrka bifall till reservationen | oh här talman sologen och naturfotografen peter lindberg har beträffande det här ärendet som erik karlsson nu har introducerat skrivit följande där det för den enskilde personen är förbjudet att bryta en kvist eller plocka en blomma där får vattenfalls maskiner spränga tunlar demma ta grus och morän och torrlägga älvar det är inte att undra på att nationalparksbegreppet blir uppluckrat det här jordbruksutskottsutlåtandet handlar som vi nu har hört om kunglimajks hemställan att återigen får göra intrång i stora sjöfallets nationalpark för fortsatta vattenkraftbyggen i området den här gången gäller det reglering av sjöarna sitasiaure outajaur samt byggande av kraftstationen i ritzen vid akajaures norra strand jag tror man kan säga att naturvårdarna under årens lopp har haft stora svårigheter att få fram sina synpunkter och intentioner i den allmänna debatten även om en viss förbättring i det avseendet kan inregistreras under sextiotalet men ett begrepp tror jag ändå de lyckats hamra in hos det svenska folket och inte bara det utan också lyckats skapa en viss respekt för begreppets innebörd och det är ordet nationalpark de första nationalparkern avsattes nittonhundranio och var sex till antalet en av dem var just stora sjöfallet som då omfattade etttusen femhundra kvadratkilometer syftet med en nationalpark är ju enligt naturvårdslagens fjärde paragraf att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick av våra nu avsatta nationalparker har ingen blivit så respektlöst behandlad som just stora sjöfallet av den ursprungliga arealen har i olika omgångar cirka tvåhundrafemton kvadratkilometer brutits ut för vattenregleringar och kraftbyggen i dag ställs frågan till sveriges riksdag ska förnyade intrång tillåtas eller annorlunda uttryckt ska en fortsatt förvandling från parkens naturliga tillstånd får ske mot riksdagens ursprungliga intentioner med området när nationalparken avsattes det är naturligtvis den i etapper beslutade påtagliga förändringen som skett jämfört med stora sjöfallets nationalparks ursprungliga skick som peter lindberg tänker på när han talar om en föreliggande risk för en uppluckring av nationalparksbegreppep nu föreslås en ny attack av den socialdemokratiska regeringen det sker ironiskt nog under naturvårdsåret nittonhundrasjuttio de år då samma regering vid den stora naturvårdskonferensen i strasborg varit med om att anta den europeiska naturvårdsdeklarationen i den uppmanas regeringarna och jag citerar att registrera och skydda områden speciellt lämpade som nationalparker och som reservat för djur och växter samt områden som har vetenskapligt eller historiskt intresse eller som är värdefulla för undervisning eller på grund av sin naturskönhet i en annan punkt uppmanas regeringarna att jag citera igen registrera och ta särskild vård om avlägset liggande områden och ödemark som kan förstöras även genom exploatering i liten omfattning han är sista uppmaningen ä särskilt värld beaktande vid bedömningen av ritsenprojektet det är fråga om ett avlägset liggande område och det är relativt sett en mindre yta av nationalparken som berörs men är talman det är ett område som av en rad experter bedöms vara särskilt känsligt och viktigt att bevara oförändrat då skulle regeringen enligt deklarationen ta särskild vård om området så har såles tyvärr inte skett motiven till denna uppgivelsens politik får andra redovisa men jag hoppas att regeringen inte fört samma sangviniska resonemang som en av de remissinstanser som åberopas i propositionen jag tänker på länsstyrelsen i norrbottens län som framhåller att de tidigare genomförda regleringarna av suorvasjöarna med mera redan åsamkat berörda delar av nationalparken sådana skador att någon något skyddsintresse av betydenhet där knappast längre synes föreligga vilka skador åsamkar då det nu föreslagna projektet ja som alltid vid större sjöregleringar blir för det första landskapsbilden förfulad det är självklart att man inte kan höja autajoures yta med trettiotvå meter utan att få en rad negativa effekter och det erkännes också öppet av vattenfall kalkförekomsten iinom områdets jordlager har betytt att det det botaniskt tillhör de mest intressanta i hela fjällvärlden den rika vegitationen medför att också fågel och djurliv är speciellt rikt och skyddsvärt naturvårdsverket skriver i sitt remissvar angående regleringen av utajare regleringen skulle för det första innebära i det närmaste totalt spolierande av sjöbäckenets naturvärde bland vilka särskilt de botaniskt ekologiska är mycket utpräglade omdaningen blev för övrigt så djupgående att en hittills i det subalpina björkbältet liggande sjö omvandlas till något som står närmare en alpin karg fjällsjö ovan skogsgränsen genom uppdemningen av outajaur stoppas den naturliga avrinningen österut genom tefsadalen så gott som het det innebär att nationalparkens norra gräns allvarligt förfulas och om detta säger också naturvårdsverket en del i sin sitt yttrande de säger ingreppen skulle drabba en mycket ofullständigt utforskad fjälldal med starkt utpräglade skönhetsvärden den ekologiskt värdefulla sjöserien sittasiauru satisiaure skulle bli slutgiltigt spoligerad som naturdokument rennäringens representanter har härkarlson uppehållit sig en hel del omkring och jag ska därför bli rätt kortfattande hande har enligtid framfört som vi hört allvarliga och väldokumenterade invändningar mot projektet i första hand drabbas ju sörkaitums sameby vars befolkning på etthundratrettio personer är helt beroende av rennäringen som stadigvarande inkomst inom byns område har tidigare en rad ingrepp gjorts såväl suorvas fyra regleringar som satisjaureregleringen har inneburit att byn måste flytta tyngdpunkten i sin näring flera gånger byns enda stående kalvningsland av betydelse kommer att skadas mycket allvarligt byn framhåller ju i en inlaga till vattendomstolen bland annat att de kalvningsland med omgivande trivsel och betesland för renskötseln som överdäms genom företaget måste definitivt anses som oersettliga under byggnadstiden skulle rennäringen i det berörda området vara omöjligt att bedriva representanter för byn har framhållit att en utbyggnad skulle sätta stopp för byns fortsatta rennäring och det kan förtjäna att nämnas om de hundratal samer som med anledning av den nu aktuella autiararegleringen och de hav vattenfall planerade caitunprojektet vidtagit den drastiska åtgärden att i en skrivelse i november i år till effen påtalat de allvarliga hot de är utsatta för beträffande sin fortsatta existens och vädjat till effen om hjälp med att stoppa exploateringen av vattenkraften i nämnda områden de skador som blir följ följden av autiara rizzenprojektet går naturligtvisatt redovisa betydligt mer ingående jag har inte uppehållit mig exempelvis något kring fisket men jag avstår ändå från vidare uppräkning med dem många och tunga minusfaktorer som så le talar mot projektet frågar man sig vad kan regering och utskottsmajoritet anföra för ett eventuellt genomförande av detsamma och i utskottsutlåtandet så finner man väl möjligen tre skäl det första det är landets behov av elkraft och visst behöver vi tillskott av elkraft och vi behöver som bekant mycket stora tillskott men lösningen av det problemet finns inte mer än i marginella tillskott i d de här outbyggda älvarna och sjösystemen i norrland utan där måste vi gå fram andra vägar vi måste skaffa elkraften framöver genom värmekraftverk vi kan inte offra oersättliga naturvärden för de relativt små tillskott vi kan vinna den vägen ett andra skäl är behovet av sysselsättning inom området och visst är det ett skäl att väga in i vinst och förlusträkningen men vi måste i det här fallet sona liknande prövningar tidigare komma ihåg att det är fråga om en kortsiktig lösning som står mot en evig förstörelse det tredje anförda skälet för utbyggnad är tycker jag av mer formell karaktär nämligen det att vattendomstolen funnit att de vattenlagens bestämmelse inte lägger hinder för förslaget det ska påpekas då att några instanser som yttrat sig på den punkten haft en annan mening eller ifrågasatt tillåtligheten till den sista gruppen hör exempelvis statens naturvårdsverk för att värja sig mot de allvarliga invändningarna från naturvårdshåll så griper utskottsmajoriteten efter ett halmstrå enligt min uppfattning i varje fall man säger att i nittonhundrasextioett års uppgörelser mellan naturvårdsintressen och vattenfallstyrelsen medtogs inte det nu aktuella projektet bland dem som skulle skyddas för framtiden det är nu snart tio år sedan den uppgörelsen träffades de som den gången företrädde naturvårdsintressena kämpade för att betför att betydligt fler utbyggnadsprojekt skulle undantas men i den kompromiss som slutligen gjordes sextioett ansåg man sig ha kommit så långt det gick med de då föreliggande förutsättningarna och det kan väl ändå inte råda någon tvekan om att insikten om betydelsen av att skydda orörd natur blivit oändligt mycket större under det decennium som gått sedan dess och att värderingarna därför i dag är påtagligt förändrade beslutsamheten att bevara outbyggda vattendrag måste i dag vara väsentligt större ändå samtliga oppositionspartier har yrkat avslag på den här föreliggande propositionen motiven är tämligen likartade med dem som jag har försökt redovisa i min planering men samtliga motioner tar också upp sambandet med kaitunprojektet och det är inte något unikt för oppositionspartierna tvärtom så påtalas i debattinlägg efter debattinlägg från olika håll de otvivelaktiga samband som kan spåras mellan de nämnda projekten lika ihärdigt bestrids sambandet av regering utskott och vattenfall det sistnämnda verkets generaldirektör har för ett par dagar sedan presenterat den skrift för riksdagsmännen angående ritsenprojektet vid genomläsning av den så märker man ganska snart att en av huvuduppgifterna i skriften är just bestridandet av sambandet mellan rizzem och kaito jag kan inte säga att argumenteringen övertygad på mig trots utläggningarna så kvarstår det faktum att om vattnet från outajaure och sitasiaur leds genom en tunnel till ritsen så blir satisiaure som regleringsmagasin överdimissionerat såvitt inte man i nästa omgång lyckas och övertyga regering och riksdag att få tillstånd att överföra vatten från kaitemstjöarna via tunnel till satisjaure här tal man en mycket stark opinion bedömer det vara viktigt att stoppa ritsenprojektet ändå viktigare är det att stoppa caitumprojektet med åtföljande ingrepp i fågelskyddsområdet chounia bitvis torrläggning av kajtumälv och i övrigt minskad vattvattenföring i kitums och kalix älvar mot det ingreppet står inte bara en mycket stark svensk opinion utan också en internationell när talman är bed att fåyka bifall till reservation jag | 6,099.122 | 7,181.523 | 1931-05-04 | 2023-02-19 | 0.704232 | 0.992596 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-J8ZTtwqj8SMXQ5WWpNsafj | prot-1970-höst-fk--44 | 78 | [
"1970-12-10"
] | Ingvar Andersson | i-Kt5jXNgPHrNXaZpEyBixrL | i-Kt5jXNgPHrNXaZpEyBixrL | null | Moderaterna | förstakammarledamot | man | 7,226.748727 | 7,790.093379 | 563.344652 | Herr talman! Jag har konstaterat att mitt anförande kommer att innehålla en hel del upprepningar, eftersom oppositionen här är helt på samma linje och i stor utsträckning har gjort samma bedömningar innan man beslutat om reservationen. För att göra min framställning litet kortare skall jag försöka plocka bort ett papper här och ett papper där i mitt manuskript. Men jag vill ändå framhålla att proposition 173 är en till formatet tunn proposition. Den innehåller dessutom få fakta på vilka beslutet om intrång i Stora Sjöfallets nationalpark kan grundas. Intrånget krävs för ett förverkligande av det s.k. Ritsemprojektet. Motionerna i frågan är av betydligt mer upplysande och klarläggande karaktär. Upprepade ingrepp har skett i Stora Sjöfallets nationalpark, det första 1919. Under tiden fram till 1940 har regleringsmagasinet utökats genom dämningsgränsens höjning i tre etapper till plus 438 meter. År 1962 gjorde dåvarande departementschefen en hemställan om nya intrång i Sareks, Stora Sjöfallets och Abisko nationalparker, och så har vi nu den framställning som här skall behandlas. Kommer, herr statsråd, nästa framställning att gälla regleringen av Kaitumsjöarna och överledning av vatten till Lule älv samt anläggande av Kaitums kraftstation? Statens vattenfallsverk låter meddela att ett genomförande av Ritsemprojektet varken kommer att utgöra någon förutsättning för Kaitumprojektets genomförande eller nämnvärt inverka på dess lönsamhet. Ritsemprojektet bör bedömas som ett enskilt projekt. Ja, herr talman, den som lever får se. Från moderata samlingspartiet har vi i vår partimotion framhållit det orim- liga i att problemen med ingreppen i känsliga naturområden presenteras del för del utan att man ger riksdagen tillfälle att pröva hela komplexet av åtgärder i dess totala sammanhang. Ingreppen är dock oåterkalleliga och medför betydande skador både på naturen och för de människor som har sin utkomst i området. Visst medför Ritsemprojektet positiva verkningar. Under uppbyggnadsperioden skapas arbetstillfällen. även om flertalet sysselsatta kommer att utgöras av Vattenfalls fast anställda medarbetare kan väl ändå några från området påräkna arbete vid utbyggnaden. I propositionen påstår departementschefen att Ritsemprojektet skulle ha stor betydelse för landets energiförsörjning. Dock täcker den föreslagna utbyggnaden endast 0,7 procent av det ökade kraftbehov som beräknas uppstå under 1970-talet. Tillskottet är ringa; och detsamma måste anses gälla för det planerade Kaitumprojektet, nämligen 1,3 procent. Tillskottet blir endast en femtondel av vad ett enda stort kärnkraftverk av Ringhalstyp kommer att producera. De negativa verkningarna av utbyggnaden kommer att bli omfattande och bestående. För samerna innebär regleringen att man enligt Vattenfalls egna beräkningar förlorar cirka 2 procent av tillgängligt sommarbete, och, det bör beaktas, den ojämförligt bästa delen. Sörkaitums sameby har redan genom olika tidigare regleringsåtgärder förlorat 7 000 hektar och kommer, om propositionen bifalles, att mista ytterligare 800 hektar av sin bästa betesmark. Det för renskötseln ytterligt betydelsefulla kalvningslandet kommer att minska. Vattenfall kalkylerar med visst skadestånd för de ingrepp som planeras. Dock kan inte frågan enbart ses som en skaderegleringsfråga. Samerna har ständigt fått maka på sig för att bereda plats för olika ingrepp i naturen. Det måste vara ett rikt samhälles plikt att ge samerna möjlighet att bevara en livs- kraftig kultur, och detta är beroende av deras möjligheter att ostört bedriva renskötsel och fiske. Ett ytterligare ingrepp i Stora Sjöfallets nationalpark skulle avsevärt försvåra samernas Ssituation. Ritsemprojektet innebär att sjöarna Sitasjaure och Autajaure däms. Dämningen av Autajaure blir mycket omfattande med en höjning av vattenytan på cirka 25 upp till 32 meter. Vattnet förs genom en tunnel till den planerade kraftstationen vid Ritsem. Sjöarnas normala avrinning till Satisjaure stoppas praktiskt taget helt, vilket kommer att minska <vattentillgången vid :Vietas kraftverk och därmed minska dettas lönsamhet. Därför blir Kaitumbygget enligt min mening en följd av Ritsemprojektet. Det kommer även att allvarligt skada de stora botaniska och zoologiska naturvärden som Autajaureområdet är så fullt av och vilka av expertis bedöms som de rikaste i den svenska fjällvärlden. Ritsemprojektet är också ur lönsamhetssynpunkt en tvivelaktig lösning av vårt energibehov. Det är ett gränsfall. Det är signifikativt att vattendomstolen sänkt den beräknade nationalekonomiska nyttan med 31 miljoner kronor. Samtidigt har man accepterat Vattenfalls kostnadskalkyl. När det gäller lönsamheten skall slutligen konstateras, att ett genomförande av Ritsemoch Kaitumprojekten i kombination enligt Vattenfalls egna beräkningar skulle ge mycket god lönsamhet. Till sist, herr talman, vill jag fästa kammarens uppmärksamhet på att jordbruksutskottets majoritet de facto ansett sig kunna godkänna ett större ingrepp i Stora Sjöfallets nationalpark än vad propositionen föreslår. Man anser att en permanent vägförbindelse mellan Suorva och Ritsem är välmotiverad. Ett sådant arrangemang är kostnadskrävande och kommer med all sannolikhet att placera Ritsemprojektet på fel sida om lönsamhetsgränsen. Vägen kommer dessutom att skapa förutsätt- ningar för ökat slitage på ett känsligt naturavsnitt och kommer att innebära att rennäringen liksom djurlivet i övrigt allvarligt störes. Chefen för försvarsstaben har också rätt allvarliga erinringar mot att en permanent väg anläggs mellan Suorva och Ritsem. Herr talman! Med det anförda har jag ansett mig kunna konstatera att de negativa verkningarna av Ritsemprojektet överväger. Det är på grund härav som jag yrkar avslag på proposition 173 och bifall till den vid utskottsutlåtandet fogade reservationen. | herr talman jag har konstaterat att mitt anförande kommer att innehålla en hel del upprepningar eftersom oppositionen här är helt på samma linje och i stor utsträckning har gjort samma bedömningar innan man beslutat om reservationen för att göra min framställning litet kortare skall jag försöka plocka bort ett papper här och ett papper där i mitt manuskript men jag vill ändå framhålla att proposition etthundrasjuttiotre är en till formatet tunn proposition den innehåller dessutom få fakta på vilka beslutet om intrång i stora sjöfallets nationalpark kan grundas intrånget krävs för ett förverkligande av det så kallad ritsemprojektet motionerna i frågan är av betydligt mer upplysande och klarläggande karaktär upprepade ingrepp har skett i stora sjöfallets nationalpark det första etttusen niohundranitton under tiden fram till etttusen niohundraförtio har regleringsmagasinet utökats genom dämningsgränsens höjning i tre etapper till plus fyrahundratrettioåtta meter år etttusen niohundrasextiotvå gjorde dåvarande departementschefen en hemställan om nya intrång i sareks stora sjöfallets och abisko nationalparker och så har vi nu den framställning som här skall behandlas kommer herr statsråd nästa framställning att gälla regleringen av kaitumsjöarna och överledning av vatten till lule älv samt anläggande av kaitums kraftstation statens vattenfallsverk låter meddela att ett genomförande av ritsemprojektet varken kommer att utgöra någon förutsättning för kaitumprojektets genomförande eller nämnvärt inverka på dess lönsamhet ritsemprojektet bör bedömas som ett enskilt projekt ja herr talman den som lever får se från moderata samlingspartiet har vi i vår partimotion framhållit det orim liga i att problemen med ingreppen i känsliga naturområden presenteras del för del utan att man ger riksdagen tillfälle att pröva hela komplexet av åtgärder i dess totala sammanhang ingreppen är dock oåterkalleliga och medför betydande skador både på naturen och för de människor som har sin utkomst i området visst medför ritsemprojektet positiva verkningar under uppbyggnadsperioden skapas arbetstillfällen även om flertalet sysselsatta kommer att utgöras av vattenfalls fast anställda medarbetare kan väl ändå några från området påräkna arbete vid utbyggnaden i propositionen påstår departementschefen att ritsemprojektet skulle ha stor betydelse för landets energiförsörjning dock täcker den föreslagna utbyggnaden endast noll sju procent av det ökade kraftbehov som beräknas uppstå under etttusen niohundrasjuttiotalet tillskottet är ringa och detsamma måste anses gälla för det planerade kaitumprojektet nämligen ett tre procent tillskottet blir endast en femtondel av vad ett enda stort kärnkraftverk av ringhalstyp kommer att producera de negativa verkningarna av utbyggnaden kommer att bli omfattande och bestående för samerna innebär regleringen att man enligt vattenfalls egna beräkningar förlorar cirka två procent av tillgängligt sommarbete och det bör beaktas den ojämförligt bästa delen sörkaitums sameby har redan genom olika tidigare regleringsåtgärder förlorat sjutusen hektar och kommer om propositionen bifalles att mista ytterligare åttahundra hektar av sin bästa betesmark det för renskötseln ytterligt betydelsefulla kalvningslandet kommer att minska vattenfall kalkylerar med visst skadestånd för de ingrepp som planeras dock kan inte frågan enbart ses som en skaderegleringsfråga samerna har ständigt fått maka på sig för att bereda plats för olika ingrepp i naturen det måste vara ett rikt samhälles plikt att ge samerna möjlighet att bevara en livs kraftig kultur och detta är beroende av deras möjligheter att ostört bedriva renskötsel och fiske ett ytterligare ingrepp i stora sjöfallets nationalpark skulle avsevärt försvåra samernas ssituation ritsemprojektet innebär att sjöarna sitasjaure och autajaure däms dämningen av autajaure blir mycket omfattande med en höjning av vattenytan på cirka tjugofem upp till trettiotvå meter vattnet förs genom en tunnel till den planerade kraftstationen vid ritsem sjöarnas normala avrinning till satisjaure stoppas praktiskt taget helt vilket kommer att minska vattentillgången vid vietas kraftverk och därmed minska dettas lönsamhet därför blir kaitumbygget enligt min mening en följd av ritsemprojektet det kommer även att allvarligt skada de stora botaniska och zoologiska naturvärden som autajaureområdet är så fullt av och vilka av expertis bedöms som de rikaste i den svenska fjällvärlden ritsemprojektet är också ur lönsamhetssynpunkt en tvivelaktig lösning av vårt energibehov det är ett gränsfall det är signifikativt att vattendomstolen sänkt den beräknade nationalekonomiska nyttan med trettioett miljoner kronor samtidigt har man accepterat vattenfalls kostnadskalkyl när det gäller lönsamheten skall slutligen konstateras att ett genomförande av ritsemoch kaitumprojekten i kombination enligt vattenfalls egna beräkningar skulle ge mycket god lönsamhet till sist herr talman vill jag fästa kammarens uppmärksamhet på att jordbruksutskottets majoritet de facto ansett sig kunna godkänna ett större ingrepp i stora sjöfallets nationalpark än vad propositionen föreslår man anser att en permanent vägförbindelse mellan suorva och ritsem är välmotiverad ett sådant arrangemang är kostnadskrävande och kommer med all sannolikhet att placera ritsemprojektet på fel sida om lönsamhetsgränsen vägen kommer dessutom att skapa förutsätt ningar för ökat slitage på ett känsligt naturavsnitt och kommer att innebära att rennäringen liksom djurlivet i övrigt allvarligt störes chefen för försvarsstaben har också rätt allvarliga erinringar mot att en permanent väg anläggs mellan suorva och ritsem herr talman med det anförda har jag ansett mig kunna konstatera att de negativa verkningarna av ritsemprojektet överväger det är på grund härav som jag yrkar avslag på proposition etthundrasjuttiotre och bifall till den vid utskottsutlåtandet fogade reservationen | jag är talman jag har konstatera att det självklart kommer att bli en del upprepningar eftersom oppositionen här ä helt på samma linje och el i stor utsträckning har gjort samma bedömningar innan man beslutade om reservationstånpunktstagandet jag ska försöka a plocka undan ett papper här åt papper det är i mitt manuskrift för göra det lite kortare men jag vill ändå framhålla att proposition etthundrasjuttiotre ä entill formatet tunn proposition den innehåller dessutom lite av fakta på vilka besluten om intrång i stora sjöfallets nationalpark skall fotas intrånget krävs för att förverkliga det så kallade ritzenprojektet motionerna i frågan är av betydligt mer upplysande och klarläggande karaktär upprepade ingrepp har skett i stora sjöfalls nationalpark det första nittonhundranitton under tiden fram till nittonhundrafyrtio har regleringsmagasinet utökats genom stämningsgränsens höjd höjning i tre etapper till plus fyrahundratrettioåtta meter nittonhundrasextiotvå gjorde dåvarande departementschefen på nytt en hemställan om nya intrång i sarex stora sjöfallets och abisko nationalparker och så har vi nu den här framställningen som ska behandlas kommer ärstatsråd nästa framställning att gälla regleringen av kaitumsjöarna och överledning av vatten till uleälven samt anläggande av kaitums kraftstation statens navattenfallsverk låter meddela att ett genomförande av ritzenprojektet kommer varken att utgöra någon förutsättning för kaitonprojektets genomförande eller närnnämnvärt inverka på dess lönsamhet ritsenprojektet bör bedömas som ett enskilt projekt jag är talman den som lever för sent från moderata samlingspartiet har vi i vår partimotion framhållet det orimliga i att problemen som ingreppen i känsliga naturområden presenteras del för del utan att ge riksdagen tillfälle att pröva hela komplexet av åtgärder i dess totala sammanhang ingreppen är dock oåterkalleliga och medför betydande skador både för naturen och för de människor som har sin utkomst inom områden visst medför förverkligandet av ritsenprojektet positiva verkningar under utbyggnadsperioden skapas arbetstillfällen även om flertalet sysselsatta kommer att utgöras av vattenfalls fast anställda medarbetare så kan väl ändå norra ifrån området på räkna arbete under utbyggnaden i propositionen påstår departementschefen att ritsenprojektet skall ha stor betydelse för landets energiförsörjning dock täcker den föreslagna utbyggnaden endast nollkommasju procent av de ökade kraftbehov som beräknas uppstå under sjuttiotalet tillskottet är ringa och detsamma måste anses gälla för det planerade kaitonprojektet nämligen ett komma tre procents tillskott tillskottet blir endast en femtondedel av vad ett enda stort kärnkraftverk av ringhalstyp kommer att producera de negativa verkningarna av utbyggnaden kommer att bli omfattande och bestående för samerna innebär regleringen att man enligt vattenfalls egna beräkningar förlorar cirka två procent av tillgängligt somarbete och de bör baktas den ojämfördigt bästa deden syrkajtums slappby har redan genom olika tidigare regleringsåtgärder förlorat cirka sju tusen häktar och kommer om propositionen bifallet att mista ytterligare åttahundra hektar av sin bästa betsmark det frenskötsel ytterligt betydelsefulla kalvningslandet kommer att minska vattenfallk kalkylerar med visst skadestånd för de ingrepp som planeras dock kan inte frågan enbart ses som en skaderegleringsfråga samerna har ständigt fått maka på sig för att breda plats för olika ingrepp i naturen det måste vara ett rikt samhällesplikt att ge samerna möjlighet bevara en livskraftig kultur och detta är beroende av dess möjligheter att ostört får bedriva renskötsel och fiske ett ytterligare ingrepp i stora sjöfallets nationalpark skulle avsevärt försvåra samernas situation ritsenprojektet innebär att sjöarna sittasiare och atagör och däms dämningen av autasiare blir mycket omfattande med en höjning av vattenytan på cirka tjugofem upp till trettiofem meter vattnet förs över genom en tunnel till den planerade kraftverksstationen vid ritsen sjöarnas normala avrimning till soutasjare stoppas praktiskt taget helt vilket kommer att minska vattentillgången vid vjetas kraftstation och därmed naturligtvis påverka dennas lönsamhet därför blir kaitumbygget en följd som jag tror av ritsenprojektet det kommer även att allvarligt skada de stora botaniska och sologiska naturvärlden som autajareområdet är så fullt av och som av expertis bedöms som det rikaste i den svenska fjällvärlden ritsenprojektet är också ur lönsamhetssynpunkt en tvivelaktig lösning på vårt energibehov det är ett gränsfall det är signifikativt att vattendomstolen sänkt den beräknade nationalekonomiska nyttan med trettioen miljoner kronor samtidigt har man accepterat den av vattenfall beräknade kostnadskalkylen när det gäller lönsamheten skal slutligen konstateras att ett genomförande av ritsen och kaitumprojektet i kombination enligt vattenfall segna beräkningar skulle ge mycket god lönsamhet till sista talman vill jag fästa kammarens uppmärksamhet och att jordbruksutskottets majoritet det fakto anset sig kunna godkänna ett större ingrepp i stora sjöfallets nationalpark än vad propositionen avser man anser att en permanent vägförbindelse med mellan suorva och ritsen är välmotiverad ett sådant arrangemang är kostnadskrävande och kommer med all sannolikhet att placera ritsenprojektet på fel sida om lönsamhetsgränsen vägen kommer dessutom att skapa förutsättningar för ökat slitage på ett känsligt naturavsnitt och kommer innebära att drenäringen liksom djurlivet i övrigt kommer att allvarligt störas chefen för försvarsstaben har också rest allvarliga erinringar mot att en permanent väg anlägges mellan sorvaoch ritze här talman med anförda har jag ansett mig kunna konstatera att de negativa verkningarna av ritsenprojektet överväger det är på grund härav hartalman som yrkar avslag proposition etthundrasjuttiotre och bifald till den vid utskottsutlogad låtandet fogade reservationen talmanvi | 7,181.663 | 7,789.306 | 1921-08-17 | 2013-07-24 | 0.596688 | 0.950474 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
|
i-7UsKszkEzkT3dEcrTMjVi3 | prot-1970-höst-fk--44 | 79 | [
"1970-12-10"
] | Eric Mossberger | i-LfCwKyj17iz8wFALKeKtFf | i-LfCwKyj17iz8wFALKeKtFf | null | Socialdemokraterna | Hallands läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 7,818.191851 | 8,472.04584 | 653.85399 | Herr talman! Vi har i dag att ta ställning till frågan om att bemyndiga eller inte bemyndiga Kungl. Maj:t att göra det intrång i Stora Sjöfallets nationalpark, som kan föranledas av Ritsems kraftverk. Det är således endast intrånget i nationalparken som vi vid detta tillfälle skall ta ställning till. Det intrång som Kungl. Maj:t begär bemyndigande till rör sig om cirka 2 kvadratkilometer jämte vissa mindre vägar och kraftledningar. För närvarande är naturparkens storlek cirka 1300 kvadratkilometer. Det är alltså i jämförelse med tidigare intrång en mycket liten del som skall tas i anspråk, när det endast rör sig om cirka 2 kvadratkilometer. Det är därför förvånansvärt att just nu uppstått ett så starkt motstånd i denna fråga, vilket inte var fallet vid tidigare intrång i nationalparken, som alla var av mycket större format. Alla de motioner utskottet haft att behandla har som vi tidigare hört yrkat avslag på propositionen, och det är, tycker jag, att ta till större våld än vad som egentligen kan behövas. När utskottet talar om att det projekt som ligger till grund för det nu aktuella intrånget i Stora Sjöfallets nationalpark faller inom ramen av vad företrädare för naturvårdsintresset och vattenkraftsutbyggarna tidigare kommit överens om, tänker utskottet på den överenskommelse som hösten 1961 ingicks mellan naturvårdens representanter i naturvårdsdelegationen, med förutvarande landshövdingen Bo Hammarskjöld som ordförande, och vattenfallsstyrelsen om planeringen av = vattenkraftsexploateringen i vissa norrländska nederbördsområden. Överenskommelsen innefattade en planering som var avsedd att följas av vattenfallsstyrelsen vid dess vattenkraftsexploatering och skulle också beaktas av de naturvårdande organen vid deras framtida behandling av vattenkraftsprojekten. Självfallet var det inte meningen att den prövning som bl.a. åvilar vattendomstolarna skulle åsidosättas. Sammanlagt omfattade överenskommelsen 70 olika projekt, sjöar, forsar och älvsträckor. Av dessa kom man överens om att friställa 28 för vattenkraftsutbyggnad, medan lika många skulle undantas från sådan utbyggnad. Ställningstagandet till återstående 14 projekt skulle uppskjutas till senare närmare angivna tidpunkter. Denna överenskommelse apostroferades med tillfredsställelse av både departementschef och riksdag, när frågan om vissa intrång i bl. a. Stora Sjöfallets nationalpark var på tal i riksdagen 1962. Det är inte min mening, herr talman, att nu diskutera denna överenskommelse i och för sig. Självfallet kan omständigheter uppstå som gör att detaljer i sådana här uppgörelser behöver ändras eller modifieras. Vad utskottsmajoriteten konstaterat är bara att Ritsemprojektet ligger inom ramen för de 28 projekt som naturvårdare och vattenkraftsbyggare var överens om skulle kunna planeras in i den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden. Några nya omständighe- ter som i just detta fall skulle motivera ett avsteg från vad man tidigare sålunda tänkt sig har, såvitt utskottsmajoriteten kunnat finna, inte påvisats. Vattendomstolen har för sin del funnit företaget inte strida mot vattenlagen. Det är mot bakgrund av vad jag nu anfört svårt att förstå att reservanterna anser sig kunna hävda att Ritsemutbyggnaden kastats fram som ett fristående objekt utan tillräckligt beaktande av läget i stort på området. Det är väl tvärtom så, att man just utifrån en sådan helhetsbild, som den man åstadkom genom 1961 års överenskommelse och som redovisades för riksdagen året därpå, har lagt en god grund för ett objektivt och lidelsefritt ställningstagande till det nu framlagda förslaget. Jag vill understryka att vad vi har att ta ställning till är frågan om intrånget i nationalparken och inte till Ritsemprojektet som sådant. Att motiv finns för utbyggnaden är obestridligt. Är då dessa motiv tillräckliga för att motivera intrånget i Stora Sjöfallets nationalpark? Enligt min mening är de det. Intrånget är, som en blick på den till propositionen fogade kartan visar, av mycket begränsad räckvidd i förhållande till nationalparkens totala yta. Självklart är det, som utskottet anfört, dock omöjligt att undvika att olägenheter av olika slag uppstår vid sådana vattenregleringar och utbyggnadsföretag som det nu är fråga om. Utskottet har också understrukit det angelägna i att alla ansträngningar görs för att så långt möjligt försöka begränsa tyvärr ofrånkomliga skador på växtoch djurliv och landskapsbild inom det berörda området. Även samernas intressen måste självfallet på bästa sätt beaktas. Som utskottet anfört har dessa synpunkter också framhållits i propositionen, och bl.a. har naturvårdsverket getts ett betydande ansvar i sammanhanget. Vad gäller samerna så kommer de grustäktsavgifter som tas ut på grund av massuttagen att få användas för ändamål inom nationalparken som sär- skilt gagnar renskötseln eller rennäringen. Med hänsyn till vad jag nu sagt kan jag inte finna att tillräckliga skäl föreligger att motsätta sig det begränsade intrång i nationalparken som det nu är fråga om. Av de skäl som redovisats i utskottets utlåtande bör, om så skulle visa sig möjligt och lämpligt, intrånget även kunna innefatta den vägbyggnad som omnämns i några av motionerna. Hänsyn bör tas till de fördelar en väg kan betyda för dem som har sin verksamhet förlagd till området under kraftverksbygget och även för, som jag hoppas, allmänheten och samebefolkningen. Herr talman! Det råder ingen tvekan om att vi behöver elkraft här i landet. Vi behöver öka våra tillgångar på vattenkraft, även om värmekraften kommer att svara för en allt större andel av vår framtida energiförsörjning. Jag förstår därför inte reservanterna, som är så negativa till denna utbyggnad. Jag tror att de mera spekulerar politiskt i denna fråga än tar hänsyn till landets behov av elkraft. Ni reservanter säger nej här, och om ni inte själva gör det så säger edra representanter ute på fältet nej till uppförande av värmekraftverk, oljeraffinaderier och vattenkraftstationer. Samtidigt som ni säger nej till dessa projekt, således säger nej till att skaffa den vattenkraft och värmekraft som behövs, kritiserar ni regeringen för att den inte i tid ser till att vi har tillräckligt med vattenoch värmekraft så att industrin kan försörja sig och även bygga ut sin verksamhet. Om Ritsemprojektet kommer till stånd ökar vi tillgången på elkraft med vad som motsvarar tre medelstora städers årsbehov. Det är enligt mitt förmenande inte fy skam att få ett sådant tillskott. Det är självklart att varje utbyggnad av ett kraftverk mer eller mindre gör intrång i naturen. Reservanterna tar upp rennäringen som en stor fråga i detta sammanhang. Givetvis är ett intrång besvärligt, men var vi än lägger ett vattenkraftverk eller värmekraftverk kan det vålla besvär. Enligt vattendomstolens bedömning blir det inte ett så stort intrång här som reservanterna vill göra gällande. Det uppstår t. ex. endast mindre skada på kalvningslanden. Vår-, sommaroch höstbetena berörs också i mindre grad. Det är i första hand vinterbetena som bestämmer renstammens storlek. Jag tror inte att man skall se så negativt på denna fråga som reservanterna gör, ty det finns och kommer att finnas positiva ting förknippade med en utbyggnad. Man får t.ex. förbättrade kommunikationsmöjligheter och bättre elkraftförsörjning i vissa för renskötseln betydelsefulla områden. Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan. | herr talman vi har i dag att ta ställning till frågan om att bemyndiga eller inte bemyndiga kunglig majestät att göra det intrång i stora sjöfallets nationalpark som kan föranledas av ritsems kraftverk det är således endast intrånget i nationalparken som vi vid detta tillfälle skall ta ställning till det intrång som kunglig majestät begär bemyndigande till rör sig om cirka två kvadratkilometer jämte vissa mindre vägar och kraftledningar för närvarande är naturparkens storlek cirka etttusen trehundra kvadratkilometer det är alltså i jämförelse med tidigare intrång en mycket liten del som skall tas i anspråk när det endast rör sig om cirka två kvadratkilometer det är därför förvånansvärt att just nu uppstått ett så starkt motstånd i denna fråga vilket inte var fallet vid tidigare intrång i nationalparken som alla var av mycket större format alla de motioner utskottet haft att behandla har som vi tidigare hört yrkat avslag på propositionen och det är tycker jag att ta till större våld än vad som egentligen kan behövas när utskottet talar om att det projekt som ligger till grund för det nu aktuella intrånget i stora sjöfallets nationalpark faller inom ramen av vad företrädare för naturvårdsintresset och vattenkraftsutbyggarna tidigare kommit överens om tänker utskottet på den överenskommelse som hösten etttusen niohundrasextioett ingicks mellan naturvårdens representanter i naturvårdsdelegationen med förutvarande landshövdingen bo hammarskjöld som ordförande och vattenfallsstyrelsen om planeringen av vattenkraftsexploateringen i vissa norrländska nederbördsområden överenskommelsen innefattade en planering som var avsedd att följas av vattenfallsstyrelsen vid dess vattenkraftsexploatering och skulle också beaktas av de naturvårdande organen vid deras framtida behandling av vattenkraftsprojekten självfallet var det inte meningen att den prövning som bland annat åvilar vattendomstolarna skulle åsidosättas sammanlagt omfattade överenskommelsen sjuttio olika projekt sjöar forsar och älvsträckor av dessa kom man överens om att friställa tjugoåtta för vattenkraftsutbyggnad medan lika många skulle undantas från sådan utbyggnad ställningstagandet till återstående fjorton projekt skulle uppskjutas till senare närmare angivna tidpunkter denna överenskommelse apostroferades med tillfredsställelse av både departementschef och riksdag när frågan om vissa intrång i bl a stora sjöfallets nationalpark var på tal i riksdagen etttusen niohundrasextiotvå det är inte min mening herr talman att nu diskutera denna överenskommelse i och för sig självfallet kan omständigheter uppstå som gör att detaljer i sådana här uppgörelser behöver ändras eller modifieras vad utskottsmajoriteten konstaterat är bara att ritsemprojektet ligger inom ramen för de tjugoåtta projekt som naturvårdare och vattenkraftsbyggare var överens om skulle kunna planeras in i den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden några nya omständighe ter som i just detta fall skulle motivera ett avsteg från vad man tidigare sålunda tänkt sig har såvitt utskottsmajoriteten kunnat finna inte påvisats vattendomstolen har för sin del funnit företaget inte strida mot vattenlagen det är mot bakgrund av vad jag nu anfört svårt att förstå att reservanterna anser sig kunna hävda att ritsemutbyggnaden kastats fram som ett fristående objekt utan tillräckligt beaktande av läget i stort på området det är väl tvärtom så att man just utifrån en sådan helhetsbild som den man åstadkom genom etttusen niohundrasextioett års överenskommelse och som redovisades för riksdagen året därpå har lagt en god grund för ett objektivt och lidelsefritt ställningstagande till det nu framlagda förslaget jag vill understryka att vad vi har att ta ställning till är frågan om intrånget i nationalparken och inte till ritsemprojektet som sådant att motiv finns för utbyggnaden är obestridligt är då dessa motiv tillräckliga för att motivera intrånget i stora sjöfallets nationalpark enligt min mening är de det intrånget är som en blick på den till propositionen fogade kartan visar av mycket begränsad räckvidd i förhållande till nationalparkens totala yta självklart är det som utskottet anfört dock omöjligt att undvika att olägenheter av olika slag uppstår vid sådana vattenregleringar och utbyggnadsföretag som det nu är fråga om utskottet har också understrukit det angelägna i att alla ansträngningar görs för att så långt möjligt försöka begränsa tyvärr ofrånkomliga skador på växtoch djurliv och landskapsbild inom det berörda området även samernas intressen måste självfallet på bästa sätt beaktas som utskottet anfört har dessa synpunkter också framhållits i propositionen och bland annat har naturvårdsverket getts ett betydande ansvar i sammanhanget vad gäller samerna så kommer de grustäktsavgifter som tas ut på grund av massuttagen att få användas för ändamål inom nationalparken som sär skilt gagnar renskötseln eller rennäringen med hänsyn till vad jag nu sagt kan jag inte finna att tillräckliga skäl föreligger att motsätta sig det begränsade intrång i nationalparken som det nu är fråga om av de skäl som redovisats i utskottets utlåtande bör om så skulle visa sig möjligt och lämpligt intrånget även kunna innefatta den vägbyggnad som omnämns i några av motionerna hänsyn bör tas till de fördelar en väg kan betyda för dem som har sin verksamhet förlagd till området under kraftverksbygget och även för som jag hoppas allmänheten och samebefolkningen herr talman det råder ingen tvekan om att vi behöver elkraft här i landet vi behöver öka våra tillgångar på vattenkraft även om värmekraften kommer att svara för en allt större andel av vår framtida energiförsörjning jag förstår därför inte reservanterna som är så negativa till denna utbyggnad jag tror att de mera spekulerar politiskt i denna fråga än tar hänsyn till landets behov av elkraft ni reservanter säger nej här och om ni inte själva gör det så säger edra representanter ute på fältet nej till uppförande av värmekraftverk oljeraffinaderier och vattenkraftstationer samtidigt som ni säger nej till dessa projekt således säger nej till att skaffa den vattenkraft och värmekraft som behövs kritiserar ni regeringen för att den inte i tid ser till att vi har tillräckligt med vattenoch värmekraft så att industrin kan försörja sig och även bygga ut sin verksamhet om ritsemprojektet kommer till stånd ökar vi tillgången på elkraft med vad som motsvarar tre medelstora städers årsbehov det är enligt mitt förmenande inte fy skam att få ett sådant tillskott det är självklart att varje utbyggnad av ett kraftverk mer eller mindre gör intrång i naturen reservanterna tar upp rennäringen som en stor fråga i detta sammanhang givetvis är ett intrång besvärligt men var vi än lägger ett vattenkraftverk eller värmekraftverk kan det vålla besvär enligt vattendomstolens bedömning blir det inte ett så stort intrång här som reservanterna vill göra gällande det uppstår t ex endast mindre skada på kalvningslanden vår sommaroch höstbetena berörs också i mindre grad det är i första hand vinterbetena som bestämmer renstammens storlek jag tror inte att man skall se så negativt på denna fråga som reservanterna gör ty det finns och kommer att finnas positiva ting förknippade med en utbyggnad man får till exempel förbättrade kommunikationsmöjligheter och bättre elkraftförsörjning i vissa för renskötseln betydelsefulla områden med detta herr talman ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan | talmanvi har ju idag att ta ställning till i detta ärende att bemyndiga eller att inte bemynnja kungla majstätat midje intrång i stora sjöfallets nationalperk som kan föreledas utav anläggandet av ritsens kraftverk det är såledest endast intrånget i nationalparken som vi detta tällfälle ska ta ställning till och det intrång som kungliga marestät begärt med myndigan om det rör sig om cirka två kvadratkilometer jämtvissa mindre område för vägar och kraftleting för närvarande så är nationalparkens storlek cirka tretton hundra kvadratkilometer detär sålede i jämförelse med tidigare intrång en mycket liten del som tass i anspråk när det endast rör sig om cirka två kvadratkilometer och det är därför lite förvånansvärt att de just nu har uppstått i sådant väldigt motstånd i denna fråga vilket inte var tidigare vid de tidigare intrång som gjorts i nationalparken som alla har varit av mycket större format alla de motioner som vi i utskott har haft att behandla de har som vi tidigare hört gått på ett avslag på kungliga majisteets proposition och det är tycker jag att ta till större val våld än vad som egentligen kan behövas när utskottet talar om de projekt som ligger till grund för det nu aktuella intrånget i stora sjöfallets nationalperk ligger inom ramen för vad som företrädare för naturvårdsintresset och vattenkraftsutbyggarna tidigare kommit överens om tänker utskottdå tänker utskottet på den överenskommelse som hösten nittonhundrasextioett ingick mellan naturvårdens representanter i naturvårdsdelegationen där förutvarande landshövdingbo hammarsköld var ordförande och som gällde planering av vattenkraftsexploateringen i vissa norrländska nederbördsområden överenskommelsen innefattade en planering som var avsedd att följas av vattenfallstyrelsen vid dessa vattenkraftsexploatering och skulle också beaktas av de naturvårdande organen vid deras framtida behandling av vattenkraftsprojekten självfallet var det inte meningen att den prövningen som bland annat ovill a vattendomstolarna skulle åsidosättas sammanlagt omfattade överenskommelsen sjuttio olika projekt sjöar forsar och äldsträckor av dessa kom man överens om att friställa tjugoåtta stycken för vattenkraftsutbyggnad medan lika många skulle undantas från sådan utbyggnad ställningstagaren till återstående fjorton projekt skulle uppskjutas till senare angivna tidpunktr denna överenskommelse apostrufurerades med tillfredsställse av både departementschefen och riksdagen när frågan om vissa intrång bland anna det stora sjöfallets nationalpark var på tal i riksdagen här år nittonhundrasextiotvå det är inte min mening här tal med att nu diskutera denna överenskommelse i och för sig men självsjälvfallet kan omständigheter uppstår som gört att de att detaljer i sådana här uppgörelse kan komma att behöva ändras eller moderfieras vad utskottsmajoriteten konstatera e bara att ritsprojektet ligger inom ramen för de tjugoåtta projekt som såväl naturvårdare som vattenkraftsbyggare var överens om och som skulle planeras in i den fortsatta vattenkraftsutbyggnad några nya omständigheter som just i detta fall skulle motivera ett avstrag från de man tidigare sålunda tängsig har såvätt utskottsmajoriteten kunnat finna inte påvisats vattendomstolen har för sin del funnit företaget inte strida mot vattenlagen det är mot bakgrund av vad jag nu anfört svårt att förstå att resovanterna anser sig kunna hävda att ritsemutbyggnaden kastats fram som ett fristående objekt utan tillräckligt beaktande av läget i sto på det här området det är väl istället tvärtom så att man just utifrån en sådan helhetsbild som den man åstadkom genom nittonhundrasextioett års överenskommelse och som redovisas för riksdagen året därpå har lagt en god grund för ett objektiv och lidelsefrittare ställningstagande till nu föreliggande ifrågavarandes förslag jag vill understryka att van nu har att ta ställning till deä frågan om intrånget i nationalparken och icke till ritsemprojektet som sådant att motiv finns för utbyggnad är obestridligt är då dessa motiv tillräckliga för att motivera intrånget i stora sjöfallets nationalpark enligt min mening så är det så intrånget är som en bleck på den till propositionen fogade kartan visar mycket begränsad räckvid i förhållande till nationalparkens totala yta självklart är det som utskottet anför dock möjomöjligt att undvika att olägenheter av olika slag uppstår vid sådana vattenregleringar och utbyggnadsföretag som det nu är ä frågor utskottet har också understrukit det angelägna i att alla ansträngningar görs för att så långt som möjligt försöka begränsa ofrånkomliga skador på växt och djurliv och på landskapsbil inom de här berörda området även samernas intressen måste självfrifallet också på bästa sätt beaktas som utskottet anfört har dessa synpunkter också framhållits i propositionen och bland annat har naturvårdsverket getts ett betydande ansvar i det här sammanhanget vad gäller samerna så kommer de grustäcksavgifter som tas ut på grund av massuttagen får användas för ändamål inom nationalperken som särskilt gagnar benskjötseln eller rennäringen med hänsyn till vad jag nu har sagt så kan det inte finna tillräckliga skäl att finna att motsätta sig i de begränsade intang i nationalperken som det här är fråga om och av de skäl som redovisart utskottets utlåtande som bör om så skulle visas möjligt och lämpligt intrånget även kunna innefatta den vägbyggnad som omnäs i några av motionerna detta med hänsyn till de fördelar en väg kan betyda för de som har sin verksamhet förlagd till området under kraftverksbygget och även för som jag hoppas allmänheten och därmed även samebefolkningen de här talman ingen tvekan om och det har väl poänterats också att vi behöver eldkraft här i landet och vi behöver också utöka den även om värmekraften kommer att svara för en allt större andel av den framtida ökningen av vår kattförsörgn jag förstår fortfarande därför inte reservanterna som är så negativa jag tror för min del att ni spekulerar mer i politiskt i denna fråga än till landets behov av eldkraft när ni säger att ni säger nej här och ni sger nej om ni inte själva gör det så gör ni de genom era andra representanter ute i tältet att om de ska löppföras i värmekraftverk så säger ni nej ochjrafönyrinej en kraftstation likaså samtidigt som ni säger nej till dessa projekt så säger ni nej till utbyggnad för att skaffa skaffa den här elkraften av värmkraft så kritiserar ni regeringen för att e inte i tid ser till att vi har tillräckligt med eldkraft eller värmekraft så att industrin kan försörja sig och bygga ut sin verksamhet om ritsenprojektet kommer till stånd så ökar vi ju vår eldkraft motsvarande tre medelstora städers årsbehov och det är väl enligt mitt förmenande inte fy skam om vi får detta tillskott det är självklart att varje utbyggnad av ett kraftverk gör väl alltid mer eller mindre intrång i nature resovanterna tar upp frågan om rennäringen som en stor fråga i detta sammanhang och det är väl här givetvis så också som jag sagt tidigare att allt intrång är besvärligt men var vi än lägger ett kraftverk eller ett värmekraftverk så kan de vålla besvär och enligt vattendomstolens bedömning så blir det ju inte så stort intrång som resevanterna vill göra gällande det uppstår endast mindre skada på till exempel kalvlingslanden och likaså beträffar vår sommar och hussbetena men det är ju i första hand vinterbetena som bestämmer renstammens storlek och jag tror som jag tidigare nämnt att man inte ska se alltför så negativt som resevanterna gör sy där finns och kommer också att bli även positiva saker genom en sådn här utbyggnad genom förbättrade kommunikationsmöjligheter bättre möjlighet till äldraförsörjning av vissa för renskötsel en betydelsefulla område jag ber med detta här talman att få yrka bifall till utskottets jemställda här | 7,820.911 | 8,471.293 | 1905-09-18 | 1998-02-21 | 0.507367 | 0.992939 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-KikqPLjyib8xbaEQgCEgiM | prot-1970-höst-fk--44 | 81 | [
"1970-12-10"
] | Rolf Wirtén | i-BtQ4ubBXfEg4xPiwpPM4Vt | i-BtQ4ubBXfEg4xPiwpPM4Vt | null | Liberalerna, Folkpartiet | Jönköpings läns valkrets | arbetsmarknadsminister, budgetminister, ledamot, ekonomiminister, invandrarminister, förstakammarledamot, jämställdhetsminister | man | 9,514.864177 | 9,999.34635 | 484.482173 | Herr talman! Jag tycker, herr jordbruksminister, att vi skall ta den tid som behövs för detta ärende oavsett om klockan överskridit 17. I en så här angelägen fråga bör vi få tala ut och höra motiveringarna för regeringsförslaget utöver de knapphändiga som presenterats i propositionen och jordbruksutskottets utlåtande även om herr Mossberger fann dem vara tillräckliga. De skälen var endast de tre som tidigare diskuterats och som vi opponenter anser vara otillräckliga för ett sådant intrång som det här är fråga om. Men den argumentering jag framförde i huvudanförandet gentemot utskottets utlåtande bemötte icke herr Mossberger. Det hade egentligen varit mer intressant att höra än en upprepning av vad som står i utskottsutlåtandet. Det har ju kammarens ledamöter redan läst. Jag hoppas därför att herr Mossberger kommer igen och försöker bemöta just de invändningar som har gjorts mot utskottets utlåtande. Annars är debatten tämligen omöjlig att föra. Låt mig till herr Mossberger ändå säga att jag har för min del inte gått emot annan form av el-kraftproduktion. Vattenkraften i de norrländska älvarna kan, som jag uttrycker det, endast ge marginella tillskott. Det är därför helt enkelt nödvändigt att gå den andra vägen, alltså att satsa på atomkraftverk och värmekraftverk. Jag tror självfallet inte, herr jordbruksminister, att atomkraftverk eller oljeeldade värmekraftverk ur miljövårdssynpunkt är oskyldiga. Självfallet är de inte det. Tvärtom, det finns en mängd problem att klara ut. Men i det läge vi nu befinner oss är vi tvingade att gå den vägen och försöka övervinna de problem som där finns. Jag skall så ta upp några av de synpunkter som jordbruksministern förde fram. Statsrådet ansåg att det är felaktigt att rikta kritik mot Vattenfall från opponenternas sida. Vi har inte kritiserat Vattenfall för att de försöker utföra sitt huvuduppdrag att producera elkraft. Det jag vände mig mot i Vattenfalls skrift var närmast de försök som gjorts att bestrida sambandet mellan Ritsem och Kaitum. Samma linje har jordbruksministern följt i sin argumentering. Men jag kunde i hans anförande inte upptäcka att han hade någon invändning mot den punkt som jag pekade på, nämligen den att Satisjaure inte får det utnyttjande som vattenmagasin som sjön kan få om överföring av vattnet från Kaitum kommer till stånd. Det är ett obestridligt faktum som jordbruksminis- tern inte bemött. Så länge detta kvarstår kan man inte komma ifrån att ett troligt nästa steg är att försöka komma åt vattnet från Kaitum. Därför säger vi nej både till Ritsem och ännu mer bestämt till Kaitum. Vad en mig närstående tidning eventuellt har sagt i denna fråga tror jag inte att jag behöver bemöta i den här debatten. Vad jordbruksministern bör ta upp till debatt med mig är väl vad folkpartiet anfört i sin partimotion och vad jag yttrat. Så till samefrågan! Det var angenämt att höra jordbruksministern säga att det som främst gjorde honom betänksam i denna fråga var hänsynen till samerna. Det tråkiga var emellertid att han inte lyssnat mer till samerna utan tydligen anlitat en egen expert — statsrådet redovisade dock inte vem denna expert var. Jag vet inte om det möjligen var statsagronomen Stéen. Statsrådet får väl senare redovisa vilket dokument han har åberopat. Statsrådets sagesman hade i varje fall funnit att ingripandet mot samerna inte var så farligt. De mycket allvarliga invändningar som Sörkaitums sameby hade gjort var inte helt invändningsfria påstod jordbruksministern. Jag tycker ändå, herr talman, att jag till kammarens protokoll vill läsa in vad Sörkaitums sameby har sagt sammanfattningsvis i denna fråga. ”Sörkaitums sameby konstaterar sammanfattningsvis att ansökta utbyggnadsföretag medför sådana verkningar att alla förutsättningar för en lönsam, framtida rendrift inom byn brister. I ansökan har ej föreslagits vare sig åtgärder eller ersättningar ägnade att ens tillnärmelsevis kompensera lappbyn för uppkommande skador, intrång och förluster. Ej heller samerna i Sörkaitum har trots många i och för sig svåra överväganden kunnat finna någon utväg i form av tekniska åtgärder och/eller substitut för erforderligt naturligt renbete och land, vilka enligt beprövad erfarenhet med tillräcklig grad av säkerhet skulle kunna antas innebära full- god kompensation för vad man förlorar genom företaget och för alla de härav följande intrång i den enda näring, som står till buds för en levande sameby. Skada och intrång i avsevärd omfattning drabbar även angränsande samebyar. Om företaget genomföres återstår som enda alternativ att ge upp renskötseln.” Det är hårda ord, och jag tycker att det något lättsinniga sätt på vilket jordbruksministern talade om behovet av dokumentation i en proposition kräver att vi får bättre redovisat varifrån de synpunkter kommer som jordbruksministern åberopade. Jag vet mycket väl att ett utskott kan inhämta åtskillig information och naturligtvis har vi opponenter tvingats att skaffa information i detta ärende från olika håll, p.g.a. propositionens påvra utformning. Jag vill slutligen, herr talman, än en gång ställa frågan om inte jordbruksministern måste medge det samband som kan spåras mellan Ritsem och Kaitum i reservoarfrågan på det sätt som jag har talat om. | herr talman jag tycker herr jordbruksminister att vi skall ta den tid som behövs för detta ärende oavsett om klockan överskridit sjutton i en så här angelägen fråga bör vi få tala ut och höra motiveringarna för regeringsförslaget utöver de knapphändiga som presenterats i propositionen och jordbruksutskottets utlåtande även om herr mossberger fann dem vara tillräckliga de skälen var endast de tre som tidigare diskuterats och som vi opponenter anser vara otillräckliga för ett sådant intrång som det här är fråga om men den argumentering jag framförde i huvudanförandet gentemot utskottets utlåtande bemötte icke herr mossberger det hade egentligen varit mer intressant att höra än en upprepning av vad som står i utskottsutlåtandet det har ju kammarens ledamöter redan läst jag hoppas därför att herr mossberger kommer igen och försöker bemöta just de invändningar som har gjorts mot utskottets utlåtande annars är debatten tämligen omöjlig att föra låt mig till herr mossberger ändå säga att jag har för min del inte gått emot annan form av elkraftproduktion vattenkraften i de norrländska älvarna kan som jag uttrycker det endast ge marginella tillskott det är därför helt enkelt nödvändigt att gå den andra vägen alltså att satsa på atomkraftverk och värmekraftverk jag tror självfallet inte herr jordbruksminister att atomkraftverk eller oljeeldade värmekraftverk ur miljövårdssynpunkt är oskyldiga självfallet är de inte det tvärtom det finns en mängd problem att klara ut men i det läge vi nu befinner oss är vi tvingade att gå den vägen och försöka övervinna de problem som där finns jag skall så ta upp några av de synpunkter som jordbruksministern förde fram statsrådet ansåg att det är felaktigt att rikta kritik mot vattenfall från opponenternas sida vi har inte kritiserat vattenfall för att de försöker utföra sitt huvuduppdrag att producera elkraft det jag vände mig mot i vattenfalls skrift var närmast de försök som gjorts att bestrida sambandet mellan ritsem och kaitum samma linje har jordbruksministern följt i sin argumentering men jag kunde i hans anförande inte upptäcka att han hade någon invändning mot den punkt som jag pekade på nämligen den att satisjaure inte får det utnyttjande som vattenmagasin som sjön kan få om överföring av vattnet från kaitum kommer till stånd det är ett obestridligt faktum som jordbruksminis tern inte bemött så länge detta kvarstår kan man inte komma ifrån att ett troligt nästa steg är att försöka komma åt vattnet från kaitum därför säger vi nej både till ritsem och ännu mer bestämt till kaitum vad en mig närstående tidning eventuellt har sagt i denna fråga tror jag inte att jag behöver bemöta i den här debatten vad jordbruksministern bör ta upp till debatt med mig är väl vad folkpartiet anfört i sin partimotion och vad jag yttrat så till samefrågan det var angenämt att höra jordbruksministern säga att det som främst gjorde honom betänksam i denna fråga var hänsynen till samerna det tråkiga var emellertid att han inte lyssnat mer till samerna utan tydligen anlitat en egen expert statsrådet redovisade dock inte vem denna expert var jag vet inte om det möjligen var statsagronomen stéen statsrådet får väl senare redovisa vilket dokument han har åberopat statsrådets sagesman hade i varje fall funnit att ingripandet mot samerna inte var så farligt de mycket allvarliga invändningar som sörkaitums sameby hade gjort var inte helt invändningsfria påstod jordbruksministern jag tycker ändå herr talman att jag till kammarens protokoll vill läsa in vad sörkaitums sameby har sagt sammanfattningsvis i denna fråga sörkaitums sameby konstaterar sammanfattningsvis att ansökta utbyggnadsföretag medför sådana verkningar att alla förutsättningar för en lönsam framtida rendrift inom byn brister i ansökan har ej föreslagits vare sig åtgärder eller ersättningar ägnade att ens tillnärmelsevis kompensera lappbyn för uppkommande skador intrång och förluster ej heller samerna i sörkaitum har trots många i och för sig svåra överväganden kunnat finna någon utväg i form av tekniska åtgärder ocheller substitut för erforderligt naturligt renbete och land vilka enligt beprövad erfarenhet med tillräcklig grad av säkerhet skulle kunna antas innebära full god kompensation för vad man förlorar genom företaget och för alla de härav följande intrång i den enda näring som står till buds för en levande sameby skada och intrång i avsevärd omfattning drabbar även angränsande samebyar om företaget genomföres återstår som enda alternativ att ge upp renskötseln det är hårda ord och jag tycker att det något lättsinniga sätt på vilket jordbruksministern talade om behovet av dokumentation i en proposition kräver att vi får bättre redovisat varifrån de synpunkter kommer som jordbruksministern åberopade jag vet mycket väl att ett utskott kan inhämta åtskillig information och naturligtvis har vi opponenter tvingats att skaffa information i detta ärende från olika håll på grund av propositionens påvra utformning jag vill slutligen herr talman än en gång ställa frågan om inte jordbruksministern måste medge det samband som kan spåras mellan ritsem och kaitum i reservoarfrågan på det sätt som jag har talat om | här tar man jag tycker vi ska ta den tid vi behöver för det här ärendet jordbruksminister oavsett om klockan har skrivit över sjutton en angelägen fråga bör vi väl få tala ut om det går att få fram några bärande motiveringar utöver de knapphändiga som har presenterats i i jordbruksutskottets utlåtande och sådan här måssberger kan vara tillräckliga och de skäl som han alltså fann vara tillräckliga det var endast de tre som jag tidigare har diskuterat här och ansåg vara tämligen otillräckliga för ett sådant ingripande som det här är frågan om men den argumentering som jag då förde gentemot utskottets utlåtande ja den argumenteringen den bemötte icke härmossberg vilket egentligen borde ha varit mer intressant att höra än vad som stod i själva utskottsutlåtandet för det hade väl flertalet av kammarens ledamöter redan läst jag hoppas att en måstbärare därför kommer igen och försöker bemöta just de invändningar som har gjorts emot mot utskottets utlåtande annars är ju debatt tämligen omöjlig att föra låt mig ändå till at mosberge säga att jag har för min del inte gått emot annan kraftproduktion nden som kan åstadkommas genom som jag uttryckte det rätt marginella tillskott i de norrländska älvarna jag tror att det helt enkelt är nödvändigt att man går den vägen jag tror jag sa det också i mitt första anförande och jag väll också gentemot jordbruksministern säga att jagår inte och tror att atomkraftproduktion eller värmekraftverken drivna av olja är ting som ur miljöpolitiskt hänseende är helt oskyldiga självklart är det inte så tvärtom här finns rader av problem att klara ut men i det läge vi nu befinner oss så är vi tvingade att gå den vägen och försöka övervinna de problem som finns jag ska så ta upp några av de synpunkter som jordbruksministern förde fram hansa tilltilltbörja med att det var fel att rikta kritik mot vattenfall ifrån oponnenternas sida fa vi har väl inte fört någon kritik emot vattenfalls sätt att utföra det de uppdrag som de har fått det jag vände mig mot i deras skrift det var närmaste de försök som har gjorts attbestrida sambandet mellan rizsem och kajtum och det har ju samma linje har jordbruksministern följt här i sin argumentering men jag kan inte upptäcka i hans anförande dan hade någon invändning att säga mot den punkt som dock kvarstår nämligen den att e soutisatisiaur inte får det utnyttjande som man kan få om överföringen av vattnet från kjtum kommer till stånd det är nog ett obeskridligt fakta som jordbruksministern får svårt att bemöta och så länge det finns så kan man ju inte komma ifrån att det ett troligt nästa steg är att försöka komma åt vattnet ifrån kajtum och det är då vi säger nej både till ritsem och vi gör det ändå mer bestämt gentemot kajten jag vad en mej närstående tidning eventuellt har sagt i den här frågan det tror jag inte hör hemma i den här debatten för min del att bemöta tan vad jordbruksministern bör ta upp till debatt med mig det är väl i så fall vad folkpartiet har sagt i sin partimotion och vad jag har fört fram här i debatten såtill samefrågan och det var tycker jag hungersamt att höra jordbruksministern i sin deklaration atde som främst hade gjort honom betänksam i den här frågan det var hänsynstagande till samerna det tråkiga var ju mid tid att han inte hade mera lyssnat till samerna själva utan tydligen haft någon egen expert som han inte närmare redovisade vem det var jag vet inte om det möjligen var egronomens sten man får väl eventuellt senare redovisa vad det var för dokument han åberopar denne hade i varje fall funnit att det ingripandet motsamerna var inte så farligt och de mycket allvarliga invändningar som sörkitum samebyar gjort de var inte helt invändningsfria men jag tycker ändå at talma att jag till kammarens protokoll vill läsa in vad sörkaitums sameby har sagt sammanfattningsvis i den här frågan där säger de så här att de konstaterar att ansökta utbyggnadsföretag medför sådana verkningar att alla förutsättningar för en lönsam framtida rendrift inom byn brister i ansökan har ej föreslagits vare sig åtgärder eller ersättningar ägnat ens till närmelsevis kompensera lappbyn för uppkommande skador intrång och förluster ej heller samerna i sörkaitum har trots många i och för sig svåra överväganden kunnat finna någon utväg i form av tekniska åtgärder och eller substitut för ärforderligt naturligt renbete och land vilka enligt beprövad erfarenhet med tillräcklig grad av säkerhet skulle kunna antas innebära fullgod kompensation för vad man förlorar genom företaget och för alla de här av följande intrång i den enda näring som står till buds för en levande sameby skada och intrång i avsevärd omfattning drabbar även angränsande samebyar om företaget genomföres återstår som enda alternativ att ge upp renskötseln det är hårda ord och jag tycker det något lättsinniga sätt som jordbruksministern talade om behovet av dokumentation i en proposition kräver att vi får mera redovisat varifrån de de synpunkter som jordbruksministern åberopade var de finns jag vet väl att man i utskott kan hämta in åtskillig information och har naturligs tvingats att göra det i det här ärendet eftersom som här karlson påpekat propositionen var så utomordentligt knapphändig jag ville slutligen här talman än en gång resa frågan om inte jordbruksministern måste medge det samband som kan spåras mellan ritzem och kajtum på det sätt som jag talat om i resevarfrågan m | 9,515.195 | 9,999.242 | 1931-05-04 | 2023-02-19 | 0.435609 | 0.998803 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-Xedwzqwg9Mx2u6tTyfhecW | prot-1970-höst-fk--44 | 82 | [
"1970-12-10"
] | Erik Carlsson | i-Apri7FgXXxnC71KLoUptE9 | i-Apri7FgXXxnC71KLoUptE9 | null | Centerpartiet | Dalarnas läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 10,016.663837 | 10,431.010187 | 414.34635 | Herr talman! Statsrådet Bengtsson nämnde här att ledamöterna i jordbruksutskottet hade möjlighet att få tillgång till erforderligt material för att kunna bedöma denna fråga i hela dess vidd. Får jag påminna statsrådet om att propositionen faktiskt lades fem minuter i 12 för att den skulle kunna behandlas av 1970 års riksdag, alltså den riksdag som nu är samlad. Det innebar att den tid som stod till jordbruksutskottets förfogande — detta måste man kunna läsa ut ur utlåtandet, fastän man inte tillhör utskottet — var ytterst knapp och att ärendet därför icke fick den vida belysning som är önskvärd i denna fråga. I reservationen framhåller oppositionen att den vill ha fram ett rikare och mera omfattande material för att kunna bedöma dessa frågor. Mot bakgrunden av de många problem som följer med detta ärende finner reservanterna det oriktigt att nu ta ställning till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag utan tillgång till en samlad plan för den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden. Med den motiveringen yrkar reservanterna avslag på propositionen. Herr statsråd! Har det funnits en vilja att verkligen få frågan prövad i hela dess vidd? Har man den viljan skall man följa reservationen, ty då skapar man möjligheter till den allsidiga belysning av ärendet som är erforderlig med hänsyn till den vikt och betydelse ärendet har. Sedan vill jag säga några ord om Sörkaitums tillgång till renbeten. Här står nu uppgift mot uppgift. Sörkaitums by säger i sin framställning till Kungl. Maj:t, ankommen till departementet den 19 januari 1970, att det är kalvningslanden och vårbeteslanden som är flaskhalsen för samebyn och att det är på den punkten som problemen för byn uppstår. Jag skall be att få citera något ur denna framställning. Jag ber om överseende, herr talman, för att klockan går, men denna fråga är av sådan storleksordning och vikt — inte minst för berörda samer — att vi bör använda den tid i kammaren som erfordras för detta ärende. Från den utgångspunkten skall jag alltså be att få citera ur den skrivelse jag nyss nämnde: ”Sammantagna är störningarna och olägenheterna av sådan art att man i första hand under byggnadstiden får räkna med att Autabäckenet med omgivningar över huvud taget ej kan begagnas för renskötseländamål. Något så när likvärdigt bete eller likvärdiga kalvningsland finns inte på annat håll.” Man säger vidare: ”En försämrad kalvningsprocent innebär ej endast minskad ränta utan även minskning av renkapitalet. Vi frågar oss hur renskötseln någonsin kan kompenseras för sådan förlust ens med pengar.” Slutligen anför man: ”Kalvningslanden med omgivande trivsel. och betesland, som överdämts genom företaget, måste definitivt anses oersättliga.” Det är från dessa utgångspunkter som samebyn, i sin framställning till Kungl. Maj:t, på det bestämdaste motsätter sig både Vattenfalls och kommunens ansökan om tillstånd till intrång i nationalparken med hänsyn till de konsekvenser ett sådant intrång skulle få. Nu vill jag ställa en fråga till stasrådet och till herr Mossberger, som var mycket säker på sin sak. De hävdade att detta inte är något att tala om, eftersom det bara rör sig om två kvadratkilometer av 1300. Jag frågar: Är det inte ändå på det sättet att samebyn, med sin ordningsman i spetsen, måste ha bättre möjlighet att bedöma detta än både herr Mossberger och — det vågar jag hävda — herr statsrådet? Nu anför statsrådet att detta kan ordnas på annan plats, men att det kostar pengar och att samhället får bära det. Frågan är dock om det finns några marker. Byn har bestritt det i sin framställning. Men även om sådana marker finns måste man fråga sig vilka olägenheter som kommer att uppstå när det gäller de vandringsleder man måste ha för att komma till dessa marker. Hur ordnar man kontakten mellan dessa marker, dvs. mellan vinterbeteslanden och de kalvningsplatser man behöver? Frågan om det låga antalet renar i Kaitumbyarna har också berörts. Alltsedan år 1965 har man haft svåra betesår — en del ytterst besvärliga. Det har medfört att renantalet har gått ned mycket kraftigt i alla tre Kaitumbyarna, framför allt i Sörkaitumbyn. Detta beror också på att det tidigare har gjorts regleringar av Suorva. I detta sammanhang vill jag säga till herr Mossberger att vi inte var eniga på den punkten när vi diskuterade Suorvaregleringen här i kammaren den 14 december 1966. Då gjordes erinringar. Jag vill påminna om att vi då diskuterade både Sörkai- tums situation och Siirkas problem i det sammanhanget — det senare är den by som ligger söder om Suorvaområdet. Jag skall inte förlänga debatten alltför mycket, men jag vill till sist bemöta vad statsrådet anför om att även värmekraftverk och atomkraftverk gör ingrepp på miljön. Ja, det finns säkerligen många som vill tala med statsrådet om miljöproblemen på den punkten. Men, herr statsråd, det finns många, många fler som i dag vill tala med statsrådet och göra erinringar mot den här föreslagna höjningen av Autajaure med 32 meter och torrläggningen av Teusabäckenet, som är ett av de vackraste högfjällsområden vi har här i landet. Konsekvenserna av dessa ingrepp kan vi lätt konstatera, och jag tror att vi måste ta hänsyn till dem i detta sammanhang. Låt mig påminna om att det vi i dag diskuterar faktiskt är ingrepp i områden som kan räknas till Europas sista orörda vildmark. Vi har här ett ansvar gentemot framtiden att värna miljö och natur. Låt oss få en samlad bild av hur man ser på kraftverksutbyggnaden — vattenkraft m. m. — innan vi tar ställning i frågan. Mot den av mig angivna bakgrunden finns det anledning att följa reservationen. | herr talman statsrådet bengtsson nämnde här att ledamöterna i jordbruksutskottet hade möjlighet att få tillgång till erforderligt material för att kunna bedöma denna fråga i hela dess vidd får jag påminna statsrådet om att propositionen faktiskt lades fem minuter i tolv för att den skulle kunna behandlas av etttusen niohundrasjuttio års riksdag alltså den riksdag som nu är samlad det innebar att den tid som stod till jordbruksutskottets förfogande detta måste man kunna läsa ut ur utlåtandet fastän man inte tillhör utskottet var ytterst knapp och att ärendet därför icke fick den vida belysning som är önskvärd i denna fråga i reservationen framhåller oppositionen att den vill ha fram ett rikare och mera omfattande material för att kunna bedöma dessa frågor mot bakgrunden av de många problem som följer med detta ärende finner reservanterna det oriktigt att nu ta ställning till kunglig majestäts föreliggande förslag utan tillgång till en samlad plan för den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden med den motiveringen yrkar reservanterna avslag på propositionen herr statsråd har det funnits en vilja att verkligen få frågan prövad i hela dess vidd har man den viljan skall man följa reservationen ty då skapar man möjligheter till den allsidiga belysning av ärendet som är erforderlig med hänsyn till den vikt och betydelse ärendet har sedan vill jag säga några ord om sörkaitums tillgång till renbeten här står nu uppgift mot uppgift sörkaitums by säger i sin framställning till kunglig majestät ankommen till departementet den nitton januari etttusen niohundrasjuttio att det är kalvningslanden och vårbeteslanden som är flaskhalsen för samebyn och att det är på den punkten som problemen för byn uppstår jag skall be att få citera något ur denna framställning jag ber om överseende herr talman för att klockan går men denna fråga är av sådan storleksordning och vikt inte minst för berörda samer att vi bör använda den tid i kammaren som erfordras för detta ärende från den utgångspunkten skall jag alltså be att få citera ur den skrivelse jag nyss nämnde sammantagna är störningarna och olägenheterna av sådan art att man i första hand under byggnadstiden får räkna med att autabäckenet med omgivningar över huvud taget ej kan begagnas för renskötseländamål något så när likvärdigt bete eller likvärdiga kalvningsland finns inte på annat håll man säger vidare en försämrad kalvningsprocent innebär ej endast minskad ränta utan även minskning av renkapitalet vi frågar oss hur renskötseln någonsin kan kompenseras för sådan förlust ens med pengar slutligen anför man kalvningslanden med omgivande trivsel och betesland som överdämts genom företaget måste definitivt anses oersättliga det är från dessa utgångspunkter som samebyn i sin framställning till kunglig majestät på det bestämdaste motsätter sig både vattenfalls och kommunens ansökan om tillstånd till intrång i nationalparken med hänsyn till de konsekvenser ett sådant intrång skulle få nu vill jag ställa en fråga till stasrådet och till herr mossberger som var mycket säker på sin sak de hävdade att detta inte är något att tala om eftersom det bara rör sig om två kvadratkilometer av etttusen trehundra jag frågar är det inte ändå på det sättet att samebyn med sin ordningsman i spetsen måste ha bättre möjlighet att bedöma detta än både herr mossberger och det vågar jag hävda herr statsrådet nu anför statsrådet att detta kan ordnas på annan plats men att det kostar pengar och att samhället får bära det frågan är dock om det finns några marker byn har bestritt det i sin framställning men även om sådana marker finns måste man fråga sig vilka olägenheter som kommer att uppstå när det gäller de vandringsleder man måste ha för att komma till dessa marker hur ordnar man kontakten mellan dessa marker det vill säga mellan vinterbeteslanden och de kalvningsplatser man behöver frågan om det låga antalet renar i kaitumbyarna har också berörts alltsedan år etttusen niohundrasextiofem har man haft svåra betesår en del ytterst besvärliga det har medfört att renantalet har gått ned mycket kraftigt i alla tre kaitumbyarna framför allt i sörkaitumbyn detta beror också på att det tidigare har gjorts regleringar av suorva i detta sammanhang vill jag säga till herr mossberger att vi inte var eniga på den punkten när vi diskuterade suorvaregleringen här i kammaren den fjorton december etttusen niohundrasextiosex då gjordes erinringar jag vill påminna om att vi då diskuterade både sörkai tums situation och siirkas problem i det sammanhanget det senare är den by som ligger söder om suorvaområdet jag skall inte förlänga debatten alltför mycket men jag vill till sist bemöta vad statsrådet anför om att även värmekraftverk och atomkraftverk gör ingrepp på miljön ja det finns säkerligen många som vill tala med statsrådet om miljöproblemen på den punkten men herr statsråd det finns många många fler som i dag vill tala med statsrådet och göra erinringar mot den här föreslagna höjningen av autajaure med trettiotvå meter och torrläggningen av teusabäckenet som är ett av de vackraste högfjällsområden vi har här i landet konsekvenserna av dessa ingrepp kan vi lätt konstatera och jag tror att vi måste ta hänsyn till dem i detta sammanhang låt mig påminna om att det vi i dag diskuterar faktiskt är ingrepp i områden som kan räknas till europas sista orörda vildmark vi har här ett ansvar gentemot framtiden att värna miljö och natur låt oss få en samlad bild av hur man ser på kraftverksutbyggnaden vattenkraft med mera innan vi tar ställning i frågan mot den av mig angivna bakgrunden finns det anledning att följa reservationen | statrordet bengtsson nämnde här att det fanns möjligheter för ledamöterna i jordbruksutskottet att få tillgång till erforderligt material för att kunna bedöma den här frågan i hela dess vit får jag påminna statsrådet om att propositionen las faktiskt fem minuter i tolv för att den skulle kunna behandlas utav nittonhundrasjuttio års riksdag alltså den riksdag som nu är samlad och det innebar att den tid som stård på jordbruksutskottets förfogande det måste man kunna läsa ut fast man inte tillhör utskottet den var ytterst knapp och att man inte fick den vida belysning som man behövde i denna fråga och det är mot den bakgrunden som jag har läst inreservationen här där oppositionen säger att man vill ha fram ett rikare och ett mera omfattande material för att kunna bedöma dessa frågor man säger ju i reservationen att mot bakgrunden av de många problem som följer med detta så finner man det oriktigt att njuta ställning till kungemaistäts föreliggande förslag utan tillgång till en samlad plan för den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden och det från den utgångspunkten som man yrkar avslag på propositionen också här statsråd hade det funnits en vilja att man verkligen skulle ha fått frågan prövade hela dess vid och har man den viljan då ska man följa reservationen här för då ger man möjligheterna till att få den allsidiga belysning av ärendet som är erfoderlig här med hänsyn till den vikt och den betydelse de har sen frågan om sörkajtums möjligheter och deras tillgång till venbeten här står uppgift mot uppgift nu sörkajtums by säger i sin framställning till kungli maj snet ankommer till departementet den nittonde januari nittonhundrasjuttio att det är kalvningslanten av vårbeteslanten som är plaskhalsen här för samebyn ochpå den punkten så är det problemen uppstår för byn jag ska bi att få citera också lite grann ur detta yttrande jag ber om överseende härtalman att klockan går men den här frågan är den storlek och den vik inte minst ör berörda samer att de bör ta den tid i kammaren som erfordras för det här ärendet och det är från den utgångspunkten också som jag ska bea förcitera her och det är den skrivelse som jag nämnde nyss sammantagna är störningarna ovh olägenheterna av sådan art att man i första hand under byggnadstiden får räkna med att auta bäckenet med omgivningar över huvudtaget ejkan begagnats för renskötseländamål något som är likvärdigt beta eller likvärdiga karvningsplan finns inte på annat håll man säger vidare här att en försämrad karvningsprocent innebär är endast minskad ränta utan även minskning av renkapitalet vi frågar oss hur renskötseln någonsin kan kompenseras för sådan förlust ens med pengar och slutligen säger man att karvningslanden med omgivande trivsel av betesland som överdensom inom företaget måste definitivt anses oersättliga ch det är från de här utgångspunkterna som samebyn här vid sin framstäldning ti kungemaistät också på de bestämda ste motsätter sig både vattenfalls och kommunens anansökan om tillstånd till intrångt i nationalparken med hänsyn till de följkonsekvenser som de får nu ställer jag frågan till statsrådet här och de här mosberger också som var jså säker på sig här det här var ju ingenting att tala om det var bara två kvadratkilometer avtretton ädeentundå på det sättet samebyn med sin ordningsman i spetsen måste ha möjlighet att kunna bedöma detta bättre än både här mösberger och jag vågar faktiskt säga här statsrådet också som har erfarenhet utav detta på plats nu säger statsrådet här att det går att odna på annan plats men det kostar pengar och det får samhället ta ja det blir frågan om det finns sådana marker och det har bynbestritt i sin framställning men finns det sådana marker så måste man fråga sig också vilka olägenheter blir det med de vandringsleder som man ska ha för att komma till dessa marker och hur får man kontakt mellan dessa marker ifrån vinterbeteslanden och framtide de kalvningsland som man behöver ha här sen detta om det låga antalet renar i kajtynbyarna ja det är på det sätt att allt sedan sextiofem såar man haft svåra betesår här en del år ytterst besvärliga och det har gjort att renantalet har gått ner mycket kraftigt i alla tre kajtynbyarna och framför allt i sörkajtymbyrn kanske delvis beroende på inte minst att det har varit tidigare regleringar här i frågantorva också och det sammanhang kan jag säga till härmosberget att när vi den fjortonde december nittonhundrasextiosex diskuterade sorvaregleringen här i kammaren så var vi inte eniga på den punkten här mossberget det fanns erindringar då jag vill bara erindra om det att vi diskuterade både syrkaitums situation vid det tillfallet tillfället och vi diskuterade också cirkas problem i det sammanhanget den by som ligger söder om sorvaområdet sein e slut jag ska inte förlänga diskussionen alltför mycket men närär statsrådet säger här att det finns självfallet värmekraftverk och det finns atomkraftverk som också gör ingrep på naturvården och att det finns säkerligen många som man gör anlägga sådana anläggningar vill tala de här statsrådet om miljöproblemet på den punkten får jag säga att det här statsrådet då det finns många idag som vill tala med statsrådet och errinningar mot statsrådet med hänsyn till att man höjer autadjure föreslår att höjade trettiotvå meter här att man ska tollägga att de dusa bäckenet som i dag och det har jag sagt tidigare här ett av de vackraste hökfjällsområden vi har i landet de ingrepp som vi ser direkt på oss här alltså och som jag tror också att man måste ha med i det här sammanhanget får jag dock påminna härron att vad vi i dag diskuterar det är faktiskt ingrepp i några av de sista områden som kan räknas till europas sista orörda vildmakt vi har ett ansvar har jag sagt på den punkten för framtiden låt oss få en samlad plan utav hur man ser på kraftverksutbyggnaden både i frågan vattenkraft och andra saker innan vi tar ställning till den frågan och mot den bakgrunden så finns det anledning att följa reservationen talmann | 10,019.997 | 10,430.213 | 1914-09-08 | 2006-12-27 | 0.329494 | 0.986775 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-TbTW5Hsec5twb1727j9irg | prot-1970-höst-fk--44 | 83 | [
"1970-12-10"
] | Hans Lindblad | i-M5bH1LxYTuWEQR2jm6YTKq | i-M5bH1LxYTuWEQR2jm6YTKq | 0689650052309 | Liberalerna | Gävleborgs läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 10,442.028862 | 10,784.032258 | 342.003396 | Herr talman! Det har varit en intressant debatt, och bara ett par yttranden ger mig anledning till litet mera utläggning. Utskottsmajoritetens talesman sade att det gällde en mycket liten del av nationalparken. Man kan naturligtvis säga att fjället är ograverat och att det bara är vattnet man tar. Gällde det bara att hålla en viss areal, gick det väl att lägga till på något annat ställe. Men tanken bakom nationalparkerna är naturligtvis inte bara att de skall innehålla en viss areal. Det fanns väl också ett kvalitetsmoment när man en gång instiftade dem. Frågan vad det nu framlagda förslaget betyder för kraftförsörjningen har berörts från flera håll. Jordbruksministern har bl.a. sagt att utbyggnaden motsvarar kraftbehovet för tre medelstora städer. Men en sådan uppgift är alldeles meningslös om man inte sätter in den i ett tidsperspektiv. Kraft för tre medelstora städer i dag är med den elkonsumtionsutveckling vi har — ungefär en fördubbling på tio år — kraft för en och en halv medelstor stad om tio år, för 0,75 städer om 20 år och kraft för en tredjedels stad om 30 år. Jag vet inte vilken brukningstid man tänkt sig för detta projekt, men låt mig konstatera att Porjus är 60 år gammalt och att ingen har tänkt sig att lägga ned det kraftverket — snarare tänker man bygga om och förbättra det. I detta perspektiv blir projektet naturligtvis mycket mera marginellt än om man anger produktionen i dagsläget. Det talas här nästan som om denna kraft vore någonting som man inte kunde få på annat sätt. Blir det en elbrist därför att kalkylen slagit fel, måste man göra snabba insatser av den typ vi haft på tilläggsstat nyligen. Vattenkraft kan aldrig användas för att lägga till när en kalkyl inte har stämt. Det tar lång tid att bygga ut vattenkraft. Den framtida kraftkonsumtionen, som vi nu planerar för, måste under alla omständigheter dimensioneras efter de kalkyler man finner rimliga, och det blir fråga om ett val mellan olika kraftutbyggnadsformer. Vid en jämförelse bör man inte säga att vattenkraften ger så och så många kilowattimmar, utan möjligen att så och så mycket billigare eller dyrare blir det nödvändiga antalet kilowattimmar med den ena utbyggnadsmöjligheten jämförd med någon annan. Vi skall därvid veta att siffrorna för vattenkraften har försämrats av två skäl. Det första är att ränteläget allmänt är högre nu än tidigare. Det gäller ju kapitalintensiva projekt — däremot får man vattnet gratis till skillnad mot oljan. Det andra skälet är att man har utnyttjat de vattenfall som är lönsammast och lättast att exploatera. Det gäller nu projekt som i och för sig är mycket svåra att bedöma. Ingen kan hävda att den aktuella utbyggnaden skulle innebära en bättre användning av resurser än de kraftalternativ som står till buds. Jordbruksministern har alldeles rätt i att även oljekraft och kärnkraft har svåra miljöpåverkningar. Vattenkraften svarar i dag för ungefär 80 procent av kraftbehovet. Om den byggs ut tio procent ytterligare, innebär detta att den totala vattenkraften om 20 år bara svarar för mindre än 25 procent av kraftbehovet. Då är frågan om Ritsem eller icke Ritsem ytterligt marginell, för man måste under alla förhållanden till dominerande del använda olja och kärnkraft. Vad som skall göras i miljöskyddshänseende när man använder dessa två kraftformer påverkas knappast mätbart av Ritsem. Detta innebär inte på något sätt ett förnekande av vad jordbruksministern sade. Självfallet måste vi göra mycket mer än vad vi gjort för att i tid bedöma miljöproblemen kring kärnkraftoch oljekraftverk. Men man kan tala om en principiell skillnad. I fjällen betyder ingrepp i fråga om miljön att man offrar något som svårligen kan återställas. Har vi sedan kvar någon likartad natur? Jordbruksministern sade att man skall spara Torne älv och ett par andra älvar. Men observera att det här gäller en älv långt uppe i fjällen och av helt annan karaktär än Torne älv. Jordbruksministern säger också att Lule älv redan är till stor del exploaterad. Detta är i och för sig sant, men låt mig bara rent bondförståndsmässigt framhålla att en älv är förstörd nedanför en utbyggnad, och den är väl inte utbyggd före översta kraftverket och regleringen. Eftersom Ritsem ligger längst upp är det beläget i den del av Stora Luleälv som inte är exploaterad. Det vore helt annorlunda om man skul: le bygga ännu ett kraftverk nere i Boden. Men uppe i Ritsem är det en ograverad älv. Ovanför Suorva finns ju ingen utbyggnad. Herr talman! Jag är inte alls expert på kalvbeten. Men jag föreställer mig att saken med kalvningslanden ordnas genom att man sätter upp en skylt för renarna: ”Obs! Kalvningsområdet flyttat. Jordbruksdepartementet.” | herr talman det har varit en intressant debatt och bara ett par yttranden ger mig anledning till litet mera utläggning utskottsmajoritetens talesman sade att det gällde en mycket liten del av nationalparken man kan naturligtvis säga att fjället är ograverat och att det bara är vattnet man tar gällde det bara att hålla en viss areal gick det väl att lägga till på något annat ställe men tanken bakom nationalparkerna är naturligtvis inte bara att de skall innehålla en viss areal det fanns väl också ett kvalitetsmoment när man en gång instiftade dem frågan vad det nu framlagda förslaget betyder för kraftförsörjningen har berörts från flera håll jordbruksministern har bland annat sagt att utbyggnaden motsvarar kraftbehovet för tre medelstora städer men en sådan uppgift är alldeles meningslös om man inte sätter in den i ett tidsperspektiv kraft för tre medelstora städer i dag är med den elkonsumtionsutveckling vi har ungefär en fördubbling på tio år kraft för en och en halv medelstor stad om tio år för noll sjuttiofem städer om tjugo år och kraft för en tredjedels stad om trettio år jag vet inte vilken brukningstid man tänkt sig för detta projekt men låt mig konstatera att porjus är sextio år gammalt och att ingen har tänkt sig att lägga ned det kraftverket snarare tänker man bygga om och förbättra det i detta perspektiv blir projektet naturligtvis mycket mera marginellt än om man anger produktionen i dagsläget det talas här nästan som om denna kraft vore någonting som man inte kunde få på annat sätt blir det en elbrist därför att kalkylen slagit fel måste man göra snabba insatser av den typ vi haft på tilläggsstat nyligen vattenkraft kan aldrig användas för att lägga till när en kalkyl inte har stämt det tar lång tid att bygga ut vattenkraft den framtida kraftkonsumtionen som vi nu planerar för måste under alla omständigheter dimensioneras efter de kalkyler man finner rimliga och det blir fråga om ett val mellan olika kraftutbyggnadsformer vid en jämförelse bör man inte säga att vattenkraften ger så och så många kilowattimmar utan möjligen att så och så mycket billigare eller dyrare blir det nödvändiga antalet kilowattimmar med den ena utbyggnadsmöjligheten jämförd med någon annan vi skall därvid veta att siffrorna för vattenkraften har försämrats av två skäl det första är att ränteläget allmänt är högre nu än tidigare det gäller ju kapitalintensiva projekt däremot får man vattnet gratis till skillnad mot oljan det andra skälet är att man har utnyttjat de vattenfall som är lönsammast och lättast att exploatera det gäller nu projekt som i och för sig är mycket svåra att bedöma ingen kan hävda att den aktuella utbyggnaden skulle innebära en bättre användning av resurser än de kraftalternativ som står till buds jordbruksministern har alldeles rätt i att även oljekraft och kärnkraft har svåra miljöpåverkningar vattenkraften svarar i dag för ungefär åttio procent av kraftbehovet om den byggs ut tio procent ytterligare innebär detta att den totala vattenkraften om tjugo år bara svarar för mindre än tjugofem procent av kraftbehovet då är frågan om ritsem eller icke ritsem ytterligt marginell för man måste under alla förhållanden till dominerande del använda olja och kärnkraft vad som skall göras i miljöskyddshänseende när man använder dessa två kraftformer påverkas knappast mätbart av ritsem detta innebär inte på något sätt ett förnekande av vad jordbruksministern sade självfallet måste vi göra mycket mer än vad vi gjort för att i tid bedöma miljöproblemen kring kärnkraftoch oljekraftverk men man kan tala om en principiell skillnad i fjällen betyder ingrepp i fråga om miljön att man offrar något som svårligen kan återställas har vi sedan kvar någon likartad natur jordbruksministern sade att man skall spara torne älv och ett par andra älvar men observera att det här gäller en älv långt uppe i fjällen och av helt annan karaktär än torne älv jordbruksministern säger också att lule älv redan är till stor del exploaterad detta är i och för sig sant men låt mig bara rent bondförståndsmässigt framhålla att en älv är förstörd nedanför en utbyggnad och den är väl inte utbyggd före översta kraftverket och regleringen eftersom ritsem ligger längst upp är det beläget i den del av stora luleälv som inte är exploaterad det vore helt annorlunda om man skul le bygga ännu ett kraftverk nere i boden men uppe i ritsem är det en ograverad älv ovanför suorva finns ju ingen utbyggnad herr talman jag är inte alls expert på kalvbeten men jag föreställer mig att saken med kalvningslanden ordnas genom att man sätter upp en skylt för renarna obs kalvningsområdet flyttat jordbruksdepartementet | talmann dt hä var en mycket intressant debatt och det är bara några få yttranden som jag tyckte fordade kanske lite mer utläggning ett var utskotts majoritetens talesman försökte säga att detta var en mycket liten del utav nationalparken det gällde och då kan man vä s ja visst fjället är ograverat det bara vattnet man tar men gällde så att hålla realen så gick det väl att plussa på på något annat område men nu är de naturst tanken inte bakom nationalparken att de ska innehålla en viss arial det fanns väl också ett så att säga kvalitativt moment när man en gång instiftade dem frågan om vad det här betyder för kraftförsörjningen har berörts från flera håll jordbruksministern bland annat har sagt att det här motsvarar tre medelstora städer men låt mig säga en sådan uppgift är alldeles meningslöst om man inte sätter in den i e tidsperspektiv tre medelstora städer i dag där med den produktionsutveckling konsumtionsutveckling vi har ungefär en fördubbling på tio år så är det en och en halv stad om tio år det nollkomma sjuttiofem medelstora städer om tjugo år och om trettio år är alltså en tr edjedels medelstorstad jag vet inte i vilken brukningstid man har tänkt sig på det här projektet men låt mig konstatera att porius i dagarna eller härtiden är ungefär sextio år gammalt och det är ingen som har tänkt sig lägga ner det snarare tänker man bygga om det och förbättra det så satt i t det perspektivet så blir det hela naturvdis mycket mer marginellt än det kan vara om man anger produktionen i dagsläget sen talas dät som om den här kraften var någonting som om man inte hade på annat sätt något med sätt får man en elbrist att kalkylen har gått åt skogen måste man göra snabba insatser och det blir mycket av den typ som vi har haft på tillväxstat nyligen alltså grejer som kan göras mycket snabbt vattenkraften kan aldrig användas att lägga till någonting när någon kalkyl inte har stämt det för vattenkraft tar lång tid att göra och följaktligan säg att det som man planerar för nu den framtida kraftkonsumtionen måste under alla omständigheter dimensioneras efter de kalkyler man finner rimliga och det är alltså ett alternativ mellan olika kraftutbyggnadsformer och om man vill få en jämförelse inte oct säga så så många kilovatttimmar blir det utan möjligen så och s mycket billigare eller dyrare blir det här antalet kilovatttimmar med den här uttbyggnadsmöjligheten jämfört med någon annan och då ska vi generellt veta att siffrorna för vattenkraften där har försämrats av två skäl för det första att ränteläget allmänt ärhögre nu än tidigare och det här e kapitalintensiva grejer däremot är vattnet gratis till skillnad från åljarn och dels så har man j tagit de mest lönsamma de som har lättast att exploatera och alltså det är projekt som i och för sig är väldigt svåra att bedöma det är ingen som kan hävda att det här skulle innebära att bättre användit av resurser än de alternativ som finns tillbuds men sedan har ja naturligs jorbruksministern alldeles rätt i att visst har oljekraft och kärnkraft utomordentliga utomordentligt svåra miljöverkningar dem också men låt oss säga som vi vet i dag att att vattenkraften svarar för ungefär åttio procent säg att den byggs ut tio procent till så innebär det att om tjugo år så är den totala vattenkraften bara någn ting på tjugofem procent och då är ju ritsen med likeritsen något ytterligt marginellt därför att vi måste måste under alla förhållanden då bygga de andra två sakerna olja och och kärnkraft och det knappt mätbart vad som ska göras i miljöskyddshänseende i de två stora kraftformerna det här innebär inte på något sätt ett förnekande av vad jordbruksministern sa självfallet måste vi göra mycket mer än vad gjort för att i tid bedöma de miljösvårigheter som kommer där men det finns väl en sak som kan sägas principiell skillnad mellan de här två att de miljögrejer som gäller här uppe i i fjällen det är alltså att ta någonting som finns som svårligen kan återställas och då är frågan har man nånting likartat som folk kan åka och titta på jordrugsministern försökte säga visst man ska ju spara tårneäll oc man ska spara ett par andra älvar också men observera det här är alltså älv långt uppe i fjället som är en helt annan karaktär än än torneälven och jag måste också sägatt jordbruksministern säger att jae luleälven är redan utbyggd den är redan delvis expltill större delen exploaterad detta ärli oc för sig sant men låt mig bara rent bondförståndsmässigt sätt en älv är förstörd efter en utbyggnad men den är väl inte utbyggt före första kraftverket och alltså eftersom ritseln ligger längst toppa så ligger den den del utav stora lulevatten som ick ke är exploaterad det vore helt annorlunda om man skulle säga bygga tillverk ner i boden då kan man säga att den där älven är ju redan exploaterad det märks inte så mycket men oppe i ritsem är det en ograverad älv före sorvar finns ju ingenting sen tar man till slut jag är inte alls expert på det här med kalvbetning men jag föreställer mig att saken ordnas genom att man sätter upp en skylt till våra renare och kalvningsområdet flyttat undertecknat jordbruksdepartementet jaärtalman | 10,430.353 | 10,781.035 | 1938-03-08 | null | 0.290762 | 0.976107 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-JEHbnQuRutGvEetZzDqLU3 | prot-1970-höst-fk--44 | 84 | [
"1970-12-10"
] | Ingvar Andersson | i-Kt5jXNgPHrNXaZpEyBixrL | i-Kt5jXNgPHrNXaZpEyBixrL | null | Moderaterna | förstakammarledamot | man | 10,802.096774 | 11,064.711375 | 262.614601 | Herr talman! När man vill understryka en sak, när man vill dra en parallell för att belysa situationen använder man olika metoder. Vill man visa att Ritsem tillför landet en stor kvantitet elkraft, säger man som herr statsrådet: Ritsem tillför så mycket som tre å fyra medelstora städer förbrukar med nuvarande konsumtion. Vill man belysa det negativt, gör man som jag gjorde — det erkänner jag gärna. Man säger att det som Kaitum tillför är inte mer än en femtondel av vad Ringhalsverket kom. mer att producera. Det är klart att vi har använt precis samma knep, och bakom dessa knep skall man söka komma fram till det betydelsefulla sammanhanget. Ett faktum är att enligt de beräkningar som gjorts ger Ritsem 0,7 procent av ökningen av kraftbehovet under 1970- talet. Tar man med Kaitumprojektet blir det en täckning av 1,3 procent. Då måste statsrådet ut och jaga en hel mängd andra älvar för att i någon mån tillfredsställa behovet, men det finns inte så mycket mera som kan exploateras. Lösningen ligger alltså på ett annat plan. Det är på grundval av den bedömningen som reservanterna har tagit ställning. Hade man med utbyggnaden kunnat åstadkomma ett väsentligt tillskott, hade vi kunnat se det på ett annat sätt. Då hade vi kanske intagit en annan ståndpunkt. Men det är ett litet fragment som tillförs, och mot den bak- grunden anser vi självklart att vi bör bevara varje kvadratkilometer som återstår av orörd natur. Ingen av dem som tidigare varit uppe i replik har behandlat vägbyggnadsfrågan. Där har utskottet gått längre än departementschefen när det gäller intrång. Jag sade i mitt anförande att vägen är kanske ett allvarligare ingrepp i detta känsliga naturområde än vad själva kraftverket och dämningarna innebär. Vägen kommer nämligen ofelbart att innebära slitage på en ytterligt känslig miljö, samtidigt som djurlivet naturligtvis kommer att störas, och det kommer att bli ännu sämre för renarna. Jag kan också instämma i det yttrande som fälldes att samerna redan har varit utsatta för ingrepp där uppe som har påverkat deras möjligheter att hålla en stor och livskraftig renstam. Deras konstaterande att de inte kan fortsätta med rennäringen och livnära sig av den om detta projekt skall genomföras är kanske litet överdrivet, men självklart ligger det något i det. Jag har försökt balansera mitt sista anförande här och försökt att se det hela ur objektiv synpunkt. Jag kan dock inte komma ifrån att vi bör avstå från detta ingrepp, eftersom det rör sig om ett så litet tillskott till vårt kraftbehov. | herr talman när man vill understryka en sak när man vill dra en parallell för att belysa situationen använder man olika metoder vill man visa att ritsem tillför landet en stor kvantitet elkraft säger man som herr statsrådet ritsem tillför så mycket som tre å fyra medelstora städer förbrukar med nuvarande konsumtion vill man belysa det negativt gör man som jag gjorde det erkänner jag gärna man säger att det som kaitum tillför är inte mer än en femtondel av vad ringhalsverket kom mer att producera det är klart att vi har använt precis samma knep och bakom dessa knep skall man söka komma fram till det betydelsefulla sammanhanget ett faktum är att enligt de beräkningar som gjorts ger ritsem noll sju procent av ökningen av kraftbehovet under etttusen niohundrasjuttio talet tar man med kaitumprojektet blir det en täckning av ett tre procent då måste statsrådet ut och jaga en hel mängd andra älvar för att i någon mån tillfredsställa behovet men det finns inte så mycket mera som kan exploateras lösningen ligger alltså på ett annat plan det är på grundval av den bedömningen som reservanterna har tagit ställning hade man med utbyggnaden kunnat åstadkomma ett väsentligt tillskott hade vi kunnat se det på ett annat sätt då hade vi kanske intagit en annan ståndpunkt men det är ett litet fragment som tillförs och mot den bak grunden anser vi självklart att vi bör bevara varje kvadratkilometer som återstår av orörd natur ingen av dem som tidigare varit uppe i replik har behandlat vägbyggnadsfrågan där har utskottet gått längre än departementschefen när det gäller intrång jag sade i mitt anförande att vägen är kanske ett allvarligare ingrepp i detta känsliga naturområde än vad själva kraftverket och dämningarna innebär vägen kommer nämligen ofelbart att innebära slitage på en ytterligt känslig miljö samtidigt som djurlivet naturligtvis kommer att störas och det kommer att bli ännu sämre för renarna jag kan också instämma i det yttrande som fälldes att samerna redan har varit utsatta för ingrepp där uppe som har påverkat deras möjligheter att hålla en stor och livskraftig renstam deras konstaterande att de inte kan fortsätta med rennäringen och livnära sig av den om detta projekt skall genomföras är kanske litet överdrivet men självklart ligger det något i det jag har försökt balansera mitt sista anförande här och försökt att se det hela ur objektiv synpunkt jag kan dock inte komma ifrån att vi bör avstå från detta ingrepp eftersom det rör sig om ett så litet tillskott till vårt kraftbehov | jaärtalman när man vill understryka en sak när man vill göra en parallell för att belysa situationen så använder man sig av olika metoder vill man visa att man med ritsen tillför en stor kvantitet kraft elkraft så säger man som här statsråd man tillför så mycket som tre fyra medelstora städer konsumerar med nuvarande konsumtion vill man belysa det negativt så är det klart oct d erkänner jag gärna så gör man som jag gjorde säger att de kaitum tilltillför de e inte mer än en femtondedel av varinghalsverket kommer och producera det är klart att vi har använt oss av precis samma knep och bakom de här små knepen ska man komma fram till sammanhanget det betydelsefulla sammanhanget men ett faktum är att med dem beräkningar som är gjorda så får vi en teckning med noll kommasju procent av ringhalsverket förlåt mig av ritsen av de ökade behov vi får under sjuttiotalet noll kommasju procent om man tar i kaitumprojektet så skulle vi få en teckning av en komma tre procen det innebär alltså att antingen måste statsråden ut och jaga en hel mängd andra älvar tillfredsställa det ökade boget i någon mån och det finns inte så mycket mer som kan exploateras lösningen ligger alltså på ett annat plan och det i den bedömningen som reservanterna har gjort sitt ställningstagande hade vi med utbyggnaderna kunnat åstadkomma en väsentlig ett väsentligt tillskottt så hade vi v fått se på det på ett annat sätt och då hade vi kanske fått ta andra ståndpunkter men det är ett litet fragment som tillförs och mot den bakgrunden är det som vi anser självklart att vi bör bevara varje kvadratkilometer av orörd mark som återstår här ingen av de som tidigare har varit uppe i replik som har tatt upp vägbyggnadsfrågan där utskottet har gått längre än departementschefen när det gäller intrång jag sa i mitt anförande att vägen ä kanske ett allvarligare ingrepp i detta känsliga naturområde än vad själv ringvad själva kraftverket och dämningarna innebär därför att de kommer innebära ofkällbart slitage på en ytterligt känslig miljö samtidigt som naturligtvis djurlivet kommer att störas och det för renarnas del kommer att bli en ytterligare försämrad situation jag kan instämma också i det yttrandet som fälldes att lapparna ju redan har varit utsatta för ingrepp däruppe som har påverkat deras möjligheter och hålla en stor ocliskraftig renstam och deras konstaterande att de inte om detta genomförs kan fortsätta med rennäringen och livnära sig på den den är kanske också lite överdriven men självklart ligger det en hel del i det jag har försökte balansera mitt sista anförande här och försökte se det hela ur objektiv synpunkt men jag har inte kunnat komma ifrån att när det rör sig om så litet tillskott så ska vi avstå från detta ingreppet jag | 10,802.136 | 11,063.838 | 1921-08-17 | 2013-07-24 | 0.398351 | 0.995375 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
|
i-3Te1Yw5nRw7eGZJMVHaqvx | prot-1970-höst-fk--44 | 85 | [
"1970-12-10"
] | Ingemund Bengtsson | i-PiA69Zron44x5fF1pHdUBo | i-PiA69Zron44x5fF1pHdUBo | 033722755191 | Socialdemokraterna | Hallands läns valkrets | landsbygdsminister, arbetsmarknadsminister, ledamot, jordbruksminister, andrakammarledamot, inrikesminister | man | 11,070.670628 | 11,354.405772 | 283.735144 | Herr talman! Till herr Lindblad vill jag säga att renarna är mycket slugare än han tror. Om de märker att det är ett par meter vatten på de områden där de tidigare kalvade, så går de inte dit och kalvar. Så dumma är de inte, utan de följer samerna till nya områden. Jag trodde att jag med hjälp av den karta som jag bifogat propositionen skulle göra klart för alla att detta är en fråga som vi kan tala rätt lugnt om. Det är inga fantastiska ingrepp vi gör i detta område. Det är ett mycket litet område vi tar. En del talare är något oförsiktiga när de säger att vi måste bevara detta om- råde för att folk skall kunna åka och titta på det. De som propagerar för detta får passa sig mycket noga för att inte bli osams med dem som slår vakt om dessa områden. Man vill inte ha turismen dit upp, ty då förstörs djuroch växtlivet. Kom därför inte och säg att vi skall bevara detta område för att svenska folket och hela Europa skall åka dit, ty det är just det man inte vill. Jag har beträffande samernas kalvningsland blivit övertygad om att det finns möjligheter att skaffa nya sådana. Jag vågar påstå inför denna kammare att när vi färdigställt detta område och med hjälp av lantbruksstyrelsens experter anvisat nya markområden, kan man ha ett större renantal i Sörkaitum än vad man har i dag. Jag vill gärna ha detta antecknat till protokollet. Samerna kan naturligtvis av andra skäl inte vilja vara renskötare. Herr Carlsson envisas med att man vill ha en samlad plan för vår kraftutbyggnad innan han tar ståndpunkt till Ritsem. Jag försökte tala om att vi gjort en sådan samlad plan, och den har lett oss fram till att avstå från att bygga kraftverk i de ännu orörda älvarna och att i stället använda detta område, vilket man var överens om 1962. Den planen har alltså legat till grund för hela detta arbete. Man säger vidare att hela detta projekt endast kommer att ge ett marginellt tillskott jämfört med hela vårt kraftbehov och att det därför inte är mycket att komma med. Får jag då fråga beträffande de privata bolagens regleringar runt om i Ljusnan och Ljungan och i andra älvar, som sedda mot hela vårt kraftbehov var för sig är ganska betydelselösa och som inte ger en tiondel av Ritsem: Skall vi säga till bolagen att de skall lägga ned alltihop ty deras kraftproduktion spelar ingen roll jämfört med det stora behovet? Vad är det för slags politik man vill föra på detta område? Bara för att staten här äger fallhöjden och kan åstadkomma detta krafttillskott skall man inte ge- nomföra projektet, men man skall tilllåta de privata företagen att genomföra sina. Får jag till sist bara säga några ord om sambandet med Kaitum — jag hänvisar då till den karta som jag bifogat propositionen för att underlätta studierna för kammarens ledamöter. Det är inte så att om man inte bygger Kaitum men bara Ritsem så skulle kraftverket i Vietas få mindre effekt. Vad som händer — och nu ber jag den intresserade att följa med på kartan är att man stänger vattnet i Teusadalen ned till Satisjaure. Men det kommer vatten till Satisjaure från andra håll. Det viktigaste är att vattnet går ned till Akkajaure. Det vattnet skall gå tillbaka i en tunnel till Vietas. Det framgår med all önskvärd tydlighet av min karta men också av det material som Vattenfall har delat ut. Mot bakgrunden härav är Ritsem ett helt fristående projekt som varken påverkas negativt eller positivt av Kaitum. Kaitum kan göras eller inte göras alldeles oberoende av Ritsem. Det råder alltså inget samband mellan dessa projekt. Om riksdagen bifaller detta förslag i dag, har riksdagen full frihet att säga nej till Kaitum utan att ett sådant beslut skulle påverka lönsamheten för Ritsemprojektet. | herr talman till herr lindblad vill jag säga att renarna är mycket slugare än han tror om de märker att det är ett par meter vatten på de områden där de tidigare kalvade så går de inte dit och kalvar så dumma är de inte utan de följer samerna till nya områden jag trodde att jag med hjälp av den karta som jag bifogat propositionen skulle göra klart för alla att detta är en fråga som vi kan tala rätt lugnt om det är inga fantastiska ingrepp vi gör i detta område det är ett mycket litet område vi tar en del talare är något oförsiktiga när de säger att vi måste bevara detta om råde för att folk skall kunna åka och titta på det de som propagerar för detta får passa sig mycket noga för att inte bli osams med dem som slår vakt om dessa områden man vill inte ha turismen dit upp ty då förstörs djuroch växtlivet kom därför inte och säg att vi skall bevara detta område för att svenska folket och hela europa skall åka dit ty det är just det man inte vill jag har beträffande samernas kalvningsland blivit övertygad om att det finns möjligheter att skaffa nya sådana jag vågar påstå inför denna kammare att när vi färdigställt detta område och med hjälp av lantbruksstyrelsens experter anvisat nya markområden kan man ha ett större renantal i sörkaitum än vad man har i dag jag vill gärna ha detta antecknat till protokollet samerna kan naturligtvis av andra skäl inte vilja vara renskötare herr carlsson envisas med att man vill ha en samlad plan för vår kraftutbyggnad innan han tar ståndpunkt till ritsem jag försökte tala om att vi gjort en sådan samlad plan och den har lett oss fram till att avstå från att bygga kraftverk i de ännu orörda älvarna och att i stället använda detta område vilket man var överens om etttusen niohundrasextiotvå den planen har alltså legat till grund för hela detta arbete man säger vidare att hela detta projekt endast kommer att ge ett marginellt tillskott jämfört med hela vårt kraftbehov och att det därför inte är mycket att komma med får jag då fråga beträffande de privata bolagens regleringar runt om i ljusnan och ljungan och i andra älvar som sedda mot hela vårt kraftbehov var för sig är ganska betydelselösa och som inte ger en tiondel av ritsem skall vi säga till bolagen att de skall lägga ned alltihop ty deras kraftproduktion spelar ingen roll jämfört med det stora behovet vad är det för slags politik man vill föra på detta område bara för att staten här äger fallhöjden och kan åstadkomma detta krafttillskott skall man inte ge nomföra projektet men man skall tilllåta de privata företagen att genomföra sina får jag till sist bara säga några ord om sambandet med kaitum jag hänvisar då till den karta som jag bifogat propositionen för att underlätta studierna för kammarens ledamöter det är inte så att om man inte bygger kaitum men bara ritsem så skulle kraftverket i vietas få mindre effekt vad som händer och nu ber jag den intresserade att följa med på kartan är att man stänger vattnet i teusadalen ned till satisjaure men det kommer vatten till satisjaure från andra håll det viktigaste är att vattnet går ned till akkajaure det vattnet skall gå tillbaka i en tunnel till vietas det framgår med all önskvärd tydlighet av min karta men också av det material som vattenfall har delat ut mot bakgrunden härav är ritsem ett helt fristående projekt som varken påverkas negativt eller positivt av kaitum kaitum kan göras eller inte göras alldeles oberoende av ritsem det råder alltså inget samband mellan dessa projekt om riksdagen bifaller detta förslag i dag har riksdagen full frihet att säga nej till kaitum utan att ett sådant beslut skulle påverka lönsamheten för ritsemprojektet | jag här talman delär lindblad vill jad sägar att renarna är mycket slugare än vad han tror för om de märker att det är e ett par meter vatten på de områden de tidigare kalvar så går de inte dit och kalva så dumma är de inte utan de följer samerna till nya områden där de kan kalva och det är det det är frågan jag trodde att jag med hjälp utav den här kartan som jag bifogade propositionen skulle göra klart för alla att det här är en fråga som vi kan tala rätt lugnt om det är inga fantastiska ingrepp vi gör i det här det är ett litet litet område vi tar sen är det en del som är lite oförsiktiga här som säger att vi måste bevara det här området för att åka och titta på det de som propagerar för det får passa sig väldigt noga för att inte bli osams med dem som slår vakt om de här områdena för det är just det man vill undvika man vill inte ha turismen hit upp för då förstör man ju djur och växtlivet så kom inte att säga att vi ska ha det här för att det svenska folket och hela europa ska åka dit till de här områdena för det var just det vi inte ville för de skulle vi skulle kunna ha den här naturen där uppe jag har alltså beträffande samernas kalmringsland blivit övertygad om att det finns möjligheter att ge dem nya sådana land och jag vågar påstå inför denna kammare att när vi har gjort färdigt det här området och med hjälp utav lantbruksstyrelsen och experter anvisat nya markområden så kan man ha ett högre renantal i sörkajtum än man baha i dag jag vill gärna ha skrivit in det i protokollet ör jag ska äta upp det om inte det är möjligt de kan av andra skäl inte vilja var renskötare men det kan jag inte hjälpa det kan jag inte hjälpa jag här karlsson envisas med att man vill ha en en samlad plan jag försökte u i all ödmjukhet tala om att vi har gjort en sådan samlad plan och den här samlade planen har lett oss till att ta bort de orörda älvarna och använd använd dem här det här området som man var överens om nittorhundrasextiotvå och som har legat till grund för hela det ä arbetet ja sen tar man upp det här projektet och säger det klart att di stora hela är det marginellt det det inte mycket att komma med men får jag då fråga de här femton privata bolagens regleringar runt om i ljusnan och ljungan det var för sig helt meningslöst ur den synpunkten som ju inte en tiondel av ritsmen risem ska vi säga till dem lägg ner alltihop för varett den är helt ointressanta vad är det för slags politik man vill föra på det här området bara för att staten har fallhöjden och det ger den här effekten då ska man inte göra det men man ska tillåta dem privata ott göra får jag till sist bara säga om sambandet med kajten får jag också där hänvisa till den karta som jag bifogade för att underlätta studierna för kammarens ledamöter det är inte så att om man inte gör kajten om man låtdet bli att göra kajten men gör bara ritsen det är inte så att att kraftverket i vitaszs skulle få mindre effekt utan vad som händer och nu ber jag den intresserade följa mig på kartan det är ju det är riktigt att man stänger vattnet i tojsadalen ner till satisiaur men där kommer vatten till satisiag från andra håll men det viktigaste är att vattnet går ner till akajaure och det vattnet ska gå tillbak i en tunnel till vitas det framgår ju med all önskvärd tydlighet av min karta men också utav det material som vattenfall har delat ut och mot bakgrunden av det så är ritsmen ett helt fristående projekt som varken påverkas negativt eller positivt av kajtum kajtum kan göras eller inte göras alldeles oberoende av ritse det är alltså inget samband om riksdagen medger det här i dag så har riksdagen full frihet att säga nej till kajtum utan att de påverkar lönsamheten ett dyft för ritsemprojektt | 11,073.538 | 11,354.443 | 1919-01-30 | 2000-04-12 | 0.390432 | 0.986636 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-3ydgZ1QFrrx3YjSjbNYFRQ | prot-1970-höst-fk--44 | 86 | [
"1970-12-10"
] | Axel Andersson | i-JtHPAcaKYioyUpUog1T7v6 | i-JtHPAcaKYioyUpUog1T7v6 | null | Folkpartiet | Västernorrlands läns och Jämtlands läns valkrets | förstakammarledamot | man | 11,369.482173 | 11,557.241087 | 187.758913 | Herr talman! Jag tror inte att renarna är så kloka att de kan läsa en skylt som jordbruksdepartementet har satt upp. Jag tror heller inte att de är så dumma att de släpper sina kalvar där det är ett par tre meter djupt vatten. Under 40 års sommarvistelse i dessa renbetesmarker har jag i varje fall fått litet hum om vad renarna är för slags fyrfota djur. Jag har fått den uppfattningen att renarna söker upp det bästa område som finns för den besvärliga kalvningen. De kommer självklart att under lång tid framöver söka sig till de gamla kända områdena. Då hjälper det inte med några skyltar. Om det fram- lagda förslaget går igenom innebär det att samerna måste lägga ned ett mycket stort arbete på att driva renarna till de nya kalvningsområden som jordbruksdepartementets expert skulle iordningställa. Jag är inte så där absolut säker på att renarna kommer att kalva på dessa nya områden. Så mycket vet jag om renarna att de är fantastiskt skygga djur. Alla intrång på de områden där de vistas verkar störande på dem. Jag kan berätta att jag sedan 40 år tillbaka har fiskevatten i dessa områden. Vi var en gång uppe vid en sjö som heter Breida, i vilken vi hade rätt att fiska. Vi slog också upp ett tält i närheten av sjön. Så kom det samer med 300—400 renar som skulle drivas ut på en udde för skiljning. Men samerna lyckades inte få ut renarna på udden. Samerna kom då bort till oss och sade åt oss att ta ned det gröna och gulrandiga tältet, ty så länge vi hade det uppslaget kunde de inte få ut renarna på udden, sade de. Allt nytt som renarna träffar på skyggar de för — de följer sina instinkter. Varken skyltar eller jordbruksdepartementets experter tror jag kan ändra på den saken. | herr talman jag tror inte att renarna är så kloka att de kan läsa en skylt som jordbruksdepartementet har satt upp jag tror heller inte att de är så dumma att de släpper sina kalvar där det är ett par tre meter djupt vatten under förtio års sommarvistelse i dessa renbetesmarker har jag i varje fall fått litet hum om vad renarna är för slags fyrfota djur jag har fått den uppfattningen att renarna söker upp det bästa område som finns för den besvärliga kalvningen de kommer självklart att under lång tid framöver söka sig till de gamla kända områdena då hjälper det inte med några skyltar om det fram lagda förslaget går igenom innebär det att samerna måste lägga ned ett mycket stort arbete på att driva renarna till de nya kalvningsområden som jordbruksdepartementets expert skulle iordningställa jag är inte så där absolut säker på att renarna kommer att kalva på dessa nya områden så mycket vet jag om renarna att de är fantastiskt skygga djur alla intrång på de områden där de vistas verkar störande på dem jag kan berätta att jag sedan förtio år tillbaka har fiskevatten i dessa områden vi var en gång uppe vid en sjö som heter breida i vilken vi hade rätt att fiska vi slog också upp ett tält i närheten av sjön så kom det samer med trehundra fyrahundra renar som skulle drivas ut på en udde för skiljning men samerna lyckades inte få ut renarna på udden samerna kom då bort till oss och sade åt oss att ta ned det gröna och gulrandiga tältet ty så länge vi hade det uppslaget kunde de inte få ut renarna på udden sade de allt nytt som renarna träffar på skyggar de för de följer sina instinkter varken skyltar eller jordbruksdepartementets experter tror jag kan ändra på den saken | talman jag tror inte heller att jag tror inte att renarna är så kloka att de kan läsa en skylt som jordbruksdepartementet sätter upp och jag tror inte att de är så dumma att de släpper sina kalvar där de ett par tre meters djupt vatten men under fyrtio års vistelse varje sommar uppe i de här renbetesmarken och i alla fall tror jag i varje fall att jag har fått en liten aning om vad renarna är för slags fyrskjokta djur och det säger mig det att renarna de har sökt upp de förnämsta område som har funnits för en besvärliga kalmen och det mde kommer självklart att de under lång tid framåt söka sig till de gamla kända områdena och då hjälper det ju inte med några skyltar utan det måste ju innebära att då ska samerna lägga ner ett väldigt stort arbete och driva dem till de nya kalvningsområden som ordbruksdepartementets expert skulle ge ordningställa och jag är inte så där absolut säker att renarna kommer att kalva på de där områdena vad jag vet om renarna i varje fall det är att de är fantastiskt skygga djur och ala alla intrång inom områdena som verkar störande på dem betyder oerhört mycket jag kan berätta att jag sen fyrtio år har fiskevatten uppe i de här områdena vi var uppe en sjö som hette breda där vi hade rätt att fiska och vi hade med oss ett tältt och tältade och så kom det lappar med vad ingen stor rengjord det var en tre fyra hundra stycken som de skulle driva ut på en udde i sjön för det skulle vara skillning men lapparna fick inte ut renarna på den där udden men de kom bort till oss och saatt ni får lov att ta ner det där gröna och gulrandiga tältet för så länge ni har det där tältet uppe så får vi inte ut grenarna på den här så allt nytt som de träffar på det det skyggar dem för och det hjälper inte tror jag hur de följer sina instinkter och jag tror inte som sagt var att vare sig skyltar eller jordbruksdepartementets experter kan ändra på den saken jag | 11,374.002 | 11,546.718 | 1899-11-11 | 1981-09-22 | 0.300564 | 0.897455 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-PzwknL5gCxXo5hjH2Vpe2E | prot-1970-höst-fk--44 | 87 | [
"1970-12-10"
] | Ingemund Bengtsson | i-PiA69Zron44x5fF1pHdUBo | i-PiA69Zron44x5fF1pHdUBo | 033722755191 | Socialdemokraterna | Hallands läns valkrets | landsbygdsminister, arbetsmarknadsminister, ledamot, jordbruksminister, andrakammarledamot, inrikesminister | man | 11,562.504244 | 11,602.674024 | 40.169779 | Herr talman! Det var en mycket intressant och målande beskrivning av campingens vedermödor. Nu är det ändå så att det inte är första gången i historien det sker en reglering i områden där det finns samer med renar. Får jag fästa kammarens uppmärksamhet på att år 1966 avlämnades en statlig offentlig utredning som redovisade den effekt som regleringarna har haft på renskötseln. Den undersökningen visade att renarna är mycket anpassningsbara. Det är möjligt att de är rädda för skrälliga tält, men i övrigt anpassar de sig ofantligt mycket bättre än vad man tror. | herr talman det var en mycket intressant och målande beskrivning av campingens vedermödor nu är det ändå så att det inte är första gången i historien det sker en reglering i områden där det finns samer med renar får jag fästa kammarens uppmärksamhet på att år etttusen niohundrasextiosex avlämnades en statlig offentlig utredning som redovisade den effekt som regleringarna har haft på renskötseln den undersökningen visade att renarna är mycket anpassningsbara det är möjligt att de är rädda för skrälliga tält men i övrigt anpassar de sig ofantligt mycket bättre än vad man tror | jag är talman det var mycket intressant och målande beskrivning av campingens vedermödor men nu är det ändå så att det inte första gången i historien det sker en reglering i områden där det finns samer med tujotföljande renar får jag fästa kammarens uppmärksamhet på att nittonhundrasextiosex fick man en statlig offentlig utredningsredovisning på den effekt som regleringarna har på renskötseln och det visar sig att renarna är mycket mycket anpassningsbara det är möjligt att de är rädda för mest skrälliga tält men i övrigt anpassar de sig ofantligt mycket bättre än vad man tror eftersom | 11,562.664 | 11,602.61 | 1919-01-30 | 2000-04-12 | 0.673374 | 0.992593 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-WKMeqrP4UKwZakqaRvKLcC | prot-1970-höst-fk--44 | 88 | [
"1970-12-10"
] | Nils-Eric Gustafsson | i-GLno3eQa9T5zWF3tzFnibf | i-GLno3eQa9T5zWF3tzFnibf | null | Centerpartiet, Bondeförbundet | Västerbottens läns valkrets, Västerbottens läns och Norrbottens läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 11,612.809847 | 11,641.044143 | 28.234295 | Herr talman! Eftersom jag i den föreliggande frågan inte kan stödja den reservation, bakom vilken bl. a. representanter för mitt parti står, vill jag gärna avge en kort röstförklaring. Herr Lindblad talade om bondförstånd. Mitt bondförstånd säger mig att regeringsförslaget är det riktiga. Jag avser att rösta för utskottsmajoritetens förslag. | herr talman eftersom jag i den föreliggande frågan inte kan stödja den reservation bakom vilken bl a representanter för mitt parti står vill jag gärna avge en kort röstförklaring herr lindblad talade om bondförstånd mitt bondförstånd säger mig att regeringsförslaget är det riktiga jag avser att rösta för utskottsmajoritetens förslag | eftersom jag i den föreliggande frågan inte kan stödja den reservation bakom vilken mitt parti bland andra står så vill jag gärna avge en kort röstförklaring herr lindblad talade om bondförstånd mitt bondförstånd säger mig att regeringsförslaget är det riktiga jag avser att rösta för utskottsmajoritetens förslag eaman | 11,601.61 | 11,640.676 | 1922-12-30 | 2017-01-28 | 0.80172 | 0.803996 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-10.2.mp3 |
i-3YnU9gos5MbAoVp8jF3mbD | prot-1970-höst-fk--44 | 89 | [
"1970-12-10"
] | Erik Carlsson | i-Apri7FgXXxnC71KLoUptE9 | i-Apri7FgXXxnC71KLoUptE9 | null | Centerpartiet | Dalarnas läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 31.451613 | 255.271647 | 223.820034 | Herr talman! Jag skall inte kommentera det senaste inlägget på annat sätt än att säga, att om herr Gustafsson hade följt debatten här i kammaren och satt sig in i frågan och i vad reservanterna begär, nämligen att få en samordnad överblick över eventuell utbyggnad av våra vatten, då är det möjligt att herr Gustafsson utan att dagtinga med sitt samvete hade kunnat rösta på reservationen. Låt mig sedan säga till statsrådet Bengtsson att han skulle gå i borgen för att renantalet i Sörkaitum blir högre än i dag. Det tror jag att samerna själva vill. Utan att samerna velat det har emellertid renbeståndet i Sörkaitum nu gått ned mycket kraftigt. Jag hoppas verkligen att man ur renbetessynpunkt inte skall få sådana förhållanden genom ingrepp från vattenkraftbyggarnas sida att man inte får uppleva att renantalet går upp igen. Statsrådet visade en fjällkarta. Jag har också tagit med mig en karta, som är litet större än den som finns i propositionen. När statsrådet visade gången av detta projekt glömde han en viktig del, nämligen att Satisjaure som vattenmagasin inte kommer att kunna fyllas, eftersom man gör en överdämning uppe vid Teusajaure. Då ligger det frestande nära till hands att säga: Låt oss göra en damm i Kaitumälven och låt oss föra vattnet från Kaitum över till Satisjaure; det är nämligen ekonomiskt lönsamt att utnyttja det magasin som finns där. Då kommer man tillbaka till argumentet om att Kaitumprojektet är lönsamt. Genom en sådan överbyggnad utnyttjas de resurser som redan finns. Där finns alltså ett samband, herr statsråd: Om man säger ja till Ritsem så ligger det snubblande nära att säga ja till Kaitum i nästa omgång. Vi vill därför få denna vattenregleringsfråga prövad i ett sammanhang. Kan man slutligen, herr statsråd, här göra jämförelser mellan utbyggnaden av Ljungan och Ljusnan kontra Ritsem? Kan man säga att vi framför kritik därför att Ritsemprojektet gäller en statlig insats, medan det i Ljungan och Ljusnan gäller privata insatser? Om statsrådet hade försökt följa oss i vår argumentering, så hade han funnit att problemet inte gäller vem som bygger, utan hur vi skall bevara de högfjällsområden som är i fara och som är säregna i sin utformning. Där finns stora botaniska värden, ett djuroch fågelliv som är särpräglat för högfjället i vårt land och för hela den skandinaviska halvön. Jag har icke, herr statsråd, på något sätt talat för turismen, utan vad jag talat för är att vi bör bevara ett av de sista vildmarksområdena i Europa. Vi bör bevara det för framtiden utan att slita ned det. Där har vi — och jag vill knyta an till vad jag sade inledningsvis — ett ansvar inför framtiden som vi inte kan komma ifrån. | herr talman jag skall inte kommentera det senaste inlägget på annat sätt än att säga att om herr gustafsson hade följt debatten här i kammaren och satt sig in i frågan och i vad reservanterna begär nämligen att få en samordnad överblick över eventuell utbyggnad av våra vatten då är det möjligt att herr gustafsson utan att dagtinga med sitt samvete hade kunnat rösta på reservationen låt mig sedan säga till statsrådet bengtsson att han skulle gå i borgen för att renantalet i sörkaitum blir högre än i dag det tror jag att samerna själva vill utan att samerna velat det har emellertid renbeståndet i sörkaitum nu gått ned mycket kraftigt jag hoppas verkligen att man ur renbetessynpunkt inte skall få sådana förhållanden genom ingrepp från vattenkraftbyggarnas sida att man inte får uppleva att renantalet går upp igen statsrådet visade en fjällkarta jag har också tagit med mig en karta som är litet större än den som finns i propositionen när statsrådet visade gången av detta projekt glömde han en viktig del nämligen att satisjaure som vattenmagasin inte kommer att kunna fyllas eftersom man gör en överdämning uppe vid teusajaure då ligger det frestande nära till hands att säga låt oss göra en damm i kaitumälven och låt oss föra vattnet från kaitum över till satisjaure det är nämligen ekonomiskt lönsamt att utnyttja det magasin som finns där då kommer man tillbaka till argumentet om att kaitumprojektet är lönsamt genom en sådan överbyggnad utnyttjas de resurser som redan finns där finns alltså ett samband herr statsråd om man säger ja till ritsem så ligger det snubblande nära att säga ja till kaitum i nästa omgång vi vill därför få denna vattenregleringsfråga prövad i ett sammanhang kan man slutligen herr statsråd här göra jämförelser mellan utbyggnaden av ljungan och ljusnan kontra ritsem kan man säga att vi framför kritik därför att ritsemprojektet gäller en statlig insats medan det i ljungan och ljusnan gäller privata insatser om statsrådet hade försökt följa oss i vår argumentering så hade han funnit att problemet inte gäller vem som bygger utan hur vi skall bevara de högfjällsområden som är i fara och som är säregna i sin utformning där finns stora botaniska värden ett djuroch fågelliv som är särpräglat för högfjället i vårt land och för hela den skandinaviska halvön jag har icke herr statsråd på något sätt talat för turismen utan vad jag talat för är att vi bör bevara ett av de sista vildmarksområdena i europa vi bör bevara det för framtiden utan att slita ned det där har vi och jag vill knyta an till vad jag sade inledningsvis ett ansvar inför framtiden som vi inte kan komma ifrån | null | 31.791 | 251.448 | 1914-09-08 | 2006-12-27 | null | 0.975431 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-FSALHMHiP3qKYrPmAqoXTL | prot-1970-höst-fk--44 | 90 | [
"1970-12-10"
] | Rolf Wirtén | i-BtQ4ubBXfEg4xPiwpPM4Vt | i-BtQ4ubBXfEg4xPiwpPM4Vt | null | Liberalerna, Folkpartiet | Jönköpings läns valkrets | arbetsmarknadsminister, budgetminister, ledamot, ekonomiminister, invandrarminister, förstakammarledamot, jämställdhetsminister | man | 268.36163 | 565.08489 | 296.72326 | Herr talman! Statsrådet Bengtsson frågade vad det var för slags politik att försvara utbyggnad av privata kraftverk men säga nej till staten, när den innehar fallhöjden. Mig veterligt har ingen från vår sida tagit upp frågeställningen på det sättet. Vi säger självklart nej varje gång det gäller en utbyggnad av en kraftstation som ur miljövårdssynpunkt är direkt olycklig och olämplig. Det är bärande för vårt ställningstagande, vare sig det är staten eller privata företag som vill göra utbyggnaden. Sedan vill jag återigen komma tillbaka till påståendet om att man från departementets sida har funnit att det går att finna nya kalvningsland. Statsrådet Bengtsson har lovat att äta kammarens protokoll, om han inte kan se till att samerna efter utbyggnaden skall kunna ha ett större antal renar på detta område än de har i dag. Detta påstående om nya kalvningsland bygger statsrådet Bengtsson på en inlaga som vi fortfarande inte riktigt känner till vem det är som står för. Jag frågade i min föregående replik, om det möjligen var statsagronomen Stéen, men jag fick varken jakande eller nekande svar på frågan. Om det är Stéen som statsrådet åberopar vill jag gärna för kammaren berätta att Sörkaitums samer redan ingående läst denna inlaga och den 20 maj i år bemött den i en skrivelse på sex A 4-sidor. Jag vill vid denna sena timme inte läsa upp allt vad som sägs i skrivelsen, men sammanfattningen kan väl vara värd att återges. Den har följande lydelse: ”Sammanfattningsvis bedömer Stéen det som möjligt att bedriva renskötsel inom Sörkaitums lappby med ”rationellt renantal” även efter genomförandet av det planerade regleringsföretaget under förutsättning dock att åtgärder vidtas som kompenserar de betydande olägenheterna som uppstår. Sörkaitum kan omöjligen hålla med Stéen i denna bedömning, vars största fel torde vara att han förutsätter att kalvning skall kunna ske öster om Vietas, vilket byn bestrider.” Man avvisar även de åtgärder som berörts i inlagan. Jag tror att man bör tillmäta yrkesfolkets uppfattning stor betydelse. Till sist vill jag ta upp en tredje punkt, och den gäller sambandet mellan Ritsem och Kaitum. Det är riktigt att vattnet leds tillbaka till kraftverket i Vietas — i detta fall är jag helt över- ens med herr statsrådet. Men det var inte detta som jag förde på tal i mitt inledningsanförande och i min replik, utan jag förde resonemang om vattenreservoaren i Satisjaure, något som också herr Eric Carlsson i sin senaste replik var inne på — och jag skall därför inte upprepa det nu. Det är på denna punkt som sambandet ändå finns. Avslutningsvis skulle jag gärna med anledning av vad som här anförts vilja ställa följande fråga till jordbruksminister Bengtsson: Kan vi nu utgå ifrån att det i varje fall under den tid som herr Ingemund Bengtsson är jordbruksminister inte kommer att framläggas någon proposition eller något förslag om utbyggnad av Kaitum med den motiveringen att eftersom vattenmagasinet i Satisjaure är lämpligt dimensionerat genom tidigare åtgärder bör detta utnyttjas för att överleda vattnet från Kaitum? Vill jordbruksministern svara ja på denna fråga har vi kommit en bit på väg. | herr talman statsrådet bengtsson frågade vad det var för slags politik att försvara utbyggnad av privata kraftverk men säga nej till staten när den innehar fallhöjden mig veterligt har ingen från vår sida tagit upp frågeställningen på det sättet vi säger självklart nej varje gång det gäller en utbyggnad av en kraftstation som ur miljövårdssynpunkt är direkt olycklig och olämplig det är bärande för vårt ställningstagande vare sig det är staten eller privata företag som vill göra utbyggnaden sedan vill jag återigen komma tillbaka till påståendet om att man från departementets sida har funnit att det går att finna nya kalvningsland statsrådet bengtsson har lovat att äta kammarens protokoll om han inte kan se till att samerna efter utbyggnaden skall kunna ha ett större antal renar på detta område än de har i dag detta påstående om nya kalvningsland bygger statsrådet bengtsson på en inlaga som vi fortfarande inte riktigt känner till vem det är som står för jag frågade i min föregående replik om det möjligen var statsagronomen stéen men jag fick varken jakande eller nekande svar på frågan om det är stéen som statsrådet åberopar vill jag gärna för kammaren berätta att sörkaitums samer redan ingående läst denna inlaga och den tjugo maj i år bemött den i en skrivelse på sex a fyrasidor jag vill vid denna sena timme inte läsa upp allt vad som sägs i skrivelsen men sammanfattningen kan väl vara värd att återges den har följande lydelse sammanfattningsvis bedömer stéen det som möjligt att bedriva renskötsel inom sörkaitums lappby med rationellt renantal även efter genomförandet av det planerade regleringsföretaget under förutsättning dock att åtgärder vidtas som kompenserar de betydande olägenheterna som uppstår sörkaitum kan omöjligen hålla med stéen i denna bedömning vars största fel torde vara att han förutsätter att kalvning skall kunna ske öster om vietas vilket byn bestrider man avvisar även de åtgärder som berörts i inlagan jag tror att man bör tillmäta yrkesfolkets uppfattning stor betydelse till sist vill jag ta upp en tredje punkt och den gäller sambandet mellan ritsem och kaitum det är riktigt att vattnet leds tillbaka till kraftverket i vietas i detta fall är jag helt över ens med herr statsrådet men det var inte detta som jag förde på tal i mitt inledningsanförande och i min replik utan jag förde resonemang om vattenreservoaren i satisjaure något som också herr eric carlsson i sin senaste replik var inne på och jag skall därför inte upprepa det nu det är på denna punkt som sambandet ändå finns avslutningsvis skulle jag gärna med anledning av vad som här anförts vilja ställa följande fråga till jordbruksminister bengtsson kan vi nu utgå ifrån att det i varje fall under den tid som herr ingemund bengtsson är jordbruksminister inte kommer att framläggas någon proposition eller något förslag om utbyggnad av kaitum med den motiveringen att eftersom vattenmagasinet i satisjaure är lämpligt dimensionerat genom tidigare åtgärder bör detta utnyttjas för att överleda vattnet från kaitum vill jordbruksministern svara ja på denna fråga har vi kommit en bit på väg | talman tatsrådet bengtsson frågade vad det var för politik att försvara utbyggnad av privata kraftverk men säga nej till staten när den har innehav av fallhöjden jav mej vetlegt så är det ingen som har från vår sida tagit upp frågeställningen på det sätt som statsrådet försökte provocera dem på oss vi säger självklart nej varje gång det är en utbyggnad av en kraftstation som är ur miljöaspekten är direkt olycklig och olämplig och det är det som är bärande vare sig det är stat eller privata som vill göra den utbyggnaden det andra så vilja återigen komma tillbaka till det här påståendet om att man från departementets sida har funnit det går att finna andra kalvningsland och statsrådet bengtsson har ju utlovat att äta kammarens protokoll här om han inte kan se till att de lapparna kom tillägget nu om samerna inte om de vill ska kunna ha ett större antal renar på det här området än vad de har i dag det här det bygger statsrådet benktsson på en inlaga som vi fortfarande inte riktigt känner till vem det är som står för jag frågade i min föregående replik om det möjligen var statsekonomens sten men jag fick varken bekräftelse eller en avvisning av den av den frågan men om det är sten som statsrådet åberopar så vill jag gärna för kammaren berätta att den inlagan den har sörrkaitums samer tittat rätt ingående på och den tjugonde maj i år så hade man har man i en sexsidig avfyrasidor inlaga gått emot det här och jag kan nu inte den sena timma kanske begär att få läsa upp allt vad de säger här men sammanfattningen kan väl ändå vara värd att påpeka där säg så här sammanfattningsvis bedömer sten det som möjligt att bedriva renskötsel inom sörrkaitums lappby med rationellt renantal även efter genomförandet av det planerade regleringsföretaget under förutsättning dock att åtgärder vidtas som kompenserar de betydande olägenheterna som uppstår sörkajtum kan omöjligen hålla med sten i denna bedömning vars största fel torde vara att han förutsätter att kalvningen ska kunna ske öster omgetas vilket byn bestrider de avvisar även detta statsråd och jag tror att man måste tillmäta yrkesfolket envad de säger rätt stor betydelse till sist ska jag ta upp en tredje punkt och det gäller det här sambandet mellan ritsen och kajten det är riktigt att vattnet ledes tillbaka tillkraftverket i vjetes där är jag helt överens med statsrådet men det var inte det som jag förde på tal i min och de inledd mitt inledningsanförande i replik utan det jag förde resonemang kring det var attenreservaren i sattisjag och det har också erik karlson nu sin sista replik återupprepa och jag ska inte göra det nu igen men det är där sambandet ändå finns och jag skulle gärna avslutningsvis vilja anledning av vad som här har sagts ställa den frågan till jordbruksminister benktsson kan vi utgå ifrån att i varje fall under den tid som ingmon benktsson är jordbruksminister så kommer inte någon proposition eller förslag att läggas om utbyggnad av kaitum med den motiveringen att eftersom vi nu har vattenmagasinet satisiour delämpligt dimunssionerat genom tidigare åtgärder så bör vi utnyttja det för att överleda vattnet från kaiten vel jordbruksministern svarar ja på den frågan då har vi ju kommit en bra bit på väg här | 271.948 | 564.825 | 1931-05-04 | 2023-02-19 | 0.410318 | 0.982829 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-Ntf5FQEXVyBX6dzCndroLn | prot-1970-höst-fk--44 | 91 | [
"1970-12-10"
] | Allan Hernelius | i-XdricRvZKp8jwbwrxEgcha | i-XdricRvZKp8jwbwrxEgcha | null | Moderaterna, Högerpartiet | Stockholms kommuns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 579.091681 | 642.266553 | 63.174873 | Herr talman! Ett par ord i största korthet! När jordbruksministern, tillika miljöminister, nu gör ett av sina tyvärr alltför fåtaliga gästspel här i kammaren, hade man gärna unnat en så sympatisk talare en mera behaglig roll att kreera än den han har i dag. Det kan inte vara trevligt för en miljöminister att lägga fram förslag om intrång i en av våra nationalparker. Detta kan allra minst vara trevligt för en miljöminister som står mitt uppe i arbetet med den första stora internationella miljövårdskonferensen i FN:s regi, som skall äga rum i Stockholm 1972 och som vi, trots vissa motigheter nu på slutet, hoppas skall bli en stor och förpliktande framgång. Tyvärr ser det ut som om regeringen under vägen fram mot denna konferens ser till att det uppstår litet säregna vägmärken vid sidan, nämligen bokskogen i Sturup, Brofjorden och Stora Sjöfallet. | herr talman ett par ord i största korthet när jordbruksministern tillika miljöminister nu gör ett av sina tyvärr alltför fåtaliga gästspel här i kammaren hade man gärna unnat en så sympatisk talare en mera behaglig roll att kreera än den han har i dag det kan inte vara trevligt för en miljöminister att lägga fram förslag om intrång i en av våra nationalparker detta kan allra minst vara trevligt för en miljöminister som står mitt uppe i arbetet med den första stora internationella miljövårdskonferensen i fns regi som skall äga rum i stockholm etttusen niohundrasjuttiotvå och som vi trots vissa motigheter nu på slutet hoppas skall bli en stor och förpliktande framgång tyvärr ser det ut som om regeringen under vägen fram mot denna konferens ser till att det uppstår litet säregna vägmärken vid sidan nämligen bokskogen i sturup brofjorden och stora sjöfallet | här talr man ett par ord i största korthet när nu jordbruksministern till ika miljöminister gör ett av sina alltför fåtalet gästspel i kammaren så att man gärna unnat en så sympatisk talare är en mera behaglig roll att kreera än den han har i dag det kan inte vara roligt för en miljöminister att lägga fram förslag om intrång i en av våra nationalparker det kan aldrig minst vara roligt för e miljöminister som står mitt uppe i arbetet och den första stora internationella miljökonferensen den nätfäns regi som ska äga rum i stockholm nittonhundrasjuttiotvå och som vi trots vissa motigheter nu på slutet hoppas ska bli en stor och förpliktande framgång tyvärr ser det ut som om vi för vår del under vägen fram mot denna konferens se till att det uppstår lite säregna vägmärken regeringen ser till det vid sidan bokskogen vid sturup brofjorden stora sjöfallet ärtalman | 564.905 | 642.136 | 1911-03-19 | 1986-02-01 | 0.554971 | 0.877842 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-SwQ68eWmv7qJNzMhWFMDfP | prot-1970-höst-fk--44 | 92 | [
"1970-12-10"
] | Ingemund Bengtsson | i-PiA69Zron44x5fF1pHdUBo | i-PiA69Zron44x5fF1pHdUBo | 033722755191 | Socialdemokraterna | Hallands läns valkrets | landsbygdsminister, arbetsmarknadsminister, ledamot, jordbruksminister, andrakammarledamot, inrikesminister | man | 650.212224 | 727.088285 | 76.876061 | Herr talman! Jag möter med stor frimodighet FN:s miljövårdskonferens 1972, och jag är inte rädd att inför FN redovisa vår kraftverkspolitik såsom den har utformats. Vi har sparat stora områden med orörda älvar, men vi fortsätter att bygga ut en del av det som vi har bestämt 1962. Det finns ingen anledning att inför FN:s miljövårdskonferens skämmas för detta. Kaitumprojektet har ännu inte nått vattendomstolen. Först sedan vattendomstolen i vederbörlig ordning har prövat lagligheten av detta företag, kan det bli aktuellt att gå till riksdagen och begära pengar. Men jag kan säga att om den situationen inträffar under kommande år, blir det icke med den motiveringen att man har byggt ut Ritsem, utan med den motiveringen att Kaitumprojektet i och för sig är lönsamt och lagligt enligt vattendomstolen. | herr talman jag möter med stor frimodighet fns miljövårdskonferens etttusen niohundrasjuttiotvå och jag är inte rädd att inför fn redovisa vår kraftverkspolitik såsom den har utformats vi har sparat stora områden med orörda älvar men vi fortsätter att bygga ut en del av det som vi har bestämt etttusen niohundrasextiotvå det finns ingen anledning att inför fns miljövårdskonferens skämmas för detta kaitumprojektet har ännu inte nått vattendomstolen först sedan vattendomstolen i vederbörlig ordning har prövat lagligheten av detta företag kan det bli aktuellt att gå till riksdagen och begära pengar men jag kan säga att om den situationen inträffar under kommande år blir det icke med den motiveringen att man har byggt ut ritsem utan med den motiveringen att kaitumprojektet i och för sig är lönsamt och lagligt enligt vattendomstolen | ärtalman jag möter med frimodighet effens miljövårdskonferens sjuttiotvå och jag är inte rädd att inför äffen redovisa vår kraftverkspolitik så som den har utformats vi har alltså sparat stora områden orörda älvar men vi fortsätter att bygga ut en del utav det vi har bestämt nittohundrasextiotvå det finns ingen anledning att inför äffens miljövårdskonferens skämmas inför detta sedan beträffande kaitumprojektet det är en fråga som ännu icke har nått vattendomstolen först sedan vattendomstolen i vederbörlig ordning har prövat lagligheten av det företaget kan det bli aktuellt att gå till riksdagen och begära pengar mendet kan jag säga att om den situationen inträffar under kommande år så blir det icke av den motiveringen att man nu har byggt ut ritshem utan det blir av den motiveringen med den motiveringen att kaitumprojektet i och för sig är lönsamt och lagligt in en vattendomstol under | 653.581 | 726.101 | 1919-01-30 | 2000-04-12 | 0.522539 | 0.926589 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-WkB7UsXDTLXfkX2ahdiAmY | prot-1970-höst-fk--45 | 2 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Holge Ottosson | i-4ZEtYkDJVkQzAPzCqTvRYF | i-4ZEtYkDJVkQzAPzCqTvRYF | null | Högerpartiet | Jönköpings läns valkrets | förstakammarledamot | man | 2,074.134126 | 2,785.509338 | 711.375212 | Herr talman! När vi nu har att behandla statsutskottets utlåtande nr 220 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av Marvikenprojektet berör vi därmed frågan om en av de största ekonomiska satsningar på ett utvecklingsprojekt som staten svarat för efter andra världskrigets slut. Redan i mitten av 1940-talet började man diskutera atomenergin och var överens om att denna energikälla i framtiden skulle behövas som komplement bl.a. till de mer traditionella kraftkällor som hade att svara för vår energiförsörjning. Det var väl också naturligt att Sverige, som räknas som ett tekniskt högtstående land, tidigt insåg att atomenergin skulle få stor betydelse för vårt lands utveckling. Alltför tidigt, kanske många säger i dag, när vi står färdiga att avveckla detta monument över svensk atomforskning, som utskottet med anledning av ett motionsförslag inte velat ytterligare fördyra genom att göra det till ett nationalmonument. Jag avser inte här att ”gråta över spilld mjölk”. Jag är på det klara med att man när det gäller teknisk utveckling av avancerad karaktär ibland får betala lärpengar, det gäller för såväl AB Sverige som det stora eller lilla industriföretaget. Men lärpengarna är ju också till för att man för framtiden skall försöka undvika nya felinvesteringar. I motionsparet I: 1373 och II:1598 har vi därför från vårt parti begärt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att en parlamentarisk undersökningskommission tillsättes för att granska atomprogrammet och dess utförande och att framlägga förslag i överensstämmelse med motionen till Herr talman! Denna hemställan framgår av reservation nr 1, där vi tillsammans med folkpartiet vill ge Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionerna. Jag ber att få yrka bifall till denna reservation. Detta mitt yrkande vill jag motivera med några få ord. Det senaste decenniet har inneburit en snabb frammarsch för atomkraften, som på många håll ute i världen framgångsrikt har hävdat sig i konkurrensen med andra energikällor. Utvecklingen i Förenta staterna har gått särskilt fort. Och detta har sitt speciella intresse med hänsyn till vårt val av reaktortyp. Jag behöver inte erinra om att debatten om reaktortyp länge varit het i Sverige — lättvatten eller tungvatten som moderator. I dag kan vi alla se resultatet av det val som gjorts här. Den mångomtalade och så mycket diskuterade svenska linjen i reaktorpolitiken har gått ut på att bygga tungvattenreaktorer med en sådan utformning att de var så lika lättvattenreaktorerna som möjligt. Att Marviken nu misslyckats betyder ju inte att alla de nedlagda pengarna fördenskull är helt bortkastade. Många av erfarenheterna man gjort har ju varit till nytta vid projekteringen av lättvattenreaktorerna i t.ex. Oskarshamn och Ringhals, något som jag övertygats om vid femte avdelningens besök i Marviken och Studsvik. Men detta kan dock inte undanskymma det förhållandet att tungvattenreaktorn för dagen främst är av teoretiskt intresse i den meningen att den köpare som vill ha en fungerande reaktor som producerar energi till lägsta möjliga pris och som samtidigt utsträcker sin planeringshorisont framåt i tiden, anses göra bäst i att välja en lättvattenlösning. Statsutskottet har enhälligt ställt sig bakom Kungl. Maj:ts förslag att tungvattenreaktorprojektet Marviken skall avvecklas. Riksdagen har med Kunglk Maj:t ett gemensamt ansvar för detta utgiftsbeslut, som i pengar redovisats till cirka 500 miljoner kronor men som i verkligheten — om man räknar alla kostnader — rör sig om 700 å 800 miljoner kronor. Hur skall vi kunna undvika felaktiga satsningar i framtiden, och vad är grunden till det felaktiga beslutet? Med anledning av den sista frågan måste jag erinra kammaren om att Marvikenprojektets fullföljande tidigare vid olika tillfällen här i kammaren tagits upp från vårt håll. Men för få har velat lyssna. Jag vill inte lasta någon speciell för detta, det är alltid lätt att vara efterklok. Och som industriministern framhåller om det svenska atomenergiprogrammet i förordet till vitboken, fanns det i slutet av 1950-talet med hänsyn till de speciella förutsättningar som då rådde knappast något alternativ. Men jag vill också direkt citera vitbokens förord: ”Vad som däremot kan diskuteras är om programmet tidigare än som faktiskt skedde hade kunnat anpassas till den tekniska och kommersiella utvecklingen, framför allt lättvattensteknikens genombrott. Om man formulerar problemet på detta sätt är det framför allt Marvikenprojektet som kommer i blickfältet.” Av förordet till vitboken framgår att industriministerns syfte med den är att belysa motiven och riktlinjerna för statsmakternas olika ställningstaganden till atomenergiprogrammet. Vi ser vitboken som något positivt i denna affär. Men, herr statsrådet Wickman, vi måste väl vara överens om att vitboken trots sina förtjänster dock inte är det fullständiga dokument man önskar tillgång till för att nå fram till ett uttömmande och objektivt svar på frågan om brister i information och beslutsunderlag i Marvikenärendet. Vi anser detta svar så väsentligt att vi måste yrka på att vitboken kompletteras. Varför är då detta svar så väsentligt för oss? Jo, det är ju först sedan vi fått svaret som det blir möjligt för oss att komma åt dagens problem, nämligen problemet hur felsatsningar skall kunna begränsas till omfattning och kostnad. Att man, som jag tidigare sagt, inom den statliga sektorn liksom inom det enskilda näringslivet gör och måste göra felsatsningar är ju klart, och det är inget fel i det, det är en förutsättning för utveckling. Men man måste spela med öppna kort om det skall vara möjligt att i tid bedöma när ett projekt är moget att avvecklas. Jag tänker inte så mycket på att otrevliga avgöranden av regeringen som regel kommer strax efter ett val, utan mer på att vi inte kan känna oss övertygade om att olika experters information och uppfattningar på ett riktigt och ändamålsenligt sätt kunnat eller fått nå fram till Kungl. Maj:t och riksdagen. Syftet med den studie som vi som stöder reservation 1 vill ha gjord av en parlamentariskt sammansatt grupp är inte — och det vill jag särskilt betona — att få fram någon syndabock för den felaktiga satsningen i Marviken. Det väsentliga enligt vår mening är att få fram en helt objektiv kartläggning av hur beslutsfattandet skedde vid olika tidpunkter och i olika instanser. Vilket material fanns tillgängligt? Kom den kritik mot projektet som framfördes redan på ett tidigt stadium och den tveksamhet som fanns under olika skeden av projektets utveckling fram ordentligt? Hade riksdagen möjligheter att fatta sina beslut på grundval av information som gav så att säga sannast möjliga bild av hur de som är bäst ägnade att göra de vetenskapligt-tekniska bedömningarna såg på Marvikenprojektet? Jag inser givetvis att vi riksdagsmän när det gäller så tekniskt komplicerade ting som tungvattenreaktorer är helt och hållet lekmän. Också i fortsättningen kommer riksdagen att få fatta beslut i komplicerade tekniska frågor med stor ekonomisk räckvidd. Jag anser, och det vågar jag tro att samtliga ledamöter i kammaren också gör, att det är ett självklart krav att de beslut vi politiker ändå måste fatta i sådana frågor grundas på en så rättvisande bild som möjligt av de uppfattningar de personer har, som kan klara den vetenskapligt tekniska sidan. Finns det — som man nu kunnat konstatera och som för övrigt framgår av vitboken — kritik mot ett projekt måste man se till att t. ex. planeringstekniken inom berörda myndigheter är så ordnad och att informationsvägarna fungerar på ett sådant sätt att kritiken når fram. Vi reservanter anser att det är av allra största betydelse att de misstag som kan ha gjorts under Marvikenprojektets olika faser när det gäller underlag och former för själva beslutsfattandet blir så fullständigt belysta som möjligt. Det kan inte råda någon tvekan om att alla möjligheter måste tillvaratagas att dra lärdom av Marvikenprojektet för att i största möjliga mån söka undvika felsatsningar i framtiden av den ekonomiska storleksordning det här är fråga om. Vi tror också att erfarenheterna från handläggningen av och beslutsfattandet i atomenergiprogrammet och Marvikenärendet i synnerhet skall kunna utnyttjas i syfte att komma fram till för riksdagen mera ändamålsenliga beslutsunderlag. Herr talman! Stasrådet Wickman avslutar vitbokens förord med bl.a. följande: ”Denna skrift består av dels en kort historisk översikt av atomenergiprogrammet under åren 1947—1970, dels ett antal dokument. I enlighet med skriftens syfte att belysa motiv och riktlinjer för statsmakternas olika ställningstaganden till atomenergiprogrammet har endast sådana dokument tagits med som utgjort underlag för dessa ställningstaganden.” Och vidare: ”Härav följer att skriftens perspektiv är begränsat och att viktiga sidor av det svenska atomenergiprogrammet — bl. a. i tekniskt hänseende — blir ofullständigt belysta.” Jag instämmer helt i de synpunkter som statsrådet här har gjort sig till tolk för. Utan att jag på något sätt vill förringa vitbokens värde, som jag tidigare förklarat är ett värdefullt tillskott i syfte att belysa motiven och riktlinjerna för statsmakternas olika ställningstaganden till atomenergiprogrammet, tycker jag nog att de upplästa citaten är kanske den starkaste motiveringen för den av reservanterna begärda fullständiga utredningen. Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation nr 1. | herr talman när vi nu har att behandla statsutskottets utlåtande nr tvåhundratjugo i anledning av kunglig majestäts proposition angående avveckling av marvikenprojektet berör vi därmed frågan om en av de största ekonomiska satsningar på ett utvecklingsprojekt som staten svarat för efter andra världskrigets slut redan i mitten av etttusen niohundraförtiotalet började man diskutera atomenergin och var överens om att denna energikälla i framtiden skulle behövas som komplement bland annat till de mer traditionella kraftkällor som hade att svara för vår energiförsörjning det var väl också naturligt att sverige som räknas som ett tekniskt högtstående land tidigt insåg att atomenergin skulle få stor betydelse för vårt lands utveckling alltför tidigt kanske många säger i dag när vi står färdiga att avveckla detta monument över svensk atomforskning som utskottet med anledning av ett motionsförslag inte velat ytterligare fördyra genom att göra det till ett nationalmonument jag avser inte här att gråta över spilld mjölk jag är på det klara med att man när det gäller teknisk utveckling av avancerad karaktär ibland får betala lärpengar det gäller för såväl ab sverige som det stora eller lilla industriföretaget men lärpengarna är ju också till för att man för framtiden skall försöka undvika nya felinvesteringar i motionsparet i etttusen trehundrasjuttiotre och iietttusen femhundranittioåtta har vi därför från vårt parti begärt att riksdagen måtte i skrivelse till kunglig majestät hemställa att en parlamentarisk undersökningskommission tillsättes för att granska atomprogrammet och dess utförande och att framlägga förslag i överensstämmelse med motionen till herr talman denna hemställan framgår av reservation nr ett där vi tillsammans med folkpartiet vill ge kunglig majestät till känna vad som anförts i motionerna jag ber att få yrka bifall till denna reservation detta mitt yrkande vill jag motivera med några få ord det senaste decenniet har inneburit en snabb frammarsch för atomkraften som på många håll ute i världen framgångsrikt har hävdat sig i konkurrensen med andra energikällor utvecklingen i förenta staterna har gått särskilt fort och detta har sitt speciella intresse med hänsyn till vårt val av reaktortyp jag behöver inte erinra om att debatten om reaktortyp länge varit het i sverige lättvatten eller tungvatten som moderator i dag kan vi alla se resultatet av det val som gjorts här den mångomtalade och så mycket diskuterade svenska linjen i reaktorpolitiken har gått ut på att bygga tungvattenreaktorer med en sådan utformning att de var så lika lättvattenreaktorerna som möjligt att marviken nu misslyckats betyder ju inte att alla de nedlagda pengarna fördenskull är helt bortkastade många av erfarenheterna man gjort har ju varit till nytta vid projekteringen av lättvattenreaktorerna i till exempel oskarshamn och ringhals något som jag övertygats om vid femte avdelningens besök i marviken och studsvik men detta kan dock inte undanskymma det förhållandet att tungvattenreaktorn för dagen främst är av teoretiskt intresse i den meningen att den köpare som vill ha en fungerande reaktor som producerar energi till lägsta möjliga pris och som samtidigt utsträcker sin planeringshorisont framåt i tiden anses göra bäst i att välja en lättvattenlösning statsutskottet har enhälligt ställt sig bakom kunglig majestäts förslag att tungvattenreaktorprojektet marviken skall avvecklas riksdagen har med kunglk majt ett gemensamt ansvar för detta utgiftsbeslut som i pengar redovisats till cirka femhundra miljoner kronor men som i verkligheten om man räknar alla kostnader rör sig om sjuhundra å åttahundra miljoner kronor hur skall vi kunna undvika felaktiga satsningar i framtiden och vad är grunden till det felaktiga beslutet med anledning av den sista frågan måste jag erinra kammaren om att marvikenprojektets fullföljande tidigare vid olika tillfällen här i kammaren tagits upp från vårt håll men för få har velat lyssna jag vill inte lasta någon speciell för detta det är alltid lätt att vara efterklok och som industriministern framhåller om det svenska atomenergiprogrammet i förordet till vitboken fanns det i slutet av etttusen niohundrafemtiotalet med hänsyn till de speciella förutsättningar som då rådde knappast något alternativ men jag vill också direkt citera vitbokens förord vad som däremot kan diskuteras är om programmet tidigare än som faktiskt skedde hade kunnat anpassas till den tekniska och kommersiella utvecklingen framför allt lättvattensteknikens genombrott om man formulerar problemet på detta sätt är det framför allt marvikenprojektet som kommer i blickfältet av förordet till vitboken framgår att industriministerns syfte med den är att belysa motiven och riktlinjerna för statsmakternas olika ställningstaganden till atomenergiprogrammet vi ser vitboken som något positivt i denna affär men herr statsrådet wickman vi måste väl vara överens om att vitboken trots sina förtjänster dock inte är det fullständiga dokument man önskar tillgång till för att nå fram till ett uttömmande och objektivt svar på frågan om brister i information och beslutsunderlag i marvikenärendet vi anser detta svar så väsentligt att vi måste yrka på att vitboken kompletteras varför är då detta svar så väsentligt för oss jo det är ju först sedan vi fått svaret som det blir möjligt för oss att komma åt dagens problem nämligen problemet hur felsatsningar skall kunna begränsas till omfattning och kostnad att man som jag tidigare sagt inom den statliga sektorn liksom inom det enskilda näringslivet gör och måste göra felsatsningar är ju klart och det är inget fel i det det är en förutsättning för utveckling men man måste spela med öppna kort om det skall vara möjligt att i tid bedöma när ett projekt är moget att avvecklas jag tänker inte så mycket på att otrevliga avgöranden av regeringen som regel kommer strax efter ett val utan mer på att vi inte kan känna oss övertygade om att olika experters information och uppfattningar på ett riktigt och ändamålsenligt sätt kunnat eller fått nå fram till kunglig majestät och riksdagen syftet med den studie som vi som stöder reservation ett vill ha gjord av en parlamentariskt sammansatt grupp är inte och det vill jag särskilt betona att få fram någon syndabock för den felaktiga satsningen i marviken det väsentliga enligt vår mening är att få fram en helt objektiv kartläggning av hur beslutsfattandet skedde vid olika tidpunkter och i olika instanser vilket material fanns tillgängligt kom den kritik mot projektet som framfördes redan på ett tidigt stadium och den tveksamhet som fanns under olika skeden av projektets utveckling fram ordentligt hade riksdagen möjligheter att fatta sina beslut på grundval av information som gav så att säga sannast möjliga bild av hur de som är bäst ägnade att göra de vetenskapligttekniska bedömningarna såg på marvikenprojektet jag inser givetvis att vi riksdagsmän när det gäller så tekniskt komplicerade ting som tungvattenreaktorer är helt och hållet lekmän också i fortsättningen kommer riksdagen att få fatta beslut i komplicerade tekniska frågor med stor ekonomisk räckvidd jag anser och det vågar jag tro att samtliga ledamöter i kammaren också gör att det är ett självklart krav att de beslut vi politiker ändå måste fatta i sådana frågor grundas på en så rättvisande bild som möjligt av de uppfattningar de personer har som kan klara den vetenskapligt tekniska sidan finns det som man nu kunnat konstatera och som för övrigt framgår av vitboken kritik mot ett projekt måste man se till att t ex planeringstekniken inom berörda myndigheter är så ordnad och att informationsvägarna fungerar på ett sådant sätt att kritiken når fram vi reservanter anser att det är av allra största betydelse att de misstag som kan ha gjorts under marvikenprojektets olika faser när det gäller underlag och former för själva beslutsfattandet blir så fullständigt belysta som möjligt det kan inte råda någon tvekan om att alla möjligheter måste tillvaratagas att dra lärdom av marvikenprojektet för att i största möjliga mån söka undvika felsatsningar i framtiden av den ekonomiska storleksordning det här är fråga om vi tror också att erfarenheterna från handläggningen av och beslutsfattandet i atomenergiprogrammet och marvikenärendet i synnerhet skall kunna utnyttjas i syfte att komma fram till för riksdagen mera ändamålsenliga beslutsunderlag herr talman stasrådet wickman avslutar vitbokens förord med bland annat följande denna skrift består av dels en kort historisk översikt av atomenergiprogrammet under åren etttusen niohundraförtiosju etttusen niohundrasjuttio dels ett antal dokument i enlighet med skriftens syfte att belysa motiv och riktlinjer för statsmakternas olika ställningstaganden till atomenergiprogrammet har endast sådana dokument tagits med som utgjort underlag för dessa ställningstaganden och vidare härav följer att skriftens perspektiv är begränsat och att viktiga sidor av det svenska atomenergiprogrammet bl a i tekniskt hänseende blir ofullständigt belysta jag instämmer helt i de synpunkter som statsrådet här har gjort sig till tolk för utan att jag på något sätt vill förringa vitbokens värde som jag tidigare förklarat är ett värdefullt tillskott i syfte att belysa motiven och riktlinjerna för statsmakternas olika ställningstaganden till atomenergiprogrammet tycker jag nog att de upplästa citaten är kanske den starkaste motiveringen för den av reservanterna begärda fullständiga utredningen med detta herr talman ber jag att få yrka bifall till reservation nr ett | här talman när vi nu har att behandla statsutskottets utlåtande nummer tvåhundratjugo i anledning av kungla mariestets proposition angående avavveckling av marvikenprojektet så berör detta frågan om en av de största ekonomiska satsningar på ett utvecklingsprojekt som staten gjort efter andra världskrigets slut redan i mitten av fyrtiotalet så började man diskutera tomenergin och var överens om att denna energikälla i framtiden skulle behövas som komplement bland annat till de mer traditionella kraftkällor som hade att svara för vår energiförsörjning det var väl också naturligt att sverige som räknas som ett tekniskt högstående land tidigt insåg att atomenergin skulle få stor betydelse för vårt lands utveckling alltför tidigt kanske många säger i dag när vi står färdiga att avveckla detta monument över svensk atronforskning som utskottet med anledning av ett motionsförslag inte velat ytterligare fördyra genom att göra det till ett nationalmonument jag avser inte här att gråta över spild mjöl jag är klar över att när det gäller speciell teknisk utveckling av avancerad karaktär så får man ibland betala läropengar det gäller för såväl aktiebolage sverge som det stora eller lilla industriföretaget men läropengarna är ju också till för att man för framtiden ska försöka undvika nya felinvesteringar i motionsparet ett tretton sjuttiotre och två femton nittioåtta så har vi från vårt parti därför begärt att i skrivisti kungliga majistät hemställa att en parlamentarisk undersökningskommission tillsättes för att granska atormprogrammet och dess utförande och att framlägga förslag i överensstämmelse med motionen till förekommande av liknande händelser i framtiden här tal man denna hemställan framgår av reservation nummer ett där vi tillsammans med folkpartiet vill ge kungliga majostätil känna vad som anförts i motionerna och jag ber att få yrka bifall till den reservationen detta mitt yrkande vill jag motivera med några få det senaste decenniet har inneburit en snabb frammarsch för atongkraften som på många håll ute i världen framgångsrikt har hävdat sig i konkurrensen med andra energikällor utvecklingen i frenta staterna har gått särskilt fort och detta har kanske sitt speciella intresse med hänsyn till vårt val utav reaktotyp jag behöver ju inte erinra om att debatten om reaktortyp länge varit het i sverige lättvatten eller tungvatten sommoderator i dag kan vi alla se resultatet av de val som gjorts här den mångomtalade och så mycket diskuterade svenska linjen reaktopolitiken har gått ut på att bygga tungvatten reaktorer med en sådan utformning att de var så lika lättvattenreaktorerna som möjligt att marviken nu har misslyckats betyder ju inte att alla de nedlagda pengarna för den skull är helt bortkastade många av erfarenheterna man gjort har ju vari till nytta vid projekteringen av lättvattenreaktorerna i till exempel orskarshamn och ringhals någonting som jag bland annat har övertygats om vid femtavdelningens besök i marviken och stursvik men detta kan inte undanskymma det förhållandet att tungvattenreaktorn för dagen främst är av ett teoretiskt intresse i den meningen att den köpare som vill ha en fungerande reaktor som producerar energi till lägsta möjliga pris och som samtidigt utsträcker sin planeringshorisont framåt i tiden anses göra bäst i att välja en lättvatten lösning statsutskottet har enhälligt ställt sig bakom kungliga mijks förslag att tungvattenreaktorprojektet med avviken ska avvecklas riksdagen har med kungliga majositet ett gemensamt ansvar för detta utgiftsbeslut som i pengar redovisas till cirka femhundra miljoner kronor men som i verkligheten om man räknar alla kostnader säkerligen rör sig om sju åttahundra miljoner hur ska vi kunna undvika felaktiga satsningar i framtiden och vad är grunden till det felaktiga beslutet med anledning av den sista frågan måste jag erinra kammaren om att marvikenprojektets fullföljande tidigare vid olika tillfällen här i kammaren tagits upp från vårt håll men för få har velat lyssna jag vill inte lasta någon speciell för detta det är alltid lätt att vara hefterklok och som industriministern framhåller om det svenska atomenergiprogrammet i förordet till vitboken fanns det i slutet av femtiotalet med hänsyn till de speciella förutsättningar som då rådde knappast något alternativ men jag vill också direkt citera vitbokens förod och jag citra vad som däremot kan diskuteras är om programmet tidigare än som faktiskt skedde hade kunnat anpassas till den tekniska och kommersiella utvecklingen framför allt lättvattentelättvattensteknikens genombrott om man formulerar problemet på detta sätt är det framför allt marvikenprojektet som kommer i blickfältet slutpåcitat av förordet till vitboken så framgår att industriministerns syfte med den är att belysa motiven och riktlinjerna för statsmakternas olika ställningstagande till atomenergiprogrammet vi ser vitboken som något positivt i denna affär men härstadsrådet fick man vi måste väl vara överens om att vitboken trots sina förtjänster dock inte är det fullständiga dokument man önskar tillgång till för att nå fram till ett uttömmande och objektivt svar på frågan om brister i information och beslutsunderlag i marvikenärendet vi anser detta svar så väsentligt att vi måste yrka på att vitboken kompletteras varför är då detta svar så väsentligt för oss jo det är ju först sedan vi fått svaret som det blir möjligt för oss att komma åt dagens problem nämligen problemet hur felsatsningar ska kunna begränsas till omfattning och kostnad att man som jag tidigare sagt inom den statliga sektorn liksom inom det enskilda näringslivet gör och måste göra felsatsningar det är ju klart och det är inget fel i det det är en förutsättning för utveckling men man måste spela med öppna kort om det ska vara möjligt att i tid bedöma när ett projekt är moget att avvecklas jag tänker inte så mycket på att otrevliga avgöranden av regeringen som regel kommer strax efter ett val utan mer på att vi inte kan känna oss övertygad om att olika experters information och uppfattningar på ett riktigt och ändamålsenligt sätt kunnat eller fått nå fram till kungliga majität och riksdage syftet med den studie som vi som stöder reservationen ett vill ha gjord av en parlamentariskt sammansatt grupp är inte och det vill jag särskilt betona att få fram någon syndabock för den felaktiga satsningen i marvikum det väsentliga enligt vår mening är att få fram en helt objektiv kartläggning av hur beslutsfattandet skedde vid olika tidpunkter och i olika instanser vilket material fanns tillgängligt kom den kritik mot projektet som framfördes redan på ett tidigt stadium och den tveksamhet som fanns under olika skeden av projektets utredning utveckling fram ordentligt hade riksdagen möjligheter att fatta sina beslut på grundval av information som gavs så att säga sannast möjliga bild av hur de som är bäst ägnade att göra de vetenskapliga tekniska bedömningarna såg på marvikenprojektet jag inser givetvis att vi riksdagsmän när det gäller så tekniskt komplicerade ting som tungvattenreaktorer är helt och hållet lekmän också i fortsättningen kommer riksdagen att få fatta beslut i komplicerade tekniska frågor med stor ekonomisk räckvidd jag anser och det vågar jag tro att samtliga ledamöter i kammaren också gör att det är ett självklart krav att de beslut vi politiker ändå måste fatta i sådana frågor grundas på en så rättvisande bild som möjligt av de uppfattningar de personer har som kan klara den vetenskapligt tekniska sidan finns det som man nu kunnat konstatera och som för övrigt framgått av vitboken kritik mot ett projekt så måste man se till att till exempel planeringstekniken inom berörda myndigheter är så ordnad och att informationsvägarna fungerar på ett sådant sätt att kritiken når fram vi reservanter anser att det av allra största betydelse att de misstag som kan ha gjorts under marvikenprojektets olika faser när det gäller underlag och former för själva beslutsfattandet blir så fullständigt belysta som möjligt det kan inte råda någon tvekan om att alla möjligheter måste tillvaratas att dra lärdom av marvikenprojektet för att i största möjliga mån försöka undvika felsatsningar i framtiden av den ekonomiska storleksordning det här är fråga om vi tror också att erfarenheterna från handläggningen av och beslutsfattandet i attomenergiprogrammet om avvikendeärendet i synnerhet ska kunna utnyttjas i arbetet att komma fram till för riksdagen mer ändamålsenliga beslutsunderlag här talman statsrådet vikman avsluta vitbokens förord med följande denna skrift består av dels en kort historisk översikt av automenergiprogrammet under åren fyrtil sju till sjuttio dels ett antal dokument i enlighet med skriftens syfte att belysa motiv och riktlinjer för statsmakternas olika ställningstagande till automenergiprogrammet har endast sådana dokument tagits med som utgjort underlag för dess ställningstaganden och vidare här av följer att skriftens perspektiv är begränsat och att viktiga sidor av den svenska atomenergiprogrammet bland annat i tekniskt hänseende blivit ofullständigt belysta jag instämmer helt i de synpunkterna som statsrådet här har gjort sig tolk för och utan att på något sätt föringa vidbokens värde som jag tidigare förklarat ett värdefullt tillskott i syfte att belysa motiven och riktlinjerna för statsmakternas olika ställningstagande till atomenergiprogrammet så tycker jag nog att dessa citat är kanske den starkaste motiveringen för dem av reservanterna begärda fullständiga utredningen med detta här talman fer ja at vilka bifall till reservation nummer ett här | 2,048.548 | 2,806.99 | 1913-05-21 | 1989-12-31 | 0.780759 | 0.956673 | 5 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-DNPkJePrCJ7PJJrKe54nu3 | prot-1970-höst-fk--45 | 3 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Sven Nyman | i-XbPNTXJL74ynfThk9DM7o9 | i-XbPNTXJL74ynfThk9DM7o9 | null | Folkpartiet | Södermanlands läns och Västmanlands läns valkrets | förstakammarledamot | man | 2,806.850594 | 3,513.743633 | 706.893039 | Herr talman! Marvikenreaktorn har en viss likhet med regalskeppet Wasa — storstilat och obalanserat. Ingendera fick fullfölja sin egentliga funktion. Men det finns en väsentlig olikhet, herr talman. Wasaskeppet kapsejsade men Marviken skall fortsätta och fylla en viktig uppgift i kraftproduktionen som ångkraftverk. Det är ju en viss tröst i olyckan. Vi har, försäkrar jag, inom avdelningen behandlat den här frågan seriöst. Den föreslagna avvecklingen av Marviken kan sägas markera en slutpunkt för den s.k. svenska linjen på atomenergiområdet, som har kostat drygt 2 000 miljoner kronor. Därav har Marviken dragit ungefär 500 miljoner. Denna satsning har visserligen gjort det möjligt att bedriva avancerad atomforskning i vårt land, vilket bidragit till att svensk industri i dag kan delta i den internationella konkurrensen vid utbyggnad av kommersiella atomkraftverk. För min del är jag glad över det, eftersom det företag som har största chansen är ASEA i Västerås. Men priset har varit högt. Frågan är om inte ett ännu bättre resultat hade kunnat erhållas till lägre kostnad, om den svenska tungvattenlinjen frånträtts då kritiken sattes in i början av 1960-talet — en fråga som också industriministern ställt sig i vitboken. En radikal omläggning av denna politik — en teknisk retur i likhet med vad ASEA gjorde vid samma tid — var naturligtvis möjlig och var allvarligt diskuterad åren 1964 och 1965, då avgörandet om Marviken föll och då, enligt vad departementschefen själv framhållit, förutsättningarna för tungvattenlinjen ändrats genom tillgången på anrikat uran från USA. Man kan dock förstå att viss tvekan kan ha rått beträffande en så långtgående förändring. En del av våra främsta experter intog dock redan tidigt en kritisk inställning till Marvikenprojektet. Det gällde i synnerhet den s.k. Ågestagruppen inom Atombolaget, som i skrivelse till bolagsstyrelsen den 21 maj 1964 framhöll sina farhågor för att projektet var omöjligt att förverkliga av vissa säkerhetsskäl. Planerna för Marviken fullföljdes alltså trots vetskapen om vissa risker beträffande tekniska problem. Nu efteråt kan man konstatera — det gör industriministern i sin vitbok — att de tekniska svårigheterna synbarligen underskattades, speciellt beträffande kravet på överhettning. Uppläggningen av arbetet borde därför ha skett försiktigare i väl avgränsade etapper för att ge erfarenheter när vissa faktorer visade sig osäkra att bedöma. Först när stationen var färdig konstaterades att stabiliseringsproblemen var alltför svåra att bemästra och innebar fara för säkerheten. Ågestagruppens tvivel på projektet hade alltså fog för sig. Tekniken höll inte. Det är inte ovanligt, herr talman. Vi har säkerligen många Marviken inom svensk teknik, men detta är ett av de största och mest ödesdigra fall som har inträffat i vårt land. Därför har det blivit så uppmärksammat och därför ställes frågan om det var nödvändigt och var ansvaret ligger. I industridepartementets vitbok har belysts motiv och riktlinjer för statsmakternas ställningstaganden till atom- energiprogrammet. Vitboken är värdefull för bedömning av den förda politiken och ger industridepartementets perspektiv i ljuset av olika källmaterial på ställningstaganden under olika skeden av atompolitiken. Även om vitboken ger intryck av objektivitet och grundlighet i redovisningen av olika ställningstaganden i den komplicerade frågan, så är perspektivet — som herr Ottosson har framhållit ändå begränsat. Urvalet och utvärderingen av de kontroversiella frågorna har endast redovisats från ett håll — industridepartementet. Detta innebär naturligtvis inte att redovisningen behöver vara felaktig, men det kan också finnas andra synpunkter. Beträffande denna fråga ber jag att få återkomma. Vi anser inom utskottet att de motiveringar som ges i proposition 194, vad som redovisats i vitboken och vad som 1 övrigt framkommit vid besök i Marviken talar för en avveckling av Marvikenprojektet och dess omställning från tungvattenreaktor till ångkraftverk. Jag har därför ingen anledning att närmare gå in på den frågan utan yrkar på den punkten bifall till utskottets förslag. Så långt är alltså utskottsledamöterna eniga. Industriministern ställer i sin inledning till vitboken frågan vilka lärdomar Marvikenprojektet kan ge beträffande uppläggningen och organisationen av ett stort utvecklingsprogram. Han pekar därvid på betydelsen av att målsättningen för programmet är klar och att det omprövas när vissa mål delvis blir inaktuella. Så var fallet för vår svenska atompolitik när självförsörjningen med uran inte längre var lika viktig, eftersom vi kunde få anrikat uran från USA. När målet den gången inte uttryckligen omprövades, blev det alltjämt normgivande med känt resultat — säger industriministern. Omläggningen till lättvattentekniken fördröjdes på så sätt. och former för beslutsfattandet påtalas liksom även vissa svagheter i organisationen på myndighetssidan, vilka senare avhjälptes genom tillkomsten av industridepartementet m. m. Väsentligt är även påpekandet av de särskilda krav som atomenergifrågorna ställer på beslutsprocessen och svårigheten att få fram relevant information som underlag för beslutet. I fortsättningen tar industriministern upp den kritik som har framkommit i olika skeden, och det är väl främst här herr statsråd, som motionärerna från folkpartiet och moderata samlingspartiet tycker att bedömningen har varit alltför ensidig och att vitboken erhållit karaktären av ett försvar för eller i någon mån ett ursäktande av den förda politiken. Av denna anledning har reservanterna ifrågasatt behovet av att en studiegrupp med representanter för de fyra demokratiska partierna får i uppdrag att göra en kompletterande studie i syfte att få fram ett mera fullständigt och nyanserat underlag för en prövning av formerna för informationsgivning i t. ex. sådana komplicerade tekniska frågor med stor ekonomisk räckvidd som Marvikenprojektet. Det finns naturligtvis också många andra frågor bland dem vi rör oss med här i riksdagen som är komplicerade och svåra att få fram rätt information om. Mot bakgrund av det inträffade anser vi det nödvändigt att det vidtas åtgärder så att riksdagen får en tillräcklig och objektiv information som underlättar för dess ledamöter att på ett mera självständigt sätt bedöma komplicerade frågor än vad som varit möjligt i fråga om atompolitiken. Bristfällig information till riksdagen bedöms därför som det allvarligaste i den här frågan, inte att Marvikenprojektet avvecklas av vissa tekniska skäl. Även statens företag skall ha rättighet att misslyckas. Misslyckanden sker inom all företagsamhet, som jag redan framhållit. Nu frågar sig kanske företrädarna för majoriteten i utskottet varför oppositionen inte opponerade sig nämnvärt före 1964, då de första motionerna avgavs. Jo, förklaringen ligger däri att frågan varit så komplicerad och informationen bl.a. av den anledningen varit bristfällig. Det har även experterna erkänt liksom i viss mån industriministern. Utskottsmajoriteten är för sin del nöjd med vitboken och dess översikt av atomenergiprogrammet och den uppfattning som där kommer till uttryck beträffande motiv och riktlinjer som legat till grund för statsmakternas olika ställningstaganden och bemötanden av den kritik som förekommit. En ytterligare historisk granskning av programmet anses inte kunna ge något nytt utan är underförstått endast ett uttryck för oppositionens vilja att komma åt felande parter. Jag vill liksom herr Ottosson framhålla att som jag ser det är inte detta ett väsentligt mål. Det är klart att den som läser folkpartimotionerna kanske kan få det intrycket på grund av den kritik som har framförts där och som jag inte tycker har beaktats. Det väsentliga är dock vad vi kan lära av Marviken då det gäller att se till att kritik kommer fram och att information ges så fullständigt som möjligt. Låt oss se Marviken som ett praktikfall ur vilket något konstruktivt kan komma. Värdet av en fullständig information som underlag för beslutsfattande och då det gäller att följa tekniskt komplicerade projekt erkänns också av utskottsmajoriteten. Där står förhoppningarna till Kungl. Maj:ts initiativ men representanter för partierna får inte vara med, och det är där vi skiljer oss åt. Kanske majoriteten tycker att detta är så komplicerat och svårt att partiernas representanter inte kan göra sig gällande eller att så mycket inte kan komma ut av deras medverkan. Men om det resonemanget vore riktigt, herr talman, skulle det ju för- hålla sig likadant när det gäller väldigt många andra frågor. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 1. | herr talman marvikenreaktorn har en viss likhet med regalskeppet wasa storstilat och obalanserat ingendera fick fullfölja sin egentliga funktion men det finns en väsentlig olikhet herr talman wasaskeppet kapsejsade men marviken skall fortsätta och fylla en viktig uppgift i kraftproduktionen som ångkraftverk det är ju en viss tröst i olyckan vi har försäkrar jag inom avdelningen behandlat den här frågan seriöst den föreslagna avvecklingen av marviken kan sägas markera en slutpunkt för den så kallad svenska linjen på atomenergiområdet som har kostat drygt tvåtusen miljoner kronor därav har marviken dragit ungefär femhundra miljoner denna satsning har visserligen gjort det möjligt att bedriva avancerad atomforskning i vårt land vilket bidragit till att svensk industri i dag kan delta i den internationella konkurrensen vid utbyggnad av kommersiella atomkraftverk för min del är jag glad över det eftersom det företag som har största chansen är asea i västerås men priset har varit högt frågan är om inte ett ännu bättre resultat hade kunnat erhållas till lägre kostnad om den svenska tungvattenlinjen frånträtts då kritiken sattes in i början av etttusen niohundrasextiotalet en fråga som också industriministern ställt sig i vitboken en radikal omläggning av denna politik en teknisk retur i likhet med vad asea gjorde vid samma tid var naturligtvis möjlig och var allvarligt diskuterad åren etttusen niohundrasextiofyra och etttusen niohundrasextiofem då avgörandet om marviken föll och då enligt vad departementschefen själv framhållit förutsättningarna för tungvattenlinjen ändrats genom tillgången på anrikat uran från usa man kan dock förstå att viss tvekan kan ha rått beträffande en så långtgående förändring en del av våra främsta experter intog dock redan tidigt en kritisk inställning till marvikenprojektet det gällde i synnerhet den så kallad ågestagruppen inom atombolaget som i skrivelse till bolagsstyrelsen den tjugoett maj etttusen niohundrasextiofyra framhöll sina farhågor för att projektet var omöjligt att förverkliga av vissa säkerhetsskäl planerna för marviken fullföljdes alltså trots vetskapen om vissa risker beträffande tekniska problem nu efteråt kan man konstatera det gör industriministern i sin vitbok att de tekniska svårigheterna synbarligen underskattades speciellt beträffande kravet på överhettning uppläggningen av arbetet borde därför ha skett försiktigare i väl avgränsade etapper för att ge erfarenheter när vissa faktorer visade sig osäkra att bedöma först när stationen var färdig konstaterades att stabiliseringsproblemen var alltför svåra att bemästra och innebar fara för säkerheten ågestagruppens tvivel på projektet hade alltså fog för sig tekniken höll inte det är inte ovanligt herr talman vi har säkerligen många marviken inom svensk teknik men detta är ett av de största och mest ödesdigra fall som har inträffat i vårt land därför har det blivit så uppmärksammat och därför ställes frågan om det var nödvändigt och var ansvaret ligger i industridepartementets vitbok har belysts motiv och riktlinjer för statsmakternas ställningstaganden till atom energiprogrammet vitboken är värdefull för bedömning av den förda politiken och ger industridepartementets perspektiv i ljuset av olika källmaterial på ställningstaganden under olika skeden av atompolitiken även om vitboken ger intryck av objektivitet och grundlighet i redovisningen av olika ställningstaganden i den komplicerade frågan så är perspektivet som herr ottosson har framhållit ändå begränsat urvalet och utvärderingen av de kontroversiella frågorna har endast redovisats från ett håll industridepartementet detta innebär naturligtvis inte att redovisningen behöver vara felaktig men det kan också finnas andra synpunkter beträffande denna fråga ber jag att få återkomma vi anser inom utskottet att de motiveringar som ges i proposition etthundranittiofyra vad som redovisats i vitboken och vad som ett övrigt framkommit vid besök i marviken talar för en avveckling av marvikenprojektet och dess omställning från tungvattenreaktor till ångkraftverk jag har därför ingen anledning att närmare gå in på den frågan utan yrkar på den punkten bifall till utskottets förslag så långt är alltså utskottsledamöterna eniga industriministern ställer i sin inledning till vitboken frågan vilka lärdomar marvikenprojektet kan ge beträffande uppläggningen och organisationen av ett stort utvecklingsprogram han pekar därvid på betydelsen av att målsättningen för programmet är klar och att det omprövas när vissa mål delvis blir inaktuella så var fallet för vår svenska atompolitik när självförsörjningen med uran inte längre var lika viktig eftersom vi kunde få anrikat uran från usa när målet den gången inte uttryckligen omprövades blev det alltjämt normgivande med känt resultat säger industriministern omläggningen till lättvattentekniken fördröjdes på så sätt och former för beslutsfattandet påtalas liksom även vissa svagheter i organisationen på myndighetssidan vilka senare avhjälptes genom tillkomsten av industridepartementet med mera väsentligt är även påpekandet av de särskilda krav som atomenergifrågorna ställer på beslutsprocessen och svårigheten att få fram relevant information som underlag för beslutet i fortsättningen tar industriministern upp den kritik som har framkommit i olika skeden och det är väl främst här herr statsråd som motionärerna från folkpartiet och moderata samlingspartiet tycker att bedömningen har varit alltför ensidig och att vitboken erhållit karaktären av ett försvar för eller i någon mån ett ursäktande av den förda politiken av denna anledning har reservanterna ifrågasatt behovet av att en studiegrupp med representanter för de fyra demokratiska partierna får i uppdrag att göra en kompletterande studie i syfte att få fram ett mera fullständigt och nyanserat underlag för en prövning av formerna för informationsgivning i t ex sådana komplicerade tekniska frågor med stor ekonomisk räckvidd som marvikenprojektet det finns naturligtvis också många andra frågor bland dem vi rör oss med här i riksdagen som är komplicerade och svåra att få fram rätt information om mot bakgrund av det inträffade anser vi det nödvändigt att det vidtas åtgärder så att riksdagen får en tillräcklig och objektiv information som underlättar för dess ledamöter att på ett mera självständigt sätt bedöma komplicerade frågor än vad som varit möjligt i fråga om atompolitiken bristfällig information till riksdagen bedöms därför som det allvarligaste i den här frågan inte att marvikenprojektet avvecklas av vissa tekniska skäl även statens företag skall ha rättighet att misslyckas misslyckanden sker inom all företagsamhet som jag redan framhållit nu frågar sig kanske företrädarna för majoriteten i utskottet varför oppositionen inte opponerade sig nämnvärt före etttusen niohundrasextiofyra då de första motionerna avgavs jo förklaringen ligger däri att frågan varit så komplicerad och informationen bland annat av den anledningen varit bristfällig det har även experterna erkänt liksom i viss mån industriministern utskottsmajoriteten är för sin del nöjd med vitboken och dess översikt av atomenergiprogrammet och den uppfattning som där kommer till uttryck beträffande motiv och riktlinjer som legat till grund för statsmakternas olika ställningstaganden och bemötanden av den kritik som förekommit en ytterligare historisk granskning av programmet anses inte kunna ge något nytt utan är underförstått endast ett uttryck för oppositionens vilja att komma åt felande parter jag vill liksom herr ottosson framhålla att som jag ser det är inte detta ett väsentligt mål det är klart att den som läser folkpartimotionerna kanske kan få det intrycket på grund av den kritik som har framförts där och som jag inte tycker har beaktats det väsentliga är dock vad vi kan lära av marviken då det gäller att se till att kritik kommer fram och att information ges så fullständigt som möjligt låt oss se marviken som ett praktikfall ur vilket något konstruktivt kan komma värdet av en fullständig information som underlag för beslutsfattande och då det gäller att följa tekniskt komplicerade projekt erkänns också av utskottsmajoriteten där står förhoppningarna till kunglig majestäts initiativ men representanter för partierna får inte vara med och det är där vi skiljer oss åt kanske majoriteten tycker att detta är så komplicerat och svårt att partiernas representanter inte kan göra sig gällande eller att så mycket inte kan komma ut av deras medverkan men om det resonemanget vore riktigt herr talman skulle det ju för hålla sig likadant när det gäller väldigt många andra frågor herr talman jag ber att få yrka bifall till reservation nr ett | här tarman marvikenreaktorn tycker jag har viss likhet med regalskeppet vasa storstilat och obalanserat ingenderar fick fullfölja sin egentliga funktion på det säpt som avsetts men det finns en väsentlig olikhet här talman vasaskeppet kapsesade marviken ska fortsätta och fylla en viktig uppgift i kraftproduktionen som ångkraftverk och det är en viss tröst vi har inom avdelningen behandlat den här frågan seriöst den föreslagna avvecklingen ut av marviken kan sägas markera en slutpunkt för den så kallade svenska linjen på automenergiområdet och det har kostat som vi vet drygt två miljoner kronor av vilket marviken tagit femhundra miljoner ungefär denna satsning har visserligen gjort det möjligt att bedriva avancerad atomforskning i vårt land vilket bidragit till att svensk industri i dag kan delta i den internationella konkurrensen vid utbyggnad utav kommersiella atomkraftverk och för min del är jag ju väldigt glad för det eftersom de företag som har största chansen är ju vårt asiaivästeros men priset har varit högt en fråga är om inket ett ännu bättre resultat kunnat ärhållas till lägre kostnad om den svenska tungvattenlinjen frånträtts då kritiken sattes in i början av sextiotalet en fråga som också industriministern ställt sig i vitboken en radikal omläggning utav denna politik en teknisk retur i likhet med vad asea gjorde vid samma tid var naturligtvis möjlig och vad allvarligt diskuterad åren sextiofyra sextiofem då avgörandet om marviken följ då enligt vad departementschefen själv framhållit förutsättningarna för tungvattenlinjen ändrats genom tillgången på anrika yran från uesa man kan dock förstå att viss tveksamhet kan ha rått beträffande en så långtgående förändring och dock en del utav våra främsta experter intog redan tidigt en kritisk inställning till marvikenprojektet och det gällde ju i synnerhet den så kallade ogestagruppen inom autombolaget som i skrivelse till bolagsstyrelsen er tjugoförsta i femte sextiofyra framhöll sin sina farhågor för att projektet var omöjligt att förverkliga av vissa säkerhetsskel så föllföljdes planerna för marviken trots vetskapen om vissa risker beträffande tekniska problem nu efteråt kan konstateras och det gör industriministern i sin vitbok att de tekniska svårigheterna synbagen underskattades speciellt beträffande kravet på överhettning uppläggningen säger han av arbete borde därför ha kanske ha skett försiktigare e väl avgränsade etapper för att ge erfarenheterna vissa faktorer visade sig osäkra att bedöma men först när stationen var färdig konstaterades att stabiliseringsproblemet var alltför svårt att bemästra och att det innebar fara för säkerheten ågestagruppens tvivler på projektet hade alltså fok för sig tekniken höll inte men det är inte ovanligt här talman vi har sekerligen många marviken inom svensk teknik men detta ä ett av de största och mest ödestria som inträffat i vårt land och därför har de blivit så uppmärksamma därför ställdes frågan om det var nödvändigt och en och annan fråga var ansvaret ligger i industridepartementets vitbok har belyst motiv och riktlinjer för statsmakternas ställningstagande till atomenergiprogrammet vitboken är värdefull för bedömning av den förda politiken och ger industridepartementet och ger industridepartementets perspektiv i ljuset av olika kälmaterial på ställningstaganden under olika skeden utav atompolitiken även om bitboken dock ger intrycket av objektivitet och grundlighet i redovisningen utav olika ställningstaganden i den här komplicerade frågan så är ändå som härottosom redan tidigare framhållit perspektivet begränsat urvalet och utvärderingen av de kontroversiella frågorna har endast redovisats från ett håll industridepartementet vilket naturligs inte innebär att de behöver vara felaktigt redovisad men det kan finnas andra synpunkter beträffar den här frågan så ska jag be få återkomma vi anser inom utskottet att de motiveringar som ges i proportion etthundranittiofyra vad som redovisas i vitboken och vad som i övrigt framkommit vid besök ir marviken att detta talar för en avveckling utav marvikenprojektet och dess omställning från tungvattenreaktor till ångkraftverk jag har därför ingen anledning att närmare gå in på den frågan utan njuka på den punkten bifalltil utskottetsförslag och så långt ä utskottsledamöterna eniga industriministern ställer frågan i sin inledning till vitboken vilka lärdomar som marvikenprojektet kan ge beträffande uppläggningen och organisationen av ett stort utvecklingsprogram han pekar därved på betydelsen av att måtsättningen för programmet är klar och att det omprövas när vissa mål delvis blir inaktuella och det blev det på sätt och vis när det var frågan om vår svenska atompolitik när självförsörjningen med yran inte var lika viktig utan att vi kunde få möjligheter att få yran ifrån amerika när målet den gången inte uttryckligen omprövades blev det alltjämt normgivande mid kämt resultat säger industriministern h omläggningen till lättvattentekniken fördröjdes på så sätt vissa brister i fråga om organisation och former för beslutsfattandet har påtalats likersom även vissa svagheter i organisationen på myndighetssidan som senare avhjälptet genom tillkomsten av industridepartementet med mera besentligt är även påpekandet av de särskilda krav som attomenergifrågorna ställer på beslutsprocessen och till svårigheterna att få fram relevant information som underlag får förbeslutet i fortsättningen tar industriministern upp den kritik som i olika skeden framkommit och det är väl väl här här statsrådet som motionärerna från folkpartiet och moderata samlingspartiet främst tycker att bedömningen varit för ensivig och att vitboken ärhållir karaktären av i någon mån försvar för eller ibland ett ursäktande av den förda politiken av den anledningen har bland annat resevanterna i frågasatt behovet av att en studiegrupp med representanter för de fyra demokratiska partierna får i uppdrag att göra en kompletterande studie i syfte att få ett mera fullständigt och nyanser at underlag för en prövning av formerna för informationsgivninge i till exempel så hän komplicerade tekniska och andra frågor av stor ekonomisk rätthid som arviken men det finns natuis också många andra frågor som vi rör oss med här i riksdagen som är komplicerade och svåra att få fram rätt information om vi anser det är nödvändigt att mot bakgrundet av de inträffade åtgärderna att de vidtagits åtgärder att riksdagen får en tillräcklig och objektiv information som underlättar för dess ledamöter att på ett mera självständigt sätt bedöma komplicerade frågor än det har varit möjligt i fråga om atompolitiken bristfällig information till riksdagen bedöms därför som den allvarligaste aspekten på den här frågan inte att malviken projektet avvecklas av vissa tekniska skel även statens företag ska ha rättighet att misslyckas vilket sker i all företagsamhet och det har jag redan framhållit men nu frågar sig kanske företrädarna för majoriteten i utskottet varför inte oppositionen tidigare än från nittorhundrasextiofyra då de första motionerna kom och åren framåt opponerade sig nämnvärt ja förklaringen ligger där i att det har varit en så komplicerad fråga och att informationen av den anledningen bland annat också varit bristfällig och det har även experterna erkänt och i viss mån industriministern utskottsmajoriteten är för sin del nöjd med vitboken och dess översikt utav automenergiprogrammet och den uppfattning som där kommer till uttryckbeträffande motiv och riktlinjer som legat til grund för statsmakternas olika ställningstaganden och bemötanden av den kritik som förekommit en ytterligare historisk granskning av programmet anses inte kunna ge något nytt utan är tror jag underförstått endast ett uttryck för oppositionens oppositionens vilja komma åt felande parter jag vill som härottoson framhålla att som jag ser det är inte detta ett väsentligt mål det är klart att de som folkpartimotionerna så kan man kanske få det intrycket på grund utav den kritik som har lagts fram där ochsom man inte tycker ha beaktats men det väsentliga är dock vad vi kan lära utav marviken då det gäller att se till att kritiken kommer fram och att informationerna blir så fullständningar som möjligt låt oss se marviken som ett praktikfall ur vilket något konstruktivt kan komma värdet utav en fullständig information som underlag för beslutsfattandet och då det gäller att följa tekniskt komplicerade projekt erkännes ju också utav utskottsmajoriteten och där står förhoppningarna till kugnimaijs initiativ men representanter från partierna får inte vara med och det där vi skiljer oss åt kanske man tycker att vi det är så komplicerat och svårt så här kan inte några representanter göra sig gällande eller kan inte komma ut mycket av hela men skulle vi pertalma resonera på det sättet så skulle ju inte då är det väldigt många andra frågor också där inte vi ska ha parlamentariska representanter med här tar man jag ber attfjuka bifall till resevationen nummer ett härärtalman | 2,812.17 | 3,511.504 | 1910-04-24 | 1988-11-23 | 0.546774 | 0.985818 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-AseGFNkMUQWadAzJ5f6FwN | prot-1970-höst-fk--45 | 4 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Johan A. Olsson | i-FspDTJR46n7g4C1LGfX7xd | i-FspDTJR46n7g4C1LGfX7xd | null | Centerpartiet | Gävleborgs läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 3,528.36163 | 4,812.62309 | 1,284.26146 | Herr talman! Dagens debatt utgör avslutningen på en etapp av svensk atompolitik som markerar om inte ett helt misslyckande så ändock många svikna förhoppningar. När herr Nyman inledde sitt anförande med en jämförelse mellan Marvikenprojektet och regalskeppet Wasa, sade han att det fanns en stor skillnad; regalskeppet kapsejsade men Marviken består. Men, herr Nyman, regalskeppet Wasa återuppstod och blev ett minnesmärke som intresserar hela världen och som har gett en bild av en viss epok i vår historia. Om man i dag skulle göra en värdering av Marvikenprojektet jämfört med regalskeppet, kanske det senare skulle vinna övervägande majoritet, alltså värderas högst. Riksdagen har under de gångna åren i denna fråga fått fatta beslut, som har varit av sådan storleksordning och räckvidd, framför allt i ekonomiskt hänseende men även industripolitiskt, att riksdagsmännens möjligheter att följa ärendet inte har stått i tillbörlig proportion till frågans vikt och betydelse. Riksdagsmännen har inte haft tillräckligt med fast mark under fötterna när det gällt att välja den ena eller den andra beslutsinriktningen. Vi är fortfarande lekmän, och jag kommer här att som i högsta grad lekman kommentera den här frågan och göra några randanmärkningar. Debatten i dag visar att vi är eniga i huvudfrågan, nämligen att Marvikenprojektet skall läggas ned och att Marviken skall ersättas med ett oljeeldat kraftverk. Såvitt jag vet har inte heller experterna hittills kommit till annan uppfattning. Vad vi nu närmast i reservationerna diskuterar är frågan hur dylika problem skall hanteras framöver. För den svenska allmänheten framstår — otvivelaktigt Marvikenprojektet som ett jättefiasko — det kan vi inte komma ifrån. Det kommer att bli mycket svårt för oss riksdagsmän att försvara vårt handlande under 1960-talet. Därför är vi givetvis tacksamma för den vitbok som statsrådet Wickman nu har presenterat och som kommer att ge belysning av bakgrunden och motiven för de beslut som har fattats. Men jag tror att vi kommer att få mycket svårt att övertyga allmänheten om att detta projekt var välmotiverat och att inte andra alternativ skulle ha prövats, Måhända kan vi finna tröst i historien om den enkle medborgaren som när det blev tal om att kommunalpolitiken alltmera började glida över till experterna frågade kommunalmannen: Vad är det då för skillnad mellan kommunalmän och experter? Jo, svarade kommunalmannen, det är bara den skillnaden att experterna gör sina felbedömningar på ett mera sakkunnigt sätt. Vi har nära nog uteslutande fått förlita oss på experterna. Vi har inte haft möjlighet att i tillräcklig utsträckning följa arbetet under dess utveckling eller ta del av diskussionerna mellan experterna och höra deras olika meningar. Här kommer att sägas att det ändå har förekommit föredragningar i statsutskottet. Jag ser att f. d. statsrådet Lindholm, som är ordförande i femte avdelningen, är närvarande i kammaren, och jag må säga att han för sin del aldrig har vägrat föredragningar när någon av ledamöterna har begärt sådana. Det är dock svårt att i detta skede få en riktig bakgrund till en så komplicerad fråga som denna. Information måste ges på ett tidigare stadium och kontinuerligt för att vi riksdagsmän skall ha möjlighet att följa debatten i en så stor fråga som denna, således även när meningarna bryts mellan experterna. Det väsentliga i denna fråga — och det måste understrykas; det förklarar också många av de ställningstaganden som har gjorts — är att vi redan på 1950-talet, under stor enighet, när vi bestämde oss för att bygga ut atomkraften för att därigenom fylla på våra kommande behov av värme och elenergi, valde en linje som innebar självförsörjning. Man valde alltså tungvattenlinjen, som skulle kunna drivas med naturligt uran och tungt vatten, vilka båda komponenter skulle kunna framställas inom landet — även om kostnaderna blev höga. Detta betecknades som den svenska linjen. Jag har full förståelse för att dessa mycket tungt vägande argument — vid den tiden, inte alltför långt efter andra världskriget med dess besvärligheter i fråga om avspärrning — kom att påverka ställningstagandet under längre tid än vad som var förnuftigt från ekonomisk och kommersiell synpunkt. Jag förstår också att den svenska linjen även hos förtroendemännen kom att dominera framför t.ex. kraftverksföretagens propåer, framförda redan 1959, om att man borde pröva andra lösningar. Man fasthöll alltså vid tungvattenlinjen och hoppades dessutom att man skulle finna nya tekniska lösningar, som skulle göra den mer konkurrenskraftig. Man talade om en kokarversion och hade planer på en nukleär överhettning, som det heter på expertspråk. Det skulle innebära att man finge en bättre effekt och ekonomi av den tungvattenmetod som vi hade valt — och som en del då redan kritiserade. Man ville inte heller splittra resurserna. Därför tillbakavisade myndigheterna och Atomenergi kraftverksföretagens propåer om att köpa lättvattenreaktorer från utlandet i experimentsyfte i början av 1960- talet, Man ville inte splittra de svenska resurserna och fasthöll fortfarande vid den svenska linjen, trots att framställningar från annat håll gjordes om att i varje fall experimentvis få pröva en annan väg, som i utlandet hade visat sig framgångsrik. 1962 fattades alltså beslut om att uppföra anläggningen i Marviken och förarbetena påbörjades och alla var eniga. Utvecklingen gick emellertid snabbt. I Amerika var man redan 1963 på det klara med att lättvattenlinjen var överlägsen andra linjer på atomenergiutvecklingens område. År 1964 började därför här i Sverige allt fler röster höjas för en alternativdiskussion om Marviken. Marvikenprojektet var dock påbörjat och befann sig på det förberedande stadiet. Upphandlingar hade gjorts när det gällde detaljer, men arbetena hade inte igångsatts på plats i Marviken. Enligt vad som senare framkommit förelåg tämligen olika uppfattningar bland experterna vid den tiden. Allt fler avlämnade skrivelser och framförde propåer till atomdelegationen och Aktiebolaget Atomenergi. En del av dessa propåer kom aldrig fram till offentligheten och aldrig till riksdagsmännen. Detta måste anses varit en stor brist. Det är möjligt att statsrådet Wickman kan lämna några kompletterande upplysningar, vilket vi skulle vara tacksamma för. Jag anser att inte minst den kritik som framfördes från kraftverksföretagen — däribland Vattenfall — var ganska stark. Den borde i det läget ha vunnit bättre behör i diskussionen. Jag vill erinra om dokument nr 48 i vitboken, som alla har. Detta dokument är en skrivelse, daterad i maj 1964, från generaldirektör Grafström och direktör Liander. I skrivelsen anfördes bl. a.: ”Man kan inte heller bortse från eventualiteten att lättvattenreaktorerna även på längre sikt kommer att visa sig ekonomiskt överlägsna. Genom att i tid hjälpa fram svensk industri som tillverkare av sådana reaktorer skulle Bolaget även i ett sådant fall kunna realisera en av sina huvudmålsättningar. De härför erforderliga insatserna och kostnaderna torde vara storleksordningsmässigt mindre än de, som läggs ned på tungvattenreaktorerna, och kan uppfattas som en lämplig försäkringspremie mot ett ogynnsamt utfall av arbetet på tungvattenlinjen.” Vid 1963 års riksdag började det också komma kritik från riksdagsmän. Högern, som partiet då hette, väckte motioner om att man skulle avbryta projektet. Men de flesta av oss höll fast vid den svenska linjen; vi ansåg oss inte ha fått tillräckliga motiv för en omprövning. Men det märkliga är ändå att år 1965, medan riksdagens vårsession pågick, var ASEA i stånd att offerera ett lättvattenverk till Oskarshamn. En lekman måste väl konstatera att det är tack vare svensk industris eget arbete och kraftverksföretagens förutseende och behov av snabba lösningar på detta område som vi kommit så långt i utvecklingen av atomenergi inom landet som vi har. Till en del är det givetvis tack vare forskningen genom statens medverkan, men vi kan inte finna att utvecklingen i någon större grad har präglats av svensk forskning; fastmer har man byggt på vad man kunnat tillgodogöra sig i utlandet när det gällt de avgörande besluten. När man kommit så långt att man 1965 började bygga upp atomverket i Marviken, var det givetvis mycket svårare att ändra inriktningen. De diskussioner som fördes 1966 i riksdagen gällde mera detaljer. Ingen var då beredd att föreslå att Marvikenprojektet skulle omprövas, utan man ville se vad det skulle leda till när det färdigställts. I och för sig är det givetvis förvånande att man nu avbryter projektet, när det står så nära det skede där man skulle starta produktion och se resultatet av ansträngningarna och det enorma kapitalet. Att man nedlägger det nu — och därom är även experterna ense — beror inte bara på de rent tekniska och praktiska svårigheter som har visat sig när det gällt att få verket i drift utan också på att tungvattenlinjen inte kan försvaras vare sig ekonomiskt eller kommersiellt. Vilka alternativ har man, när man be- slutat sig för att lägga ner driften vid Marviken? Den första fråga som inställer sig för en lekman är: Varför inte försöka lägga om och bygga en lättvattenreaktor, när man i alla fall har en rad grundläggande förutsättningar? Man har en lämplig plats, byggnader, turbiner, ledningar, tekniskt kunnande på platsen osv. Den möjligheten har också undersökts, och även om man först fann intresse för en sådan utveckling har man efter hand kommit underfund med att den linjen inte var realistisk. Skulle man ha haft någon nytta av försök med lättvattenreaktor i Marviken, skulle projektet ha varit av en helt annan storleksordning. De erfarenheter som Marviken möjligen i så fall skulle ha kunnat leda till har man ju redan vunnit vid det påbörjade Oskarshamnsverket, som för resten kommit så långt att man i går började mata in bränsle i reaktorn och avser att sätta i gång driften i försöksskala under julhelgen. Vi har funnit att det var helt realistiskt att man inte skulle pröva en sådan lösning. Då återstår vad som här föreslagits, nämligen att det skall bli en oljeeldad kondensatoranläggning för elproduktion, varvid man kan använda turbin, ställverk, ledningar och en del byggnader på platsen. Effekten kan inte bli den allra gynnsammaste. Med hänsyn till att turbinen inte är byggd för denna form av drift blir produktionen här dyrare per kilowattimme, men eftersom det är ett toppkraftverk — alltså ett verk som producerar kraft endast vid toppbehoven — har det kunnat försvaras. Det har ifrågasatts om det inte hade varit lika billigt att bygga ett helt nytt liknande kondenskraftverk för ungefär samma kostnad, 49 miljoner kronor; detta lär inte ha varit möjligt, utan man har ett tiotal miljoner kronor till godo i denna anläggning. Den har kostat närmare 500 miljoner kronor från början. Lägger man därtill ränteoch utvecklingskostnader torde Marvikenprojektets kostnader belöpa sig till cirka 650 mil- joner kronor. Av dessa kan man återvinna i varje fall något tiotal miljoner kronor vid denna lösning, och jag har inte kunnat finna stöd för uppfattningen att något annat alternativ vore att föredra. Vattenfall har också presenterat kalkyler utvisande att man kan bygga ut detta kraftverk om det skulle erfordras. Det finns förutsättningar för att tredubbla dess storlek och andra förutsättningar, även oljetillförsel, föreligger utan alltför stora kostnader. Jag tycker det är det enda alternativ som står till buds. Det föreligger två reservationer och de är ganska likartade. Jag vet inte om jag behöver närmare precisera skillnaden. Från centerpartiets sida — och kanske främst av herr Eliasson som företrätt partiet i atomfrågorna under hela 1960-talet — har framhållits att man inte ville ha en kättarprocess i denna fråga. Vi har varit med och vi har fått ta ansvaret. Vi har lyssnat till experterna och vi har övertagit beslutsansvaret från dem. Vi får se detta som en episod och dra den nytta vi kan av den för framtiden. Vi instämmer emellertid i propåerna i motionerna — som är ganska hårt och kritiskt skrivna mot atompolitiken under 1960-talet — om att tillsätta en arbetsgrupp för att finna former för att riksdagsmännen på ett bättre sätt än hittills skall kunna följa utvecklingen och vara i stånd att fatta någorlunda fast fotade beslut i stora tekniska och komplicerade frågor. Vi tycker att detta är riktigt och vi föreslår därför i reservationen 2 att det tillsättes en arbetsgrupp med denna uppgift. Vi har alltså markerat en liten skillnad genom att vi inte påfordrar en arbetsgrupp som nu skall ta upp frågan om allmän granskning av atompolitiken och komplettera vitboken. Däremot har vi givetvis ingenting emot att alla de uppfattningar som inte kommit in i vitboken, nu kommer fram i press, i skrift, i tal. Det kan finnas anledning för Kungl. Maj:t att någon gång i framtiden komplettera vit- boken, men den frågan får avgöras då. Vi tycker att vi nu bör se framåt och försöka skapa tillfälle för riksdagsmännen att få bättre beslutsunderlag. 1966 när frågan om en utredning om atomenergipolitiken diskuterades föreslog vi att den utredningen, som då var föreslagen att bestå av experter, även skulle innehålla riksdagsmän. Ett av motiven för detta var att dessa skulle kunna följa det tekniska arbetet och dess utveckling undan för undan och därmed få information i de frågor som man då förr eller senare fick fatta beslut om. Jag tror att det vore värdefullt om lekmän finge följa utredningsarbetet var helst det sker, kanske inte för att omedelbart ta ställning vid utredningens slutförande men för att få del av de olika meningar som kommer fram, att höra experternas meningar brytas osv. och därmed skaffa sig kunskaper för att verkligen stå på en fast grund när man till slut måste överta ansvaret från experterna och fatta beslutet. Med dessa ord vill jag, herr talman, yrka bifall till reservationen 2. Om den reservationen vid votering om kontraproposition skulle slås ut kommer jag för min del att stödja reservationen 1 med den förklaring jag nyss lämnat, klämmen i reservationerna går ju ut på samma sak. | herr talman dagens debatt utgör avslutningen på en etapp av svensk atompolitik som markerar om inte ett helt misslyckande så ändock många svikna förhoppningar när herr nyman inledde sitt anförande med en jämförelse mellan marvikenprojektet och regalskeppet wasa sade han att det fanns en stor skillnad regalskeppet kapsejsade men marviken består men herr nyman regalskeppet wasa återuppstod och blev ett minnesmärke som intresserar hela världen och som har gett en bild av en viss epok i vår historia om man i dag skulle göra en värdering av marvikenprojektet jämfört med regalskeppet kanske det senare skulle vinna övervägande majoritet alltså värderas högst riksdagen har under de gångna åren i denna fråga fått fatta beslut som har varit av sådan storleksordning och räckvidd framför allt i ekonomiskt hänseende men även industripolitiskt att riksdagsmännens möjligheter att följa ärendet inte har stått i tillbörlig proportion till frågans vikt och betydelse riksdagsmännen har inte haft tillräckligt med fast mark under fötterna när det gällt att välja den ena eller den andra beslutsinriktningen vi är fortfarande lekmän och jag kommer här att som i högsta grad lekman kommentera den här frågan och göra några randanmärkningar debatten i dag visar att vi är eniga i huvudfrågan nämligen att marvikenprojektet skall läggas ned och att marviken skall ersättas med ett oljeeldat kraftverk såvitt jag vet har inte heller experterna hittills kommit till annan uppfattning vad vi nu närmast i reservationerna diskuterar är frågan hur dylika problem skall hanteras framöver för den svenska allmänheten framstår otvivelaktigt marvikenprojektet som ett jättefiasko det kan vi inte komma ifrån det kommer att bli mycket svårt för oss riksdagsmän att försvara vårt handlande under etttusen niohundrasextiotalet därför är vi givetvis tacksamma för den vitbok som statsrådet wickman nu har presenterat och som kommer att ge belysning av bakgrunden och motiven för de beslut som har fattats men jag tror att vi kommer att få mycket svårt att övertyga allmänheten om att detta projekt var välmotiverat och att inte andra alternativ skulle ha prövats måhända kan vi finna tröst i historien om den enkle medborgaren som när det blev tal om att kommunalpolitiken alltmera började glida över till experterna frågade kommunalmannen vad är det då för skillnad mellan kommunalmän och experter jo svarade kommunalmannen det är bara den skillnaden att experterna gör sina felbedömningar på ett mera sakkunnigt sätt vi har nära nog uteslutande fått förlita oss på experterna vi har inte haft möjlighet att i tillräcklig utsträckning följa arbetet under dess utveckling eller ta del av diskussionerna mellan experterna och höra deras olika meningar här kommer att sägas att det ändå har förekommit föredragningar i statsutskottet jag ser att f d statsrådet lindholm som är ordförande i femte avdelningen är närvarande i kammaren och jag må säga att han för sin del aldrig har vägrat föredragningar när någon av ledamöterna har begärt sådana det är dock svårt att i detta skede få en riktig bakgrund till en så komplicerad fråga som denna information måste ges på ett tidigare stadium och kontinuerligt för att vi riksdagsmän skall ha möjlighet att följa debatten i en så stor fråga som denna således även när meningarna bryts mellan experterna det väsentliga i denna fråga och det måste understrykas det förklarar också många av de ställningstaganden som har gjorts är att vi redan på etttusen niohundrafemtiotalet under stor enighet när vi bestämde oss för att bygga ut atomkraften för att därigenom fylla på våra kommande behov av värme och elenergi valde en linje som innebar självförsörjning man valde alltså tungvattenlinjen som skulle kunna drivas med naturligt uran och tungt vatten vilka båda komponenter skulle kunna framställas inom landet även om kostnaderna blev höga detta betecknades som den svenska linjen jag har full förståelse för att dessa mycket tungt vägande argument vid den tiden inte alltför långt efter andra världskriget med dess besvärligheter i fråga om avspärrning kom att påverka ställningstagandet under längre tid än vad som var förnuftigt från ekonomisk och kommersiell synpunkt jag förstår också att den svenska linjen även hos förtroendemännen kom att dominera framför till exempel kraftverksföretagens propåer framförda redan etttusen niohundrafemtionio om att man borde pröva andra lösningar man fasthöll alltså vid tungvattenlinjen och hoppades dessutom att man skulle finna nya tekniska lösningar som skulle göra den mer konkurrenskraftig man talade om en kokarversion och hade planer på en nukleär överhettning som det heter på expertspråk det skulle innebära att man finge en bättre effekt och ekonomi av den tungvattenmetod som vi hade valt och som en del då redan kritiserade man ville inte heller splittra resurserna därför tillbakavisade myndigheterna och atomenergi kraftverksföretagens propåer om att köpa lättvattenreaktorer från utlandet i experimentsyfte i början av etttusen niohundrasextio talet man ville inte splittra de svenska resurserna och fasthöll fortfarande vid den svenska linjen trots att framställningar från annat håll gjordes om att i varje fall experimentvis få pröva en annan väg som i utlandet hade visat sig framgångsrik etttusen niohundrasextiotvå fattades alltså beslut om att uppföra anläggningen i marviken och förarbetena påbörjades och alla var eniga utvecklingen gick emellertid snabbt i amerika var man redan etttusen niohundrasextiotre på det klara med att lättvattenlinjen var överlägsen andra linjer på atomenergiutvecklingens område år etttusen niohundrasextiofyra började därför här i sverige allt fler röster höjas för en alternativdiskussion om marviken marvikenprojektet var dock påbörjat och befann sig på det förberedande stadiet upphandlingar hade gjorts när det gällde detaljer men arbetena hade inte igångsatts på plats i marviken enligt vad som senare framkommit förelåg tämligen olika uppfattningar bland experterna vid den tiden allt fler avlämnade skrivelser och framförde propåer till atomdelegationen och aktiebolaget atomenergi en del av dessa propåer kom aldrig fram till offentligheten och aldrig till riksdagsmännen detta måste anses varit en stor brist det är möjligt att statsrådet wickman kan lämna några kompletterande upplysningar vilket vi skulle vara tacksamma för jag anser att inte minst den kritik som framfördes från kraftverksföretagen däribland vattenfall var ganska stark den borde i det läget ha vunnit bättre behör i diskussionen jag vill erinra om dokument nr förtioåtta i vitboken som alla har detta dokument är en skrivelse daterad i maj etttusen niohundrasextiofyra från generaldirektör grafström och direktör liander i skrivelsen anfördes bl a man kan inte heller bortse från eventualiteten att lättvattenreaktorerna även på längre sikt kommer att visa sig ekonomiskt överlägsna genom att i tid hjälpa fram svensk industri som tillverkare av sådana reaktorer skulle bolaget även i ett sådant fall kunna realisera en av sina huvudmålsättningar de härför erforderliga insatserna och kostnaderna torde vara storleksordningsmässigt mindre än de som läggs ned på tungvattenreaktorerna och kan uppfattas som en lämplig försäkringspremie mot ett ogynnsamt utfall av arbetet på tungvattenlinjen vid etttusen niohundrasextiotre års riksdag började det också komma kritik från riksdagsmän högern som partiet då hette väckte motioner om att man skulle avbryta projektet men de flesta av oss höll fast vid den svenska linjen vi ansåg oss inte ha fått tillräckliga motiv för en omprövning men det märkliga är ändå att år etttusen niohundrasextiofem medan riksdagens vårsession pågick var asea i stånd att offerera ett lättvattenverk till oskarshamn en lekman måste väl konstatera att det är tack vare svensk industris eget arbete och kraftverksföretagens förutseende och behov av snabba lösningar på detta område som vi kommit så långt i utvecklingen av atomenergi inom landet som vi har till en del är det givetvis tack vare forskningen genom statens medverkan men vi kan inte finna att utvecklingen i någon större grad har präglats av svensk forskning fastmer har man byggt på vad man kunnat tillgodogöra sig i utlandet när det gällt de avgörande besluten när man kommit så långt att man etttusen niohundrasextiofem började bygga upp atomverket i marviken var det givetvis mycket svårare att ändra inriktningen de diskussioner som fördes etttusen niohundrasextiosex i riksdagen gällde mera detaljer ingen var då beredd att föreslå att marvikenprojektet skulle omprövas utan man ville se vad det skulle leda till när det färdigställts i och för sig är det givetvis förvånande att man nu avbryter projektet när det står så nära det skede där man skulle starta produktion och se resultatet av ansträngningarna och det enorma kapitalet att man nedlägger det nu och därom är även experterna ense beror inte bara på de rent tekniska och praktiska svårigheter som har visat sig när det gällt att få verket i drift utan också på att tungvattenlinjen inte kan försvaras vare sig ekonomiskt eller kommersiellt vilka alternativ har man när man be slutat sig för att lägga ner driften vid marviken den första fråga som inställer sig för en lekman är varför inte försöka lägga om och bygga en lättvattenreaktor när man i alla fall har en rad grundläggande förutsättningar man har en lämplig plats byggnader turbiner ledningar tekniskt kunnande på platsen och så vidare den möjligheten har också undersökts och även om man först fann intresse för en sådan utveckling har man efter hand kommit underfund med att den linjen inte var realistisk skulle man ha haft någon nytta av försök med lättvattenreaktor i marviken skulle projektet ha varit av en helt annan storleksordning de erfarenheter som marviken möjligen i så fall skulle ha kunnat leda till har man ju redan vunnit vid det påbörjade oskarshamnsverket som för resten kommit så långt att man i går började mata in bränsle i reaktorn och avser att sätta i gång driften i försöksskala under julhelgen vi har funnit att det var helt realistiskt att man inte skulle pröva en sådan lösning då återstår vad som här föreslagits nämligen att det skall bli en oljeeldad kondensatoranläggning för elproduktion varvid man kan använda turbin ställverk ledningar och en del byggnader på platsen effekten kan inte bli den allra gynnsammaste med hänsyn till att turbinen inte är byggd för denna form av drift blir produktionen här dyrare per kilowattimme men eftersom det är ett toppkraftverk alltså ett verk som producerar kraft endast vid toppbehoven har det kunnat försvaras det har ifrågasatts om det inte hade varit lika billigt att bygga ett helt nytt liknande kondenskraftverk för ungefär samma kostnad förtionio miljoner kronor detta lär inte ha varit möjligt utan man har ett tiotal miljoner kronor till godo i denna anläggning den har kostat närmare femhundra miljoner kronor från början lägger man därtill ränteoch utvecklingskostnader torde marvikenprojektets kostnader belöpa sig till cirka sexhundrafemtio mil joner kronor av dessa kan man återvinna i varje fall något tiotal miljoner kronor vid denna lösning och jag har inte kunnat finna stöd för uppfattningen att något annat alternativ vore att föredra vattenfall har också presenterat kalkyler utvisande att man kan bygga ut detta kraftverk om det skulle erfordras det finns förutsättningar för att tredubbla dess storlek och andra förutsättningar även oljetillförsel föreligger utan alltför stora kostnader jag tycker det är det enda alternativ som står till buds det föreligger två reservationer och de är ganska likartade jag vet inte om jag behöver närmare precisera skillnaden från centerpartiets sida och kanske främst av herr eliasson som företrätt partiet i atomfrågorna under hela etttusen niohundrasextiotalet har framhållits att man inte ville ha en kättarprocess i denna fråga vi har varit med och vi har fått ta ansvaret vi har lyssnat till experterna och vi har övertagit beslutsansvaret från dem vi får se detta som en episod och dra den nytta vi kan av den för framtiden vi instämmer emellertid i propåerna i motionerna som är ganska hårt och kritiskt skrivna mot atompolitiken under etttusen niohundrasextiotalet om att tillsätta en arbetsgrupp för att finna former för att riksdagsmännen på ett bättre sätt än hittills skall kunna följa utvecklingen och vara i stånd att fatta någorlunda fast fotade beslut i stora tekniska och komplicerade frågor vi tycker att detta är riktigt och vi föreslår därför i reservationen två att det tillsättes en arbetsgrupp med denna uppgift vi har alltså markerat en liten skillnad genom att vi inte påfordrar en arbetsgrupp som nu skall ta upp frågan om allmän granskning av atompolitiken och komplettera vitboken däremot har vi givetvis ingenting emot att alla de uppfattningar som inte kommit in i vitboken nu kommer fram i press i skrift i tal det kan finnas anledning för kunglig majestät att någon gång i framtiden komplettera vit boken men den frågan får avgöras då vi tycker att vi nu bör se framåt och försöka skapa tillfälle för riksdagsmännen att få bättre beslutsunderlag etttusen niohundrasextiosex när frågan om en utredning om atomenergipolitiken diskuterades föreslog vi att den utredningen som då var föreslagen att bestå av experter även skulle innehålla riksdagsmän ett av motiven för detta var att dessa skulle kunna följa det tekniska arbetet och dess utveckling undan för undan och därmed få information i de frågor som man då förr eller senare fick fatta beslut om jag tror att det vore värdefullt om lekmän finge följa utredningsarbetet var helst det sker kanske inte för att omedelbart ta ställning vid utredningens slutförande men för att få del av de olika meningar som kommer fram att höra experternas meningar brytas och så vidare och därmed skaffa sig kunskaper för att verkligen stå på en fast grund när man till slut måste överta ansvaret från experterna och fatta beslutet med dessa ord vill jag herr talman yrka bifall till reservationen två om den reservationen vid votering om kontraproposition skulle slås ut kommer jag för min del att stödja reservationen ett med den förklaring jag nyss lämnat klämmen i reservationerna går ju ut på samma sak | härärtalman dagens debatt utgör avslutningen på en etapp ut av svensk atompolitik som markerar om inte ett helt misslyckande så ändoch många svikna förhoppningar när e ny man här inledde och gjorde jämförelsen mellan marvikenprojektet och regalskeppet vasa så slutade han med att det fanns en stor skillnad regalskeppet kabsejsade men marviken består jaregalskeppet vasa återuppstod och blev ett minnesmärke utav världshistorisk betydelse som visade en viss epok i vår historia jag undrar om man skulle värdesätta i dag marviken jämfört med regalskeppet oc kanske de senare kommer att vinna övervägande majoritet riksdagen har under de här gångna året i den här frågan fått fatta ett beslut som har varit av sådan storleksordning och med sådan väckvidd i ekonomiskt hänsende framför allt men även industripolitiskt att de informationer och de möjligheter som riksdagsmännen har haft att förja ärendet inte har stått i tillbörlig proportion ärendena har varit alldeles för stora som jag ser det för att riksdagsmännen kunnat med verklig fast mark kunnat välja det ena eller de andra beslutsinriktningen vi är fortfarande lekmän och jag kommer här att som en lekman i högsta grad kommentera den här frågan och göra någandanmärkningar debatten i dag denden vi är enig om de stora frågorna alltså att marvikenprojektet ska läggas ner att marviken ska ersättas med ett oljella kraftverk där är vi alltså eniga och såvitt jag vet så har heller inte experterna hittills kommit fram med andra uppfattningar så där kan man väl säga ändå att det är en stor enighet vad vi diskuterar här närmaste i dag i frågan om reservationerna det är ju endast hur vi ska hantera den här frågan framöver för den svenska allmänheten så framstår otvelaktigt marviken projektet i dag och dess nedläggande som en som som ett järtefiasko det kan vi inte komma ifrån och det kommer att bli väldigt svårt för oss riksdagsmän att försvara våra handlingar under sextiotalet därför är vi givetvis tacksamma för den vitbok som statsrådet vickman här har presenterat som kommer ju att vara till god hjälp för att ge belysning om bakgrunden och motiven för de beslut som har fattats men jag tror att vi kommer att få väldigt svårt att kunna övertyga allmänheten att detta projekt var väl motiverat och att man inte skulle ha prövat andra alternativ kanske kan vi finna tröst i historien om den enkle medborgare som frågade kommunalmannen när det var tal om att kommunalpolitiken alltmer och mer började glida över till experterna han frågade kommunalmannen men vad är det då för skillnad på kommunalmän och experter joser du svarade kommunalmannen det är bara den skillnaden att experterna de gör sina felbedömningar på ett mera sakkunnigt sätt vi har fått lita till experterna i nästan uteslutande grad men vi har inte haft möjlighet att tillräckligt följa arbetet under utvecklingen i diskussionen mellan experterna fått höra dess olika meningar jag här kommer att sägas att vi har ju ändå haft föredragningar i utskottet jag ser att statsrådet lindholm för detta statsrådet lindholm som är ordförande i femte avdelningen ä närvarande i kammaren och han har för sin del aldrig vägrat föredragningar när någon av ledamöterna har begärt det men det är det är ju det som är det svåra att i det skedet få en riktig bakgrund till hela frågan den såana komplicerade frågor det skulle ju vara redan på ett tidigare stadiet och kontinuerligt som förtroendemän riksdagsmän skulle ha möjlighet att följa den här debatten alltså även när meningarna bryts bland experterna vad som är väsentligt i den här frågan och det måste vi understryka och jag tror att de förklarar mycket av de ställningstaganden som har gjorts det är att vi redan på femtiotalet bestämde oss för och jag tror under stor enighet attnär vi skulle bygga ut atomkraften för att fylla på våra kommande behov av värme och eenergi att vi då skulle vara självförsörjande det var en allmän mening och därför så valde man en linje som i hög grad baserade sig på möjligheter att vara självförsörjande man baserade man valde alltså tungvattenlinjen som skulle kunna drivas med naturligt uran och tungt vatten vilka båda komponenter skulle även om kostnaderna skulle vara höga ändå kunna framställas inom landet det var ju det som betecknades den svenska linjen och jag har full förståelse för att den mycket tunga dessa mycket tunga argument vid den tiden inte allför långt efter andra världskriget med dess besvärligheter i frågan om avspärrning kom att påverka ställningstagandena längre kanske än vad som var riktigt förnuftigt ur ekonomisk och kommersiell synpunkt och att den svenska linjen alltså hos även förtroendemännen kom att dominera framför till exempel kraftverksexperternas propo redan nittonhundrafemtionio att man här borde finna eller pröva andra lösningar man fastföll alltså vid den vid tungvattenlinjen och man knöt också dessutom vissa förhoppningar att man här skulle finna nya tekniska lösningar som skulle så att säga göra den mera konkurrenskraftig man man talade om en kokavirsion och hade planer alltså på en uklär överhettning som det heter på expertspråket men som alltså skulle innebära att man skulle utvinna en bättre ekonomi ur den tungvattenlinjer som vi hade valt och som en del då redan kritiserade man ville heller inte splittra resurserna och därför valde man att tillbakavisa kraftverksföretagens propoer om att köpa lätt vattenreaktorer från utlandet i experimentssyfte då alldeles i början av sextiotalet man ville inte splittra de svenska resurserna och man fasthöll fortfarande vid den svenska linjen trots att man gjorde framställningar från annat håll om att i varje fall experimentvis få pröva en annan väg som i utlandet hade visat sig vara framgångsrik nittonhundrasextiotvå så beslöts alltså att uppföra anläggningen i marviken och förarbetena påbörjades utvecklingen gikgick snabbt i amerika så var man redan sextiotre klar på att de lätt vaktenlinjen var överlägsen andra linjer på atomenergiutvecklingsområde nittonhundrasextiofyra började därför även här i sverige allt fler röster höjas för en omprövning eller en alternativ diskussion om marviken marviken var ju då påbörjat på det förberedande stadiet man hade gjort upphandlingar utav detaljer men man hade inte igångsatt arbetena på plats i marviken vad som senare har framkommit så var det ganska delade meningar bland experterna vid den tiden allt fler och fler kom att framföra skrivelser och propoer till atomdelegationen och till atomenergi akoblag svensk aatomenergi men en del utav dessa propoer kom aldrig fram till offentlighet och kom aldrig fram till riksdagsmännen det är möjligt att statsosvickman här har några kompletterande upplysningar att lämna och det är vi så fall tacksamma för inte minst så tycker man nog att den kritik som framfördes från kraftverksföretagen däribland också vattenfall var ganska tung och borde då i det läget ha fått större så att säga gehör mera kommit till sin räträtt i diskussionen och jag vill ifrån ifrån vitboken som ju alla har bara erinra om dokument nummer fyrtioåtta som är en skrivelse i maj nittonhundrasextiofyra från generaldirektör grafström och direkuliander där man säger bland annat oh jag citterar ett enda litet stycke man kan inte heller bortse från eventualiteten att lätt vattenreaktorerna även på längre sikt kommer att visa sig ekonomiskt överlägsna genom att i tid hjälpa fram svensk industri som tillverkare av sådana reaktorer skulle bolaget även i ett sådant fall kunna realysera en av sina huvudmålsättningar de här förerfordliga insatserna och kostnaderna torde vara storleksordningsmässigt mindre än de som läggs ner på tungvattenreaktorerna och kan uppfattas som en lämplig försäkringspremie mot ett ogynnsamt utfall av arbetet på tungvattenlinjen vid nitorndra sextiofem års riksdag så började ju också komma kritik från riksdagsmän moderaterna eller högern som det då hette lämnade ju fram också motioner om att avbryta projektet men vi höll fast vid de flesta vid den svenska linjen och vi ansåg oss inte hade fått tillräckliga motiv för en omprövning men det märkliga är ju ändå att nittonhundrasextiofem alltså under den tid vålriksdagens sammanträde såså var atsea i stånd att ofperera ett lätt vattenverk till oskarshamn om man om man ska säga om man ska uttrycka en lekmans syn på de här frågorna så måste man väl ändå konstatera att det är väl tack vare svensk industris eget arbete och kraftverksföretagensbehov utav snabba lösningar på det här området och för utseende som har gjort att vi har kommit så långt i utvecklingen inom svensk atomenergi det är inte till en del givetvis tack vare forskningen på det statliga området men man kan inte finna att de r utvecklingen i någon större grad har präglats utav den svenska forskningen utan fasst mer så har det ju byggts på vad man har kunnat tillgodogöra sig i utlandet när man sedan kom så långt att man nittonhundrasextiofem började bygga upp atomverket i marviken så var det ju självfallet att det då givetvis var mycket svårare att ändra ändra inriktningen och de diskussioner som följdes sedan nittorhundrasextiosex i riksdagen det var ju mera detaljer ingen var då beredd att föreslå att marvikenprojektet skulle omprövas utan man ville ju då se vad det skulle leda till i och för sig är det ju givetvis förförvånande att man nu avbryter projektet när det står så nära sin så att säga det skede där man ändå skulle komma i produktion men att man nedlägger en nu och därom är ju experterna också ense det det är ju tydligt att det beror där på också inte bara svårigheterna som har visat sig de rent teknisk och de praktisk att få verket i drift utan det beror också på att tungvattenlinjen inte har några möjligheter att försvaras varken ekonomiskt eller kommersiellt när vi har kommit så långt så frågar man sig givetvis vad återstår att vilka alternativ har man att göra när man har har beslutat sig för att lägga ner driften vid marviken den första frågan som inställe sig för en lekman för många aldele säkert tror jag var då att varför inte ändå lägga om då till en lätt vattenreaktor varför inte fortsätta försöken på den linjen när man i alla fall har en rad grundläggandeförutsättningar man har en en lämplig plats man hr byggnader man har turbiner man har ledningar och man har ekonomiskt alltså man har tekniskt kunnande på plats och så vidare den frågan har ju också undersökts och man har även om man först fann intresse i i en sådan utveckling efterhand kommit underfund med att den var omöjlig den linjen den var inte realistisk därför att skulle man ha haft någon nytta utav försök med dettvattenreaktor i marviken så skulle det ha varit av en helt annan storleksordning och de försök som marviken skulle möjde försök eller de erfarenheter som arviken skulle möjligen ha kunna a lett till de har man ju redan så att säga vunnit vid det påbörjade oskarshamsverket som förresten är ju så långt kommit att man i går började attmata in bränslet i verket och avser att sätta igång driften vid oskarshamn alltså i försöksskala under julhelgen vi har funnit att det resonemanget var helt realistiskt alltså att inte pröva med en sådan lösning och då återstår vad som här har föreslagits att det här ska bli en en oljeldad kondensatoranläggning för eldproduktion där man alltså kan använda turbin ställverk ledningar och en del andra byggnader på plats och eftersom effekten här inte kan bli den allra gynnsammaste med hänsyn till att turbinen inte är byggd för denna form av drift så har man insett att produktionen här blir dyrare per kilovatttimme men som ett topkraftverk alltså ett verk som producerar kraft endast vid toppbehoven så har de kunnat försvaras man har ifrågasatt om inte det har varit lika billigt att bygga ett helt nytt liknande kondenskraftverk för ungefär samma pengar fyrtionio miljoner men det lär man ju inte ha kunnat utan man har med några tiotal miljoner till godo här i den här anläggningen den har ju kostat närmare femhundra miljoner kronor från början lägger man därtill ränta och utvecklingskostnader så tor de arvikenprojektet ligga någonting på sexhundrafemtio miljoner kronor sexhundrafemtio miljoner kroor och man kan återvinna några tiotal här i varje fall och jag kan inte finna och har inte funnits stöd för någon uppfattning att det skulle vara någon annan lösning som vore att föredra vattenfall har också presenterat kalkyler på attman här kan bygga ut det här kraftverket om det skulle erfordras det finns förutsättningar att de tredubblade i storlek och alla förutsättningar även oljetillförseln finns utan alltför stora kostnader jag tycker att det är det enda alternativ som står till buds att bara göra som herlindblad föreslår ett nationalmonument tror jag inte är r realistiskt men han kommer säkert själv att försvara sin motion vad gäller reservationerna här så finns det ju två stycken och de är ju ganska likadana jag vet inte om jag behöver närmare precisera skillnaden det har väl varit en anledning från centerpartiets sida och kanske främst från lars eliasson som har företrätt senterpartiet under hela den här tiden att särskilt framhålla att man inte vill ha en kättarprocess i den här frågan vi har varit med och fått tagit vårt ansvar vi har lyssnat på experterna vi har övertagit beslutsansvar från experterna och i det fallet såså har vi tagit vårt ansvar vi får se det här som en episot som vi får dra den nytta vi kan utav för framtiden men vi har ändå funnit att just propoerna i motionerna som gäljer ste är ganska hårt skrivna ganska kritiskt skrivna mot atompolitiken under sextiotalet propoerna ändå om att tillsätta en arbetsgrupp för att finna formerna för att riksdagsmännen på ett bättre sätt än hittills kan följa utvecklingen och vara i stånd att fatta någorlunda fast fotade beslut i stora tekniska och komplicerade frågor den tycker vi är riktig och vi föreslår därför i reservation nummer två att de tillsätts en arbetsgrupp med den uppgiften vi har alltså markerat en liten skillnad där i att vi inte fordrar på en arbetsgrupp som ska ta upp det här att komplettera vitboken däremot så har vi givetvis ingenting emot att alla de meningar som nu kanske varit dolda i anledning av vitboken nu kommer fram i press i skrift i tal och det kan ju finnas anledning för kunmajistät att en gång till längre fram i tiden komplettera vid boken det måjeu vara en fråga då men vi tycker att de vi nu bör se framframframåt och försöka ge tillfälle för riksdagsmännen att få bättre underlag nittonhundrasextiosex när frågan om en en utredning på det här området tillsattes så föreslog vi att den utrdningn som då var föreslagen att bestå av experter vi föreslog att även riksdagsmän skulle kunna vara med i den utredningen och ett utav motiven för detta var att dessa skulle kunna följa det tekniska arbetet och dess utveckling undan för undan och därmed få information i de frågor som man då förr eller senare fick fatta beslut om jag tror att det vore värdefullt om lekmän fingefölja utredningsarbetet var helst det sker expertutredningar kanske inte för att då omedelbart ta ställning vid vid utredningens slutförande men att följa arbetet att få del utav de olika meningar som kommer fram och därmed skaffa sig kunskaper för att verkligen stå på en fast grund när man till slut måste överta ansvar från experterna och fatta besluten med de orden så vill jag här talman yrka bifall till reservation två och om den reservationen i voteringen i frågan om kontraproposition skulle slås ut så kommer jag för min del att stödja reservation ett med den förklaring jag nyss har nämnat om skillnaderna i mellan reservationerna och klämmen den går ju ut på precis samma samma förslag här | 3,512.804 | 4,807.035 | 1916-08-30 | 2009-01-13 | 0.401347 | 0.991605 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-TUh7MBdX9eKJYRRgvbwXuQ | prot-1970-höst-fk--45 | 5 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | null | null | unknown | null | null | null | null | null | 4,833.268251 | 7,830.602716 | 2,997.334465 | Herr talman! Jag vill gärna inleda denna debatt om avveckling av Marvikenprojektet med att uttrycka min uppskattning av det sätt på vilket debatten förs i denna kammare i dag. jektet framstod som det ofrånkomliga beslutet, var det en naturlig ambition för industridepartementet och för mig personligen att göra en ordentlig genomgång av hela den process som lett fram till den situation vi nu befinner oss i. Ambitionen med vitboken var just att försöka återskapa de situationer i vilka de avgörande besluten fattades. Vitboken är icke en partsinlaga. Det är givetvis svårt för dem som är ansvariga för en publikation att avgöra i vilken grad den avsedda objektiviteten också blir förverkligad. Naturligtvis kan man alltid omedvetet halka in i en subjektivitet. Därför är jag glad att vitbokens ambitioner uppfattats på det sätt som man gjort här i debatten i dag. Jag tror också att vad jag kommer att säga under den fortsatta debatten här kommer att visa att vi alla i stort sett dragit om icke helt identiska så dock likartade slutsatser. Det är inte min avsikt att hålla ett särskilt långt anförande i dag, just mot bakgrund av att enigheten i bedömningen i verkligheten är stor. Man kan säga att denna debatt på det sättet i grunden ansluter sig till den typ av debatter som vi haft under hela atomprogrammets utveckling. Den debatten har i långt högre grad än vad allmänheten har klart för sig präglats av en betydande, nästan fullständig, enighet i detta hus. Jag skall inledningsvis något kommentera och komplettera uppgifterna om det aktuella beslut som vi just nu skall fatta, nämligen om avvecklingen av Marvikenprojektet som ett tungvattenprojekt. Naturligtvis innebar de tekniska svårigheter som kom fram vid provdriften och vilka, som framgår av det redovisade materialet, skulle ha krävt ganska omfattande ombyggnadsoch omkonstruktionsarbeten ett allvarligt bakslag. Men dessa svårigheter utgör ändå inte det enda eller ens det vikti- gaste skälet till beslutet att nu avbryta arbetet med projektet. Jag tror att de förhållanden som är väsentliga för att man skall kunna förstå den aktuella situationen på atomenergiområdet inte tillräckligt uppmärksammats i debatten. Därför skall jag något utveckla motiven för vårt förslag, varom vi alltså är eniga, att avveckla projektet. De beräkningar som gjorts av Atomenergi och Vattenfall innebär att kostnaderna för att bringa den nuvarande anläggningen i ett driftdugligt skick skulle uppgå till cirka 40 miljoner kronor utöver de tidigare anvisade medlen om cirka 500 miljoner kronor. Dessa arbeten skulle ta ytterligare cirka tre år. Jag skulle vilja påstå att varken merkostnaderna eller förseningen på tre år i och för sig skulle ha behövt utesluta ett fullföljande av projektet. Det är åtskilliga utländska projekt av motsvarande karaktär som har drabbats av väsentligt större svårigheter än Marviken utan att det lett till nedläggning. Just därför är förslaget att nedlägga Marviken föremål för åtskillig internationell uppmärksamhet. Det har väckt förvåning att vi har föreslagit att beslut fattas om att avbryta ett projekt som står så nära sin fullbordan. I många andra länder skulle också sannolikt den nationella prestigen ha lett till att man hade fullföljt projektet. Jag nämner detta utan att därför mena att vi behöver förhäva oss. Att Atomenergi och Vattenfall kommit fram till en gemensam rekommendation, att projektet bör avbrytas kort tid efter det att den tekniska analysen avslutats, har följande bakgrund. De närmaste årens utbyggnad med lättvattenreaktorer kommer att anstränga våra begränsade forskningsoch utvecklingsresurser till det yttersta. Jag vill understryka att de resurser som vi i dagsläget satsar på detta område är ytterst begränsade internationellt sett och i förhållande till de uppgifter vi står inför när det gäller lättvatten- reaktorernas exploaterande och inlemmande i vårt kraftsystem. Vi har i vårt land inte råd att följa alternativa utvecklingslinjer, även om de i och för sig är intressanta. Alternativa utvecklingslinjer ingår som bekant i de ledande atomenergiländernas program. Men vi har inte råd till det. Om vi skulle följa olika alternativ med de begränsade resurser som vi har till förfogande, skulle vi riskera att vårt huvudmål misslyckades. Ett fullföljande i dag av Marvikenprojektet skulle ha varit motiverat bara om ett fullföljande kunde beräknas ge ytterligare viktiga erfarenheter för utvecklingen av vattenreaktorer i allmänhet. Enligt både Atomenergis och Vattenfalls bedömning har projektet redan fullgjort sin avgörande uppgift. Jag kommer tillbaka härtill senare. Enligt Vattenfalls bedömning — och det är en bedömning som det inte finns något skäl att ifrågasätta — är det inte heller från kraftproduktionssynpunkt motiverat att rekommendera ett fullföljande av Marvikenprojektet som ett tungvattenprojekt. Det råder enighet mellan huvudmännen för projektet om hur de befintliga anläggningarna skall kunna användas. En ombyggnad till en oljeeldad anläggning ger betydande fördelar. Vi kan använda den befintliga turbingeneratorn, och en del av Vattenfalls investeringar i Marviken kan bli förräntade. Om detta råder full enighet också i utskottet, och jag behöver därför inte uppehålla mig vid den frågan. Det är en annan fråga som med rätta tillmäts stor betydelse och som det därför kanske kan finnas skäl att i största korthet beröra. Jag tänker på de farhågor som framförts om att Marviken som en oljeeldad kraftstation — och det är ju det dagens beslut gäller skulle få allvarliga konsekvenser för miljön. Det framgår av propositionen och det är en självklarhet att ombyggnaden kommer att prövas i precis den ordning som miljöskyddslagen anger. Genom att platsvalet av Marvi- ken ursprungligen skedde för en atomkraftstation och därigenom utsattes för de mycket stränga krav som en sådan station måste fylla finns all anledning anta att platsen är lämplig för det ändamål som nu är aktuellt. Jag vill särskilt påpeka att recipientförhållandena är ovanligt väl kartlagda. De undersökningar som bedrivits i tio års tid angående frågan om en eventuell ytterligare utbyggnad av Marviken i framtiden med ännu ett aggregat får vi ta upp i ett senare och ett större sammanhang. Den frågan påverkas på intet sätt av ställningstagandet till den nu aktuella ombyggnaden som i sig själv är tillräckligt motiverad att genomföras oavsett om den kan tillföras flera aggregat senare eller inte. Frågan om vilka åtgärder som skall vidtas i den situation som nu uppkommit i Marviken framstår som ganska klar, och jag konstaterar att utskottet i det avseendet också ställt sig enhälligt bakom propositionens förslag. Men i motionerna och också i den debatt vi har här i dag har vissa frågor tagits upp, som visserligen saknar direkt betydelse för de beslut vi just nu skall fatta men som är av stort allmänt intresse. Det är den diskussion som vi nu återupplever — diskussionen om Marvikenprojektets berättigande som sådant och de erfarenheter av teknisk och organisatorisk natur som projektet gett. Det var för att ge underlag för den typen av Marvikendiskussion som vi gav ut den vitbok som det hänvisas till både i utskottsutlåtandet och i debatten i dag. Jag beklagar bara att denna vitbok inte kom ut tidigare än som skedde. Jag kan försäkra kammarens ledamöter att vi gjorde alla ansträngningar att få ut den snabbare än som visade sig vara möjligt. Men sedan en vecka föreligger den i sitt fullständiga skick och varje riksdagsledamot har erhållit ett exemplar av den. I förordet har jag utförligt angett min syn på den svenska atomenergipolitiken i allmänhet och på Marvikenprojektet i synnerhet. Det finns inget skäl att upprepa allt iag sagt i förordet Därför är det bara några punkter jag skall ta upp för att de återkommit i debatten i dag. Jag vill peka på att den enligt min mening helt grundläggande frågan vid bedömningen av Marvikenprojektets berättigande eller icke berättigande är frågan om behovet att uppföra en anläggning i Marvikens storleksklass som ett mellanled mellan Ågesta och de senare kommersiella anläggningarna. Just den frågan, som är den industripolitiskt centrala frågan när det gäller Marviken, var föremål för ytterst ingående överväganden under åren 1961 och 1962. Som framgår av vitboken diskuterades då olika möjligheter att uppnå den självständiga industriella kompetens som utgjorde ett av atomenergiprogrammets huvudmål. Nu i efterhand understryker de förändringar som vidtagits i atompolitiken under de senare åren ytterligare att det industripolitiska målet i dag är atomenergiprogrammets huvudmål. När man 1961 och 1962 diskuterade frågan om nödvändigheten och önskvärdheten av att ha ett projekt av Marvikens storleksklass, framförde vissa experter som ett alternativ till Marviken — och det Marviken som då diskuterades var inte det Marviken som det senare blev, utan en tryckvattenversion — att man för att nå det givna industripolitiska målet skulle kunna nöja sig med en mindre experimentell tungvattenreaktor av kokartyp. Det alternativet ansågs både av industrin och av atomdelegationens majoritet som helt otillräckligt för att ge de erfarenheter av projektering och tillverkning i stor skala som krävs med hänsyn till den industriella målsättningen. Den bedömningen och det ställningstagandet delades av regeringen, och principbeslutet våren 1962 om att uppföra Marviken fattades också av en enhällig riksdag. Jag menar att detta var det helt avgörande ställningstagandet i Marvikenfrågan, nämligen beslutet att i och för sig ha ett projekt av denna storleksklass. Jag tycker att detta i någon mån kommit bort i debatten om Marviken. I dag är vi alla i den situationen att frestelsen till efterklokhet ofta är stor, men jag tror knappast att någon med erfarenhet av industriellt utvecklingsarbete på detta område ens i den mest extrema efterklokhet i dag vill bestrida att just den bedömningen utifrån den givna målsättningen var en riktig bedömning, Föreställningen att man hade kunnat hoppa över det led i utvecklingen mot en självständig tillverkning av kommersiella reaktorer i vårt land, som just Marviken utgjorde, saknar varje stöd i såväl svenska som utländska erfarenheter. När vi nu har upplevt genombrottet för lättvattenreaktorer, det genombrott som alitså skedde under åren efter 1962 och 1963 års beslut, kan det vara naturligt att beklaga att Marviken inte blev ett lättvattenreaktorprojekt. Man säger att ett studium av internationell marknadsutveckling vid denna tid skulle ha lett till att det svenska utvecklingsprogrammet tidigare hade lagts över på lättvattenteknik. Om vi ser tillbaka på det som är hela syftet med vitboken, nämligen att försöka bedöma besluten utifrån de målsättningar och den uppfattning av verkligheten som förelåg när man fattade besluten, så tror jag att en sådan uppläggning 1962—1963 av Marvikenprojektet inte utgjorde någon praktisk möjlighet, delvis på grund av den tidigare inriktningen av programmet. Och vi skall framför allt komma ihåg att 1962—1963 var försörjningssituationen beträffande anrikat uran fortfarande utomordentligt oklar. Såvitt jag känner till framfördes 1962—1963 heller inte den tanken. Det väsentliga nu i efterhand, när vi värderar ut Marviken, är att också tungvattenreaktorn Marviken kunde fylla sin huvuduppgift att utgöra mellansteget till kommersiella kraftreaktorer, trots att dessa kommersiella kraftreaktorer som bekant blev av lättvattentyp. Som jag tidigare framhållit är tekniken för vattenreaktorer till stor del gemensam, och en övervägande del av erfarenheterna från Ågesta och Marviken har därför kunnat tillämpas direkt på Oskarshamnsverket och de följande svenska lättvattenreaktorprojekten. Herr Johan Olsson, som tog upp denna fråga, sade att ASEA var kompetent att offerera Oskarshamnsverket som en lättvattenreaktor redan 1965, alltså som det förefaller innan erfarenheterna av Marviken kunnat utnyttjas. Det är riktigt. Men den kompetensen förutsatte i sin tur leverantörsansvaret och arbetet med Marvikenreaktorn. Det förhållandet att ASEA så pass tidigt som 1965 var kompetent är således inte någon dementi på det samband som föreligger mellan Marviken och Oskarshamn, trots att projekten alltså i sitt färdigställande kom att närma sig varandra i tiden. Under drygt ett år efter principbeslutet om Marviken 1962 bedrevs ett intensivt utredningsarbete om att uppföra reaktorn som kokarreaktor med den numera berömda interna nukleära. överhettningen, alltså att övergå från tryckvattenreaktortypen till en kokarreaktor. När man tog steget att lämna tryckvattenversionen, som hade inneburit en förstoring huvudsakligen av Ågestareaktorn, alltså en teknik som man då behärskade, och övergav detta mindre ambitiösa utvecklingssteg och gick över till en så avancerad konstruktion som den man valde, innebar det ett mycket högre risktagande än det tidigare beslutet. Jag tror det kan vara sköl att erinra om att man när beslutet fattades var enig om den nya uppläggningen. Särskilt från ASEA:s sida framhölls att kokartypen hade större utvecklingspotential. Intresset för överhettningen betingades bl.a, av — vilket också framgår av det material som är redovisat i vitboken — att en ledande amerikansk tillverkare vid denna tidpunkt räknade med att marknadsföra lättvattenreaktorer med överhettning. Under de år som närmast följde efter Ang. avveckling av Marvikenprojektet 1963 års beslut om att övergå till kokarversionen uppstod på sina håll tvckan om den valda utformningens lämplighet och om tungvattenreaktorns framtidsutsikter över huvud. Från vattenfallsstyrelsens sida framfördes kritiken öppet. Jag tror att det framför allt var herr Johan Olsson som hänvisade till vattenfallsstyrelsens mycket klara kritik i promemorior särskilt under våren 1964 som så att säga var den avgörande tidpunkten för att påverka den framtida utvecklingen. Men det var inte bara från vattenfallsstyrelsen som kritik framfördes öppet, utan vi vet också att teknikerkretsar inom Atomenergi och andra engagerade företag haft en kritisk inställning till projektet. Nu efteråt kan sägas att kritikerna har fått rätt, men vi bör inte glömma, när vi ser tillbaka på denna tid, att det i och för sig inte alls är någonting egendomligt att den tekniska opinionen kring ett avancerat projekt är delad, också i de företag som har det direkta ansvaret. Det skulle snarare varit egendomligt om det icke hade rått delade meningar kring ett så avancerat projekt som Marviken nu utvecklades till att bli. Vi bör komma ihåg att det också hade rått mycket delade meningar om Ågestaverket. Av denna anledning skedde hösten 1964 en förnyad ingående prövning inom atomdelegationen, och den ledde på nytt fram till en enhällig rekommendation att fullfölja projektet. Jag anser att det är viktigt att vi har klart för oss att denna enighet uppnåddes i full vetskap om att det var en betydande risk som man tog. Men man sade att man tog dessa risker därför att man samtidigt såg så stora potentiella vinster i projektet. Dessutom skulle en omläggning av projektet som då redan hade upphandlats — vi var långt framme på hösten 1964 — lett till ytterligare förseningar som skulle ha vållat stora svårigheter för de engagerade företagen. Vad jag nu säger om att man var medveten om risktagandet är icke en efterrationalisering. Medvetandet om att man Ang. avveckling av Marvikenprojektet faktiskt gav sig in på starkt ökade risker avspeglade sig också i att investeringsanslagen till projektet omedelbart avskrevs genom särskilda anslag på driftbudgeten. Jag har sagt detta för att markera att de avgörande besluten i Marvikenfrågan fattades efter noggranna överväganden under medverkan av alla berörda parter och med kännedom om de tekniska och ekonomiska risker som man löpte. Dessa risker var man emellertid beredd att acceptera med hänsyn till att Marvikenprojektet i sin avancerade version ansågs kunna bättre än något annat tillgängligt alternativ leda till det industripolitiska målet. Det är därför min bestämda uppfattning att någon allvarlig kritik icke kan riktas mot de grundläggande besluten i Marvikenfrågan under åren 1961—1964, om man nämligen utgår från den situation som då rådde. Med utgångspunkt från dagens erfarenheter kan vi för det första konstatera att vi i vårt land liksom på andra håll i världen allvarligt underskattade de tekniska svårigheterna och att arbetet därför kom att läggas upp alltför ambitiöst. Vi kan för det andra konstatera att underlaget för tungvattenreaktorer av kokartyp och särskilt för den nukleära överhettningen på vissa punkter visat sig otillräckligt. När vi betraktar Marviken tror jag att vi bör vara litet försiktiga med att inta en självplågarattityd och säga att detta är ett fruktansvärt fiasko. Det finns vad jag vill kalla en enkel vulgäropinion för vilken den bedömningen av Marviken är ett faktum. Det är klart att jag talar om detta utifrån en privilegierad position, eftersom jag själv icke var ansvarig för dessa beslut. Därför är en viss grad av objektivitet inte någon större prestation. Jag tycker emellertid att det skymtade i de föregående talarnas anföranden att vi här har gjort ett fruktansvärt misstag som vi solidariskt får ta på oss ansvaret för. Vi skall inte, sade man, leta efter syndabockar. Jag tycker att det är vär- defullt att detta kommit fram. Den här frågan är alltför komplicerad och alltför allvarlig för att kunna diskuteras i termer sådana som personliga syndabockar. Låt mig säga att det är grundfel att likställa Marviken med regalskeppet Wasa. Det är missvisande av två orsaker. För det första är Marviken icke ett misslyckande, mätt utifrån de effekter som projektet har haft på vår industriella utveckling inom reaktorområdet. För det andra — det var en synpunkt som kom fram flera gånger, och jag är glad över att den kom fram så klart, kanske allra tydligast hos herr Ottosson — finns det många Marviken i vårt land i statlig industri och i privat industri. Vi måste vara beredda att acceptera risken att göra felsatsningar. Vi kan aldrig döma ut ett projekt därför att det tekniskt har misslyckats. Skulle vi sätta så starka spärrar på oss själva, när vi skall fatta beslut, eller lägga sådana föreskrifter på dem till vilka vi delegerar besluten, att man inte vågar riskera att göra några misstag, då skulle vi stagnera, vi skulle låsa utvecklingen. Jag tycker att det är värdefullt att den principiella synen kom fram så klart och tydligt i de anföranden som hållits här tidigare. Jag vill bara understryka det ytterligare en gång. I den mån kammarens ledamöter känner något behov av det kan jag antyda vad som hänt i fråga om andra länders atomprogram. Den franska utvecklingen t. ex. baserades på gaskylda reaktorer med naturligt uran. I det landet har man helt fått överge sin grundläggande utvecklingslinje och gjort det på ett mycket sent stadium. Man har då hamnat i en industriell situation där man icke haft några egna konkurrenskraftiga alternativ utan blivit hänvisad till utländska licenser för lättvattenreaktorer. Arbetet med ett mycket stort antal reaktorsystem ute i världen har avbrutits. Arbetet med en gaskyld grafitreaktor i USA avbröts strax innan reaktorn var färdigställd. Den franska gaskylda tung- vattenreaktorn råkade efter en kort tids provdrift i svårigheter, och det är ovisst om den kommer att tas i drift igen. Den schweiziska gaskylda tungvattenreaktorn råkade ut för ett bränslehaveri och kommer icke att sättas i stånd. Alla nationer har råkat ut för besvikelser och motgångar när det gäller reaktorkonstruktioner. Det är alltså ingalunda någon unik svensk upplevelse som vi diskuterar här i dag. Jag tror faktiskt man kan säga, utan att förgylla den svenska prestationen, att vi har kommit förhållandevis billigt undan. Vad jag nu säger är inte avsett som något generellt försvarstal. Jag har — och jag vill understryka det — i förordet till vitboken framhållit att det fanns brister i uppläggningen av projektet, framför allt i det avseendet att projektet inte var uppdelat i etapper på ett sätt som medgav en successiv utvärdering av projektet under dess utveckling med bevarad tillgång till alternativa lösningar. De tekniska oklarheterna var stora. Det var alla beslutsfattarna helt medvetna om, vilket jag tidigare har understrukit. I ett sådant läge hade det naturligtvis varit önskvärt med en flexibel uppläggning av projektet. Jag tror att de flesta hade den uppfattningen att en sådan flexibilitet faktiskt förelåg i projektet därigenom att man utgick ifrån att reaktorn skulle kunna drivas också utan överhettning med mättad ånga, om överhettningen inte skulle vara möjlig att genomföra. Denna flexibilitet visade sig vara mera skenbar än reell, helt enkelt därför att införandet av möjligheten till överhettning försvårade och komplicerade hela konstruktionen. Övergivandet av överhettningen 1969 innebar därför inte någon avgörande förenkling. När de negativa resultaten av provdriften förelåg fanns bara två alternativ. Det är den beslutssituationen som vi nu befinner oss i. Antingen skall vi lägga ner projektet eller fullfölja det genom betydande extra insatser med ett slutresultat som fortfarande är osäkert Ang. avveckling av Marvikenprojektet vad kostnaderna angår. Jag är fullt medveten om att det är en utomordentligt svårbedömbar fråga hur projektet skulle ha lagts upp för att bevara en större reell handlingsfrihet, om man accepterade den mycket ambitiösa målsättning som uppsatts för projektet. Det är självklart att jag omöjligen kan besvara den frågan. Jag vill i detta sammanhang meddela — det har en direkt anknytning till reservationerna — att medarbetarna i Marvikenprojektet från de deltagande företagen i samband med avvecklingsbeslutet i våras omedelbart inledde en mycket omfattande rapportering av sina arbetsområden. Arbete pågår för närvarande inom Atombolaget att redigera dessa rapporter till en slutrapport, som beräknas vara färdig våren 1971 och som kommer att bli en teknisk slutrapportering av reaktorprojektet Marviken. Jag utgår ifrån att denna rapport kommer att ges en sådan utformning att den blir av intresse också utanför fackkretsar och att den kan bidra till att belysa just den problematik som jag här har berört, som har berörts även av de tidigare talarna och som spelar en viktig roll i reservationernas krav på en kompleitering av vitboken. Låt mig på den punkten säga att det delvis men inte enbart av tekniska skäl var nödvändigt att begränsa målsättningen för vitboken, en begränsning som dessutom klart angivits i förordet. Som jag här flera gånger har deklarerat blev alltså målsättningen att beskriva och redovisa det material som var tillgängligt för beslutsfattarna under de kritiska skedena av Marvikenprojektet. Däremot har det inte varit vitbokens ambiticn att gå in i hela den tekniska analysen och utvärderingen av Marvikenprojektet. Detta arbete pågår nu. När det materialet föreligger hoppas jag det skall vara tillgängligt på ett sätt som är begripligt för oss. Då kommer den komplettering som här har efterlysts av reservanterna och som har förutsatts vid vitbokens uppläggning. Här i debatten liksom i vitboken har frågan om informationsoch beslutsprocessen när det gäller stora utvecklingsprojekt berörts. Det är naturligt att i dagens debatt, i utskottsutlåtandet, i motioner och i reservationer framför allt det sista ledet i den processen har uppmärksammats, dvs. frågan om riksdagens möjligheter att skaffa sig ett tillfredsställande underlag för besluten i tekniskt komplicerade frågor. Jag skall inte nu gå in på det problemet, men jag vill hänvisa till att det icke är första gången som denna fråga tas upp i riksdagen. Frågan togs upp år 1968 i anledning av motioner. Frågan om på vilket sätt riksdagen skall kunna få ett säkrare underlag för sina beslut i tekniskt komplicerade frågor hänvisades den gången av konstitutionsutskottet, i utskottets utlåtande nr 38, till grundlagberedningen. Det betyder att frågan om möjligheter att delta i förberedelserna för riksdagsbeslut i ärenden av detta slag har hänvisats till den instans som såvitt jag kan förstå från riksdagens synpunkt måste betraktas som den mest kompetenta instansen, nämligen grundlagberedningen. Av dessa båda skäl har, såvitt jag kan bedöma, utskottsmajoriteten mycket starka skäl för sin uppfattning att de syften som motionärerna är angelägna om, syften som vi principiellt alla är överens om, är väl tillgodosedda, eller för att uttrycka mig försiktigare: förutsättningar har skapats för att de skall bli tillgodosedda. Låt mig göra ett tillägg på den här punkten som jag personligen bedömer som väsentligt. Enligt min mening är inte den här aspekten på informationsproblemet den viktigaste. I detta fall är regering och riksdag till stor del i samma situation. Det tillkommer inte mig att tala i denna fråga från riksdagens synpunkt. Jag tror att det är riktigare att andra ledamöter av kammaren än jag gör det. Däremot kan jag ta upp problemet från Kungl. Maj:ts synpunkt. Jag menar att problemet är precis detsam- ma för båda parter. Jag tror nämligen inte att det är vare sig möjligt eller ens, djupare sett, önskvärt att Kungl. Maj:t — jag vill gärna tillägga att detta gäller även riksdagen — inriktar sina ansträngningar i dessa frågor på att skaffa sig det underlag som krävs för att kunna göra en självständig bedömning av ett stort tekniskt projekt. Som jag ser det, måste det vara regeringens och riksdagens uppgift att ange målsättningen och de ekonomiska ramarna. Det är där det politiska ansvaret för både regering och riksdag ligger, men ansvaret för själva verkställigheten skall ligga på de organ som besitter den erforderliga sakkunskapen. Detta är inte uttryck för någon överdriven experttro från min sida, utan jag säger detta därför att jag är medveten om att en mycket farlig effekt skulle bli följden, ifall vi flyttade över beslutsprocessen i sådana här frågor i än större utsträckning till regering och riksdag — jag vill gärna säga att jag som regeringsledamot upplever att alltför många beslut av denna art redan ligger hos Kungl. Maj:t. Risken är nämligen den att om vi försöker lösa de problem som vi i dag diskuterar genom att lägga den ena kontrollinstansen ovanpå den andra — Kungl. Maj:t har sin och riksdagen har sin — så kan detta medföra att ansvaret hos de kompetenta organen tunnas ut och vi för deras vidkommande i stället skapar en benägenhet att hänskjuta svåra tekniska avgöranden till regering och riksdag. Jag tror uppriktigt sagt, ärade kammarledamöter, att det inte är bra att ge de kompetenta organen den möjligheten att själva avbörda sig sitt ansvar och skjuta det på Kungl. Maj:t och riksdagen. Det är inte bra för vare sig Kungl. Maj:t eller riksdagen och inte heller för de organ som har och bör ha ansvaret och som kan grunda det på en egen teknisk kompetens. Utifrån den grundsynen har de senaste årens omorganisation av atomenergiarbetet ägt rum. Vi har därvid främst sökt att inom de organ som ansvarar för utvecklingsarbetet — dvs. i detta fall AB Atomenergi — skapa lämpliga former för information, planering och beslutsfattande. Jag skall inte gå in på denna fråga i detalj, eftersom den är redovisad i vitboken. Här vill jag endast erinra om att bolagets förstatligande år 1969 ledde till en rekonstruktion av styrelsen, som för övrigt innebär att även riksdagen numera är representerad i styrelsen. Planeringen av bolagets verksamhet sker under medverkan av ett programråd, i vilket ingår ledande tekniska experter från industrier och kraftföretag. Jag tycker också att det är viktigt — mot bakgrund av den debatt som ägt rum — att framhålla att det har förts diskussioner om nya former för information och samråd inom företaget, i linje med de allmänna strävandena mot ökad företagsdemokrati i de statliga liksom i de privata företagen. Sedan flera år har Atombolaget haft kommittéer för förtroligt samråd mellan personal och bolagsiledning och nyligen har, vilket också offentliggjordes för någon vecka sedan, representanter för personalens organisationer utsetts att ingå i bolagets direktion. Jag tror således att det vore fel om vi lyfte av ansvaret från det ansvariga organet. Finner vi att det ansvariga organet icke fungerar som vi önskar är lösningen inte att befria organet från ansvar, utan att förbättra organets funktionsduglighet. Jag vill alltså sammanfattningsvis framhålla att Marvikenprojektet — trots den alltför höga ambitionsnivån och trots de brister i uppläggningen av arbetet som vi i dag kan konstatera — har utgjort ett viktigt och till och med ett nödvändigt led i vårt atomenergiprogram. De misstag som har gjorts och som utan tvivel har medfört betydande kostnader har som jag antytt haft sin motsvarighet också i andra länder, nämligen alla de länder där man har försökt driva ett självständigt utbyggnadsprogram och inte kunnat bygga på en Ang. avveckling av Marvikenprojektet redan etablerad teknik. De tekniska erfarenheter som projektet givit har till övervägande del kunnat nyttiggöras — och nyttiggöres alltså i dag. Därför, ärade kammarledamöter, är det fel att säga att Marviken är ett kapsejsat och misslyckat projekt. De mera allmänna erfarenheter av organisation och beslutsfattande som projektet givit har beaktats under de senaste årens omläggning av atomenergiprogrammet. Arbetet med att utnyttja och vidareutveckla erfarenheterna av Marvikenprojektet är inte alls avslutat, utan det pågår. Jag ser, herr talman, denna debatt i kammaren i dag som ett led i detta arbete. Jag vill gärna åter understryka den glädje och tacksamhet som jag känner över att denna debatt förs utifrån den gemensamma målsättningen att vi alla har den största glädjen av att försöka så utnyttja de erfarenheter vi vunnit att vi i framtiden verkligen kan tillgodogöra oss dem. Det är framtiden som är vår uppgift, och det förflutna är intressant i den mån som det lär oss någonting om framtiden. Herr talman! Jag har bett att i detta sammanhang få besvara en interpellation som har ett samband med Marvikenprojektet. Herr Karl Pettersson har frågat mig dels om jag är beredd att i samband med behandlingen i riksdagen av Kungl. Maj:ts förslag om avveckling av Marvikenprojektet lämna en redogörelse över statens vattenfallsverks avskrivning för investeringar i Marvikenprojektet, dels om jag vill redovisa huruvida sådana avskrivningar påverkat statens vattenfallsverks redovisning av rörelseöverskott från kraftverksrörelse = till kommuner och landsting för kommunal beskattning, dels om jag är beredd att medverka till att sådana avskrivningar, i det fall sådana företagits som påverkat rörelseresultatet från kraftverksrörelse, kan få upptagas till kommunal beskattning till vederbörande kommuner och landsting, eventuellt i form av eftertaxering. I samband med diskussionerna i slutet av 1950-talet om det svenska atomenergiprogrammets uppläggning gjorde vattenfallsverket från sina utgångspunkter den bedömningen att atomkraften på ekonomiska grunder inte skulle kunna konkurrera med de konventionella kraftslagen inom verkets produktionssystem förrän vid mitten av 1970-talet. Verket ansåg det dock angeläget att dessförinnan ha erfarenhet av uppförande och drift av en atomkraftanläggning i full skala. När statsmakterna sedermera uttalade som ett önskemål att arbetet med Marvikens kraftstation med tungvattenreaktor skulle inriktas på ett färdigställande under år 1967, förklarade sig vattenfallsverket därför villigt att på sedvanligt sätt bära den räntabla delen av anläggningskostnaden med tilllägg för ett belopp som motsvarade det värde verket som kraftföretag kunde anse sig ha av vunna erfarenheter. Den resterande delen av vattenfallsverkets investeringar i Marviken förutsatte verket skulle ställas till förfogande utan förräntningsoch amorteringsskyldighet. Av propositionen om avveckling av Marviksprojektet framgår att 270,8 miljoner kronor anvisats för projektet till vattenfallsverket från investeringsanslaget Kraftstationer m. m. fr. o. m. budgetåret 1963/64. Dessa medel har ställts till verkets förfogande utan förräntningsoch amorteringsskyldighet. För att göra det möjligt för verket att omedelbart skriva av investeringarna i Marviken utan inverkan på rörelseresultatet, har motsvarande avskrivningsanslag anvisats på driftbudgeten. Dessutom har till vattenfallsverket för budgetåret 1969/70 anvisats ett extra avskrivningsanslag med 35 miljoner kronor för forskningsoch utvecklingskostnader på atomenergiområdet som verket tidigare belastats med i högre grad än enskilda kraftföretag. Härav har 16,2 miljoner kronor hänförts till Marvikenprojektet. Verket har därför numera i sina av- skrivningsplaner inte kvar någon del av anskaffningsvärdet för den tillämnade atomkraftstationen i Marviken. Under perioden 1963—1969 skrev vattenfallsverket på sedvanligt sätt av ca 3,5 miljoner kronor för projekteringsoch utvecklingskostnader som hänförde sig till tiden före år 1965. Detta är de enda avskrivningar med någon skatteeffekt som ägt rum. De motsvarar en kommunalskatteeffekt på ca 90 000 kronor per år eller för hela sjuårsperioden ca 630 000 kronor. Med hänsyn till de erfarenheter verket får anses ha vunnit av sitt deltagande i Marvikenprojektet finner jag det inte motiverat att vidta särskilda åtgärder i skattehänseende för de relativt obetydliga kostnader vattenfallsverket skrivit av för investeringarna i Marviken. | herr talman jag vill gärna inleda denna debatt om avveckling av marvikenprojektet med att uttrycka min uppskattning av det sätt på vilket debatten förs i denna kammare i dag jektet framstod som det ofrånkomliga beslutet var det en naturlig ambition för industridepartementet och för mig personligen att göra en ordentlig genomgång av hela den process som lett fram till den situation vi nu befinner oss i ambitionen med vitboken var just att försöka återskapa de situationer i vilka de avgörande besluten fattades vitboken är icke en partsinlaga det är givetvis svårt för dem som är ansvariga för en publikation att avgöra i vilken grad den avsedda objektiviteten också blir förverkligad naturligtvis kan man alltid omedvetet halka in i en subjektivitet därför är jag glad att vitbokens ambitioner uppfattats på det sätt som man gjort här i debatten i dag jag tror också att vad jag kommer att säga under den fortsatta debatten här kommer att visa att vi alla i stort sett dragit om icke helt identiska så dock likartade slutsatser det är inte min avsikt att hålla ett särskilt långt anförande i dag just mot bakgrund av att enigheten i bedömningen i verkligheten är stor man kan säga att denna debatt på det sättet i grunden ansluter sig till den typ av debatter som vi haft under hela atomprogrammets utveckling den debatten har i långt högre grad än vad allmänheten har klart för sig präglats av en betydande nästan fullständig enighet i detta hus jag skall inledningsvis något kommentera och komplettera uppgifterna om det aktuella beslut som vi just nu skall fatta nämligen om avvecklingen av marvikenprojektet som ett tungvattenprojekt naturligtvis innebar de tekniska svårigheter som kom fram vid provdriften och vilka som framgår av det redovisade materialet skulle ha krävt ganska omfattande ombyggnadsoch omkonstruktionsarbeten ett allvarligt bakslag men dessa svårigheter utgör ändå inte det enda eller ens det vikti gaste skälet till beslutet att nu avbryta arbetet med projektet jag tror att de förhållanden som är väsentliga för att man skall kunna förstå den aktuella situationen på atomenergiområdet inte tillräckligt uppmärksammats i debatten därför skall jag något utveckla motiven för vårt förslag varom vi alltså är eniga att avveckla projektet de beräkningar som gjorts av atomenergi och vattenfall innebär att kostnaderna för att bringa den nuvarande anläggningen i ett driftdugligt skick skulle uppgå till cirka förtio miljoner kronor utöver de tidigare anvisade medlen om cirka femhundra miljoner kronor dessa arbeten skulle ta ytterligare cirka tre år jag skulle vilja påstå att varken merkostnaderna eller förseningen på tre år i och för sig skulle ha behövt utesluta ett fullföljande av projektet det är åtskilliga utländska projekt av motsvarande karaktär som har drabbats av väsentligt större svårigheter än marviken utan att det lett till nedläggning just därför är förslaget att nedlägga marviken föremål för åtskillig internationell uppmärksamhet det har väckt förvåning att vi har föreslagit att beslut fattas om att avbryta ett projekt som står så nära sin fullbordan i många andra länder skulle också sannolikt den nationella prestigen ha lett till att man hade fullföljt projektet jag nämner detta utan att därför mena att vi behöver förhäva oss att atomenergi och vattenfall kommit fram till en gemensam rekommendation att projektet bör avbrytas kort tid efter det att den tekniska analysen avslutats har följande bakgrund de närmaste årens utbyggnad med lättvattenreaktorer kommer att anstränga våra begränsade forskningsoch utvecklingsresurser till det yttersta jag vill understryka att de resurser som vi i dagsläget satsar på detta område är ytterst begränsade internationellt sett och i förhållande till de uppgifter vi står inför när det gäller lättvatten reaktorernas exploaterande och inlemmande i vårt kraftsystem vi har i vårt land inte råd att följa alternativa utvecklingslinjer även om de i och för sig är intressanta alternativa utvecklingslinjer ingår som bekant i de ledande atomenergiländernas program men vi har inte råd till det om vi skulle följa olika alternativ med de begränsade resurser som vi har till förfogande skulle vi riskera att vårt huvudmål misslyckades ett fullföljande i dag av marvikenprojektet skulle ha varit motiverat bara om ett fullföljande kunde beräknas ge ytterligare viktiga erfarenheter för utvecklingen av vattenreaktorer i allmänhet enligt både atomenergis och vattenfalls bedömning har projektet redan fullgjort sin avgörande uppgift jag kommer tillbaka härtill senare enligt vattenfalls bedömning och det är en bedömning som det inte finns något skäl att ifrågasätta är det inte heller från kraftproduktionssynpunkt motiverat att rekommendera ett fullföljande av marvikenprojektet som ett tungvattenprojekt det råder enighet mellan huvudmännen för projektet om hur de befintliga anläggningarna skall kunna användas en ombyggnad till en oljeeldad anläggning ger betydande fördelar vi kan använda den befintliga turbingeneratorn och en del av vattenfalls investeringar i marviken kan bli förräntade om detta råder full enighet också i utskottet och jag behöver därför inte uppehålla mig vid den frågan det är en annan fråga som med rätta tillmäts stor betydelse och som det därför kanske kan finnas skäl att i största korthet beröra jag tänker på de farhågor som framförts om att marviken som en oljeeldad kraftstation och det är ju det dagens beslut gäller skulle få allvarliga konsekvenser för miljön det framgår av propositionen och det är en självklarhet att ombyggnaden kommer att prövas i precis den ordning som miljöskyddslagen anger genom att platsvalet av marvi ken ursprungligen skedde för en atomkraftstation och därigenom utsattes för de mycket stränga krav som en sådan station måste fylla finns all anledning anta att platsen är lämplig för det ändamål som nu är aktuellt jag vill särskilt påpeka att recipientförhållandena är ovanligt väl kartlagda de undersökningar som bedrivits i tio års tid angående frågan om en eventuell ytterligare utbyggnad av marviken i framtiden med ännu ett aggregat får vi ta upp i ett senare och ett större sammanhang den frågan påverkas på intet sätt av ställningstagandet till den nu aktuella ombyggnaden som i sig själv är tillräckligt motiverad att genomföras oavsett om den kan tillföras flera aggregat senare eller inte frågan om vilka åtgärder som skall vidtas i den situation som nu uppkommit i marviken framstår som ganska klar och jag konstaterar att utskottet i det avseendet också ställt sig enhälligt bakom propositionens förslag men i motionerna och också i den debatt vi har här i dag har vissa frågor tagits upp som visserligen saknar direkt betydelse för de beslut vi just nu skall fatta men som är av stort allmänt intresse det är den diskussion som vi nu återupplever diskussionen om marvikenprojektets berättigande som sådant och de erfarenheter av teknisk och organisatorisk natur som projektet gett det var för att ge underlag för den typen av marvikendiskussion som vi gav ut den vitbok som det hänvisas till både i utskottsutlåtandet och i debatten i dag jag beklagar bara att denna vitbok inte kom ut tidigare än som skedde jag kan försäkra kammarens ledamöter att vi gjorde alla ansträngningar att få ut den snabbare än som visade sig vara möjligt men sedan en vecka föreligger den i sitt fullständiga skick och varje riksdagsledamot har erhållit ett exemplar av den i förordet har jag utförligt angett min syn på den svenska atomenergipolitiken i allmänhet och på marvikenprojektet i synnerhet det finns inget skäl att upprepa allt iag sagt i förordet därför är det bara några punkter jag skall ta upp för att de återkommit i debatten i dag jag vill peka på att den enligt min mening helt grundläggande frågan vid bedömningen av marvikenprojektets berättigande eller icke berättigande är frågan om behovet att uppföra en anläggning i marvikens storleksklass som ett mellanled mellan ågesta och de senare kommersiella anläggningarna just den frågan som är den industripolitiskt centrala frågan när det gäller marviken var föremål för ytterst ingående överväganden under åren etttusen niohundrasextioett och etttusen niohundrasextiotvå som framgår av vitboken diskuterades då olika möjligheter att uppnå den självständiga industriella kompetens som utgjorde ett av atomenergiprogrammets huvudmål nu i efterhand understryker de förändringar som vidtagits i atompolitiken under de senare åren ytterligare att det industripolitiska målet i dag är atomenergiprogrammets huvudmål när man etttusen niohundrasextioett och etttusen niohundrasextiotvå diskuterade frågan om nödvändigheten och önskvärdheten av att ha ett projekt av marvikens storleksklass framförde vissa experter som ett alternativ till marviken och det marviken som då diskuterades var inte det marviken som det senare blev utan en tryckvattenversion att man för att nå det givna industripolitiska målet skulle kunna nöja sig med en mindre experimentell tungvattenreaktor av kokartyp det alternativet ansågs både av industrin och av atomdelegationens majoritet som helt otillräckligt för att ge de erfarenheter av projektering och tillverkning i stor skala som krävs med hänsyn till den industriella målsättningen den bedömningen och det ställningstagandet delades av regeringen och principbeslutet våren etttusen niohundrasextiotvå om att uppföra marviken fattades också av en enhällig riksdag jag menar att detta var det helt avgörande ställningstagandet i marvikenfrågan nämligen beslutet att i och för sig ha ett projekt av denna storleksklass jag tycker att detta i någon mån kommit bort i debatten om marviken i dag är vi alla i den situationen att frestelsen till efterklokhet ofta är stor men jag tror knappast att någon med erfarenhet av industriellt utvecklingsarbete på detta område ens i den mest extrema efterklokhet i dag vill bestrida att just den bedömningen utifrån den givna målsättningen var en riktig bedömning föreställningen att man hade kunnat hoppa över det led i utvecklingen mot en självständig tillverkning av kommersiella reaktorer i vårt land som just marviken utgjorde saknar varje stöd i såväl svenska som utländska erfarenheter när vi nu har upplevt genombrottet för lättvattenreaktorer det genombrott som alitså skedde under åren efter etttusen niohundrasextiotvå och etttusen niohundrasextiotre års beslut kan det vara naturligt att beklaga att marviken inte blev ett lättvattenreaktorprojekt man säger att ett studium av internationell marknadsutveckling vid denna tid skulle ha lett till att det svenska utvecklingsprogrammet tidigare hade lagts över på lättvattenteknik om vi ser tillbaka på det som är hela syftet med vitboken nämligen att försöka bedöma besluten utifrån de målsättningar och den uppfattning av verkligheten som förelåg när man fattade besluten så tror jag att en sådan uppläggning etttusen niohundrasextiotvå etttusen niohundrasextiotre av marvikenprojektet inte utgjorde någon praktisk möjlighet delvis på grund av den tidigare inriktningen av programmet och vi skall framför allt komma ihåg att etttusen niohundrasextiotvå etttusen niohundrasextiotre var försörjningssituationen beträffande anrikat uran fortfarande utomordentligt oklar såvitt jag känner till framfördes etttusen niohundrasextiotvå etttusen niohundrasextiotre heller inte den tanken det väsentliga nu i efterhand när vi värderar ut marviken är att också tungvattenreaktorn marviken kunde fylla sin huvuduppgift att utgöra mellansteget till kommersiella kraftreaktorer trots att dessa kommersiella kraftreaktorer som bekant blev av lättvattentyp som jag tidigare framhållit är tekniken för vattenreaktorer till stor del gemensam och en övervägande del av erfarenheterna från ågesta och marviken har därför kunnat tillämpas direkt på oskarshamnsverket och de följande svenska lättvattenreaktorprojekten herr johan olsson som tog upp denna fråga sade att asea var kompetent att offerera oskarshamnsverket som en lättvattenreaktor redan etttusen niohundrasextiofem alltså som det förefaller innan erfarenheterna av marviken kunnat utnyttjas det är riktigt men den kompetensen förutsatte i sin tur leverantörsansvaret och arbetet med marvikenreaktorn det förhållandet att asea så pass tidigt som etttusen niohundrasextiofem var kompetent är således inte någon dementi på det samband som föreligger mellan marviken och oskarshamn trots att projekten alltså i sitt färdigställande kom att närma sig varandra i tiden under drygt ett år efter principbeslutet om marviken etttusen niohundrasextiotvå bedrevs ett intensivt utredningsarbete om att uppföra reaktorn som kokarreaktor med den numera berömda interna nukleära överhettningen alltså att övergå från tryckvattenreaktortypen till en kokarreaktor när man tog steget att lämna tryckvattenversionen som hade inneburit en förstoring huvudsakligen av ågestareaktorn alltså en teknik som man då behärskade och övergav detta mindre ambitiösa utvecklingssteg och gick över till en så avancerad konstruktion som den man valde innebar det ett mycket högre risktagande än det tidigare beslutet jag tror det kan vara sköl att erinra om att man när beslutet fattades var enig om den nya uppläggningen särskilt från aseas sida framhölls att kokartypen hade större utvecklingspotential intresset för överhettningen betingades bland annat av vilket också framgår av det material som är redovisat i vitboken att en ledande amerikansk tillverkare vid denna tidpunkt räknade med att marknadsföra lättvattenreaktorer med överhettning under de år som närmast följde efter ang avveckling av marvikenprojektet etttusen niohundrasextiotre års beslut om att övergå till kokarversionen uppstod på sina håll tvckan om den valda utformningens lämplighet och om tungvattenreaktorns framtidsutsikter över huvud från vattenfallsstyrelsens sida framfördes kritiken öppet jag tror att det framför allt var herr johan olsson som hänvisade till vattenfallsstyrelsens mycket klara kritik i promemorior särskilt under våren etttusen niohundrasextiofyra som så att säga var den avgörande tidpunkten för att påverka den framtida utvecklingen men det var inte bara från vattenfallsstyrelsen som kritik framfördes öppet utan vi vet också att teknikerkretsar inom atomenergi och andra engagerade företag haft en kritisk inställning till projektet nu efteråt kan sägas att kritikerna har fått rätt men vi bör inte glömma när vi ser tillbaka på denna tid att det i och för sig inte alls är någonting egendomligt att den tekniska opinionen kring ett avancerat projekt är delad också i de företag som har det direkta ansvaret det skulle snarare varit egendomligt om det icke hade rått delade meningar kring ett så avancerat projekt som marviken nu utvecklades till att bli vi bör komma ihåg att det också hade rått mycket delade meningar om ågestaverket av denna anledning skedde hösten etttusen niohundrasextiofyra en förnyad ingående prövning inom atomdelegationen och den ledde på nytt fram till en enhällig rekommendation att fullfölja projektet jag anser att det är viktigt att vi har klart för oss att denna enighet uppnåddes i full vetskap om att det var en betydande risk som man tog men man sade att man tog dessa risker därför att man samtidigt såg så stora potentiella vinster i projektet dessutom skulle en omläggning av projektet som då redan hade upphandlats vi var långt framme på hösten etttusen niohundrasextiofyra lett till ytterligare förseningar som skulle ha vållat stora svårigheter för de engagerade företagen vad jag nu säger om att man var medveten om risktagandet är icke en efterrationalisering medvetandet om att man ang avveckling av marvikenprojektet faktiskt gav sig in på starkt ökade risker avspeglade sig också i att investeringsanslagen till projektet omedelbart avskrevs genom särskilda anslag på driftbudgeten jag har sagt detta för att markera att de avgörande besluten i marvikenfrågan fattades efter noggranna överväganden under medverkan av alla berörda parter och med kännedom om de tekniska och ekonomiska risker som man löpte dessa risker var man emellertid beredd att acceptera med hänsyn till att marvikenprojektet i sin avancerade version ansågs kunna bättre än något annat tillgängligt alternativ leda till det industripolitiska målet det är därför min bestämda uppfattning att någon allvarlig kritik icke kan riktas mot de grundläggande besluten i marvikenfrågan under åren etttusen niohundrasextioett etttusen niohundrasextiofyra om man nämligen utgår från den situation som då rådde med utgångspunkt från dagens erfarenheter kan vi för det första konstatera att vi i vårt land liksom på andra håll i världen allvarligt underskattade de tekniska svårigheterna och att arbetet därför kom att läggas upp alltför ambitiöst vi kan för det andra konstatera att underlaget för tungvattenreaktorer av kokartyp och särskilt för den nukleära överhettningen på vissa punkter visat sig otillräckligt när vi betraktar marviken tror jag att vi bör vara litet försiktiga med att inta en självplågarattityd och säga att detta är ett fruktansvärt fiasko det finns vad jag vill kalla en enkel vulgäropinion för vilken den bedömningen av marviken är ett faktum det är klart att jag talar om detta utifrån en privilegierad position eftersom jag själv icke var ansvarig för dessa beslut därför är en viss grad av objektivitet inte någon större prestation jag tycker emellertid att det skymtade i de föregående talarnas anföranden att vi här har gjort ett fruktansvärt misstag som vi solidariskt får ta på oss ansvaret för vi skall inte sade man leta efter syndabockar jag tycker att det är vär defullt att detta kommit fram den här frågan är alltför komplicerad och alltför allvarlig för att kunna diskuteras i termer sådana som personliga syndabockar låt mig säga att det är grundfel att likställa marviken med regalskeppet wasa det är missvisande av två orsaker för det första är marviken icke ett misslyckande mätt utifrån de effekter som projektet har haft på vår industriella utveckling inom reaktorområdet för det andra det var en synpunkt som kom fram flera gånger och jag är glad över att den kom fram så klart kanske allra tydligast hos herr ottosson finns det många marviken i vårt land i statlig industri och i privat industri vi måste vara beredda att acceptera risken att göra felsatsningar vi kan aldrig döma ut ett projekt därför att det tekniskt har misslyckats skulle vi sätta så starka spärrar på oss själva när vi skall fatta beslut eller lägga sådana föreskrifter på dem till vilka vi delegerar besluten att man inte vågar riskera att göra några misstag då skulle vi stagnera vi skulle låsa utvecklingen jag tycker att det är värdefullt att den principiella synen kom fram så klart och tydligt i de anföranden som hållits här tidigare jag vill bara understryka det ytterligare en gång i den mån kammarens ledamöter känner något behov av det kan jag antyda vad som hänt i fråga om andra länders atomprogram den franska utvecklingen t ex baserades på gaskylda reaktorer med naturligt uran i det landet har man helt fått överge sin grundläggande utvecklingslinje och gjort det på ett mycket sent stadium man har då hamnat i en industriell situation där man icke haft några egna konkurrenskraftiga alternativ utan blivit hänvisad till utländska licenser för lättvattenreaktorer arbetet med ett mycket stort antal reaktorsystem ute i världen har avbrutits arbetet med en gaskyld grafitreaktor i usa avbröts strax innan reaktorn var färdigställd den franska gaskylda tung vattenreaktorn råkade efter en kort tids provdrift i svårigheter och det är ovisst om den kommer att tas i drift igen den schweiziska gaskylda tungvattenreaktorn råkade ut för ett bränslehaveri och kommer icke att sättas i stånd alla nationer har råkat ut för besvikelser och motgångar när det gäller reaktorkonstruktioner det är alltså ingalunda någon unik svensk upplevelse som vi diskuterar här i dag jag tror faktiskt man kan säga utan att förgylla den svenska prestationen att vi har kommit förhållandevis billigt undan vad jag nu säger är inte avsett som något generellt försvarstal jag har och jag vill understryka det i förordet till vitboken framhållit att det fanns brister i uppläggningen av projektet framför allt i det avseendet att projektet inte var uppdelat i etapper på ett sätt som medgav en successiv utvärdering av projektet under dess utveckling med bevarad tillgång till alternativa lösningar de tekniska oklarheterna var stora det var alla beslutsfattarna helt medvetna om vilket jag tidigare har understrukit i ett sådant läge hade det naturligtvis varit önskvärt med en flexibel uppläggning av projektet jag tror att de flesta hade den uppfattningen att en sådan flexibilitet faktiskt förelåg i projektet därigenom att man utgick ifrån att reaktorn skulle kunna drivas också utan överhettning med mättad ånga om överhettningen inte skulle vara möjlig att genomföra denna flexibilitet visade sig vara mera skenbar än reell helt enkelt därför att införandet av möjligheten till överhettning försvårade och komplicerade hela konstruktionen övergivandet av överhettningen etttusen niohundrasextionio innebar därför inte någon avgörande förenkling när de negativa resultaten av provdriften förelåg fanns bara två alternativ det är den beslutssituationen som vi nu befinner oss i antingen skall vi lägga ner projektet eller fullfölja det genom betydande extra insatser med ett slutresultat som fortfarande är osäkert ang avveckling av marvikenprojektet vad kostnaderna angår jag är fullt medveten om att det är en utomordentligt svårbedömbar fråga hur projektet skulle ha lagts upp för att bevara en större reell handlingsfrihet om man accepterade den mycket ambitiösa målsättning som uppsatts för projektet det är självklart att jag omöjligen kan besvara den frågan jag vill i detta sammanhang meddela det har en direkt anknytning till reservationerna att medarbetarna i marvikenprojektet från de deltagande företagen i samband med avvecklingsbeslutet i våras omedelbart inledde en mycket omfattande rapportering av sina arbetsområden arbete pågår för närvarande inom atombolaget att redigera dessa rapporter till en slutrapport som beräknas vara färdig våren etttusen niohundrasjuttioett och som kommer att bli en teknisk slutrapportering av reaktorprojektet marviken jag utgår ifrån att denna rapport kommer att ges en sådan utformning att den blir av intresse också utanför fackkretsar och att den kan bidra till att belysa just den problematik som jag här har berört som har berörts även av de tidigare talarna och som spelar en viktig roll i reservationernas krav på en kompleitering av vitboken låt mig på den punkten säga att det delvis men inte enbart av tekniska skäl var nödvändigt att begränsa målsättningen för vitboken en begränsning som dessutom klart angivits i förordet som jag här flera gånger har deklarerat blev alltså målsättningen att beskriva och redovisa det material som var tillgängligt för beslutsfattarna under de kritiska skedena av marvikenprojektet däremot har det inte varit vitbokens ambiticn att gå in i hela den tekniska analysen och utvärderingen av marvikenprojektet detta arbete pågår nu när det materialet föreligger hoppas jag det skall vara tillgängligt på ett sätt som är begripligt för oss då kommer den komplettering som här har efterlysts av reservanterna och som har förutsatts vid vitbokens uppläggning här i debatten liksom i vitboken har frågan om informationsoch beslutsprocessen när det gäller stora utvecklingsprojekt berörts det är naturligt att i dagens debatt i utskottsutlåtandet i motioner och i reservationer framför allt det sista ledet i den processen har uppmärksammats det vill säga frågan om riksdagens möjligheter att skaffa sig ett tillfredsställande underlag för besluten i tekniskt komplicerade frågor jag skall inte nu gå in på det problemet men jag vill hänvisa till att det icke är första gången som denna fråga tas upp i riksdagen frågan togs upp år etttusen niohundrasextioåtta i anledning av motioner frågan om på vilket sätt riksdagen skall kunna få ett säkrare underlag för sina beslut i tekniskt komplicerade frågor hänvisades den gången av konstitutionsutskottet i utskottets utlåtande nr trettioåtta till grundlagberedningen det betyder att frågan om möjligheter att delta i förberedelserna för riksdagsbeslut i ärenden av detta slag har hänvisats till den instans som såvitt jag kan förstå från riksdagens synpunkt måste betraktas som den mest kompetenta instansen nämligen grundlagberedningen av dessa båda skäl har såvitt jag kan bedöma utskottsmajoriteten mycket starka skäl för sin uppfattning att de syften som motionärerna är angelägna om syften som vi principiellt alla är överens om är väl tillgodosedda eller för att uttrycka mig försiktigare förutsättningar har skapats för att de skall bli tillgodosedda låt mig göra ett tillägg på den här punkten som jag personligen bedömer som väsentligt enligt min mening är inte den här aspekten på informationsproblemet den viktigaste i detta fall är regering och riksdag till stor del i samma situation det tillkommer inte mig att tala i denna fråga från riksdagens synpunkt jag tror att det är riktigare att andra ledamöter av kammaren än jag gör det däremot kan jag ta upp problemet från kunglig majestäts synpunkt jag menar att problemet är precis detsam ma för båda parter jag tror nämligen inte att det är vare sig möjligt eller ens djupare sett önskvärt att kunglig majestät jag vill gärna tillägga att detta gäller även riksdagen inriktar sina ansträngningar i dessa frågor på att skaffa sig det underlag som krävs för att kunna göra en självständig bedömning av ett stort tekniskt projekt som jag ser det måste det vara regeringens och riksdagens uppgift att ange målsättningen och de ekonomiska ramarna det är där det politiska ansvaret för både regering och riksdag ligger men ansvaret för själva verkställigheten skall ligga på de organ som besitter den erforderliga sakkunskapen detta är inte uttryck för någon överdriven experttro från min sida utan jag säger detta därför att jag är medveten om att en mycket farlig effekt skulle bli följden ifall vi flyttade över beslutsprocessen i sådana här frågor i än större utsträckning till regering och riksdag jag vill gärna säga att jag som regeringsledamot upplever att alltför många beslut av denna art redan ligger hos kunglig majestät risken är nämligen den att om vi försöker lösa de problem som vi i dag diskuterar genom att lägga den ena kontrollinstansen ovanpå den andra kunglig majestät har sin och riksdagen har sin så kan detta medföra att ansvaret hos de kompetenta organen tunnas ut och vi för deras vidkommande i stället skapar en benägenhet att hänskjuta svåra tekniska avgöranden till regering och riksdag jag tror uppriktigt sagt ärade kammarledamöter att det inte är bra att ge de kompetenta organen den möjligheten att själva avbörda sig sitt ansvar och skjuta det på kunglig majestät och riksdagen det är inte bra för vare sig kunglig majestät eller riksdagen och inte heller för de organ som har och bör ha ansvaret och som kan grunda det på en egen teknisk kompetens utifrån den grundsynen har de senaste årens omorganisation av atomenergiarbetet ägt rum vi har därvid främst sökt att inom de organ som ansvarar för utvecklingsarbetet det vill säga i detta fall ab atomenergi skapa lämpliga former för information planering och beslutsfattande jag skall inte gå in på denna fråga i detalj eftersom den är redovisad i vitboken här vill jag endast erinra om att bolagets förstatligande år etttusen niohundrasextionio ledde till en rekonstruktion av styrelsen som för övrigt innebär att även riksdagen numera är representerad i styrelsen planeringen av bolagets verksamhet sker under medverkan av ett programråd i vilket ingår ledande tekniska experter från industrier och kraftföretag jag tycker också att det är viktigt mot bakgrund av den debatt som ägt rum att framhålla att det har förts diskussioner om nya former för information och samråd inom företaget i linje med de allmänna strävandena mot ökad företagsdemokrati i de statliga liksom i de privata företagen sedan flera år har atombolaget haft kommittéer för förtroligt samråd mellan personal och bolagsiledning och nyligen har vilket också offentliggjordes för någon vecka sedan representanter för personalens organisationer utsetts att ingå i bolagets direktion jag tror således att det vore fel om vi lyfte av ansvaret från det ansvariga organet finner vi att det ansvariga organet icke fungerar som vi önskar är lösningen inte att befria organet från ansvar utan att förbättra organets funktionsduglighet jag vill alltså sammanfattningsvis framhålla att marvikenprojektet trots den alltför höga ambitionsnivån och trots de brister i uppläggningen av arbetet som vi i dag kan konstatera har utgjort ett viktigt och till och med ett nödvändigt led i vårt atomenergiprogram de misstag som har gjorts och som utan tvivel har medfört betydande kostnader har som jag antytt haft sin motsvarighet också i andra länder nämligen alla de länder där man har försökt driva ett självständigt utbyggnadsprogram och inte kunnat bygga på en ang avveckling av marvikenprojektet redan etablerad teknik de tekniska erfarenheter som projektet givit har till övervägande del kunnat nyttiggöras och nyttiggöres alltså i dag därför ärade kammarledamöter är det fel att säga att marviken är ett kapsejsat och misslyckat projekt de mera allmänna erfarenheter av organisation och beslutsfattande som projektet givit har beaktats under de senaste årens omläggning av atomenergiprogrammet arbetet med att utnyttja och vidareutveckla erfarenheterna av marvikenprojektet är inte alls avslutat utan det pågår jag ser herr talman denna debatt i kammaren i dag som ett led i detta arbete jag vill gärna åter understryka den glädje och tacksamhet som jag känner över att denna debatt förs utifrån den gemensamma målsättningen att vi alla har den största glädjen av att försöka så utnyttja de erfarenheter vi vunnit att vi i framtiden verkligen kan tillgodogöra oss dem det är framtiden som är vår uppgift och det förflutna är intressant i den mån som det lär oss någonting om framtiden herr talman jag har bett att i detta sammanhang få besvara en interpellation som har ett samband med marvikenprojektet herr karl pettersson har frågat mig dels om jag är beredd att i samband med behandlingen i riksdagen av kunglig majestäts förslag om avveckling av marvikenprojektet lämna en redogörelse över statens vattenfallsverks avskrivning för investeringar i marvikenprojektet dels om jag vill redovisa huruvida sådana avskrivningar påverkat statens vattenfallsverks redovisning av rörelseöverskott från kraftverksrörelse till kommuner och landsting för kommunal beskattning dels om jag är beredd att medverka till att sådana avskrivningar i det fall sådana företagits som påverkat rörelseresultatet från kraftverksrörelse kan få upptagas till kommunal beskattning till vederbörande kommuner och landsting eventuellt i form av eftertaxering i samband med diskussionerna i slutet av etttusen niohundrafemtiotalet om det svenska atomenergiprogrammets uppläggning gjorde vattenfallsverket från sina utgångspunkter den bedömningen att atomkraften på ekonomiska grunder inte skulle kunna konkurrera med de konventionella kraftslagen inom verkets produktionssystem förrän vid mitten av etttusen niohundrasjuttiotalet verket ansåg det dock angeläget att dessförinnan ha erfarenhet av uppförande och drift av en atomkraftanläggning i full skala när statsmakterna sedermera uttalade som ett önskemål att arbetet med marvikens kraftstation med tungvattenreaktor skulle inriktas på ett färdigställande under år etttusen niohundrasextiosju förklarade sig vattenfallsverket därför villigt att på sedvanligt sätt bära den räntabla delen av anläggningskostnaden med tilllägg för ett belopp som motsvarade det värde verket som kraftföretag kunde anse sig ha av vunna erfarenheter den resterande delen av vattenfallsverkets investeringar i marviken förutsatte verket skulle ställas till förfogande utan förräntningsoch amorteringsskyldighet av propositionen om avveckling av marviksprojektet framgår att tvåhundrasjuttio åtta miljoner kronor anvisats för projektet till vattenfallsverket från investeringsanslaget kraftstationer med mera fr o m budgetåret etttusen niohundrasextiotre sextiofyra dessa medel har ställts till verkets förfogande utan förräntningsoch amorteringsskyldighet för att göra det möjligt för verket att omedelbart skriva av investeringarna i marviken utan inverkan på rörelseresultatet har motsvarande avskrivningsanslag anvisats på driftbudgeten dessutom har till vattenfallsverket för budgetåret etttusen niohundrasextionio sjuttio anvisats ett extra avskrivningsanslag med trettiofem miljoner kronor för forskningsoch utvecklingskostnader på atomenergiområdet som verket tidigare belastats med i högre grad än enskilda kraftföretag härav har sexton två miljoner kronor hänförts till marvikenprojektet verket har därför numera i sina av skrivningsplaner inte kvar någon del av anskaffningsvärdet för den tillämnade atomkraftstationen i marviken under perioden etttusen niohundrasextiotre etttusen niohundrasextionio skrev vattenfallsverket på sedvanligt sätt av ca tre fem miljoner kronor för projekteringsoch utvecklingskostnader som hänförde sig till tiden före år etttusen niohundrasextiofem detta är de enda avskrivningar med någon skatteeffekt som ägt rum de motsvarar en kommunalskatteeffekt på ca nittiotusen kronor per år eller för hela sjuårsperioden ca sexhundratrettiotusen kronor med hänsyn till de erfarenheter verket får anses ha vunnit av sitt deltagande i marvikenprojektet finner jag det inte motiverat att vidta särskilda åtgärder i skattehänseende för de relativt obetydliga kostnader vattenfallsverket skrivit av för investeringarna i marviken | här talman jag vill gärna inleda den här debatten om propositionen att avveckla marvikenprojektet med att uttrycka en uppskattning av de sätt på vilket vi för den här debatten i kammaren i dag när avvecklingen av marvienprojekte framstod som den ofrånkomliga det ofrånkomliga beslutet så var det en naturlig ambition för inklusidepartementett och för mig personligen att göra en ordentlig genomgång av hela den process som har lett fram till den situation där vi i dag befinner oss och ambitionen med vitboken det var just att försöka återskapa de situationer i vilka de avgörande besluten fattades vitboken är icke en partsinlaga det är klart det ä altid svårt för dem som är ansvariga för en publikation att själva avgöra i vilken grad den avsiktliga objektiviteten också blir förverkligad fö det är u självklart att man kan alltid halka in omedvetet i en subjektivitet just därför är jag glad att vitbokens ambitioner har uppfattats på det sätt som har gjorts här i debatten i dag och jag tror också att vad jag kommer att säga här och den fortsatta debatten kommer att visa att i stort sett så har vi alla dragit om icket helt identiska så i alla fall i hög grad likartade slutsatser det är inte min avsikt att hålla ett särskilt långt anförande i dag just mot bakgrund av att i verkligheten är enigheten i bedömningen stor och egentligen kan man ju säga att på det sättet ansluter sig den här debatten i grunden till den typ av debatt som vi har haft under hela atomprogrammets utveckling som ju i långt högre grad än vad kanske allmänheten har klart för sig i verkligheten ju har präglats av en betydande nästan fullständig enighet i det här huset jag ska inledningsvis något kommentera och komplettera uppgifterna om det aktuella beslutet som vi ju just nu ska gå att fatta beslut om nämligen avvecklingen av marvikenprojektett avvecklingen av marvikerprojektet som ett tungvattenprojekt naturligtvis var de tekniska svårigheter som kom fram vid provdriften och som vi skulle ha krävt som framgår av det redovisade materialet ganska omfattande ombyggnader och omkonstruktionsarbete tde innebar naturligtvis ett allvarligt bakslag men ändå är det inte de svårigheterna som utgör det enda eller ens det viktigaste skälet till beslutet att nu avbryta arbetet med projektet jag tror att i förhållandet som är väsentligt för att förstå vår aktuella situation på automenergiområdet inte tillräckligt har uppmärksammats i debatten och jag ska därför något utveckla motiven för vårt förslag om vilket vi alltså är eniga här om att avveckla projektett de beräkningar som har gjorts av automenergi och vattenfall de innebär att kostnaderna för att bringa den nuvarande anläggningen i ett driftdugligt skick dom kostnaden beräknas uppgå till cirka fyrtio miljoner kronor utöver de tidigare anvisade medlen av cirka femhundra miljoner och de arbeterna skulle ta ytterligare cirka tre år sku villja påstå att varken merkostnaderna eller förseningen på tre år i och för sig skulle utesluta ett fullföljande av projektet re åtskilliga utländska projekt har motsvarande karaktär som har drabbats av väsentligt större svårigheter än marviken utan att det har lett till en nedläggning just därför är beslutet att nedlägga marviken föremål för åtskillig internationell uppmärksamhet det har väckt förvåning att vi har beslutat eller att vi alltså har föreslagit att besluta att avbryta ett projekt som står så nära sin fullbordad jag tror britan att vi därför förhäva oss i många andra länder skulle sannolikt den nationella prestigen ha lett till att man hade fullföljt projektet när ändå automenergi och vattenfall har kommit fram till en gemensam rekommendation om att projektet bör avbrytas kort tid efter det att den tekniska analysen avslutats har följande bakgrund de närmaste årens utbyggnad med lättvattenreaktorer kommer att anstränga våra begränsade forsknings och utvecklingsresurser till det yttersta och jag vill understryka att de resurser som vi i dagsläget satsar på det här området de är internationellt och i förhållande till de uppgifter vi står inför när det gäller lättvattenreaktorernas exploatering och inlämmande i vårt kraftsystem de är ytterst begränsade vi har inte råd att fälja i vårt land alternativa utvecklingslinjer även om de i och för sig är intressanta och de ingår som bekant i de ledande atovändasiländernas program vi har inte råd att göra det för skulle vi göra det med de resurser som vi nu har så riskerar vi nämligen att vårt huvudmål kan misslyckas ett fullföljande i dag om arvikenprojektet skulle ha varit motiverat bara om ett fullföljande kunde beräknas ge ytterligare viktiga erfarenheter för utvecklingen av vattenreaktorer i allmänhet enligt både atomenergis och vattenfalls bedömning har projektet redan fullgjort sin avgörande uppgift och jag kommer tillbaka till den sedan och inhon är inte heller ifrån kraftproduktionssynpunkt det är motiverat att färdigställa tungvattenreaktorn soom enligt vattenfalls bedömning och det är en bedömning som det inte finns något skäl att ifrågasätta tungvattenreaktorn skulle få en låg drifttillgänglighet jämfört med en kommersiell produktionsanläggning så kan vi alltså inte heller ur kraftproduktionssynpunkt motivera ett fullföljande av marvikenprojektet som ett tungvattenprojekt det råder enihet om hde befintliga anläggningarna ska användas de låder enhet är de mellan huvudmännen för projektet en ombyggnad till en oljeeldad anläggning ger betydande fördelar vi kan använda den befintliga turbingeneratorn och en del av vattenfalls investeringar i marviken kan bli föräntade om detta råder full enghet också i utskottsutlåtandet och jag behöver inte uppehålla mig vid frågan här men det kanske kan vara skäl att eftersom deär frågan tillmäts med detta stor vikt att i största korthet beröra de farhågor som framförts om att marviken som en oljeeldad kraftstation vidd dagens beslut gäller att stationen i det utformandet skulle få allvarliga konsekvenser för miljön det framtas i propositionen ochdet är en självklarhet att ombyggnaden kommer att prövas i precis den ordning som miljöskyddslagen anger genom platsvalet av marviken ursprungligen skedde för en automkraftsation och därigenom utsattes för mycket stränga krav som en sådan station måste fylla så finns det all anledning att anta att platsen är lämplig för de ändamål som nu är aktuellt och jag vill särskilt påpeka att resipientförhållandena är ovanligt väl klarkartlagda genom de undersökningar som nu bedrivits i tio års tid frågan om en eventuell framtida ytterligare utbyggnad i malviken med ännu ett aggregat det får vi ta upp i ett senare och i ett större sammanhang och den frågan påverkas på intet sätt av ställningstagandet till den nu aktuella ombyggnaden som i sig själv är tillräckligt motiverad för att genomföras oavsett om den kan tillföras fler fler aggregat senare eller inte frågan om vilka åtgärder som bör vidtas i den situation som nu uppkommit i marviken framstår alltså som ganska klar och jag konstaterar att utskottet i det avseendet också har ställt sig enhälligt bakom propositionens förslag men i motionerna och också i den debatt som vi har här i dag har vissa frågor tagits upp som visserligen saknar direkt betydelse för de beslut som vi just nu ska fatta men som är av stort allmänt intresse och den e den diskussion som vi u återupplever diskussionen om marviktensprojektets berättigande som sådant och på de erfarenheter av teknisk och organisatorisk natur som projektet har gett det var för att ge underlag för den typen av smarvilken diskussion som vi gav ut den vitbok som har förekommit hänvisas till både utgångsutlåtandet och i debatten i dag jag beklagar bara att denna vitbok inte kom ut tidigare än vad den skedde kan bara försäkra kammarens ledamöter att vi gjorde alla ansträngningar att få ut den snabbare än vad de sedan visade sig vara möjligt men som sagt var de sean en vecka tillbaka föreligger den i sitt fullständiga skick och varje riksdagsledamot har direkt erhållit ett exemplar av dem i förordet har jag rätt utfälligt angett min syn på den svenska atomenergipolitiken i allmänhet och på marvikenprojektet i synnerhet och det finns inte skäl för mig att upprepa allt vad jag sagt i förordet och därför är det bara några punkter som jag ska ta upp därför att de har återkommit i debatten i dag då vill jag peka på att den enligt min mening helt grundläggande frågan vid bedömningen av marvikensprojektets berättigande eller icke berättigande det gäller frågan om behovet av att i och frisig uppföra en anläggning i marvikens storleksklass som ett mellanled emellan ågesta och de senare kommersiella anläggningarna just den frågan som är den industripolitiskt centrala frågan när det gäller magviken den var föremål för ytterst ingående överväganden under åren nittonhundrasextioett och nittonhundrasextiotvå som framgår av vitboken diskuterades då olika möjligheter att uppnå den självständiga industriella kompetens som utgjorde ett av automenergiprogrammets huvudmål och jag vill säga att nu i efterhand så framstår det och de förändringar som har vidtagits i autompolitik under de senare åren understryker detta ytterligare att det industripolitiska målet är i dag atomenergiprogrammets huvudmål när man diskuterade denna fråga sextioett sextiotvå alltså frågan om nödvändigheten och önskvärdheten av att i och för sig ha ett projekt av marvikens storleksklass så framfördes som ett alternativ till marviken och de marvicken som då diskuterades rekre sextiotvå det var inte det marviken som det senare blev utan det var ju en tryckvattenverson då var det vissa experter som framförde åsikten att man skulle för att nå det givna industripolitiska målet kunna nöja sig med en mindre experimentell tungvattenreaktor av kokartyp det alternativet ansågs både av industrin och av atomdelegationens majoritet som helt otillräckligt för att ge de erfarenheter av projektering och tillverkning i stor skala som krävs med hänsyn till den industriella målsättningen och den bedömningen och det ställningstagandet de delades av regeringen och principbeslutet våren nittohundrasextiotvå om att uppföra marviken fattades också av en enhällig riksdag och jag menar att detta är de helt avgörande ställningstagande till marviken nämligen beslutet att i och för sig ha ett projekt av denna storleksklass och lite grann har de tycker jag kommit bort i debatten om arviken jag tror knappast att någon med erfarenhet av industriellt utvecklingsarbete på det här området i dag och i och för sig är vi alla i den situationen i dag att efterklokhetens frestelse ofta är stor men jag tror inte att någon i dag ens i den mest extrema efterklokhet vill bestrida at just den bedömningen utifrån den givna målsättningen var en riktig bedömningn föreställningen att man hade kunnat hoppa över de led utvecklingen mot en självständig tillverkning av kommersiella reaktorer i detta land som just marviken utgjorde den föreställningen saknar varje stöd i såväl svenska som utländska erfarenheter när vi nu har upplevt genombrottet för lättvattenreaktorer det genombrott som alltså skedde under åren efter nitundrasextiotvå sextiotre års beslut då kan det vara naturligt att beklaga att marviken inte blev ett lättvattenreaktorprojekt man säger att ett studium av den internationella marknadsutvecklingen vid denna tid skulle ha lett till att det svenska utvecklingsprogrammet tidigare hade lagts över på lättvattenteknik nu tror vi om vi flyttar oss tillbaka och de eidet som är hela syftet med vitboken att försöka bedöma besluten utifrån de målsättningar och den uppfattning av verkligheten som förelåg när man fattade besluten så tror jag att en sådan uppläggning sextiotvå sextiotre av arvaktenprojektet inte utgjorde någon praktisk möjlighet dels på grund av den tidigare inriktningen av programmet och vad vi ska komma ihåg att då sextiotvå sextiotre var fortfarande försörjningssituationen beträffande anrika turan utomordentligt oklar och så vitt jag känner till framfördes sextiotvå sextiotre heller inte den tanken det väsentligan nu efterhand när vi värderar ut marviken är att också tungvaktenreaktorn marviken kunde fylla sin huvuduppgift att utgöra mellansteget till kommersiella kraftreaktorer trots att de kommersiella kraftreaktorerna som bekant blev av lättvattentyp som jag tidigare i flera sammanhang har framhållit er tekniken för vattenreaktorer till stor del gemensam och en övervägande del av erfarenheterna från någon stockom arviken har därför kunnat tillämpats direkt på oskarshamnsverket och de följande svenska lättvattenreaktorprojekten och till johan olson som tog up den här frågan anseer att asea var sextiofem alltså kompetent att ofperera oskarshamnsverket som en lättvattenreaktor det är viktigt att de var det men den kompetensen förutsatte i sin tur leveransen och arbetet med marviken reaktorn så att det förhållandet att asera så pass tidigt som nittonhundrasextiofem var kompetent är icke någon dementi på sambandet som föreligger mellan marviken och oskarshamn trots att alltså projekten i sitt färdigställande kom att närma sig varandra i tiden under drygt ett år efter principbeslutet om avvikenitrndra sextiotvå bedrevs ett intensivt utträdningsarbete om att uppföra reaktorn som kokarreaktor med den här berömda numera berömda interna nukliära överhättningen alltså att övergå ifrån tryckvattenreaktortypen till en kokare jaktor när man tog det steget att lämna tryckvattenversionen som ju hade inneburit en uppförstoring huvudsakligen av ågestareaktorn alltså en teknik som man då behärskade och övergav detta sa mindre ambitiösa utvecklingssteg och gick över till en så avancerad konstruktion som den man valde så innebar det ett mycket högre risktagande än det tidigare beslutet jag tror att det kan vara skäl att ärinram att inte bara att man när beslutet fattades var enig om den nya uppläggningen särskilt från asia sida så framhölls att kokartypen hade större utvecklingspotential och intresset för överhättningen betingades bland annat vilket också framgår av det material som är redovisat i vitboken vid denna tidpunkt av att den ledande amerikansk tillverkare då räknade med att marknadsföra lättvattenreaktorer med överhettning under de år som närmast följde efter sextiotre års beslut att beslutat att övergå till kokare version så uppstod det på sina håll tvekan om den valda utformningens lämplighet och om tungvattenreaktorns framtidsutsikter överhuvudtaget från vattenfalls sida framfördes kritiken öppet tror att vi framför allt var johan olson som hänvisade till vattenfalls mycket klara kritik promemorier från vås framför allt från våren sexti fyra som vas är den avgörande och för den framtida utvecklingen bindlande beslutspunkter men detvar inte bara vattenfall som framförde kritiken öppet utan också vet vi att teknikerkretsar hos atomaenergi och också andra engagerade företag haft en kritisk inställning till projektet och man kan säga nu efteråt så är det kritikerna som har fått rätt men jag tror att det är vi ska inte glömma när vi ser tillbaka på den här tiden att det i och för sig inte alls är något egendomligt att den tekniska opinionen kring ett avancerat projekt är delad och är delad också i de företag som har det direkta ansvaret det skulle snarare vara egendomligt om det icke hade rått delade meningar kring ett så avancerat projekt som marviken nu utvecklades till att bli och vi ska också komma ihåg att vi rådde mycket delade meningar också om ogustaverket därför sette hösten sextiofyra en förnyad ingående prövning inom atomdelegationen och den ledde på nytt fram till en enhällig rekommendation att fullfölja projektet och jag tror det är viktigt att vi har klart för oss att när denna enighet uppnåddes så uppnåddes enigheten i full vetskap om att det var ett betydande risktagande som man gav sig in på men som am man tog detta risktagande därför att man samtidigt såg så stora potentiella vinstter iden och dessutom tiden hade gått så långt då hösten sextiofyra att en omläggning av projektet som då redan hade upphandlats skulle ha lett till ytterligare förseningar som skulle ha vållat stora svårigheter för de engagerade företagen detta som jag nu säger att man var medveten om risktagandet det är icke en efterrationalisering vilket framgår bland annat av att medvetandet om att man faktiskt gav sig in på ett starkt ökat risktagande det avspeglade sig också i att investeringsanslagen till projektet skrevs av omedelbart genom särskilda anslag på driftbudgeten jag har sagt det här bara för att markera att de avgörande besluten i marvikenfrågan de fattades efter noggranna överväganden under medverkan av alla berörda parter och med kännedom om de tekniska och ekonomiska risker som man löpte de riskerna var man beredd att acceptera med hänsyn till att marvikaprojektet i sin avancerade version ansågs kunna bättre än något annat tillgängligt alternativ leda till det industripolitiska målet det är därför min bestämda uppfattning att någon allvarlig kritik inte kan riktas mot de grundläggande besluten i marvikenfrågan under åren nitunrasextioett sextiofyra om man nämligen utgår ifrån den situation som då rådde med utgångspunkt från dagens erfarenheter kan vi konstatera för det första att vi i vårt land liksom på andra håll i världen i verkligheten allvarligt underskattade de tekniska svårigheterna och att man därför kom att lägga upp arbetet alltför ambitiöst och dels kan vi också nu för de andra konstatera att underlaget för tungvattenreaktorer av kokartyp och särskilt för den nukliära överhättningen på vissa punkter visat sig otillräckligt jag tror att vi skall när vi betraktar marviken vara lite försiktiga med att i något nästan som jag vill kalla för en självplågare attityd gå och säga att detta är ett fruktansvärt fiasko det finns än enkel uja kallade för bulgäropinion inför vilken ö den bedömningen av marviken är är ett faktum men jag tycker och det är klart att jag talar om detta utifrån en privilligierad position eftersom jag själv icke sjag var ansvarig för de här besluten därför är en grad av objektivitet inte någon större personlig prestation att aåstadkomma men jag tycker det skimtar lite grann hos de tidigare talarna här att här har vi gjort i verkligheten ett fruktansvärt misstag som vi får ta på oss solidariskt ansvaret för och vi skall icke säger man leta efter synda bockar de sista ticker jag r värdefullt att di kommer fram den här frågan är är alltför komplicerad och alltför allvarlig för att kunna diskuteras i termen av personliga synda bockar men ja vill också säga att de är grundfel att likställa marviken med regalskeppet vasa eller något annat det grundfel av två två orsaker den ena är att marviken är icke ett misslyckande mätt utifrån de effekter som projektet har haft på vår industriella utveckling på reaktorområdet och det är dessutom och den varensynpunkt som kom fram här flera gånger och jag var glad för att den kom fram stå klart jag tror at alla talarna kanske aldra tydligast hos herortosson och också hos tror det var henyma som sadet det finns många marviken i vårt land statlig industri i privat industri och vi måste se ja vara beredda att acceptera risken att göra felsatsningar vi kan aldrig döma ut ett projekt därför att det tekniskt har misslyckats skulle vi sätta så starka spärrar på oss själva i våra beslut eller lägga sådana föreskrifter på dem till vilka vi delegerar besluten att de icke skulle få riskera några misstag då vet vi att då skulle vi då skulle vi stagnera då skulle vi låsa utvecklingen jag trorde är väldigt värdefullt att den ia principiella synen kom fram så klart och tydligt i de anföranden som har hållits här tidigare och jag vill bara understryka dem ytterligare en gång jag vill också i den mån kammarens ledamöter känna något behov av det kunna räkna upp vad som har hänt eller antyda vad som har hänt i andra länders atomprogram ta till exempel den franska utvecklingen som baserades på gaskylda reaktorer med naturligt uran i det landet har man helt fått överge sin grundläggande utvecklingslinje och fått göra det och gjort det på ett mycket sent stadium vilket har gjort att man har hamnat i en industriell situation där man icke har haft några egna konkurrenskraftiga alternativ utan blivit hänvisad till utländska licenser för lättvattenreaktorer ett mycket stort antal reaktorsystem ute i världen har avbrutits vi har en gaskyld grafikreaktor i uesa som avbröts strax innan reaktorn var färdigställd den franska gasylda tungvattenreaktorn råkade efter en kort tids provdrift i svårigheter odå ovisst om den kommer att tas i drift igen den schweiziska gaskylda tungvattenreaktorn råkade ut för ett bränslehaveri och kommer inte att sättas i stånd man kan säga att alla nationer har råkat ut för besvikelser och motgångar när det gäller reaktorkonstruktioner de är ingalunda någon unik svensk upplevelse och jag skulle faktiskt tro att man kan säga utan att förgylla den svenska prestationen att vi har kommit förhållandevis billigt undan vad jag ser nu inte avsett som något generellt försvarstal jag har och jag vill understryka det i förordet till vitboken framhållit att det fanns brister i uppläggningen av projektet framför allt i det avseendet att projektet inte var uppdelat i etapper på ett sätt som medgav en successiv utvärdering av projektet under dess utveckling och med bevara tillgång till alternativa lösningar de tekniska osäkerheterna här var stora och det var alla beslutsfattarna helt medvetna om som jag tidigare understrukit och i ett sådant läge hade det naturligtvis varit önskvärt med en mera flexibel uppläggning av projektet jag tror att de flesta hade uppfattningen att en sådan flexibilitet faktiskt förelåg i projektet därigenom att man utgick ifrån att reaktorn skulle kunna drivas också utan överhettning med mettadånga om överhettningen skulle visa sig icke möjlig att genomföra men denna flexibilitet visade sig vara mycket mera skenbar än rejäl helt enkelt därför att införandet av möjligheten till överhettning försvårade och komplicerade hela konstruktionen och det gjorde att när överhettningen till slut övergavs nittonhundrasextionio så innebar övergivandet av överhättningen inte någon avgörande förenkling när de negativa resultaten av provdriften förelåg fanns det därför bara två alternativ och det är alltså den beslutssituation som vi nu befinner oss i antingen att lägga ner projektet eller att fullföljadet genom betydande extra insatser med dett slutresultat som fortfarande var osäkert i varje fall vad kostnaden angår jag är fullt medveten om att det r en utomordentligt svårbedömd fråga hur projektet skulle ha lagts upp för att bevara en större reell handlingsfrihet om man nämligen accepterade den mycket ambitiösa målsättningen som man satt upp för projektet och det är självklart att jag omöjligen gör kan göra några anspråk på att besvara den frågan men jag vill i det här sammanhanget meddela och de har en direkt anknytning till dtill reservationerna jag vill meddela att medarbetarna i marvikenprojektet då de medarbetarna från de deltagande företagen i samband med avvecklingen alltså omedelbart i samband med avvecklingsbeslutet i våras och har inlett en mycket omfattande avrapportering av sina arbetsområden och att ett arbete för närvarande pågår inom atombolaget att redigera de rapporterna till en slutrapport som kommer att som beräknas vara färdig våren nittonhundrasjuttioett och som kommer att bli en teknisk slutrapportering av reaktorprojektet marviken jag utgår ifrån att denna rapport kommer att ges en sådan utformning att den blir av intresse också utanför fackkretsar och att den kan bidra till att belysa just den problematik som jag här har berört och som har berörts av de tidigare talarna och som ju också spelar en viktig roll i reservationernas krav på en komplettering av vitboken låt dig på den punkten säga att de delvis men icke enbart av arbetstekniska skäl var nödvändigt att göra en begränsning av målsättningen med vitboken nämligen den målsättning som jag deklarerat här flera gånger målsättningen att nämligen bebeskriva och också redovisa det material som var tillgängligt för beslutsfattarna under de kritiska skedena i marvikenprojektet däremot har som jag klart uttalar i förord som också citeras här i dag det icke självfallet varit vitbokens ambition att gå in i hela den tekniska analysen och utvärderingen av marviken de i detta arbete som nu pågår och jag tror att när det materialet föreligger så så finns det tillgängligt och jag hoppas att det ska vara tillgängligt på ett sätt som är begripligt för oss kommer den komplettering som har efterlyts här av reservanterna och som har förutsatts med vitbokens uppläggning den kompletteringen kommer till stånd här i debatten liksom i vitboken har frågan om informations och beslutsprocessen när det gäller stora utvecklingsprojekt berörs det är naturligt att de i debatten här i dag liksom utskottsutlåtandet i motioner och i reservationer är det framför allt det sista ledet i den processen som har uppmärksammats det vill säga frågan om riksdagens möjligheter att skaffa sig ett tillfredsställande underlag för besluten i tekniskt komplicerade frågor jag ska inte gå in på det problemet nu men jag vill hänvisa till att det är icke första gången som denna fråga tas upp i riksdagen frågan togs upp nittonhundrasextioåtta i anledning av motioner och denna fråga nämligen hur riksdagen skall sättas istånd att på ett tmed ett säkrare underlag fatta sina beslut i tekniskt komplicerade frågor denna fråga hänvisades av konstitutionsutskottet nittonhundrasextioåtta i dets utlåtar nummer trettioåtta till grundlagsberedningen det betyder att detta krav på på en prövning av formerna eller prövning av förberedelserna för riksdagens beslut i sådana frågor den frågan har hänvisats till den instans som så vitt jag kan bedöma ur riksdagens synpunkt må betraktas som den mest kompetenta instansen nämligen grundlagsberedningen så därför tror jag faktiskt på grund av e båda dessa skäl så är såvitt jag kan bedöma har utskottsmajoriteten mycket starka skäl för sin uppfattning att att de syften som som motionärerna är angelägna om och syften om vilkas princip vi alla är överens jag tror att de är faktiskt väl tillgodosedda eller för att uttrycka mig försiktigare förutsättningar har skapats för att de skall bli tillgodosedda men låt mig göra ett e tillägg på den här punkten som jag själv personligen bedömer som väsentligt enligt min mening är nämligen inte den här aspekten av informationsproblemet den väsentligaste ochjag vill sägar att i det här fallet så är regering och riksdag mycket i samma situation de ska inte tillkomma mig att tala om denna fråga ur riksdagens synpunkt ode riktigar att andra ledamöter av kammaren gör detn ja men däremot kan jag gärna tala om problemet urkomlig majts synpunkt och jag menar att problemet är precis detsamma för båda parter jag tror nämligen inte att det är vare sig möjligt eller ens djupare sett önskvärt att konglimajt och jag vill personligen ärna tillägga detta gäller även riksdagen inriktar sina ansträngingar i de här frågorna på att skaffa sig ett sådant underlag som krävs för att nå en självständig bedömning av ett stort tekniskt projekt som jag ser det måste det vara regeringes och riksdags uppgift att ange målsättningen och de ekonomiska ramarna det är där det politiska ansvaret på regering och riksdag ligger men ansvaret för själva verkställheten den skall ligga på de organ som besitter den ärfordliga sakkunskapen och det här är inte uttryck för någon överdriven experttro från min sida utan det därför att jag är medveten om en mycket farlig effekt som skulle inträffa ifall vi flyttade och jag kan gärna säga att jag som regeringsledamot upplever att i många fall alltför många beslut redan ligger hos kunnimajistet risken nämligen är nämligen den att om vi försöker lösa de här problemen som vi diskuterar i dag genom att skapa olika kontrollmekanismer lä lägga den den enastia kontrollinstansen ovanpå den andra kunimajtaskin i riksdagen har sedan sin så har detta kan detta medföra en mycket allvarlig risk för att ansvaret hos det kompetenta organet tunnas ut och vi hos de organet i stället skapar en benägenhet att henskjuta svåra tekniska avgöranden till regering och riksdag och jag trorpår uppriktigt sagt rakamledamöter den frestelsen eller att ge de kompetenta organen den möjligheten att själva avböra sig sitt ansvar och skjuta upp det på kunglimjt och riksdagen de är icke bra vare sig för kunglimajt eller riksdagen det är inte bra för de organen som har ansvaret och som bör ha dem so och som kan grunda den på en egen teknisk kompetens det är utifrån den grundsynen som de senaste årens omorganisation av atomenergiarbetet har skett vi har därmed främ sökt att inom de organ som ansvarar för utvecklingsarbetet det villsäga i det här fallet axellaget automenergi skapa lämpliga former för information planering och beslutsfattande och jag skan inte gå i detalj denna fråga a den är redovisad i vitboken här ska jag bara erinra om att bolagets förstatligande år nittonhundrasextionio ledde till en rekonstruktion av styrelsen en rekonstruktion som för övrigt innebar att även riksdagen numera är representerad i styrelsen planeringen av bolagets verksamhet sker under medverkan av ett programråd och i det programrådet ingår ledande tekniska experter från industrin och kraftföretagen vidare har förts ch det tycker ja är viktigt i den här frågan och mot bakgrund av den diskussion som har pågått om batonbolaget de har förs diskussioner om nya former för information och samråd inom företaget i linje med de allmänna strämaren till ökad företagsdemokrati i de statliga företagen liksom de privata företagen sedan flera år tillbaka har atonbolaget haft kommittéer för förtroligt samråd mellan personal och bolagsledning och nyligen har vilket också offentliggjordes för någon vecka sedan skorade vara så har representanter för personalens organisationer utsetts att ingå i bolagets direktion jagska ver a sammanfatta jag tror att det vore fel ifall vi skulle skja lyfta av ansvaret ifrån de ansvariga organet finner vi icke att det ansvariga organet fungerar som vi önskar att de fungerar så är lösningen icke att befria organet från ansvar utan lösningen måste vara att förbättra organets funktionsduglighet sammanfattningsvis vill jag altså framhålla att marvikenprojektet trots den alltför höga ambitionsnivån och trots de brister i uppläggningarna av arbetet som vi i dag kan konstatera har utgjort ett viktigt och till och med nödvändigt led i vårt atomenergiprogram de misstag som har gjorts och som utan tvekan har medfört betydande kostnader de har som jag har antytt haft sin motsvarighet också i andra länder nämligen i alla de länder som har försökt driva ett självständigt utvecklingsprogram och som inte har kunnat bygga på en redan etablerad teknik de tekniska erfarenheterna som projektet har gett har till övervägande del kunnat nyttiggöras och nyttiggöres alltså i dag därför a kammarledamöter är det fel att säga att marviken är ett kapsejsat och misslyckat projekt de ger allmänna erfarenheter av organisation och beslutsfattande som projektet har gett de har beaktats under de senaste årens omläggning av atomenergiprogrammet arbetet att utnyttja och vidareutveckla erfarenheterna av marvikenprojekten det arbete som inte alls är avslutat det arbetet pågår och jag ser här talmann den här debatten i kammaren i dag som ett led i detta arbete och jag vill gärna återigen understryka den glädje och tacksamhet som jag hyser över att denna debatt förs utifrån den gemensamma målsättningen att vi alla har störst glädje av att försöka så utnyttja de erfarenheter som vi vunnit att vi i framtiden verkligen kan tillgodogöra oss dem och att det är framtiden som är vår uppgif och de förflutna är intressant i den mån som de lär oss någonting om framtiden se dessutom talmans har jag bett att i detta sammanhang få besvara en intepulation som har ett samband med marvikenprojektet det är pettersson som har frågat mig dels om jag är beredd att i samband med behandlingen i riksdagen av kungimajisteets förslag om avveckling av marvikenprojektet lämna en redogörelse över statens vattenfallsverks avskrivning för investeringar i marvikenprojektet dels om jag vill redovisa huruvida sådana avskrivningar påverkat statens vattenfallsverks redovisning av rörelseöverskott från kraftverksrörelser till kommuner och landsting för kommunal beskattning de som jag är beredd att medverka till att sådana avskrivningar i de fall sådana företagi som påverkat rörelseresultat från kraftverksrörelsen kan få upptagas till kommunal beskattning till vederbörande kommuner och landsting eventuellt i form av eftertaxering i samband med diskussionerna i slutet av nitohundra femtiotalet om det svenska tomenergiprogrammets uppläggning gjorde vattenfallsverket från sina utgångspunkter den bedömningen att atomkraften på ekonomiska grunder inte skulle kunna konkurrera med de konventionella kraftslagen inom verkets produktionssystem förrän vid mitten av nittonhundrasjuttiotalet verket ansåg det dock angeläget att dessförinnan ha erfarenhet av uppförande och drift av atomkraftanläggning i full skala när statsmakterna sedanmera uttalade som ett önskemål att arbetet med marvikens kraftstation med tungvattenreaktor skulle inriktas på ett färdigställande under år nittonhundrasextiosju förklarade sig vattenfallsverket därför villigt att på sedvanligt sätt bära den rentabla delen av anläggningskostnaden med tillägg för ett belopp som motsvarade det värde verket som kraftföretag kunde anse sig ha av de vundna erfarenheterna den resterande delen av vattenfallsverkets investeringar i marviken förutsatte verket skulle ställas till förfogande utan föräntnings och amorteringsskyldighet av propositionen om avveckling av marvikenprojektet framgår att tvåhundrasjuttio komma åtta miljoner kronor anvisas för projektet till vattenfallsverket ifrån investeringsanslaget kraftnationer med mera från och med budgetåret nitohundrasextiotre sextiofyra dessa medel har ställts till verkets förfogande utan föräntnings och amorteringsskyldighet för att göra det möjligt för verket att omedelbart skriva av investeringarna i marviken utan inverkan på rörelseresultatet har motsvarande avskrivningsanslag anvisats på driftbudgeten dessutom har till vattenfallsverket för budgetåret nittohundrasextionio sjuttio anvisats ett extra avskrivningsanslag med trettiofem miljoner kronor för forsknings och utvecklingskostnader på automenergiområdet som verket tidigare belastats med i högre grad än enskilda kraftföretag härav har sexton kommatvå miljoner kronor henförts till marvikenprojektet verket har därför numera i sina avskrivningsplaner inte kvar någon del av anskaffningsvärdet för den tillämnade atomkraftsstationen i marviken under perioden sextiotre till sextionio skrev vattenfallsverket på sedvanligt sätt av cirka tre komma fem miljoner kronor för projekterings och utvecklingskostnader som henförde sig till tiden före år nittonhundrasextiofem detta är de enda avskrivningar med någon skatteeffekt som ägt rum de motsvarar en kommunalskatteeffekt på cirka nittio tusen kronor per år eller för hela sjuårsperioden cirka sexhundratrettio tusen kronor med hänsyn till de erfarenheter verket får anses ha vunnit av sitt deltagande i marvikeprojektet finner jag det inte motiverat att vidta särskilda åtgärder i skatteenseende för de relativt obytydliga kostnader vattenfallsverket skrivit av för investeringarna i marviken här | 4,839.268 | 7,851.685 | null | null | 0.578122 | 0.994709 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-HvjKi4AA3dZHk294fpdmy1 | prot-1970-höst-fk--45 | 6 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | null | null | unknown | null | null | null | null | null | 7,851.485569 | 8,162.13073 | 310.645161 | Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret på min interpellation angående statens vattenfallsverks avskrivningar på Marvikenprojektet och det sätt på vilket dessa avskrivningar påverkat rörelseresultatet och därmed vattenfallsverkets redovisning för kommunalskatt till kommuner och landsting. Frågan om statens vattenfallsverks kommunala beskattning har varit föremål för framställningar, förslag och beslut i riksdagen alltsedan 1928. På grund av de speciella favörer som statens vattenfallsverk får genom gäldränteberäkning och avskrivningssystem har kommuner och landsting med statliga vattenkraftsoch regleringsanläggningar inom sina domäner fått vidkännas förluster av kommunalskatteinkomster, som de skulle ha erhållit om motsvarande anläggningar drivits av enskilda kraftföretag. Frågan om statens vattenfallsverks avskrivningssystem behöver = särskilt granskas. Vid ett års inkomstberäkning gjorde vattenfallsverket en avskrivning på 124 miljoner kronor för försämrat penningvärde. Vilket annat företag får vidtaga sådana avskrivningar med det motivet utan att komma i klammeri med rättvisan? Dessa avskrivningsoch gäldränteavdrag drabbar till största delen glesbygdskommuner, framför allt i Norrland. Därför har det väckt stor förvåning när man i olika media meddelat att statens vattenfallsverk även gjort avdrag för avskrivningar av kostnader i Marvikenprojektet. Allmänheten i de berörda områdena har fått den uppfattningen att vattenfallsverket ånyo medverkat till att kommunalskatterna minskat på rörelseöverskottet från vattenkraftanläggningarna. Ett år vidtog verket en avskrivning på 70 miljoner kronor. Jag har i interpellationen nämnt det förhållandet och även genom kontakter med Vattenfall försökt att få klarlagt huruvida den avskrivningen påverkat rörelseresultatet. Tyvärr har jag inte fått något besked därom. Industriministern nämner inte detta i sitt svar utan konstaterar att statens vattenfallsverk under åren 1963 —1969 endast gjort avskrivningar med 3,5 miljoner kronor och att detta haft en kommunalskatteeffekt av 90 000 kronor per år eller för hela sjuårsperioden cirka 630 000 kronor. Industriministern finner det inte motiverat att vidta särskilda åtgärder i skattehänseende ”för de relativt obetydliga kostnader vattenfallsverket skrivit av för investeringarna i Marviken”. Det kan förefalla vara obetydliga summor från kommunalskattesynpunkt. Tillsammans med de kommunalskatteförluster berörda kommuner drabbas av genom tidigare nämnda gäldränteoch avskrivningsberäkningar gör det emellertid att kommunerna borde få sin rättvisa del av statens vattenfallsverks kraftverksrörelse i likhet med vad som gäller för andra företag. Jag skulle också vilja beröra frågan om statens vattenfallsverks framtida organisation, som har betydelse från både atomkraftsoch vattenkraftssyn- Ang. avveckling av Marvikenprojektet punkt. Verket har i remissvar över affärsverksutredningen varit positivt till en ändring och föreslagit att det vid en bolagsbildning skulle få ett eget kapital på 1600 miljoner kronor. Affärsverksutredningen har däremot föreslagit 1000 miljoner kronor. Om vattenfallsverkets eget förslag fick utgöra grund för ett genomförande av affärsverksutredningens intentioner, skulle de berörda vattenkraftkommunerna erhålla ungefär samma möjlighet till kommunal beskattning av Vattenfall som av de enskilda kraftverken. Affärsverksutredningen har nu legat remissbehandlad på regeringens bord i ungefär två år. Det skulle vara intressant att höra industriministerns synpunkter på om dess förslag kommer att genomföras för vattenfallsverkets del och efter vilka grunder samt huruvida omnämnda 70 miljoner kronor ändå på något sätt påverkat rörelseresultatet. | herr talman jag ber att få tacka industriministern för svaret på min interpellation angående statens vattenfallsverks avskrivningar på marvikenprojektet och det sätt på vilket dessa avskrivningar påverkat rörelseresultatet och därmed vattenfallsverkets redovisning för kommunalskatt till kommuner och landsting frågan om statens vattenfallsverks kommunala beskattning har varit föremål för framställningar förslag och beslut i riksdagen alltsedan etttusen niohundratjugoåtta på grund av de speciella favörer som statens vattenfallsverk får genom gäldränteberäkning och avskrivningssystem har kommuner och landsting med statliga vattenkraftsoch regleringsanläggningar inom sina domäner fått vidkännas förluster av kommunalskatteinkomster som de skulle ha erhållit om motsvarande anläggningar drivits av enskilda kraftföretag frågan om statens vattenfallsverks avskrivningssystem behöver särskilt granskas vid ett års inkomstberäkning gjorde vattenfallsverket en avskrivning på etthundratjugofyra miljoner kronor för försämrat penningvärde vilket annat företag får vidtaga sådana avskrivningar med det motivet utan att komma i klammeri med rättvisan dessa avskrivningsoch gäldränteavdrag drabbar till största delen glesbygdskommuner framför allt i norrland därför har det väckt stor förvåning när man i olika media meddelat att statens vattenfallsverk även gjort avdrag för avskrivningar av kostnader i marvikenprojektet allmänheten i de berörda områdena har fått den uppfattningen att vattenfallsverket ånyo medverkat till att kommunalskatterna minskat på rörelseöverskottet från vattenkraftanläggningarna ett år vidtog verket en avskrivning på sjuttio miljoner kronor jag har i interpellationen nämnt det förhållandet och även genom kontakter med vattenfall försökt att få klarlagt huruvida den avskrivningen påverkat rörelseresultatet tyvärr har jag inte fått något besked därom industriministern nämner inte detta i sitt svar utan konstaterar att statens vattenfallsverk under åren etttusen niohundrasextiotre etttusen niohundrasextionio endast gjort avskrivningar med tre fem miljoner kronor och att detta haft en kommunalskatteeffekt av nittiotusen kronor per år eller för hela sjuårsperioden cirka sexhundratrettiotusen kronor industriministern finner det inte motiverat att vidta särskilda åtgärder i skattehänseende för de relativt obetydliga kostnader vattenfallsverket skrivit av för investeringarna i marviken det kan förefalla vara obetydliga summor från kommunalskattesynpunkt tillsammans med de kommunalskatteförluster berörda kommuner drabbas av genom tidigare nämnda gäldränteoch avskrivningsberäkningar gör det emellertid att kommunerna borde få sin rättvisa del av statens vattenfallsverks kraftverksrörelse i likhet med vad som gäller för andra företag jag skulle också vilja beröra frågan om statens vattenfallsverks framtida organisation som har betydelse från både atomkraftsoch vattenkraftssyn ang avveckling av marvikenprojektet punkt verket har i remissvar över affärsverksutredningen varit positivt till en ändring och föreslagit att det vid en bolagsbildning skulle få ett eget kapital på etttusen sexhundra miljoner kronor affärsverksutredningen har däremot föreslagit etttusen miljoner kronor om vattenfallsverkets eget förslag fick utgöra grund för ett genomförande av affärsverksutredningens intentioner skulle de berörda vattenkraftkommunerna erhålla ungefär samma möjlighet till kommunal beskattning av vattenfall som av de enskilda kraftverken affärsverksutredningen har nu legat remissbehandlad på regeringens bord i ungefär två år det skulle vara intressant att höra industriministerns synpunkter på om dess förslag kommer att genomföras för vattenfallsverkets del och efter vilka grunder samt huruvida omnämnda sjuttio miljoner kronor ändå på något sätt påverkat rörelseresultatet | här ä talman jag ber att få tacka industriministern för svaret på min intepulation angående statens vattenfallsverks avskrivningar på marvikenprojektet och det är sett på vilket dessa avskrivningar påverkat rörelseresultatet och därmed vattenfallsverkets redovisning för kommunalskatt till kommuner och landsting frågan om statens vattenfallsverks kommunala beskattning har varit föremål för framställningar förslag och beslut i riksdagen alltsen år nittonhundratjugoåtta på grund av de speciella chavörer statens vattenfallsverk har genom gällränteberäkningen och avskrivningssystem har de kommuner och landsting som har statliga vattenkraft och rekleringsanläggningar inom sina domäner fått vidkännas förluster av kommunalskatteinkomster som de skulle ha erhållit om motsvarande anläggningar drivetsav enskilda kraftverk frågan om statens vattenfallsverks avskrivningssystem behöver särskilt granskas vid ett års inkomstberäkning vidtog vattenfallsverket en avskrivning om hundratjugofyra miljoner kronor för försämrat penningvärde vilket annat företag får vidta sådana avskrivningar med det motivet utan att komma i klammeri med rättvisa dessa avskrivnings och gällränteavdrag drabbar till största delen glesbygdskommuner framför allt i norrland därför har det väckt stor förvåning när de i olika media meddelats att statens vattenfallsverk även gjort avdrag för avskrivningar för kostnader i marvikenprojektet allmänheten i de berörda områdena har fått den uppfattningen att nu har vattenfallsrket och nyo medverkat till att kommunalskatterna minskat från rörelseöverskottet från vattenkraftanläggningarna ett år vidtog verket en avskrivning på sjuttio miljoner kronor jag har i intepelationen nämnt det förhållandet och även försökt att få klarlagt huruvida den avskrivningen påverkat rörelseresultatet genom kontakter med vattenfall tyvärr har jag inte fått något besked därom industriministern nämner i dinte detta i sitt svar utan konstaterar att statens vattenfallsverk endast under åren nittonhundrasextiotre till nittonhundrasextionio gjort avskrivningar med tre och en halv miljoner kronor och att detta haft en kommunalskatteeffekt av nittio tusen kronor per år eller för hela sjuårsperioden cirka sexhundratrettio tusen kronor industriministern finner inte motiverat att vidta särskilda åtgärder i skattehänseende för dem som man säger relativt obetydliga kostnader vatfallsverket skrivit av för investeringar i marviken det kan ju förefalla obetydliga summor ur kommunalskattesynpunkt men till sammantagna med de kommunalskatteförluster de berörda kommunerna drabbats av genom de tidigare berörda jällräntor och avskrivningsberäkningen så kan det i alla fall vara värt att kommunerna skulle kunna få sin rättvisa del av statens vattenfallsverks kraftverksrörelse i likhet med vad som kommer från andra företag jag skulle också vilja beröra frågan om statens vattenfallsverks framtida organisation de har betydelse såväl ur atomkraft som vattenkraftssynpunkt verket har skälvt i remissvar över affärsverksutredningen varit positivt till en ändring och själva föreslagit att de i en bolagsbildning skulle fåeget kapital på etttusen sexhundra miljoner kronor affärsverksutredningen har däremot gått på etttusen miljoner kronor skulle vattenfallsverkets eget förslag utgöra grund för ett genomförande av affärsverksutredningens intentionor skulle de berörda vattenkraftkommunerna erhålla ungefär samma möjlighet till kommunal beskattning av vattenfall som har enskilda kraftverken affärsverksutredningen har nu legat remissbehandlad på regeringens bord ungefär två år det skulle vara intressant att höra industriministerns synpunkter på om den kommer att genomföras för vattenfallsverkets del och efter vilka grunder samt huruvida de omnämnda sjuttio miljonerna ändå på något sätt påverkat rörelseresultatet här | 7,830.062 | 8,161.944 | null | null | 0.628187 | 0.956774 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-SYGsxohjRtr9Eq3NDJYtp9 | prot-1970-höst-fk--45 | 7 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Holge Ottosson | i-4ZEtYkDJVkQzAPzCqTvRYF | i-4ZEtYkDJVkQzAPzCqTvRYF | null | Högerpartiet | Jönköpings läns valkrets | förstakammarledamot | man | 8,187.495756 | 8,433.064516 | 245.568761 | Herr talman! En mycket kort replik! När det gäller statsutskottets utlåtande nr 220 är vi som alla talare här framhållit överens om linjerna för Marvikens avveckling. Vad vi sagt i reservationen gäller inte bara Marviken som sådant utan det gäller i största allmänhet projekt av denna storleksordning och där man kan fråga sig om informationen till Kungl. Maj:t och riksdagen alltid blir den som man skulle önska. Jag har i mitt anförande liksom i utskottet förklarat att vi inte ifrågasatt Marvikens berättigande i och för sig. Vi tror att projektet varit värdefullt bl. a. för industrin, och jag har också sagt här tidigare i dag att jag inte anser att alla pengarna är bortkastade. Men det har funnits tillfällen under denna tid då man kanske kunnat inta en annan hållning. Jag vill inte säga att det bara är statsråd som har prestige att hålla på. Det gäller även på andra områden, och i detta fall behöver inte statsrådet Wickman ta åt sig, ty det var inte han som satt vid rodret när beslutet fattades. Men jag vill inte beskylla den som satt där då heller. Det finns kanske prestigeskäl även hos dem som kunde detta betydligt bättre än lekmännen. Vad vi velat säga i vår reservation är att vi har en känsla av att det skulle varit intressant att förutom vitboken som vi har tackat för också ha fått en mer objektiv komplettering av vitboken. Jag har varken gråtit över spilld mjölk eller velat försöka få fram några syndabockar, utan det är närmast med tanke på möjligheten att så långt möjligt undvika felinvesteringar i fortsättningen som vi begärt denna parlamentariska utredning. Statsrådet säger här i dag att vi har att förvänta en avrapportering och en slutrapport. Jag beklagar att vi inte hade den uppgiften redan vid utskottsbehandlingen, ty det är möjligt att vi då kunde ha skrivit ihop oss på ett annat sätt och fått denna avrapportering och denna slutrapport utförda på ett sådant sätt att även lekmän haft möjlighet att studera dem. Då hade kanske något av vad vi begärt i reservationen kunnat anses uppfyllt. Till sist vill jag uttala min tillfredsställelse över att statsrådet uppfattat vårt agerande i denna fråga på det sätt som han säger i sitt anförande. Det bevisar att vi har haft en ärlig uppfattning när vi framfört vår reservation med den rimliga begäran som jag beklagar att utskottet inte kunnat ena sig om. Det skulle nämligen ha bidragit till att vi varken hade behövt några häxprocesser eller skaffa fram några syndabockar, utan då skulle vi ha fått den begärda utredningen direkt. | herr talman en mycket kort replik när det gäller statsutskottets utlåtande nr tvåhundratjugo är vi som alla talare här framhållit överens om linjerna för marvikens avveckling vad vi sagt i reservationen gäller inte bara marviken som sådant utan det gäller i största allmänhet projekt av denna storleksordning och där man kan fråga sig om informationen till kunglig majestät och riksdagen alltid blir den som man skulle önska jag har i mitt anförande liksom i utskottet förklarat att vi inte ifrågasatt marvikens berättigande i och för sig vi tror att projektet varit värdefullt bl a för industrin och jag har också sagt här tidigare i dag att jag inte anser att alla pengarna är bortkastade men det har funnits tillfällen under denna tid då man kanske kunnat inta en annan hållning jag vill inte säga att det bara är statsråd som har prestige att hålla på det gäller även på andra områden och i detta fall behöver inte statsrådet wickman ta åt sig ty det var inte han som satt vid rodret när beslutet fattades men jag vill inte beskylla den som satt där då heller det finns kanske prestigeskäl även hos dem som kunde detta betydligt bättre än lekmännen vad vi velat säga i vår reservation är att vi har en känsla av att det skulle varit intressant att förutom vitboken som vi har tackat för också ha fått en mer objektiv komplettering av vitboken jag har varken gråtit över spilld mjölk eller velat försöka få fram några syndabockar utan det är närmast med tanke på möjligheten att så långt möjligt undvika felinvesteringar i fortsättningen som vi begärt denna parlamentariska utredning statsrådet säger här i dag att vi har att förvänta en avrapportering och en slutrapport jag beklagar att vi inte hade den uppgiften redan vid utskottsbehandlingen ty det är möjligt att vi då kunde ha skrivit ihop oss på ett annat sätt och fått denna avrapportering och denna slutrapport utförda på ett sådant sätt att även lekmän haft möjlighet att studera dem då hade kanske något av vad vi begärt i reservationen kunnat anses uppfyllt till sist vill jag uttala min tillfredsställelse över att statsrådet uppfattat vårt agerande i denna fråga på det sätt som han säger i sitt anförande det bevisar att vi har haft en ärlig uppfattning när vi framfört vår reservation med den rimliga begäran som jag beklagar att utskottet inte kunnat ena sig om det skulle nämligen ha bidragit till att vi varken hade behövt några häxprocesser eller skaffa fram några syndabockar utan då skulle vi ha fått den begärda utredningen direkt | här talman en mycket kort replik när det gäller statsutskottets utlåtande nummer tvåhundratjugo så är vi som ju alla talare här har framfört vi r överens om linjerna för marvikens avveckling och för hur man ska använda det vad vi har framfört i reservationen det gäller inte bara barviken som sådant utan det gäller väl kanske i största allmänhet projekt ut av den storleksordningen och där man kanske frågar sig om informationsutbytet till höll på säg både kungliga majestät och riksdagsmännen alltid blir dem som man skull önska sig vi har ju i mitt anförande och i utskottet förklarat att vi har inte ifrågasatt marvikens berättigande i och för sig vi tror attdet har varit värdefullt för bland annat för industrin och vi jag har också sagt tidigare här i dag att jag anser inte att alla pengarna är bortkastade men det har ju funnits tillfällen under den här tiden när man har kanske kunnat ta en annan uppfattning jag ville inte säga att det är bara statsråd som har prestige och håller på dem de finns även på andra områden och i det här fallet behöver i varje fall en statsrolitik man ta de åt sig förat det var inte statsrådet som då satt vid rordet i den avdelningen men jag vill inte beskylla den som satt där då heller därför att det finns kanske prestigeskäl även hos dem som kunde det här betydligt bättre än lekmänen och det är väl det vi i och för sig har sagt när vi i vår reservation att vi har en känsla av alltså att det kanske skulle varit intressant att förutom vitboken som vi har tackat för fått en kompletterande uppgivt eller att fått den den vitboken kompletterad något mer objektivt vi har i varje fall jag själv sagt det här att jag har varken gråtit över spild mjölk eller villjag försöka få fram några synda bockar utan det närmast med tanke på möjligheten att undvika felinvesteringar så långt det är möjligt i fortsättningen som vi har begärt den här parlamentariska utredningen nu säger statsrådet här i dag att vi kar att förvänta en avrapportering och en slutrapport jag vill väl beklaga att inte vi hade den uppgiften redan i utskottsbehandlingen för det är ju möjligt att vi kanske till och med kunde skrivit ihop oss på ett annat sätt då och fått den avrapporteringen och den slutrapporten utförd på ett sådant sätt att även lekmän hade haft möjlighet att kunna studera den då hade kanske något utav det vi har begärt i reservationen kunna varit till fylles jag vill bara till sist uttalar min tillfredsställelse över att statsrådet har uppfattat vårt agerande i den här frågan så som han har framfört i sitt anförande och det bevisar väl att vi har haft en ärlig uppfattning när vi har framfört vår reservation med den rimliga begäran som jag beklagar att inte utskottet kunde ena sig om därför att det hade i varje fall bidragit till att vi varken hade behövt några häxprocesser eller skaffa fram några synda bockar utan då kunde vi fått den utredningen direkt härtaman | 8,197.775 | 8,432.302 | 1913-05-21 | 1989-12-31 | 0.379676 | 0.941396 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-C8rdm3C2g1iJvCp1Aut7UJ | prot-1970-höst-fk--45 | 8 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Sven Nyman | i-XbPNTXJL74ynfThk9DM7o9 | i-XbPNTXJL74ynfThk9DM7o9 | null | Folkpartiet | Södermanlands läns och Västmanlands läns valkrets | förstakammarledamot | man | 8,446.426146 | 8,667.512733 | 221.086587 | Herr talman! Jag vill tacka industriministern för hans bidrag till en saklig och stillsam debatt i första kammaren. Jag vet inte om jag kan utlova att det blir lika stillsamt i andra. Vi får se! Det är alltid farligt med liknelser och jämförelser. De haltar i regel. Jämförelsen mellan Marviken och Wasaskeppet haltar givetvis. Det var bara ytliga jämförelser jag gjorde när det gällde likheten. Olikheten framstår klart vid jämförelsen just på det sätt som industriministern redogjort för. Sedan fäste jag mig litet vid vid vad statsrådet sade om enigheten. Det står fullständigt klart att enigheten varit stor inte minst inom utskottsavdelningen när det gällde avvecklingen av Marvikenanläggningen och dess vidare användning. Det är möjligt att jag missuppfattade statsrådet när han talade om fullständig enighet och att den gällde det svenska atomenergiprogrammet under de år som gått. Det skulle ha rått fullständig enighet i riksdagen. Det kan tyckas ha varit så, men jag undrar, herr statsråd, om inte denna enighet varit skenbar. Om vi hade vetat ungefär lika mycket då som vi vet nu kanske enigheten inte varit så stor. Dessutom är ju också statsrådet medveten om att det framställts en hel del motioner och kritik inte minst från mitt eget parti. Vidare tycker jag att det var värdefullt att få denna slutrapport. Liksom herr Ottosson anser jag att det hade varit bra om den hade nämnts i vitboken och om vi hade känt till den när vi behandlade frågan i utskottsavdelningen. Till sist en väsentlig detalj som tas upp i reservationen. Det gäller frågan om vilka vägar man skall gå för att få fram ett så bra underlag som möjligt för beslut i tekniskt komplicerade frågor liksom även i andra frågor här i riksdagen. Det har kommit fram tre alternativ. Först har vi statsrådets och utskottsmajoritetens alternativ att Kungl. Maj:t tar upp den här frågan; det finns ett motionspar som skall behandlas i konstitutionsutskottet, vi får den här slutrapporten och så är allting väl. Sedan har vi centerpartiets alternativ att man lämnar över den här frågan till fortsatt diskussion i spalterna eller här i riksdagen, om det finns behov av att fortsätta diskussionen. Slutligen har vi vårt alternativ att representanter för de olika partierna samlas i en studiegrupp och tar upp frågan. På vilket sätt man skall förfara hänger ihop med hur pass allvarligt man ser på Marvikenprogrammet och hur inflammerad denna fråga är. Den kanske är mer inflammerad än man tror. Om man befarar att det är en känslig fråga och vill rensa upp kring den, tror jag att det psykologiskt sett vore mycket värdefullt att den tas upp i en studiegrupp sammansatt av representanter för de skilda partierna. Då kan man kanske få problemet ur världen, och det önskar vi väl alla innerst inne. | herr talman jag vill tacka industriministern för hans bidrag till en saklig och stillsam debatt i första kammaren jag vet inte om jag kan utlova att det blir lika stillsamt i andra vi får se det är alltid farligt med liknelser och jämförelser de haltar i regel jämförelsen mellan marviken och wasaskeppet haltar givetvis det var bara ytliga jämförelser jag gjorde när det gällde likheten olikheten framstår klart vid jämförelsen just på det sätt som industriministern redogjort för sedan fäste jag mig litet vid vid vad statsrådet sade om enigheten det står fullständigt klart att enigheten varit stor inte minst inom utskottsavdelningen när det gällde avvecklingen av marvikenanläggningen och dess vidare användning det är möjligt att jag missuppfattade statsrådet när han talade om fullständig enighet och att den gällde det svenska atomenergiprogrammet under de år som gått det skulle ha rått fullständig enighet i riksdagen det kan tyckas ha varit så men jag undrar herr statsråd om inte denna enighet varit skenbar om vi hade vetat ungefär lika mycket då som vi vet nu kanske enigheten inte varit så stor dessutom är ju också statsrådet medveten om att det framställts en hel del motioner och kritik inte minst från mitt eget parti vidare tycker jag att det var värdefullt att få denna slutrapport liksom herr ottosson anser jag att det hade varit bra om den hade nämnts i vitboken och om vi hade känt till den när vi behandlade frågan i utskottsavdelningen till sist en väsentlig detalj som tas upp i reservationen det gäller frågan om vilka vägar man skall gå för att få fram ett så bra underlag som möjligt för beslut i tekniskt komplicerade frågor liksom även i andra frågor här i riksdagen det har kommit fram tre alternativ först har vi statsrådets och utskottsmajoritetens alternativ att kunglig majestät tar upp den här frågan det finns ett motionspar som skall behandlas i konstitutionsutskottet vi får den här slutrapporten och så är allting väl sedan har vi centerpartiets alternativ att man lämnar över den här frågan till fortsatt diskussion i spalterna eller här i riksdagen om det finns behov av att fortsätta diskussionen slutligen har vi vårt alternativ att representanter för de olika partierna samlas i en studiegrupp och tar upp frågan på vilket sätt man skall förfara hänger ihop med hur pass allvarligt man ser på marvikenprogrammet och hur inflammerad denna fråga är den kanske är mer inflammerad än man tror om man befarar att det är en känslig fråga och vill rensa upp kring den tror jag att det psykologiskt sett vore mycket värdefullt att den tas upp i en studiegrupp sammansatt av representanter för de skilda partierna då kan man kanske få problemet ur världen och det önskar vi väl alla innerst inne | härtaman jag vill också tacka industriministern för hans bidrag till en saklig och stillsam debatt i första kammaren jag vet inte om jan kan utlova att det blir lika stillsamt i andra vi får se ädet alltid farligt med liknelser och jämförelser de haltar för det mesta och det är klart att marviken ochvasaskeppet de haltar givetvis men det var alltså bara ytliga jämförelser som jag tog fram janär det gäller likheten olikheten framstår klart vid jämförelsen just på det sätt som industriministern har redgjort för sen feste jag mig något lite vid när industriministern statsrådet tog upp frågan om enigheten och det är fullständigt klart att enigheten var stor inte minst inom avdelning utskottet när de gäller avveckling utavmarviken och dessvidare användning sen kanske jag missuppfattade statsrådet när ni talade om en fullständig enighet om det gällde det svenska atomenergiprogrammet under de år som har gått fölls dendig enhet i riksdagen och det kan tyckas vara så men jag undrar här statsrådet om det inte den har varit skenbar för om vi hade vetat ungefär lika mycket nu då så kanske inte enheten har varit så stor och dessutom så är statsrådet medvetna om också att det har förekommit en hel del motioner och kritik inte minst ifrån mitt eget parti sen tyckte jag var värdefullt med det här om slutrapporten och jag säger precis om motersånd hade varit värdefullt om den hade nämnts i vitboken och vi hade känt till den när vi har behandlat den här frågan i avdelningen så till sistdetta denna fråga det väsentligaste som gäller reservationen om vilka vägar man nu ska gå för att kunna få fram ett så bra underlag som möjligt för beslut i tekniskt komplicerade frågor och även i andra frågor här i riksdagen och då har vi ju tre alternativ här som har kommit fram vi har statsrådet och majoritetens alternativa kunge maj tar upp den här frågan att det finns ett motionspar som ska behandlas i konstitutionsutskottet att vi får den här slutrapporten och allting är väl med detta vi har centerpartiets syn att man lämnar över det här om det nu finns behov av att fortsätta diskussionen i spalterna eller här i riksdagen och vi har vårt alternativ att man sätter sig ner i en studjegrupp med representanter ifrån de olika partierna och tar upp den här frågan ja det hänger ju ihop med hur pass allvarligt man ser på marviken och det här programmet hur pass inflamerad frågan är jag kan inte bedöma det men den kanske är mer inflammera än vad man tror kanske mindre också men om man har att befara att de är på det sättet och man vill att det ska ta ett slut och att de ska rensas ut då tror jag att psykologiskt är väldigt värdefullt med en såan här studiegrupp med representanter ifrån de skilda partierna då kan manske få det ur världen och det är väl det som vi också har innerst inne än önskan här | 8,448.306 | 8,664.93 | 1910-04-24 | 1988-11-23 | 0.367895 | 0.973359 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-X494gcgMeMtAHfto8dGBC1 | prot-1970-höst-fk--45 | 9 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Johan A. Olsson | i-FspDTJR46n7g4C1LGfX7xd | i-FspDTJR46n7g4C1LGfX7xd | null | Centerpartiet | Gävleborgs läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 8,682.470289 | 8,967.224109 | 284.75382 | Herr talman! Även jag vill gärna instämma i betygsättningen av debatten. Den har varit saklig, som en debatt i riksdagen bör vara, och den har inte haft några överslag. Det är dock möjligt att debatten kommer att skärpas när herr Åkerlund och förutvarande statsrådet Lange, som finns härnäst på talarlistan, kommer att delta i den. Jag har inte mycket att erinra emot statsrådet Wickmans anförande. Jag vill gärna hålla med om att år 1962 var enigheten stor. även om de informationer som fanns men inte nådde fram då hade varit tillgängliga för oss tror jag inte att beslutet blivit ett annat. När statsrådet säger att det hade varit omöjligt att hoppa över det steg som Marvikenprojektet innebär, vill jag dock sätta ett frågetecken i kanten. Det är möjligt att de första åren fram till 1964 var av betydelse för elkraftindustrin, eftersom man i Marvikenprojektet kunde utveckla sina kunskaper på detta område, men 1964 och 1965 framfördes mycket stark kritik från tekniska experter. Det kanske kan tyckas vara en form av efterklokhet att kritisera nu, men vi har ju först i efterhand fått del av viss kritik. Statsrådet säger själv på s. 12—13 i Ang. avveckling av Marvikenprojektet vitboken: ”Det är nu känt att tekniker inom såväl Atomenergi som andra engagerade företag hade en kritisk inställning till utformningen av projektet.” Hade vi 19653 vetat allt vad som förelåg är det fråga om det inte blivit en paus i genomförandet av Marviken, då man hade värderat upp de kritiska synpunkterna och kanske beslutat att avbryta eller ändra till en försöksverksamhet på lättvattenlinjen. Det var ändå så att ASEA redan 1965 kunde offerera kompletta lättvattenreaktorer. Men kraftverksföretagen var också de i stånd att beställa ett lättvattenverk 1965, de hade redan samlat tillräckliga fakta för ett sådant beslut. Det fanns redan då samlad erfarenhet på båda håll, mycket givetvis baserad på den svenska forskningen men åtskilligt även på utländska erfarenheter. Jag tror alltså att statsrådet Wickman något övervärderar de erfarenheter man vunnit med Marviken. Jag vill inte förneka det ansvar vi alla har, men jag vill framhålla att kritiken inte nådde fram till oss 1963 och det är där man vill se en annan hantering i de här frågorna i framtiden. Statsrådet säger att vi måste akta oss för att alltför mycket sätta oss in i experternas diskussioner. Det skulle innebära att vi binder oss i förhand. Han menar alltså att vi skall låta experterna komma fram med förslagen och stå för dem och vi skall först därefter ta ställning. I princip har jag inget emot klara avgränsningar här. Men å andra sidan kommer vi att efter experternas utlåtande gång efter annan få ta ansvaret och inte bara ansvaret baserat på experternas syn utan också baserat på sociala och samhällsekonomiska synpunkter. Då måste vi ha möjlighet att grunda vårt beslut på egen erfarenhet. Den erfarenheten tror jag inte vi kan få på annat sätt än att vi på ett tidigt stadium kommer in i utvecklingen och tillsammans med experterna får lyssna på de olika alternativen i debatten och där- efter göra oss så underkunniga som möjligt om vad som sker i frågorna. Jag är glad över att det kommer att bli en slutrapport. Den kommer att ge ytterligare belysning åt frågan, och det tror jag är av stort värde när vi har att möta allmänhetens reaktion, som jag tror kommer att bli hård. Men jag vill gärna medverka och förklara och redogöra för den bakgrund som riksdagen har haft när man beslutat om svensk atomenergi under 1960-talet. | herr talman även jag vill gärna instämma i betygsättningen av debatten den har varit saklig som en debatt i riksdagen bör vara och den har inte haft några överslag det är dock möjligt att debatten kommer att skärpas när herr åkerlund och förutvarande statsrådet lange som finns härnäst på talarlistan kommer att delta i den jag har inte mycket att erinra emot statsrådet wickmans anförande jag vill gärna hålla med om att år etttusen niohundrasextiotvå var enigheten stor även om de informationer som fanns men inte nådde fram då hade varit tillgängliga för oss tror jag inte att beslutet blivit ett annat när statsrådet säger att det hade varit omöjligt att hoppa över det steg som marvikenprojektet innebär vill jag dock sätta ett frågetecken i kanten det är möjligt att de första åren fram till etttusen niohundrasextiofyra var av betydelse för elkraftindustrin eftersom man i marvikenprojektet kunde utveckla sina kunskaper på detta område men etttusen niohundrasextiofyra och etttusen niohundrasextiofem framfördes mycket stark kritik från tekniska experter det kanske kan tyckas vara en form av efterklokhet att kritisera nu men vi har ju först i efterhand fått del av viss kritik statsrådet säger själv på s tolv tretton i ang avveckling av marvikenprojektet vitboken det är nu känt att tekniker inom såväl atomenergi som andra engagerade företag hade en kritisk inställning till utformningen av projektet hade vi nittontusen sexhundrafemtiotre vetat allt vad som förelåg är det fråga om det inte blivit en paus i genomförandet av marviken då man hade värderat upp de kritiska synpunkterna och kanske beslutat att avbryta eller ändra till en försöksverksamhet på lättvattenlinjen det var ändå så att asea redan etttusen niohundrasextiofem kunde offerera kompletta lättvattenreaktorer men kraftverksföretagen var också de i stånd att beställa ett lättvattenverk etttusen niohundrasextiofem de hade redan samlat tillräckliga fakta för ett sådant beslut det fanns redan då samlad erfarenhet på båda håll mycket givetvis baserad på den svenska forskningen men åtskilligt även på utländska erfarenheter jag tror alltså att statsrådet wickman något övervärderar de erfarenheter man vunnit med marviken jag vill inte förneka det ansvar vi alla har men jag vill framhålla att kritiken inte nådde fram till oss etttusen niohundrasextiotre och det är där man vill se en annan hantering i de här frågorna i framtiden statsrådet säger att vi måste akta oss för att alltför mycket sätta oss in i experternas diskussioner det skulle innebära att vi binder oss i förhand han menar alltså att vi skall låta experterna komma fram med förslagen och stå för dem och vi skall först därefter ta ställning i princip har jag inget emot klara avgränsningar här men å andra sidan kommer vi att efter experternas utlåtande gång efter annan få ta ansvaret och inte bara ansvaret baserat på experternas syn utan också baserat på sociala och samhällsekonomiska synpunkter då måste vi ha möjlighet att grunda vårt beslut på egen erfarenhet den erfarenheten tror jag inte vi kan få på annat sätt än att vi på ett tidigt stadium kommer in i utvecklingen och tillsammans med experterna får lyssna på de olika alternativen i debatten och där efter göra oss så underkunniga som möjligt om vad som sker i frågorna jag är glad över att det kommer att bli en slutrapport den kommer att ge ytterligare belysning åt frågan och det tror jag är av stort värde när vi har att möta allmänhetens reaktion som jag tror kommer att bli hård men jag vill gärna medverka och förklara och redogöra för den bakgrund som riksdagen har haft när man beslutat om svensk atomenergi under etttusen niohundrasextiotalet | här talman jag vill gärna och det gällde också betyget på debatten den har varit som jag tycker en debatt ska vara riksdagen här saklig och den har inte haft några överslag det är ju möjligt att debatten kommer att skärpas sen när åkerlunda statsrådet förutvaandre statsrådet länge kommer att delta i debatten jag har inte mycket att erinra mot mot statsrålet vickmans anförande här jag vill gärna hålla med om att nittonhundrasextiotvå så var var enigheten stor ochjag tror inte att det har blivit ett annat beslut om informationerna som fanns vid det tillfället då inte nådde fram om de hade kommit fram men när statsrådet säger att det har varit omöjligt att hoppa över detta steg som marvikenprojektet innebär och då då vill jag ju ändå sätta ett frågetecken i kanten det är möjligt att de här första årerna fram till nittonhundrasextiofyra valet av verklig betydelse för kraftindustrin att utveckla sina kunskaper på det här området men när man komer fram till den mycket som man ser i dag och det kan ju vara en form av efterklokhet den mycket starka kritik som nådde fram nittonhundrasextiofyra och nittorhundrasextiofem från kraftverksföretagen från tekniska experter som vi ju ändå först i dag har fått del av eller efterhand fått del av en del statsrådet själv säger ju på sidan tolv i vitboken att det är nu känt att tekniker såväl inom som utom att onenergi som andra engagerade företag hade en kritisk inställning till utformningen av projektet alltså det i efterhand känt hade vi vetat allt vad som förelåg i verkligheten nittonhundrasextiofem så är det väl ändå frågan om inte det hade blivit en paus på genomförandet utav marviken när man hade värderat upp de kritiska synpunkterna och kanske å i det fallet kommit fram till ett ett avbrytande eller e förändring till en försöksverksamhet på lätt vattenlinje det var ju ändå så att jag kunde redan sextiofem offerera men det var ju också så att kraftverksföretagen var i stånd att beställa ett lätt vattenverk nittonhundrasextiofem det fanns alltså redan då mycket samlade erfarenheter på båda håll mycket tillmycket givetvis på den svenska forskningen men mycket baserat på på utomutomlandserfarenheter jag tror alltså att man kanske i dag från statsosvikmans sida något övervärderar ändå erfarenheterna av vad som marviken har vunnit men jag vill inte förneka det ansvar som vi alla har men jag vill framhålla att kritiken nådde inte fram riktigt nittonhundrasextiofem och det är väl dät som man vill se en annorlunda hantering i de här frågorna och statsrådet säger här att vi måste kanske vara försiktiga med att sätta oss in i experternas diskussioner alltför mycket det skulle innebära att att vi sa säga kanske bunda oss redan på förhand han menar att vi ska låta experterna komma fram med förslagena och de får stå för förslagena och vi ska först därefter ta ställning i princip har jag inte någonting emot att de klara avgränsningar här men å andra sidan så kommer vi efter experternas utlåtande gång efter annan att få ta ansvaret och inte bara ansvaret baserat på experternas egen syn utan ocks så där man sätter in de sociala samhällsekonomiska och andra synpunkterna i bilden och då måste vi ha möjlighet att fota vårt beslut på erfarenhet och den erfarenheten tror jag inte vi kan få på annat sätt än att vi på ett tidigt skede kommer in i utvecklingen få tillsammans med experterna lyssna på debatten de olika alternativen och därefter alltså göra oss så underkunniga som möjligt om vad som sker i frågorna jag är glad för att det här kommer att bli en slutrapport det kommer att ge ytterligare belysning av den här frågan det tror jag är av stort värde när vi ändå har att möta allmänhetens reaktion på den här frågan som jag tror kommer att bli hård men som jag gärna vill medverka i att förklara och redogöra för den bakgrund som ändå det här alternativet har haft under sextiotalet först | 8,682.524 | 8,967.215 | 1916-08-30 | 2009-01-13 | 0.39239 | 0.999706 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-DEDW5yrJaMmKLkS1hJiKhQ | prot-1970-höst-fk--45 | 10 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Krister Wickman | i-PrkaUkuoauE9i2124cj3AX | i-PrkaUkuoauE9i2124cj3AX | null | Socialdemokraterna | Stockholms läns valkrets, Kronobergs läns och Hallands läns valkrets | biträdande finansminister, ledamot, utrikesminister, förstakammarledamot, näringsminister | man | 8,978.242784 | 9,659.567063 | 681.324278 | Herr talman! Först vill jag, herr talman, säga till herr Pettersson att mitt interpellationssvar tydligen inte var tillräckligt klart utformat, vilket framgår av herr Petterssons replik. Vad interpellationssvaret innehåller är just att de 70 miljonerna icke är en avskrivning av den form som påverkat rörelseresultatet och därmed den skattepliktiga inkomsten. Naturligtvis har det skett avskrivningar av Marvikenanläggningen. Men de avskrivningarna har finansierats genom särskilda anslag över riksbudgeten och har därmed lämnat den beskattningsbara inkomsten hos Vattenfall opåverkad, med undantag, som jag nämnde särskilt för att vara fullständigt tydlig, för de 3,5 miljoner i hela Marvikenprojektet som Vattenfall hade skrivit av fram till 1965. Jag tycker att det är viktigt att man har storleksordningen klar för sig — 3,5 miljoner av den totala vattenfallsverksinvesteringen på 270 miljoner — för att få rätt proportion på frågan eftersom interpellationen uppenbarligen är grundad på föreställningar ute i kommunerna att det är de 270 som avskrivits på detta sätt. Det är då viktigt att tala om att det är 3,5 miljoner och inte 270. Om dessa 3,3 miljoner har jag sagt att det är rimligt att den avskrivningen verkligen belastar vattenfallsverket därför att vattenfallsverket, som vår ledande kraftproducent, har behov av den erfarenhet som i det här fallet värderats så lågt som 3,5 miljoner. Jag finner därför inte att det ur skattesynpunkt föreligger något skäl att ifrågasätta denna avskrivning på 3,5 miljoner kronor. Jag skulle till och med kunna motivera mycket väl, att den avskrivning som skulle ha belastat Vattenfall sannerligen inte borde ha varit lägre utan snarare väsentligt mycket högre. Från den synpunkten kan nog de kommuner, som jag vet har en kritisk inställning till de beskattningsregler som gäller Vattenfallsverket, i varje fall på denna punkt känna sig icke missgynnade utan tvärtom i hög grad gynnade. Jag skall inte ta upp hela frågan om vattenfallsverkets beskattningsregler. Det skulle föra en smula långt i denna debatt. Jag vill bara, för att herr Karl Petterssons uttalanden inte skall stå oemotsagda i protokollet, få antecknat att jag inte instämmer i — jag skulle kunna motivera det utförligt — herr Petterssons beskrivning av hur det nuvarande systemet verkar. Därmed icke sagt att detta system är perfekt. Det är riktigt, som herr Pettersson säger, att om vi genomför affärsverksutredningens förslag kommer vissa av dessa frågor i ett delvis annat läge. Jag är inte i dag beredd att avge något uttalande om när, i vilken form och i vilken omfattning vi kommer att lägga affärsverksutredningens = förslag = till grund för förslag till riksdagen. Men jag vill gärna lämna en information till herr Pettersson, som med sådan envetenhet — och det är riktigt — följer vattenfallsverkets förehavanden. Jag vet inte om herr Pettersson har observerat, att för en tid sedan inkom till departementet en framställning från Vattenfall om de redovisningsprinciper som nu är i kraft. Denna framställning är orsakad av den mycket kraftiga resultatförsämring som vattenfallsverket har råkat ut för under beskattningsåret 1970, på grund av den exceptionellt besvärliga kraftsituationen. Om nämligen Vattenfall inte hade gjort denna fram- ställning och om den icke bifalles skulle ett mycket kraftigt kommunalskattebortfall inträffa som en automatisk följd av valtenfallsverkets starkt försämrade rörelseresultat. I det läget har alltså Vattenfall hos Kungl. Maj:t begärt att få sina redovisningsprinciper så förändrade att detta kommunalskattebortfall kan undvikas. Och det gäller här ett bortfall av kommunalskatter på cirka 10 miljoner kronor under ett år, medan den fråga som herr Pettersson har aktualiserat gäller 630 000 kronor under en sjuärsperiod. Jag vill gärna säga detta därför att det inte minst under dessa sista dagar i så stor utsträckning förekommer att vattenfallsverket utsätts för en — som jag skulle vilja kalla det — nästan konsekvent förtalskampanj. Här tar Vattenfall själv av hänsyn till kommunerna detta initiativ att få sina redovisningsregler förändrade, just för att undvika ett kraftigt fall i kommunernas skatteinkomster. Ansökan är som sagt inte behandlad, men vi kommer att behandla den rätt snabbt. Beträffande Marvikenfrågan i övrigt skulle en fortsättning av debatten från min sida egentligen vara bara en upprepning av vad jag anfört tidigare. Jag vill gärna uttala att jag själv är ledsen över att uppgiften om det slutrapporteringsarbete som pågår i Atombolaget inte bragts till utskottets kännedom. Jag fick nämligen själv reda på det för mindre än en vecka sedan. Att vi inte kände till detta berodde på att det slutrapporteringssystem som tillämpas betraktades av bolaget som en självklar rutinåtgärd. Arbetet sattes i gång som en självklar rutinåtgärd redan i samband med att avvecklingen rekommenderades av bolagets ledning långt före den debatt vi har i dag och långt före vitboken. Jag är inte i stånd att ge någon utförlig beskrivning av hur slutrapporten kommer att se ut, men jag har velat ta upp denna fråga i debatten. Jag har ock- Ang. avveckling av Marvikenprojektet så — som de tidigare talarna här märkte — gjort det speciella uttalandet i mitt anförande att jag utgår ifrån att denna slutrapport får en sådan utformning att den också belyser de frågor som vi här diskuterat. Med hänsyn till detta material och med hänsyn till att principfrågan om information till riksdagen i tekniskt komplicerade frågor är föremål för bedömning av grundlagberedningen har jag — för att komma tillbaka till vad reservanterna anfört — uppriktigt sagt svårt att se att vi skulle kunna komma längre genom den speciella åtgärd som reservanterna föreslår. Avslutningsvis vill jag säga att vi ju här talat mycket om Marviken och att vi är helt ense om att det är värdefullt att dra slutsatserna av de erfarenheter vi vunnit av Marviken. Till sin storleksordning är naturligtvis beslutet om Marviken rätt unikt. I vår allmänna planering — i den mån vi har en överblick över den — kan jag icke se att det dyker upp något annat projekt som är av denna storleksordning och så omfattande att det direkt kommer att underställas riksdagen. Däremot finns under flera anslag i vår budget frågor som är, kan vi säga, en serie Marvikenminiatyrer. Tag t.ex. det anslag som jag haft anledning att redovisa för riksdagen i januari till styrelsen för teknisk utveckling. Denna styrelse fattar i sig ett flertal beslut som innebär finansiering av industriella utvecklingsprojekt. Naturligtvis är dessa beslut av mindre omfattning och kostnaderna bara någon procent av vad Marviken kostar, men själva beslutssituationen är i dessa fall densamma. Jag tror inte att någon här i kammaren drömmer om att Kungl. Maj:t vid beräknandet av dessa anslag skulle ta ställning till de olika konkreta projekt som styrelsen för teknisk utveckling har att behandla, utan det sker i detta avseende en allmän bedömning av hur mycket vi anser oss, mot bakgrunden av beräknad avkastning och konkurrens från andra angelägna områden, ha råd att satsa på denna verksamhet. Vi har sedan skapat ett organ som enligt vår mening — man kan ha olika bedömningar därom är det effektiva instrumentet för att fatta tekniskt komplicerade beslut. Jag kommer alltså tillbaka till detta och anser att det är och bör bli huvudlösningen av det problem som vi diskuterar, nämligen att öka effektiviteten hos de organ som får ansvaret. Detta betyder ingalunda att vi abdikerar för experterna, utan jag talar här om de rent tekniskt komplicerade besluten och icke om vilka värderingar som skall styra det hela. Jag talar icke om vad de skall inriktas på och inte om vilken total kostnadsram vi är beredda att fastställa. Det är självklart att det är Kungl. Maj:t och riksdagen som har och bör ha det avgörande inflytandet. | herr talman först vill jag herr talman säga till herr pettersson att mitt interpellationssvar tydligen inte var tillräckligt klart utformat vilket framgår av herr petterssons replik vad interpellationssvaret innehåller är just att de sjuttio miljonerna icke är en avskrivning av den form som påverkat rörelseresultatet och därmed den skattepliktiga inkomsten naturligtvis har det skett avskrivningar av marvikenanläggningen men de avskrivningarna har finansierats genom särskilda anslag över riksbudgeten och har därmed lämnat den beskattningsbara inkomsten hos vattenfall opåverkad med undantag som jag nämnde särskilt för att vara fullständigt tydlig för de tre fem miljoner i hela marvikenprojektet som vattenfall hade skrivit av fram till etttusen niohundrasextiofem jag tycker att det är viktigt att man har storleksordningen klar för sig tre fem miljoner av den totala vattenfallsverksinvesteringen på tvåhundrasjuttio miljoner för att få rätt proportion på frågan eftersom interpellationen uppenbarligen är grundad på föreställningar ute i kommunerna att det är de tvåhundrasjuttio som avskrivits på detta sätt det är då viktigt att tala om att det är tre fem miljoner och inte tvåhundrasjuttio om dessa tre tre miljoner har jag sagt att det är rimligt att den avskrivningen verkligen belastar vattenfallsverket därför att vattenfallsverket som vår ledande kraftproducent har behov av den erfarenhet som i det här fallet värderats så lågt som tre fem miljoner jag finner därför inte att det ur skattesynpunkt föreligger något skäl att ifrågasätta denna avskrivning på tre fem miljoner kronor jag skulle till och med kunna motivera mycket väl att den avskrivning som skulle ha belastat vattenfall sannerligen inte borde ha varit lägre utan snarare väsentligt mycket högre från den synpunkten kan nog de kommuner som jag vet har en kritisk inställning till de beskattningsregler som gäller vattenfallsverket i varje fall på denna punkt känna sig icke missgynnade utan tvärtom i hög grad gynnade jag skall inte ta upp hela frågan om vattenfallsverkets beskattningsregler det skulle föra en smula långt i denna debatt jag vill bara för att herr karl petterssons uttalanden inte skall stå oemotsagda i protokollet få antecknat att jag inte instämmer i jag skulle kunna motivera det utförligt herr petterssons beskrivning av hur det nuvarande systemet verkar därmed icke sagt att detta system är perfekt det är riktigt som herr pettersson säger att om vi genomför affärsverksutredningens förslag kommer vissa av dessa frågor i ett delvis annat läge jag är inte i dag beredd att avge något uttalande om när i vilken form och i vilken omfattning vi kommer att lägga affärsverksutredningens förslag till grund för förslag till riksdagen men jag vill gärna lämna en information till herr pettersson som med sådan envetenhet och det är riktigt följer vattenfallsverkets förehavanden jag vet inte om herr pettersson har observerat att för en tid sedan inkom till departementet en framställning från vattenfall om de redovisningsprinciper som nu är i kraft denna framställning är orsakad av den mycket kraftiga resultatförsämring som vattenfallsverket har råkat ut för under beskattningsåret etttusen niohundrasjuttio på grund av den exceptionellt besvärliga kraftsituationen om nämligen vattenfall inte hade gjort denna fram ställning och om den icke bifalles skulle ett mycket kraftigt kommunalskattebortfall inträffa som en automatisk följd av valtenfallsverkets starkt försämrade rörelseresultat i det läget har alltså vattenfall hos kunglig majestät begärt att få sina redovisningsprinciper så förändrade att detta kommunalskattebortfall kan undvikas och det gäller här ett bortfall av kommunalskatter på cirka tio miljoner kronor under ett år medan den fråga som herr pettersson har aktualiserat gäller sexhundratrettiotusen kronor under en sjuärsperiod jag vill gärna säga detta därför att det inte minst under dessa sista dagar i så stor utsträckning förekommer att vattenfallsverket utsätts för en som jag skulle vilja kalla det nästan konsekvent förtalskampanj här tar vattenfall själv av hänsyn till kommunerna detta initiativ att få sina redovisningsregler förändrade just för att undvika ett kraftigt fall i kommunernas skatteinkomster ansökan är som sagt inte behandlad men vi kommer att behandla den rätt snabbt beträffande marvikenfrågan i övrigt skulle en fortsättning av debatten från min sida egentligen vara bara en upprepning av vad jag anfört tidigare jag vill gärna uttala att jag själv är ledsen över att uppgiften om det slutrapporteringsarbete som pågår i atombolaget inte bragts till utskottets kännedom jag fick nämligen själv reda på det för mindre än en vecka sedan att vi inte kände till detta berodde på att det slutrapporteringssystem som tillämpas betraktades av bolaget som en självklar rutinåtgärd arbetet sattes i gång som en självklar rutinåtgärd redan i samband med att avvecklingen rekommenderades av bolagets ledning långt före den debatt vi har i dag och långt före vitboken jag är inte i stånd att ge någon utförlig beskrivning av hur slutrapporten kommer att se ut men jag har velat ta upp denna fråga i debatten jag har ock ang avveckling av marvikenprojektet så som de tidigare talarna här märkte gjort det speciella uttalandet i mitt anförande att jag utgår ifrån att denna slutrapport får en sådan utformning att den också belyser de frågor som vi här diskuterat med hänsyn till detta material och med hänsyn till att principfrågan om information till riksdagen i tekniskt komplicerade frågor är föremål för bedömning av grundlagberedningen har jag för att komma tillbaka till vad reservanterna anfört uppriktigt sagt svårt att se att vi skulle kunna komma längre genom den speciella åtgärd som reservanterna föreslår avslutningsvis vill jag säga att vi ju här talat mycket om marviken och att vi är helt ense om att det är värdefullt att dra slutsatserna av de erfarenheter vi vunnit av marviken till sin storleksordning är naturligtvis beslutet om marviken rätt unikt i vår allmänna planering i den mån vi har en överblick över den kan jag icke se att det dyker upp något annat projekt som är av denna storleksordning och så omfattande att det direkt kommer att underställas riksdagen däremot finns under flera anslag i vår budget frågor som är kan vi säga en serie marvikenminiatyrer tag till exempel det anslag som jag haft anledning att redovisa för riksdagen i januari till styrelsen för teknisk utveckling denna styrelse fattar i sig ett flertal beslut som innebär finansiering av industriella utvecklingsprojekt naturligtvis är dessa beslut av mindre omfattning och kostnaderna bara någon procent av vad marviken kostar men själva beslutssituationen är i dessa fall densamma jag tror inte att någon här i kammaren drömmer om att kunglig majestät vid beräknandet av dessa anslag skulle ta ställning till de olika konkreta projekt som styrelsen för teknisk utveckling har att behandla utan det sker i detta avseende en allmän bedömning av hur mycket vi anser oss mot bakgrunden av beräknad avkastning och konkurrens från andra angelägna områden ha råd att satsa på denna verksamhet vi har sedan skapat ett organ som enligt vår mening man kan ha olika bedömningar därom är det effektiva instrumentet för att fatta tekniskt komplicerade beslut jag kommer alltså tillbaka till detta och anser att det är och bör bli huvudlösningen av det problem som vi diskuterar nämligen att öka effektiviteten hos de organ som får ansvaret detta betyder ingalunda att vi abdikerar för experterna utan jag talar här om de rent tekniskt komplicerade besluten och icke om vilka värderingar som skall styra det hela jag talar icke om vad de skall inriktas på och inte om vilken total kostnadsram vi är beredda att fastställa det är självklart att det är kunglig majestät och riksdagen som har och bör ha det avgörande inflytandet | först vill jag tala man till peterson säger att tydligen var mitt interpelationssvar inte tillräckligt klart utformat förstår jag på på herpetterssons replik här därför att vad interpelationssvaret innehåller är ju just att de sjuttio miljonerna icke är en avskrivning av den formen som har påverkat rörelseresultatet och därmed d den skattepliktiga inkomsten naturligtvis har det skett avskrivningar av marvikenanläggningen men de avskrivningar har ju finansierats genom särskilda anslag över driftsbudgeten och har därmed lämnat den beskattningsbara inkomsten hos vattenfall opåverkat med undantag som jag nämnde särskilt för att vara fullständig för de tre komma fem miljoner kronor i hela marvikenprojektet som vattenfall hade skrivit av fram till tiden för nittonhundrasextiofem och när jag säger att den avskrivningen dels tycker jag det är viktigt när man att man har klart för sig storleksordningen tre komma fem miljoner av den totala vattenfallsverks investeringen på tvåhundrasjuttio för att få rätt proportion å frågan eftersom uppenbarligen intepelationen är grundad på föreställningar utei i kommunerna att det är de tvåhundrasjuttio som har avskrivits på detta sätt då är dett viktigt att tala om att det är tre och en halv miljon och inte tvåhundrasjuttio och om de här tre och en halv miljonerna har jag sagt att det är rimligt att den avskrivningen verkligen också belastar vattenfallsverket därför att vattenfallsverket som vårt ledande kraftproducent har behov av den erfarenhet som alltså i det här fallet har värderats skulle jag vilja säga så orimligt lågt som tre och en halv miljon så jag finner därför inte uratt de urskattesynpunkt finns något skel att ifrågasätta denna avskrivning på tre och en halv miljon jag skulle til och med kunna motivera mycket väl att att den avskrivning som skulle ha belastat vattenfall borde sannoli ikt ha varit lägre utan den skulle snarare ha varit väsentligt mycket högre så jag tror att ur den här synpunkten så kan de kommuner om jag vet har en kritisk inställning till beskattningsde beskattningsregler som gäller vattenfllsverket i varje fal på den här punkten känna sig icke bara icke missgynnade utan tvärtom i i hög grad gynnade jag ska inte ta upp hela frågan om om vattenfallsverkets beskattningsregler det skulle föra lite långt i den här debatten jag vill bara för att inte herr peterssons uttalande ska stå oemotsagda i protokollet vara å antecknad att t jag ice delar och jag skulle kunna motivera det utförligt r peterssons beskrivning av hur det nuvarande systemet verkar därmed icke sagt att det systemet är är perfekt och det är riktigt som e peterson säger att om vi genomför affärsverksutredningens förslag så kommer vissa av de här frågorna i ett delvis annat läge jag är inte i dag beredd att ot uttalande om när och i vilken form och i vilken omfattning vi kommer att lägga affärsverksutredningens förslag till till grund för förslag till riksdagen men jag vill gärna lämna en information till betterson som med sådan envetenhet och det är riktigt följer vattenfallsverkets förehavanden jag vet inte ifall när vetshon har observerat att det för en tid sedan inkom till departementet en framställning ifrån vattenfall som gäller de redovisningsprinciper som nu är i kraft och soär framställningen är förorsakad av den mycket kraftiga resultatförsämring som vattenfallsverket har råkat ut för under beskattningsåret nittonhundrasjuttio på grund av den exeptionella exeptionellt besvärliga vattenkraftssituation om nämligen inte vattenfall hade gjort den här framställningen och om den icke bifallet så skulle ett mycket kraftigt kommunalskattebortfall inträffa som en automatisk följd av vattenfallsverkets starkt försämrade rörelseresultat i det här läget har alltså vattenfallsverket kommit in till kunglig majerstet och begärt att få sina redovisningsprinciper så förändrade att denna detta kommunalskattebortfall kan undvikas ocdet är ett skattebortfall på cirkas och kommunalskatter på cirka tio miljoner kronor som det här fallet är fråga om medan under ett år medan den frågas om herpettersson har aktaliserat gäller sexhundratrettio tusen kronor under en sjuårsperiod jag vill gärna säga detta därför att de förekommer så mycket iinte minst ide dea sista dagar att vattenfallsverket utsätts för som jag skulle vija säga en nästan konsekvent förtagskampanj jag vill därför gärna hänvisa till att här tar vattenfallsverket av hänsyn till kommunerna själv detta initiativ att få sina redovisningsregler förändrade just för att undvika ett kraftigt fall i kommunernas skatteinkomster som sagt var framställningen är ännu icke behandlad mmen vi kommer att att behandla den rätt snabbt ja beträffande marvikenfrågan i övrigt så skulle en fortsättning av debatten från min sida egentligen bara vara en upprepning av vad jag har anfört tidigare jag vll än säga att jag är sig ledsen över att uppgiften om deslutrapporteringsarbete som pågår i atombolaget att detta icke har beragts till utskottets kännedom jag får ammäla att jag fick själv först nämligen reda på det förmindre än en vecka sedan och anledningen till att vi inte kände till det det tror jag helt enkelt beror på at denna sdetta slutrapporteringssystem betraktas av bolaget som så självklart som en självklar rutinåtgärd och det alltså är igångsatt långt före den debatt som vi har i dag långt före vitboken utan den sattes igång som en fullkomligt självklar rutinåtgärd redan i samband med att beslutet om avvecklingen fattades eller rekommenderades av bolagets ledning jag här inte stånd att att ge någon utfördig beskrivning av hur den här slutrapporten kommer att se u men jag har velat ta upp den här debatten och jag har också gjort som de tidigare talarna märkte det speciella uttalandet i mitt anförande här att jag utgår ifrån att denna slutrapport får en sådan utformning att den också belyser de frågor som vi har diskuterat här jag tror därför att de för att komma tillbaka till resenanterna att med hänsyn till detta material med hänsyn till att principfrågan om riksinformation till riksdagen i tekniskt komplicerade frågor är föremål för behandling av grundlagsberedningen så så har jag uppriktigt sagt svårt att se att vi skulle komma längre genom de den speciella åtgärd som reservanterna här föreslår det kanske också bara avslutad vifat säga att vi har talat mycket om arviken här och sedan har vi sagt act vi helt ensam på det det är värdefullt att vi drar slutsatsern av arviken nu är naturligtvis i sin storleksordning är naturligtvis marvikenbeslutet ett rätt unikt beslut jag ser icket för mig i vår allmänna planering de ån vi har en överblick över den att de kommer att dyka upp något projekt som är av den här storleksordningen och där alltså det enskilda projektet är så omfattande att de direkt kommer att underställas riksdagen däremot finns det ju på flera håll flera anslag i vår budget frågor som är kan man säga en serie marvikenminiatyrer ta till exempel de anslag som jag får andingar att redovisa för riksdagen i januari om anslaget till styrelsen för teknisk utveckling denna styrelse fattar i sig alltså ett flertal beslut som är av som är finansiering av industriella utvecklingsprojekt naturlitvis är de kolossalt mycket mindre ändet kanske bara någon procent av a arvikenkostnadena är men själva beslutsfrågan och beslutssituationerna är i de här fallen desamma jag tror inte att det är någon här i kammaren om som drömmer om att riksdagen eller att kungligmajt vid beräknandet av de här anslagen skulle ta ställning till de olika konkreta projekten som som styrelsen för tenknisk utveckling har att behandla tan där gör vi en allmän bedömning av hur mycket anser vi oss ha råd mot bakgrund av beräknadavkastning och konkurrens ifrån andra angelägna områden att satsa på den här verksamheten och sedan har vi skapat ett organ vikan olika bedömningar om det men eett organ som vi menar är den effektiva instrumentet för att fatta tekniskt komplicerade beslut oc kommer alltså tillbaka till deg jag tror att de är och måste förbli huvudlösningen av den fråga som vi diskuterar nämligen att öka effektiviteten hos de organ som vi ger ansvaret det betyder ingolunda att vi abdikerar för experterna utanjag talar här om de rent tekniskt komplicerade besluten inte vilka värderingar som ska styra dem inte vad de ska inriktas på och inte vilken total kostnadsram vi är beredda att satsa på dem där är det självklart att det ä vimajt och riksdag som har och som ska ha det avgörande inflytandet ja | 8,966.515 | 9,658.971 | 1924-04-13 | 1993-09-10 | 0.441861 | 0.988468 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-EHpW5DN4UCeiUFvZJ6nwFA | prot-1970-höst-fk--45 | 11 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | null | null | unknown | null | null | null | null | null | 9,670.704584 | 9,826.850594 | 156.14601 | Herr talman! I interpellationen ställde jag frågan om de 70 miljoner kronor som avskrivits för det ändamål det här gäller, och i sitt senaste anförande har industriministern klarlagt hur det hela ligger till. Men samtidigt framhärdar industriministern i sin uppfattning att den redovisning som gjorts beträffande avskrivningarna inte är någonting att ta större hänsyn till. Jag delar inte denna uppfattning, särskilt med hänsyn till vad jag tidigare framfört om den gällande ordningen på det kommunala beskattningsområdet av statens vattenfallsverks kraftverksrörelse. Industriministern ville göra gällande att statens vattenfallsverk har svartmålats. Jag vill inte helt och hållet dela hans uppfattning. Det ganska markanta missnöjet med rätten till avdrag för ränta och avskrivning är befogat. Vattenfall har begärt bemyndigande att behålla taxeringarna vid ungefär 17 miljoner kronor för 1970 års inkomsttaxering, vilket skulle betyda en skillnad på 10 miljoner kronor — i förhållande till redovisat resultat. När vi nu är inne på Vattenfall, skulle jag vilja ta upp en fråga som vi tidigare har behandlat här i riksdagen, nämligen fastighetstaxeringen. Taxeringsvärdena utgör ju underlag för en av de mera betydande intäktsposterna för kommunerna från kraftverksbeskattning när det gäller de statliga kraftverken. Vi diskuterade då de sänkta taxeringsvärdena. Förvaltningsutskottet i mitt hemläns landsting har enhälligt beslutat att överklaga Vattenfalls fastighetstaxeringar. En kommun hade inte godkänt taxeringen, men då sades det från denna talarstol att man inte trodde att Vattenfall skulle överklaga den kommunens beslut. Tyvärr stod sig inte denna spådom, utan Vattenfall har överklagat. Verket begär en sänkning av taxeringsvärdena från 165 miljoner kronor till 132 miljoner kronor, således en sänkning med 33 miljoner kronor, vilket är en stor summa för en glesbygdskommun omräknat i skatteinkomst. Jag tackar än en gång industriministern för det svar som jag har fått. | herr talman i interpellationen ställde jag frågan om de sjuttio miljoner kronor som avskrivits för det ändamål det här gäller och i sitt senaste anförande har industriministern klarlagt hur det hela ligger till men samtidigt framhärdar industriministern i sin uppfattning att den redovisning som gjorts beträffande avskrivningarna inte är någonting att ta större hänsyn till jag delar inte denna uppfattning särskilt med hänsyn till vad jag tidigare framfört om den gällande ordningen på det kommunala beskattningsområdet av statens vattenfallsverks kraftverksrörelse industriministern ville göra gällande att statens vattenfallsverk har svartmålats jag vill inte helt och hållet dela hans uppfattning det ganska markanta missnöjet med rätten till avdrag för ränta och avskrivning är befogat vattenfall har begärt bemyndigande att behålla taxeringarna vid ungefär sjutton miljoner kronor för etttusen niohundrasjuttio års inkomsttaxering vilket skulle betyda en skillnad på tio miljoner kronor i förhållande till redovisat resultat när vi nu är inne på vattenfall skulle jag vilja ta upp en fråga som vi tidigare har behandlat här i riksdagen nämligen fastighetstaxeringen taxeringsvärdena utgör ju underlag för en av de mera betydande intäktsposterna för kommunerna från kraftverksbeskattning när det gäller de statliga kraftverken vi diskuterade då de sänkta taxeringsvärdena förvaltningsutskottet i mitt hemläns landsting har enhälligt beslutat att överklaga vattenfalls fastighetstaxeringar en kommun hade inte godkänt taxeringen men då sades det från denna talarstol att man inte trodde att vattenfall skulle överklaga den kommunens beslut tyvärr stod sig inte denna spådom utan vattenfall har överklagat verket begär en sänkning av taxeringsvärdena från etthundrasextiofem miljoner kronor till etthundratrettiotvå miljoner kronor således en sänkning med trettiotre miljoner kronor vilket är en stor summa för en glesbygdskommun omräknat i skatteinkomst jag tackar än en gång industriministern för det svar som jag har fått | ja är talman i intepulation ställde jag just frågan beträffande de sjuttio miljoner som resonemanget gällde och i sitt sista anförande här så har ju inrikesministern klarlagt hur det ligger till med det men samtidigt framhärdar inrikesministern att de redovisning som är gjort beträffande de här avskrivningarna är ingenting att ta någon större hänsyn till jag delar väl inte de uppfattningen särskilt med hänsyn till vad jag tidigare framfört om den här gällande ordningen på beskattningen till kommunerna sedan ville inrikesministern göra gällande attstatensvattenfallsverk svartmålades jag vill väl kanske inte dela helt och hållet den uppfattningen men att det finnsen ett ganska markant missnöje med den här rätten till avdrag och ränta och avskrivning det är befogat men jag skulle för att något mildra iindustriministerns uppfattning i den saken att vattenfall nu hade begärt bemyndigande att behålla taxeringarna vid ungefär sjutton miljoner och det skulle ge skulle ha vara en skillnad på tio miljoner skulle jag vil ja peka på den fråga vi behandlade här i riksdagen tidigare när vi ändå inne nu på vattenfall beträffande fastighetstaxeringen som är en utav de betydande intäkposterna från de statliga kraftverken där vi behandlade frågan om de sänkta taxeringsvärdena och där miläns landsting enhälligt förvaltningsutskottet har beslutat att överklaga vattenfalls taxeringar det var en kommun som inte hade godkänt det men i det fallet sas de från den här talarstolen att man trodde inte att vattenfallsverket skulle överklaga den kommunens beslut men tyvärr så stogs inte den spådummen utan vattenfall har här överklagat och det gäller en sänkning utav taxeringsvärdena ifrån hundrasextiofem miljoner till etthundratrettiotvå miljoner shållades en sänkning på taxeringsvärdena på trettiotre miljoner kronor som är av en stor betydelse för en glesbygdskommun jag tackar än en gång industriministern för det svar jag fått talmann | 9,670.891 | 9,826.844 | null | null | 0.2384 | 0.998353 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.1.mp3 |
i-3Aww5ggzRFgeKp1oPeAhdV | prot-1970-höst-fk--45 | 13 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Gunnar Lange | i-NAbeZfqManywc6YbAfsfki | i-NAbeZfqManywc6YbAfsfki | 0868028415991 | Socialdemokraterna | Malmöhus läns valkrets | handelsminister, ledamot, civilminister, förstakammarledamot | man | 942.741935 | 2,740.670628 | 1,797.928693 | Herr talman! Tillåt mig att säga att när jag lyssnat på den här debatten har det inneburit en personlig upplevelse av sällsynt positivt slag. Jag vet mig inte ha varit med om något liknande under de 18 år som jag haft äran att tillhöra denna kammare. Därför, herr talman, faller jag inte heller för frestelsen att anlägga den ton som herr Johan Olsson väntade sig och som onekligen ligger närmare min natur än den jag kommer att begagna i dag. Jag vill dock inom parentes säga till herr Åkerlund, som hade vänligheten att yttra att jag var fridsam, att detta dess värre inte är en rättvisande karakteristik av Gunnar Lange. Dess värre, säger jag, men jag är tacksam för berömmet och jag vill gärna återgälda vänligheten med att säga att jag uppfattar herr Åkerlund personligen som en trevlig person, och — vad viktigare är — som en i hög grad modig person även på det här området. Men, herr talman, efter industriministerns klargörande och uttömmande — jag hade så när sagt lysande — redogörelse finns det mycket litet, om ens något, att tillägga i sak. Vi kan diskutera det igen, vi kan upprepa argumenten, men vi vet alla hur dyrbar tiden är för riksdagen nu i slutspurten. Jag antecknade mig dock på talarlistan därför att jag inte ville att mina kamrater i kammaren skulle få den uppfattningen att jag önskade undandra mig ett ansvar som jag vet i hög grad är mitt. Jag är medveten om att under de år jag som chef för handelsdepartementet hade ansvaret för atomenergiarbetet fattades kanske beslut som inte i efterhand visat sig vara de lyckligaste. Det politiska ansvaret härför bär sannerligen jag. Jag vill peka på några sådana beslut och även i någon mån försöka ge en förklaring och erinra om den situation jag som handelsminister då befann mig i och den belägenhet som Jag är herr Ottosson mycket tacksam för hans uttalande att vi alla delar ansvaret, ty vi har alla varit överens om både uppläggningen och fullföljandet av atomenergiprogrammet. Men det hindrar inte att det politiska ansvaret ändå måste åvila vederbörande statsråd. Låt mig säga att jag personligen inte anser att den industriella utvecklingsverksamhet som bedrivits på atomområdet har varit i huvudsak ett misslyckande. Vi har — som industriministern uttryckte det — mött bakslag. Säkerligen kan man kalla det besvikelser i många hänseenden. Vi har vid flera tillfällen inte haft klart för oss på förhand de svårigheter som vi skulle komma att ställas inför. Allt detta kan sägas vara en brist hos dem som handlägger dessa frågor. Men det är också en brist som ibland haft rätt naturliga förklaringsgrunder. Programmet, sådant det lagts upp, fullföljer vi alltjämt. I reaktorprogrammet, där processen, som vi vet, skulle baseras på naturligt uran och tungt vatten, har vi mött de stora bakslagen. Men inte till en början. Beslutet om atomprogrammet togs enhälligt. Jag kommer ihåg att utskottets talesman — det var tredje lagutskottet den gången, om jag inte missminner mig — var professor Osvald i denna kammare. Han sade ett ord och jag sade två meningar. Allt var klart. Sedan kördes det hela i gång med inriktning på den första etappen, som så småningom utmynnade i Ågestaverket. Vi mötte svårigheter redan där, svårigheter av en art som inte kunde förutses. Och man skall inte tro att andra nationer inte upplevde samma ting. Jag vill bara erinra om att någon gång i början på 1960-talet uppfördes en reaktor, som vi inte har talat om här i dag, nämligen R2 för materialprovningar i Studsvik. Den reaktorn inköptes delvis och kanske huvudsakligen från ameri- kanska leverantörer. Reaktorhöljet, tanken, var av sådan beskaffenhet att den fick klart utdömas, den kunde inte ens repareras eller någonsin användas. I själva verket förlorade staten inte pengar den gången, ty det fanns en skadeståndsklausul, som gjorde att man kunde lägga ut en beställning till en svensk firma som i stället kunde leverera en fullgod produkt. Det är klart att Ågestareaktorn inte heller gick utan åtskilliga svårigheter, men den kom i drift, låt vara kanske rätt försenat, 1964. I dag har det program som fanns för denna reaktor t.o.m. överträffats. Såsom man kan läsa i vitboken, regenereras där en effekt inte av 65 megawatt som man ursprungligen tänkte sig och planerade, utan av 80 megawatt. Det är i och för sig inte ett dåligt resultat. Här vill jag skjuta in till herr Åkerlund att det förhåller sig inte så — man får lätt det intrycket av herr Åkerlunds anförande — att tungvattenreaktorn vid den tidpunkten var helt borta ur bilden. Den är det inte än i dag. I Canada har man flera tungvattenreaktorer i kommersiell skala. Jag kan inte uttala mig om hur pass lönsamma de är, men den kanadensiska linjen på atomenergiprogrammet har fullföljts — till skillnad, som industriministern också erinrade om, från den franska linjen med gaskylda reaktorer. Jag ser att jag lätt fördjupar mig i detta ämne, och jag skall, herr talman, försöka att begränsa mig. Alltnog: man har dessa reaktorer. En tungvattenreaktor som var aktuell när herr Åkerlund och jag förde vår debatt här i riksdagen — jag tror det var 1965 — och som offererades till Pakistan är såvitt jag vet för närvarande under uppförande. Det är också en tungvattenreaktor. Dessa fakta kunde inte vara helt avgörande för att vi skulle bestämma oss för att fullfölja vår linje — det kan jag gott erkänna — men det var i varje fall argument som kunde ha åberopats för att frågan verkligen var värd en ingående prövning. Jag skall inte uppehålla mig vid historiken mer än att erinra om att de avgörande besluten om Marviken fattades, som vi vet, första gången 1962. Då siktade man på en tungvattenreaktor med tryckprincipen och med naturligt uran. Men redan under detta år uppkom som man tyckte möjligheter att ta ett mycket djärvare kliv från Ågestareaktorn till Marvikenprojektet än man tidigare hade föreställt sig. Det gjordes vissa studier i Atombolaget — något som jag tror finns refererat i vitboken — av en reaktortyp som verkade vara betydligt mera avancerad än Marvikenprojektet ursprungligen var planerat att bli. Jag skall tilllåta mig att säga att jag till en början med stor skepsis åhörde denna diskussion. Jag erinrar mig särskilt ett sammanträde på senvåren eller möjligen i början av juni i Västerås, där överläggningar fördes mellan representanter för delegationen för atomenergifrågor och ASEA — däremot var vid detta tillfälle någon representant för Atomenergi icke närvarande. Det var en fullständig enhällig opinion att göra reaktorn i Marviken till en kokarreaktor och att man också skulle skapa möjligheter för intern överhettning. Jag var ganska frapperad, ty jag stod i den situationen att riksdagen bestämt uttalat sig för en annan reaktortyp bara några månader tidigare. Jag sade därför att vi nog borde stå fast vid den plan efter vilken vi arbetade. Det bedrevs sedan under hösten 1962 mycket ingående studier i nära samarbete — det kan jag försäkra kammarens ledamöter — mellan den tillverkande industrin, Atombolaget och vattenfallsverket. Man kom enstämmigt fram till uppfattningen att detta steg i utvecklingsprogrammet kunde tas. Jag gjorde kanske ett misstag, när jag böjde mig för en då praktiskt taget enhällig expertis — jag säger prak- tiskt taget, ty den ende som yppade betänkligheter var, såvitt jag kommer ihåg, en ledamot av delegationen för atomenergifrågor, vars namn har nämnts tidigare här i dag, nämligen professor Torsten Gustafson. Jag skall strax knyta några reflexioner till anledningen till att jag bortsåg härifrån. Det viktiga var emellertid att alla var samlade i sin inställning. Jag hyste ett ganska stort förtroende för den expertis som här fanns. Jag kunde lika litet som andra lekmän bedöma det tekniska. Därvidlag var mina möjligheter i varje fall mycket begränsade. Jag litade på experterna, i synnerhet när de var — som jag nyss framhöll — praktiskt taget ense. Jag litade också på Vattenfall. Jag hyste ett starkt förtroende även om våra meningar någon gång skilde sig från varandra — för dess chef, som ju hade varit ordförande i den utredning som låg till grund för hela atomenergiprogrammet och avgav sitt betänkande 1956. Utredningen föreslog en reaktor för tungt vatten och naturligt uran men med möjligheterna öppna att följa även andra projekt. Efter omsorgsfullt övervägande lade jag till riksdagen fram ett förslag om att överge den ursprungliga tanken att utforma Marvikenreaktorn bara såsom en, om jag får uttrycka mig så, enkel tungvattenreaktor och i stället besluta om en mer avancerad reaktor. Enligt vitboken väcktes den gången inte några motioner här i riksdagen. Nu kan man i efterhand fråga: Fanns det inte redan då alternativ? Jo, uppenbarligen fanns sådana. Jag visste dock rätt litet om dem för egen del, men 1963 började åter betänkligheterna, främst inom Vattenfall men också på sina håll bland teknikerna. Man påstod att utvecklingen hade gått fort i USA och att det till skillnad från tidigare dessutom gick att köpa anrikat uran. Detta talade för helt andra reaktorer. Jag kände till ett fall. Till Atomkraftskonsortiet, de enskilda kraftverks- Ang. avveckling av Marvikenprojektet ägarnas atominstitution, hade offererats en reaktor av annan typ än den i Marviken med begränsad effekt — om jag minns rätt 50—60 megawatt — som skulle förläggas till Simpevarp nära Oskarshamn. Konsortiet begärde till och med koncession för anläggningen och det tillståndet medgavs också av Kungl. Maj:t. Jag intog den gången ståndpunkten att vi måste koncentrera oss. Vi är ett litet land, och hela detta utvecklingsprogram har nästan gigantiska mått. Vi kan inte splittra resurserna. Därför måste Atombolaget i första hand ägna sig åt att fullfölja det program som statsmakterna har antagit. Endast i den mån bolaget hade personella och andra resurser över, fick det medverka i andra projekt. Oskarshamnsprojektet kom inte till utförande, och jag tror att t. ex. Sydkraft i dag är ganska lyckligt över att så blev fallet. Men sådana projekt fanns alltså. Betänkligheterna ökade som sagt, och Vattenfall blev för sin del oroat och menade att det innebar orimliga kostnader att fullfölja projektet med den avancerade reaktorn i Marviken. Såsom industriministern här klart har redovisat och även redogjort för i vitboken anmälde Vattenfall att verket inte kunde ta på sig kostnaderna i varje fall för detta utvecklingsarbete. Det ansvaret ville verket inte ta. Mot slutet av 1963 har vi en annan betydelsefull länk i beslutskedjan. Då hade det — det erkänner jag gärna i dag — varit möjligt att säga att vi skulle ändra oss. Jag skulle ha kunnat göra det. Vad hade alternativet varit? Jo, såvitt jag förstår hade alternativet varit att i första hand gå tillbaka till den ursprungliga linjen med en enkel tryckvattenreaktor med tungt vatten och naturligt uran. Det hade varit en möjlighet. Den andra möjligheten hade väl varit att inköpa en reaktor i utlandet och inleda ett utvecklingsarbete på lättvattenreaktorområdet. Hade man tagit det steget skulle man omedelbart fått säga att det innebar en fördröjning. Det reella valet stod den gången, som jag upplevde det, mellan att gå tillbaka till den ursprungliga linjen eller vidhålla tungvattenkokaren med möjligheter till intern överhettning. Jag valde i det läget att fullfölja den linje som riksdagen senast hade ställt sig bakom. Ärendet framlades för riksdagen 1964, och regeringen redovisade, såvitt jag vet, också de betänkligheter som yppats i sammanhanget. Men efter mitten av 1964 fanns det, såvitt jag kunde bedöma, inte längre någon valfrihet. Då hade man nått den punkt där ingen återvändo längre var möjlig. Det är detta som präglat debatterna i riksdagen därefter. Herr Åkerlund hade varit vida mera förutseende — jag säger det inte ironiskt, ty jag anslår inte den tonen i dag — om han hade väckt sin motion 1963 eller möjligen 1964. Det fanns en del material då, och då hade en debatt kunnat föras om alternativa vägar. Som jag såg det, var detta knappast möjligt härefter. Men låt mig säga här i kammaren, utan att det behöver betraktas som en syndabekännelse, att nu i efterhand har jag naturligtvis sagt mig att det — i belysning av vad vi vet i dag — var ett olyckligt beslut som Gunnar Lange fattade 1963 och att det var olyckligt att han inte ändrade sig och intog en annan ståndpunkt 1964. Jag vill inte säga att det olyckliga beslutet ändå haft enbart negativa följder för vårt atomenergiarbete. Jag vill säga ett par ord om det avslutningsvis. Emellertid vill jag betona att de debatter som ägde rum i riksdagen 1965 naturligtvis ökade betänksamheten även hos mig liksom hos alla som sysslade med denna verksamhet och så småningom ledde till att vi 1966 tillsatte atomenergiutredningen för att överse hela atomenergiarbetet framför allt med sikte på att utforma riktlinjer för den framtida verksamheten. Men 1963 och 1964 var, som jag nyss nämnde, experterna inte eniga. Jag tror inte det förtegs. I Atombolaget hindrade man vissa tjänstemän från att gå ut till pressen med frågor som enligt vad som uppgivits för mig ansågs beröra bolagets verksamhet och som skulle kunna skada inte bara bolaget utan även intressenter i bolaget. Alltnog: jag skall förbigå det. Det händer väl ofta — kanske händer det mera sällan efter det klargörande uttalande som industriministern gjort i dag — att en person som inte har teknisk sakkunskap eller i varje fall har begränsade möjligheter att vinna full inblick i tekniskt besvärliga och komplicerade spörsmål konfronteras med experter som inte har samma mening. Måhända kan vi få en bättre ordning, om vi klart uttalar — som industriministern gjorde — att teknikerna själva bör ta ansvaret i sådana här frågor. Men hur gör man annars när experterna är splittrade, när det föreligger reservationer i Atomenergibolagets styrelse och likaså i Atomenergidelegationen? Ja, man sätter sig naturligtvis in i frågan så långt som det är möjligt och försöker göra en bedömning av experterna, av deras motiv och bevekelsegrunder. Sedan säger man: Vilken tror jag mest på? Det måste varje människa göra, och jag kanske trodde på fel experter. Men när jag tog del av den kritik som framkommit i Atombolaget och i Atomenergidelegationen, fick jag ett starkt intryck av att motiven var av ett annat slag än de motiv som föresvävat mig. Vad kritikerna tog sikte på var att få till stånd en mera forskningsinriktad verksamhet i stället för att ta steg i en medveten utvecklingskedja för ett industriellt projekt. Jag kritiserar inte dem för det — jag hyser den allra största respekt och beundran för de forskningsinsatser som professor Alfvén har gjort, och det gör vi väl alla. Men jag visste att han var ledsen över att hans intresse för rymdforskning hade kommit i kläm. Han var missnöjd över att den avancerade fusionsforskning som han bedrev kanske i fortsättningen inte skulle komma i åt- njutande av Atombolagets stöd, som han hade fått under vissa år dessförinnan. Det stödet ville han av naturliga skäl ha; detta är en viktig forskning i och för sig men inte en forskning som kan se tio år framåt i tiden och ställa i utsikt att ett industriprojekt då skall kunna plockas fram den vägen. Därför ansågs det att denna forskning borde stödjas på annat sätt. Jag kan inte komma ifrån att detta missnöje också tog sig uttryck i en mycket starkt kritisk inställning till det program som Atomenergi, efter statsmakternas beslut, drog upp riktlinjerna för. Läser man vad professor Torsten Gustafson säger, är det inte så att han vill ha en helt annan reaktortyp, av Marvikens storleksordning, utan han vill ta ett mindre steg och kanske göra jämförelser mellan en lättvattenreaktor och en tungvattenreaktor. Jag kom till det resultatet att jag för egen del inte ansåg mig — även om naturligtvis också jag hade mina betänkligheter — kunna gå ifrån det beslut som hade fattats år 1963. Efter första halvåret 1964 fanns det, som jag tidigare sagt, inte utan mycket allvarliga konsekvenser någon möjlighet att ändra sig och gå tillbaka. Jag har velat anföra detta för att ge en belysning av den problematik som man ställs inför i sådana här frågor. Jag tycker att det är en fin redovisning som här har gjorts och som industriministern i sitt förord till boken har understrukit — och som jag helhjärtat instämmer i — nämligen att beslutsprocessen och utvecklingsprocessen inte var uppdelad på ett sådant sätt att man steg för steg kunde följa vad som skedde och utvärdera resultaten. Det kanske också var en brist, men vi har ju i dag helt andra tekniska möjligheter att bedriva den typen av planering än vi hade för fem—sex år sedan — det tror jag att kammarens ledamöter ger mig rätt i. Mitt anförande har, herr talman, trots mina goda avsikter blivit betydligt läng- re än jag hade tänkt. Jag vill sluta med att säga följande: Marviken var en besvikelse och ett bakslag. Jag har själv ställt mig frågan: Har detta arbete varit helt utan värde? Jag måste besvara frågan på samma sätt som Krister Wickman gör. Låt mig, herr talman, bara läsa upp vad som anföres i hans förord på en punkt: ”Har vi lyckats nå de mål som ursprungligen sattes för det svenska programmet? När det gäller det energipolitiska målet att skapa förutsättningar för en utbyggnad i stor skala av atomkraft måste frågan besvaras med ja.” Detta utvecklar sedan industriministern i det följande. Jag vill allra sist, herr talman, säga att jag är alldeles övertygad om att om inte Marviken, med de extra kostnader projektet fört med sig och de besvikelser vi ställts inför, kommit till utförande skulle inte Oskarshamnsprojektet ha nått det stadium på vilket det befinner sig i dag eller Ringhalsprojektet vara aktuellt på samma sätt som det är i dag. Detta kan ses som det värde som, trots felsatsning på olika punkter, Marvikenprojektet ändå fört med sig. | herr talman tillåt mig att säga att när jag lyssnat på den här debatten har det inneburit en personlig upplevelse av sällsynt positivt slag jag vet mig inte ha varit med om något liknande under de arton år som jag haft äran att tillhöra denna kammare därför herr talman faller jag inte heller för frestelsen att anlägga den ton som herr johan olsson väntade sig och som onekligen ligger närmare min natur än den jag kommer att begagna i dag jag vill dock inom parentes säga till herr åkerlund som hade vänligheten att yttra att jag var fridsam att detta dess värre inte är en rättvisande karakteristik av gunnar lange dess värre säger jag men jag är tacksam för berömmet och jag vill gärna återgälda vänligheten med att säga att jag uppfattar herr åkerlund personligen som en trevlig person och vad viktigare är som en i hög grad modig person även på det här området men herr talman efter industriministerns klargörande och uttömmande jag hade så när sagt lysande redogörelse finns det mycket litet om ens något att tillägga i sak vi kan diskutera det igen vi kan upprepa argumenten men vi vet alla hur dyrbar tiden är för riksdagen nu i slutspurten jag antecknade mig dock på talarlistan därför att jag inte ville att mina kamrater i kammaren skulle få den uppfattningen att jag önskade undandra mig ett ansvar som jag vet i hög grad är mitt jag är medveten om att under de år jag som chef för handelsdepartementet hade ansvaret för atomenergiarbetet fattades kanske beslut som inte i efterhand visat sig vara de lyckligaste det politiska ansvaret härför bär sannerligen jag jag vill peka på några sådana beslut och även i någon mån försöka ge en förklaring och erinra om den situation jag som handelsminister då befann mig i och den belägenhet som jag är herr ottosson mycket tacksam för hans uttalande att vi alla delar ansvaret ty vi har alla varit överens om både uppläggningen och fullföljandet av atomenergiprogrammet men det hindrar inte att det politiska ansvaret ändå måste åvila vederbörande statsråd låt mig säga att jag personligen inte anser att den industriella utvecklingsverksamhet som bedrivits på atomområdet har varit i huvudsak ett misslyckande vi har som industriministern uttryckte det mött bakslag säkerligen kan man kalla det besvikelser i många hänseenden vi har vid flera tillfällen inte haft klart för oss på förhand de svårigheter som vi skulle komma att ställas inför allt detta kan sägas vara en brist hos dem som handlägger dessa frågor men det är också en brist som ibland haft rätt naturliga förklaringsgrunder programmet sådant det lagts upp fullföljer vi alltjämt i reaktorprogrammet där processen som vi vet skulle baseras på naturligt uran och tungt vatten har vi mött de stora bakslagen men inte till en början beslutet om atomprogrammet togs enhälligt jag kommer ihåg att utskottets talesman det var tredje lagutskottet den gången om jag inte missminner mig var professor osvald i denna kammare han sade ett ord och jag sade två meningar allt var klart sedan kördes det hela i gång med inriktning på den första etappen som så småningom utmynnade i ågestaverket vi mötte svårigheter redan där svårigheter av en art som inte kunde förutses och man skall inte tro att andra nationer inte upplevde samma ting jag vill bara erinra om att någon gång i början på etttusen niohundrasextiotalet uppfördes en reaktor som vi inte har talat om här i dag nämligen rtvå för materialprovningar i studsvik den reaktorn inköptes delvis och kanske huvudsakligen från ameri kanska leverantörer reaktorhöljet tanken var av sådan beskaffenhet att den fick klart utdömas den kunde inte ens repareras eller någonsin användas i själva verket förlorade staten inte pengar den gången ty det fanns en skadeståndsklausul som gjorde att man kunde lägga ut en beställning till en svensk firma som i stället kunde leverera en fullgod produkt det är klart att ågestareaktorn inte heller gick utan åtskilliga svårigheter men den kom i drift låt vara kanske rätt försenat etttusen niohundrasextiofyra i dag har det program som fanns för denna reaktor till och med överträffats såsom man kan läsa i vitboken regenereras där en effekt inte av sextiofem megawatt som man ursprungligen tänkte sig och planerade utan av åttio megawatt det är i och för sig inte ett dåligt resultat här vill jag skjuta in till herr åkerlund att det förhåller sig inte så man får lätt det intrycket av herr åkerlunds anförande att tungvattenreaktorn vid den tidpunkten var helt borta ur bilden den är det inte än i dag i canada har man flera tungvattenreaktorer i kommersiell skala jag kan inte uttala mig om hur pass lönsamma de är men den kanadensiska linjen på atomenergiprogrammet har fullföljts till skillnad som industriministern också erinrade om från den franska linjen med gaskylda reaktorer jag ser att jag lätt fördjupar mig i detta ämne och jag skall herr talman försöka att begränsa mig alltnog man har dessa reaktorer en tungvattenreaktor som var aktuell när herr åkerlund och jag förde vår debatt här i riksdagen jag tror det var etttusen niohundrasextiofem och som offererades till pakistan är såvitt jag vet för närvarande under uppförande det är också en tungvattenreaktor dessa fakta kunde inte vara helt avgörande för att vi skulle bestämma oss för att fullfölja vår linje det kan jag gott erkänna men det var i varje fall argument som kunde ha åberopats för att frågan verkligen var värd en ingående prövning jag skall inte uppehålla mig vid historiken mer än att erinra om att de avgörande besluten om marviken fattades som vi vet första gången etttusen niohundrasextiotvå då siktade man på en tungvattenreaktor med tryckprincipen och med naturligt uran men redan under detta år uppkom som man tyckte möjligheter att ta ett mycket djärvare kliv från ågestareaktorn till marvikenprojektet än man tidigare hade föreställt sig det gjordes vissa studier i atombolaget något som jag tror finns refererat i vitboken av en reaktortyp som verkade vara betydligt mera avancerad än marvikenprojektet ursprungligen var planerat att bli jag skall tilllåta mig att säga att jag till en början med stor skepsis åhörde denna diskussion jag erinrar mig särskilt ett sammanträde på senvåren eller möjligen i början av juni i västerås där överläggningar fördes mellan representanter för delegationen för atomenergifrågor och asea däremot var vid detta tillfälle någon representant för atomenergi icke närvarande det var en fullständig enhällig opinion att göra reaktorn i marviken till en kokarreaktor och att man också skulle skapa möjligheter för intern överhettning jag var ganska frapperad ty jag stod i den situationen att riksdagen bestämt uttalat sig för en annan reaktortyp bara några månader tidigare jag sade därför att vi nog borde stå fast vid den plan efter vilken vi arbetade det bedrevs sedan under hösten etttusen niohundrasextiotvå mycket ingående studier i nära samarbete det kan jag försäkra kammarens ledamöter mellan den tillverkande industrin atombolaget och vattenfallsverket man kom enstämmigt fram till uppfattningen att detta steg i utvecklingsprogrammet kunde tas jag gjorde kanske ett misstag när jag böjde mig för en då praktiskt taget enhällig expertis jag säger prak tiskt taget ty den ende som yppade betänkligheter var såvitt jag kommer ihåg en ledamot av delegationen för atomenergifrågor vars namn har nämnts tidigare här i dag nämligen professor torsten gustafson jag skall strax knyta några reflexioner till anledningen till att jag bortsåg härifrån det viktiga var emellertid att alla var samlade i sin inställning jag hyste ett ganska stort förtroende för den expertis som här fanns jag kunde lika litet som andra lekmän bedöma det tekniska därvidlag var mina möjligheter i varje fall mycket begränsade jag litade på experterna i synnerhet när de var som jag nyss framhöll praktiskt taget ense jag litade också på vattenfall jag hyste ett starkt förtroende även om våra meningar någon gång skilde sig från varandra för dess chef som ju hade varit ordförande i den utredning som låg till grund för hela atomenergiprogrammet och avgav sitt betänkande etttusen niohundrafemtiosex utredningen föreslog en reaktor för tungt vatten och naturligt uran men med möjligheterna öppna att följa även andra projekt efter omsorgsfullt övervägande lade jag till riksdagen fram ett förslag om att överge den ursprungliga tanken att utforma marvikenreaktorn bara såsom en om jag får uttrycka mig så enkel tungvattenreaktor och i stället besluta om en mer avancerad reaktor enligt vitboken väcktes den gången inte några motioner här i riksdagen nu kan man i efterhand fråga fanns det inte redan då alternativ jo uppenbarligen fanns sådana jag visste dock rätt litet om dem för egen del men etttusen niohundrasextiotre började åter betänkligheterna främst inom vattenfall men också på sina håll bland teknikerna man påstod att utvecklingen hade gått fort i usa och att det till skillnad från tidigare dessutom gick att köpa anrikat uran detta talade för helt andra reaktorer jag kände till ett fall till atomkraftskonsortiet de enskilda kraftverks ang avveckling av marvikenprojektet ägarnas atominstitution hade offererats en reaktor av annan typ än den i marviken med begränsad effekt om jag minns rätt femtio sextio megawatt som skulle förläggas till simpevarp nära oskarshamn konsortiet begärde till och med koncession för anläggningen och det tillståndet medgavs också av kunglig majestät jag intog den gången ståndpunkten att vi måste koncentrera oss vi är ett litet land och hela detta utvecklingsprogram har nästan gigantiska mått vi kan inte splittra resurserna därför måste atombolaget i första hand ägna sig åt att fullfölja det program som statsmakterna har antagit endast i den mån bolaget hade personella och andra resurser över fick det medverka i andra projekt oskarshamnsprojektet kom inte till utförande och jag tror att t ex sydkraft i dag är ganska lyckligt över att så blev fallet men sådana projekt fanns alltså betänkligheterna ökade som sagt och vattenfall blev för sin del oroat och menade att det innebar orimliga kostnader att fullfölja projektet med den avancerade reaktorn i marviken såsom industriministern här klart har redovisat och även redogjort för i vitboken anmälde vattenfall att verket inte kunde ta på sig kostnaderna i varje fall för detta utvecklingsarbete det ansvaret ville verket inte ta mot slutet av etttusen niohundrasextiotre har vi en annan betydelsefull länk i beslutskedjan då hade det det erkänner jag gärna i dag varit möjligt att säga att vi skulle ändra oss jag skulle ha kunnat göra det vad hade alternativet varit jo såvitt jag förstår hade alternativet varit att i första hand gå tillbaka till den ursprungliga linjen med en enkel tryckvattenreaktor med tungt vatten och naturligt uran det hade varit en möjlighet den andra möjligheten hade väl varit att inköpa en reaktor i utlandet och inleda ett utvecklingsarbete på lättvattenreaktorområdet hade man tagit det steget skulle man omedelbart fått säga att det innebar en fördröjning det reella valet stod den gången som jag upplevde det mellan att gå tillbaka till den ursprungliga linjen eller vidhålla tungvattenkokaren med möjligheter till intern överhettning jag valde i det läget att fullfölja den linje som riksdagen senast hade ställt sig bakom ärendet framlades för riksdagen etttusen niohundrasextiofyra och regeringen redovisade såvitt jag vet också de betänkligheter som yppats i sammanhanget men efter mitten av etttusen niohundrasextiofyra fanns det såvitt jag kunde bedöma inte längre någon valfrihet då hade man nått den punkt där ingen återvändo längre var möjlig det är detta som präglat debatterna i riksdagen därefter herr åkerlund hade varit vida mera förutseende jag säger det inte ironiskt ty jag anslår inte den tonen i dag om han hade väckt sin motion etttusen niohundrasextiotre eller möjligen etttusen niohundrasextiofyra det fanns en del material då och då hade en debatt kunnat föras om alternativa vägar som jag såg det var detta knappast möjligt härefter men låt mig säga här i kammaren utan att det behöver betraktas som en syndabekännelse att nu i efterhand har jag naturligtvis sagt mig att det i belysning av vad vi vet i dag var ett olyckligt beslut som gunnar lange fattade etttusen niohundrasextiotre och att det var olyckligt att han inte ändrade sig och intog en annan ståndpunkt etttusen niohundrasextiofyra jag vill inte säga att det olyckliga beslutet ändå haft enbart negativa följder för vårt atomenergiarbete jag vill säga ett par ord om det avslutningsvis emellertid vill jag betona att de debatter som ägde rum i riksdagen etttusen niohundrasextiofem naturligtvis ökade betänksamheten även hos mig liksom hos alla som sysslade med denna verksamhet och så småningom ledde till att vi etttusen niohundrasextiosex tillsatte atomenergiutredningen för att överse hela atomenergiarbetet framför allt med sikte på att utforma riktlinjer för den framtida verksamheten men etttusen niohundrasextiotre och etttusen niohundrasextiofyra var som jag nyss nämnde experterna inte eniga jag tror inte det förtegs i atombolaget hindrade man vissa tjänstemän från att gå ut till pressen med frågor som enligt vad som uppgivits för mig ansågs beröra bolagets verksamhet och som skulle kunna skada inte bara bolaget utan även intressenter i bolaget alltnog jag skall förbigå det det händer väl ofta kanske händer det mera sällan efter det klargörande uttalande som industriministern gjort i dag att en person som inte har teknisk sakkunskap eller i varje fall har begränsade möjligheter att vinna full inblick i tekniskt besvärliga och komplicerade spörsmål konfronteras med experter som inte har samma mening måhända kan vi få en bättre ordning om vi klart uttalar som industriministern gjorde att teknikerna själva bör ta ansvaret i sådana här frågor men hur gör man annars när experterna är splittrade när det föreligger reservationer i atomenergibolagets styrelse och likaså i atomenergidelegationen ja man sätter sig naturligtvis in i frågan så långt som det är möjligt och försöker göra en bedömning av experterna av deras motiv och bevekelsegrunder sedan säger man vilken tror jag mest på det måste varje människa göra och jag kanske trodde på fel experter men när jag tog del av den kritik som framkommit i atombolaget och i atomenergidelegationen fick jag ett starkt intryck av att motiven var av ett annat slag än de motiv som föresvävat mig vad kritikerna tog sikte på var att få till stånd en mera forskningsinriktad verksamhet i stället för att ta steg i en medveten utvecklingskedja för ett industriellt projekt jag kritiserar inte dem för det jag hyser den allra största respekt och beundran för de forskningsinsatser som professor alfvén har gjort och det gör vi väl alla men jag visste att han var ledsen över att hans intresse för rymdforskning hade kommit i kläm han var missnöjd över att den avancerade fusionsforskning som han bedrev kanske i fortsättningen inte skulle komma i åt njutande av atombolagets stöd som han hade fått under vissa år dessförinnan det stödet ville han av naturliga skäl ha detta är en viktig forskning i och för sig men inte en forskning som kan se tio år framåt i tiden och ställa i utsikt att ett industriprojekt då skall kunna plockas fram den vägen därför ansågs det att denna forskning borde stödjas på annat sätt jag kan inte komma ifrån att detta missnöje också tog sig uttryck i en mycket starkt kritisk inställning till det program som atomenergi efter statsmakternas beslut drog upp riktlinjerna för läser man vad professor torsten gustafson säger är det inte så att han vill ha en helt annan reaktortyp av marvikens storleksordning utan han vill ta ett mindre steg och kanske göra jämförelser mellan en lättvattenreaktor och en tungvattenreaktor jag kom till det resultatet att jag för egen del inte ansåg mig även om naturligtvis också jag hade mina betänkligheter kunna gå ifrån det beslut som hade fattats år etttusen niohundrasextiotre efter första halvåret etttusen niohundrasextiofyra fanns det som jag tidigare sagt inte utan mycket allvarliga konsekvenser någon möjlighet att ändra sig och gå tillbaka jag har velat anföra detta för att ge en belysning av den problematik som man ställs inför i sådana här frågor jag tycker att det är en fin redovisning som här har gjorts och som industriministern i sitt förord till boken har understrukit och som jag helhjärtat instämmer i nämligen att beslutsprocessen och utvecklingsprocessen inte var uppdelad på ett sådant sätt att man steg för steg kunde följa vad som skedde och utvärdera resultaten det kanske också var en brist men vi har ju i dag helt andra tekniska möjligheter att bedriva den typen av planering än vi hade för fem sex år sedan det tror jag att kammarens ledamöter ger mig rätt i mitt anförande har herr talman trots mina goda avsikter blivit betydligt läng re än jag hade tänkt jag vill sluta med att säga följande marviken var en besvikelse och ett bakslag jag har själv ställt mig frågan har detta arbete varit helt utan värde jag måste besvara frågan på samma sätt som krister wickman gör låt mig herr talman bara läsa upp vad som anföres i hans förord på en punkt har vi lyckats nå de mål som ursprungligen sattes för det svenska programmet när det gäller det energipolitiska målet att skapa förutsättningar för en utbyggnad i stor skala av atomkraft måste frågan besvaras med ja detta utvecklar sedan industriministern i det följande jag vill allra sist herr talman säga att jag är alldeles övertygad om att om inte marviken med de extra kostnader projektet fört med sig och de besvikelser vi ställts inför kommit till utförande skulle inte oskarshamnsprojektet ha nått det stadium på vilket det befinner sig i dag eller ringhalsprojektet vara aktuellt på samma sätt som det är i dag detta kan ses som det värde som trots felsatsning på olika punkter marvikenprojektet ändå fört med sig | jag är talman tillåt mig att säga att när jag lyssnat till den här debatten så har det inneburit en personlig upplevelse av sällsynt positivt slag jag vet mig inte ha varit med om något liknande under de jag tror arton år som jag haft äran att tillhöra den här kammarn därför är talman såfaller jag heller inte befrästelsen att anlägga den ton som är johan olsson väntade jag skulle anslå och som onekligen ligger närmare min natur än än kanske den jag kommer att begagna idag jag vill bara säga att jag är åkerlunda attdessvärre är jag i hans vänlighet att säga att jag var fridsam knappast en rättvisande karaktäristik av gunnar lange dessvärre säger jag men jag är tacksam för berömmet och jag vill gärna återgällda vänligheten med att säga att jag uppfattar haråkelund personligen som en trevlig person men vad viktigare är som en i hög grad personligen en en mycket modig person även på det här området men är talman efter industriministerns klargörande och utömmande ar de sån är sagt lysande anförande och redogörelse här så finns det egentligen mycket lite om ens något att tillägga savi kan ju diskutera det igen vi kan upprepa argumenten men vi vet ju alla hur dyrbar tiden är för riksdagen u er slutloppet men jag antecknade mig på talarlistan örjag ville i varje fall inte att mina kamrater i kammaren skulle få den uppfattningen att jag ville undandra mig ett ansvar som jag visste i hög grad var mitt jag är medveten om att de under de år som jag som chef för handelsdepartementet hade ansvaret för automenergiarbetet så skedde det säkert i olika beslutspunkter fattades kanske beslut som inte i efterhand visat sig vara de lyckligaste och det politiska ansvaret för det bär sannerligen ja jag vill peka på några och också i någon mån försöka ge en förklaring till att erinra om den situation som både handelsministern då befann sig och en situation där och en belägenhet som också riksdagen och dess ledamöter befann sig aär härottosont mycket tacksam för att han uttalade att ansvaret för det här programmet i den mån det bedöms som ett misslyckande de delar vi alla för både uppläggningen och fortsättningen av de stora stycken har vi alla varit överens om men det hindrar ju inte att det primära ansvaret ändå måste åvila politiska ansvaret ändå måste åvvia vederbörande statsråd låt mig bara säga att jag personligen anser inte att vårt aattden industriella utvecvecklingsverksamhet som bedrivits på automområdet har varit i huvudsak ett misslyckanden vi har mött som industriministern uttryckte det bakslag säkerligen kan man kalla det besvikelser i många hänseendn vi har vid flera tillfällen inte haft klart för oss r på förhand de svårigheter som vi skulle komma att ställas inför allt detta kan sägas vara en brist hos dem som handlägger de här frågorna men det är också en brist som inte har ibland rätt naturliga förklaringsgrunder ationprogrammet sådant de lagts upp det fullföljer vi alltjämt på reaktorprogrammet där processen skulle baseras på som vi vet naturligt urran ochoch tungt vatten där har vi mött de stora bakslagen men inte till en början beslutet om atomprogrammet togs enhälligt jag kommer ihåg att utskottets talesman jag tror det var tredje lagutskottet den gången vad ksprofessor rosvald i denna kammare han sa ett ord och jag sa två meningar allt var klart och sen kördes det hela igång med inriktning på den första etappen som så småningom utmynnade i ågestaverket det vi mötte svårigheter redan där svårigheter av en art som inte kunde förutses och man ska inte tro att våra att andra nationer inte upplevde samma ting jag vill bara erinra om att det någon gång i början på sextiotalet så uppfördes en reaktor som vi inte har talat om här idag nämligen ärrtvå för materialprovningar i oistödsvick den reaktorn inköptes delvis och kanske i huvudsak från amerikanska leverleverantörer raktor reaktorhöljet tanken var beskaffenhet att den fick klart utdömas inte ens kunde repareras eller någonsin användas i själva verket så förlorad inte staten pengar den gången för det fanns en skadeståndsklausul som gjorde att man kunde lägga ut en beställning till en svensk firma som i stället kunde leverera een fullgodprodukt det var i början och det är klart attågelsta reaktorn gick inte heller utan att vi upplevde åtskilliga svårigheter men den kom i drift låt vara kanske rätt försenat nittonhundrasextiofyra och i dag så har till och med de program som fanns för denna reaktor överträffats och man kan läsa i vitboken så genereras där nu en effekt inte av sextiofem som den ursprungliga tanken var med gavatt inte sextiofem megavatt som man ursprungligen tänkte sigoch planerad utan åttio meavdet är j u för sig inte ett dåligt resultat och där vill jag skjuta in till arokelund att det förhåller sig inte så man får lätt det intrycket när man lyssnade till arokelunds anförande att tungvattenreaktorn var helt borta den är det inte ens i dag i kannada har vi flera tungvaktenreaktorer i kommersiell skala jag kan inte uttala mig om hur pass lönsamma de är men den kanadensiska linjen på automenergiprogrammet har fullföljts till skillnad som industriministern erinrade omsom den franska linjen med gaskyda reaktorer ja jag ska inte jag ser att jag fördjupar mig lätt i det här ämnet jag ska försöka är talman att begränsa mig ändå alltnog vi har de reaktorern ochen reaktor som var aktuell när vi förde vår debatt jag tror det var nittonhundrasextiofem heråkelund här i riksdagen keråkelund och jag som offererades till till pakistan är såvitt jag vet under uppförande för närvarande det är också en tungvatktenreaktor det kunde inte vara helt avgörande för att man skulle bestämma sig för att fullfölja den här linjen det kan jag gott erkänna men det var i alla fall argument som skulle åbropas för att frågan var verkligen värd en ingående prövning jag ska inte uppehålla mig ved historiken mycket mera än att säga att de avgörande besluten beträffande marviken togs som vi vet nittonhundra enittonhundrasextiotvå första gången och då siktade man på och menade att det skulle vara en tungvakreaktor med trycktryckprincipen och en naturlig tura det var fullständig enhällighet i denna kammare liksom i medkammarn vid det tillfället om att det var det naturliga andra steget efter ågestareaktorn men redan under detta år så uppkom tyckte man möjligheter att ta ett mycket djärvare kliv från ågerstareaktorn till marviken än man hade föreställt sig tidigare det gjordes vissa studier i atombolaget även det tror jag finns refererat i vitboken av en reaktortyp som som lockade till att undersöka om man inte också borde kunna göra en mera avancerad reaktor än marviken ursprungligen var planerad att bli och de jag ska tillåta mig säga att jag med skepsis åhörde dem diskussionerna till en början jag erinrar mig särskilt ett sammanträde i västerås på scenvåren eller möjligen i början av juni där vi hade en överläggning där både representanter för automdelegation och att sea deltog däremot var inte vid det tillfället atomändagirepresenterade och det var en fullständigt enhällig opinion om att man skulle göra den här reaktorn till en kokarreaktooch att man också skulle skapa möjligheter för intern överhettn jag var ganska fraperad för jag stod ju i den situationen att riksdagen mer eller mindre bestämt uttalat sig för en annan reaktortyp bara några månader tidigare så det är klart att jag sa jag tror nog att vi ska bidhålla det projekt efter vilket och dem står fast vid den plan efter vilken vi nu arbetar men det bedrevs redan under hösten sextiotvå mycket ingående studier i nära samarbete det kan jag försäkra kammarnsledamöter mellan den tillverkande industrin och atombolaget och man kom där och vattenfall och man kom där enstämmigt fram till uppfattningen att det här steget det kunde man ta i utvecklingsprogrammet nu och det kanske jag gjorde ett misstag men jag böjde mig för ändå praktiskt taget enhällig expertis jag säger praktiskt taget för såvitt jag kommer ihåg så var den ende som yppade betänkligheter en ledamot av atomenergidelegationen och hans namn har nämnts tidigare här i debatten det var torsten gustavsson professor torsten gustavsson jag bortsåg från det och jag ska strax knyta en en reflektion till den till varför jag gjordede men det viktiga var att här var alla samlade jag hade ett ganska stort förtroende för den experti som här fanns jag kunde lika lite som andra lekmän bedöma det tekniska det var mina möjligheter mycket mycket begränsade men jag litade på experterna i synnerhet när de var som jag nyss uttryckte det praktiskt taget ense jag litade på också vattenfall jag hade ett starkt förtroende även där våra meningar någon gång skilt sig från varandra fördess chef som ju hade varit ordförande i den ursprungliga i den utredning som låg till grund för hela atomenergiprogrammet nittonhundra och avgavs nittonhundrafemtiosex tungt vatten naturligt uran men med möjligheterna öppna för att följa även andra arbeten och därför så lade jag fram ett förslag om detta till riksdagen att man skulle överge den ursprungliga tanken på att utforma marviken bara som en enkel om jag får trycka saken så tungvattenreaktor till en mera till n mera avancerad reaktor och här i riksdagen väcktes den gången enligt vitboken inte några motioner nu kan vi i efterhand säga men fanns det inte redan då alternativ uppenbarligen fanns det det jag visste rätt lite om dem för egen del men under nittonhundrasextiotre igen så börjar betänkligheterna bland främst inom vattenfall men också bland teknikerna på sina håll och man sa att nu har det gått fort här i amerika i dag går det till skillnad från tidigare dessutom att köpa anrika turan det gick inte då men så småningom gick det men man kan få helt andra reaktorer jag visste om ett fall där en reaktor hade opererats till automkraftkonsorties so enskilda kraftägarnas atomatominstitution en reaktor på en begränsad effekt om jag minns rätt på en femtio sexti megavatt som skulle tänkte man sig på en förläggning med simpervarv nära oskarshamn det begärdes till och med koncession eller tillstånd för att anläggningen och det tillståndet så långt det var möjligt medgavs också av kungemajistet däremot intog jag den gången linjen att vi måste koncentrera oss vi är ett litet land hela det här utvecklingsprogrammet har nästan gigantiska mått och det går inte för oss att splittra resurserna därför måste atombolaget i första hand ägna sig åt att fullfölja det program som statsmakterna varit som statsmaktern antagit och endast i den mån man hade personliga och andra resurser över fick man medarbeta i andra projekt det projektet kom inte till utförande och jag tror att man till exempel inom sydkraft är ganska lycklig i dag över att det inte heller kom att uppföras men det fanns sådana projekt och som sagt var betänkligheten ökade och vattenfall blev för sin del oroad och menade att det var inte rimliga kostnader om man skulle fullfölja den här avancerade traktorn i marviken och därför så som industriministern också klart redovisad veh som finns finns redogjort för i vitboken så anmälde vattenfall att de för sin del i varje fall inte kunde ta på sig kostnaderna för det här utvecklingsarbetet det ansvaret ville de inte ta och här igen mot slutet av nitterhundrasextiotre har vi en annan betydelsefull unkt i beslutskedjan eller länk i beslutskedjan här hade de kanske her hade det det erkänner jag gärna i dag varit möjligt att säga att vi ändrar oss jag skulle kunna ha gjort det vad had alternativet varit ja alternativet hade varit såvitt jag förstår att de i första hand gått tillbaka till den ursprungliga linjen om en enkel tryckvattenreaktor trycktugme med med tungt vatten och naturlitoran eller möjligen något anrikat uran det hade varit en möjlighet den andra möjligheten hade väl varit att mer eller mindre inköpa en reaktor eller inleda ett nytt utvecklingsarbete på lättvaktenreaktorområdet man hade kunnat ta det steget hade man tagit det skulle man naturligtvis omedelbart fått säga att detta betyder en fördröjningg av hela det här så det reella valet för mig den gången som jag upplevde det stod mellan att gå tillbaka till den ursprungliga linjen eller bidhålla tungvattenkokarn med möjligheter till intern överhettningoch jag valde i det läget att fullfölja den linje som riksdagen hade ställt sig bakom och det lades fram till riksdagen nittonhundrasextiofyra och vi redovisade i det också såvitt jag vet t de betänkligheter som jupats i sammanhanget men efter mitten av nittorhundrasextiofyra så fanns det såvitt jag kunde bedöma inte längre någon valfrihet då hade man nått punkten där ingen återvändo längre var möjlig och det är det som präglade debatten här i riksdagen därefterr heråkelund hade varit jag säger det inte ironiskt utan vi anslår inte den tonen i dag men hade verkligen varit vida mer förutseende om han hade väckt sin motion till exempel nittonhundrasextiotre eller möjligen också nittorhundrasextiofyra det fanns en del material då då hade en debatt kunnat föras om alternativa vägar som jag såg det var det knappast möjligt att göra det nittorhundrasextiofyra men låt mig gärna säga det här ii kammaren utan att det behöver betraktas som en syndabekännelse att nu i efterhand så har jag naturligtvis sagt mig att det var ett olyckligt beslut som gunnar lange fattade att nittonhundrasextiotre för det första i belysning av vad vi vet i dag om nittonhundrasextioatt han inte ändrade sig under nittonhundrasextiotre och intog en annan ståndpunkt nittorhundrasextiofyra jag vill inte säga att det olyckliga beslutet ändå enbart haft negativa följder för vårt atomenergiarbete och det ska jag säga ett ord om avslutningsvis men jag vill bara betona att de debatter som ägde rum här i riksdagen nittonhundrasextiofem de ökade naturligtvis betänksamhet även hos mig ochhos alla som sysslade med den här verksamhete och det var det som så småningom ledde fram till att vi tillsatte den här atomenergiutredningen nittonhundrasextiosex för att överse hela hela automenergiarbete och vad som hade skett där och framför allt med sikte på atte utforma riktlinjer för den framtida verksamhe nmen vid de här tillfällena nittonhundra sextiotre och sextiofyra jag nämndede nyss så var experterna inte eniga jag tror inte det förtegs så mycket i atombolaget så hindrade man vissa tjänstemän från att gå ut i pressen med frågor som man ansåg enligt vad som uppgivits för mig börberöra bolagets verksamhet och som skulle kunna skada inte bara bolaget utan även andra intressenter i bolaget allt nogga ska förbegå det här åkelund tog upp det men det händer väl ofta att o hände väl ändet kanske hände mera sällan efter det klargörande uttalande som industriministern gjort idag att ibland så tvingas en person som inte har den tekniska sakkunskapen eller i varje fall ha begränsade möjligheter att helt vinna hel inblick i iitekniskt besvärliga och komplicerade spörsmål att han konfronteras med experter som inte har samma mening och vad gör han då ja jag ansåg inte bara att jag kan ju inte låta blijag måste ju ändå gå fram med penninganslage kanske kan vi få en bättre ordning om man mera klart uttalar som industriministern gjorde a det här ansvaret det bör teknikerna själva ta men när de är splittrade när man får reservationer i atomenergibolagens styrelse och likaså i atomenergidelegationen vad gör man då ja man sätter sig naturligt in i frågan så långt det är möjligt och man försöker också göra en bedömning av experterna själva av deras motiv och deras bevekelsegrunder fördelockså och sen säger man vilka tror jag mest på jag tror varje människa måste göra det och jag kanske trodde på fel expertermen när man läste den kritik som framkommit i atombolaget och i atomenergidelegationen så hade jag lev ett starkt intryck av att här var motiven andra än det som föresvävade mig vad de särskilt tog sikte på det var att få ett mera forskningsinriktad verksamhets til stånd i stället för att ta de här stegen i ett en medveten kedja utvecklingstkedja för ett industriellt ett industriellt utvecklingsarbete jag kritiserar inte dem för det jag hyser den allra största respekt och beundran för de forskningsinsatser som professor alli alvén gjort och det gör vi väl alla men jag visste ju att han var rätt missnöjd med att han kände sitt intresse för rymdforskning ha kommit i kläm han var missnöjd med att den avancerade pessionsforskning som han bedrev inte i fortsättningen kanske skulle komma i åtnjutande av atombolagets stöd som han hade fått i vissa vissa år dessförinnan och det ville han ha av naturliga skäl en viktig forskning över sig men inte en forskning där man kunde se tio år framåt i tiden kunde ett ett klart industriprojekt kunna plockas fram den vägen och därför ansågs de att de borde stödjas på annat sätt jag kan inte komma ifrån att det var rätt naturligt att det missnöjet också togs i uttryck i en mycket stark kritisk inställning till det program som atomenergi på stadsefter statsmakternas slt beslut bedrev och läser man vad torsten gustavsson säger så är det ju inte så att han vill ha en helt annan reaktortyp av den storleksordning som marviken var utan han vill ta ett mindre steg och han vill kanske göra jämförelser mellan en lättvaktn reaktor än annan ja jag kom till resultatet att jag för egen del inte ansåg mig även om naturligs även jag hade mina betänkligheter att jag borde fullfölja de beslut som hade tagits nittorhundrasextiotre och som sagt var efter första halvåret nittonhundrasextiofyra så fanns det inte utan mycket allvarliga konsekvenser någon möjlighet att att ändra sig och gå tillbaka jag har velat säga detta för som en belysning av den problematik som man ställs inför jag delar helhjärtat tycker det är en fin redovisning som gjorts här och som industriministern i sitt förord i boken har understrukit nämligen att beslutsprocessen och utvecklingsprocessen var invar inte presenterad eller uppdelad på ett såant sätt att man steg för steg kunde följa vad som skedde och utvärdera resultaten det kanske också var en brist men vi har ju andra tekniska möjligheter att bedriva den typen av planering i dag än vi hade för en fem sex år sedan det tror jag kammarens ledamöter ger mig rätt i jag ar allra sist där talmande härar trots mina goda avsikter blivit betydligt längre än jag trodde jag har ställt mig själv frågan marviken och en besvikelse och ett bakslag har det varit helt utan har har de varit helt utan värde och jag måste besvara frågan på samma sätt som krister vickman låt mig är talman bara läsa upp vad som vad som sägs i hans förrop på en punkt har vi nu lyckats nå de mål som ursprungligen sattes för det svenska programmet när det gäller det energipolitiska målet att skapa förutsättningar för en utbyggnad i stor skala av automkraft måste frågan besvaras med ja och de utvecvecklar sedan industriministern i det följande och jag vill allra sist här talman ra säga att jag är alldeles övertygad om att hade inte marviken med de extra kostnader som de de fört med sig och med de besvikelser som be ställts inför kommit till utförande så hade icke oskarshamsprojektet nått det stadium det nått i dag eller ringhallsprojektet för den delen på samma sätt varit aktuellt som det i dag och det kan man ta som ett de av värde som en möjlig felsatsning på olika punkter beträffande varviken ändå fört med sig hör | 943.015 | 2,737.854 | 1909-03-09 | 1976-09-16 | 0.44848 | 0.997711 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-Boh7rm6MmvUkcjZpGfBGZU | prot-1970-höst-fk--45 | 14 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Krister Wickman | i-PrkaUkuoauE9i2124cj3AX | i-PrkaUkuoauE9i2124cj3AX | null | Socialdemokraterna | Stockholms läns valkrets, Kronobergs läns och Hallands läns valkrets | biträdande finansminister, ledamot, utrikesminister, förstakammarledamot, näringsminister | man | 2,751.417657 | 2,943.709677 | 192.29202 | Herr talman! Jag tror att jag ger uttryck för en allmän stämning i kammaren om jag säger att det har varit ett alldeles exceptionellt nöje att lyssna till Gunnar Langes redovisning av denna fråga. Den har gjort det möjligt för oss att här i kammaren direkt få återuppleva de kritiska skedena i hela den process som ledde fram till Marvikenprojektets nuvarande läge. Jag har begärt ordet för att i största korthet bemöta herr Åkerlunds anförande på en punkt. Jag vill ta upp den, eftersom den berör mig personligen. Jag avstår alltså från att göra en allmän kommentar till hela herr Åkerlunds anförande. Den enda punkt jag vill ta upp är herr Åkerlunds påstående att vitboken är en partsinlaga. Jag sade i mitt första inlägg, och jag upprepar det, att vår strävan har varit att icke göra en partsinlaga. Jag sade samtidigt: Det tillkommer inte oss att bedöma i vilken grad vi lyckats eller misslyckats, men jag är mycket angelägen om att denna ambition från vår sida inte blir ifrågasatt. Jag vill särskilt vända mig mot herr Åkerlunds sätt att argumentera. Han säger att både Gunnar Lange och jag — han åberopar då våra rätt tveksamma akedemiska meriter i det förflutna — i verkligheten inser att detta naturligtvis inte är en objektiv redogörelse. När herr Åkerlund säger detta stöder han sig på sin högre akademiska meritförteckning. Herr Åkerlund! Vi talar om vetenskap och moral i denna fråga. Det bevis som herr Åkerlund framlägger för att vitboken är en partsinlaga är att dokumenten icke är fullständigt återgivna. Varför är de inte det? Det finns delar av dokumenten som ur ren läsbarhetssynpunkt har uteslutits därför att de icke direkt har anknytning till den fråga som skall belysas. På alla de punkter där delar har utelämnats har detta markerats med transumttecken. Dokumenten är offentliga. Vem som helst kan kontrollera om transumeringen innebär något medvetet utelämnande av sådant innehåll i dokumenten som verkligen kan påverka bedömningen av förhållandena och utvecklingen i sådan riktning att människor gör en annan bedömning än den herr Åkerlund tror att vi eftersträvar. Om man säger att vitboken är en partsinlaga och som bevis anför att dokumenten inte är fullständigt återgivna har man verkligen brutit mot den vetenskapliga moral som herr Åkerlund själv gör sig till tolk för. Man kan inte göra en sådan insinuation utan att åtminstone på någon punkt framlägga ett bevis för sin tes. | herr talman jag tror att jag ger uttryck för en allmän stämning i kammaren om jag säger att det har varit ett alldeles exceptionellt nöje att lyssna till gunnar langes redovisning av denna fråga den har gjort det möjligt för oss att här i kammaren direkt få återuppleva de kritiska skedena i hela den process som ledde fram till marvikenprojektets nuvarande läge jag har begärt ordet för att i största korthet bemöta herr åkerlunds anförande på en punkt jag vill ta upp den eftersom den berör mig personligen jag avstår alltså från att göra en allmän kommentar till hela herr åkerlunds anförande den enda punkt jag vill ta upp är herr åkerlunds påstående att vitboken är en partsinlaga jag sade i mitt första inlägg och jag upprepar det att vår strävan har varit att icke göra en partsinlaga jag sade samtidigt det tillkommer inte oss att bedöma i vilken grad vi lyckats eller misslyckats men jag är mycket angelägen om att denna ambition från vår sida inte blir ifrågasatt jag vill särskilt vända mig mot herr åkerlunds sätt att argumentera han säger att både gunnar lange och jag han åberopar då våra rätt tveksamma akedemiska meriter i det förflutna i verkligheten inser att detta naturligtvis inte är en objektiv redogörelse när herr åkerlund säger detta stöder han sig på sin högre akademiska meritförteckning herr åkerlund vi talar om vetenskap och moral i denna fråga det bevis som herr åkerlund framlägger för att vitboken är en partsinlaga är att dokumenten icke är fullständigt återgivna varför är de inte det det finns delar av dokumenten som ur ren läsbarhetssynpunkt har uteslutits därför att de icke direkt har anknytning till den fråga som skall belysas på alla de punkter där delar har utelämnats har detta markerats med transumttecken dokumenten är offentliga vem som helst kan kontrollera om transumeringen innebär något medvetet utelämnande av sådant innehåll i dokumenten som verkligen kan påverka bedömningen av förhållandena och utvecklingen i sådan riktning att människor gör en annan bedömning än den herr åkerlund tror att vi eftersträvar om man säger att vitboken är en partsinlaga och som bevis anför att dokumenten inte är fullständigt återgivna har man verkligen brutit mot den vetenskapliga moral som herr åkerlund själv gör sig till tolk för man kan inte göra en sådan insinuation utan att åtminstone på någon punkt framlägga ett bevis för sin tes | hör talman jag tror att jag uttrycker en allmän stämning i kammaren om jag säger att ji har varit ett alldeles exeptionellt nöje att lyssna på gunnar langes redovisning av den här frågan vilket har gjort det möjligt för oss att få säa direkt här i kammaren återuppleva de kritiska skedena i hela den process som ledde fram till till marviken jag har begärt ordet nu för att i största kortet bara ta upp en punkt som peråkelundsa jag vill ta upp den därför att denberör mig personligen jag avstår därför från att göra en allmän kommentar till peråkelunds totala anförande den enda punkt jag vill ta upp är per åkerlunds påstående att vitboken är en partinlaga jag sa i mitt första inläg och jag upprepade vår strävan har varit att icke göra en partinlaga jag sa samtidigt att de tillkommer inte oss att bedöma i vilken grad vi har lyckats eller misslyckats men jag är väldigt angelägen om att denna ambition från vår sida inte blir ifrågasatt och särskilt vill jag vända mig mot heråkelunds sätt att argumentera han säger att i verkligheten så inser både jag och gunnar range då oberopande gåra rätt tveksamma akademiska meriter ir ett förflutna att i verkligheten så inser både han och jag att det här naturligtvis inte är en objektiv redogörelse och detta säger då heråkelund stödjande sig på sin högre akademiska meritering häråkelund vi talar om vetenskap och moral i den här frågan de bevis som märåkerlund framhåller för att detta är en partinlaga är att dokumenten icke är fullständigt återgivna varför är de inte fullständigt återgivna det finns delar av dokumenten som ur ren läsbarhetssynpunkt har uteslutit därför att de icke direkt har anknytning till den fråga som belyses på alla de punkter där detta har skett är detta markerat med transumtecken dokumenten är offentliga vem som helst kan kontrollera ifall den här transumeringen innebär någon medvetet utelämnande av sådnt innehåll i dokumenten som kan verkligen påverka bedömningen av förhållandet och utvecklingen i en annan riktning än dem som här åkerun tror att vi är ute efter och jag menar att om man säger att denna vitbok och grundar sig då på att dokumenten inte är fullständigt återgärdende och tar detta som ett bevis för att det är en partsinlaga då har man verkligen brutit emot den vetenskapliga moral som heråkerlund själv gör sig till tolk för här man kommer icke med en sådan insinomation utan att åtminstone på någon punkt framlägga ett bevis för sin tes härtalman | 2,738.634 | 2,943.285 | 1924-04-13 | 1993-09-10 | 0.465489 | 0.956277 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-3dgxnXRqR6mzVwUX18r6nJ | prot-1970-höst-fk--45 | 15 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Henrik Åkerlund | i-PPWwBLdPREsswAdQfVRE7a | i-PPWwBLdPREsswAdQfVRE7a | null | Högerpartiet | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets | förstakammarledamot | man | 2,963.641766 | 3,377.325976 | 413.684211 | Herr talman! Låt mig först säga några ord om vad statsrådet Wickman anförde beträffande vetenskap och moral i sammanhanget. För min del kan jag helt enkelt åberopa herr Wickman själv — och det gjorde jag också i min framställning. Herr Wickman! I Ert eget förord till vitboken står följande: ”I enlighet med skriftens syfte att belysa motiv och riktlinjer för statsmakternas olika ställningstaganden till atomenergiprogrammet har endast sådana dokument tagits med som utgjort underlag för dessa ställningstaganden.” Där talas ingenting om transumerade delar, utan ett antal dokument är uppenbarligen inte medtagna — det säger statsrådet själv. Att då göra gällande att detta skulle vara en fullt tillfredsställande vetenskaplig framställning är för mig något helt främmande. Vidare talas det här — märk väl — om statsmakternas ställningstaganden till atomenergiprogrammet. Men atomenergiprogrammet innehåller en hel del om den privata industrins ställningstaganden. Därom finns såvitt jag kan se mycket litet medtaget i denna bok, i varje fall dokumentariskt. Däremot finns dessa ställningstaganden åberopade i skriften. Till herr Lange vill jag bara säga att det är befriande när herr Lange så ärligt säger att han har fattat beslut vilkas resultat inte hade blivit vad han hade önskat. Jag tror att herr Lange också om dessa beslut använde ordet ”olyckliga”. Därmed är den saken utagerad, och det finns ingenting mer att nu säga. Men det är ändå en sak som jag tycker att jag inte kan gå förbi i en replik. Herr Lange gör envetet gällande att det efter 1964 icke fanns möjlighet att ändra sig. Men det gör man ju 1970, och varför skulle man inte ha kunnat göra det vid vilket datum som helst mellan 1964 och 1970? Det är klart att ett ändrat beslut skulle ha haft kon- sekvenser, och dessa konsekvenser diskuterades i utskottet, där man t.o.m. gjorde Ööverslagsberäkningar — inte noggranna beräkningar — av vad det skulle betyda att köpa sig fri från de kontrakt som man redan skrivit, exempelvis för reaktordelen. För Vattenfall gällde det ställverk, betong, byggnadsarbeten osv. Arbetena kunde självfallet avbrytas vid vilken tidpunkt som helst. Den cement man hade beställt kunde man säkert ha använt vid något annat bygge. Jag har alltså svårt för att accepera herr Langes ståndpunkt. Men viktigare än detta är enligt min mening vad herr Lange var inne på i slutet av sitt anförande, nämligen det problem som uppstår när expertisen inte längre är enig. Det var ju precis det problemet som vi ställdes inför i femte avdelningen. Jag tror inte jag gör något ojuste om jag nu säger att avdelningens ärade ordförande herr Lindholm vid ett tillfälle — jag tror att vi då var i Ranstad — framhöll vad det betydde för oss som var beslutsfattare. När experterna är eniga om en sak är det relativt lätt att fatta beslut. Men när experterna är oeniga kommer vi, sade herr Lindholm, i en verkligt svår situation. Jag skall alltså inte förringa regeringstalesmannens, herr Lindholms, problem, ty det var detsamma som herr Langes. Problemet är en aning mera komplicerat för den som tillhör oppositionen ty han har sämre möjligheter att få kontakt med expertisen än vad regeringen med sina större resurser har. Det är i det här åberopade ögonblicket som det har gjorts misstag. Vid det tillfället skulle man ha låtit experterna ånyo sammanträda och göra en ordentlig genomgång av problematiken, innan politikerna på nytt fick pröva saken. Herr Lange förvägrade oss denna möjlighet. Kärnpunkten i mitt yrkande vid den tidpunkten var att vi skulle få en sådan utredning till stånd. I reservationen till utskottsutlåtandet begärdes att frågan skulle hänskjutas till utredning av experter och att dessa skulle sammanställa sina synpunkter och komma till en slutsats som sedan kunde ligga till grund för ett kommande beslut. Då sade herrarna nej, och jag anser att detta var fel. Vi bör dra lärdom av detta för framtiden. Om vi kommer i en liknande situation bör vi behandla problemet på ett annat sätt och helt enkelt mangla de olika synpunkterna ordentligt. Regeringen har därvid med sina resurser betydligt större möjligheter att nå resultat än vad några enskilda riksdagsmän i opposition har. | herr talman låt mig först säga några ord om vad statsrådet wickman anförde beträffande vetenskap och moral i sammanhanget för min del kan jag helt enkelt åberopa herr wickman själv och det gjorde jag också i min framställning herr wickman i ert eget förord till vitboken står följande i enlighet med skriftens syfte att belysa motiv och riktlinjer för statsmakternas olika ställningstaganden till atomenergiprogrammet har endast sådana dokument tagits med som utgjort underlag för dessa ställningstaganden där talas ingenting om transumerade delar utan ett antal dokument är uppenbarligen inte medtagna det säger statsrådet själv att då göra gällande att detta skulle vara en fullt tillfredsställande vetenskaplig framställning är för mig något helt främmande vidare talas det här märk väl om statsmakternas ställningstaganden till atomenergiprogrammet men atomenergiprogrammet innehåller en hel del om den privata industrins ställningstaganden därom finns såvitt jag kan se mycket litet medtaget i denna bok i varje fall dokumentariskt däremot finns dessa ställningstaganden åberopade i skriften till herr lange vill jag bara säga att det är befriande när herr lange så ärligt säger att han har fattat beslut vilkas resultat inte hade blivit vad han hade önskat jag tror att herr lange också om dessa beslut använde ordet olyckliga därmed är den saken utagerad och det finns ingenting mer att nu säga men det är ändå en sak som jag tycker att jag inte kan gå förbi i en replik herr lange gör envetet gällande att det efter etttusen niohundrasextiofyra icke fanns möjlighet att ändra sig men det gör man ju etttusen niohundrasjuttio och varför skulle man inte ha kunnat göra det vid vilket datum som helst mellan etttusen niohundrasextiofyra och etttusen niohundrasjuttio det är klart att ett ändrat beslut skulle ha haft kon sekvenser och dessa konsekvenser diskuterades i utskottet där man till och med gjorde ööverslagsberäkningar inte noggranna beräkningar av vad det skulle betyda att köpa sig fri från de kontrakt som man redan skrivit exempelvis för reaktordelen för vattenfall gällde det ställverk betong byggnadsarbeten och så vidare arbetena kunde självfallet avbrytas vid vilken tidpunkt som helst den cement man hade beställt kunde man säkert ha använt vid något annat bygge jag har alltså svårt för att accepera herr langes ståndpunkt men viktigare än detta är enligt min mening vad herr lange var inne på i slutet av sitt anförande nämligen det problem som uppstår när expertisen inte längre är enig det var ju precis det problemet som vi ställdes inför i femte avdelningen jag tror inte jag gör något ojuste om jag nu säger att avdelningens ärade ordförande herr lindholm vid ett tillfälle jag tror att vi då var i ranstad framhöll vad det betydde för oss som var beslutsfattare när experterna är eniga om en sak är det relativt lätt att fatta beslut men när experterna är oeniga kommer vi sade herr lindholm i en verkligt svår situation jag skall alltså inte förringa regeringstalesmannens herr lindholms problem ty det var detsamma som herr langes problemet är en aning mera komplicerat för den som tillhör oppositionen ty han har sämre möjligheter att få kontakt med expertisen än vad regeringen med sina större resurser har det är i det här åberopade ögonblicket som det har gjorts misstag vid det tillfället skulle man ha låtit experterna ånyo sammanträda och göra en ordentlig genomgång av problematiken innan politikerna på nytt fick pröva saken herr lange förvägrade oss denna möjlighet kärnpunkten i mitt yrkande vid den tidpunkten var att vi skulle få en sådan utredning till stånd i reservationen till utskottsutlåtandet begärdes att frågan skulle hänskjutas till utredning av experter och att dessa skulle sammanställa sina synpunkter och komma till en slutsats som sedan kunde ligga till grund för ett kommande beslut då sade herrarna nej och jag anser att detta var fel vi bör dra lärdom av detta för framtiden om vi kommer i en liknande situation bör vi behandla problemet på ett annat sätt och helt enkelt mangla de olika synpunkterna ordentligt regeringen har därvid med sina resurser betydligt större möjligheter att nå resultat än vad några enskilda riksdagsmän i opposition har | härtalman låt mig först få säga ett ord om är som statsråds vickman säger om vetenskap och moral sammanhanget det kan jag mycket enkelt komma ifrån för min del genom att åberopa är vickman själv och det gjorde jag också ut i min framställning vetman det talas inte om transumerade delar här utan i er e ert eget förorder till denna bok så står det följande låt mig få läs hoppet å i enlighet med skriftens y fte att belysa motiv och riktlinjer för statsmakternas olika ställningstaganden till atomenergiprogrammet har endast sådana dokument tagits med som utgjort underlag för dessa ställningstaganden ja det talas för ingeingenting om transumerade delar utan eett antal dokument är ju uppenbarligen inte medtagna och det säger statsfodig själv att då göra gällande att detta skulle vara en fullt tillfredsställande vetenskaplig framställning är det för mig helt främmande och vidare det talas här märk väl om statsmakternas ställningstagande till atomenergiprogrammet med atomenergiprogrammet innehåller också en hel del om den privata industrins ställningstaganden och där finns såvitt jag kan förste se mycket lite medtaget ut i denna bok i varje fall dokumentariskt däremot så finns de åberopade ute i skriften jaså var det med den saken låt mig nu bara till harlange säga det att det är ju befriande när harlange så ärligt säger att jag har fattat beslut vars resultat inte har blivit vad jag hade önskat och att de besluten också varit jag tror halanganvände ordet olyckliga därmed så den saken utageradjamena det är ingenting annat att säga än det jag säger att det är befriande när sådant sägs men det finns ändå en sak som jag tycker att jag inte kan gå förbi här i en replik och det är det att när herange envetet gör gällande att efter nittonhundrasextiofyra fanns det icke möjlighet att ändra sig men det gör man ju nittonhundrasjuttio varför skulle man inte kunnat göra det vid vilket datum som helst mellan nittonhundrasextiofyra och nittonhundrasjuttio det är klart att ett ändrat besluvet givetvis skulle haft konsekvenser och dessa konsekvenser diskuterades i utskottet där man till och med gjorde en slags överslagsberäkningar inte noggranna sådan utav vad detta skulle betyda att köpa sig fri från de kontrakt som man redan hade träffat exempelvis för reaktordelen när det gällde vattenfall så gällde det ju ställverk och betong och byggnadsarbeten och så vidare de kunde ju väl självfallet avbrytas vid vilken tidpunkt som helst oh den sement som man hade beställt kunde man säkert använda vid något annat bygge om det hade varit nödvändigt jag kan alltså ha alltså svårt för att acceptera den den ståndpunkten men viktigare än detta är som jag ser en annan sak nämligen den och lange var inne på det alldeles i slutet av sitt anförande nämligen detta med när expertisen inte längre är enig det var ju precis det problemet som vi ställdes inför infemte avdelningen och jag kan jjag tror inte att jag gör något oskyst om jag säger detta att avdelningens ärade ordförande her lindholm just vid ett tillfälle jag tror vi var i ranstad då framhöll vad det betydde ör oss som var beslutsfattare detta skillnaden att fatta ställning när experterna är eniga om en sak då är det ändå relativt lätt att göra ett sådant ställningstagande men när experterna är oeniga då sa och det var her lindholm alltso som sa det då kommer vi i en verkligt svår situation och när man nu jag ska alltså inte förringa regeringstalesmannens her lindholms problem med detta för det var ju detsamma som herlanges detta problem är ju en aning ytterligare komplicerad för den som tillhör oppositionen därför att han har dock kanske sämre möjligheter att nå kontakten med expertisen än vad regeringen med sina större resurser har tillgång till det är ju just i det ögonblicket jag menar att de har gjorts ett misstag där man skulle ha lärt sut a det man skulle vid det tillfället när jag kunde komma in av praktiska skel nittonhundrasextiofem man skulle då ha låtit experterna och nyår sammanträda och ta en ordentlig genomgång utav problematiken innan politikerna på nytt fick pröva saken och det var ju ändå det som halangen förvägrade oss för det var det som var klämmen i mitt yrkande vid den tidpunkten att vi skulle få en sådan utredning till stånd och vi gick i reser vationen inte motionen tför den hade klara urkantet av ett annat slag som jag berört men reservationen till utskottets betänkande begärde att låt oss nu få denna sak hänskjuten till utredning duformen som det heter för att kalla på experterna för att få dem att mangla ihop sina ståndpunkter till en uppfattning som sedan kan ligga till grund för de beslut som vi skulle fatta men där sa herrarna nej ochdet menar jag var fel och det är det jag menar att det är en lärdom för framtiden detta att kommer vi en såan här situation en gång till så låt des stå ta på problemet på ett annat sätt genom att helt enkelt mangla dem ordentligt och där kan det inte hjälpas att regeringen med sina resurser har betydligt större möjligheter att nå resultat än vad några enskilda riksdagsmän som e opposition har möjliget till härtamansjälvfallet | 2,974.761 | 3,376.566 | 1914-09-28 | 1996-08-17 | 0.345201 | 0.962262 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-MQTm4ZdawCN9238gPtRyif | prot-1970-höst-fk--45 | 16 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Gunnar Lange | i-NAbeZfqManywc6YbAfsfki | i-NAbeZfqManywc6YbAfsfki | 0868028415991 | Socialdemokraterna | Malmöhus läns valkrets | handelsminister, ledamot, civilminister, förstakammarledamot | man | 3,385.611205 | 3,466.697793 | 81.086587 | Herr talman! Självfallet rådgjordes med experterna och konfronterades experterna med varandra som förberedelse till det beslut som fattades av regeringen. Herr Åkerlund säger nu att man hade kunnat ändra sig 1965. Ja, man hade kunnat avbryta Marvikenprojektet och ta på sig de kostnader som var förenade med ett brytande av uppgjorda leveranskontrakt. Vad hade man fått i stället? Jag vet inte, men jag tror att tidpunkten för ett aktivt svenskt deltagande vid utbyggnad av atomkraftstationer hade fördröjts högst väsentligt om inte Marvikenprojektet hade fulltföljts. Men, herr talman, jag tog kammarens tid i anspråk så länge förra gången — längre än jag avsåg — så jag vill nu sluta med att yrka bifall till utskottets förslag. Det gjorde jag inte i mitt förra anförande. | herr talman självfallet rådgjordes med experterna och konfronterades experterna med varandra som förberedelse till det beslut som fattades av regeringen herr åkerlund säger nu att man hade kunnat ändra sig etttusen niohundrasextiofem ja man hade kunnat avbryta marvikenprojektet och ta på sig de kostnader som var förenade med ett brytande av uppgjorda leveranskontrakt vad hade man fått i stället jag vet inte men jag tror att tidpunkten för ett aktivt svenskt deltagande vid utbyggnad av atomkraftstationer hade fördröjts högst väsentligt om inte marvikenprojektet hade fulltföljts men herr talman jag tog kammarens tid i anspråk så länge förra gången längre än jag avsåg så jag vill nu sluta med att yrka bifall till utskottets förslag det gjorde jag inte i mitt förra anförande | härtamansjälvfallet så rådgjordes med experterna och konfronterades experterna med varandra som förberedels til det beslut som fattades i i regeringen det kan jag försäkra herherr åkelund men frågan gällde väl inte riktigt de haråkelund säger att nittonhundrasextiofem hade man kunnat ändra sig ja d man visst kunnat då avbryta enavmar ta på sig de kostnader som var förenade med att man inte fullföljde och betalade uppgjorda leveranskontrakt vade man fått i stället jag inte vet ja men jag tror att de möjligheter som genom ett fullföljande av projektet ändå skapat för ett aktivt svenskt deltagande atomävid utbyggnad av automkraftsstationer den tidpunkten hade fördröjts högst väsentligt men när talman jag tog kammarens tid i anspråk så länge förra gången och längre än jag avsåg jag ska bara sluta med att yrka bifall till utskottets utlåtande det gjorde jag inte i mitt förra anförande jag | 3,385.651 | 3,458.641 | 1909-03-09 | 1976-09-16 | 0.409876 | 0.873512 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-R9u1t3N3hvfopUpUePSHuS | prot-1970-höst-fk--45 | 17 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Hans Lindblad | i-M5bH1LxYTuWEQR2jm6YTKq | i-M5bH1LxYTuWEQR2jm6YTKq | 0689650052309 | Liberalerna | Gävleborgs läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 3,485.322581 | 4,510.24618 | 1,024.923599 | Herr talman! Jag har väckt en motion i detta ärende som innebär att Marviken skulle kunna sättas in i en historisk funktion och därtill få en uppgift som inte kräver omfattande tillbyggnader. Utskottet har inte behandlat förslaget i sak. Jag vet att de medel som ligger närmast till hands i sammanhanget kommer till viss nytta i Gamla Uppsala. Om motionen hade re- mitterats till riksantikvarieämbetet hade vi lättare kunnat göra en bedömning av Marvikens förutsättningar i detta sammanhang. Knapphändigheten i det material som nu står till förfogande blir därför min enda motivering för att inte yrka bifall till motionen. Jag tänker emellertid i gengäld yrka avslag på förslaget att redan i dag besluta att göra Marviken till en oljekraftstation. Att ha ett oljedrivet kärnkraftverk är i princip och i praktiken som att dra ett ånglok med häst. Förslaget är alltså att använda turbinen, som då måste modifieras, generatorn, ställverket och övrig kringutrustning på den egentliga elsidan i Marviken som bas för ett oljeeldat kraftverk, ett s. k. kondensverk. Vad som behöver tillkomma är oljepanna, rörsystem, pannbyggnad, kontrollanläggningar, oljelager, hamn och en del annat. Kostnaden för detta blir enligt Vattenfalls utredning 57,5 miljoner kronor. Effekten skulle bli 200 megawatt. Den fasta kostnaden för ränta, avskrivningar, underhåll, personal osv. beräknas till 36 kronor per kilowatt och år. Den rörliga energikostnaden kan vid den uppgivna verkningsgraden, som är i sammanhanget mycket låg — 29 procent — beräknas till 2,25 öre per kilowattimme. Utskottet har för sin del inhämtat att driftskostnaden bör bli något meilan 2 och 2,5 öre per kilowattimme. Utskottet säger att motsvarande kostnad för ett oljekondensverk är 1—1,5 öre och för gasturbiner 4—5 öre per kilowattimme. Gasturbiner är i sammanhanget en ytterlighetsutväg. Vi beslöt för tre och en halv timme sedan att på tilläggsstat godta tre sådana. En gasturbin är helt enkelt en jetmotor som med ytterligt hög bränsleförbrukning sätts in för att alstra elenergi. Sådana gasturbiner tillgrips för att snabbt klara extrema belastningstoppar och tas till i ett krisläge. viken blir alltså väsentligt dyrare i drift än ett oljekondensverk, ungefär dubbelt så dyr enligt de siffror som jag nyss nämnde. Varför? Jo, turbinen i Marviken är inte lämpad i sammanhanget. Den arbetar enligt förslaget från Vattenfall med ett ångtryck på 41 bar mot 160 — alltså fyra gånger mer — för ett avancerat kondensverk. Temperaturen är också klart lägre. Eller enkelt uttryckt: anläggningen är oekonomisk i drift därför att den dåligt utnyttjar den insatta oljan. Detta beror på att kärnkraftverk har låga tryck och temperaturer. Än så länge är man på vad vi skulle kunna kalla för 1920-talsnivå i detta avseende. Det oljeeldade Marviken får överta en primitiv maskin i jämförelse med vad normala oljeverk får, och ändå är det fråga om en ombyggnad av turbinen. Marviken blir så oekonomiskt att det bara kan köras vid toppbelastningar, men då kommer det in i ett gynnsammare jämförelseläge. Ty för ett blygsamt antal timmar per år bygger man inte en avancerad oljekondensstation. Men samtidigt måste Marviken för att bli lönsamt användas flera timmar än man rimligen kör de nämnda mycket dyra gasturbinerna. Jag tycker vi skall göra en annan jämförelse än de två som utskottet gjort. Den finns inte nämnd i utskottsutlåtandet men den kan studeras i den av centrala driftledningen i år utgivna studien ”Elförsörjningen under 1970-talet”. Den anläggnig som i fråga om ekonomiskt timantal närmast påminner om Marviken är ett s. k. förenklat kondensverk eller som teknikerna säger ett ”strippat” kondensverk. Det är beprövade typer med lägre tryck, temperatur och verkningsgrad än avancerade verk men ändå med klart högre tal än det tänkta Marvikenprojektet. Jag citerar ur utredningen: ”Förenklade kondenskraftverk skall byggas så att de med fördel kan utnyttjas för måttliga drifttider per år men ändå kan disponeras för omfattande energiproduktion om be- hovet därav skulle uppstå. Genom förenkling i fråga om utbyggnad och val av måttliga tryck och temperaturer nås en låg anläggningskostnad med viss ekonomisk uppoffring vad gäller bränslekostnader. Preliminärt bedömes kostnadan för en station 2 X 250 MW i anslutning till redan befintlig kraftstation eller annan industri med hamn till 40 kr/kW år + 2,1 öre/kWh vid 7 kr/ Gcal.” (Dvs. ett beräknat oljepris på 7 kronor.) Totalkostnaden sammanfaller på ett påfallande sätt mellan Marvikenalternativet och ett förenklat kondensverk. Man kan säga att Marviken blir mer förmånligt om verket används mycket litet. Jag tycker att det är skada att utskottet inte gjort jämförelsen med ett sådant strippat kondensverk utan i stället dels med avancerade kondensverk, som är tänkta att köra mycket lång tid, dels med gasturbiner som är extrema åt det andra hållet. Det är alltså tvivelaktigt att säga som utskottet att Marviken är ett fördelaktigt alternativ. Menar man verkligen på fullt allvar att alternativet till ett kondensverk i Marviken är ett antal gasturbiner spridda över landet? Varje människa med intresse för ekonomi och miljö måste i så fall oroas. Gasturbinerna är vrålande muskedunder som kostar dubbelt så mycket i drift som varje annat alternativ. Utskottets jämförelse blir rimlig bara om man räknar med ett ytterst begränsat antal drifttimmar i Marviken. Att Marviken i en kalkyl kan mäta sig med ett förenklat kondensverk har en mycket speciell förutsättning, nämligen att turbinen, generatorn, ställverket, vissa byggnader och vägar etc. redan är betalda. Vattenfall säger klart att verket inte kan lova att betala någonting för det som redan investerats. Marviken kan bli ekonomiskt lönande under förutsättning att vad som i dag finns där betraktas som värt noll och ingenting. Det är inte överallt som det så att säga ramlar ner ett halvt kraft- Kan man ändå inte säga att turbinen skulle kunna ha något värde, att generatorn, vissa byggnader etc. skulle kunna betinga ett visst pris? Kanske, men det alternativet har inte undersökts. Vattenfall, Kungl. Maj:t och utskottet är kanske för snabba att sätta nollvärdet? Skulle anläggningarna till en del kunna säljas, måste den inkomst som erhålles läggas ovanpå kostnaderna för Marviken som oljekraftverk. Alltså: ju mer man skulle kunna få för de anläggningar som finns i Marviken, desto ofördelaktigare blir regeringens ombyggnadsförslag. Det blir mest fördelaktigt om värdet är noll. Låt oss nöja oss med regeringens och utskottets försäkran att anläggningarna är värdelösa eller nästan värdelösa. Ekonomiskt godtagbart skulle då vara ett alternativ hugget som stucket — Marviken eller ett förenklat kondensverk. Förutsättningen är att vi har behov av ett verk över huvud taget i det kostnadsläge och med det förutsedda drifttimantal som det här är fråga om. Tillåt mig här att göra en kritisk reflexion: Hur kommer det sig att beslutet om detta verk fattas just nu? Det är en märklig sinkadus att insikten om att kärnkraftverket Marviken blev fiasko kommer samtidigt som man finner det lämpligt att fatta principbeslut om en kraftanläggning med given effekt och drifttid. Det naturliga vore väl att ett sådant beslut fattades i ett större sammanhang, åtminstone i samband med den vanliga behandlingen i statsverkspropositionen. Observera att det här inte som för tre och en halv timme sedan gäller en kraftmässigt akut insats, utan här är det fråga om någonting som ger effekt först om flera år. En annan invändning är av tekniskt slag, och den är intressant bl. a. därför att den inte alls berörts i propositionen eller utlåtandet. Jag sade att det jämförbara s.k. förenklade kondensverket skulle vara en mycket beprövad anläggning. Men turbinen i Marviken är något betydligt mer vanskligt. Det rör sig om en unik maskin, som i denna form inte ingår i något tidigare prövat system. Inte nog med det. Denna unika maskin byggs nu om för ett annat ändamål än det ursprungligen avsedda. Det är ju självklart en komplicerad operation; riskerna för förvecklingar är uppenbara. Det är en avancerad konstruktion, och man kan uttrycka det så att det rör sig om två motroterande turbiner, medan flertalet turbiner är enkelroterande. Det var en likartad konstruktion som beredde de mycket uppmärksammade haverierna i Stenungsund. Det kan alltså vara fråga om att man tar en stor risk genom försöket med oljedrift i Marviken. I varje fall måste man väl räkna med i förhållande till andra oljekraftverk dryga inkörnings-, underhållsoch personalkostnader under den första tiden. Ytterligare en frågeställning: Marviken var tänkt som ett kärnkraftverk med verkningar framför allt på vattensidan. Ett oljeeldat verk har betydligt mer omfattande luftföroreningar. Dessutom måste en ny oljehamn anläggas. Vem har sagt att just Marviken är mest lämpat för detta? I propositionen står att man skall begära vederbörliga miljökoncessioner. Men borde inte det göras innan riksdagen får ärendet för behandling? Om koncessionsnämnden säger nej, skall riksdagen då besluta om annan användning av de pengar det nu är fråga om? Statsrådet antyder att det kan vara ekonomiskt att förlägga ett andra aggregat till Marviken i framtiden — alltså flytta dit något som annars skulle uppföras på annat håll. Anläggningen skulle då bli en dubbelt så stor kraftproducent. Gör man på det sättet kan vi inte ens drömma om en framtida riksplanering. Man bygger ett verk och får sedan se om det bör fördubblas, men om och när det fördubblas är det självklart att det mindre verket blir ett argument för utvidgningen. Metoden att ta eti finger och sedan hela handen måste vara oförenlig med moderna miljökrav. Anta då att Marviken verkligen är en bättre lämpad plats än andra för ett oljekraftverk. I så fall är propositionens förslag likafullt tvivelaktigt ty då skulle man väl försöka placera ett verk där med högre årsutnyttjande. Valfriheten bör finnas, helt enkelt av det skälet, att de gjorda investeringarna i Marviken i princip är värdelösa ur kraftsynpunkt. Det hastverk vi här har att ta ställning till är ett skolexempel på hur alternativ inte utretts. Man har bara tittat på ett förslag som föranletts av andra ting än frågan egentligen borde gälla. Jag förstår fuller väl att statsmakterna vill ha så stor verksamhet som möjligt på denna plats för att minska intrycket av misslyckande — även om herr Wickman bara kallat det partiellt. Herr talman! Jag yrkar avslag på tredje att-satsen i utskottets hemställan. Det här var en hel del om framtiden. Ändå är väl det förgångna det intressantaste i fallet Marviken. Låt oss konstatera att forskare redan på ett tidigt stadium riktade kritik mot projektet. De trodde att den tekniska kompliciteten skulle bli för stor i förhållande till tillgänglig kunskap. Ju längre projektet gick desto allvarligare blev varningarna. Det är anmärkningsvärt att det slutliga fiaskot kom, inte när man skulle köra anläggningen, utan genom teoretiska beräkningar — men i så sen stund att anläggningen redan stod färdigbyggd, alltså när den dragit maximala kostnader. Förstod jag statsrådet Wickman rätt, för en stund sedan, hävdade han att vi i dag inte kan driva två parallella projekt — både tungvatten och lättvatten. Min slutsats av detta blev att han hävdat att även om Marviken fungerat skulle det ha lagts ned. Vi har inte möjlighet i dag med våra begränsade resurser att syssla med två saker. Den centrala tekniska frågan var inte överhettningen, det var en finess som i och för sig var bra, men den var inte oundgänglig. Det centrala problemet var om anläggningen över huvud skulle bli kritisk och om processen i så fall skulle kunna hållas på en kontrollerad nivå. Det är beklagligt att den nu utkomna vitboken något döljer detta genom att inte gradera problemen. Det för framtidens samhällsforskare intressantaste problemet kring Marviken kommer sannolikt att vara hur alla varningar om att stoppa företaget har tagits upp. Vilket underlag användes när regeringen ända till en minut i klockan 12 beslöt att lita mer på företagets ledning än på skeptikerna, hur gjordes bedömningarna, vilka auktoriteter fick fälla utslaget? Det är alldeles självklart att den föreliggande vitboken inte kan bli sista ordet i sammanhanget — däremot är den säkert användbar som en sammanfattning av regeringens inställning och syn på frågan 1970. Jag vill inte ett ögonblick förneka att redan däri ligger ett icke obetydligt värde. Jag sade att det fundamentalt tekniska gällde stabilitetsfrågan. Efter alla sorger och bedrövelser är statsrådet på sitt sätt ännu troende när han i propositionen säger att den insats som skulle behövas för att få reaktorn livsduglig med hänsyn till projektets storlek och karaktär kan synas motsvara en relativt måttlig kostnadsökning. Utskottet däremot förefaller mer realistiskt när det förklarar att det verkar osäkert om reaktorn trots dessa insatser kan bringas i driftdugligt skick. Bara den skillnaden mellan statsrådet och utskottet visar att en enhetlig uppfattning om vad som hänt och gäller kring projektet Marviken fortfarande torde ligga rätt långt fram i tiden. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1. | herr talman jag har väckt en motion i detta ärende som innebär att marviken skulle kunna sättas in i en historisk funktion och därtill få en uppgift som inte kräver omfattande tillbyggnader utskottet har inte behandlat förslaget i sak jag vet att de medel som ligger närmast till hands i sammanhanget kommer till viss nytta i gamla uppsala om motionen hade re mitterats till riksantikvarieämbetet hade vi lättare kunnat göra en bedömning av marvikens förutsättningar i detta sammanhang knapphändigheten i det material som nu står till förfogande blir därför min enda motivering för att inte yrka bifall till motionen jag tänker emellertid i gengäld yrka avslag på förslaget att redan i dag besluta att göra marviken till en oljekraftstation att ha ett oljedrivet kärnkraftverk är i princip och i praktiken som att dra ett ånglok med häst förslaget är alltså att använda turbinen som då måste modifieras generatorn ställverket och övrig kringutrustning på den egentliga elsidan i marviken som bas för ett oljeeldat kraftverk ett så kallad kondensverk vad som behöver tillkomma är oljepanna rörsystem pannbyggnad kontrollanläggningar oljelager hamn och en del annat kostnaden för detta blir enligt vattenfalls utredning femtiosju fem miljoner kronor effekten skulle bli tvåhundra megawatt den fasta kostnaden för ränta avskrivningar underhåll personal och så vidare beräknas till trettiosex kronor per kilowatt och år den rörliga energikostnaden kan vid den uppgivna verkningsgraden som är i sammanhanget mycket låg tjugonio procent beräknas till två tjugofem öre per kilowattimme utskottet har för sin del inhämtat att driftskostnaden bör bli något meilan två och två fem öre per kilowattimme utskottet säger att motsvarande kostnad för ett oljekondensverk är ett ett fem öre och för gasturbiner fyra fem öre per kilowattimme gasturbiner är i sammanhanget en ytterlighetsutväg vi beslöt för tre och en halv timme sedan att på tilläggsstat godta tre sådana en gasturbin är helt enkelt en jetmotor som med ytterligt hög bränsleförbrukning sätts in för att alstra elenergi sådana gasturbiner tillgrips för att snabbt klara extrema belastningstoppar och tas till i ett krisläge viken blir alltså väsentligt dyrare i drift än ett oljekondensverk ungefär dubbelt så dyr enligt de siffror som jag nyss nämnde varför jo turbinen i marviken är inte lämpad i sammanhanget den arbetar enligt förslaget från vattenfall med ett ångtryck på förtioett bar mot etthundrasextio alltså fyra gånger mer för ett avancerat kondensverk temperaturen är också klart lägre eller enkelt uttryckt anläggningen är oekonomisk i drift därför att den dåligt utnyttjar den insatta oljan detta beror på att kärnkraftverk har låga tryck och temperaturer än så länge är man på vad vi skulle kunna kalla för etttusen niohundratjugotalsnivå i detta avseende det oljeeldade marviken får överta en primitiv maskin i jämförelse med vad normala oljeverk får och ändå är det fråga om en ombyggnad av turbinen marviken blir så oekonomiskt att det bara kan köras vid toppbelastningar men då kommer det in i ett gynnsammare jämförelseläge ty för ett blygsamt antal timmar per år bygger man inte en avancerad oljekondensstation men samtidigt måste marviken för att bli lönsamt användas flera timmar än man rimligen kör de nämnda mycket dyra gasturbinerna jag tycker vi skall göra en annan jämförelse än de två som utskottet gjort den finns inte nämnd i utskottsutlåtandet men den kan studeras i den av centrala driftledningen i år utgivna studien elförsörjningen under etttusen niohundrasjuttiotalet den anläggnig som i fråga om ekonomiskt timantal närmast påminner om marviken är ett så kallad förenklat kondensverk eller som teknikerna säger ett strippat kondensverk det är beprövade typer med lägre tryck temperatur och verkningsgrad än avancerade verk men ändå med klart högre tal än det tänkta marvikenprojektet jag citerar ur utredningen förenklade kondenskraftverk skall byggas så att de med fördel kan utnyttjas för måttliga drifttider per år men ändå kan disponeras för omfattande energiproduktion om be hovet därav skulle uppstå genom förenkling i fråga om utbyggnad och val av måttliga tryck och temperaturer nås en låg anläggningskostnad med viss ekonomisk uppoffring vad gäller bränslekostnader preliminärt bedömes kostnadan för en station två x tvåhundrafemtio mw i anslutning till redan befintlig kraftstation eller annan industri med hamn till förtio krkw år två ett örekwh vid sju kr gcal det vill säga ett beräknat oljepris på sju kronor totalkostnaden sammanfaller på ett påfallande sätt mellan marvikenalternativet och ett förenklat kondensverk man kan säga att marviken blir mer förmånligt om verket används mycket litet jag tycker att det är skada att utskottet inte gjort jämförelsen med ett sådant strippat kondensverk utan i stället dels med avancerade kondensverk som är tänkta att köra mycket lång tid dels med gasturbiner som är extrema åt det andra hållet det är alltså tvivelaktigt att säga som utskottet att marviken är ett fördelaktigt alternativ menar man verkligen på fullt allvar att alternativet till ett kondensverk i marviken är ett antal gasturbiner spridda över landet varje människa med intresse för ekonomi och miljö måste i så fall oroas gasturbinerna är vrålande muskedunder som kostar dubbelt så mycket i drift som varje annat alternativ utskottets jämförelse blir rimlig bara om man räknar med ett ytterst begränsat antal drifttimmar i marviken att marviken i en kalkyl kan mäta sig med ett förenklat kondensverk har en mycket speciell förutsättning nämligen att turbinen generatorn ställverket vissa byggnader och vägar etc redan är betalda vattenfall säger klart att verket inte kan lova att betala någonting för det som redan investerats marviken kan bli ekonomiskt lönande under förutsättning att vad som i dag finns där betraktas som värt noll och ingenting det är inte överallt som det så att säga ramlar ner ett halvt kraft kan man ändå inte säga att turbinen skulle kunna ha något värde att generatorn vissa byggnader etc skulle kunna betinga ett visst pris kanske men det alternativet har inte undersökts vattenfall kunglig majestät och utskottet är kanske för snabba att sätta nollvärdet skulle anläggningarna till en del kunna säljas måste den inkomst som erhålles läggas ovanpå kostnaderna för marviken som oljekraftverk alltså ju mer man skulle kunna få för de anläggningar som finns i marviken desto ofördelaktigare blir regeringens ombyggnadsförslag det blir mest fördelaktigt om värdet är noll låt oss nöja oss med regeringens och utskottets försäkran att anläggningarna är värdelösa eller nästan värdelösa ekonomiskt godtagbart skulle då vara ett alternativ hugget som stucket marviken eller ett förenklat kondensverk förutsättningen är att vi har behov av ett verk över huvud taget i det kostnadsläge och med det förutsedda drifttimantal som det här är fråga om tillåt mig här att göra en kritisk reflexion hur kommer det sig att beslutet om detta verk fattas just nu det är en märklig sinkadus att insikten om att kärnkraftverket marviken blev fiasko kommer samtidigt som man finner det lämpligt att fatta principbeslut om en kraftanläggning med given effekt och drifttid det naturliga vore väl att ett sådant beslut fattades i ett större sammanhang åtminstone i samband med den vanliga behandlingen i statsverkspropositionen observera att det här inte som för tre och en halv timme sedan gäller en kraftmässigt akut insats utan här är det fråga om någonting som ger effekt först om flera år en annan invändning är av tekniskt slag och den är intressant bl a därför att den inte alls berörts i propositionen eller utlåtandet jag sade att det jämförbara så kallad förenklade kondensverket skulle vara en mycket beprövad anläggning men turbinen i marviken är något betydligt mer vanskligt det rör sig om en unik maskin som i denna form inte ingår i något tidigare prövat system inte nog med det denna unika maskin byggs nu om för ett annat ändamål än det ursprungligen avsedda det är ju självklart en komplicerad operation riskerna för förvecklingar är uppenbara det är en avancerad konstruktion och man kan uttrycka det så att det rör sig om två motroterande turbiner medan flertalet turbiner är enkelroterande det var en likartad konstruktion som beredde de mycket uppmärksammade haverierna i stenungsund det kan alltså vara fråga om att man tar en stor risk genom försöket med oljedrift i marviken i varje fall måste man väl räkna med i förhållande till andra oljekraftverk dryga inkörnings underhållsoch personalkostnader under den första tiden ytterligare en frågeställning marviken var tänkt som ett kärnkraftverk med verkningar framför allt på vattensidan ett oljeeldat verk har betydligt mer omfattande luftföroreningar dessutom måste en ny oljehamn anläggas vem har sagt att just marviken är mest lämpat för detta i propositionen står att man skall begära vederbörliga miljökoncessioner men borde inte det göras innan riksdagen får ärendet för behandling om koncessionsnämnden säger nej skall riksdagen då besluta om annan användning av de pengar det nu är fråga om statsrådet antyder att det kan vara ekonomiskt att förlägga ett andra aggregat till marviken i framtiden alltså flytta dit något som annars skulle uppföras på annat håll anläggningen skulle då bli en dubbelt så stor kraftproducent gör man på det sättet kan vi inte ens drömma om en framtida riksplanering man bygger ett verk och får sedan se om det bör fördubblas men om och när det fördubblas är det självklart att det mindre verket blir ett argument för utvidgningen metoden att ta eti finger och sedan hela handen måste vara oförenlig med moderna miljökrav anta då att marviken verkligen är en bättre lämpad plats än andra för ett oljekraftverk i så fall är propositionens förslag likafullt tvivelaktigt ty då skulle man väl försöka placera ett verk där med högre årsutnyttjande valfriheten bör finnas helt enkelt av det skälet att de gjorda investeringarna i marviken i princip är värdelösa ur kraftsynpunkt det hastverk vi här har att ta ställning till är ett skolexempel på hur alternativ inte utretts man har bara tittat på ett förslag som föranletts av andra ting än frågan egentligen borde gälla jag förstår fuller väl att statsmakterna vill ha så stor verksamhet som möjligt på denna plats för att minska intrycket av misslyckande även om herr wickman bara kallat det partiellt herr talman jag yrkar avslag på tredje attsatsen i utskottets hemställan det här var en hel del om framtiden ändå är väl det förgångna det intressantaste i fallet marviken låt oss konstatera att forskare redan på ett tidigt stadium riktade kritik mot projektet de trodde att den tekniska kompliciteten skulle bli för stor i förhållande till tillgänglig kunskap ju längre projektet gick desto allvarligare blev varningarna det är anmärkningsvärt att det slutliga fiaskot kom inte när man skulle köra anläggningen utan genom teoretiska beräkningar men i så sen stund att anläggningen redan stod färdigbyggd alltså när den dragit maximala kostnader förstod jag statsrådet wickman rätt för en stund sedan hävdade han att vi i dag inte kan driva två parallella projekt både tungvatten och lättvatten min slutsats av detta blev att han hävdat att även om marviken fungerat skulle det ha lagts ned vi har inte möjlighet i dag med våra begränsade resurser att syssla med två saker den centrala tekniska frågan var inte överhettningen det var en finess som i och för sig var bra men den var inte oundgänglig det centrala problemet var om anläggningen över huvud skulle bli kritisk och om processen i så fall skulle kunna hållas på en kontrollerad nivå det är beklagligt att den nu utkomna vitboken något döljer detta genom att inte gradera problemen det för framtidens samhällsforskare intressantaste problemet kring marviken kommer sannolikt att vara hur alla varningar om att stoppa företaget har tagits upp vilket underlag användes när regeringen ända till en minut i klockan tolv beslöt att lita mer på företagets ledning än på skeptikerna hur gjordes bedömningarna vilka auktoriteter fick fälla utslaget det är alldeles självklart att den föreliggande vitboken inte kan bli sista ordet i sammanhanget däremot är den säkert användbar som en sammanfattning av regeringens inställning och syn på frågan etttusen niohundrasjuttio jag vill inte ett ögonblick förneka att redan däri ligger ett icke obetydligt värde jag sade att det fundamentalt tekniska gällde stabilitetsfrågan efter alla sorger och bedrövelser är statsrådet på sitt sätt ännu troende när han i propositionen säger att den insats som skulle behövas för att få reaktorn livsduglig med hänsyn till projektets storlek och karaktär kan synas motsvara en relativt måttlig kostnadsökning utskottet däremot förefaller mer realistiskt när det förklarar att det verkar osäkert om reaktorn trots dessa insatser kan bringas i driftdugligt skick bara den skillnaden mellan statsrådet och utskottet visar att en enhetlig uppfattning om vad som hänt och gäller kring projektet marviken fortfarande torde ligga rätt långt fram i tiden herr talman jag yrkar bifall till reservation ett | jag har n motion i det här ämnet som skulle innebära att marviken kan sättas in i en historisk funktion och därtill i en uppgift som inte kräver ombyggnader utskottet har inte behandlat förslaget i sak och jag vet att de medel som ligger närmast till sammanhanget kommit till viss nytta i gamla uppsala och motion hade remiterats till riksantikvarieämbetet hade vi lättare kunnat göra en bedömning utav marvikens förutsättningar i det här sammanhanget det knapphändiga material som nu står till förfogande blir därmed min enda motivering för att inte nynuyrka bifall till motionen men jag tänker gengäld också då yrka avslag på förslaget att redan i dag besluta att göra marviken till en oljekraftsstation att ha ett oljedrivet kärnkraftverk det är i princip och i praktik som att dra ett ånglok med häst förslaget är alltså att använda turbinen som då måste modifieras generatorn ställverk och övrig kringutrustning på den egentliga elsidan i marviken som bas för ett oljeeldat kraftverk ett så kallat kondensverk vad som behöver tillkomma då blir oljepanna rörsystem pannbyggnad kontrollanläggningar oljelager hamn och en del annat kostnaden för det här blir enligt vattenfalls utredning femtiosju komma fem miljoner kronor effekten skulle bli tvåhundra megavatt den fasta kostnaden alltså för ränta avskrivningar underhåll personal och såant beräknas till trettiosex kronor per kilo vatt och år den rörliga energikostnaden kan med den uppgivna verkningsgraden som är i sammanhanget mycket låg tjugonio procent den beräknas till två komma tjugofem öre per kilovatttimme utskottet för sin del har inhämtat att drivskostnaden bör bli någonting mellan två och ettvå ett halvt öre per kilovatttimme och utskottet säger att motsvarande kostnad för ett oljekondensverk är ett ett ochet halvt öre och för gasturbiner fyra av fem öre per kilovatttimme gasturbiner är i sammanhanget en ytterlighetsåtgärd och vi beslöt för tre och en halv timme sedan att på tilläggstat godta tre stycken sådana det är helt enkelt en jättemotor som med ytterligt hög bränsleförbrukning sätts in för att alstra elenergi och såana här gasturbiner sätts in för att klara extrema belastningstoppar och att tas till i ett krisläge den föreslagna anläggninge i marviken blir alltså väsentligt dyrare i drift än ett oljekondensverk ungefär dubbelt så dyrt enligt de siffror som jag nyss nämnde varför jo det är hästn turbinen i marviken är inte lämpad i sammanhanget den arbetar enligt förslaget från vattenfall med ett ångtryck på bara fyrtioen bar mot etthundrasextio alltså fyra gånger mer för ett avancerat kondensverk temperaturen är också klart lägre eller enkelt uttryckt anläggningen är oekonomisk i drift därför att den dåligt utnyttjar den insatta oljan och det här beror på att kärnkraftverk har låga tryck och temperaturer än så länge är man ad vi kan säga på tjugotalsnivå i det här avseende de oljeeldade marviken får överta en primitiv maskin jämfört med vad normala oljeverk får och ändå är alltså fråga om en ombyggnad utav turbinen arviken blir så oekonomiskt att det bara kan köras vid toppbelastningar men då kommer det in i ett gynnsammare jämförelseläge för ett blygsamt antal timmar per år bygger man inte en avancerad oljekondenstation men samtidigt måste arviken för att bli lönsamt användas fler timmar än man rimligen kör de här nämnda mycket dyra gasturbinerna med jag tycker vi ska göra en annan jämförelse än de två som utskottet har haft de finns alltså inte nämnd utskottsutlåtanden men den kan studeras i den av centrala driftledningen i år avlämnade studien elförsörjningen under sjuttiotalet för den anläggning som i fråga om ekonomiskt timantal närmast påminner om arviken är ett så kallat förenklat kondensverk eller som teknikerna säger strippat kondensverk med mindre tryck och temperatur och lägre verkningsgraden avancerade verk men ändå med klart högre tal än de tänkta arvikenprojektet och jag citerar ur utredningen attförenklade kondenskraftverk kan byggas så att det med fördel kan utnyttjas för måttliga drivstider per år men ändå kan disponeras för omfattande energiproduktion om behov därav skulle upstå genom förenkling är fråga om utbyggnad och val av måttliga tryck och temperaturer nås en låg anläggningskostnad med viss ekonomisk uppoffring vad gäller bränslekostnader preliminärt bedöms kostnaden för station två gånger tvåhundrafemtio megavatt i anslutning till redan befintlig kraftstation eller annan industri med hamn till fyrtio kronor per kilovatt år plus två komma ett öre per kilovatttimme med ett beräknat oljepris på sju kronor det här är en mycket påfallande lika totalkostnad med marvikenalternativet man kan säga att marviken blir väl mer förmånligt om verken används mycket lite ochjag tycker alltså att det är synd att utskottet inte har gjort jämförelsen med ett sånt här strippat kondensverk utan gjort det dels med avancerade kondensverksom e tänkte att köra mycket lång tid och dels med gasturbinerna som är extremen åt det andra hållet och det är alltså tvivelaktigt att säga som utskottet att marviken är ett fördelaktigt alternativ för menar man verkligen på fullt allar att alternativet till ett kondensver ek i marviken är ett antal gasturbiner spridda över landet varje människa med intresse för ekonomi och miljö måste i så fall oroas gasturbinerna är vrålande muskedunder som kostar dubbelt så mycket i drift som varje annat alternativ utskottets jämförelse blir rimlig bara om man räknar med ett ytterst begränsat antal drifttimmar i marviken att marviken i en kalkyl kan mäta sig med ett sådant här förenklat kondensverk har en mycket speciell förutsättning nämligen att turbinen generatorn ställverk vissa byggnader vägar ett sättra redan är betalda vattenfall säger klart att man inte kan lova att betala någonting för det som redan investerats marviken blir ekonomiskt under förutsättning att vad som finns där i dag betraktas som värt noll och ingenting det är inte överallt som det så att säga ramlar ner ett halvt kraftverk från himlen till en kraftproducent men kan man då inte ändå säga att turbinen skulle ha något värde att generatorn och vissa byggnader sättra skulle betinga ett visst pris kanske men det alternativet har inte undersöks vattenfall propositionen utskottet det kanske bör snabbat sätta nollvärdet skulle anläggningar kunna säljas ja då måste den inkomst som kan som erhålls läggas ovanpå kostnaderna för marviken som ett oljekraftverk alltså ju mer man skulle kunna få för de anläggningar som finns i marviken destofördelaktigare blir propositionens ombyggnadsförslag och det blir mest fördelaktigt om värdet är noll låt oss nutkådå ifrån propositionens och utskottets försäkran att att anläggningarna är värdelösa eller nästan värdelösa ekonomiskt skulle då vara ett ekonomiskt alternativ huvud som stucket marviken eller ett förenklat kondensverk men förutsättningen är att vi har behov av ett verk över huvud taget i det kostnadsläget och med det förutsedda driftstimantal som det här är frågan om tillåt mig här göra en kritisk reflektion hur kommer det sig att beslutet om detta verk fattas just nu en märklig sinkaus att insikten om att kärnkraftverket marviken blev fiasko kommer samtidigt som han finner det lämpligt att fatta priprincipbeslut om en kraftanläggning med given effekt och given drifttid det naturliga vore att ett sådant beslut fattas i ett större sammanhang åtminstone i samband med den vanliga behandlingen i statsvärgspropositionen observera det gäller ju här inte som för tre och en halv timme sedan en sak för ett kraftmässigt för att göra en kraftmässigt akut insats utan här är den fråga som ger effekt först om flera år en annan invändning och den är intressant bland annat därför att den inte alls berörts i propositionen och utlåtande av tekniskt slag jag sade att de i jämförelse sade att det jämförbara så kallade förenklade kondensverket skulle vara av en mycket beprövad anläggning men turbinen i marviken är någonting betydligt mer vanskligt det rör sig om en unik maskin som i denna form inte ingår i något tidigare prövat system men inte nog med detta att denna unika maskin byggs nu om för ett annat ändamål än den var tänkt för det är självklart en komplicerad operation riskerna för förveckling måste vara uppenbara en koavancerad konstruktion det här man kan uttrycka sig så att det rör sig om två motroterande turbiner medan flertalet turbner är om man säger enkelroterade det var en likartad konstruktion som berätta om mygket uppmärksammade haverierna i stenungsund det kan alltså vara fråga om en ordentligt ny risk man tar genom försöket att införa oljedrift i marviken i varje fall måste man väl räkna med i förhållande till andra oljekraftverk dryga inkörnings underhålls och personalkostnader åtminstone den första tiden en frågeställning till marviken var tänkt som ett kärnkraftverk med verkningar framför allt på vattensidan med ett oljeeldat verk har betydligt mer omfattande luftutsläpp dessutom måste en ny oljehamd anläggas vem har sagt att just marviken är mest lämpad för detta propositionen säger att man ska begära vedebörliga miljökoncessioner men borde det inte göras innan riksdagen får ärendet för behandlat för behandling om konsestionsnämnden säger nej ska riksdagen då besluta om annan användning av de pengar det nu är fråga om statsrådet antyder att det kan vara ekonomiskt att förlägga ett andra aggregat till marviken i en framtid alltså dit flytta någonting som annars skulle uppföras på annat håll anläggningen skulle då ien dubbelt så stor kraftproducent gör man på det sättet kan vi ju inte ens drömma om en framtida riksplanering man bygger ett verk och sen får man se om det är bra att fördubbla det men om och när det fördubblas är det självklart att det mindre verket blir ett argument för utvidgningen metoden alltså att ge ett finger och sean ta hela handeln måste vara oförenligt med moderna miljökrav eller anta då som statsråd fick man antydde här att marviken verkligen är en bättre lämpad plats än många andra förett oljekraftverk i så fall är väl propositionens förslag lika fullt tvivelaktigt såiså fall skulle man försöka lägga dit ett verk med högre årsutnyttjande valfriheten bör alltså finnas helt enkelt av det skälet som också redovisas i propositionen att de gjorda investeringarna i marviken är i princip värdelösa ur kraftsynpunkt det höstverk som vi här ska ta ställning till alltså en skolexempel på hur alternativ inte har utretts att man bara tittat på ett förslag som dessutom föranleds av andra ting än frågan egentligen borde gälla sean förstår jag fuller väl att statsmarknadens gärna vill ha så mycket verksamhet som möjligt på det där stället för att minska intrycketut av misslyckande även om härvick man har kallat det bara partiellt och är talman jag yrkar alltså avslag på utskottets tredje attsats det här var en del om framtidende men ändå är väl det förgångna det intressantaste i fallet marviken låt oss konstatera redan på ett tidigt stadium riktade forskare kritik mot projektet de trodde att den tekniska kompliciteten skulle bli för stor i förhållande till tillgänglig kunskap ju längre projektet gick desto allvarligare blev varningarna det är väl anmärkningsvärt att det slutliga fiaskot kom inte när man skulle köra anläggningen utan genom teoretiska beräkningar men i så sen stund att anläggningen redan stod färdigbyggd alltså när den redan hade dragit maximala kostnader förstor jag statsrådet vick man rätt här för en stund sedan så hävdade han att vi i dag inte kan driva två parallella projekt både tungvatten och lättvatten och min slutsats av detta blev väl att han hade hävdat att även om arviken hade fungerat skulle det ha lagts ner vi har inte tilvi har inte möjlighet i dag med de begränsade resurser vi har att syssla med två saker den centrala tekniska frågan har inte var överhettningen det var en finess som kanske i och för sig var bra men den var inte oundgänglig det centrala problemet hela tiden var om anläggningen överhuvudtaget skulle bli kritisk och om processen i så fall skulle kunna hållas på en kontrollerad nivå det är beklagligt att den utkomna vitboken något döljer detta genom att inte gradera problemen de för framtidens samhällsforskar intressantaste problemen kring marviken kommer sannolikt att vara hur alla varningar om atstoppa företaget har tagits upp vilket underlag användes när regeringen ända till en minut till klockan tolv beslöt att mer lita på företagets ledning än på skeptikerna hur gjordes bedömningar vilka auktoriteter fick fälla utslaget det är alldeles självklart att den föreliggande vitboken inte kan bli sista ordet i sammanhanget däremot är den säkert användbar som en sammanfattning av regeringens inställning och syn på frågan nittonhundrasjuttio och jag vill inte ette ögonblick förneka att det redan däri ligger ett inte obetydligt värde jag sa att det fundamentaliskt fundamentala tekniska gällde stabilitetsfrågan efter alla sorger och bedrövelser är statsrådet på sitt sätt ändu troende när han i propositionen säger att den insats som skulle behövas för att få reaktorn driftsduglig kan med hänsyn till projektets storlek och karaktär synas motsvara en relativt måttlig kostnadsökning utskottet däremot förefaller mer realistiskt när det förklarar att det förefaller osäkert om rakreaktorn trots dessa insatser kan bringas i ett driftsdugligt skick bara den skillnaden mellan statsrådet och utskottet visar att en enhetlig uppfattning om vad som hänt och gäller kring projektet marviken fortfarande torde ligga rätt långt fram i tiden här talman virkar bifall till reservation nummer ett häamaefter | 3,464.941 | 4,509.466 | 1938-03-08 | null | 0.625068 | 0.986923 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-7JG6kURkURLMJuuSb6Q6iA | prot-1970-höst-fk--45 | 20 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Thorsten Larsson | i-Ki8BXCebma4Cx5CBFDs2LW | i-Ki8BXCebma4Cx5CBFDs2LW | null | Centerpartiet | Malmöhus läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 5,541.247878 | 6,279.75382 | 738.505942 | Herr talman! Den 1 juli 1971 införs en ny och enhetligare skolbildning inom det gymnasiala skolområdet. Yrkesskolor, fackskolor, kommunala gymnasier och landstingskommunala skolor kommer att bilda ett gemensamt utbildningsblock, benämnt gymnasieskolan. Det har i flera år klagats över att alltför många sökt sig till de teoretiska utbildningsvägarna. Ända upp till 80 procent av en årskull har försökt gå teorivägen i undervisningssystemet. Nu får vi en fackoch yrkesutbildning, som på ett par år leder fram mot en yrkesetablering, samtidigt som den ger elever möjlighet till fortsatt undervisning i ett par viktiga allmänna ämnen, exempelvis svenska och ett utländskt språk, med andra ord en tidsenlig utbildning i kommunikationsfärdigheter. Kan vi därmed också räkna med att utbildningsvägen blir tidsenligt attraktiv, leder den samtidigt snabbare fram till ett yrke, som säkerligen många gånger kan vara lika bra betalt och eftersträvansvärt som ett akademikeryrke. Under de senaste åren har många ungdomar tragglat sig fram på akademikervägen under stora försakelser, uppoffringar och ibland otrivsel. Här finns, särskilt om man låter jämlikhetsaspekterna träda i förgrunden, goda alternativ till en trivsam utbildningsgång. Vi är i stort sett eniga om gymnasieskolans utbildningsgång och syfte. Det utskottsutlåtande som nu föreligger är emellertid inte helt invändningsfritt. Jag vill först uppehålla mig vid reservation 3 vid statsutskottets utlåtande nr 222, vari vi begär att man bibehåller den nuvarande möjligheten att låta elev byta ut skolgång i årskurs 9 mot utbildning hos hantverkare och i sådana fall acceptabelt företag. Denna möjlighet skriver det nya lagförslaget bort. Nu har skolstyrelsen alltså möjlighet att ge vissa elever en sådan praktisk utbildningsgång vid sidan av grundskolan. Denna möjlighet är utomordentligt bra för vissa elever. Utskottet framhåller: ”Den nya läroplanen för grundskolan ger emellertid inte utrymme för både sådan undervisning och meningsfylld utbildning hos hantverkare eller företagare — — —.” Jag tycker att detta är ett ganska märkligt konstaterande. Jag hade faktiskt trott att målsättningen skulle vara att medverka till en meningsfylld undervisning för alla elever. Skall man då inte försöka ordna en sådan? Skall man bara kallt konstatera att den möjligheten inte finns? Är detta en verklighetsnära inställning till problemet? Vi har nu fått en skolform så teoretiserad att en del elever tröttnar på heldagsläsning och helt enkelt längtar efter att få utföra något arbete med sina händer, att få uträtta någonting som för dem är meningsfyllt. Detta är, herr talman, en rätt kallhamrad skolbyråkrati av negativaste sort. Nu säger socialdemokraterna att vi skall hålla på enhetlighet i skolgången. Vore det inte bättre att ge en del av dessa elever en möjlighet till praktisk skolgång än att bara blunda för deras behov därav? Vi vet att skolkningsprocenten är mycket stor i grundskolans övre klasser. Det berättas då och då från lärarhåll om hur elever har varit i skolan bara en och två dagar i veckan. Man kan ställa frågan: Vad lär dessa elever av en sådan skolgång? Är det nödvändigt att tvinga dem att gå kvar i en skolgång som de inte trivs med? Jag menar inte att man här skall tänka sig någon övergång i större utsträckning till praktisk undervisning, men här och var finns säkert ett behov av en undervisning i förening med praktik så att eleverna trivs med sin skolgång. Skolan behöver därför inte släppa kon- trollen över eleverna. Det anser vi inte heller, utan den bör kunna se till att eleverna verkligen får en passande utbildning. I en centerpartimotion har tagits upp frågan om ett bättre tillgodoseende av handikappades undervisningsmöjligheter inom gymnasieskolan. Vi har i utskottet blivit eniga om att riksdagen skall ge till känna vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet, och jag vill notera detta med tillfredsställelse. Vi har i samma motion ett yrkande beträffande den landstingsägda gymnasieskolan, särskilt när det gäller lantbruksundervisningen för vilken också de nya principerna skall gälla. Utbildningsgången blir nu den att eleverna efter grundskolan direkt får en lantbruksundervisning. Jag är av den uppfattningen att det vid den utbildningen kunde vara av värde om eleverna ett år innan de går in i lantbruksundervisningen får komma ut på en gård och där lära sig praktiskt arbete. På så sätt kan de få ut mera av den skolgång som sedan följer. Detta är, kan man väl säga, ett led i den modernare synen på möjligheterna att avbryta den teoretiska skolgången med ett praktikår. Jag vill härefter ta upp frågan om den andra landstingsägda gymnasieskolan, nämligen lanthushållsskolan. Lanthushållsskolorna går verkligen en oviss framtid till mötes. Huvudmannaskapet har visserligen lagts hos landstingen, men tyvärr har man den uppfattningen att den hushållsutbildning som skall ske via den kommunala gymnasieskolan gör lanthushållsskolan överflödig. Det anser vi från vårt håll inte bör bli fallet. För det första ger lanthushållsskolans utbildningsgång en helt vanlig hushållsutbildning och inte, som namnet anger, en på lanthushåll särskilt inriktad utbildning. För det andra är skolformen, internatformen, alltför värdefull för att slopas. För många elever är just internatformen den lämpligaste skolgången. Jag har i denna fråga en blank reservation till utlåtandet, och jag har genom den egentligen bara velat markera lanthushållsskolans betydelse i detta sammanhang. Men jag vill samtidigt säga att jag med tillfredsställelse kan konstatera att utskottet i anledning av det resonemang som förts i motionen på ett par rader tagit upp värdet av dessa skolors nu befintliga resurser när det gäller utrustning, elevhem etc. Jag hade naturligtvis önskat en ännu fastare skrivning, men en sak är att önska i detta hus och en annan att få sin Önskan uppfylld. Jag kan ändå i stort sett vara nöjd om jag tolkar denna skrivning som en förståelse för synpunkterna om lanthushållsskolorna. Slutligen vill jag säga några ord om betygen. Jag har inte tänkt gå in på det resonemang om betygsättningen som förs i en motion. Jag tar upp betygen från den aspekt ur vilken utskottet funnit anledning att skriva om dem, nämligen tillämpningen av betygsskalan 1—5. Den gamla metoden att tillämpa denna femgradiga betygsskala i ett slags procentuell fördelning ser ut att vara minst lika seglivad som den i den fornnordiska gudasagan omtalade galten Särimner. Här och där stöter man på skolor där procentuell fördelning av sifferbetygen tillämpas inom klassens ram. Detta är alldeles fel. Från såväl skolöverstyrelsen som departementssidan har ofta anförts att en sådan tillämpning är felaktig. För att en sådan skala skall slå rättvist behöver man ett underlag på minst 3 000 elever. År 1967 fann därför statsutskottet anledning att erinra om att man inte skulle tillämpa betygsskalan och fördelningen slaviskt inom de mindre klasserna utan att skalan skulle vara en rikslikare i detta sammanhang. Jag är därför tacksam över att utskottet, i anledning av betygsresonemanget, behandlat denna fråga på ett par rader och erinrat om just vad utskottet anförde i sitt utlåtande nr 151 år 1967. När dessa synpunkter förs fram i riksdagen, på skol- konferenser etc. för att den felaktiga betygsättningen skall rättas till, får man hoppas att detta så småningom skall gå hem hos dem som sätter betygen. Herr talman! Med stöd av vad jag nu anfört kommer jag att yrka bifall till den reservation jag nu pläderat för. | herr talman den ett juli etttusen niohundrasjuttioett införs en ny och enhetligare skolbildning inom det gymnasiala skolområdet yrkesskolor fackskolor kommunala gymnasier och landstingskommunala skolor kommer att bilda ett gemensamt utbildningsblock benämnt gymnasieskolan det har i flera år klagats över att alltför många sökt sig till de teoretiska utbildningsvägarna ända upp till åttio procent av en årskull har försökt gå teorivägen i undervisningssystemet nu får vi en fackoch yrkesutbildning som på ett par år leder fram mot en yrkesetablering samtidigt som den ger elever möjlighet till fortsatt undervisning i ett par viktiga allmänna ämnen exempelvis svenska och ett utländskt språk med andra ord en tidsenlig utbildning i kommunikationsfärdigheter kan vi därmed också räkna med att utbildningsvägen blir tidsenligt attraktiv leder den samtidigt snabbare fram till ett yrke som säkerligen många gånger kan vara lika bra betalt och eftersträvansvärt som ett akademikeryrke under de senaste åren har många ungdomar tragglat sig fram på akademikervägen under stora försakelser uppoffringar och ibland otrivsel här finns särskilt om man låter jämlikhetsaspekterna träda i förgrunden goda alternativ till en trivsam utbildningsgång vi är i stort sett eniga om gymnasieskolans utbildningsgång och syfte det utskottsutlåtande som nu föreligger är emellertid inte helt invändningsfritt jag vill först uppehålla mig vid reservation tre vid statsutskottets utlåtande nr tvåhundratjugotvå vari vi begär att man bibehåller den nuvarande möjligheten att låta elev byta ut skolgång i årskurs nio mot utbildning hos hantverkare och i sådana fall acceptabelt företag denna möjlighet skriver det nya lagförslaget bort nu har skolstyrelsen alltså möjlighet att ge vissa elever en sådan praktisk utbildningsgång vid sidan av grundskolan denna möjlighet är utomordentligt bra för vissa elever utskottet framhåller den nya läroplanen för grundskolan ger emellertid inte utrymme för både sådan undervisning och meningsfylld utbildning hos hantverkare eller företagare jag tycker att detta är ett ganska märkligt konstaterande jag hade faktiskt trott att målsättningen skulle vara att medverka till en meningsfylld undervisning för alla elever skall man då inte försöka ordna en sådan skall man bara kallt konstatera att den möjligheten inte finns är detta en verklighetsnära inställning till problemet vi har nu fått en skolform så teoretiserad att en del elever tröttnar på heldagsläsning och helt enkelt längtar efter att få utföra något arbete med sina händer att få uträtta någonting som för dem är meningsfyllt detta är herr talman en rätt kallhamrad skolbyråkrati av negativaste sort nu säger socialdemokraterna att vi skall hålla på enhetlighet i skolgången vore det inte bättre att ge en del av dessa elever en möjlighet till praktisk skolgång än att bara blunda för deras behov därav vi vet att skolkningsprocenten är mycket stor i grundskolans övre klasser det berättas då och då från lärarhåll om hur elever har varit i skolan bara en och två dagar i veckan man kan ställa frågan vad lär dessa elever av en sådan skolgång är det nödvändigt att tvinga dem att gå kvar i en skolgång som de inte trivs med jag menar inte att man här skall tänka sig någon övergång i större utsträckning till praktisk undervisning men här och var finns säkert ett behov av en undervisning i förening med praktik så att eleverna trivs med sin skolgång skolan behöver därför inte släppa kon trollen över eleverna det anser vi inte heller utan den bör kunna se till att eleverna verkligen får en passande utbildning i en centerpartimotion har tagits upp frågan om ett bättre tillgodoseende av handikappades undervisningsmöjligheter inom gymnasieskolan vi har i utskottet blivit eniga om att riksdagen skall ge till känna vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet och jag vill notera detta med tillfredsställelse vi har i samma motion ett yrkande beträffande den landstingsägda gymnasieskolan särskilt när det gäller lantbruksundervisningen för vilken också de nya principerna skall gälla utbildningsgången blir nu den att eleverna efter grundskolan direkt får en lantbruksundervisning jag är av den uppfattningen att det vid den utbildningen kunde vara av värde om eleverna ett år innan de går in i lantbruksundervisningen får komma ut på en gård och där lära sig praktiskt arbete på så sätt kan de få ut mera av den skolgång som sedan följer detta är kan man väl säga ett led i den modernare synen på möjligheterna att avbryta den teoretiska skolgången med ett praktikår jag vill härefter ta upp frågan om den andra landstingsägda gymnasieskolan nämligen lanthushållsskolan lanthushållsskolorna går verkligen en oviss framtid till mötes huvudmannaskapet har visserligen lagts hos landstingen men tyvärr har man den uppfattningen att den hushållsutbildning som skall ske via den kommunala gymnasieskolan gör lanthushållsskolan överflödig det anser vi från vårt håll inte bör bli fallet för det första ger lanthushållsskolans utbildningsgång en helt vanlig hushållsutbildning och inte som namnet anger en på lanthushåll särskilt inriktad utbildning för det andra är skolformen internatformen alltför värdefull för att slopas för många elever är just internatformen den lämpligaste skolgången jag har i denna fråga en blank reservation till utlåtandet och jag har genom den egentligen bara velat markera lanthushållsskolans betydelse i detta sammanhang men jag vill samtidigt säga att jag med tillfredsställelse kan konstatera att utskottet i anledning av det resonemang som förts i motionen på ett par rader tagit upp värdet av dessa skolors nu befintliga resurser när det gäller utrustning elevhem etc jag hade naturligtvis önskat en ännu fastare skrivning men en sak är att önska i detta hus och en annan att få sin önskan uppfylld jag kan ändå i stort sett vara nöjd om jag tolkar denna skrivning som en förståelse för synpunkterna om lanthushållsskolorna slutligen vill jag säga några ord om betygen jag har inte tänkt gå in på det resonemang om betygsättningen som förs i en motion jag tar upp betygen från den aspekt ur vilken utskottet funnit anledning att skriva om dem nämligen tillämpningen av betygsskalan ett fem den gamla metoden att tillämpa denna femgradiga betygsskala i ett slags procentuell fördelning ser ut att vara minst lika seglivad som den i den fornnordiska gudasagan omtalade galten särimner här och där stöter man på skolor där procentuell fördelning av sifferbetygen tillämpas inom klassens ram detta är alldeles fel från såväl skolöverstyrelsen som departementssidan har ofta anförts att en sådan tillämpning är felaktig för att en sådan skala skall slå rättvist behöver man ett underlag på minst tretusen elever år etttusen niohundrasextiosju fann därför statsutskottet anledning att erinra om att man inte skulle tillämpa betygsskalan och fördelningen slaviskt inom de mindre klasserna utan att skalan skulle vara en rikslikare i detta sammanhang jag är därför tacksam över att utskottet i anledning av betygsresonemanget behandlat denna fråga på ett par rader och erinrat om just vad utskottet anförde i sitt utlåtande nr etthundrafemtioett år etttusen niohundrasextiosju när dessa synpunkter förs fram i riksdagen på skol konferenser etc för att den felaktiga betygsättningen skall rättas till får man hoppas att detta så småningom skall gå hem hos dem som sätter betygen herr talman med stöd av vad jag nu anfört kommer jag att yrka bifall till den reservation jag nu pläderat för | härtalmandenförst i sjunde nittorhundrasjuttioett kommer det att införas en ny och enhetligare skolutbildning inom gymnciala skolområdet yrkesskola fackskola kommunala gymnasier och landstingskommunala skolor kommer att bilda ett gemensamt utbildningsblock benämnt gymnasieskolan jag har i flera år klagat över att alltför många sökt sig till de teoretiska utbildningsvägarna jag ända att till åttio procent av en årskull har försökt gå teorivägen i undervisningssystemet jag tror hoppas att i och med att vi nu får en fack och yrkesutbildning som på ett par år leder fram mot en yrkesetablering samtidigt som den ger eleven möjlighet att bibehålla undervisningen i ett par viktiga allmänna ämnen som exempelvis svenska ett utlänskt språk och så vidare man ger eleven på detta viset möjlighet eller med andra ord att bibehålla och tillägna sig en tidsenlig utbildning i kommunikationsfärdighet vilket därmed någorlunda fyller ett utbildningsbehov i vår tid kan vi därmed också räkna med att utbildningsvägen blir tidsenligt aktraktiv då leder den samtidigt snabbare fram till ett yrke ett sådant yrke kan säkerligen många gånger vara lika bra betalt och eftersträvansvärt som ett akademikeryrke som det varit under senare år har många ungdomar tragglat sig fram akademikervägen under stora försakelser uppoffringar och ibland otrivse här blir nu särskilt om man låter jämlikhetsaspekterna träda i föregrunden goda alternativ till en god och trivsam utbildningsgång vi är i stort sett eniga om gymnasieskolans utbildningsgång och syftemål utskottsbetänkandet som nu föreligger är emellertid inte helt invändningsfritt jag vill kanske därför först uppehålla mig eller främst uppehålla mig vid reservation nummer tre denne ville bibehålla nuvarande möjlighett att låta elev i grundskolans årskurs nio erhålla utbildning hos hantverksmästare eller vid ett sett i sådana fall acceptabelt företag denna möjlighet skriver det nya lagförslaget bort redan nu har skolstyrelsen alltså möjlighet att ge vissa elever en sådan praktisk utbildningsgång vid sidan av grundskolan denna möjlighet utomordentligt bra för vissa elever utkottsmajoriteten säger och jag citerar den nya läroplann för grundskolan ger inte utrymme för både sådan undervisning och meningsfylld utbildning hos hantverkare och företagare jag tycker detta är ett ganska märkligt konstaterande jag hade faktiskt trott att målsättning var att just medverka till en meningsfylld undervisning för alla elever ska man då inte försöka ordna detta ska man bara helt kalt konstatera att den möjligheten inte finns är detta en verklighetsnära inställning till problemet vi vet att vi fått en skolform så teoretiserad att en del elever tröttnar på heldagsläsning och längtar helt enkelt att få uträtta något praktiskt jobb med sina händer att få lära å i den vägen och fördem meningsfyllt när detta är här talman tycker jag en rätt kallhandrad skolbyråkratisk inställning av negativaste sorg nu säger socialdemokraterna att vi ska hålla på enhetlighet i skolgången är det dåc inte bättre att ge en del av dessa elever sådna möjligheter av praktisk skolgång än att bara blunda för deras behov därav vi vet ju att exempelvis skolkningsprocenten är mycket stor i grundskolans övrig klass ja det berättas ju då och då från lärarhåll exempel där elever kanske bara har varit i skolan en elh två dag i veckan och man kan ju ställa frågan vad lär de här eleverna av en sådn här skolgång är det nödvändigt att absolut tvinga dem at gå kvar i en skolgång som de inte trivs med jag menar inte man ska tänka sig här n större avgång eller någon större övergång till praktisk undervisning men här och där har vi säkert ett behov utav att kunna att kunna ge dem en sådan undervisning och samtidigt med praktik så att de trivs med sin skolgång skolan behöver därför inte släppa kontrollen över dem det menar vi inte heller utan den bör kunna se till att de verkligen får en passande utbildning vi har utskott genom ett yrkande bland annat frajag vill alltså här bara då yrka bifall till denna reservation tre sedan talman har vid i utskottet genom ett yrkande bland annat från en center motion om bättre tillgodoseende av handikappades undervisningsutväg gymnasieskolan blivit eniga att med anledning därav skrivdakungamaj och jag vill bara notera detta med tillfredsställelse vi har i samma motion ett par påpekande om den landstingsägda gymnasieskolan och då särskilt lantbruksundervisningen vilken kommer att gå efter dessa nya principer även den ju utbildningsgången blir nu den att man efter grundskolan går direkt in i en två lantbruksundervisning jag måste säga att jag är av den uppfattningen att det vid denna utbildningsgång vore bra om eleverna ett år innan de går in i lantbruksundervisningen får komma ut på en gård och lära sig lite praktik jag tror på så sätt kan de få ut lite mer av den skolgång som sen följer och det är ju också ett led kan man väl säg i den modernare synen på på möjligheterna att att avbryta den teoretiska gången med ett praktikår jag vill sen ta upp frågan om den andra landtingsägda gymnasieskolan nämligen lanthushållsskolan och när det gäller dessa lantuskålskolor så går det verkligen en oviss framtid till mötes huvudmannaskapet har visserligen lagts hos landstingen mentyvärr har man den uppfattningen att den hushållsutbildning som skall ske via den kommunala gymnasieskolan gör lanthushållsskolan överflödig så menar vi från vårt håll att det bör inte bli fallett för det första är lanthushållsskolans utbildningsgång en helt vanlig hushållsutbildning och inte som namnet anger särskilt inriktad på lanthusållför det andra är skolformen internatformen alltså alltför värdefull för att spolas bort för många elever är just internatformen den lämpligaste skolgången jag har här en blank reservation till utlåtande och jag har väl med detta endast och mest velat markera frågan om lanthushållsskolan i detta ärende men jag vill här samtidigt säga att jag med tillfredsställelse kan konstatera att utskottet i anledning av detta resonemang som var förs i motionen har tat upp ett par rader i varje fall om värdet av dessa skolor nu befintliga resurser i både sin utrustning och elevhemskaraktären och så vidare jag har naturligtvis skulle man kanske kunna sönskat en ännu fastare skrivning här menen sak är ju att önska i det här huset och en annan sak att få det bifallet jag tror att jag kan säg så här att ja ändå kan vara i stort sett nöjd om man nu tolkar den här skrivelsen som en förståelse för synpunkterna omh bland hushållsskolorna slutligen ska jag kanskel säg ett par ord om betyg jag har inte tänkt här att gå in på det resonemanget som en motion här för om betygssättningen men utan jag tar upp betygen från den aspekten som utskottet här har funnit sig anledning att skriva om nämligen tillämpningen av betygsskalan ett och fem den där gamla historian om att man ska tillämpa denna ett till femgradiga betygsskala i en sorts procentuell fördelning den ser ut att var minst lika stark som den i den fornordiska gudasagan omtalade galten serim för varhär och där stöter man jämt och ständigt på skolor där man tillämpar fortfarande en procentuell fördelning av ettorna av femmorna inom klassens mar och detta är ju alldeles fel det har ju sagts från både skolöverstyrelsens sida och ifrån departementssidan ofta detta att det är fel när man gör en sådn tillämpning och detta därför att man behöver ett underlag för att en sådan skala ska slå rätt och rättvist på minst tre tusen elever nittonhundrasextiosju fann därför statsutskottet va anledning att erinra om att man skulle inte tillämpa betygsskalan så att säga och fördelningen slavist inoinom de mindre klassernas ram utan det skulle vara en rikslikare i de här sammanhangen jag är därför tacksam över att utskottet här har i anledning av betygsresonemanget tatt upp den här frågan på ett par rader och erinrat just om vad utskottet sa nittonhundrasextiosju i utlåtandehundrafemtioett vi får väl hoppas att när man eller när de gång efter annan i riksdag och i skolkonferenser förs fram de här frågorna för att rätta till den felaktiga betygssättningen som sker ute i landet ännu att de ändå så småningom ska kunna gå hem hos dem som sätter betygen ja men detta är talman så yrkar jag bifall till den reservation am ämden | 5,543.739 | 6,278.254 | 1913-09-16 | 1996-04-06 | 0.422298 | 0.992814 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-VTzUi8N3frCCY1iTtvSHiu | prot-1970-höst-fk--45 | 21 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Gunnar Wallmark | i-5qJUpGuJqeTrWaukfnc12x | i-5qJUpGuJqeTrWaukfnc12x | null | Moderaterna | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets | förstakammarledamot | man | 6,291.876061 | 7,306.307301 | 1,014.431239 | Herr talman! Den proposition som vi haft att behandla i statsutskottet gäller i huvudsak vissa följdåtgärder med anledning av riksdagens tidigare ställningstaganden. Propositionen berör inte några särskilt stora principfrågor. Vi har emellertid inte blivit helt eniga. Jag vill även i detta sammanhang erinra om att vi beträffande gymnasieskolan i dess helhet har krävt en samlad översyn. När det gäller de berörda detaljerna skall jag be att få göra några kommentarer till de reservationer som vi fogat till statsutskottets utlåtande nr 222. Jag tänker först och främst på möjligheten för eleverna att gå om högsta årskursen. Den möjligheten skall endast medges under förutsättning att den inte innebär någon utökning av skolorganisationen. Detta har vi ansett vara felaktigt och orättvist. Det kan inte vara rimligt, om en elev verkligen kan förebringa de sociala skäl som gör det möjligt för honom att få tillstånd att gå om, att detta skall förvägras honom av organisatoriska skäl. Vi finner det självklart att den rättigheten skall bli tillgodosedd. Det har väl knappast inträffat att en elev blivit nekad möjlighet att gå om, om han i övrigt har ansetts behöva göra det av de sociala skälen. Men med den ganska klara skrivningen i utskottsutlåtandet ökar den risken uppenbart, och vi finner det alltså vara helt orättfärdigt att göra på det sätt som propositionen förordar. Den andra frågan som vi har velat ta upp i detta sammanhang gäller betygen. Jag vill inte, herr talman, ta upp en stor principdiskussion om betygsfrågan. När vi skrev denna reservation hade inte skolöverstyrelsens utredning publicerats. Jag har inte haft tillfälle att ta del av den annat än via tidningsnotiserna. Av dem förefaller det vara så att denna utredning nu enhälligt har förordat målrelaterade betyg. Jag skall inte kommentera dessa tidningsuttalanden mer än genom att säga att detta stämmer ganska väl överens med de principiella synpunkter vi haft i fråga om betygsättningen. Det ges väl i annat sammanhang tillfälle att ta upp den principiella frågan. Vad vi emellertid reagerar mot är att man nu inom denna utbildningsform — den gamla yrkesskolan och de nya yrkestekniska linjerna — kommer att genomföra den tämligen smärtsamma processen med en omläggning av hela betygssystemet, kanske framför allt i de yrkestekniska ämnena, där det inte har funnits någon enhetlig mall över hela landet utan där det tvärtom har varit mycket stora variationer. Vi saknar alltså centrala prov i dessa sammanhang, och man frågar sig om man skall starta det mycket stora arbetet att rikslika den utbildningen och införa centrala prov under en period då vi kommer att mycket aktivt diskutera frågan huruvida vi skall lägga om hela betygssystemet eller inte. Det kan inte vara rimligt. Det innebär nämligen en utomordentligt stor informationsuppgift att tala om för avnämarna vad deta i fortsättningen kan komma att innebära. Framför allt i dessa ämnen finner jag en relativ betygsättning fullständigt meningslös. Som anställare av personal kan jag inte inse att jag får någon som helst information, när det gäller maskinskrivning, stenografi eller vissa andra yrkestekniska kunskaper, om huruvida vederbörande kan sköta ett jobb. Det måste resultera i att jag är tvungen att själv starta prov för att konstatera vad vederbörande kan, och då har ju betygsättningen i skolan förfelat sin funktion. Vi finner alltså i enlighet med vad som framgår av reservation 2 att man inte skall göra en omläggning av betygssystemet, i varje fall i fråga om de yrkestekniska ämnena såsom maskinskrivning och stenografi. Till omläggningen hör att benämningarna gymnasium och fackskola försvinner. Därmed försvinner också underlaget för beteckningarna gymnasieingenjör, gymnasieekonom, fackskoleingenjör och fackskoleekonom. Kungl. Maj:t säger sig inte vara intresserad av att syssla med dessa frågor, det får någon annan instans göra såvida näringslivet nu är intresserat av det. Detta är en praktisk fråga för människorna ute i näringslivet och för de ungdomar det gäller. Flera tiotusental elever berörs varje år av denna fråga. Jag tycker inte det är rimligt att Kungl. Maj:t avfärdar frågan på detta vis. Vi har anledning att arbeta med praktiska beteckningar, om inte på alla fyra områdena som sker i dag så i varje fall på vissa av dem. Jag vill erinra om att huvudförslaget från alla sakkunniga som stod bakom förslaget beträffande fackskoleingenjörer var tekniker. Det är inte otänkbart att man tar upp den frågan till förnyat övervägande. Vi har alltså inte här kunnat eller velat lägga fram några konkreta förslag utan anser att det är rimligt att Kungl. Maj:t överväger denna fråga på nytt. Det är endast detta vi velat framhålla i reservationen 5. Under frågan om gymnasieskolan faller också behörighetskraven. Det är rimligt att vi tidigare när det var en betydande brist på lärare ansåg det erforderligt att kunna ge viss dispens från lärarerfarenhet vid tillsättande av rektor eller lönegradsplacerad studierektor. Omständigheterna är inte sådana för närvarande och kommer inte att bli det i fortsättningen. Det innebär, herr talman, att vi inte finner något skäl att bibehålla den dispensmöjligheten. De personer som vill bli rektorer eller lönegradsplacerade studierektorer skall ha lärarutbildning och lärarerfarenhet för att kunna få tjänsten. Utöver detta har propositionen tagit upp en speciell fråga när det gäller grundskolan, nämligen möjligheten att byta ut skolgången i årskurs 9 mot utbildning hos hantverkare eller företagare. I det sammanhanget vill jag, herr talman, göra en kommentar till generaldirektörens för skolöverstyrelsen uttalanden i vissa TV-program. Han har där sagt att vi måhända har en alltför teoretisk grundskola, den har gjorts något mindre teoretisk med den nya läroplanen, men kanske skall man fortsätta ytterligare på den vägen. Detta är en sanning med mycket stor modifikation. Det är riktigt så till vida att för majoriteten av ungdomarna i grundskolan som har gått de teoretiska linjerna — enbokstavslinjerna — och alltså önskat en teoretisk utbildning har det blivit en något mera praktisk utbildning. För de 20—235 procent av eleverna som gick den mera praktiska vägen har det blivit en klart ökad teoretisering av utbildningen. Vi vill inte vara med om detta. Jag vill erinra om att vi reserverade oss mot detta och ansåg att det var en felaktig väg att gå fram på. Jag vill också påminna om att vid de förhör, som avdelningen hade med ett antal studierektorer utifrån, fick vi enhälligt uttalande från dessa att vi absolut inte borde ta bort möjligheterna till ett alternativ för dem som är ointresserade av den rent teoretiska utbildningen. Det föreföll ett ögonblick som om avdelningen skulle bli totalt enhällig i den frågan — jag ser att herr Mattsson ler ty det stämmer ju precis — men plötsligt ändrade sig socialdemokraterna i avdelningen och beslöt sig för att följa Kungl. Maj:ts proposition. Jag skall inte här kommentera de skäl som möjligen kunde ligga bakom kovändningen. Då sade man att det givetvis skall finnas en viss möjlighet att i enstaka fall medge undantag. Det blev resulta- tet. Den utbildning som i fortsättningen skall ges på grundskolans högstadium, framför allt i åttonde och nionde klasserna, kommer alltså att innebära en ur individens synpunkt och jag skulle även vilja säga ur lärarens synpunkt betydligt besvärligare situation. Det är alldeles obestridligt. Detta måste i sin tur leda till att de pedagogiska och disciplinära svårigheterna som vi har i skolan successivt kommer att öka allteftersom vi genomför Lgr-69. Här fanns en möjlighet, ett litet andningshål, för skolan att ge eleverna möjlighet att byta ut skolgången i nionde klass mot en meningsfull utbildning hos hantverksmästare eller företagare. Vi förutsätter i reservationen att det är en organiserad utbildning som övervakas av skolan. Det andningshålet vill man nu täppa till. Därmed har man sökt fullfölja sina utbildningspolitiska visioner beträffande grundskolan utan att betrakta eleverna som individer och människor och utan att ta hänsyn till deras individuella synpunkter och åsikter. Det råder inget tvivel om att detta ytterligare måste accentuera de problem som kommer att dyka upp i grundskolan. Det är i och för sig beklagligt att de visioner som man har inte stämmer överens med verkligheten. Men jag skulle vilja fråga statsrådet Carlsson: Vore det inte vettigare att i någon mån justera dessa visioner efter verkligheten än att tro att man kan förändra verkligheten efter sina visioner? Statsministern har i ett annat sammanhang talat om att verkligheten är den största fienden. Men, statsrådet Carlsson, verkligheten behöver sannerligen inte vara en fiende om man inser det faktum att verkligheten i detta sammanhang består av människor i någorlunda mogen ålder som har krav på att bli respekterade i sin intresseinriktning och sina åsikter. När skolöverstyrelsens generaldirektör står i TV och säger att man inte kan kasta ut dessa ungdomar i arbete ute på arbetsmarknaden — här talar vi alltså om organiserad utbildning — utan att de måste vara kvar i skolan för att utbilda sig vidare och avancera och få kvalificerat arbete, då frågar vi: Hur långt från verkligheten får man vara när man är generaldirektör? Hur långt från verkligheten får man vara? När man står och skryter om att man arbetar med ett par tusen experter som man kallar in utifrån skolväsendet för att hjälpa till, så vill jag säga: Inte är det de som får vara med och utarbeta de slutgiltiga visioner som man sedan skall försöka leva upp till! För mig är det inte alls svårt att förstå att problemen blir så stora, när det är ett sådant avstånd mellan de visioner som man söker förverkliga och den bistra, hårda verklighet som man möter ute på fältet. Denna reservation kan synas gälla en mycket liten fråga, eftersom vi inte förutsätter att den berör något stort antal. Men det är i alla fall ännu ett litet andningshål som man täpper till i hopp om att alla ungdomar skall gå i precis samma utbildning i nio år. Någon avvikelse skall inte finnas. Alla bör ha i princip samma kunskaper när de lämnar skolan. Det är en underbar vision, om den ginge att förverkliga; men den kan ju förverkligas endast om alla ungdomar är stöpta i samma form. Vill jag tänka på människorna som enskilda individer, då går det inte att göra detta. Det resonemang som man fört i andra sammanhang, nämligen att den ena utbildningen kan bedömas lika värdefull som den andra, att en viss praktisk utbildning skall ha sitt värde i förhållande till den teoretiska, det ingår också i jämlikhetsresonemangen men gäller tydligen inte här. Det kanske kan tyckas, herr talman, att jag tar i litet hårt när det gäller den här sista delen, men det är bara en fortsatt exemplifiering av den felaktiga väg som utbildningspolitiken är inne på i fråga om ungdomarnas fostran till och med nionde klassen. | herr talman den proposition som vi haft att behandla i statsutskottet gäller i huvudsak vissa följdåtgärder med anledning av riksdagens tidigare ställningstaganden propositionen berör inte några särskilt stora principfrågor vi har emellertid inte blivit helt eniga jag vill även i detta sammanhang erinra om att vi beträffande gymnasieskolan i dess helhet har krävt en samlad översyn när det gäller de berörda detaljerna skall jag be att få göra några kommentarer till de reservationer som vi fogat till statsutskottets utlåtande nr tvåhundratjugotvå jag tänker först och främst på möjligheten för eleverna att gå om högsta årskursen den möjligheten skall endast medges under förutsättning att den inte innebär någon utökning av skolorganisationen detta har vi ansett vara felaktigt och orättvist det kan inte vara rimligt om en elev verkligen kan förebringa de sociala skäl som gör det möjligt för honom att få tillstånd att gå om att detta skall förvägras honom av organisatoriska skäl vi finner det självklart att den rättigheten skall bli tillgodosedd det har väl knappast inträffat att en elev blivit nekad möjlighet att gå om om han i övrigt har ansetts behöva göra det av de sociala skälen men med den ganska klara skrivningen i utskottsutlåtandet ökar den risken uppenbart och vi finner det alltså vara helt orättfärdigt att göra på det sätt som propositionen förordar den andra frågan som vi har velat ta upp i detta sammanhang gäller betygen jag vill inte herr talman ta upp en stor principdiskussion om betygsfrågan när vi skrev denna reservation hade inte skolöverstyrelsens utredning publicerats jag har inte haft tillfälle att ta del av den annat än via tidningsnotiserna av dem förefaller det vara så att denna utredning nu enhälligt har förordat målrelaterade betyg jag skall inte kommentera dessa tidningsuttalanden mer än genom att säga att detta stämmer ganska väl överens med de principiella synpunkter vi haft i fråga om betygsättningen det ges väl i annat sammanhang tillfälle att ta upp den principiella frågan vad vi emellertid reagerar mot är att man nu inom denna utbildningsform den gamla yrkesskolan och de nya yrkestekniska linjerna kommer att genomföra den tämligen smärtsamma processen med en omläggning av hela betygssystemet kanske framför allt i de yrkestekniska ämnena där det inte har funnits någon enhetlig mall över hela landet utan där det tvärtom har varit mycket stora variationer vi saknar alltså centrala prov i dessa sammanhang och man frågar sig om man skall starta det mycket stora arbetet att rikslika den utbildningen och införa centrala prov under en period då vi kommer att mycket aktivt diskutera frågan huruvida vi skall lägga om hela betygssystemet eller inte det kan inte vara rimligt det innebär nämligen en utomordentligt stor informationsuppgift att tala om för avnämarna vad deta i fortsättningen kan komma att innebära framför allt i dessa ämnen finner jag en relativ betygsättning fullständigt meningslös som anställare av personal kan jag inte inse att jag får någon som helst information när det gäller maskinskrivning stenografi eller vissa andra yrkestekniska kunskaper om huruvida vederbörande kan sköta ett jobb det måste resultera i att jag är tvungen att själv starta prov för att konstatera vad vederbörande kan och då har ju betygsättningen i skolan förfelat sin funktion vi finner alltså i enlighet med vad som framgår av reservation två att man inte skall göra en omläggning av betygssystemet i varje fall i fråga om de yrkestekniska ämnena såsom maskinskrivning och stenografi till omläggningen hör att benämningarna gymnasium och fackskola försvinner därmed försvinner också underlaget för beteckningarna gymnasieingenjör gymnasieekonom fackskoleingenjör och fackskoleekonom kunglig majestät säger sig inte vara intresserad av att syssla med dessa frågor det får någon annan instans göra såvida näringslivet nu är intresserat av det detta är en praktisk fråga för människorna ute i näringslivet och för de ungdomar det gäller flera tiotusental elever berörs varje år av denna fråga jag tycker inte det är rimligt att kunglig majestät avfärdar frågan på detta vis vi har anledning att arbeta med praktiska beteckningar om inte på alla fyra områdena som sker i dag så i varje fall på vissa av dem jag vill erinra om att huvudförslaget från alla sakkunniga som stod bakom förslaget beträffande fackskoleingenjörer var tekniker det är inte otänkbart att man tar upp den frågan till förnyat övervägande vi har alltså inte här kunnat eller velat lägga fram några konkreta förslag utan anser att det är rimligt att kunglig majestät överväger denna fråga på nytt det är endast detta vi velat framhålla i reservationen fem under frågan om gymnasieskolan faller också behörighetskraven det är rimligt att vi tidigare när det var en betydande brist på lärare ansåg det erforderligt att kunna ge viss dispens från lärarerfarenhet vid tillsättande av rektor eller lönegradsplacerad studierektor omständigheterna är inte sådana för närvarande och kommer inte att bli det i fortsättningen det innebär herr talman att vi inte finner något skäl att bibehålla den dispensmöjligheten de personer som vill bli rektorer eller lönegradsplacerade studierektorer skall ha lärarutbildning och lärarerfarenhet för att kunna få tjänsten utöver detta har propositionen tagit upp en speciell fråga när det gäller grundskolan nämligen möjligheten att byta ut skolgången i årskurs nio mot utbildning hos hantverkare eller företagare i det sammanhanget vill jag herr talman göra en kommentar till generaldirektörens för skolöverstyrelsen uttalanden i vissa tvprogram han har där sagt att vi måhända har en alltför teoretisk grundskola den har gjorts något mindre teoretisk med den nya läroplanen men kanske skall man fortsätta ytterligare på den vägen detta är en sanning med mycket stor modifikation det är riktigt så till vida att för majoriteten av ungdomarna i grundskolan som har gått de teoretiska linjerna enbokstavslinjerna och alltså önskat en teoretisk utbildning har det blivit en något mera praktisk utbildning för de tjugo tvåhundratrettiofem procent av eleverna som gick den mera praktiska vägen har det blivit en klart ökad teoretisering av utbildningen vi vill inte vara med om detta jag vill erinra om att vi reserverade oss mot detta och ansåg att det var en felaktig väg att gå fram på jag vill också påminna om att vid de förhör som avdelningen hade med ett antal studierektorer utifrån fick vi enhälligt uttalande från dessa att vi absolut inte borde ta bort möjligheterna till ett alternativ för dem som är ointresserade av den rent teoretiska utbildningen det föreföll ett ögonblick som om avdelningen skulle bli totalt enhällig i den frågan jag ser att herr mattsson ler ty det stämmer ju precis men plötsligt ändrade sig socialdemokraterna i avdelningen och beslöt sig för att följa kunglig majestäts proposition jag skall inte här kommentera de skäl som möjligen kunde ligga bakom kovändningen då sade man att det givetvis skall finnas en viss möjlighet att i enstaka fall medge undantag det blev resulta tet den utbildning som i fortsättningen skall ges på grundskolans högstadium framför allt i åttonde och nionde klasserna kommer alltså att innebära en ur individens synpunkt och jag skulle även vilja säga ur lärarens synpunkt betydligt besvärligare situation det är alldeles obestridligt detta måste i sin tur leda till att de pedagogiska och disciplinära svårigheterna som vi har i skolan successivt kommer att öka allteftersom vi genomför lgrsextionio här fanns en möjlighet ett litet andningshål för skolan att ge eleverna möjlighet att byta ut skolgången i nionde klass mot en meningsfull utbildning hos hantverksmästare eller företagare vi förutsätter i reservationen att det är en organiserad utbildning som övervakas av skolan det andningshålet vill man nu täppa till därmed har man sökt fullfölja sina utbildningspolitiska visioner beträffande grundskolan utan att betrakta eleverna som individer och människor och utan att ta hänsyn till deras individuella synpunkter och åsikter det råder inget tvivel om att detta ytterligare måste accentuera de problem som kommer att dyka upp i grundskolan det är i och för sig beklagligt att de visioner som man har inte stämmer överens med verkligheten men jag skulle vilja fråga statsrådet carlsson vore det inte vettigare att i någon mån justera dessa visioner efter verkligheten än att tro att man kan förändra verkligheten efter sina visioner statsministern har i ett annat sammanhang talat om att verkligheten är den största fienden men statsrådet carlsson verkligheten behöver sannerligen inte vara en fiende om man inser det faktum att verkligheten i detta sammanhang består av människor i någorlunda mogen ålder som har krav på att bli respekterade i sin intresseinriktning och sina åsikter när skolöverstyrelsens generaldirektör står i tv och säger att man inte kan kasta ut dessa ungdomar i arbete ute på arbetsmarknaden här talar vi alltså om organiserad utbildning utan att de måste vara kvar i skolan för att utbilda sig vidare och avancera och få kvalificerat arbete då frågar vi hur långt från verkligheten får man vara när man är generaldirektör hur långt från verkligheten får man vara när man står och skryter om att man arbetar med ett par tusen experter som man kallar in utifrån skolväsendet för att hjälpa till så vill jag säga inte är det de som får vara med och utarbeta de slutgiltiga visioner som man sedan skall försöka leva upp till för mig är det inte alls svårt att förstå att problemen blir så stora när det är ett sådant avstånd mellan de visioner som man söker förverkliga och den bistra hårda verklighet som man möter ute på fältet denna reservation kan synas gälla en mycket liten fråga eftersom vi inte förutsätter att den berör något stort antal men det är i alla fall ännu ett litet andningshål som man täpper till i hopp om att alla ungdomar skall gå i precis samma utbildning i nio år någon avvikelse skall inte finnas alla bör ha i princip samma kunskaper när de lämnar skolan det är en underbar vision om den ginge att förverkliga men den kan ju förverkligas endast om alla ungdomar är stöpta i samma form vill jag tänka på människorna som enskilda individer då går det inte att göra detta det resonemang som man fört i andra sammanhang nämligen att den ena utbildningen kan bedömas lika värdefull som den andra att en viss praktisk utbildning skall ha sitt värde i förhållande till den teoretiska det ingår också i jämlikhetsresonemangen men gäller tydligen inte här det kanske kan tyckas herr talman att jag tar i litet hårt när det gäller den här sista delen men det är bara en fortsatt exemplifiering av den felaktiga väg som utbildningspolitiken är inne på i fråga om ungdomarnas fostran till och med nionde klassen | ämden proposition som vi nu i statsutskottet du har haft att handlägga gäller ju i huvudsak bara vissa följdåtgärder med anledning utav riksdagens tidigare ställningstagande och berör ju inte några nämnvärt stora principfrågor emellertid har vi inte blivit helt eniga i de här sakerna jag ville även i det här sammanhanget ärinre om att vi har när det gäller gymnasieskolan i sin helhet krävt en samlad översyn utav denna men när det gäller nu de här detaljfrågorna så ska jag be att få göra några små kommentarer till de reservationer som vi har tagit upp det gäller först och främst möjligheten för eleverna att få gå om högsta årskursen den ska endast medges under förutsättning att inte innebär någon ändring utav utökning utav skolorganisationen det har vi ansett vara felaktigt och orättvist det kan inte vara rimligt att om en elev verkligen förebringar de sociala skäl som gör det möjligt för honom att få tillstånd att gå om att detta ska förvägras honom av organisatoriska skäl befinner dit självklart att den rättigheten helt enkelt ska bli tillgodosedd i regel ha det väl inte inträffat att en elev blivit näkad möjligheten att få gå om om han i övrigt ha ansetts behöva göra detta av de sociala skälen men med den skrivning som är ganska klar i det här sammanhanget i utskottet så ökar den risken alldeles uppenbart och det finner vi alltså vara helt orättfärdigt att göra på det sätt som propositionen förordad den andra frågan som vi har velat ta upp i det här sammanhanget det är betygsfrågan jag vill inte rtalman ta upp en stor principdiskussion om betygsfrågan jag vill erindra om att när vi skrev den här reservationen så hade inte skolöverstyrelsens utredning publicerats jag har inte haft tillfälle att ta del av den annat än via tidningsrubrikerna av dem förefaller det vara så att denna utredning nu enhälligt har förordat målrelaterade betyg jag ska inte kommentera de de tidningsuttalanden mer än att säga att de stämmer ju ganska väl överens med de principiella synpunkter vi har haft när det gäller betygssättningen och det ges väl tillfälle ett i annat sammanhang tar upp den principiella frågan vad vi emellertid reagerar mot det är att man nu inom denna utbildningsform alltså den gamla yrkesskolan de nya yrkestekniska linjerna kommer att göra denna tämligen smärtsamma process med en omläggning av hela betygssystemet och kanske framför allt då i de yrkestekniska ämnena där det inte har funnits någon enhetlig mall över hela landet tvärtom har det varit väldigt stora variationer och där vi alltså saknar centrala prov och där man väll frågar sig om man skal starta det mycket mycket stora arbete att rikslika den utbildningen och införa centrala prov under en period då vi kommer att mycket aktivt diskutera frågan huruvida vi ska lägga om hela betygssystemet eller inte det kan inte vara rimligt det medför nämligen en utomordentligt stor informationsuppgift att tala om för avnämarna vad det här i fortsättningen kan komma att innebära och framför allt i dessa ämnen så finner jag en relativ betygssättning fullständigt meningslös som anställare av personal så kan jag inte inse att jag har någon som helst information exempelvis när det gäller maskinskrivning eller stenografi eller vissa andra yrkestekniska kunskaper om de kan fylla ett jobb det måste juresultera egentligen att jag måste själv starta prov för att konstatera vad vederbörande kan och då har ju i alla fall betygssättningen skolan förfelat sin funktion vi finner alltså i enlighet med vad som framgår utav reservation två att man icke ska göra omläggning av betygssystemet i varje fall i de ämnena som jag nu talat om alltså de yrkestekniska ämnena åo maskinskrivning och stenografi till omläggningen hör ju att benämningarna gymnasium fackskola försvinner och därmed försvinner också underlaget för beteckningarna gymnasieingenjör gymnasieekonom fackskoleingenjör och fackskoleekonom kunglig majt säger att man är inte intresserat av att syssla med de här frågorna det får bli någon annan instans såvida näringslivet nu är intresserad utav det det här är en praktisk fråga för människorna ute i näringslivet och för de här ungdomarna som de berör det är ju flera tiotiotusentals elever varje år som är berörda av den här frågan och jag tycker inte det är rimligt att kungamajestät bara avfärdar det här på det här vise vi har anledning att arbeta med praktiska beteckningar om inte på alla fyra områdena som i dag så i varje fall på vissa av dem jag vill erinra om att de huvudförslag som las utav alla sakkunniga instanser när det gäller fackskoleingenjörer var tekniker och det är ju inte otänkbart att man tar upp den frågan till förnyat övervägande vi har alltså inte här kunnat lägga fram eller velat lägga fram några konkreta förslag ve anser att det är rimligt att kung majstät överväger denna frågan på nytt och det är endast det vi har velat ta fram i reservation nummer fem till den här frågan om gymnasieskola hör också behörighetskraven det är väl rimligt att vi tidigare när det var en betydande brist på lärare ansåg det vara erforderligt att kunna ge viss dispens ifrån lärarerfarenhet när man tillsätter rektor eller lönegravsplacerad studierektor förhållandet är ingalunda på det sättet för närvarande och kommer inte att bli det i fortsättningen och det innebär här talman att vi anser att den dispensmöjligheten finns det inget skäl att bibehålla längre utan att de personer som ska bli rektorer eller lönegradsplacerade studierektorer ska ha en lärarutbildning och lärarerfarenhet för att kunna få den det jobbet ja utöver detta så har propositionen också tagit upp en speciell fråga när det gäller grundskolan och det gäller möjligheten att byta ut skolgången i årskurs nio mot utbildning hos hantverkare eller företagare a då vill jag här talmann i det här sammanhanget göra en kommentar till generaldirektören i för skolöverstyrelsens uttalanden i vissa tvprogram han har där sagt att mohända har vi en förteoretisk grundskola vi har gjort den något mindre teoretisk med den nya med den nya läroplanen men kanske ska vi fortsätta ytterligare på den vägen det där är en sanning med väldigt stor modifikation därför att det är riktigt så tillvida att när det gäller majoriteten av ungdomarna i grundskolan som har gått den teoretiska linjerna en bokstavslinjerna tidigare och alltså önskat en teoretisk utbildning för de för deras del har det blivit en något något mera praktisk utbildför den grupp som bestod av tjugo tjugofem procent av eleverna som gick den mera praktiska vägen som inte ville ha den teoretiska för dem har det inneburit en en en klart ökad teoretisering av utbildningen vi vill inte vara med om detta jag vill erinra om detta att vi hade en reservation emot dem och ansåg att det var en felaktig väg att gå fram och jag ville också påminna om att de förhör som avdelningen hade med ett antal studierektorer som vi kallar in runt om i landet så fick vi enhälligt uttalande ifrån dessa att var ni än gör tar inte bort möjligheterna för oss att för dem som är ointresserade utav den rent teoretiska utbildningen att ha ett alternativ för dem de föreföll ett ögonblick som om avdelningen skulle bli totalt enig i den frågan jag ser här matsson ler och det stämmer precis det plötsligt så vände sig vände den socialdemokratiska delen i gruppi avdelningen och sa att nej det ska vi nog inte göra vi ska nog följa kungens proposition här i alla fall jag ska inte här kommentera de skäl som möjligtvis kan ligga bakom den kovänjningen och då sa man att det klart det ska finnas en viss möjlighet i enstaka fall att medge undantag ifrån detta det blev resultatet och den utbildning som vi i fortsättningen kommer att få i grundskolans högstadium framför allt de åttonde nionde klasserna kommer alltså att innebära en ur individens synpunkt och jag skulle också vilja säga ur lärarens synpunkt en betydligt besvärligare situation det är alldeles ostridigt att det är på det på desviset och det måste i sin tur leda till att de de pedagogiska och disciplinära svårigheter som vi har i skolan kommer successivt att öka efter hand som vi genomför elge är sextionio det är alldeles ostrid här fanns nu en möjlighet ett litet andningshål för skolan att kunna ge eleverna möjlighet att byta ut skolgången i nionde klass mot en meningsfull utbildning hos hantverksmästare eller företaga vi förutsätter här reservationen att det är en organiserad utbildning som övervakas av skolan det andningshålet vill man nu stänga igen och därmed har man alltså så att säga försökt att fullfölja sina utbildningspolitiska visioner när det gäller grundskolan helt utanför ramen för att betrakta eleverna som individer och som människor när man icke tar hänsyn till deras individuella synpunkter och åsikter det är ingen tvekan om att det här kommer att ytterligare accentuera de problem som kommer att dyka upp i grunds det är naturligt i och för sig beklagligt att visioner som man har inte stämmer överens med verkligheten men jag skulle vilja fråga statsrådet karlsson vore det inte vettigare att i någon mån justera de här visionerna efter verkligheten än att tro att man kan förvändra verkligheten efter sina visioner statsministern talar ju ett annat sammanhang om att verkligheten är den största fienden men statsrådet karlsson verkligheten behöver sannerligen inte vara en fiende om man inser att verkligheten består i det här sammanhanget av människor som är i någorlunda mogen ålder och som har krav på att bli respekterade i sin intresseinriktning och sina åsikteer när skolöverstyrelsens generaldirektör står i tv och säger att inte kan vi kasta ut de här ungdomarna på arbete ute på arbetsmarknaden här talar vi alltså om organiserad utbildning utan de måste vara kvar för att lära sig för att kunna avancera vidare och få kvalificerade arbeten så frågar man sig hur långt ifrån verkligheten får man lov att vara när man är generaldirektör hur långt ifrån verkligheten får man lov att vara när man står och skryter om att man arbetar med ett par tusen experter som man kallar in ifrån utifrån skolväsendet som hjälper till så vill jag säga inte är det de som får lov att vara med och utarbeta de här slutgiltiga visionerna msom man sen ska försöka leva upp till för mig är det inte alls svårt att förstå att problemen blir så stora när det är ett sådant avstånd mellan de visioner som man försöker förverkliga och den bistra hårda verklighet som man har att arbeta med ute på fältet det här kan synas vara en väldigt liten fråga när det gäller den här lilla reservation eftersom vi inte förutsätter att det är några stort antal men det äri alla fall ytterligare ett litet andningshål som man täpper till i hopp om att man ska få alla ungdomar ska gå i precis samma utbildning i nio år någon avvikelse ska inte finnas alla bör ha i princip samma kunskaper när de lämnar jag tycker det är en underbar vision om det nu gick att förverkliga förverkliga går det ju endast att göra om om alla ungdonar är stöpta i samma form men vill jag tänka på människorna som enskilda individer då går det inte att göra detta och det resonemang som man i andra sammanhang förr nämligen att den ena utbildningen kan bedömas lika värdefull som den andra en viss praktisk utbildning ska ha sitt värde i förhållande till den teoretiska ingår ju också i jämlikhetsresonemangen då faller det här resonemanget rätt mycket till marken som utbildningsmissionärerna för ärtalman de kanske kan tyckas att jag tar i lite hårt när det gäller den här sista delen men att det är bara ett fortsatt exemplifierande utav den felaktiga väg som utbildningspolitiken är inne på när det gäller ungdomarnas fostran upp till nionde klassen ärar man med det berjar alltså att få yrka bifall till de reservationer där mitt namn finns med alman | 6,292.036 | 7,296.896 | 1917-05-22 | 1998-03-10 | 0.502531 | 0.987479 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-Gxwo5FemGA8hPxwneKQB3a | prot-1970-höst-fk--45 | 22 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Egon Andreasson | i-Fgesu2cj1Ub5D7stoi6hAK | i-Fgesu2cj1Ub5D7stoi6hAK | null | Centerpartiet | Skåne läns norra och östra valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 7,323.319185 | 7,606.578947 | 283.259762 | Herr talman! I proposition 159 föreslås beträffande styrelsefunktionen för landstingets gymnasieskola att landstingets utbildningsnämnd ”är styrelse för landstingskommunens gymnasieskola och därtill hörande verksamhet”. I $ 20 b ges emellertid ett alternativ när det gäller styrelsefunktionen, genom att Konungen på framställning från landstinget må besluta att särskild styrelse skall finnas för del av landstingskommunens gymnasieskola. I departementspromemorian utvecklas detta närmare, och det sägs att landstingskommun lämnas möjlighet att som alternativ till en styrelse för gymnasieskolan ha skilda styrelser för olika former av utbildning, som klart skiljer sig från varandra. Däremot bör i övrigt inte förekomma särskilda styrelser för skilda skolenheter med likartad utbildning. Det anvisas här en möjlighet att exempelvis ha en särskild styrelse för utbildning av personal för jordbruk och skogsbruk. I mitt län med tre landstingsägda lantbruksskolor har hittills varje skola haft sin styrelse, och detta har enligt min uppfattning fungerat väl. Skolorna ligger var för sig inom i stort sett geografiskt avgränsade områden; därav en i Österlen, en i nordvästra länsdelen och en i mellersta länsdelen. De har tillkommit genom initiativ från den bygd, där de är belägna, och ofta med stora ekonomiska insatser från enskilda, kommuner och organisationer i bygden. Som exempel kan här anföras att den senast tillkomna skolan, Nordvästra Skånes lantbruksskola, som byggdes år 1960, fick ett startbidrag om nära en halv miljon kronor genom andelsteckning i en garantiförening från hela nordvästra Skåne. Genom en egen styrelse har dessa skolor också kunnat bevara en god kontakt med bygden, även efter det att landstinget övertagit huvudmannaskapet genom att i den egna styrelsen ingått representanter från den bygd där skolan är verksam. Dessa skolor har ju inte bara den viktiga upp- giften att meddela utbildning på jordbrukets område, utan till dem är också knuten en omfattande kursverksamhet för bygdens jordbrukare, bedriven av lantbruksnämnd, hushållningssällskap m. fl. Och skolorna är en centralpunkt för bygdens jordbruk genom att bygdens jordbruksorganisationer ofta förlägger sina sammanträden till skolan. Jag beklagar att det med föreliggande proposition inte längre blir möjligt att låta enskilda skolor ha egen styrelse. I mitt län ligger två skolor på nära 10 mils avstånd från residensstaden, och man kan befara att kontakten mellan skola och styrelse inte blir lika intim som när den egna styrelsen fungerade. Jag har i motion I: 1337 hemställt om ett mindre tillägg i föreliggande förslag till lagtext, enligt vilket det skulle bli möjligt att också fortsättningsvis ha egen styrelse för enskild skolanläggning. Även i det fallet skulle det ankomma på Konungen att besluta härom på framställning från landstinget, och inga andra äventyrligheter med ett sådant förfarande skulle uppstå än att landstingen bereddes tillfälle att låta Konungen pröva lämpligheten av en dylik styrelseform, om vederbörande landsting fann starka skäl föreligga härför. Givetvis skulle landstingets utbildningsnämnd även med lokala styrelser ha den samordnande funktion som den redan i dag har. Tyvärr har jag inte rönt någon förståelse hos andra lagutskottet för min motion, vilket jag med beklagande noterar. Jag har avgett endast en blank reservation och har därför inget särskilt yrkande. | herr talman i proposition etthundrafemtionio föreslås beträffande styrelsefunktionen för landstingets gymnasieskola att landstingets utbildningsnämnd är styrelse för landstingskommunens gymnasieskola och därtill hörande verksamhet i paragraf tjugo b ges emellertid ett alternativ när det gäller styrelsefunktionen genom att konungen på framställning från landstinget må besluta att särskild styrelse skall finnas för del av landstingskommunens gymnasieskola i departementspromemorian utvecklas detta närmare och det sägs att landstingskommun lämnas möjlighet att som alternativ till en styrelse för gymnasieskolan ha skilda styrelser för olika former av utbildning som klart skiljer sig från varandra däremot bör i övrigt inte förekomma särskilda styrelser för skilda skolenheter med likartad utbildning det anvisas här en möjlighet att exempelvis ha en särskild styrelse för utbildning av personal för jordbruk och skogsbruk i mitt län med tre landstingsägda lantbruksskolor har hittills varje skola haft sin styrelse och detta har enligt min uppfattning fungerat väl skolorna ligger var för sig inom i stort sett geografiskt avgränsade områden därav en i österlen en i nordvästra länsdelen och en i mellersta länsdelen de har tillkommit genom initiativ från den bygd där de är belägna och ofta med stora ekonomiska insatser från enskilda kommuner och organisationer i bygden som exempel kan här anföras att den senast tillkomna skolan nordvästra skånes lantbruksskola som byggdes år etttusen niohundrasextio fick ett startbidrag om nära en halv miljon kronor genom andelsteckning i en garantiförening från hela nordvästra skåne genom en egen styrelse har dessa skolor också kunnat bevara en god kontakt med bygden även efter det att landstinget övertagit huvudmannaskapet genom att i den egna styrelsen ingått representanter från den bygd där skolan är verksam dessa skolor har ju inte bara den viktiga upp giften att meddela utbildning på jordbrukets område utan till dem är också knuten en omfattande kursverksamhet för bygdens jordbrukare bedriven av lantbruksnämnd hushållningssällskap med flera och skolorna är en centralpunkt för bygdens jordbruk genom att bygdens jordbruksorganisationer ofta förlägger sina sammanträden till skolan jag beklagar att det med föreliggande proposition inte längre blir möjligt att låta enskilda skolor ha egen styrelse i mitt län ligger två skolor på nära tio mils avstånd från residensstaden och man kan befara att kontakten mellan skola och styrelse inte blir lika intim som när den egna styrelsen fungerade jag har i motion i etttusen trehundratrettiosju hemställt om ett mindre tillägg i föreliggande förslag till lagtext enligt vilket det skulle bli möjligt att också fortsättningsvis ha egen styrelse för enskild skolanläggning även i det fallet skulle det ankomma på konungen att besluta härom på framställning från landstinget och inga andra äventyrligheter med ett sådant förfarande skulle uppstå än att landstingen bereddes tillfälle att låta konungen pröva lämpligheten av en dylik styrelseform om vederbörande landsting fann starka skäl föreligga härför givetvis skulle landstingets utbildningsnämnd även med lokala styrelser ha den samordnande funktion som den redan i dag har tyvärr har jag inte rönt någon förståelse hos andra lagutskottet för min motion vilket jag med beklagande noterar jag har avgett endast en blank reservation och har därför inget särskilt yrkande | alman i en proposition etthundrafemtionio föreslås beträffande styrelse funktionen för landstinges gymnasieskola att landstingets utbildningsnämnd en styrelse för landstingskommuners gymnasieskola och därtill hörande verksamhet i par av tjugo be ges emellertid ett alternativ när det gäller styrsfunktionen genom att konungen på framställning från landstinget går besluta att särskild styrelse skall finnas för del av landstingskommunens gymnasieskola i departemangspromemorian utvecklas detta närmare och det sägs att landstingskommun lämnas möjlighet att som alternativ till en styrelse för gymnasieskolan ha skilda styrelser för olika former av utbildning som klart skiljer sig från varandra däremot bör i övrigt inte förekomma särskilda styrelser förskilda skolenheter med likartad utbildning det anvisas här en möjlighet att exempelvis ha en särskild styrelse för utbildning av personal för jordbruk och skogsbruk i mitt län med tre landstingsägda lantbruksskolor har hittills varje skola haft sin styrelse och detta har enligt min mening fungerat väl skolorna ligger var för sig inom ett i stort sett avgränsat geografiskt område däravenj österlén en i nordvästra länsdelen och en i mellersta länsdelen de har tillkommit genom initiativ från debyg från den byd där de belägna och ofta med stora ekonomiska insatser från enskilda kommuner och organisationer i byggden som exempel kan här anföras att den senast tillkomna skolan nordvästra skånes lantbruksskola som byggdes år nittonhundrasextio fick ett statsbidrag om nära en halv miljon kronor genom en andelstickning i en garantiförening från hela nordvästra skåne genom en egen styrelse har dessa skolor också kunnat bevara en god kontakt med bygden även efter det att landstinget övertagit huvudmannaskapet genom att den genom att i den egna styrelsen ingått representanter från den bygd där skolan är verksam dessa skolor har ju inte bara en viktig uppgift att meddela utbildning på jordbrukets område utan till det när också knutet en omfattande kursverksamhet för bygdens jordbrukare bedrivandet av landlantbruksnämnd hushållningssällskap med flera och skolorna i en centralpunkt för bygdens jordbruk genom att bygdens jordbruksorganisationer ofta får lägga sina sammanträden till skolan jag beklagar att en dimoturliggande proposition inte längre blir möjligt för att låta enskilda skolor har en egen styrelse i mitt län ligger de två skoligger två skolor på nära tio mils avstånd för residentstaden och man kan befara att kontakten mellan skola och styrelse inte blir så nära och intim som när den egna styrelsen fungerade jag har i motionerna i tusen trehundratrettiosju i denna kammare hemställt om ett mindre tilleg i föreliggande förslag till lagtext enligt vilket det skulle bli möjligt att även fortsättningsvis ha egen styrelse för enskild skolanläggning även i detta fallet skulle ett ankomma på konungen att besluta här om på framställning frör landstinget och inga andra äventyrligheter med ett sådant förfarande skulle uppstå än att landstingen beredes tillfälle att låta konungen pröva lämpligheten av en dydig styrelseform om vederbörande landsting fanns starka skäl fövudlika här för givetvis skulle landstingets utbildningsnämnd även med lokala styrelser ha den samordnande funktion som den redan i dag har tyvärr har jag inte runt någon förståelse hos andra lagutskottet för denna motion vilket jag med beklagande notera jag har avgitt endast en blank reservation har därför inget särskilt yrkande häralmankanske | 7,305.936 | 7,606.396 | 1910-09-17 | 1983-08-22 | 0.70437 | 0.961411 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-3JtHXRtrDE18qPopb33W6x | prot-1970-höst-fk--45 | 23 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Alvar Mårtensson | i-VSr1Kpq63cjjxAyEkvE6HL | i-VSr1Kpq63cjjxAyEkvE6HL | null | Socialdemokraterna | Malmöhus läns valkrets med Malmö och Helsingborg, Malmöhus läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 7,630.076401 | 8,509.414261 | 879.337861 | Herr talman! Det kanske tillåtes mig att i all korthet teckna bakgrunden till den proposition som nu föreligger. Jag tycker att det är viktigt att man har den med i bilden när man nu och i fortsättningen skall resonera om och ta ställning till det nya gymnasiet. 1968 års beslut innebar som bekant att de tre skolreformerna yrkesskola, fackskola och gymnasium skulle ersättas av en enda skolform — gymnasieskolan. Det beslutet var en följd av en tidigare beslutad väsentlig reform, nämligen 1964 års beslut om en minst tvåårig ungdomsskola efter den nioåriga grundskolan. Vad som också är av väsentlig betydelse här och som jag gärna vill ha till protokollet är att genom den nya skolan ett betydelsefullt steg tas mot upplösningen av nuvarande statusoch prestigebundna värderingar av olika studievägar och yrkesområden. Det nya gymnasiet börjar fungera den 1 juli 1971, och som herr Wallmark sade är det inte några större ting som riksdagen har att besluta om i dag. Det gäller några delproblem som måste lösas före den 1 juli 1971. I övrigt kan ju sägas att det nya gymnasiet inte är färdigt nu. Det kommer att bli föremål för ytterligare överväganden i fortsättningen. Vi har i statsutskottet inte kunnat enas i alla de punkter som förelagts oss. Det föreligger fem reservationer grundade på motioner i anslutning till propositionen. En av reservationerna tar upp frågan huruvida elev i gymnasieskolan, som tillhör den högsta årskursen, skall ha möjlighet att, om särskilt skäl föreligger, gå om årskursen helt eller delvis. Som särskilt skäl kan bl. a. räknas sjukdom och långvarig frånvaro. Det är också sagt att den bestämmelsen skall utnyttjas med stor återhållsamhet. Vad är det som skiljer utskottsmajoriteten och reservanterna åt? Det är i själva verket inte så mycket. Det är mera fråga om en bedömning. Vad utskottsmajoriteten menar är att man skall kunna låta elever gå om årskursen utan att man behöver företa några organisatoriska förändringar, som skulle kunna bli synnerligen kostnadskrävande. Reservanterna vill lämna den möjligheten öppen. Det är som sagt en fråga om bedömning, men majoriteten inom utskottet har sett frågan på det sättet, att möjlighet finns att låta dem som vill gå om en årskurs göra detta utan att man skall vidta några speciella organisatoriska förändringar. Det bör här kanske erinras om att möjligheter finns att dispensvägen öka ut antalet elever i en skolklass, om så skulle behövas. Den andra reservationen, som jag tar upp, gäller betygsättningen i gymnasieskolan. Om det är väl inte mycket att säga. Jag vill bara erinra om att gällande betygssystem är föremål för översyn i skolöverstyrelsen, och det finns väl anledning att förmoda — hoppas jag i varje fall — att man snart skall vara klar med den översynen. Vad den kan leda till, vet vi väl inte bestämt i dag. Det har visserligen skymtat fram att man skulle vara inne på tanken om en målrelaterad betygsskala som skulle ersätta det nuvarande betygssystemet. Men så länge vi inte har kännedom om detta officiellt, menar vi i utskottet, i likhet med vad som framföres i propositionen, att man får följa det gamla betygssystemet även när det gäller ämnen som reservanterna vill ha ett annat betygssystem för. Vi menar att här får man tills vidare följa den gamla skolreformen in i gymnasiet. Beträffande frågan om behörighet till tjänst som rektor eller lönegradsplacerad studierektor har utskottsmajoriteten följt en linje som redan finns, nämligen att man kan få en tjänst utan att det formella behörighetskravet är uppfyllt. Varför skulle det inte gälla även i detta fall? Jag tror det är riktigt, och personligen har jag mycket starka sympatier för att människor, som på ett eller annat sätt har skaffat sig kunnande, skall kunna utnyttjas även om de inte har den formella behörigheten. När det gäller benämningarna gym- nasieekonom, fackskoleekonom, gymnasieingenjör och = fackskoleingenjör sägs det i propositionen — och den uppfattningen delar utskottet — att de benämningarna inte kan tillämpas inom den nya gymnasieskolan. Om ar- betslivet känner behov av korta beteckningar, får det tillgodoses på annat sätt än genom författningsändringar. Den kanske största frågan, herr talman, och den som kanske behöver behandlas något utförligare än övriga frågor som har föranlett reservation här, är frågan om elevs möjlighet att ersätta skolgång i årskurs 9 med utbildning hos hantverkare eller företagare. Det är möjligt — och kanske angeläget att det klaras upp — att något missförstånd kan råda om meningen i vad som sägs i propositionen men också i vad utskottet säger. När vi hade enbart nioårig skola kunde man byta ut det nionde året mot utbildning hos hantverkare eller företagare. Nu har vi den utbyggda skolan med den tvååriga ungdomsskolan ovanpå enhetsskolan, vilket i någon mån förändrar bilden. Men låt mig säga att den bestämmelse i 36 $ skollagen, enligt vilken skolstyrelse nu har rätt att medge att elev får ersätta skolgång i årskurs 9 med utbildning hos hantverkare eller företagare under vissa givna förutsättningar, fortfarande finns kvar och alltså kan i vissa fall tillämpas. Jag vill dock gärna understryka, liksom gjorts tidigare, att bestämmelsen naturligtvis bör tillämpas med mycket stor utskillning, ty vi har väl ändå ansvar för eleven. Skall eleven släppas för en utbildning hos en hantverkare eller företagare, bör det ske under sådana förhållanden att utbildningen blir meningsfull. Denna bestämmelse finns alltså kvar. Men anledningen till att frågan har tagits upp är ju — och det är kanske detta som behöver förtydligas från utskottets sida — att man bör vara mycket åter- hållsam med att medge att en elev får avstå från undervisning i årskurs 9 och gå över till en utbildning hos hantverkare, bl.a. därför att eleven i så fall sannolikt försitter chansen att komma till gymnasiet. Jag tror att det är viktigt att vi har detta klart för oss, när vi resonerar om detta problem. Jag vill ännu en gång betona att åter- hållsamhet bör tillämpas i dessa fall, ty jag blev något betänksam när jag hörde herr Wallmarks resonemang som, såvitt jag bedömde det, skulle innebära att eleven får ganska stora möjligheter att ersätta skolgången med en utbildning hos hantverkare. Jag måste för egen del säga att jag inte alls är inne på denna tankegång. Jag anser att man bör vara mycket försiktig när man medger att elev skall få sluta efter åttonde skolåret och gå över till utbildning hos hantverkare. Man kan naturligtvis fråga sig vad reservanterna egentligen menar i detta sammanhang. Reservanterna talar visserligen om att möjligheten att medge övergång från åttonde skolåret till utbildning hos hantverkare bör utnyttjas restriktivt, men formuleringen är ändå så vag att jag ställer mig litet undrande. Herr talman! Med detta hoppas jag i vart fall att det missförstånd, som möjligen har förelegat, efter mitt yttrande skall vara skingrat, samtidigt som jag vill betona inte minst när det gäller rätten att övergå till utbildning hos hantverkare, att vi, om vi känner ansvar för dagens ungdom, bör vara mycket, mycket försiktiga med att tillåta en sådan övergång. Jag anser att hela det utbildningssystem som vi bygger upp med en enhetlig skola betyder oerhört mycket för ungdomen i dag och för framtiden. Låt oss för all del inte börja plottra på detta system i fortsättningen! | herr talman det kanske tillåtes mig att i all korthet teckna bakgrunden till den proposition som nu föreligger jag tycker att det är viktigt att man har den med i bilden när man nu och i fortsättningen skall resonera om och ta ställning till det nya gymnasiet etttusen niohundrasextioåtta års beslut innebar som bekant att de tre skolreformerna yrkesskola fackskola och gymnasium skulle ersättas av en enda skolform gymnasieskolan det beslutet var en följd av en tidigare beslutad väsentlig reform nämligen etttusen niohundrasextiofyra års beslut om en minst tvåårig ungdomsskola efter den nioåriga grundskolan vad som också är av väsentlig betydelse här och som jag gärna vill ha till protokollet är att genom den nya skolan ett betydelsefullt steg tas mot upplösningen av nuvarande statusoch prestigebundna värderingar av olika studievägar och yrkesområden det nya gymnasiet börjar fungera den ett juli etttusen niohundrasjuttioett och som herr wallmark sade är det inte några större ting som riksdagen har att besluta om i dag det gäller några delproblem som måste lösas före den ett juli etttusen niohundrasjuttioett i övrigt kan ju sägas att det nya gymnasiet inte är färdigt nu det kommer att bli föremål för ytterligare överväganden i fortsättningen vi har i statsutskottet inte kunnat enas i alla de punkter som förelagts oss det föreligger fem reservationer grundade på motioner i anslutning till propositionen en av reservationerna tar upp frågan huruvida elev i gymnasieskolan som tillhör den högsta årskursen skall ha möjlighet att om särskilt skäl föreligger gå om årskursen helt eller delvis som särskilt skäl kan bl a räknas sjukdom och långvarig frånvaro det är också sagt att den bestämmelsen skall utnyttjas med stor återhållsamhet vad är det som skiljer utskottsmajoriteten och reservanterna åt det är i själva verket inte så mycket det är mera fråga om en bedömning vad utskottsmajoriteten menar är att man skall kunna låta elever gå om årskursen utan att man behöver företa några organisatoriska förändringar som skulle kunna bli synnerligen kostnadskrävande reservanterna vill lämna den möjligheten öppen det är som sagt en fråga om bedömning men majoriteten inom utskottet har sett frågan på det sättet att möjlighet finns att låta dem som vill gå om en årskurs göra detta utan att man skall vidta några speciella organisatoriska förändringar det bör här kanske erinras om att möjligheter finns att dispensvägen öka ut antalet elever i en skolklass om så skulle behövas den andra reservationen som jag tar upp gäller betygsättningen i gymnasieskolan om det är väl inte mycket att säga jag vill bara erinra om att gällande betygssystem är föremål för översyn i skolöverstyrelsen och det finns väl anledning att förmoda hoppas jag i varje fall att man snart skall vara klar med den översynen vad den kan leda till vet vi väl inte bestämt i dag det har visserligen skymtat fram att man skulle vara inne på tanken om en målrelaterad betygsskala som skulle ersätta det nuvarande betygssystemet men så länge vi inte har kännedom om detta officiellt menar vi i utskottet i likhet med vad som framföres i propositionen att man får följa det gamla betygssystemet även när det gäller ämnen som reservanterna vill ha ett annat betygssystem för vi menar att här får man tills vidare följa den gamla skolreformen in i gymnasiet beträffande frågan om behörighet till tjänst som rektor eller lönegradsplacerad studierektor har utskottsmajoriteten följt en linje som redan finns nämligen att man kan få en tjänst utan att det formella behörighetskravet är uppfyllt varför skulle det inte gälla även i detta fall jag tror det är riktigt och personligen har jag mycket starka sympatier för att människor som på ett eller annat sätt har skaffat sig kunnande skall kunna utnyttjas även om de inte har den formella behörigheten när det gäller benämningarna gym nasieekonom fackskoleekonom gymnasieingenjör och fackskoleingenjör sägs det i propositionen och den uppfattningen delar utskottet att de benämningarna inte kan tillämpas inom den nya gymnasieskolan om ar betslivet känner behov av korta beteckningar får det tillgodoses på annat sätt än genom författningsändringar den kanske största frågan herr talman och den som kanske behöver behandlas något utförligare än övriga frågor som har föranlett reservation här är frågan om elevs möjlighet att ersätta skolgång i årskurs nio med utbildning hos hantverkare eller företagare det är möjligt och kanske angeläget att det klaras upp att något missförstånd kan råda om meningen i vad som sägs i propositionen men också i vad utskottet säger när vi hade enbart nioårig skola kunde man byta ut det nionde året mot utbildning hos hantverkare eller företagare nu har vi den utbyggda skolan med den tvååriga ungdomsskolan ovanpå enhetsskolan vilket i någon mån förändrar bilden men låt mig säga att den bestämmelse i trettiosex paragrafen skollagen enligt vilken skolstyrelse nu har rätt att medge att elev får ersätta skolgång i årskurs nio med utbildning hos hantverkare eller företagare under vissa givna förutsättningar fortfarande finns kvar och alltså kan i vissa fall tillämpas jag vill dock gärna understryka liksom gjorts tidigare att bestämmelsen naturligtvis bör tillämpas med mycket stor utskillning ty vi har väl ändå ansvar för eleven skall eleven släppas för en utbildning hos en hantverkare eller företagare bör det ske under sådana förhållanden att utbildningen blir meningsfull denna bestämmelse finns alltså kvar men anledningen till att frågan har tagits upp är ju och det är kanske detta som behöver förtydligas från utskottets sida att man bör vara mycket åter hållsam med att medge att en elev får avstå från undervisning i årskurs nio och gå över till en utbildning hos hantverkare bland annat därför att eleven i så fall sannolikt försitter chansen att komma till gymnasiet jag tror att det är viktigt att vi har detta klart för oss när vi resonerar om detta problem jag vill ännu en gång betona att åter hållsamhet bör tillämpas i dessa fall ty jag blev något betänksam när jag hörde herr wallmarks resonemang som såvitt jag bedömde det skulle innebära att eleven får ganska stora möjligheter att ersätta skolgången med en utbildning hos hantverkare jag måste för egen del säga att jag inte alls är inne på denna tankegång jag anser att man bör vara mycket försiktig när man medger att elev skall få sluta efter åttonde skolåret och gå över till utbildning hos hantverkare man kan naturligtvis fråga sig vad reservanterna egentligen menar i detta sammanhang reservanterna talar visserligen om att möjligheten att medge övergång från åttonde skolåret till utbildning hos hantverkare bör utnyttjas restriktivt men formuleringen är ändå så vag att jag ställer mig litet undrande herr talman med detta hoppas jag i vart fall att det missförstånd som möjligen har förelegat efter mitt yttrande skall vara skingrat samtidigt som jag vill betona inte minst när det gäller rätten att övergå till utbildning hos hantverkare att vi om vi känner ansvar för dagens ungdom bör vara mycket mycket försiktiga med att tillåta en sådan övergång jag anser att hela det utbildningssystem som vi bygger upp med en enhetlig skola betyder oerhört mycket för ungdomen i dag och för framtiden låt oss för all del inte börja plottra på detta system i fortsättningen | häralmankanske i all korthet mår det tillåtas mig att teckna bakgrunden till den proposition som nu föreligger eftersom jag tycker det är rätt viktigt att man har det med i bilden när man nu och i fortsättningen skall resonera om och ta ställning till det nya gymnasiett nittrhundrasextioåtta årsean beslut det innebar ju som bekant att de tre skolformerna yrkesskola fackskola ochmgymnasium skalle ersättas av en enda skolform gymnasieskolan det beslutet var en följd tav en tidigare beslutad väsentlig reform nämligen sextiofyra då manbeslöt attman skulle ha en minst tvåårig ungdomsskola ovanpå den nyåriga eneskolan vad som också är av väsentlig betydelse här och som jag gärna vill ha till protokollet det är att genom den nya skolan så ta sig också ett betydelsefullt stig mot en upplösning av nuvarande status och prestigebundna värderingar av olika studievägar och yrkesområden det nya gymnasiet börjar fungera e försti juli nithundrasjuttioett och somharvallmarku sa så är det ju här inte fråga om några större ting som riksdagen har att besluta om i dag vaddet gäller det ä en del frågor som måste lösas före den förste juli sjuttioett i övrigt så kan ju sägas att det nya gymnasiet är ju inte färdigt nu den kommer de kommer ju atte bli föremål för ytterligare överväganden i fortsättningen vi har i utskottet inte kunnat ena oss kring alla de punkter somhar förelagts oss det föreligger femreservationer grundade på motioner som har lagts i anslutning till proppositionen en av recasionerna ta upp frågan om elev i gymnasieskolan som tillhör den högsta årskursen ska ha möjlighet att om särskilda skäl föreligger få om årårskursen helt eller delvis och som särskilt skäl kan ju räkna jag då bland annat sjukdom och långvarigfrånvaro det är också sagt att den bestämmelsen ska utnyttjas med stor återhållsamhet vad är det som skiljer utskottsmajoriteten och reservanterna åja det ä i själva verket kanske inte så mycket det är väl mern frågan om en bedömning vad utskottsmajoriteten menar det är att de man skall kunna klara av frågan omatt få gå om årskurs utan att man behöver företa några organisatoriska förändringar som kan bli synnerligen kostnadskrävande reservanterna ville låta den möjligheten stå öppen det är som sagt en fråga om bedömning men majoriteten inom utskottet har bedömt det på det sättet att möjligheter finns att bereda dem som vill gå år om en årskos möjligheter att göra detta utan att man ska vidta några speciella organisatoriska förändringar det bör väl här kanske erynras om att de definns sig ju möjligheter att dispansvägen få öka ut antalet elever i en skolklass om så skulle behövas det andra den andra reservationen som jag tar upp det gäller betygssättningen i gymnasieskolan och där är väl inte så förfärligt mycket sig bara erinmer om att de gällande betygssystem det är ju föremål för översyn avskolöverstyrelsen och det finns väl anledning att förmoda hoppas i vart fall att man snart ska kunna vara klar med den den översynen vad den kan leda till det vet vi väl inte bestämt idag de har visserligen skymtat fram och att man skulle var inne på en målrelaterad betygsskala som skulle ersätta det nuvarande nuvarande betygssystemet men så länge som vi inte har detta säga officiellt såmenar vi utskottet iliket med propositionen att man får här följar det gamla betygssystemet även när det gäller de de ämnen som reservanterna vill ha ett annat betygssystem på manvi menar att här ska man vfå man tills vidare följa och ha det enhetligt följa den gamla skolreformen in in i gymnasiet frågan om behörighet di känns som rektor eller lönegratsplacerad studierektor är det väl bara att sägt attehär följer man ju utskottsmarjiteten en linje som redan är på gång att man man kan få en tjänst utan att ha ha den det formella behörighetskravet och det tycker vie varför ska inte de gälla även i det här fallet jag tror det är riktigt och personligen har jag mycket starka sympatier för att människor som på ett eller annat sätt har skaffat sig kunnande ska ha möjlighet alltså att utnyttjas även om de forformella behörighetskraven ininte finns när det gäller benämningarna gymnasieekonom fackskoleekonom gymnasieingenjör och fackskoleingeör såsäges det ju i proppositionen och den uppfattningen delar utskottet at den de de benämningarna inte kan tillämpas inom den nya gymnasieskolan utan där får man om arbetslivet känner behovet av korta beteckningar så får de tillgodoses på annat sätt än genom genom författningsförändringar den kanske största frågan och som väl talman kanske kräver något mera än vad har hällt övriga frågor som har föranlett reservation här det är frågan om elevsrätt eller möjlighet att få ersätta skolgång i årskurs nio med utbildning hos hantverkare eller företagare det är möjligt och det är väl kanske angeläget att det klaras upp att det kan råda något missförstånd här vad sommenas meddels vadoppositionen säger meockså vad utskottet säger nu är det ju på det sättet att när vi hade enbart en nyårig skola så kunde man alltså byta ut det nionde året mot mot en utbildning hos hantverkare eller företagare nu har vi ju denutbyggda skolan med tvååriga ungdomsskolan ovanpå på enhetsskolan som ju i någon mån förändra bilden men låt mig säga att den paragraf andra andelar gäller andra kapitel sjuttonde paragrafeni sska sskolstadga där skolstyrelsen nu har rätt att medge att en elev får ersätta skolgång i årskurs nio medeutbildning hos ehantverk eller företagare under vissa givna förutsättningar den paragrafen finns ju kvar fortfarande och kan alltså i vissa fall tillämpas men jag vill här gärna understryka liksom det har gjorts tidigare att det skal tillämpas med mycket stor urskillnad därför att det är väl ändå på det sättet att vi har ansvar för eleverna för eleven skall man släppa ut dem för en utbildning hos en hantverkare eller ett företag så skall det ske under sådana förhållander och att vi vivet att det blir en meningsfull utbildning den paragrafen står alltså kvar men anledningen till att e frågan har tagits opp det är ju att och det kanske är de som behöver förtydligas i från utskottets sida det är alltså att man ska vara väldigtåterhållsam med att medge att man en elev fåavstå från årskurs nio och gå över till en utbildning hos en hantverkare bland annat därför att vederbörandod är sannolikt försitter chansen att komma till gymnasiet jag troratt det är rätt viktigt att vi har detta klart för oss när vi när vi resonerar kring detta detta med återhållsamhet vill jag än en gång betona därför attjag blev ju någotnågot betänksam över vallmaksresonemang som såvitt jag bedömde det skulle innebära att man skulle låta lev ha ättha möjlighetec rätt stora möjligheter att gå över till en en hantverksmässig en utbildning hos hantverkare och det måste jag ju för egen del säga att den tankegången är jag inte alls inne på jag tror att man ska vara väldigt försiktig när det gäller att medge att de lev föröv uta efter åttonde skolåret och gå över till till en utbildning hos hantverkare en anledning varför man kan vara lite betänksam det ärnatt också var mani reservationen egentligen menar man talar visserligen om att möjligheten att medge öavgång från åttonde till en hantverksutbildning det ska vara restriktivt men formuleringen är ändå så pass vrag att man är lite undrande hrtalman med detta hoppas jag i vart fall att de missförstånd som möjligen kan ha förelägga efter vårt yttrande ska vara skingrat samtidigt som jag vill betona inte mins när det gäller det sista ome rätt att e övergå till utbildning och hantverka att jag tror att de om vi känner ansvar för dagens ungdom så skall vi vara mycket mycket försiktiga innan vi gördet jag tror att det system den utbildning som vi bygger upp med en enhetlig skola den betyder oerhört mycket för ungdomen i dag och i framtiden och låt oss för all del inte börja och plottra på de i fortsättningen här talar man i hemställder om bifallt utskottets förslag här | 7,633.536 | 8,505.555 | 1909-05-20 | 1985-12-22 | 0.429494 | 0.988949 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-AwHcJS8JmgfXUMAwHJubiK | prot-1970-höst-fk--45 | 24 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Lars Larsson | i-JJbUecmn3MSCSN2PV2BVLq | i-JJbUecmn3MSCSN2PV2BVLq | null | Socialdemokraterna | Östergötlands läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 8,520.059423 | 8,588.073005 | 68.013582 | Herr talman! Det behov av lagändringar som föranleds av proposition nr 159 har enligt den ordning som gäller i tvåkammarriksdagen behandlats av andra lagutskottet, dit även herr Andreassons motion hänvisats. Enligt utskottets mening bör man eftersträva en enhetlig ledning för de landstingskommunala skolorna. Den möjlighet till uppdelning av ledningen som propositionen anvisar anser utskottet vara praktisk. Utskottet är inte berett att gå längre och avstyrker sålunda motionen. Utöver en rent formell ändring i lagtexten har utskottet inte funnit anledning till erinran mot propositionen utan tillstyrker densamma. Jag ber med dessa ord, herr talman, att få yrka bifall till andra lagutskottets utlåtande nr 95. | herr talman det behov av lagändringar som föranleds av proposition nr etthundrafemtionio har enligt den ordning som gäller i tvåkammarriksdagen behandlats av andra lagutskottet dit även herr andreassons motion hänvisats enligt utskottets mening bör man eftersträva en enhetlig ledning för de landstingskommunala skolorna den möjlighet till uppdelning av ledningen som propositionen anvisar anser utskottet vara praktisk utskottet är inte berett att gå längre och avstyrker sålunda motionen utöver en rent formell ändring i lagtexten har utskottet inte funnit anledning till erinran mot propositionen utan tillstyrker densamma jag ber med dessa ord herr talman att få yrka bifall till andra lagutskottets utlåtande nr nittiofem | här talmande behov av lagändringar som föranletts av proposition numer hundrafemtionio har enligt den ordning som gäller i tvåkammarriksdagen behandlats av lagutskott här andreassons motion ha även behandlats i lagutskottet enligt de andra lagutskottets mening så bör man beträffa när det gäller motionen eftersträva en enhetlig ledning från landsting kommunala skolorna får den möjlighet till uppdelning som propositionen anvisar anser utskottet vara praktisk utskottet inte beredd att gå längre och avstyrker sålundapropositionen och utöver en rent formell ändring i lagtexten så har utskottet icke funnit någon erinran mot densamma utan tillstyrkten aber de här orden eller talmana för virka bifall till andra lagutskottets utlåtande nummer nittiofem här | 8,520.379 | 8,586.598 | 1921-11-16 | 1971-04-30 | 0.369556 | 0.965283 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-33vb162B19UceNfKwiUfGr | prot-1970-höst-fk--45 | 25 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Ingvar Carlsson | i-WYkrZExE7jfwHjmfH1DPwg | i-WYkrZExE7jfwHjmfH1DPwg | 0906359551705 | Socialdemokraterna | Stockholms läns valkrets | utbildningsminister, ledamot, justitieminister, bostadsminister, Statsministerns ställföretädare, miljöminister, näringsminister, andrakammarledamot, statsminister | man | 8,605.696095 | 8,882.979626 | 277.283531 | Herr talman! Herr Wallmark gjorde ett ”statsmannauttalande”, när han sade att det är viktigare att förändra visionen efter verkligheten än att förändra verkligheten efter visionen. Med sådana villkor för visionären skulle även herr Wallmark kunna bli visionär. Men vi måste väl ändå hålla på vissa kvalitetskrav här i skoldebatten. Jag begärde emellertid ordet beträffande motionärernas krav att man skall bibehålla möjligheten att låta elev byta ut skolgång i årskurs 9 mot utbildning hos hantverkare eller företagare. Jag har läst motionerna och reservationen, och jag har i dag lyssnat på herr Wallmark och herr Thorsten Larsson. Herr Wallmark påstod att man nu stänger igen det sista andningshålet, och herr Thorsten Larsson talade om ”kallhamrad skolbyråkrati”. Jag måste säga att jag är utomordentligt oförstående till vad syftet egentligen är med denna reservation, och jag måste begära ett förtydligande. Jag framhåller i propositionen att 1969 års läroplan för grundskolan är så utformad, att den inte ger utrymme för både allmän undervisning i årskurs 9 och meningsfylld utbildning hos hantverkare eller företagare. I motion I: 1338 av herr Thorsten Larsson m. fl. sägs att man delar denna uppfattning. Därmed är alltså det problemet borta ur bilden. Enligt motionen skall i stället bibehållas möjligheten för elev att helt ersätta skolgång i årskurs 9 i grundskolan med utbildning hos hantverkare och företagare. lagen elev befrias från sista skolåret. Därvid bör enligt motiven till skollagen tillses att det på ett betryggande sätt är sörjt för att eleven får annan utbildning eller lämplig sysselsättning. Den möjligheten är alltså fastslagen, att elev i undantagsfall kan slippa sista skolåret, vilket herr Mårtensson här har utvecklat. Man läser då med utomordentlig förvåning reservationen, vari reservanterna efter att ha talat om de elever som kan vara skoltrötta och negativt inställda till skolan säger: ”I dessa undantagsfall, där skolan trots alla ansträngningar knappast kan ge eleven något, är det värdefullt att ett alternativ kan erbjudas. Möjligheten att ersätta skolgång i årskurs 9 med utbildning hos hantverkare eller företagare bör dock utnyttjas restriktivt — — —.” Sedan fortsätter man med ungefär samma ordval som jag tidigare antytt och som var hämtat ur departementschefens uttalande. Min fråga gäller därför: Vad är det då reservationen avser? Vad är det för syfte bakom den? Det andningshål som herr Wallmark talade om finns ju kvar. Och den skolbyråkrati som herr Thorsten Larsson var ute efter — såvida han inte avsåg de lokala skolstyrelserna, som har att arbeta med dessa frågor — finns det inget uttryck för i propositionen. Jag har, herr talman, tvingats begära ordet för ett förtydligande. | herr talman herr wallmark gjorde ett statsmannauttalande när han sade att det är viktigare att förändra visionen efter verkligheten än att förändra verkligheten efter visionen med sådana villkor för visionären skulle även herr wallmark kunna bli visionär men vi måste väl ändå hålla på vissa kvalitetskrav här i skoldebatten jag begärde emellertid ordet beträffande motionärernas krav att man skall bibehålla möjligheten att låta elev byta ut skolgång i årskurs nio mot utbildning hos hantverkare eller företagare jag har läst motionerna och reservationen och jag har i dag lyssnat på herr wallmark och herr thorsten larsson herr wallmark påstod att man nu stänger igen det sista andningshålet och herr thorsten larsson talade om kallhamrad skolbyråkrati jag måste säga att jag är utomordentligt oförstående till vad syftet egentligen är med denna reservation och jag måste begära ett förtydligande jag framhåller i propositionen att etttusen niohundrasextionio års läroplan för grundskolan är så utformad att den inte ger utrymme för både allmän undervisning i årskurs nio och meningsfylld utbildning hos hantverkare eller företagare i motion i etttusen trehundratrettioåtta av herr thorsten larsson med flera sägs att man delar denna uppfattning därmed är alltså det problemet borta ur bilden enligt motionen skall i stället bibehållas möjligheten för elev att helt ersätta skolgång i årskurs nio i grundskolan med utbildning hos hantverkare och företagare lagen elev befrias från sista skolåret därvid bör enligt motiven till skollagen tillses att det på ett betryggande sätt är sörjt för att eleven får annan utbildning eller lämplig sysselsättning den möjligheten är alltså fastslagen att elev i undantagsfall kan slippa sista skolåret vilket herr mårtensson här har utvecklat man läser då med utomordentlig förvåning reservationen vari reservanterna efter att ha talat om de elever som kan vara skoltrötta och negativt inställda till skolan säger i dessa undantagsfall där skolan trots alla ansträngningar knappast kan ge eleven något är det värdefullt att ett alternativ kan erbjudas möjligheten att ersätta skolgång i årskurs nio med utbildning hos hantverkare eller företagare bör dock utnyttjas restriktivt sedan fortsätter man med ungefär samma ordval som jag tidigare antytt och som var hämtat ur departementschefens uttalande min fråga gäller därför vad är det då reservationen avser vad är det för syfte bakom den det andningshål som herr wallmark talade om finns ju kvar och den skolbyråkrati som herr thorsten larsson var ute efter såvida han inte avsåg de lokala skolstyrelserna som har att arbeta med dessa frågor finns det inget uttryck för i propositionen jag har herr talman tvingats begära ordet för ett förtydligande | här talman här vallmark gjorde ett statsmannaligt uttalande där här valdmark sa att det är viktigare att förändra visionen till verkligheten i stället för att förändra verkligheten till visionerna och i stället borde man förändra verklighet i stället för att förändra verkligheten till visionerna med sådana villkor för visionären så skulle väl även härvallmark kunna bli visionär och vi måste ändå hålla på vissa kvalitetskrav här i skoldebatten det emellertid jag begärde ordet för det var angående frågan om att yta ut skolgången i nionde läsåret mot en utbildning vid företag eller hos hantverkare jag h r läst motionerna och jag läst reservationen och jag har lyssnat här idag på hervallmarkär torsten larsson härvallmark sa att nu stänger man igen det sista andningshålet och är torsten larson talar om kallhamrad skolbyråkrati men jag måse säga att jag är utomordentligt oförstående över var vad syftet egentligen är med reservationen och det är det jag måste begära ett förtydligande jag framhåller i propositionen att nittrhundrasextionio års läroplan för grundskolan är så utformad att den inte ger utrymme för både allmän undervisning i årskurs nio och meningsfylld utbildning hos hantverkare eller företagare det sägs i motionen tretton trettioåtta i första kammaren undertecknade torsten larsson att man delar den uppfattningen och därmed är alltså det problemet borta ur bilden men det är alltså i stället enligt motionen mömöjligheten som ska bibehållas att för elev ersätta nionde året i grundskolan med utbildning alltså helt ersätta det nionde året med utbildning hos företagare eller hantverkare i undantagsfall kan enligt trettiosjätte paragrafen i skollagen elev befrias från sista skolår det sägs att därvid detvid bör enligt motiven till skollagen tillses att det på ett betryggande sätt är sörjt för att eleven får annan utbildning eller lämplig sysselsättningg den möjligheten är alltså fastslag att i undantagsfall kan elev slippa sista skolåret precis som här mårtensån här utveckli då läser man ju med utomordentlig förvåning reservationer där det sägs efter att man har talat om dessa elever som kan vara skoltrötta och vara negativa till skolan i dessa undantagsfall där skolan trots alla ansträngningar knappast kan ge eleven något är det värdefullt att alternativ kan erbjudas möjligheten att ersätta skolgång i årskurs nio med utbildning hos hantverkare och företag bör dock utnyttjas restriktivt och så fortsätter man med ungefär samma ordval till och med som jag tidigare antydde och som var hämtat ur departementspromodia eller departementschefens uttalande och min fråga gäller därför vad är de reservationen då avser vad är det för syfte bakom den eftersom det anningshål som ärvarmak talar om det finns kvar det ändras inte och den här skskolbyråkratin som är torsten larsson var ute efter som vi dän nu inte avser de lokala skolstyrelserna som har att arbeta med det här så finns det inte ett uttryck för något uttryck för sådant i propositionen och jag har därför här talman tvingats begära ordet för ett förtydligande talman | 8,613.489 | 8,877.473 | 1934-11-09 | null | 0.41169 | 0.937582 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-DyVcu196yHdGcF5i4JStHQ | prot-1970-höst-fk--45 | 26 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Gunnar Wallmark | i-5qJUpGuJqeTrWaukfnc12x | i-5qJUpGuJqeTrWaukfnc12x | null | Moderaterna | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets | förstakammarledamot | man | 8,903.60781 | 9,028.242784 | 124.634975 | Herr talman! Jag skall uppehålla mig endast vid den senaste sakfrågan. Statsrådet Carlsson är förvånad över att jag har avgivit en reservation. I referatet av propositionen — s. 2 i utskottets utlåtande, översta stycket — står det: ”Nuvarande möjlighet att ersätta sista skolåret i grundskolan med skolgång i yrkesskola eller med utbildning hos hantverkare eller företagare föreslås bli upphävd.” Utskottets ledamöter och sekreterare har liksom mo- tionärerna kunnat läsa propositionen bara på ett sätt. Vi har varit totalt eniga om hur vi skall tolka den. Jag utgår ifrån att ett statsråd, innan han tar till orda i en debatt, läser utskottets utlåtande, och där finns ett referat av vad som avses med propositionen. Med anledning av vad vi kunnat läsa ut ur propositionen har några ledamöter väckt en motion i vilken sägs: Låt oss bibehålla detta andningshål! Utskottets majoritet har avstyrkt motionen och anslutit sig till propositionens förslag. Och nu står statsrådet och säger att det här andningshålet finns kvar. Herr talman! Det måste ju innebära antingen att utskottet helt har missuppfattat propositionen eller också att statsråde inte avsåg att skriva det som står i propostionen. Jag vore väldigt tacksam, om vi kunde få en förklaring till vad som egentligen menas. | herr talman jag skall uppehålla mig endast vid den senaste sakfrågan statsrådet carlsson är förvånad över att jag har avgivit en reservation i referatet av propositionen s två i utskottets utlåtande översta stycket står det nuvarande möjlighet att ersätta sista skolåret i grundskolan med skolgång i yrkesskola eller med utbildning hos hantverkare eller företagare föreslås bli upphävd utskottets ledamöter och sekreterare har liksom mo tionärerna kunnat läsa propositionen bara på ett sätt vi har varit totalt eniga om hur vi skall tolka den jag utgår ifrån att ett statsråd innan han tar till orda i en debatt läser utskottets utlåtande och där finns ett referat av vad som avses med propositionen med anledning av vad vi kunnat läsa ut ur propositionen har några ledamöter väckt en motion i vilken sägs låt oss bibehålla detta andningshål utskottets majoritet har avstyrkt motionen och anslutit sig till propositionens förslag och nu står statsrådet och säger att det här andningshålet finns kvar herr talman det måste ju innebära antingen att utskottet helt har missuppfattat propositionen eller också att statsråde inte avsåg att skriva det som står i propostionen jag vore väldigt tacksam om vi kunde få en förklaring till vad som egentligen menas | talman jag skall bara uppehålla mig vid den här sista sakfrågan som som statsrådet karlsson är förvånad över att vi har en reservation på i referatet av propositionen sidan två i utskottets utlåtande översta stycket står det nuvar jag citerar nuvarande möjlighet att ersätta sista skolåret i grundskolan med skolgång i yrkesskola eller med utbildning hos hantverkare eller företagare föreslås bli upphävd slut på citatet utskottet och dess sekreterare hör och motionärer har endast kunnat läsa propositionen på ett enda sätt vi har varit totalt eniga om hur vi ska tolka detta nämligen att detta ska bli upphävt jag utgår ifrån att ett statsråd innan han går upp i en debatt läser ett utskottsutlåtande och i utskottsutlåtandet står det detta att så här avses i propositionen med anledning av det har vi väckt en motion som säger låt oss bibehålla detta andningshålet med anledning av den motionen har majoriteten i utskottet sagt att den motionen avslår vi och ansluter oss till propositionen nämligen att det ska inte finnas möjlighet att göra detta och så står nu statsrådet sä det finns ju kvar det här anningsrådet menhärtama det måste ju innebära antingen att utskottet helt har missuppfattat propositionen eller också att propositionen inte avsåg eller statsrådet avsåg att skriva det som står i propositionen ar vore väldigt tacksam om om vi kunde få en förklaring till vad som menas här egentligen atal | 8,882.333 | 9,017.975 | 1917-05-22 | 1998-03-10 | 0.407755 | 0.871192 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-HNtsHEq1wVTNbxJxKK2ucw | prot-1970-höst-fk--45 | 27 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Thorsten Larsson | i-Ki8BXCebma4Cx5CBFDs2LW | i-Ki8BXCebma4Cx5CBFDs2LW | null | Centerpartiet | Malmöhus läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 9,038.786078 | 9,073.998302 | 35.212224 | Herr talman! Vi strider kanske om någonting som inte finns. Är statsrådet beredd att vederlägga vad som är även Kommunförbundets uppfattning i den här frågan? I sitt remissyttrande har nämligen Kommunförbundet framhållit att denna utbildningsmöjlighet blir stängd. Om vi kunde klara upp den här historien, tror jag att det skulle betyda mycket för frågans handläggning i fortsättningen. | herr talman vi strider kanske om någonting som inte finns är statsrådet beredd att vederlägga vad som är även kommunförbundets uppfattning i den här frågan i sitt remissyttrande har nämligen kommunförbundet framhållit att denna utbildningsmöjlighet blir stängd om vi kunde klara upp den här historien tror jag att det skulle betyda mycket för frågans handläggning i fortsättningen | atal man jadåar statsrådet då då strider vi kanske om någonting som inte finns alltså är stadsrådet beredd på att gå upp och och viderläggar alltså även kommunförbundets uppfattning i den här frågan när de remissyttrar sig för de remissyttrar sig också att den här utbildningsmöjligheten blir stängd men det vore ju väldigt intressant ifall vi kan förklara atopp den här historian här e tycker jag skulle betyda mycket förfrågans handläggning i fortsättningn | 9,044.461 | 9,073.216 | 1913-09-16 | 1996-04-06 | 0.195399 | 0.777912 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-Mb93WugWtzFfwDhnH2iAuG | prot-1970-höst-fk--45 | 28 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Ingvar Carlsson | i-WYkrZExE7jfwHjmfH1DPwg | i-WYkrZExE7jfwHjmfH1DPwg | 0906359551705 | Socialdemokraterna | Stockholms läns valkrets | utbildningsminister, ledamot, justitieminister, bostadsminister, Statsministerns ställföretädare, miljöminister, näringsminister, andrakammarledamot, statsminister | man | 9,079.601019 | 9,134.50764 | 54.906621 | Herr talman! Det är möjligt att här föreligger ett missförstånd. I så fall är det bra att saken klaras upp. Jag upprepar att i undantagsfall kan enligt 36 $, andra stycket, i skollagen elev befrias från det sista skolåret. Där har icke någon ändring ägt rum. Vad jag befarade var att reservanterna med sin skrivning var ute efter att åstadkomma en uppmjukning och en förändring, så att ett relativt stort an- tal ungdomar skulle ha enbart åttaårig skolplikt. Det gäller i stället att, med iakttagande av stor restriktivitet, använda möjligheten för eleverna att sluta efter åttonde klassen. Om så sker, föreligger i praktiken ingen meningsskiljaktighet mellan reservanter och utskottsmajoritet. | herr talman det är möjligt att här föreligger ett missförstånd i så fall är det bra att saken klaras upp jag upprepar att i undantagsfall kan enligt trettiosex paragrafen andra stycket i skollagen elev befrias från det sista skolåret där har icke någon ändring ägt rum vad jag befarade var att reservanterna med sin skrivning var ute efter att åstadkomma en uppmjukning och en förändring så att ett relativt stort an tal ungdomar skulle ha enbart åttaårig skolplikt det gäller i stället att med iakttagande av stor restriktivitet använda möjligheten för eleverna att sluta efter åttonde klassen om så sker föreligger i praktiken ingen meningsskiljaktighet mellan reservanter och utskottsmajoritet | jag är talam om det möjligt att det hela bygger på ett missförstånd och det är bra att det klaras upp jag upprepar att i undantagsfall kan enligt trettiosjätte paragrafen andra stycket i skollagen man befrias från det sista skolåret och där har icke någon ändring ägt rum vad jag var rädd för det var att man med denna skrivning från reservanternas sida var ute efter att åstadkomma en uppmjupning och en förändring så att ett relativt stort antal ungdomar enbart skulle ha en åttaårig skolplikt ärdet inte på det sättet utan att det gäller att använda under stark restriktivitet den möjligheten att sluta efter åttonde klassen som vi här har årskiftat så föreligger i praktiken inga meningsskiljaktigheter mellan resevanter och utskottsmajritet härtalmann | 9,082.216 | 9,133.644 | 1934-11-09 | null | 0.35913 | 0.918202 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-9zV6hxgJvHUpbnvkTqK44b | prot-1970-höst-fk--45 | 29 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Gunnar Wallmark | i-5qJUpGuJqeTrWaukfnc12x | i-5qJUpGuJqeTrWaukfnc12x | null | Moderaterna | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets | förstakammarledamot | man | 9,140.874363 | 9,239.329372 | 98.455008 | Herr talman! Det var värdefullt att vi fick höra detta. Nu vet vi att här föreligger en verklig meningsskiljaktighet. Det statsrådet nu talar om är någonting helt annat än vad statsrådets proposition innehåller. Den fråga som statsrådet nu tar upp, nämligen möjligheten för en elev att få befrielse från nionde skolåret, är en fråga som vi yttrade oss om när läroplan 69 antogs, då vi från vårt håll begärde att en teoretisk linje skulle bibehållas — den saken berörda jag i ett tidigare anförande. Utskottet uttalade den gången att den möjlighet som finns att befria elev från att delta i undervisningen i nionde klassen skulle finnas kvar men att stor restriktivitet därvidlag skulle iakttas. Detta är en annan fråga. Den fråga som vi i dag behandlar gäller en annan paragraf. Det avsnitt som jag citerade från utskottets utlåtande står också i propositionen. Här är det fråga om möjligheten för elev att fullgöra nionde skolåret hos hantverksmästare eller andra företagare. Är statsrådet nu med på att den möjligheten skall stå öppen för eleverna? I så fall är vi eniga, och då finns det inte något behov av reservationen. Den fråga som statsrådet berörde i sitt senaste anförande gäller en helt annan paragraf — den har över huvud taget icke med denna proposition att göra. | herr talman det var värdefullt att vi fick höra detta nu vet vi att här föreligger en verklig meningsskiljaktighet det statsrådet nu talar om är någonting helt annat än vad statsrådets proposition innehåller den fråga som statsrådet nu tar upp nämligen möjligheten för en elev att få befrielse från nionde skolåret är en fråga som vi yttrade oss om när läroplan sextionio antogs då vi från vårt håll begärde att en teoretisk linje skulle bibehållas den saken berörda jag i ett tidigare anförande utskottet uttalade den gången att den möjlighet som finns att befria elev från att delta i undervisningen i nionde klassen skulle finnas kvar men att stor restriktivitet därvidlag skulle iakttas detta är en annan fråga den fråga som vi i dag behandlar gäller en annan paragraf det avsnitt som jag citerade från utskottets utlåtande står också i propositionen här är det fråga om möjligheten för elev att fullgöra nionde skolåret hos hantverksmästare eller andra företagare är statsrådet nu med på att den möjligheten skall stå öppen för eleverna i så fall är vi eniga och då finns det inte något behov av reservationen den fråga som statsrådet berörde i sitt senaste anförande gäller en helt annan paragraf den har över huvud taget icke med denna proposition att göra | härtalmann det var ju värdefullt att vi fick höra detta därför att nu vet vi ju att det föreligger en en verklig meningsskildaktighet det statsrådet nu talar om är någonting helt annat än det statsrådets proposition sysslar med det statsrådet nu säger nämligen möjlighet att få befrielse det var det vi yttrade oss om när vi antog läroplan sextionio och då vi ifrån vårt håll begärde att det skulle finnas en teoretisk linje kvar det var det jag beskrev i mitt tidigare anförande då sa man att den möjligheten att ifrån utskottets sida att den möjlighet som skulle som finns att befria elev från att delta i undervisning under nionde klassen den skulle finnas kvar men behandlas mycket restriktivt men det är en annan fråga den fråga vi i dag behandlar sysslar med en annan paragraf och det jag nu citerar ifrån statsverk ifrån utskottsutlåtandet står i propositionen och det rör alltså en helt annan paragraf nämligen möjligheten för elever att få fullgöra nionde skolåret hos hantverksmästare eller andra är statsrådet nu med på att de ska också vara möjligt att få göra ja men då är vi eniga och då faller reservationen kan vi säga då då har vi inget behov av den men det statsrådet nu senast talade om här uppe i talarstolen berör en helt annan paragraf och berör icke denna propositionen överhuvudtaget m | 9,142.184 | 9,237.631 | 1917-05-22 | 1998-03-10 | 0.305034 | 0.959886 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-EGd5uwvWabMaaGFgM7ssK8 | prot-1970-höst-fk--45 | 32 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Ingvar Carlsson | i-WYkrZExE7jfwHjmfH1DPwg | i-WYkrZExE7jfwHjmfH1DPwg | 0906359551705 | Socialdemokraterna | Stockholms läns valkrets | utbildningsminister, ledamot, justitieminister, bostadsminister, Statsministerns ställföretädare, miljöminister, näringsminister, andrakammarledamot, statsminister | man | 9,245.237691 | 9,362.826825 | 117.589134 | Herr talman! Om herr Wallmark håller reda på sig så lovar jag att hålla reda på mig. Vad som upphävs i propositionen är skolstadgan. Vad jag i tidigare anföranden åberopat är 36 $ i gällande lag. | herr talman om herr wallmark håller reda på sig så lovar jag att hålla reda på mig vad som upphävs i propositionen är skolstadgan vad jag i tidigare anföranden åberopat är trettiosex paragrafen i gällande lag | m sakfrågan gäller om en elev ska i fortsättningen kunna gå ut efter åttonde årskursen och har sin utbildning som det uttrycks hos en företagare eller en hantverksmästare svaret är där att vederbörande elev i undantagsfall under stark restriktivitet ska kunna göra detta det är den sakfråga som vi diskuterar och det är det som jag har svarat på är det nåonting annat än att under denna starka restriktivitet i fortsättningen låta elever i större utsträckning strömma ut och vi får en uppmjukning av den nioåriga skolan då är vi inte eniga oh ermappar bode rela up sig så många ag laea mig d sookopeisk propositionatde skostaddga er jag har oor åat tidigare edere ers rätta gravetaeaeaa äeveaeeeeaeeäeedeeveaaa | 9,298.301 | 9,449.055 | 1934-11-09 | null | 0.009812 | 0.60481 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-10_1970-12-11.2.mp3 |
i-S5wsG6GeEw4X2AEEFNpQDf | prot-1970-höst-fk--45 | 37 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Ingvar Carlsson | i-WYkrZExE7jfwHjmfH1DPwg | i-WYkrZExE7jfwHjmfH1DPwg | 0906359551705 | Socialdemokraterna | Stockholms läns valkrets | utbildningsminister, ledamot, justitieminister, bostadsminister, Statsministerns ställföretädare, miljöminister, näringsminister, andrakammarledamot, statsminister | man | 91.655348 | 216.426146 | 124.770798 | Herr talman! Herr Höbinette har frågat mig om regeringen är beredd att medverka till att staten tar det ekonomiska ansvaret för att bevara ett urval av våra kulturhistoriska byggnader. Statens stöd till vård av byggnadsoch fornminnen kanaliseras flera olika vägar bl.a. genom anslag ställda till riksantikvarieämbetets och statens historiska museums förfogande. Ett mycket betydande statsstöd utgår genom arbetsmarknadsverket. Vidare anvisas statsbidrag ur särskilda lotterimedel. Riksantikvarieämbetet har inflytande även över fondmedel som står till Vitterhetsakademiens förfogande. En kalkyl visar att budgetåret 1969/70 ca 19 milj. kr. av statliga driftbudgetmedel och lotterimedel stod till förfogande för kulturminnesvård, varav en stor del avser byggnadsminnesvård. Till detta kommer kostnaderna för underhåll av de kulturhistoriska byggnader som staten äger. Staten har således ett betydande ekonomiskt ansvar för att bevara kulturhistoriska byggnader. Den framtida utformningen av samhällets kulturminnesvård utreds för när- varande av 1965 års museioch utställningssakkunniga, som väntas avge sina förslag nästa år. Finansieringsproblemen rörande restaurering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader övervägs även av saneringsutredningen. Jag vill erinra om att riksdagen (SU 180) under denna höstsession med anledning av motionerna 1: 266 och II: 303 samt I: 747 och II: 863 om statligt stöd till saneringen av Gamla Stan i Stockholm kommit in på frågan om de statliga insatserna på kulturminnesvårdsområdet. Utskottet avstyrkte mot bakgrund av pågående utredningsarbete både de motioner som förordade statsanslag till saneringen och de som föreslog att riksdagen skulle göra ett uttalande om statlig medverkan. Riksdagen följde utskottets förslag. | herr talman herr höbinette har frågat mig om regeringen är beredd att medverka till att staten tar det ekonomiska ansvaret för att bevara ett urval av våra kulturhistoriska byggnader statens stöd till vård av byggnadsoch fornminnen kanaliseras flera olika vägar bland annat genom anslag ställda till riksantikvarieämbetets och statens historiska museums förfogande ett mycket betydande statsstöd utgår genom arbetsmarknadsverket vidare anvisas statsbidrag ur särskilda lotterimedel riksantikvarieämbetet har inflytande även över fondmedel som står till vitterhetsakademiens förfogande en kalkyl visar att budgetåret etttusen niohundrasextionio sjuttio ca nitton miljoner kronor av statliga driftbudgetmedel och lotterimedel stod till förfogande för kulturminnesvård varav en stor del avser byggnadsminnesvård till detta kommer kostnaderna för underhåll av de kulturhistoriska byggnader som staten äger staten har således ett betydande ekonomiskt ansvar för att bevara kulturhistoriska byggnader den framtida utformningen av samhällets kulturminnesvård utreds för när varande av etttusen niohundrasextiofem års museioch utställningssakkunniga som väntas avge sina förslag nästa år finansieringsproblemen rörande restaurering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader övervägs även av saneringsutredningen jag vill erinra om att riksdagen su etthundraåttio under denna höstsession med anledning av motionerna ett tvåhundrasextiosex och ii trehundratre samt i sjuhundraförtiosju och ii åttahundrasextiotre om statligt stöd till saneringen av gamla stan i stockholm kommit in på frågan om de statliga insatserna på kulturminnesvårdsområdet utskottet avstyrkte mot bakgrund av pågående utredningsarbete både de motioner som förordade statsanslag till saneringen och de som föreslog att riksdagen skulle göra ett uttalande om statlig medverkan riksdagen följde utskottets förslag | här talman härhybinett har frågat mig om regeringen är beredd att medverka till att staten tar det ekonomiska ansvaret för att bevara ett urval av våra kulturhistoriska byggnader statens stöd till vård av byggnads och fondminnen kanalyseras flera olika vägar bland annat genom anslag ställda till riksantikvarieämbetets och statens historiska museums förfogande ett mycket betydande statsstöd utgår genom arbetsmarknadsverket vidare anvisas statsbidrag ur särskilda lotterimedel riksantikvarieämbetet har inflytande även över fondmedel som står till bitterhetsakademins förfogande en kalkyl visar att budgetåret nittonhundrasextionio till sjuttio cirka nitton miljoner kronor av statliga driftbudgetmedel och lotterimedel stod till förfogande för kulturminnesvård var av en stor del avser byggnadsminnesvård till detta kommer kostnaderna för underhåll av de kulturhistoriska byggnader som staten äger staten har såleds ett betydande ekonomiskt ansvar för att bevara kulturhistoriska byggnader den framtida utformningen av samhällets kulturminnesvård utreds för närvarande av nittrhundrafemsextiofem års museu och utställningssakkunniga som väntas avge sina förslag nästa år finansieringsproblemen rörande restaurering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader övervägs även av saneringsutredningen jag vill ärinna om att riksdagen äss etthundraåttio under denna höstretion med anledning av motionerna första kammaren tvåhundrasextiosex och andra kammaren trehundratre samt första kammaren sjuhundrafyrtiosju och andra kammaren åttahundrasextiotre om statligt stöd till saneringen av gamla stan i stockholm kommit in på frågan om de statliga insatserna på kulturminnesvårdsområdet utskottet avslute mot bakend av pågående utredningsarbete både de motioner som förordade statsanslag till saneringen och de som föreslog att riksdagen skulle göra ett uttalande om statlig medverkan riksdagen följde utskottets förslag härtalman | 91.695 | 215.383 | 1934-11-09 | null | 0.769883 | 0.988479 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-33TtbGS6mYKjTvKAqTSCoS | prot-1970-höst-fk--45 | 38 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Gunnar Hübinette | i-6s1fb6AZE2so7jNcNvs9pH | i-6s1fb6AZE2so7jNcNvs9pH | null | Moderaterna | Stockholms läns och Uppsala läns valkrets | förstakammarledamot | man | 227.86927 | 724.185059 | 496.315789 | Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet Ingvar Carlsson för svaret, kanske inte så mycket för svarets innehåll som fastmera för att jag över huvud taget har fått ett svar i detta hektiska slutskede av riksdagen. Jag vill i korthet teckna bakgrunden till vad som föranlett min interpellation. Jag känner faktiskt en ganska stor oro för den framtida utvecklingen på kulturminnesvårdens område. Jag lever själv i en trakt mitt i hjärtat av Uppland där det runtomkring finns byggnader av denna karaktär, och jag tycker att det vore tragiskt om de skulle försvinna på sikt så att kommande generationer inte skulle få möjligheter att titta på dem och uppleva den tidsålder som de återspeglar. Oron grundar sig på att dessa byggnader för närvarande i mycket mycket stor utsträckning underhålls genom en- skilt initiativ. Dessa fastigheter är i rätt stor utsträckning knutna till jordbruk, och så länge jordbruket gav en så pass god avkastning att ägarna kunde avsätta vissa medel för underhåll och reparation av dessa gamla kulturhistoriska byggnader gick det an. Men vi vet att jordbruket nu har kommit in i ett helt annat skede, där varje bonde kämpar för livet för att över huvud taget kunna klara den ekonomiska bördan. Då är det helt orimligt att tänka sig att dessa kulturhistoriska byggnader skulle kunna underhållas på det sätt som krävs om de skall bevaras för framtiden. Om vi går till stadsmiljöerna — som jag dock känner till litet sämre — föreställer jag mig att de hyresregleringar vi haft under många år har medverkat till att inte tillräckliga medel har kunnat kanaliseras till underhåll av dessa miljöer. Men, herr statsråd, vi är skyldiga kommande generationer de offer som det innebär att via statsbudgeten klara av detta underhåll! Beträffande stadsmiljöerna vill jag också hänvisa till herr statsrådets eget livoch husorgan Aftonbladet, som på kultursidan i sitt fredagsnummer hade en redogörelse för ”lex Malraux”, alltså den gamle kulturministerns sätt att i Paris tackla problemen när det gäller sådana hus och miljöer som bör bevaras åt framtiden. Det är en mycket läsvärd artikel, och det är ett efterföljansvärt exempel som där beskrivs hur man kan reda upp dessa frågor. Om jag sedan går till statsrådets svar, så är det faktiskt i sig ganska vilseledande. Statsrådet säger att under budgetåret 1969/70 har ca 19 miljoner kronor kanaliserats till kulturminnesvården, men om man ser efter hur det verkligen förhåller sig med dessa pengar blir man inte särskilt uppbyggd. För vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader utgår sammanlagt 348 000 kronor. Förra året var beloppet 333 000 kronor. Uppräkningen är sålunda mycket liten. Och dessa 348 000 kronor skall räcka till att avlöna vaktmäs- tare vid de kulturhistoriska byggnader som upplåts åt allmänheten, till arvoden åt vissa tekniska specialister samt faktiskt också till bidrag för att restaurera kyrkor. Statsrådet hänvisar också till att man utöver detta lilla anslag på 348 000 kronor disponerar lotterimedel för samma ändamål. Ja, man har i varje fall fått löfte om 1 miljon i lotterimedel, men i praktiken har det aldrig blivit så mycket. En stor del av dessa pengar går åt till inköp av fasta fornlämningar och kan — väl att märka — inte tilldelas någon enskild person för upprustning av något minnesmärke. Jag skall härefter ta upp AMS-medlen, som är den största posten i detta sammanhang. Inrikesministern, som också är närvarande, kan kanske också verifiera det förhållandet att man inom arbetsmarknadsverket inte ser som sin uppgift att utföra kulturvårdande arbete utan att man där vill bedriva arbetsmarknadspolitik. Dessa medel sätts därför in där de behövs från arbetsmarknadssynpunkt, icke så mycket med hänsyn till de kulturhistoriska värdena. Men hur går det då med kulturminnesvården inom andra områden? Jag vill i detta sammanhang återigen peka på min egen hemtrakt och t. ex. på Skåne — Över huvud taget på sådana områden som är sysselsättningsmässigt överhettade eller som åtminstone inte kräver arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Hur får man pengar inom sådana områden? Det är där som de stora bristerna finns. Jag har med det anförda försökt klarlägga att uppgiften att 19 miljoner kronor disponeras för detta ändamål är en smula vilseledande. Jag har inte betvivlat att summan i och för sig är riktigt framräknad, men omnämnandet av den ger lätt den okritiske den uppfattningen att stora medel utgår för detta ändamål. I själva verket anslås det inte så mycket pengar för direkt kulturvårdande åtgärder till förmån för sådana byggnader som jag nu talar om. Statsrådet nämnde vidare de utred- ningar som pågår. Det är ett känt förhållande för oss som arbetat några år i detta hus att utredningar brukar användas som förevändning för att man inte kan göra något så länge de pågår. Jag är inte så säker på att det gäller i detta fall, herr statsråd. Ser vi på de två utredningar som arbetar så finner vi att saneringsutredningen enligt sina direktiv inte behöver ta hänsyn till kulturhistoriska motiv utan har att försöka få fram särskild expertis för bedömande av vissa frågor och därför inte kommer att syssla med de problem jag avser. Den andra utredningen, MUS 65, har i huvudsak i uppdrag att skapa en organisation för den statliga kulturminnesvården. Detta är bra i och för sig men berör ingalunda kärnpunkten i det jag menar. Det kan hända att min interpellation är illa utformad och inte analyserar problemet tillräckligt klart och att detta är orsaken till att jag inte fått ett tillfredsställande svar. Jag vidhåller fortfarande att den enda möjligheten att för kommande generationer rädda de byggnader som den enskilde inte längre orkar med att underhålla eller vårda på önskvärt sätt är att göra upp en förteckning över ett urval sådana byggnader och göra ingripanden med hjälp av medel från statsbudgeten. Jag ser ingen annan råd. | herr talman jag skall be att få tacka statsrådet ingvar carlsson för svaret kanske inte så mycket för svarets innehåll som fastmera för att jag över huvud taget har fått ett svar i detta hektiska slutskede av riksdagen jag vill i korthet teckna bakgrunden till vad som föranlett min interpellation jag känner faktiskt en ganska stor oro för den framtida utvecklingen på kulturminnesvårdens område jag lever själv i en trakt mitt i hjärtat av uppland där det runtomkring finns byggnader av denna karaktär och jag tycker att det vore tragiskt om de skulle försvinna på sikt så att kommande generationer inte skulle få möjligheter att titta på dem och uppleva den tidsålder som de återspeglar oron grundar sig på att dessa byggnader för närvarande i mycket mycket stor utsträckning underhålls genom en skilt initiativ dessa fastigheter är i rätt stor utsträckning knutna till jordbruk och så länge jordbruket gav en så pass god avkastning att ägarna kunde avsätta vissa medel för underhåll och reparation av dessa gamla kulturhistoriska byggnader gick det an men vi vet att jordbruket nu har kommit in i ett helt annat skede där varje bonde kämpar för livet för att över huvud taget kunna klara den ekonomiska bördan då är det helt orimligt att tänka sig att dessa kulturhistoriska byggnader skulle kunna underhållas på det sätt som krävs om de skall bevaras för framtiden om vi går till stadsmiljöerna som jag dock känner till litet sämre föreställer jag mig att de hyresregleringar vi haft under många år har medverkat till att inte tillräckliga medel har kunnat kanaliseras till underhåll av dessa miljöer men herr statsråd vi är skyldiga kommande generationer de offer som det innebär att via statsbudgeten klara av detta underhåll beträffande stadsmiljöerna vill jag också hänvisa till herr statsrådets eget livoch husorgan aftonbladet som på kultursidan i sitt fredagsnummer hade en redogörelse för lex malraux alltså den gamle kulturministerns sätt att i paris tackla problemen när det gäller sådana hus och miljöer som bör bevaras åt framtiden det är en mycket läsvärd artikel och det är ett efterföljansvärt exempel som där beskrivs hur man kan reda upp dessa frågor om jag sedan går till statsrådets svar så är det faktiskt i sig ganska vilseledande statsrådet säger att under budgetåret etttusen niohundrasextionio sjuttio har ca nitton miljoner kronor kanaliserats till kulturminnesvården men om man ser efter hur det verkligen förhåller sig med dessa pengar blir man inte särskilt uppbyggd för vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader utgår sammanlagt trehundraförtioåttatusen kronor förra året var beloppet trehundratrettiotretusen kronor uppräkningen är sålunda mycket liten och dessa trehundraförtioåttatusen kronor skall räcka till att avlöna vaktmäs tare vid de kulturhistoriska byggnader som upplåts åt allmänheten till arvoden åt vissa tekniska specialister samt faktiskt också till bidrag för att restaurera kyrkor statsrådet hänvisar också till att man utöver detta lilla anslag på trehundraförtioåttatusen kronor disponerar lotterimedel för samma ändamål ja man har i varje fall fått löfte om ett miljon i lotterimedel men i praktiken har det aldrig blivit så mycket en stor del av dessa pengar går åt till inköp av fasta fornlämningar och kan väl att märka inte tilldelas någon enskild person för upprustning av något minnesmärke jag skall härefter ta upp amsmedlen som är den största posten i detta sammanhang inrikesministern som också är närvarande kan kanske också verifiera det förhållandet att man inom arbetsmarknadsverket inte ser som sin uppgift att utföra kulturvårdande arbete utan att man där vill bedriva arbetsmarknadspolitik dessa medel sätts därför in där de behövs från arbetsmarknadssynpunkt icke så mycket med hänsyn till de kulturhistoriska värdena men hur går det då med kulturminnesvården inom andra områden jag vill i detta sammanhang återigen peka på min egen hemtrakt och t ex på skåne över huvud taget på sådana områden som är sysselsättningsmässigt överhettade eller som åtminstone inte kräver arbetsmarknadspolitiska åtgärder hur får man pengar inom sådana områden det är där som de stora bristerna finns jag har med det anförda försökt klarlägga att uppgiften att nitton miljoner kronor disponeras för detta ändamål är en smula vilseledande jag har inte betvivlat att summan i och för sig är riktigt framräknad men omnämnandet av den ger lätt den okritiske den uppfattningen att stora medel utgår för detta ändamål i själva verket anslås det inte så mycket pengar för direkt kulturvårdande åtgärder till förmån för sådana byggnader som jag nu talar om statsrådet nämnde vidare de utred ningar som pågår det är ett känt förhållande för oss som arbetat några år i detta hus att utredningar brukar användas som förevändning för att man inte kan göra något så länge de pågår jag är inte så säker på att det gäller i detta fall herr statsråd ser vi på de två utredningar som arbetar så finner vi att saneringsutredningen enligt sina direktiv inte behöver ta hänsyn till kulturhistoriska motiv utan har att försöka få fram särskild expertis för bedömande av vissa frågor och därför inte kommer att syssla med de problem jag avser den andra utredningen mus sextiofem har i huvudsak i uppdrag att skapa en organisation för den statliga kulturminnesvården detta är bra i och för sig men berör ingalunda kärnpunkten i det jag menar det kan hända att min interpellation är illa utformad och inte analyserar problemet tillräckligt klart och att detta är orsaken till att jag inte fått ett tillfredsställande svar jag vidhåller fortfarande att den enda möjligheten att för kommande generationer rädda de byggnader som den enskilde inte längre orkar med att underhålla eller vårda på önskvärt sätt är att göra upp en förteckning över ett urval sådana byggnader och göra ingripanden med hjälp av medel från statsbudgeten jag ser ingen annan råd | härtalman jat ska be att få tacka statsrådet ingvar kalson försvaret kanske inte så mycket försvarets innehåll som fast mera för att jag över huvudtaget har fått ett svar i detta hektiska slutskede utav riksdagen jag måste kanske teckna en liten bakgrund till vad som har föranlett fågeställningen det är så att jag känner faktiskt en ganska stor oro för den framtida utvecklingen på det här kultr minnesvårdande område jag lever i en trakt själv mitt i hjärtat utav uppland det är runt omkring mig har byggnader utav den här karaktären som jag tycker vore tragiskt om de skulle försvinna på sikt och inte kommande generationer skulle få möjligheter att titta på dem att uppleva den tidsålder som de återspeglar oron är grundad utav den anledningen att för närvarande i mycket mycket stor utsträckning så underhålls de här byggnaderna och hålls vistånd på grund utav enskilt initiativ det är så att de här fastighetsägarna eller de här fastigheterna är knutna till jordbruk i rätt stor utsträckning och så länge jordbruket på ett någorlunda sätt kunde ge sin ägare sin brukare den avkastningen att vissa medel kunde vsättas för underhåll och reparation utav de här gamla kulturhistoriska byggnaderna så länge gick det han nu vet vi att jordbruket har kommit in i ett helt annat skede där varje bonde kämpar för livet för att över huvud taget kunna klara den ekonomiska bördan och då är det helt orimligt att tänkas att de här kulturhistoriska byggnaderna skulle kunna bli underhållna på det viset som ändå krävs för framtiden går man till stadsmiljöerna där jag mindre känner till det så föreställer jag mig att de här olika hyresregleringarna och sånt som har varit nu under många många år har medverkat till att icke tillräckligt med medel har kunnat kanaliseras till underhåll utav de här stadsmiljöerna jag tror här statsrådet att vi är skyldiga kommande generationer de offer som det innebär att via skattemedel via statens budget försöka klara ut en del utav de här sakerna när det gäller statsmiljöerna så vill jag henvisa henvisa statsrådet till hans eget hus och livorgan nämligen aftonbladet de hade i fredagsnumret på kultursidan en redogörelse för läxmalro alltså den här gamla kulturministerns sätt att tackla områden i paris som skulle knna bevaras för framtiden och det tycker jag är en mycket läsvärd artikel och ett ett efterföljansvärt exempel om han skulle kunna reda upp på det vise om jag sen skulle gå till själva svaret som som statsrådet har lämnat så är det faktiskt i sig ett rätt vilseledande svar statsrådet säger att här är det nitton miljoner under det här budgetåret kanaliserat till under budgetårets sextiosextionio sjuttia kanaliserat till de här minnesvården om vi då skulle ta och titta lite på hur de verkligen förhåller sig med de där pengarna så blir man ju inte uppbyggd det måste jag verkligen säga för vård och underhåll av kul turhistoriskt värdefulla byggnader så går det ut trehundrafyrtioåtta tusen förra året förra budgetåret var trehundratrettiotre tusen så att uppräkningen är också mycket liten trehundrafyrtioåtta tusen och det ska räcka till att avlöna vaktmästare vid de här kulturhistoriska byggnaderna som man ska ställa öppet för för allmänheten och det går till arvoden till vissa tekniska specialister och det går till bidrag faktiskt till restaurering utav kyrkor och det bara bara är så litet som trehundrafyrtioåtta tusen sen säger statsrådet att med lotterimedel går det ut ja de har gått ut en miljon ocman har fått löfte i varje fall om en miljon men de ar aldrig kommit upp till det beloppet och en stor del går åt att köpa in fasta fornlämningar utav de pengarna och de kan icke velat observeras tilldelas enskild person för att rusta upp å något minnesmärke så kan vi ta amsmedel som är de största o här har vi ju inrikesministern inne nu till hjälp å man kan vi kan ju få det här verifierat även utav honom och det är så att att där säger arbetsmarknadsverket att vi driver ingen kulturvårdande arbete utan vi driver arbetsmarknadspolitik och där sätter man in den här arbetsmarknadspolitiken och sätter in de här pengarna där de ur arbetsmarknadssynpunkt behövs icke med hänsyn så mycket taget till det kulturhistoriska så att det finns naturligtvis vissa områden och då återkommer jag till det område där jag själv lever tar skone också förresten såana här lite ochöverhettade områden eller områden där man icke har tänkt sig en arbetsmarknadspolitik hur går det med kulturminnesvården där hur får man dit pengar på sådana områden där är det de stora bristerna och de nitton miljonerna har jag med det försökt säga att det är lite vilseledande det är naturligtvis i och för sig riktigt framräknat det har jag inte betvivlat men när man nu nämner den summan så får den okritiske läsaren kanske lätt den uppfattningen att här är det ändå stora medel som går ut på det här viset i själva verket är det icke så om man ska tänka på den direkt kulturvårdakulturvårdande och åtgärden för de här husenär jag talar om när statsrådet sen kommer fram på de olika utredningarna så är ju det ett känt ett känt förhållande i det här huset vi som arbetat några år här vet att man kommer alltid att som en skygglapp eller man kommer alltid att som en gardin få framförs i dessa utredningar och säger att så länge de pågår så kan man inte göra någonting jag är inte så säker på det här statsrådet därföratt tar vi de här båda utredningarna som arbetar så saneringsutredningen de har i sina direktiv inte att ta hänsyn till kulturhistoriska motiv utan de håller på att syssla med särskilda hur man ska få fram särskilda expertis för att bedöma det här och såvidare de kommer icke att syssla med det som jag avser och kommer man till mus sextiofem så har deras huvudsakliga arbetet bara att skapa en organisation för den statliga kulturminnesvården och det är väl bra i och för sig men det berör icke kärnpunkten i vad jag menar och det kan hända att min intepulation är dåligt utformad den inte tillräckligt klart analyserande och därför så har jag icke fått ett tillfredsställande svar på det utan jag vidhåller fortfarande att det enda som för kommande generationer kan komma att rädda de här byggnaderna som den enskilde icke längre orkar med att underhålla och icke längre orka med att vårda på det sätt som är önskvärt då måste man på ett eller annat sätt ha det förtecknat ha ett urval förtecknade och ingripa med medel över budgeten jag ser ingen annan rål askatasolättutredningarna | 227.883 | 722.177 | 1914-08-22 | 1998-02-12 | 0.236103 | 0.99458 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-UfZnBnC72wY46QS8Ao1iK7 | prot-1970-höst-fk--45 | 42 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Eric Holmqvist | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | null | Socialdemokraterna | Fyrstadskretsen, Malmöhus läns valkrets | ledamot, försvarsminister, jordbruksminister, förstakammarledamot, inrikesminister | man | 850.314092 | 1,040.382003 | 190.067912 | Herr talman! Herr Kaijser har frågat mig om jag vill lämna en redovisning av vilka möjligheter som funnits att på kortare och längre sikt placera dem som erhållit arbetsmarknadsutbildning och i vilken utsträckning det har förekommit att en elev erhåller utbildning i två eller flera yrkesområden efter varandra utan att kunna placeras i arbete. Av numera tillgänglig statistik kan man utläsa att antalet påbörjade utbildningar under en tidsperiod är större än det antal enskilda personer som inträder i arbetsmarknadsutbildning under samma period. Under budgetåret 1969/ 70 var antalet påbörjade utbildningar ca 75 000 medan antalet individer som påbörjade utbildning var ca 68 000. I ett antal fall påbörjade således samma person mer än en kurs under ett och samma budgetår. Detta skulle som interpellanten påpekar kunna tyda på svårigheter för en grupp elever att få arbete efter avslutad utbildning. Nu fattas emellertid i vissa fall beslut i utbildningsärenden stegvis så att varje etapp i utbildningen beslutas för sig. Vid en statistisk redovisning kommer dessa etapper att framstå som skilda kurser medan det i själva verket är flera steg i en enhetlig utbildning. En sådan enhetlig utbildning kan exempelvis för en och samma person omfatta först en informationsoch utredningskurs, därefter en förberedande teoretisk utbildning och slutligen egentlig yrkesutbildning, som även denna kan ske i flera steg. Enligt vad jag inhämtat från arbetsmarknadsverket är det ytterst få personer som erhållit arbetsmarknadsutbildning inom två eller flera yrkesområden efter varandra utan att kunna placeras i arbete. Vad beträffar möjligheterna att få arbete efter avslutad arbetsmarknadsutbildning föreligger nu redovisning för de 35400 personer som avslutade sin utbildning under första halvåret i år. Alla som avslutat utbildningen har inte kunnat följas, men enligt lämnade anställningsuppgifter fortsatte av de personer som genomgått en yrkesinriktad utbildning 1700 med annan utbildning, och av återstoden har 78 procent erhållit anställning högst en månad efter det utbildningen avslutats. 10 000 personer slutförde en ej yrkesinriktad utbildning. Enligt lämnade anställningsuppgifter fortsatte 4800 av dessa annan utbildning, och av återstoden hade drygt 40 procent erhållit anställning efter högst en månad. Av det totala antalet personer som avslutade utbildning och som lämnat uppgifter var det endast ca 1250 per- | herr talman herr kaijser har frågat mig om jag vill lämna en redovisning av vilka möjligheter som funnits att på kortare och längre sikt placera dem som erhållit arbetsmarknadsutbildning och i vilken utsträckning det har förekommit att en elev erhåller utbildning i två eller flera yrkesområden efter varandra utan att kunna placeras i arbete av numera tillgänglig statistik kan man utläsa att antalet påbörjade utbildningar under en tidsperiod är större än det antal enskilda personer som inträder i arbetsmarknadsutbildning under samma period under budgetåret etttusen niohundrasextionio sjuttio var antalet påbörjade utbildningar ca sjuttiofemtusen medan antalet individer som påbörjade utbildning var ca sextioåttatusen i ett antal fall påbörjade således samma person mer än en kurs under ett och samma budgetår detta skulle som interpellanten påpekar kunna tyda på svårigheter för en grupp elever att få arbete efter avslutad utbildning nu fattas emellertid i vissa fall beslut i utbildningsärenden stegvis så att varje etapp i utbildningen beslutas för sig vid en statistisk redovisning kommer dessa etapper att framstå som skilda kurser medan det i själva verket är flera steg i en enhetlig utbildning en sådan enhetlig utbildning kan exempelvis för en och samma person omfatta först en informationsoch utredningskurs därefter en förberedande teoretisk utbildning och slutligen egentlig yrkesutbildning som även denna kan ske i flera steg enligt vad jag inhämtat från arbetsmarknadsverket är det ytterst få personer som erhållit arbetsmarknadsutbildning inom två eller flera yrkesområden efter varandra utan att kunna placeras i arbete vad beträffar möjligheterna att få arbete efter avslutad arbetsmarknadsutbildning föreligger nu redovisning för de trettiofemtusen fyrahundra personer som avslutade sin utbildning under första halvåret i år alla som avslutat utbildningen har inte kunnat följas men enligt lämnade anställningsuppgifter fortsatte av de personer som genomgått en yrkesinriktad utbildning etttusen sjuhundra med annan utbildning och av återstoden har sjuttioåtta procent erhållit anställning högst en månad efter det utbildningen avslutats tiotusen personer slutförde en ej yrkesinriktad utbildning enligt lämnade anställningsuppgifter fortsatte fyratusen åttahundra av dessa annan utbildning och av återstoden hade drygt förtio procent erhållit anställning efter högst en månad av det totala antalet personer som avslutade utbildning och som lämnat uppgifter var det endast ca etttusen tvåhundrafemtio per | jag ta man hakaise har frågat om jag vill lämna en redovisning av vilka möjligheter som funnits att på kortare och längre sikt placera dem som erhållit arbetsmarknadsutbildning och i vilken utsträckning det har förekommit att en elev erhållit utbildning i två eller flera yrkesområden efter varandra utan att kunna placeras i arbete av numera tillgänglig statistik kan man utläsa att antalet påbörjade utbildningar under en tidsperiod ä större än det antal enskilda personer som inträder i arbetsmarknadsutbildning under samma period under budgetåret nittorhundrasextionio till sjuttio var antalet påbörjade utbildningar cirka sjuttiofem tusen medan antalet individer som påbörjar utbildning var sextioåtta tusen i ett antal fall påbörjade sålede samma personer mer än en kurs under ett och samma budgetår detta skulle som intepelanten påpeka kunna tyda på svårigheter för en grupp elever att få arbete efter avslutad utbildning nu fattas emellertid i vissa fall beslut i utbildningsärendet stegvis så att varje etapp i utbildningen beslutas för sig vid en statistisk redovisning kommer dessa etapper att framstå som skilda kurser medan de i själva verket är flera steg i en enhetlig utbildning en en sådan enhetlig utbildning kan exempelvis för en och samma person omfatta först en informations utredningskurs därefter en förberedande teoretisk utbildning och slutbligen egentlig yrkesutbildning som även denna kan ske i flera steg enligt varje inhämtat från arbetsmarknadsverket är det ytterst få personer som erhållit arbetsmarknadsutbildning inom två eller flera yrkesområde efter varandra utan att kunna placeras i arbete vad beträffar möjligheterna att få arbete efter avslutad arbetsmarknadsutbildning föreligger nu redovisning för cirka trettiofem tusen fyrahundra personer som avslutar sin utbildning under första halvåret i år alla som avslutade utbildningen har inte kunnat följas men enligt lämnade anställningsuppgifter så fortsatta av de personer som genomgått en yrkesinriktad utbildning etttusen sjuhundra med annan utbildning av återstå återstoden hade sjuttioåtta procent ihållit anställning högst en månad efter det utbildningen avslutades tio tusen personer slutförde en ej yrkesinriktad utbildning enligt lämnade anställningsuppgifter så fortsatte fyra tusen åttahundra av dessa annan utbildning och av återstoden hade drygt fyrtio procent ihållit anställning efter högsst en månad av det totala antalet personer som avslutade utbildning och som lämnat uppgifter var det endast cirka ett tusen tvåhundrafemtio personer som vid undersökningstillfället uppgav att de saknade anställning på grundut av brist på arbete härtalman | 850.354 | 1,031.494 | 1917-02-02 | 2009-06-05 | 0.720134 | 0.938841 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-XhVS7GxHALQDVTQX77Pmz3 | prot-1970-höst-fk--45 | 43 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Rolf Kaijser | i-VJEkk4hYQan6syE9gekBfS | i-VJEkk4hYQan6syE9gekBfS | null | Moderaterna | Värmlands läns valkrets | förstakammarledamot | man | 1,052.589134 | 1,712.249576 | 659.660441 | Herr talman! Jag ber att till inrikesministern få framföra mitt tack för det svar som jag har fått på interpellationen. Svaret lämnar ju en del uppgifter — bl.a. den uppgiften att det är så pass många som fortsätter i en stegvis fortgående utbildning på olika yrkesområden. Ändå måste jag säga att jag inte är alldeles tillfredsställd med svaret. Det kanske beror på att interpellationen inte tillräckligt klargjort vad jag syftade till. När jag skrev att jag även Öönskade veta hur man på sikt hade lyckats placera vederbörande tänkte jag på i hur stor omfattning de var kvar i det yrke för vilket de fått utbildning. Det är en fråga som jag varit inne på vid olika tillfällen, när vi behandlat arbetsmarknadsverkets stat. År 1967 skrev utskottet att det i samråd med statskontoret inom arbetsmarknadsstyrelsen pågår uppläggning av ett program för fortlöpande uppföljning av omskolningsverksamheten. Programmet syftar till att följa resultaten av omskolningen i varje särskilt fall viss tid efter utbildningens slut. Undersökningarna planeras på sådant sätt att de kan byggas ut med långtidsuppföljning. År 1968 — det är den närmaste uppgift i varje fall jag har fått — lämnades en redogörelse över hur det hade blivit med yrkesverksamheten för dem som 1963 fått yrkesutbildning. När man 1966 efterfrågade hur det blivit med denna efterutbildning -- det är många siffror som ingår i redogörelsen — fann man att enligt den sammanfattning som gjorts från december 1966, dvs. ungefär tre år senare, omkring en tredjedel av såväl män som kvinnor sysslade i förvärvsarbeten i yrken inom samma yr- kesfamilj som den genomgångna kursen tillhörde. Det finns alltså bland dem säkerligen ganska många som fått arbetsmarknadsutbildning inom ett nytt område. Arbetsmarknadsverket säger att det är ytterst få som erhållit arbetsmarknadsutbildning inom två eller fler yrkesområden utan att kunna placeras i arbete. Det är möjligt att det är så, om man går ut ifrån att varje placering — även om den är kortvarig — skall räknas såsom arbete. Det ger emellertid inte något svar på frågan om hur många det är som efter kortvarig arbetsperiod inom ett yrke får ny utbildning. Det var egentligen den frågan som jag hade tänkt att jag skulle kunna få svar på. Jag skall dock gärna erkänna att min fråga var oklart formulerad i det avseendet. Arbetsmarknadsverket får ju ofta kritik för sin verksamhet. Det får kritik från en del av dem som får arbetsmarknadsutbildning och som inte kan få något arbete sedan, det framgår av statsrådets svar även om det inte förefaller att vara så många. Svaret innehåller ändå vissa reservationer ty det står: ”Av det totala antalet personer som avslutade utbildning och som lämnat uppgift — — —.” Det är ju svårt att veta om alla har lämnat uppgift. Arbetsmarknadsverket får också kritik från annat håll därför att man menar att en del av denna arbetsmarknadsutbildning är illa planerad. Verket tar inte från början reda på om det finns arbete för dem som får genomgå sådan utbildning. Det verkar som om det vore väsentligare att ge utbildning i stor utsträckning. Man tycks tänka mindre på om den leder till arbete. Det är alltså viktigare att vara produktiv i utbildningen än effektiv i verksamheten därefter. Ytterligare kritik brukar också riktas mot arbetsmarknadsverket för att man inte tar reda på om vederbörande verkligen är intresserad av att ta det arbete som utbildningen är avsedd för. I ivern att aktivisera alla möjliga medelålders hemmafruar till att ta ett förvärvsarbete försöker man att ge dem en yrkesutbildning som naturligtvis kan vara till nytta men som det inte är säkert att de kommer att utnyttja. Jag kan här anföra ett exempel. För respiratorvakter anordnades en kurs som många genomgick. Men när man sedan skulle försöka att få dem som genomgått kursen att åta sig arbetet, önskade mycket få göra det. Kursen som var anordnad under lämplig tid och som gav en hygglig ersättning var trevlig att gå på, men arbetet självt, som inte alla gånger är så intressant och roligt och som skall utövas vid alla tider på dygnet, var kanske inte fullt lika trevligt. Arbetsmarknadsverket har många olika uppgifter — en del av social natur som naturligtvis kommer att medföra kostnader som vi inte kan komma ifrån. Andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör bedömas ur samhällsekonomisk synpunkt och vara samhällsekonomiskt motiverade. Ur den synpunkten är det angeläget att man verkligen försöker följa upp dem för att se om den utbildning som har lämnats får ett bestående värde. Man kan ibland fråga sig vad det beror på att bara en tredjedel är kvar efter tre år inom den yrkesfamilj det gäller. Naturligtvis kan det vara besvärligt att få ett lämpligt arbete, Yrkesrådgivning är säkerligen en mycket svår sak. Dessutom kan givetvis den omstrukturering av näringslivet som hela tiden pågår medföra att den arbetsuppgift för vilken en person blivit omskolad försvinner och han därför återigen blir ställd utanför och måste få en ny utbildning. Ibland har man ändå det intrycket -— i varje fall är uppgifterna därom så pass många att man väl inte helt kan bortse ifrån dem — att de yrkesrådgivande uppträder med en viss översåtlig överhöghet gentemot de arbetssökande och tvingar in dessa på uppgifter som de kanske inte riktigt passar för. Det kan ju bidra till att resultatet inte helt blir det som man skulle önska. Herr talman! Det har varit av intresse för mig att ställa denna fråga till inrikesministern innan jag slutar min verksamhet inom ett område som har hört till mina uppgifter under de senaste åren. Jag ber än en gång att få tacka inrikesministern för svaret. | herr talman jag ber att till inrikesministern få framföra mitt tack för det svar som jag har fått på interpellationen svaret lämnar ju en del uppgifter bland annat den uppgiften att det är så pass många som fortsätter i en stegvis fortgående utbildning på olika yrkesområden ändå måste jag säga att jag inte är alldeles tillfredsställd med svaret det kanske beror på att interpellationen inte tillräckligt klargjort vad jag syftade till när jag skrev att jag även öönskade veta hur man på sikt hade lyckats placera vederbörande tänkte jag på i hur stor omfattning de var kvar i det yrke för vilket de fått utbildning det är en fråga som jag varit inne på vid olika tillfällen när vi behandlat arbetsmarknadsverkets stat år etttusen niohundrasextiosju skrev utskottet att det i samråd med statskontoret inom arbetsmarknadsstyrelsen pågår uppläggning av ett program för fortlöpande uppföljning av omskolningsverksamheten programmet syftar till att följa resultaten av omskolningen i varje särskilt fall viss tid efter utbildningens slut undersökningarna planeras på sådant sätt att de kan byggas ut med långtidsuppföljning år etttusen niohundrasextioåtta det är den närmaste uppgift i varje fall jag har fått lämnades en redogörelse över hur det hade blivit med yrkesverksamheten för dem som etttusen niohundrasextiotre fått yrkesutbildning när man etttusen niohundrasextiosex efterfrågade hur det blivit med denna efterutbildning det är många siffror som ingår i redogörelsen fann man att enligt den sammanfattning som gjorts från december etttusen niohundrasextiosex det vill säga ungefär tre år senare omkring en tredjedel av såväl män som kvinnor sysslade i förvärvsarbeten i yrken inom samma yr kesfamilj som den genomgångna kursen tillhörde det finns alltså bland dem säkerligen ganska många som fått arbetsmarknadsutbildning inom ett nytt område arbetsmarknadsverket säger att det är ytterst få som erhållit arbetsmarknadsutbildning inom två eller fler yrkesområden utan att kunna placeras i arbete det är möjligt att det är så om man går ut ifrån att varje placering även om den är kortvarig skall räknas såsom arbete det ger emellertid inte något svar på frågan om hur många det är som efter kortvarig arbetsperiod inom ett yrke får ny utbildning det var egentligen den frågan som jag hade tänkt att jag skulle kunna få svar på jag skall dock gärna erkänna att min fråga var oklart formulerad i det avseendet arbetsmarknadsverket får ju ofta kritik för sin verksamhet det får kritik från en del av dem som får arbetsmarknadsutbildning och som inte kan få något arbete sedan det framgår av statsrådets svar även om det inte förefaller att vara så många svaret innehåller ändå vissa reservationer ty det står av det totala antalet personer som avslutade utbildning och som lämnat uppgift det är ju svårt att veta om alla har lämnat uppgift arbetsmarknadsverket får också kritik från annat håll därför att man menar att en del av denna arbetsmarknadsutbildning är illa planerad verket tar inte från början reda på om det finns arbete för dem som får genomgå sådan utbildning det verkar som om det vore väsentligare att ge utbildning i stor utsträckning man tycks tänka mindre på om den leder till arbete det är alltså viktigare att vara produktiv i utbildningen än effektiv i verksamheten därefter ytterligare kritik brukar också riktas mot arbetsmarknadsverket för att man inte tar reda på om vederbörande verkligen är intresserad av att ta det arbete som utbildningen är avsedd för i ivern att aktivisera alla möjliga medelålders hemmafruar till att ta ett förvärvsarbete försöker man att ge dem en yrkesutbildning som naturligtvis kan vara till nytta men som det inte är säkert att de kommer att utnyttja jag kan här anföra ett exempel för respiratorvakter anordnades en kurs som många genomgick men när man sedan skulle försöka att få dem som genomgått kursen att åta sig arbetet önskade mycket få göra det kursen som var anordnad under lämplig tid och som gav en hygglig ersättning var trevlig att gå på men arbetet självt som inte alla gånger är så intressant och roligt och som skall utövas vid alla tider på dygnet var kanske inte fullt lika trevligt arbetsmarknadsverket har många olika uppgifter en del av social natur som naturligtvis kommer att medföra kostnader som vi inte kan komma ifrån andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör bedömas ur samhällsekonomisk synpunkt och vara samhällsekonomiskt motiverade ur den synpunkten är det angeläget att man verkligen försöker följa upp dem för att se om den utbildning som har lämnats får ett bestående värde man kan ibland fråga sig vad det beror på att bara en tredjedel är kvar efter tre år inom den yrkesfamilj det gäller naturligtvis kan det vara besvärligt att få ett lämpligt arbete yrkesrådgivning är säkerligen en mycket svår sak dessutom kan givetvis den omstrukturering av näringslivet som hela tiden pågår medföra att den arbetsuppgift för vilken en person blivit omskolad försvinner och han därför återigen blir ställd utanför och måste få en ny utbildning ibland har man ändå det intrycket i varje fall är uppgifterna därom så pass många att man väl inte helt kan bortse ifrån dem att de yrkesrådgivande uppträder med en viss översåtlig överhöghet gentemot de arbetssökande och tvingar in dessa på uppgifter som de kanske inte riktigt passar för det kan ju bidra till att resultatet inte helt blir det som man skulle önska herr talman det har varit av intresse för mig att ställa denna fråga till inrikesministern innan jag slutar min verksamhet inom ett område som har hört till mina uppgifter under de senaste åren jag ber än en gång att få tacka inrikesministern för svaret | härtalman ar betttill inrikesministern får framföra migt tack för de svar som jag har fått på den här frågan de lämnar ju en del uppgifter utav intresse den uppgiften bland annat att de är så pass många som fortsätter i den en stegvis utpågående utbildning inom olika yrkesområden ändå så kan jag väl kanske säga att jag inte är så där alldeles särskilt tillfredsställd med svaret det kanske beror på att jag har ställt en fråga som inte har tillräckligt klargjort vad jag syftade till jag hade tänkt mig att ma att man at jag skulle kunna få en uppgift om ner jag sa att jag önskade även veta hur man på sikt hade lyckats och få de anställda så tänkte jag på de i hur stor omfattning de var kvar i de yrke för vilket de hade fått sin utbildning n fråga som jag har varit inne på i olika olika tillfällen när vi har behandlat arbetsmarknadsverkets stat nittonhundrasextiosju så åskrev utskottet att det inom arbetsmarknadsstyrelsen pågår i samråd med stadskontoret uppläggning av ett program för fortlöpande uppföljning av uppomskolningsverksamheten programmet syftar till att följa resultatet av omskoling i varje särskild fall viss tid efter utbildningens slut undersökningar planerats på ett sådant sätt att de kan byggas ut med långtidsuppföljning senast tror jag det var i varje fall har inte jag fått någon senare inittonhundrasextioåtta som det lämnades en en redogörelse överhur de hade blivit med yrkesverksamheten hos dem som nittonhundrasextiotre hade fått yrkesutbildning och när enär manefterfrågade hur det var med den utbildningen nittonhundrasextiosex alltså efter tre års förlopp oc det är rätt mycket siffror i den redogörelsen men jag tror att e en sammanfattning ungefär som så att i december sextiosex alltså ungefär tre år efteråt hade omkring en tredjedel av såväl männen som kvinnorna förvärvsarbete i yrke inom samma yrkesfamilj som den genomgångna kursen tillhörde det finns väl bland dem ganska många som får yrkesutbildning eller arbetsmarknadsutbildning inom ett nytt område arbetsmarknadsverket säger ju att det är ytterst få som ärhållit arbetsmarknadsutbildning inom två eller flera yrkesområden utan att kunna plplaceras i arbete det är möjligt att det är så om man går utifrån det att varje placering även om den är kortvarig ska ska räknas som arbete de ger emellertid inte något svar i frågan om hur många de som efter en kortakortvarigarbetsperiod inom ett yrke får en ny utbildning det var alltså egentligen den frågan som jag hade tänkt att jag skulle kunna få ett svar men jag ska gärna erkänna att min fråga var oklart formulerad ur den synpunkten det är ju så att arbetsmarknadsverket ofta får kritik för sin verksamhet de får kritik ifrån del utav dem som får sin sin arbetsmarknadsutbildning och som inte kan få något arbete sedan det är ju en del udet är ju en del som det framgår utav statsrådets svar även om det utav det svaret förefaller att inte var vara så många det finns ju kanske vissa reservationer där ändå för de står därav det totala antalet personer som avslutad utbildning och som lämnat uppgifter det kanske inte alla som har lämnat uppgifter dtär svårt att veta de man får också arbetsmarknadsverket får också kritik ifrån annat håll därför att när de när de de menar att att en del utav den här arbetsmarknadsutbildningen är illa planerad därför man tar inte reda på ifrån början tillräckligt om det finns något arbete för dem som som får den här arbetsmarknadsutbildningen det är liksom om det vore de liksom om de vore det väsentliga att man gav mycket utbildning det var mindre tanke på om e denleder till ett arbete de viktigare att vara vara produktiv utbildningen än effektiv för verksamheten sedan en ytterligare kritiklämnas också eller brukar också riktas mot arbetsmarknadsverket därför att man tar inte reda på om vederbörande är intresserade för att verkligen gå ut i det arbete det gäller det kanske iven att aktivisera alla möjliga medelålders hemmafruar i arbetet så försöker man att få dem ut i arbete eller försöker att ge dem eyrkesutbildning som naturligtvis kan vara till nytta men som det inte är säkert att de kommer att utnyttja jag har ett exempel det var en en kurs för respiratorvakter där det var många som gick kursen men när man sedan skulle försöka få dem i att komma i arbete så var det väldigt få som önskade göra det kursen som var ordnad i lämplig tid och som gav en relativt tydlig ersättning var trevlig att gå på naturligtvis arbetet själv som inte är så roligt alla gånger och som kan och som förekommer vid alla tider på dygnet det var kanske inte fullt lika trevligt att komma det är klart att arbetsmarknadsverket har många olika uppgifter en del utav social natur som naturligtvis kommer å kosta en del som man inte kan komma ifrån andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder vill man ju gärna bedöma ur samhällsekonomisk synpunkt de bör vara motiverade det bör vara de bör vara samhällsekonomiskt motiverade ja tycker att ur den synpunkten är angelägen att man verkligen försöker följa upp dem och att man ser om det blir ett bestående värde utav den utbildning som man har lämnat man kan kanske fråga sig ibland vad det beror på att det bara är en tredjedel som är kvar inom de yrkesden yrkesfamilj som som det gäller efter efter tre år naturligtvis är det kan det vara besvärligt att få ett lämpligt arbete yrkesrådgivning är säkert en betydligt svår sak dessutom är det naturligtvis så att en omstrukturering utav näringslivet som pågår hela tiden kan göra att en de yrke för den arbetsuppgift för vilken man har blivit omskolad försvinner och man därför blir blir ställd utanför igen och måste försöka eller måste få en ny utbildning ibland har man ändå det intrycket i varje fall ä uppgifterna om det så pass många att man väl inte helt kan bortse ifrån det att de yrkes rådgivande uppträder med en viss översåtlig överhöghet gentemot de arbetssökande och tvingar in dem på uppgifter som e kanske inte riktigt passar för de kan ju bidra till att resultatet inte blir fullt desamhällsfullt det som man skulle vilja önska jag hör talman jag har tyckt att det har har varit av intresse att fråga inrikesministern om det här nu innan man slutar sin uppgift i det här inom det här området som har varit en utav mina uppgifter under de senaste årena och jag ber en gång till att få tacka inrikesminist jadet | 1,052.789 | 1,708.571 | 1903-12-31 | 1980-03-15 | 0.366811 | 0.992184 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-9j58mPTnRv38thb64bUuEY | prot-1970-höst-fk--45 | 44 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Eric Holmqvist | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | null | Socialdemokraterna | Fyrstadskretsen, Malmöhus läns valkrets | ledamot, försvarsminister, jordbruksminister, förstakammarledamot, inrikesminister | man | 1,718.005093 | 2,060.144312 | 342.139219 | Herr talman! Detta kanske är det sista tillfälle som herr Kaijser och jag har att diskutera med varandra. Jag har alltid tyckt att det har varit stimulerande att utbyta tankar med herr Kaijser — det har vi gjort på flera skilda områden. Om jag får knyta an till den viktiga fråga som herr Kaijser nu har tagit upp vill jag emellertid understryka att vi naturligtvis redan från början får utgå från att den utbildning man har inte garanterar att man får ett arbete inom det yrke som man har tänkt sig. Frågan om huruvida de som har genomgått en yrkesinriktad utbildning i arbetsmarknadsstyrelsens regi sedan verkligen kommer att arbeta inom just det område som de har tänkt sig kan jag tyvärr inte ge besked om. För ett par år sedan anslog vi medel för att möjliggöra forskning kring arbetsmarknadsfrågor av olika slag. I vad mån man har lyckats att verkligen ge en utbildning som svarar mot de faktiska möjligheterna till en arbetsinsats framöver är en sak som man nu försöker klarlägga inom forskningen. Egentligen skulle man vilja utvidga herr Kaijsers fråga till att gälla hela vårt utbildningssystem. Vågar man säga att den utbildning som ges via arbetsmarknadsstyrelsen skulle slå slint i högre grad än den utbildning som ges i det reguljära skolsystemet, via högskolor osv. Jag är inte alldeles övertygad om att man vid en jämförelse skulle komma till det resultatet. Eftersom en del inte har lämnat någ- ra uppgifter och man sålunda inte helt har kunnat följa upp undersökningen kan man naturligtvis känna sig litet osäker i fråga om de siffror som jag har angivit. Men jag tycker att talen i stort ger ett intryck av att man har lyckats tämligen väl med att bereda arbetsuppgifter åt dem som utbildats. Frågan uppkommer då om de hade kunnat få dessa jobb utan utbildningen, och det kan väl i något fall antas att så skulle ha varit fallet. I frågan huruvida de som genomgått utbildning verkligen är beredda att ta en anställning hade herr Kaijser tydligen nedslående erfarenheter. Jag hoppas att vad han talade om förekommer i rätt begränsad utsträckning. Nu görs försök att genom anlagsundersökningar få utrönt i förväg om vederbörande har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen och således ha glädje av den. Jag medger gärna att det naturligtvis är en svår uppgift. Ganska många människor har fått avslag hos arbetsmarknadsverket när de gjort framställningar om viss utbildning. De som överklagat har ibland till och med begärt att få träffa det ansvariga statsrådet för att diskutera igenom saken. Jag vågar inte säga att arbetsmarknadsverkets personal i alla situationer kunnat göra den rätta bedömningen — naturligtvis kan det förekomma fel — men å andra sidan vill jag också säga att många av dem som önskar utbildning egentligen inte har realistiska föreställningar om vilka möjligheter som kan påräknas. Och det är rätt naturligt. De har inte insikter i det yrkesområde dit de vill söka sig. De ser inte hur hård konkurrensen är, men de har kanske en verklig åstundan att syssla med ett visst arbete. De kan inte rätt bedöma sin situation. Därför är det uppenbart att det här är fråga om en ganska grannlaga uppgift för verkets personal. Man får därför inte utan vidare säga att arbetsmarknadsverkets tjänstemän skulle inta en högdragen eller avvisande attityd. Ibland kan det vara väldigt svårt för den utbildningssökande att acceptera en bedömning, hur realistisk och riktig den än är, och då vill vederbörande kanske söka felet hos någon annan än sig själv. | herr talman detta kanske är det sista tillfälle som herr kaijser och jag har att diskutera med varandra jag har alltid tyckt att det har varit stimulerande att utbyta tankar med herr kaijser det har vi gjort på flera skilda områden om jag får knyta an till den viktiga fråga som herr kaijser nu har tagit upp vill jag emellertid understryka att vi naturligtvis redan från början får utgå från att den utbildning man har inte garanterar att man får ett arbete inom det yrke som man har tänkt sig frågan om huruvida de som har genomgått en yrkesinriktad utbildning i arbetsmarknadsstyrelsens regi sedan verkligen kommer att arbeta inom just det område som de har tänkt sig kan jag tyvärr inte ge besked om för ett par år sedan anslog vi medel för att möjliggöra forskning kring arbetsmarknadsfrågor av olika slag i vad mån man har lyckats att verkligen ge en utbildning som svarar mot de faktiska möjligheterna till en arbetsinsats framöver är en sak som man nu försöker klarlägga inom forskningen egentligen skulle man vilja utvidga herr kaijsers fråga till att gälla hela vårt utbildningssystem vågar man säga att den utbildning som ges via arbetsmarknadsstyrelsen skulle slå slint i högre grad än den utbildning som ges i det reguljära skolsystemet via högskolor och så vidare jag är inte alldeles övertygad om att man vid en jämförelse skulle komma till det resultatet eftersom en del inte har lämnat någ ra uppgifter och man sålunda inte helt har kunnat följa upp undersökningen kan man naturligtvis känna sig litet osäker i fråga om de siffror som jag har angivit men jag tycker att talen i stort ger ett intryck av att man har lyckats tämligen väl med att bereda arbetsuppgifter åt dem som utbildats frågan uppkommer då om de hade kunnat få dessa jobb utan utbildningen och det kan väl i något fall antas att så skulle ha varit fallet i frågan huruvida de som genomgått utbildning verkligen är beredda att ta en anställning hade herr kaijser tydligen nedslående erfarenheter jag hoppas att vad han talade om förekommer i rätt begränsad utsträckning nu görs försök att genom anlagsundersökningar få utrönt i förväg om vederbörande har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen och således ha glädje av den jag medger gärna att det naturligtvis är en svår uppgift ganska många människor har fått avslag hos arbetsmarknadsverket när de gjort framställningar om viss utbildning de som överklagat har ibland till och med begärt att få träffa det ansvariga statsrådet för att diskutera igenom saken jag vågar inte säga att arbetsmarknadsverkets personal i alla situationer kunnat göra den rätta bedömningen naturligtvis kan det förekomma fel men å andra sidan vill jag också säga att många av dem som önskar utbildning egentligen inte har realistiska föreställningar om vilka möjligheter som kan påräknas och det är rätt naturligt de har inte insikter i det yrkesområde dit de vill söka sig de ser inte hur hård konkurrensen är men de har kanske en verklig åstundan att syssla med ett visst arbete de kan inte rätt bedöma sin situation därför är det uppenbart att det här är fråga om en ganska grannlaga uppgift för verkets personal man får därför inte utan vidare säga att arbetsmarknadsverkets tjänstemän skulle inta en högdragen eller avvisande attityd ibland kan det vara väldigt svårt för den utbildningssökande att acceptera en bedömning hur realistisk och riktig den än är och då vill vederbörande kanske söka felet hos någon annan än sig själv | jadet kanske är sista tillfället som hekaisec jag har att diskutera med varandra och jag vill gärna säga att jag tycker alltidhar varit stimulerande att utbyta tankar med ekaisede har varit på flera skilda områden om jag får knyta han till den viktiga fråga som hercaise har tagit upp här så vill jag emellertid understryka att vi naturligtvis får redan från början utgår ifrån att det är inte alltid den utbildning jag har som bestämmer vad jag aom jag kan få ett arbete om jag får möjligheter att försörja mig ochom denna fråga om om huruvida de som har genomgått det en yrkesinriktad utbildning i arbetsmarknadsstyrelsen arbetsmarknadsstyrelsens regir om de verkligen sen har kommit att arbeta just inom det här området som de avsett det kan jag tyvärr inte ge något besked på det pågår forskning nu vid startade ju det för ett par år sen har anslagit medel för att möjliggöra en forskning kring arbetsmarknadsfrågor ut av olika slag och just det här är en sådn uppgift som man nu håller på med att försöka klarlägga i vad mån man har lyckats att verkligen ge en utbildning som då täcker oss vara emot de faktiska möjligheterna till en arbetsinsats framöver men man skulle egentligen önska vidga det här till att gälla egentligen hela vårt utbildningssystem för fråga är naturligtvis om man kan våga säga att den utbildning som man får via arbetsmarknadsstyrelsen i det avseendet skulle slå mer slint än den utbildning jag får i det reguljära skolsystemet och vi våra högskolor och så vidare jag är inte helt övertygad om man gör en sådn jämförelse att man skulle komma till det resultatet att utbildning i arbetsmarknadsverkets regi ä skulle vara sämre i det avseendet att man skulle ha ha nått sämre resultat där ja vill gärna säga att de siffror som jag angav det finns naturligs anledning att eftersom en del som inte har lämnat uppgifter som inte man har kunnat följa upp så kan man naturligtvis vara en smula osäker om det hela men jag tycker ändå att talen i stort ger ett intryck av att man har lyckats tämligen väl i varje fall att bereda arbetsuppgifter atpersonerna har kommit ut i arbete dåch kan man fråga sig hat de inte kanske kunnat fått det där jobbet un utbildningen och det kan väl i vissa fall antas att så skulle ha varit fallet jag sen till frågan om huruvida de som genomgår utbildning sen är verkligen beredda att ta en anställning så hade hakajse där tydligen lite nedslående erfarenheter jag hoppas att de i rätt begränsad utsträckning som så är fallet det gör man ju nu försök att genom anlagsundersökningar kunna få redan i förväg utrönt om det finns förutsättningar för vederbörande att kunna tillgodogöras utbildningen och så ledes ha glädje av det jag medger att gärna att det är naturlis en svår uppgift jag har ju haft tillfälle att möta rätt många människor som har fått avslag hos arbetsmarknadsverket för en framställning som de har gjort om viss utbildning och då de har i vissa fall gått så långt man har kunnat och överklagat och bland begärt också tillfälle att få träffa det ansvariga statsrådet för att diskutera igenom det här och jag vågar väl inte säga att arbetsmarknadsverkets personal i alla sådna här situationer kan ha gjort de rätta bedömbedömningen det kan naturligt förekomma fel men å andra sidan så vill jag också säga att det är många av dem som går till arbetsmarknadsverket som egentligen inte har riktigt realistiska föreställningar om vad man kan påräkna för möjligheter och det är rätt naturligt man har inte insikter i det yrkesområde som man vill sökasig in man ser inte hur hård konkurrensen är men man har kanske n en verklig åståndand liksom själv att få lov att syssla med det arbetet man kan då inte rätt värdera sin situation och därför såså är det uppenbart att det här är en ganska grannlaga uppgifter därför får man kanske inte utan bidare säga att arbetsmarknadsverkets tjänstemän här skulle inta en så där agu ska beskriva den attityd lite lite högdragen eller avvisande därför att det vet man inte ibland kan det ju vara väldigt svårt att för vederbörande att acceptera en bedömning hur realistisk och riktig den än är och då vill man kanske söka felen hos någon annan än sig själv jag | 1,718.065 | 2,059.78 | 1917-02-02 | 2009-06-05 | 0.328379 | 0.998348 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-Wkmeki6AXpyra8by9oqAHu | prot-1970-höst-fk--45 | 45 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Rolf Kaijser | i-VJEkk4hYQan6syE9gekBfS | i-VJEkk4hYQan6syE9gekBfS | null | Moderaterna | Värmlands läns valkrets | förstakammarledamot | man | 2,073.268251 | 2,190.348048 | 117.079796 | Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för de ytterligare synpunkter på denna fråga som han gav i sitt senaste inlägg. Det gäller här en fråga som har diskuterats rätt mycket man och man emellan ute i landet. Jag har hört en kurator säga att omskolningen har blivit någonting av vår tids socialhjälp. Kan man inte göra någonting annat, går man på en omskolningskurs. Efter kursen är det kanske inte så noga med att man får något arbete. I motiveringen till min interpellation hade jag skrivit någonting om att man möjligen kunde ta bort den kritik som i detta avseende har riktats mot omskolningskurserna. Jag tror nämligen inte att man helt kan det. Jag tycker att statsrådets svar tyder på att han anser att kritiken är i stort sett oberättigad, vilket givetvis i och för sig är bra. Jag har emellertid också med tillfredsställelse konstaterat att statsrådet har en mycket balanserad inställning till det hela och inser arbetsmarknadsverkets svårigheter att rätt fullgöra sina uppgifter vilket kan förklara den kritik mot verket som har förekommit. Jag vill avsluta mitt anförande med att än en gång tacka statsrådet för svaret. Jag tycker att diskussionen har varit givande. | herr talman jag ber att få tacka statsrådet för de ytterligare synpunkter på denna fråga som han gav i sitt senaste inlägg det gäller här en fråga som har diskuterats rätt mycket man och man emellan ute i landet jag har hört en kurator säga att omskolningen har blivit någonting av vår tids socialhjälp kan man inte göra någonting annat går man på en omskolningskurs efter kursen är det kanske inte så noga med att man får något arbete i motiveringen till min interpellation hade jag skrivit någonting om att man möjligen kunde ta bort den kritik som i detta avseende har riktats mot omskolningskurserna jag tror nämligen inte att man helt kan det jag tycker att statsrådets svar tyder på att han anser att kritiken är i stort sett oberättigad vilket givetvis i och för sig är bra jag har emellertid också med tillfredsställelse konstaterat att statsrådet har en mycket balanserad inställning till det hela och inser arbetsmarknadsverkets svårigheter att rätt fullgöra sina uppgifter vilket kan förklara den kritik mot verket som har förekommit jag vill avsluta mitt anförande med att än en gång tacka statsrådet för svaret jag tycker att diskussionen har varit givande | jag börjat få tacka statsrådet för de ytterligare synpunkter på den här frågan som som vih ja fått i det senaste inläget utav statsrådet det är ju så att det här är en fråga som diskuteras rätt mycket manman emellan ute i landet i alla fall somliga anser jag har hört en kurator som har sagt det att den här omsskolningshistorien det har blivit någonting utav vår tid socialhjälp alltså kan man inte göra någonting så får man en omskolningskurs och så ochså går man där och och sen är det kanske inte så noga med med hur arbetet blir sedan jag hade i i motiveringen till min intepulation skrivit bland annat en frata om någonting om att man kunde bortta den kritik som på det viset riktades mot det jag vill inte påstå att att det är på det här sättet jag vill i alla fall ha och jag tycker att statsrådets svar tyder på att det inte ska vara det och det är bara bra jag har också med tillfredsställelse konstaterat att statsrådet har mycket har en mycket skavi säga balanserad inställning till det hela och inser svårigheterna för arbetsmarknadsverket att sfullgöra uppgifterna och inser också den kritik som som kan ha förekommit och jag skulle vilja sluta med säga bara det att jag ytterligare tackar för det här och tycker att idiskussionerna var tidande majohan | 2,074.308 | 2,185.974 | 1903-12-31 | 1980-03-15 | 0.255409 | 0.939772 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-KvDtng6dVu6kNThjpoR9fF | prot-1970-höst-fk--45 | 46 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | null | null | unknown | null | null | null | null | null | 2,213.590832 | 2,348.191851 | 134.601019 | Herr talman! Herr Johan Olsson har frågat mig om jag vill medverka till att generösare flyttningsbestämmelser åstadkoms för arbetskraft ute i landet som önskar ta anställning i stödområdet samt till att ökad upplysningsverksamhet bedrivs i detta ärende. Sedan den 1 juli 1965 gäller att flyttningsbidrag i form av respenning och bortavistelsebidrag kan utgå till den som har kvalificerad yrkesutbildning och som har fått stadigvarande anställning i yrket vid nyetablerat eller utvidgat industriföretag i ort inom stödområdet. Sådant regionalpolitiskt betingat flyttningsbidrag utgår i motsats till vad som annars är fallet oberoende av om sökanden är arbetslös eller riskerar bli arbetslös och oberoende av varifrån han flyttar. I samband med beslutet under vårriksdagen om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten redovisade jag att bidrag av detta slag dittills hade beviljats i ca 100 fall. För att förstärka flyttningsstödet i samband med den vidgade regionalpolitiska stödverksamheten beslöt riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t att även starthjälp skall kunna utgå i dessa fall av regionalpolitiskt motiverad flyttning samt att flyttningsbidrag i de ifrågavarande formerna skall kunna utgå även om arbetstagaren inte skaffar sig arbetet på egen hand, vilket tidigare var en förutsättning. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser av verkningarna av det utvidgade stödet till flyttning till stödområdet liksom av det nya regionalpolitiska stödet över huvud taget. Jag är därför inte beredd att föreslå några ändringar av de regler som gäller fr. o. m. den 1 juli i år. ningsbidrag vill jag hänvisa dels till att arbetsmarknadsstyrelsen fortlöpande informerar härom bl.a. i tidningen Arbetsmarknaden, dels till att inrikesdepartementet gett ut en särskild broschyr med information om det förstärkta regionalpolitiska stödet. I denna lämnas upplysningar också om flyttningsstödet. | herr talman herr johan olsson har frågat mig om jag vill medverka till att generösare flyttningsbestämmelser åstadkoms för arbetskraft ute i landet som önskar ta anställning i stödområdet samt till att ökad upplysningsverksamhet bedrivs i detta ärende sedan den ett juli etttusen niohundrasextiofem gäller att flyttningsbidrag i form av respenning och bortavistelsebidrag kan utgå till den som har kvalificerad yrkesutbildning och som har fått stadigvarande anställning i yrket vid nyetablerat eller utvidgat industriföretag i ort inom stödområdet sådant regionalpolitiskt betingat flyttningsbidrag utgår i motsats till vad som annars är fallet oberoende av om sökanden är arbetslös eller riskerar bli arbetslös och oberoende av varifrån han flyttar i samband med beslutet under vårriksdagen om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten redovisade jag att bidrag av detta slag dittills hade beviljats i ca etthundra fall för att förstärka flyttningsstödet i samband med den vidgade regionalpolitiska stödverksamheten beslöt riksdagen på förslag av kunglig majestät att även starthjälp skall kunna utgå i dessa fall av regionalpolitiskt motiverad flyttning samt att flyttningsbidrag i de ifrågavarande formerna skall kunna utgå även om arbetstagaren inte skaffar sig arbetet på egen hand vilket tidigare var en förutsättning det är ännu för tidigt att dra några slutsatser av verkningarna av det utvidgade stödet till flyttning till stödområdet liksom av det nya regionalpolitiska stödet över huvud taget jag är därför inte beredd att föreslå några ändringar av de regler som gäller fr o m den ett juli i år ningsbidrag vill jag hänvisa dels till att arbetsmarknadsstyrelsen fortlöpande informerar härom bland annat i tidningen arbetsmarknaden dels till att inrikesdepartementet gett ut en särskild broschyr med information om det förstärkta regionalpolitiska stödet i denna lämnas upplysningar också om flyttningsstödet | majohan olsson har frågat mig om jag vill medverka till att generösa flyttningsbestämmelser åstadkomst för arbetskraft ute i landet som önskar ta anställning i stödområdet samt till att öka upplysningsverökad upplysningsverksamhet bedrivs i detta ämne sedan första juli nittunhundrasextiofem gäller att flyttningsbidrag i form av resepenning och bortavistelsebidrag kan utgå till den som har kvalificerad yrkesutbildning och som har fått stadligvarande anställning i yrket vid nyetablerat eller utvidgat industriföretag i ort inom stödområdet sådant regionalpolitiskt betingat flyttningsbidrag utgår i motsats till vads som annars är fallet oberoende av om sökande arbetslös eller riskerar att bli arbetslös oberoende varifrån han flytta i samband med beslutet om beslutet under vårriksdagen om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten så redovisar ja att bidrag av detta slag hitdittills har de beviljats i cirka etthundra fall för att förstärka flyttningsstödet i samband med vidgad regionalpolitisk stödverksamhet beslöt riksdagen på förslag av kunglig majstät att även starthjälp skulle kunna utgå i dessa fall av regionalpolitiskt motiverad flyttning samt att flyttningsbidrag i de ufrågavarande formerna skulle kunna utgå även om arbetstagaren inte skaffa sig arbete på egen hand vilket tidigare varit en förutsättning det är ännu för tidigt att dra några slutsatser av verkningarna av det utvidgade stödet till flyttning till stödrområdet liksom av det nya regionalpolitiska stödet över huvudtaget jag är därför inte beredd att föreslå några ändringar av de regler som gäller från och med den första juli i år påär olsons fråga om upplysningsverksamheten i fråga om flyttningsbidrag vill jag hänvisa dels till att arbetsmarknadsstyrelsen fortlöpande informerar här om bland annat i tidningen arbetsmarknaden dels till att inrikesdepartementet gett ut en särskild broschyr med information om det förstärkta regionalpolitiska stödet i denna lämnas upplysningar också om flyttningsstödet | 2,189.934 | 2,347.242 | null | null | 0.666478 | 0.899107 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-WK5NoWTGrRRwhrtxuek6tg | prot-1970-höst-fk--45 | 47 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Johan A. Olsson | i-FspDTJR46n7g4C1LGfX7xd | i-FspDTJR46n7g4C1LGfX7xd | null | Centerpartiet | Gävleborgs läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 2,359.889643 | 3,069.516129 | 709.626486 | Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Holmqvist för svaret på min interpellation. Den fråga jag har tagit upp är en detaljfråga i det stora regionalpolitiska komplexet, men jag anser ändå att det är en fråga av betydande räckvidd. Detta har jag också framhållit i min interpellation. Jag utgår ifrån att vi är ense om att vi måste försöka driva en regionalpolitik som leder till bättre balans, alltså en regionalpolitik som förstärker näringslivet och befolkningsunderlaget ute i landet och förhindrar att alltför stora stockningsproblem uppstår på vissa orter med stor befolkningskoncentration. Detta har regeringen också klart uttalat, bl.a. i den proposition om regionalpolitiken som vi behandlade under våren. Ett annat uttalande härom från regeringens sida gjordes i fjolårets statsverksproposition. Eftersom vi alltså numera är ense om den målsättningen vill jag föra resonemanget en bit vidare. Tillgången på arbetskraft är ett av de viktigaste motiven till att företag kan förmås att flytta från stockningsområdena ut till landsorten. Det faktum att det fanns gott om arbetskraft inom jordoch skogsbruket, att det alltså fanns en betydande arbetskraftsreserv i de areella näringarna, var i början av 1960-talet ett mycket starkt lokaliseringspolitiskt argument. Företag som flyttade ut i landsorten fick också mycket snabbt ett kraftigt arbetskraftstillskott. Men nu har arbetskraften inom dessa näringar i landsorten tunnats ut. Vi har inte längre en reserv där på samma sätt som vi hade i början av 1960-talet. Den arbetslösa arbetskraften står ju inte ute i landet och väntar på att ett företag skall komma och erbjuda arbete utan är hänvisad till att försöka få arbete där arbete står att finna, vilket i de flesta fall är i vad vi kallar stockningsområdena. När lokaliseringspolitiken nu sätter in med ökad kraft har vi kunnat konstatera att många företag, ofta större företag, har mött betydande svårigheter på de tilltänkta lokaliseringsorterna därför att man där inte har kunnat få arbetskraft tillräckligt för att börja sin produktion inom rimlig tid. På dessa orter finns fortfarande en betydande dold arbetskraft, och arbetslöshetssiffrorna är också rätt höga. Ett företag som kanske börjar med 50 man i startögonblicket och som om några år räknar med att behöva 100 man eller fler har ändå inte möjlighet att tillräckligt snabbt för att det skall bli lönsamt få erforderlig kärna av yrkeskunnig arbetskraft. Det finns konkreta exempel härpå från Ljusdalsområdet, som har detta problem att brottas med i betydande grad. Skulle det inte vara möjligt att särskilt stimulera den arbetskraft som flyttat ut från en lokaliseringsort att flytta tillbaka när ett företag kommer och vill starta? Vi vet att det finns ett betydande intresse hos folk att flytta åter, om en fast anställning kan erbjudas. Har man varit borta ett eller ett par år, kanske längre tid, uppstår en rad problem och kostnader i samband med en återflyttning. Samhället borde i sådana här speciella fall kunna träda in och stimulera en återflyttning, om ett lokaliseringsföretag står och väntar på arbetskraft men inte genast kan erhålla erforderlig sådan. Vi har många gånger från vårt håll — som inrikesministern känner till — kritiserat den ensidiga flyttningspolitiken. Det har inte skett från den utgångspunkten att vi har velat undan- dra den enskilde möjligheten att få arbete när han blivit arbetslös eller möjligheten till valfrihet om han velat ha ett annat arbete än det som kunnat erbjudas honom på hemorten. Den ensidiga satsningen när det gäller den rörlighetsfrämjande politiken bidrar i hög grad till att försvåra den målsättning som vi har haft i fråga om lokaliseringspolitiken, en målsättning som vi ändå är överens om. Under de sista fem åren har flyttningsbidrag utgått till 21 000 personer som har flyttat från stödområdet till AB-länet. Det innebär att vi i betydande utsträckning har understött företag i stockningsområdena under dessa år. Samtidigt som vi medger att detta är ett problem har vi med statens hjälp sänt arbetskraft från Norrland till Stockholmsområdet. Ungefär hälften av dem som har fått statlig hjälp har gått just till AB-länet. Endast ungefär 100 människor har flyttat i motsatt riktning, således från stockningsområdena till stödområdet. För dem som sysslar med lokaliseringspolitik är det svårt att förstå en sådan här utveckling. Man tycker att det borde vidtagas åtgärder för att få en ändring till stånd. Det är anmärkningsvärt att man inte från samhällets sida har angripit detta missförhållande som har pågått under så många år, samtidigt som man ändå har haft den målsättningen att skapa en regionalpolitisk balans. I svaret sägs det att nya bestämmelser gäller från den 1 juli i år, och det är riktigt. Flyttningsstödet till kvalificerad arbetskraft har ökat. Numera kan starthjälp utgå, vilket tidigare inte var möjligt, och även andra förbättringar har åstadkommits. Vi hälsar självfallet detta med tillfredsställelse, men vi anser att åtgärderna är otillräckliga och att problemet bör angripas med hänsyn till den situation vi just nu möter när företag skall lokaliseras. Ett exempel från Jämtland är i hög grad omtalat. Man annonserade efter dem som ville ha arbete i Jämtland och fick 1300 svar eller mer. Hälften kom från jämtlänningar som ville flytta hem, och den andra hälften kom från andra människor som ville vistas i en sådan miljö som Jämtland erbjuder. Det var alltså ett försök att utforska intresset. Jag skulle tro att man skulle få ett liknande svar även i andra län. Om man fortfarande håller fast vid målsättningen borde man underrätta arbetsförmedlingarna om situationen och ge dem möjlighet att samla upp arbetssökande för att ha en reserv den dag ett företag vill lokalisera någon verksamhet till trakten, så att man snabbt kan ange hur många arbetssökande som finns. Jag skulle vilja anföra ett exempel, som kanske har nämnts någon gång tidigare. L M Ericsson sökte för bra många år sedan en ort i Hälsingland där man kunde bygga ut sin produktion av elektrisk materiel — man hade redan en rätt stor produktion i Söderhamn, Man siktade på några kommuner, däribland Delsbo. Kommunalmännen i Delsbo gick ut i en direkt dörrknackaraktion, och för alla som ville ha arbete i en påtänkt fabrik antecknades alla data. Man fick fram 400 personer som var beredda att ta anställning, och enligt vad företagsledningen sedan sade var den undersökningen anledningen till att anläggningen uppfördes just i Delsbo, alltså en typisk jordbrukskommun, där den sedan har utvecklats så att den för närvarande har mellan 200 och 300 anställda. Där hade företaget någonting konkret att rätta sig efter den dag beslut skulle fattas, Någonting sådant borde med arbetsförmedlingarnas hjälp åstadkommas i de regioner där det bedöms vara angeläget att lokalisera nya verksamheter. Sedan skulle jag också önska att den information som nämnts i svaret kunde göras utförligare — den måste nu sägas vara ringa. Jag har sett den broschyr som omnämnts i svaret men har den inte med här. Den riktar sig endast till företagen, och där nämns i några rader att man kan få bidrag för återflyttning av kvalificerad arbetskraft. Skulle man inte kunna rikta en sådan propaganda direkt till arbetskraften? Skulle det vara otänkbart, om vi fortfarande har samma målsättning, att skicka ut en broschyr till alla de 70 000 —80 000 människor som fått starthjälp under senare år och tala om vad vi nu kan erbjuda? En viktig fråga är hur begreppet kvalificerad arbetskraft skall bedömas. Vi har haft den uppfattningen att man med kvalificerad arbetskraft menar sådana som kan åta sig nyckeluppgifter, t. ex. att bli förmän i ett nystartat företag, men inte vanlig yrkesutbildad arbetskraft som exempelvis svetsare. Kunde man ändra den inställningen — och kanske är man beredd att göra det — så att yrkesutbildad arbetskraft i allmänhet kan få flyttningsstöd, skulle det vara en avsevärd hjälp. Jag tycker också att man borde kunna tillämpa samma kriterier för hjälp till flyttning av arbetskraft i båda riktningarna — kravet att vederbörande skall vara arbetslös borde enligt min mening tas bort, om det gäller ett 1lokaliseringsföretag. På så sätt skulle man kunna få ökad effekt av strävandena att åstadkomma en återflyttning från stockningsområdena. Det är nu omöjligt för arbetskraften att få det vanliga stödet vid flyttning från Stockholm, eftersom det inte är brist på arbete där. Kunde man ändra bestämmelserna så, att den faktorn inte vore avgörande, skulle man kanske kunna få effekt av verksamheten. Jag vore tacksam för några ytterligare synpunkter på denna, såsom jag tycker, ytterligt viktiga fråga. | herr talman jag ber att få tacka statsrådet holmqvist för svaret på min interpellation den fråga jag har tagit upp är en detaljfråga i det stora regionalpolitiska komplexet men jag anser ändå att det är en fråga av betydande räckvidd detta har jag också framhållit i min interpellation jag utgår ifrån att vi är ense om att vi måste försöka driva en regionalpolitik som leder till bättre balans alltså en regionalpolitik som förstärker näringslivet och befolkningsunderlaget ute i landet och förhindrar att alltför stora stockningsproblem uppstår på vissa orter med stor befolkningskoncentration detta har regeringen också klart uttalat bland annat i den proposition om regionalpolitiken som vi behandlade under våren ett annat uttalande härom från regeringens sida gjordes i fjolårets statsverksproposition eftersom vi alltså numera är ense om den målsättningen vill jag föra resonemanget en bit vidare tillgången på arbetskraft är ett av de viktigaste motiven till att företag kan förmås att flytta från stockningsområdena ut till landsorten det faktum att det fanns gott om arbetskraft inom jordoch skogsbruket att det alltså fanns en betydande arbetskraftsreserv i de areella näringarna var i början av etttusen niohundrasextiotalet ett mycket starkt lokaliseringspolitiskt argument företag som flyttade ut i landsorten fick också mycket snabbt ett kraftigt arbetskraftstillskott men nu har arbetskraften inom dessa näringar i landsorten tunnats ut vi har inte längre en reserv där på samma sätt som vi hade i början av etttusen niohundrasextiotalet den arbetslösa arbetskraften står ju inte ute i landet och väntar på att ett företag skall komma och erbjuda arbete utan är hänvisad till att försöka få arbete där arbete står att finna vilket i de flesta fall är i vad vi kallar stockningsområdena när lokaliseringspolitiken nu sätter in med ökad kraft har vi kunnat konstatera att många företag ofta större företag har mött betydande svårigheter på de tilltänkta lokaliseringsorterna därför att man där inte har kunnat få arbetskraft tillräckligt för att börja sin produktion inom rimlig tid på dessa orter finns fortfarande en betydande dold arbetskraft och arbetslöshetssiffrorna är också rätt höga ett företag som kanske börjar med femtio man i startögonblicket och som om några år räknar med att behöva etthundra man eller fler har ändå inte möjlighet att tillräckligt snabbt för att det skall bli lönsamt få erforderlig kärna av yrkeskunnig arbetskraft det finns konkreta exempel härpå från ljusdalsområdet som har detta problem att brottas med i betydande grad skulle det inte vara möjligt att särskilt stimulera den arbetskraft som flyttat ut från en lokaliseringsort att flytta tillbaka när ett företag kommer och vill starta vi vet att det finns ett betydande intresse hos folk att flytta åter om en fast anställning kan erbjudas har man varit borta ett eller ett par år kanske längre tid uppstår en rad problem och kostnader i samband med en återflyttning samhället borde i sådana här speciella fall kunna träda in och stimulera en återflyttning om ett lokaliseringsföretag står och väntar på arbetskraft men inte genast kan erhålla erforderlig sådan vi har många gånger från vårt håll som inrikesministern känner till kritiserat den ensidiga flyttningspolitiken det har inte skett från den utgångspunkten att vi har velat undan dra den enskilde möjligheten att få arbete när han blivit arbetslös eller möjligheten till valfrihet om han velat ha ett annat arbete än det som kunnat erbjudas honom på hemorten den ensidiga satsningen när det gäller den rörlighetsfrämjande politiken bidrar i hög grad till att försvåra den målsättning som vi har haft i fråga om lokaliseringspolitiken en målsättning som vi ändå är överens om under de sista fem åren har flyttningsbidrag utgått till tjugoetttusen personer som har flyttat från stödområdet till ablänet det innebär att vi i betydande utsträckning har understött företag i stockningsområdena under dessa år samtidigt som vi medger att detta är ett problem har vi med statens hjälp sänt arbetskraft från norrland till stockholmsområdet ungefär hälften av dem som har fått statlig hjälp har gått just till ablänet endast ungefär etthundra människor har flyttat i motsatt riktning således från stockningsområdena till stödområdet för dem som sysslar med lokaliseringspolitik är det svårt att förstå en sådan här utveckling man tycker att det borde vidtagas åtgärder för att få en ändring till stånd det är anmärkningsvärt att man inte från samhällets sida har angripit detta missförhållande som har pågått under så många år samtidigt som man ändå har haft den målsättningen att skapa en regionalpolitisk balans i svaret sägs det att nya bestämmelser gäller från den ett juli i år och det är riktigt flyttningsstödet till kvalificerad arbetskraft har ökat numera kan starthjälp utgå vilket tidigare inte var möjligt och även andra förbättringar har åstadkommits vi hälsar självfallet detta med tillfredsställelse men vi anser att åtgärderna är otillräckliga och att problemet bör angripas med hänsyn till den situation vi just nu möter när företag skall lokaliseras ett exempel från jämtland är i hög grad omtalat man annonserade efter dem som ville ha arbete i jämtland och fick etttusen trehundra svar eller mer hälften kom från jämtlänningar som ville flytta hem och den andra hälften kom från andra människor som ville vistas i en sådan miljö som jämtland erbjuder det var alltså ett försök att utforska intresset jag skulle tro att man skulle få ett liknande svar även i andra län om man fortfarande håller fast vid målsättningen borde man underrätta arbetsförmedlingarna om situationen och ge dem möjlighet att samla upp arbetssökande för att ha en reserv den dag ett företag vill lokalisera någon verksamhet till trakten så att man snabbt kan ange hur många arbetssökande som finns jag skulle vilja anföra ett exempel som kanske har nämnts någon gång tidigare l m ericsson sökte för bra många år sedan en ort i hälsingland där man kunde bygga ut sin produktion av elektrisk materiel man hade redan en rätt stor produktion i söderhamn man siktade på några kommuner däribland delsbo kommunalmännen i delsbo gick ut i en direkt dörrknackaraktion och för alla som ville ha arbete i en påtänkt fabrik antecknades alla data man fick fram fyrahundra personer som var beredda att ta anställning och enligt vad företagsledningen sedan sade var den undersökningen anledningen till att anläggningen uppfördes just i delsbo alltså en typisk jordbrukskommun där den sedan har utvecklats så att den för närvarande har mellan tvåhundra och trehundra anställda där hade företaget någonting konkret att rätta sig efter den dag beslut skulle fattas någonting sådant borde med arbetsförmedlingarnas hjälp åstadkommas i de regioner där det bedöms vara angeläget att lokalisera nya verksamheter sedan skulle jag också önska att den information som nämnts i svaret kunde göras utförligare den måste nu sägas vara ringa jag har sett den broschyr som omnämnts i svaret men har den inte med här den riktar sig endast till företagen och där nämns i några rader att man kan få bidrag för återflyttning av kvalificerad arbetskraft skulle man inte kunna rikta en sådan propaganda direkt till arbetskraften skulle det vara otänkbart om vi fortfarande har samma målsättning att skicka ut en broschyr till alla de sjuttiotusen åttiotusen människor som fått starthjälp under senare år och tala om vad vi nu kan erbjuda en viktig fråga är hur begreppet kvalificerad arbetskraft skall bedömas vi har haft den uppfattningen att man med kvalificerad arbetskraft menar sådana som kan åta sig nyckeluppgifter t ex att bli förmän i ett nystartat företag men inte vanlig yrkesutbildad arbetskraft som exempelvis svetsare kunde man ändra den inställningen och kanske är man beredd att göra det så att yrkesutbildad arbetskraft i allmänhet kan få flyttningsstöd skulle det vara en avsevärd hjälp jag tycker också att man borde kunna tillämpa samma kriterier för hjälp till flyttning av arbetskraft i båda riktningarna kravet att vederbörande skall vara arbetslös borde enligt min mening tas bort om det gäller ett ettlokaliseringsföretag på så sätt skulle man kunna få ökad effekt av strävandena att åstadkomma en återflyttning från stockningsområdena det är nu omöjligt för arbetskraften att få det vanliga stödet vid flyttning från stockholm eftersom det inte är brist på arbete där kunde man ändra bestämmelserna så att den faktorn inte vore avgörande skulle man kanske kunna få effekt av verksamheten jag vore tacksam för några ytterligare synpunkter på denna såsom jag tycker ytterligt viktiga fråga | manjag ar berat få tacska statsrådet holmkvist för svaret på min intepelation det r ju en detaljfråga som jag har tagit upp här en detaljfråga i det stora regionalpolitiska komplexet men jag anser att det är en fråga ut av betydande räckvidd och jag har örsökt å framhålla det i min inteblation jag utgår ifrån att vi är överens om att vi här måste försöka driva en regionalpolitik som leder mot en bättre balans alltså som förstärker näringslivet och befolkningssammansättningen ute i landet medan vi försöker förhindra alltför svårastockningsproblem på vissa koncentrerade orter det har ju från regeringens sida också klart sagts ut bland annat i i den proposition om regionalpolitiken vi har behandlat under våren och de ett annat klart uttalande var ju i fjolårets statsvergsproposition om vi är överens om den målsättningen så vill jag resonera lite vidare arbetskraften är ju en utav de viktigaste skälen varför ett företag säger sig vilja flytta ut eller ett uta de viktigaste motiven som anger att ett företag flyttar ut ifrån stockholmsområdena ut till landsorten under början på sextiotalet så var det ett väldigt starkt lokaliseringspolitiskt argument dett att vi hade gott om arbetskraft ute i jord och skogsbruk vi hade en betydande reserv i de aruella näringarna där och företag som kom ut i landsorten de fick mycket snabbt en en kraftig ett kraftigt arbetskrafttillskott men nu har de här näringarna ute i landsorten tunnats ut vi har inte längre denna reserv på samma sätt som vi hade i början på sextiotalet och arbetskraften står ju inte givetvis ute i landet och väntar på att det ska komma ett företag står där alltså arbetslösa utan man har j med olika medel med tillgängliga medel sökt att få arbete där arbetet stått att finna och det har ju ofta varit i i vad vi kallar stockningsområden när alltså lokaliseringspolpolitiken nu sätter in med ökad kraft så har vi funnit att många företag då oftast de större företagen de har mött ett betydande okde har mött ett betydande motstånd ute i de tilltänkta lokaliseringsorterna därför att de har inte fått den arbetskraft de har sökt inom rimlig tid vi har där fortfarande en betydande dold arbetskraft vi har också rätt stora arbetslöshetssiffror men den kärna som ett företag måste ha när man börjar en verksamhet i varje fall ett företag som kanske behöver hundra man om något år och kanske femti i startögonblicket de har inte möjligheter att tillräckligt snabbt för att det ska bli lönsamt få denna kärna av arbetskraft jag har konkreta exempel på det ifrån ljustadsområdet som ju har de här problemen mycket i betydande grad då frågar man sig skulle det inte vara möjligt att särskilt stimulera då den arbetskraft som för längre eller kortare tid sedan ha flyttat ut från en sån här ort vi vet att det finns ett betydande intresse att flytta åter när en fast arbetsuppgift finns en fast anställning kan erbjudas men har man varit borta ett eller ett par år eller längre kanske så blir det en rad problem att flytta åter och det här man menar att samhället borde kanske se till att stimulera en återflyttning i såna här speciella fall där ett lokaliseringsföretag står och väntar men inte från början kan erhålla den erfordliga arbetskraften vi har ju många gånger från vårt håll som inrikesministern känner till kritiserat denna kraftiga stimulans av flyttningsalltsåflyttningsrörelserna inte utifrån den utgångspunkten att vi har velat undandra den enskilde möjligheten att få arbete när han a blivit arbetslös eller möjligheten att få valfrihet om han vill haft ett annat arbete än det han har varit erbjuden hemma men vi menar att denna satsning på rörlighet på arbetsmarknaden den har i hög grad bidragit till att försvåra den målsättning vi har haft i lokaliseringspolitiken och som vi ju ändå är överens om det har varit en betydande svårighet att är när man har satsat så ensidigt på en rörlighetsfrämjande politik att få tillräcklig effekt på lokaliseringspolitiken jag kan ta ett exempel här under de sista fem åren så har flyttningsbidrag utgått till tjugoett tusen personer som alltså har flyttat från stödområdet och till a b län alltså till aobe län alltså det innebär ju att vi har understött företag i stockningsområdena under de här åren i betydande grad samtidigt som vi säger att det är ett problem så har vi skickat iväg arbetskraften ifrån norrland till just stockholmsområdet i betydande utsträckning ungefär hälften utav dem som har fått starthjälp har gått till just abelän i motsatt riktning så är det ju ungefär hundra människor som har flyttat från stockholgsområdena alltså till stödområdet och det är för de som sysslar med lokaliserings politik så måste såanen såan här utveckling vara väldigt svår att förstå och tåla egentligen man man tycker att man måste kräva åtgärder för att det skulle bli en ändring och man måste väl sägatt detr anmärkningsvärt också att man inte från samhällets sida har angripit det här förhållandet när det har pågått i så många år samtidigt som man r haft den här målsättningen ändå att skapa en regional politisk balans i svaret här så sägs det attvi nu har nya bestämmelser frn frånde första juli i år och det är ju riktigt starthjäl alltså det här flyttningsstödet som kan utgå till kvalificerad arbetskraft har utökats och man kan alltså nu också få statthjälp vilket inte tidigare var möjligt och det finns också några andra förbättringar och det är klart att vi hälst har det med tillfredsställelse men vi anser nog att det otillräckligt och att man bör angripa det här problemet just utifrån de problem som nu uppstår när företag ska lokaliseras ut och möter den situation man gör just nu ute i landet jag tycker att jag vill a ett exempel från jämtland som ju är omtalat i hög grad där man alltså annonserade och frågade vem som ville ha arbete i jämtland och man fick ju ett tusen trehundrasvar eller mer hälften var unför jämtlänningar som ville flytta hem men det var hälften också andra människor som ville vistas i en miljö som jämtland erbjuder det var alltså ett försök att undersöka intresset och jag skulle tro att liknande svar skulle man få även i andra län i en sådan situation borde man om man fortfarande håller fast vid den här målsättningen underlätta arbetsförmedlingarna om den här situationen försöka ge dem möjlighet att samla upp arbetssökande för att ha en reserv den dag ett lokaliseringsföretag står för dörren så att man snabbt kunde ange hur många arbetssökande finns jag ska ta ett exempel som kanske har nämnts någon gång tidigare ellem eriksson sökte för bra många år sedan nu efter en ort i hälsingland att bygga ut sin produktion utav elektriskt materiel man hade ju en rätt stor enhet i söderhamn man sökte på några olika kommuner däribland delsbo der gick kommunalmännen i delspo ut direkt till en dörrknackaraktion och antecknade precis de människor som ville ha arbete i en tilltänkt fabrik och man antecknade alla data man fick fram fyra hundra personer i det läget alltså som var beredda att ta anställning och enligt vad företagsledningen sa sedan så var den undersökningen anledningen till att man lade sig fast i delspå och den man sedan har utvecklats i hög grad och har vä mellan två och trehundra anställda för närvarande alltså i delspo i en typisk jordbrukskommun där hade man alltså någonting konkret att ta på den dag man skulle fatta beslut och det är det man skulle vilja ha med arbetsförmedlingarnas hjälp här i de regioner där man bedömer vara riktigt med en lokaliseringen senså skulle man ju önskar också att informationen här som nämns om i svaret den skulle kunna göras utförligare jag tycker att den den är ringar måste man väl säga den här broschyren som omnämns ja jag har sett det men jag har den inte med här men den riktas ju till företagen och det omnämns visserligen mednågra rader att man kan få bidrag för kvalificerad arbetskraft vid en sån här återflyttning skulle man inte kunna vända en sån här propaganda direkt till arbetskraften skulle det vara otänkbart i det här läget om viom vi fortfarande har samma målsättning att skicka en brosschyr till alla dessa sjuttioåtta tusen människor som har fått starthjälp under de senare åren och tala om vad vi nu kan ge och erbjuda sen en viktig sak också och det är bedömningen utav det här med kvalificerad arbetskraft jag har haft den uppfattningen att med kvalificerad kvalifierad alltså arbetskraft som har haft kvalificerad yrkesutbildning så menar man såana som kan åta sig nyckeljobb alltså förmansjobb eller någonting i den stilen i ett ynystartat företag men inte vanlig yrkesutbildad arbetskraft som svetsar ococh dilika kunde man kunde man så att säga ändra den inställningen kanske man är beredd att göra det då skulle det vara en avsevärd hjälp jag tycker nästan också att man skulle kunna använda samma kriterier för att flytta arbetskraft i båda riktningarna alltså just det kravet på att man måste vara arbetslös det skulle man kunna ta bort tycker jag om det gäller ett lokaliseringsföretag då skulle man kanske kunna få en effekt på återflyttning just ifrån stockningsområdena det är omöjligt nu för arbetskraft att få det vanliga flyttningsstödet från stockholm därför att där är det ju ändå inte brist på arbete kunde man ändra bestämmelserna här så att den faktorn inte vore avgörande då skulle man kanske kunna få en en effekt på det här området och jag vore tacksam om några ytterligare synpunkter på de här som jag tycker väldigt viktiga frågorna manha | 2,347.322 | 3,069.412 | 1916-08-30 | 2009-01-13 | 0.301598 | 0.988086 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-XadFh2LnvkoDSsi9SkFspi | prot-1970-höst-fk--45 | 48 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Eric Holmqvist | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | null | Socialdemokraterna | Fyrstadskretsen, Malmöhus läns valkrets | ledamot, försvarsminister, jordbruksminister, förstakammarledamot, inrikesminister | man | 3,077.071307 | 3,323.387097 | 246.315789 | Herr talman! Jag har kanske inte riktigt samma syn på dessa problem som herr Johan Olsson har. Jag vill att vi skall komma till rätta med de verk- ligt stora och besvärliga uppgifterna. För mig framstår läget inte så som herr Olsson beskriver det. Vi har under rätt lång tid arbetat med dessa saker. Hela det regionalpolitiska stödet har ju kommit till för att skapa fler arbetstillfällen i synnerhet inom skogslänen, så att människorna kan stanna kvar där. Vi ville således bjuda alternativ till flyttningsströmmen som herr Johan Olsson beskrev. Vi arbetar alltså på båda dessa områden. Genom den informationsverksamhet som bedrivs i synnerhet av de norrländska länen visar man upp för företagen att det i skogslänen finns arbetskraft och att det finns en bra miljö för företagen. Man anför att det är styrkan med en etablering i Norrland. Kommer ni dit, hävdas det, möter ni en bra miljö och arbetsvilliga människor. För mig är detta något positivt. Herr Olsson pekar på det som fortfarande i och för sig är ett undantag, nämligen att vi just när det gäller de nyetablerade företagen i Norrland eller företag som utvecklas upplyser om att de har möjligheter att få bidrag från samhällets sida för att kunna anlita specialister och yrkesutbildat folk från södra eller mellersta Sverige — eller från annat håll — för att verksamheten skall kunna komma i gång på ett riktigt sätt. Det är sörjt för detta. För mig kommer emellertid regionalpolitiken att ha sin tyngdpunkt i en strävan att försöka bereda arbete för de människor som i dag finns inom de norra regionerna och som har alltför små möjligheter att försörja sig själva och sin familj. Det blir för mig det centrala. Den fråga som herr Johan Olsson anser mycket viktig är därför enligt min mening inte av så stor betydelse. Stöd kan ges som en komplettering för att få industrialiseringsprocessen i skogslänen i gång på ett riktigt sätt. Man går in då företagen inte lokalt kan rekrytera den yrkesutbildade arbetskraft som kan behövas för vissa funktioner. Jag vill gärna stryka under detta i sammanhanget, därför att jag är angelägen om att — var tillfälle än bjuds — framhålla det som är positivt för de norra delarna av vårt land. Jag har besökt många industrier, och för mig är det slående att det finns så många unga och välutbildade människor i Norrland. När man där går runt på ett industriföretag, träffar man många som har fått en ordentlig yrkesutbildning innan de har gått till industrin. Det finns således mycket positivt att redovisa, och jag vidhåller att åtgärderna i första hand skall inriktas på vad jag ser som det väsentliga — att skapa sysselsättning åt människor vilka i dag saknar de arbetstillfällen som de med rätta kan begära av samhället. Som framgick av mitt svar har vi gjort det undantaget att industrier i Norrland kan påräkna ett särskilt stöd från arbetsmarknadsverket för att få sina väsentliga problem lösta. | herr talman jag har kanske inte riktigt samma syn på dessa problem som herr johan olsson har jag vill att vi skall komma till rätta med de verk ligt stora och besvärliga uppgifterna för mig framstår läget inte så som herr olsson beskriver det vi har under rätt lång tid arbetat med dessa saker hela det regionalpolitiska stödet har ju kommit till för att skapa fler arbetstillfällen i synnerhet inom skogslänen så att människorna kan stanna kvar där vi ville således bjuda alternativ till flyttningsströmmen som herr johan olsson beskrev vi arbetar alltså på båda dessa områden genom den informationsverksamhet som bedrivs i synnerhet av de norrländska länen visar man upp för företagen att det i skogslänen finns arbetskraft och att det finns en bra miljö för företagen man anför att det är styrkan med en etablering i norrland kommer ni dit hävdas det möter ni en bra miljö och arbetsvilliga människor för mig är detta något positivt herr olsson pekar på det som fortfarande i och för sig är ett undantag nämligen att vi just när det gäller de nyetablerade företagen i norrland eller företag som utvecklas upplyser om att de har möjligheter att få bidrag från samhällets sida för att kunna anlita specialister och yrkesutbildat folk från södra eller mellersta sverige eller från annat håll för att verksamheten skall kunna komma i gång på ett riktigt sätt det är sörjt för detta för mig kommer emellertid regionalpolitiken att ha sin tyngdpunkt i en strävan att försöka bereda arbete för de människor som i dag finns inom de norra regionerna och som har alltför små möjligheter att försörja sig själva och sin familj det blir för mig det centrala den fråga som herr johan olsson anser mycket viktig är därför enligt min mening inte av så stor betydelse stöd kan ges som en komplettering för att få industrialiseringsprocessen i skogslänen i gång på ett riktigt sätt man går in då företagen inte lokalt kan rekrytera den yrkesutbildade arbetskraft som kan behövas för vissa funktioner jag vill gärna stryka under detta i sammanhanget därför att jag är angelägen om att var tillfälle än bjuds framhålla det som är positivt för de norra delarna av vårt land jag har besökt många industrier och för mig är det slående att det finns så många unga och välutbildade människor i norrland när man där går runt på ett industriföretag träffar man många som har fått en ordentlig yrkesutbildning innan de har gått till industrin det finns således mycket positivt att redovisa och jag vidhåller att åtgärderna i första hand skall inriktas på vad jag ser som det väsentliga att skapa sysselsättning åt människor vilka i dag saknar de arbetstillfällen som de med rätta kan begära av samhället som framgick av mitt svar har vi gjort det undantaget att industrier i norrland kan påräkna ett särskilt stöd från arbetsmarknadsverket för att få sina väsentliga problem lösta | manha kanske inte riktigt samma syn på de här problemen som a johan olsson har jag vill vi ska komma till rätta med de verkligt stora och besvärliga problemen och för mig framstår det på det sättet inte som här olson sägr utan att vi har ju under rätt lång tid arbetat med det här hela det regionalpolitiska stödet har ju kommit till för att man skulle skapa fler arbetstillfällen inom skogslänen i synnerhet så att människor kunde stanna kvar vi ville bjuda alternativ så ledes inte bara till flyttningsströmmen som här olson här beskrev vi arbetar alltså på båda de här områdena som det populärt sägsö och inte minst nu i den informationsverksamhet som sker i från de norlandnorländska länen i synnerhet kanske där man visar upp som någonting positivt för företagen att det finns arbetskraft att det finns en bra miljö för företagen det är det man säger styrkan i en etablering i norrland att kommer ni dit då möter ni också en bra miljö och ni möter alltså en arbetskraft arbetsvilja människor för mig är det liksom de stora dragen i arbetsmarknadspolitiken det här härolsen pekar då på det som ju fortfarande är liksom ett undantag att vi säger just när det gäller de nyetablerade företagen i norland eller företag som utvecklas så har de möjligheter att kunna få bidrag från samhällets sida för att få specialister yrkesutbildat folk i från södra och mellersta sverige eller var man nu söker dem för att på det viset verksamheten ska kunna komma igång på ett riktigt sätt det är sörjt för det men jag måste säga att för mig kommer regionalpolitiken att ha sin tyngd i en strävan att försöka bereda arbete för de människor som finns inom regionen där man har i dag alltför dåliga möjligheter att kunna försörja sig själv och sin familj det blir för mig det centrala och därför ser jag inte detta som sä olson menar en stor fråga som så särskilt stor det får vara någonting som gäller för undan tagen särskilda kompletteringar som vi gör just för att vi ska få industrialiseringsprocessen igång på ett riktigt sätt i skogslänen att inte det där ska bli haka genom att inte man kan rekrytera den den yyrkesutbildade arbetskraft som kan behövas för vissa funktioner och jag vill gärna stryka under i det här sammanhanget ärför jag är angelägen om att var en tillfället bjuds att framhålla det som är så positivt för de norra delarna utav vårt land och jag har ju besökt många industrier men för mig är det någonting slående detta att det finns så många unga och välutbildade människor i norrland när man går på en industri där så träffar man ju ständigt den ene efter den andre som har fått en ordentlig yrkesutbildning innan man når gott till industrin det finns så lede som mycket positivt och redovisa så jag vidhåller som sagt vad att åtgärderna i första hand ska inriktas på det jag säger det väsentliga att skapa sysselsättning åt människorna som idå dag saknar de de arbetstillfällen som de rätta kan begära utav samhället och så har vi som sagt vad som framgick utav mitt svar gjort det undantaget att när det gäller industrier i norrland så kan de här påräkna med särskilt stöd ifrån arbetsmarknadsverkets sida för att få lös sina väsentliga problem talman | 3,069.072 | 3,323.298 | 1917-02-02 | 2009-06-05 | 0.33933 | 0.97866 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-QwmJJRVXxYqQJ8UgYzb6da | prot-1970-höst-fk--45 | 49 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Johan A. Olsson | i-FspDTJR46n7g4C1LGfX7xd | i-FspDTJR46n7g4C1LGfX7xd | null | Centerpartiet | Gävleborgs läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 3,335.424448 | 3,488.633277 | 153.208829 | Herr talman! Jag räknade faktiskt med att inrikesministern skulle vara något mera positiv i sin replik än han var. Han var ju angelägen att här förklara att det väsentligaste var att skaffa arbete. I andra hand kommer alitså att man skall få regionalpolitisk balans, om jag uppfattade honom rätt. Jag vill inte bestrida att det är en väsentlig uppgift att skaffa arbete åt dem som blir arbetslösa. Men då måste man enligt min mening tillgripa sådana åtgärder att man också skapar balans regionalpolitiskt sett och därmed för arbete till de olika regionerna. För att detta skall bli möjligt måste man ha ett livskraftigt näringsliv med företag som verkligen vill satsa på de olika orterna. Det problem som jag har tagit upp till diskussion är rätt betydande just när man har ett större företag som verkligen vill ta vara på de positiva effekter som statsrådet beskriver och som alldeles säkert finns — det vill jag understryka. Det blir då för stora start- svårigheter, för stora tröskelproblem, och därför borde de frågor jag nämnt få en generösare bedömning. Jag anser att bestämmelserna nu inte är riktigt lämpade för en aktiv lokaliseringspolitik. Jag tror att man borde ha samma bestämmelser för flyttning i båda riktningarna. Man skulle alltså medge att människor i t.ex. Stockholmsregionen, om de bjuds tillfälle till arbete i de regioner som vi vill stödja, skulle kunna få samma bidrag som de fått en gång när de for ned från stödområdet. Den möjligheten finns inte för närvarande. Tolkningen av uttrycket ”kvalificerad yrkesutbildad arbetskraft” anser jag för min del bör tas under omprövning, så att man kan tilllämpa bestämmelsen på det sättet att den får anses gälla arbetskraft som har en yrkesutbildning, alltså människor som direkt kan gå in som arbetskraft, inte bara som arbetsledare och förmän, för att bilda den kärna som företaget behöver i början. Därigenom skapas möjligheter för att sysselsätta den arbetskraft som finns i den region man lokaliserar till, alltså den dolda arbetskraften, kvinnorna, arbetslösa osv. | herr talman jag räknade faktiskt med att inrikesministern skulle vara något mera positiv i sin replik än han var han var ju angelägen att här förklara att det väsentligaste var att skaffa arbete i andra hand kommer alitså att man skall få regionalpolitisk balans om jag uppfattade honom rätt jag vill inte bestrida att det är en väsentlig uppgift att skaffa arbete åt dem som blir arbetslösa men då måste man enligt min mening tillgripa sådana åtgärder att man också skapar balans regionalpolitiskt sett och därmed för arbete till de olika regionerna för att detta skall bli möjligt måste man ha ett livskraftigt näringsliv med företag som verkligen vill satsa på de olika orterna det problem som jag har tagit upp till diskussion är rätt betydande just när man har ett större företag som verkligen vill ta vara på de positiva effekter som statsrådet beskriver och som alldeles säkert finns det vill jag understryka det blir då för stora start svårigheter för stora tröskelproblem och därför borde de frågor jag nämnt få en generösare bedömning jag anser att bestämmelserna nu inte är riktigt lämpade för en aktiv lokaliseringspolitik jag tror att man borde ha samma bestämmelser för flyttning i båda riktningarna man skulle alltså medge att människor i till exempel stockholmsregionen om de bjuds tillfälle till arbete i de regioner som vi vill stödja skulle kunna få samma bidrag som de fått en gång när de for ned från stödområdet den möjligheten finns inte för närvarande tolkningen av uttrycket kvalificerad yrkesutbildad arbetskraft anser jag för min del bör tas under omprövning så att man kan tilllämpa bestämmelsen på det sättet att den får anses gälla arbetskraft som har en yrkesutbildning alltså människor som direkt kan gå in som arbetskraft inte bara som arbetsledare och förmän för att bilda den kärna som företaget behöver i början därigenom skapas möjligheter för att sysselsätta den arbetskraft som finns i den region man lokaliserar till alltså den dolda arbetskraften kvinnorna arbetslösa och så vidare | talman jjaräknade faktiskt med att inrikesministern skulle vara något mera positiv i den här repliken än han var han var ju angelägen här attförklara att det väsentligaste det var alltså att skaffa arbete och di andra hand så kommer alltså att få en regionalpolitisk balans om jag uppfattardet rätt det kanske var fel men men jag försalltså jag vill inte bestrida att det är en väsentlig uppgift att se till att man skaffar arbete för de blir som blir arbetslösa men jag menar att då måste man ju tillgripa sådana åtgärder att man också skapar balans regionalpolitiskt sett och därmed för arbete till de olika regionerna och för att man ska föra arbete till de olika regionerna så måste man ha alltså ett livskraftigt näringsliv företag som verkligen vill satsa på de olika orterna och där kommer det här problemet som jag har tagit upp i diskussion här som ett rätt betydande problem just i de fall när man har ett ett större företag som verkligen vill ta till vara de positiva effekter som statsrådet här beskriver och som alldeles säkert finns såch som jag vill understryka men just att det blir för stora statssvårigheter de för för stora tröskelproblem och där skulle man ta upp de här de här frågorna till en generösare bedömning jag anser att de nu är inte tillämpade för en aktiv lokaliseringspolitik då skulle man tror jag kunna betrakta det här så att man skulle ha samma bestämmelser i båda riktningarna altso man skulle medge för människor i stockholmsregionen till exempel att om det bjuds tillfälle i de här regionerna som vi vill stödja så skulle de kunna få samma stöd tillbaka som de hade fått en gång när de for ner men det har de inte för dagen och just det här avvägningen av ordet kvalificerad yrkesutbildad arbetskraft det anser jag för min del bör tas upp till omprövning så att man här kan säga alltså att att det är frågan om arbetskraft som har en yrkesutbildning som alltså direkt kan gå in som arbetskraft inte bara som arbetsledare och förmän utan som arbetskraft för att skapa den kärna som företaget behöver i början och som sean syftar givetvis till att sysselsätta då den arbetskraft som finns ute i den region man lokaliserar till alltså den dolda arbetskraften kvinnorna de som är arbetslösa och så vidare dea | 3,338.804 | 3,488.218 | 1916-08-30 | 2009-01-13 | 0.395909 | 0.967384 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-EghHo4Qq1WK4MsrNZ5fq18 | prot-1970-höst-fk--45 | 50 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Eric Holmqvist | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | i-Ua1nqYCRbnUSNc5Tw1tXiK | null | Socialdemokraterna | Fyrstadskretsen, Malmöhus läns valkrets | ledamot, försvarsminister, jordbruksminister, förstakammarledamot, inrikesminister | man | 3,496.001698 | 3,628.599321 | 132.597623 | Herr talman! Jag har redogjort för de möjligheter som finns. Jag tror inte vi skall underskatta människornas egen förmåga att kunna bedöma sin situation. Jag är övertygad om att det inte föreligger svårigheter att bli informerad om denna möjlighet för t.ex. en yrkesarbetare som flyttat till Stockholm. Om han vill tillbaka, så kan han ju passa på tillfället när han ser, att en industri etableras på hemorten. Då kan han anmäla sig och utnyttja de möjligheter som finns att få hjälp att flytta tillbaka. Jag har mycket svårt för att tro annat än att människor resonerar på det sättet och ser till att de själva skaffar sig erforderlig information. Om vi drar de yttersta konsekvenserna av vad herr Olsson menar, skulle det betyda att vi skulle tillämpa en politik som inte bara innebar att vi flyttade människorna till maskinerna eller maskinerna till människorna, utan det skulle innebära att vi skulle flytta både maskinerna och människorna. Jag vill inte vara med om att göra en sådan metod till en central punkt i detta sammanhang. Jag tror att vi skall inrikta oss på att försöka bevara de stödpunkter vi vill ha. Vi skall se till att samhällena har tillräckligt försörjningsunderlag. Men låt oss inte gå ut och inbilla någon att det i det här landet finns ekonomiska eller befolkningsmässiga förutsättningar för rekonstruktion av ett samhälle som en gång varit. Det skulle vara att gå alldeles för långt, och framför allt skulle vi då snedvrida hela perspektivet. Jag vill inte heller tänka bara på dem som vill resa tillbaka, ty jag har omsorg om människorna som finns i Norrland. även de äldre, de handikappade m. fl. skall ha samma chans som på andra håll. Därför får vi sannerligen inte göra det alltför lätt för folk att lämna ett arbete på en annan ort för att erbjuda dem arbete i den gamla hemorten. Det skulle kanske drabba människor som gått år efter år utan att kunna få en stadig och trygg sysselsättning. För mig är det viktigast att ordna arbete för dessa människor. | herr talman jag har redogjort för de möjligheter som finns jag tror inte vi skall underskatta människornas egen förmåga att kunna bedöma sin situation jag är övertygad om att det inte föreligger svårigheter att bli informerad om denna möjlighet för till exempel en yrkesarbetare som flyttat till stockholm om han vill tillbaka så kan han ju passa på tillfället när han ser att en industri etableras på hemorten då kan han anmäla sig och utnyttja de möjligheter som finns att få hjälp att flytta tillbaka jag har mycket svårt för att tro annat än att människor resonerar på det sättet och ser till att de själva skaffar sig erforderlig information om vi drar de yttersta konsekvenserna av vad herr olsson menar skulle det betyda att vi skulle tillämpa en politik som inte bara innebar att vi flyttade människorna till maskinerna eller maskinerna till människorna utan det skulle innebära att vi skulle flytta både maskinerna och människorna jag vill inte vara med om att göra en sådan metod till en central punkt i detta sammanhang jag tror att vi skall inrikta oss på att försöka bevara de stödpunkter vi vill ha vi skall se till att samhällena har tillräckligt försörjningsunderlag men låt oss inte gå ut och inbilla någon att det i det här landet finns ekonomiska eller befolkningsmässiga förutsättningar för rekonstruktion av ett samhälle som en gång varit det skulle vara att gå alldeles för långt och framför allt skulle vi då snedvrida hela perspektivet jag vill inte heller tänka bara på dem som vill resa tillbaka ty jag har omsorg om människorna som finns i norrland även de äldre de handikappade med flera skall ha samma chans som på andra håll därför får vi sannerligen inte göra det alltför lätt för folk att lämna ett arbete på en annan ort för att erbjuda dem arbete i den gamla hemorten det skulle kanske drabba människor som gått år efter år utan att kunna få en stadig och trygg sysselsättning för mig är det viktigast att ordna arbete för dessa människor | dea a har redogjort för de möjligheter som finns och jag tror inte vi ska underskatta människornas egen förmåga att kunna bedöma sin situation jag är alldeles övertygad om att det är inte svårigheter att bli informerad om denna möjlighet för en yrkesarbetare som finns här sägr i stockholm om han gärna vill tillbaka att han då passar tillfället när de han ser att den industri som etableras på orten på hemorten kanske att han då anmäler sig och utnyttjar de här möjligheterna jag har väldigt svårt för att tro annat än att människor resonerar på det sättet men om vi drar de yttersta konsekvenserna utav de hä olsson menas så skulle det ju betyda att vi skulle tillämpa någonting som inte bara innebar att som han säger att vi hittills har flyttat människorna till maskinerna och inte tvärt om heller maskinerna till människorna utan nu skulle vi flytta både på maskinerna och människorna om jag vill förenkla det hela och det vill jag inte vara med om att göra det till en så säga central punkt i det här sammanhanget jag tror vi ska inrikta oss på as att försöka bevara de stödjepunkter vi vill ha vi ska se till så att samhällena har ett tillräckligt försörjningsunderlag men låt oss inte nu gå ut och inbilla någon att det finns u i det här landet ekonomiska eller befolkningsmässiga förutsättningar för att man ska kunna rekonstrueratett samhälle som har varit en gång i tiden eller att bygga ut jag tror det att gå alldeles för långt och framför allt så snedvrider vi hela perspektivet i det här sammanhanget och jag vill inte göra det alltför lätt att resa tillbaka därför jag har omsorg om de människorna som finns i dessa orter och där menar jag att även de äldre de handikappade ch såvidare ska ha samma chans som man har på annat håll och därför får vi sannoligket inte göra det alltför lätt att ta folk ifrån annat arbete för att erbjuda dem det här när vi har att göra med människor som kanske har gått år efter r utan att kunna få en stadig och trygg sysselsättning för för mig är det det viktigaste att ordna arbete för dem men | 3,487.518 | 3,628.482 | 1917-02-02 | 2009-06-05 | 0.375285 | 0.957665 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-QGAy8zFyKQD543kD4r5E1n | prot-1970-höst-fk--45 | 51 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Johan A. Olsson | i-FspDTJR46n7g4C1LGfX7xd | i-FspDTJR46n7g4C1LGfX7xd | null | Centerpartiet | Gävleborgs läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 3,642.640068 | 3,814.728353 | 172.088285 | Herr talman! Det var väl ändå en stor överdrift att tolka mina inlägg som en önskan att återgå till den gamla tiden och försöka flytta både maskiner och arbetskraft till landsorten. Vi har varit överens om målsättningen, en regional balans, som innebär en viss förstärkning av näringslivet på landsorten; samtidigt försöker vi lösa de problem som den hårda koncentrationen lett till. Härpå har vi ju också statsrådets ord. Jag skall be att få citera några meningar i proposition nr 75, som framlades i våras: ”Det är en- ligt min mening en viktig uppgift att styra utvecklingen i sådana banor att en bättre regional balans främjas och att en jämnare fördelning av det stigande välständet nås i olika delar av landet. En balanserad fördelning av befolkning och näringsliv är motiverad också av miljöpolitiska hänsyn. Den ökade insikten om miljöns betydelse har tillfört välståndsbegreppet ytterligare en viktig dimension.” Länsplanering 67 accepterades i stort sett av regeringen, även om länens ambitioner dämpades något. För Ljusdalsområdets del hade vi en målsättning på ungefär 2 000 arbetstillfällen för att det området skall kunna ge vad man menar med en lämplig industriell miljö och en sund, balanserad utveckling. Man måste ha detta antal arbetstillfällen för att klara den uppgiften. 2 000 arbetstillfällen i Ljusdalsregionen är ganska mycket, och de arbetarna finns ju inte förrän på sikt så att säga. Många av dessa finns i form av arbetslös kvinnlig arbetskraft och annan dold arbetskraft. Men vi måste ha tillbaka en del av dem som flyttat ut för att vi skall kunna få denna balans. Skall vi få balans även i stockningsområdena, måste vi ju ändå erkänna att en del av dem som finns där måste flytta tillbaka för att förstärka näringslivet ute i regionerna. Man behöver inte använda överdrifter här, men för att vi skall lyckas med denna målsättning måste vi se till att vi också stimulerar den arbetskraft som kan flytta tillbaka att verkligen göra det. Det finns en hel rad åtgärder här som man kan vidta, inte minst överläggningar med arbetsförmedlingarna — de har säkert synpunkter på detta. Men en ytterligare information i skrift — t. ex. i tidskrifter — direkt riktad till arbetskraften är någonting som statsrådet bör fundera på efter hand. Studera gärna hur svårt det är att få företag att lokalisera sig på grund av de stora tröskelproblem av olika slag som föreligger! | herr talman det var väl ändå en stor överdrift att tolka mina inlägg som en önskan att återgå till den gamla tiden och försöka flytta både maskiner och arbetskraft till landsorten vi har varit överens om målsättningen en regional balans som innebär en viss förstärkning av näringslivet på landsorten samtidigt försöker vi lösa de problem som den hårda koncentrationen lett till härpå har vi ju också statsrådets ord jag skall be att få citera några meningar i proposition nr sjuttiofem som framlades i våras det är en ligt min mening en viktig uppgift att styra utvecklingen i sådana banor att en bättre regional balans främjas och att en jämnare fördelning av det stigande välständet nås i olika delar av landet en balanserad fördelning av befolkning och näringsliv är motiverad också av miljöpolitiska hänsyn den ökade insikten om miljöns betydelse har tillfört välståndsbegreppet ytterligare en viktig dimension länsplanering sextiosju accepterades i stort sett av regeringen även om länens ambitioner dämpades något för ljusdalsområdets del hade vi en målsättning på ungefär tvåtusen arbetstillfällen för att det området skall kunna ge vad man menar med en lämplig industriell miljö och en sund balanserad utveckling man måste ha detta antal arbetstillfällen för att klara den uppgiften tvåtusen arbetstillfällen i ljusdalsregionen är ganska mycket och de arbetarna finns ju inte förrän på sikt så att säga många av dessa finns i form av arbetslös kvinnlig arbetskraft och annan dold arbetskraft men vi måste ha tillbaka en del av dem som flyttat ut för att vi skall kunna få denna balans skall vi få balans även i stockningsområdena måste vi ju ändå erkänna att en del av dem som finns där måste flytta tillbaka för att förstärka näringslivet ute i regionerna man behöver inte använda överdrifter här men för att vi skall lyckas med denna målsättning måste vi se till att vi också stimulerar den arbetskraft som kan flytta tillbaka att verkligen göra det det finns en hel rad åtgärder här som man kan vidta inte minst överläggningar med arbetsförmedlingarna de har säkert synpunkter på detta men en ytterligare information i skrift t ex i tidskrifter direkt riktad till arbetskraften är någonting som statsrådet bör fundera på efter hand studera gärna hur svårt det är att få företag att lokalisera sig på grund av de stora tröskelproblem av olika slag som föreligger | men det var väl ändå en stor överdrift att tolka mina inlägg här som att man ville återgå till ngmmal tid så att säga ococh försöka flytta både maskiner och arbetskraft ut i landsorten vi diskuterar jvi har vr vi har vi överens om en målsättning här där vi eftersträvar en regional balans som innebär en viss förstärkning utav näringslivet ute i landsorten och där vi samtidigt försöker undanröja de problem som den här hårda koncentreringen har lett till det har vi ju även statsrådets ord på jag jag citerar en mening här ifrån ifrån proposition nummer sjuttiofem som lades i våras det är enligt min meningr en viktig uppgift att styra utvecklingen i sådana banor att en bättre regional balans främjas och att en jämnare fördelning av de stigande välstånden nås i olika delar av landet en balanserad fördelning av befolkning och näringsliv är motiverad också av miljöpolitiska hänsyn den ökade insikten av miljöns betydelse har tillfört välståndsbegreppet ytterligare en viktig dimension vi hade en länsplanering sextiosju denhar ju i stort sett erkänts utav regeringen också även om man kanske har dämpat ambitionerna något ifrån länen från ljustadsområdet där så hade vi en målsättning på ungefär två tusen arbetstillfällen fö för att det området ska kunna ge vad man menar med med en lämplig industriell miljö och en sund utveckling alltså man måste ha ett antal arbetstillfällen för att klara det två tusen arbetstillfällen i ljurstarsregionen är ganska mycket och och de arbetarna finns ju inte förrän på sikt så att säga många utav dem finns arbetslösa och i form av kvinnlig arbetskraft och dold arbetskraft men vi måste ha tillbaka en del utav dess som har flyttat ut för att vi ska få den här balansen ska vi få balans även i stockningsområdena så måste vi ju ändå erkänna att en del av dem som finns där måste kunna gå tillbaka ut för att förstärka näringslivet ute i regionerna alltså man behöver inte använda överdrifter här men jag menar att för att vi ska lyckas med den här målsättningen så måste vi verkligen se till att man också stimulerar möjligheterna att arbetskraft som vill flytta tillbaka verkligen kan göra det och jag tycker det vore det finns en hel rad åtgärder här som man kan vidta inte minst överläggningar med arbetsförmedlingarna de har säkert synpunkter på det här men en ytterligare information i skrift och tidskrifter och sånt är direkt riktat till arbetskraften det tycker jag är någonting som statsrådet bör ändå fundera på efterhand och studera gärna det här problemet svårigheten att få företag att lokalisera sig på grund av alltför svåra tröskelproblem alltför lång tid innan man kommer igång alltså om man behöver en kärna på till exempel femtiohundraman aaaraaaa | 3,647.5 | 3,809.69 | 1916-08-30 | 2009-01-13 | 0.46251 | 0.925514 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-P4djrUeg69SdeW12e5seVZ | prot-1970-höst-fk--45 | 52 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Bengt Norling | i-TRwqmRRb2L7vgDjft4i5Z | i-TRwqmRRb2L7vgDjft4i5Z | null | Socialdemokraterna | Norrbottens läns valkrets | kommunikationsminister, ledamot, infrastrukturminister | man | 3,842.589134 | 4,280.500849 | 437.911715 | Herr talman! Herr Hansson har frågat mig om jag kan bekräfta att ingen svensk statlig myndighet varit inblandad eller underlåtit att göra erforderliga ingripanden i den beklagliga affären med de s. k. Nigeriabussarna. Jag vill redan från början uttala, att — enligt vad jag inhämtat — ingen svensk myndighet eller något svenskt statligt företag handlat på sådant sätt att myndigheten eller företaget kan sägas ens indirekt ha påverkat utgången av den transaktion herr Hansson interpellerat om. Interpellationen ger mig emellertid anledning att lämna en redogörelse för hur denna affär har förlöpt hittills. Upprinnelsen är att söka i högertrafikreformen, då en stor mängd bussar som inte bedömdes anpassningsbara för högertrafiken togs ur trafik. Statens högertrafikkommission hade att ombesörja denna trafikomläggning, i vilket uppdrag bl.a. också ingick att nyttiggöra äldre inlösta bussar på lämpligt sätt eller i förekommande fall låta skrota dem. Kommissionen uppdrog åt försvarets fabriksverk att avyttra de vänsterbussar som inte borde byggas om till högertrafik och som inte redan sålts eller kommit till användning på annat sätt. I detta restlager ingick bl. a. 134 Scania-Metropolbussar som tillverkats år 1953 och som alltså vid övergången till högertrafik var 14 år gamla. Vid en genomgång av den resterande Försvarets fabriksverk förhörde sig sedermera hos statens trafiksäkerhetsverk, som övertagit högertrafikkommissionens kvarvarande arbetsuppgifter, om några invändningar förelåg mot att det företag, som köpt bussarna, i sin tur avyttrade dem till en mekanisk verkstad för nedmontering och användning av vissa delar för att bygga redskap m.m. Trafiksäkerhetsverket fann inte anledning att motsätta sig denna transaktion. Sedermera hade — enligt vad jag erfarit — verkstadsföretaget avyttrat en del av eller alla bussarna till ett tredje företag. På detta stadium hade naturligtvis varken trafiksäkerhetsverket eller fabriksverket någonting mer med transaktionen att skaffa. Under slutet av sommaren 1970 inställdes emellertid en kontingent om 100 av ifrågavarande Metropolbussar på AB Svensk bilprovnings station i Oskarshamn för s.k. trafiksäkerhetskontroll. Denna kontroll är en frivillig besiktning, som bolaget tillhandahåller vid sidan av de obligatoriska förrättningarna. Den överensstämmer dock i fråga om det tekniska utförandet med den obligatoriska kontrollbesiktningen och innebär således en granskning av fordonen från trafiksäkerhetssynpunkt. De båda besiktningstyperna skiljer sig åt endast därigenom att en frivillig trafiksäkerhetskontroll inte kan leda till föreläggande om ny besiktning eller till körförbud. Liksom vid obligatorisk kontrollbesiktning upprättas dock protokoll som tydligt anger iakttagna bristfälligheter hos fordonet. stadsföretaget — således köpare nr 2 — som också angavs som ägare till bussarna. Vid besiktningen konstaterades vissa bristfälligheter, såsom ledningsläckage, nedslitna bromsbelägg, defekta torkarblad m. m. Felen var i vissa fall sådana att de vid en obligatorisk besiktning skulle ha medfört föreläggande om ny besiktning, medan endast en buss hade sådana fel att det skulle ha blivit aktuellt med körförbud. Huvuddelen av anmärkningarna hade karaktären av s.k. påpekanden. Samtliga anmärkningar redovisades i besiktningsprotokollen, som i ett exemplar för varje buss överlämnades till beställaren. Verkstadsföretaget hade således möjlighet att ta del av alla anmärkningar. Den 4 augusti i år fick en tjänsteman vid trafiksäkerhetsverket kännedom om att dessa bussar sålts till Nigeria, Påföljande dag kontaktades trafiksäkerhetsverket av Nigerias ambassad i Stockholm med hemställan om vissa upplysningar beträffande <bussarnas kondition m.m. och om lämpligheten av denna affär. Verket svarade omedelbart genom en skrivelse, i vilken framhölls dels att bussarna inte varit avsedda att säljas för användning i trafik, dels att reservdelsförsörjning och riktig skötsel torde vara svårlösta problem. Nigerias ambassad hade i detta sammanhang även vänt sig till utrikesdepartementet, som tog kontakt med trafiksäkerhetsverket för klarläggande av ärendets gång och för att få tillgång till förekommen skriftväxling. Den 29 oktober inbjöds företrädare för bl.a. trafiksäkerhetsverket och AB Svensk bilprovning till Nigerias ambassad för att lämna upplysningar till en representant för den nigerianska undersökningskommission som tillsatts i anledning av affären med Metropolbussarna. Jag har inhämtat, att bl.a. Svensk bilprovning på särskild inbjudan sänt en representant till Lagos i Nigeria för att där avge vittnesmål inför undersökningskommissionen. Jag har vidare er- farit, att flertalet bussar går i trafik i Lagos och att man eventuellt överväger att bygga om dem för att bättre passa de speciella förhållandena där. Vissa reservdelar lär vara svåra att uppbringa, däribland en typ av packningar som torkat sönder men som skall levereras av en busstillverkare i Sverige. Säljaren skall ha en tekniker stationerad i Lagos för att stå till tjänst med särskilda servicearbeten avseende bl. a. bussarnas dieselmotorer. | herr talman herr hansson har frågat mig om jag kan bekräfta att ingen svensk statlig myndighet varit inblandad eller underlåtit att göra erforderliga ingripanden i den beklagliga affären med de så kallad nigeriabussarna jag vill redan från början uttala att enligt vad jag inhämtat ingen svensk myndighet eller något svenskt statligt företag handlat på sådant sätt att myndigheten eller företaget kan sägas ens indirekt ha påverkat utgången av den transaktion herr hansson interpellerat om interpellationen ger mig emellertid anledning att lämna en redogörelse för hur denna affär har förlöpt hittills upprinnelsen är att söka i högertrafikreformen då en stor mängd bussar som inte bedömdes anpassningsbara för högertrafiken togs ur trafik statens högertrafikkommission hade att ombesörja denna trafikomläggning i vilket uppdrag bland annat också ingick att nyttiggöra äldre inlösta bussar på lämpligt sätt eller i förekommande fall låta skrota dem kommissionen uppdrog åt försvarets fabriksverk att avyttra de vänsterbussar som inte borde byggas om till högertrafik och som inte redan sålts eller kommit till användning på annat sätt i detta restlager ingick bl a etthundratrettiofyra scaniametropolbussar som tillverkats år etttusen niohundrafemtiotre och som alltså vid övergången till högertrafik var fjorton år gamla vid en genomgång av den resterande försvarets fabriksverk förhörde sig sedermera hos statens trafiksäkerhetsverk som övertagit högertrafikkommissionens kvarvarande arbetsuppgifter om några invändningar förelåg mot att det företag som köpt bussarna i sin tur avyttrade dem till en mekanisk verkstad för nedmontering och användning av vissa delar för att bygga redskap med mera trafiksäkerhetsverket fann inte anledning att motsätta sig denna transaktion sedermera hade enligt vad jag erfarit verkstadsföretaget avyttrat en del av eller alla bussarna till ett tredje företag på detta stadium hade naturligtvis varken trafiksäkerhetsverket eller fabriksverket någonting mer med transaktionen att skaffa under slutet av sommaren etttusen niohundrasjuttio inställdes emellertid en kontingent om etthundra av ifrågavarande metropolbussar på ab svensk bilprovnings station i oskarshamn för så kallad trafiksäkerhetskontroll denna kontroll är en frivillig besiktning som bolaget tillhandahåller vid sidan av de obligatoriska förrättningarna den överensstämmer dock i fråga om det tekniska utförandet med den obligatoriska kontrollbesiktningen och innebär således en granskning av fordonen från trafiksäkerhetssynpunkt de båda besiktningstyperna skiljer sig åt endast därigenom att en frivillig trafiksäkerhetskontroll inte kan leda till föreläggande om ny besiktning eller till körförbud liksom vid obligatorisk kontrollbesiktning upprättas dock protokoll som tydligt anger iakttagna bristfälligheter hos fordonet stadsföretaget således köpare nr två som också angavs som ägare till bussarna vid besiktningen konstaterades vissa bristfälligheter såsom ledningsläckage nedslitna bromsbelägg defekta torkarblad med mera felen var i vissa fall sådana att de vid en obligatorisk besiktning skulle ha medfört föreläggande om ny besiktning medan endast en buss hade sådana fel att det skulle ha blivit aktuellt med körförbud huvuddelen av anmärkningarna hade karaktären av så kallad påpekanden samtliga anmärkningar redovisades i besiktningsprotokollen som i ett exemplar för varje buss överlämnades till beställaren verkstadsföretaget hade således möjlighet att ta del av alla anmärkningar den fyra augusti i år fick en tjänsteman vid trafiksäkerhetsverket kännedom om att dessa bussar sålts till nigeria påföljande dag kontaktades trafiksäkerhetsverket av nigerias ambassad i stockholm med hemställan om vissa upplysningar beträffande bussarnas kondition med mera och om lämpligheten av denna affär verket svarade omedelbart genom en skrivelse i vilken framhölls dels att bussarna inte varit avsedda att säljas för användning i trafik dels att reservdelsförsörjning och riktig skötsel torde vara svårlösta problem nigerias ambassad hade i detta sammanhang även vänt sig till utrikesdepartementet som tog kontakt med trafiksäkerhetsverket för klarläggande av ärendets gång och för att få tillgång till förekommen skriftväxling den tjugonio oktober inbjöds företrädare för bland annat trafiksäkerhetsverket och ab svensk bilprovning till nigerias ambassad för att lämna upplysningar till en representant för den nigerianska undersökningskommission som tillsatts i anledning av affären med metropolbussarna jag har inhämtat att bland annat svensk bilprovning på särskild inbjudan sänt en representant till lagos i nigeria för att där avge vittnesmål inför undersökningskommissionen jag har vidare er farit att flertalet bussar går i trafik i lagos och att man eventuellt överväger att bygga om dem för att bättre passa de speciella förhållandena där vissa reservdelar lär vara svåra att uppbringa däribland en typ av packningar som torkat sönder men som skall levereras av en busstillverkare i sverige säljaren skall ha en tekniker stationerad i lagos för att stå till tjänst med särskilda servicearbeten avseende bl a bussarnas dieselmotorer | talman här hanson har frågat mig om jag kan bekräfta att ingen svensk statlig myndighet varit inblandad eller underlåtit att göra erfordliga ingripanden i den beklagliga affären med de så kallade nigeriabussarna jag vill redan från början uttala att enligt vad jag inhämtat ingen svensk myndighet eller något svenskt statligt företag handlat på sådant sätt att myndigheten eller företaget kan sägas ens indirekt ha påverkat utgången av den transaktion herhanson intepelerat dem intepalationen ger mig emellertid anledning att lämna en redogörelse för hur denna affär har förlöpt hittills upprinnelsen är att söka i högertrafikreformen då en stor mängd bussar som inte bedömdes anpassningsbara för högertrafiken togs ur trafik statens högertrafikkommission hade att ombesörja denna trafikomläggning i vilket uppdrag bland annat också ingick att nyttiggöra äldre inlösta bussar på lämpligt sätt eller i förekommande fall låta skrota dem kommissionen uppdrog åt försvarets fabriksverk att avyttra de vänsterbussar som inte borde byggas om till högertrafik och som inte redan sålts eller kommit till användning på annat sätt i detta restlager ingick bland annat etthundratrettiofyra skania metropolbussar som tillverkats nittonhundrafemtiotre och som alltså vid övergången till högertrafik var fjorton år gamla vid en genomgång av den resterande vänsterbussparken konstaterades att metropolbussarna inte var lämpade att sättas i trafik varför fabriksverket fick i uppdrag att sälja dem som skrot efter anbudsförfarande såldes dessa etthundratrettiofyra bussar den femtonde januari nittonhundrasextionio till ett enskilt företag gen samma dag daterade skrivelser från verket i företaget bekräftades att bussarna sålts i befintligt skick för nedmontering försvarets fabriksverk förhörde sig sedmera hos statens trafiksäkerhetsverk som övertagit högertrafikkommissionens kvarvarande arbetsuppgifter om några invändningar förelåg mot att de företag som köpt bussarna i sin tur avyttrade dem till en mekanisk verkstad för nedmontering och användning av vissa delar för att bygga redskap med mera trafiksäkerhetsverket fann inte anledning att motsätta sig denna transaktion sedemera hade enligt vad jag erfarit verkstadsföretaget avyttrat en del av eller alla bussarna till ett tredje företag på detta stadium hade naturligtvis varken trafiksäkerhetsverket eller fabriksverket någonting mer med transaktionen att skaffa under slutet av sommaren nittorhundrasjuttio inställdes emellertid en kontingent om ett hundra av ifrågavarande metropolbussar på aktiebolaget svensk bilprovnings station i oskarshamn för så kallad trafiksäkerhetskontroll denna kontroll är en frivillig besiktning som bolaget tillhandahåller vid sidan av de obligatoriska förrättningarna den överensstämmer dock i fråga om det tekniska utförandet med den obligatoriska kontrollbesiktningen och innebär så ledes en granskning av fordonen från trafiksäkerhetssynpunkt de båda besiktningstyperna skiljer sig åt endast där genom att en frivillig trafiksäkerhetskontroll inte kan leda till föreläggande om ny besiktning eller till körförbud liksom vid obligatorisk kontrollbesiktning upprättas dock protokoll som tydligt anger iakttagna bristfälligheter hos fordonet beställare av besiktningen var verkstadsföretaget så ledes köparen nummer två som också angavs som ägare till bussarna vid besiktningen konstaterades vissa bristfälligheter så som ledningsläckage nedslitna bromsbelägg defekta torkarblad med mera felen var i vissa fall sådana att de vid en obligatorisk besiktning skulle ha medfört föreläggande om ny besiktning medans endast en buss hade sådana fel att det skulle ha blivit aktuellt med körförbud huvuddelen av anmärkningarna hade karaktären av så kallade påpekanden samtliga anmärkningar redovisades i besiktningsprotokollen som i ett exemplar för varje buss överlämnades till beställaren verkstadsföretaget hade således möjlighet att ta del av alla anmärkningar den fjärde augusti i år fick en tjänsteman vid trafiksäkerhetsverket kännedom om att dessa bussar hade sålts till nigeria påföljande dag konkontaktades trafiksäkerhetsverket av nigerias ambassad i stockholm med hemställan om vissa upplysningar beträffande bussarnas kondition med mera och om lämpligheten av denna affär verket svarade omedelbart genom en skrivelse i vilken framhölls dels att bussarna inte varit avsedda att säljas för användning i trafik och dels att reservdelsförsörjning och riktig skötsel torde vara svårlösta problem nigerias ambassad hade i detta sammanhang även vänt sig till utrikesdepartementet som tog kontakt med trafiksäkerhetsverket för klarläggande av ärendets gång och för att få tillgång till förekommen skriftväxling den tjugonionde oktober inbjöds företrädare för bland annat trafiksäkerhetsverket och aktiebolaget svensk bilprovning till nigerias ambassad för att lämna upplysningar till en representant för den nigerianska undersökningskommission som tillsatts i anledning av affären med metropolbussarna jag har inhämtat att bland annat svensk bilprovning på särskild inbjudan sänt en representant till lagos i nigeria för att där avge vittnesmål inför undersökningskommissionen jag har vidare erfarit att flertalet bussar går i trafik i lagos och att man eventuellt överväger att bygga om dem för att bättre passa de speciella förhållandena där vissa reservdelar lär vara svåra att uppbringa däribland en typ av packningar som torkats sönder men som ska levereras av en busstillverkare i sverige säljaren ska ha en tekniker stationerad i lagos för att stå till tjänst med särskilda servicearbeten avseende bland annat bussarnas dieselmotorer är | 3,813.75 | 4,279.563 | 1925-01-12 | 2002-06-02 | 0.808397 | 0.950732 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-RsiFiERj3GESokvkKMqMNm | prot-1970-höst-fk--45 | 53 | [
"1970-12-11",
"1970-12-14"
] | Torsten Hansson | i-Enw1KHymm14HvZLXai5pNR | i-Enw1KHymm14HvZLXai5pNR | null | Socialdemokraterna | Göteborgs kommuns valkrets | förstakammarledamot | man | 4,300.059423 | 4,423.404075 | 123.344652 | Herr talman! Jag tackar statsrådet Norling för det utförliga svaret på min interpellation. Interpellationer brukar väl oftast beröra näraliggande lokala spörsmål, och Lagos är förvisso för oss en avlägsen plats. Men avstånden på vår jord krymper och vårt land har ett intresse av att ha goda förbindelser med alla folk. Det var med tilifredsställelse jag i somras erfor att handeln mellan Sverige och det krigshärjade Nigeria åter började komma i gång. Särskilt positivt uttryckte man sig på nigerianskt håll över att den förslitna fordonsparken kunde börja byggas upp med hjälp av ett fördelaktigt köp av svenska bussar. Så mycket mera beklagligt var det då att så småningom få höra om transaktionens karaktär och om de bekymmer svenska produkter vållat i ett land som redan brottas med många svårigheter. Ingen svensk lag hindrar enskilda svenska företag att göra affärer utomlands som skadar vårt anseende. Men när man i pressen läser att svenska officiella institutioner — i detta fall försvarets fabriksverk och AB Svensk bilprovning — spelat en roll i en sådan affär blir man orolig. Tvivelsutan måste en utlänning med begränsade informationsmöjligheter när det gäller svenska förhållanden ställa sig frågan, om Sverige som land varit inblandat i det hela. Önskan att få klarhet i detta och ge offentlighet åt ett positivt klarläggande har dikterat min interpellation. Det är därför med tillfredsställelse jag noterar statsrådet Norlings försäkran om ärendets riktiga handläggning i berörda instanser. Det bör också vara av värde för Sveriges renommé att en representant för AB Svensk bilprovning hjälpt till att klarlägga situationen inför undersökningskommissionen i Lagos. Skadan är skedd och de ”svenska bussarna” har blivit ett negativt begrepp, men förtroendet för Sverige som land och industrination kan återställas. Jag ber än en gång, herr talman, att få tacka för svaret. | herr talman jag tackar statsrådet norling för det utförliga svaret på min interpellation interpellationer brukar väl oftast beröra näraliggande lokala spörsmål och lagos är förvisso för oss en avlägsen plats men avstånden på vår jord krymper och vårt land har ett intresse av att ha goda förbindelser med alla folk det var med tilifredsställelse jag i somras erfor att handeln mellan sverige och det krigshärjade nigeria åter började komma i gång särskilt positivt uttryckte man sig på nigerianskt håll över att den förslitna fordonsparken kunde börja byggas upp med hjälp av ett fördelaktigt köp av svenska bussar så mycket mera beklagligt var det då att så småningom få höra om transaktionens karaktär och om de bekymmer svenska produkter vållat i ett land som redan brottas med många svårigheter ingen svensk lag hindrar enskilda svenska företag att göra affärer utomlands som skadar vårt anseende men när man i pressen läser att svenska officiella institutioner i detta fall försvarets fabriksverk och ab svensk bilprovning spelat en roll i en sådan affär blir man orolig tvivelsutan måste en utlänning med begränsade informationsmöjligheter när det gäller svenska förhållanden ställa sig frågan om sverige som land varit inblandat i det hela önskan att få klarhet i detta och ge offentlighet åt ett positivt klarläggande har dikterat min interpellation det är därför med tillfredsställelse jag noterar statsrådet norlings försäkran om ärendets riktiga handläggning i berörda instanser det bör också vara av värde för sveriges renommé att en representant för ab svensk bilprovning hjälpt till att klarlägga situationen inför undersökningskommissionen i lagos skadan är skedd och de svenska bussarna har blivit ett negativt begrepp men förtroendet för sverige som land och industrination kan återställas jag ber än en gång herr talman att få tacka för svaret | är talman tackar statsrådet norling för det utförliga svaret på min intepelation interpelationer brukar väl oftast beröra näraliggande lokala spörsmål och lagers är förvisso för oss en avlägsen plats men avstånden på vår jord krymper och vårt land har ett intresse av att ha goda förbindelser med alla folk det var med tillfredsställelse jag i somras erfor att handeln mellan sverige och de krigshärjade nigeria åter började komma igång särskilt positivt uttryckte man sig från nigerianskt håll över att den förslitna fordonsparken kunde börja byggas upp med hjälp av ett fördelaktigt köp av svenska bussar så mycket mer beklagligt var det då att så småningom få höra om transaktionens karaktär och de bekymmer svenska produkter våldat i ett land som redan brottas med många svårigheter ingen svensk lag hindrar enskilda svenska företag att göra affärer utomlands som skadar vårt anseende men när man i pressen läser att svenska officiella institutioner i detta fall försvarets fabriksverk och akellagets svensk bilprovning spelat en roll i en sådan affär blir man orolig och styrdesutan måste en utlänning med begränsade informationsmöjligheter när det gäller svenska förhållanden ställa sig frågan om sverige som land varit inblandad i det hela önskan och förklarhet i detta och ge offentlighet åt ett positivt klarläggande har dikterat min intepelation det är därför med tillfredsställelse jag noterar statsrådet nordlings försäkran om ärendets riktiga handläggning i berörda instanser det bör också vara värde för sveriges renomé att en representant för svensk bilprovning hjälpt till att klarlägga situationen inför undersökningskommissionen i lagos skadan är skedd och de svenska bussarna har blivit ett negativt begrepp men förtroendet för sverige som land och industrination kan återställas jag ber än en gång här talman få tacka försvaret sjuttionio | 4,279.663 | 4,498.848 | 1928-11-23 | 2000-12-27 | 0.795143 | 0.68655 | 4 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-BY5uxHY35n98Ga84wtwiBp | prot-1970-höst-fk--46 | 1 | [
"1970-12-15",
"1970-12-16"
] | Kjell-Olof Feldt | i-QSBS4dqtsRDzm8fcNNRFaC | i-QSBS4dqtsRDzm8fcNNRFaC | 0805977157102 | Socialdemokraterna | Dalarnas läns valkrets | budgetminister, ledamot, löneminister, ekonomiminister, Statsministerns ställföretädare, finansminister, minister för nordiskt samarbete, handelsminister | man | 4,614.456706 | 4,659.787776 | 45.33107 | Herr talman! Herr Annerås har frågat mig om jag vill redogöra för vilka skäl som ligger till grund för regeringens beslut i frågor om dispens för öppethållande inom detaljhandeln på söndagar. Jag vill begränsa svaret till den fråga som just nu är aktuell och som jag antar herr Annerås närmast åsyftar, nämligen öppethållande på söndagar för julhandel. Regeringen har nyligen efter besvär undanröjt tillstånd till öppethållande på s.k. skyltsöndag i några orter i olika delar av landet. Inte i något av dessa fall hade det tillfredsställande visats att det med hänsyn till allmänhetens intresse var påkallat att butikerna hölls öppna på söndagen. Allmänhetens julinköp kan förläggas inom ramen för den i lagen medgivna affärstiden, nämligen vardagar mellan klockan 8 och 20. | herr talman herr annerås har frågat mig om jag vill redogöra för vilka skäl som ligger till grund för regeringens beslut i frågor om dispens för öppethållande inom detaljhandeln på söndagar jag vill begränsa svaret till den fråga som just nu är aktuell och som jag antar herr annerås närmast åsyftar nämligen öppethållande på söndagar för julhandel regeringen har nyligen efter besvär undanröjt tillstånd till öppethållande på så kallad skyltsöndag i några orter i olika delar av landet inte i något av dessa fall hade det tillfredsställande visats att det med hänsyn till allmänhetens intresse var påkallat att butikerna hölls öppna på söndagen allmänhetens julinköp kan förläggas inom ramen för den i lagen medgivna affärstiden nämligen vardagar mellan klockan åtta och tjugo | härtalmanne häranner oss har jag frågat mig om jag vill redogöra för vilk vilka skäl som ligger till grund för regeringens beslut i frågor om dispens för öppethållande inom detaljhandelna på söndagar a vill begränsa svaret till den fråga som just nu är aktuell och som i antar här andra oss närmast å syftar nämligen öppethållande på söndagar för julhandel regeringen har nyligen efter besvär undanröjt tillstånd till öppethållande sså kallad skyltsöndag i några orter i olika delar av landet inte i något av dessa fall hade de tillfredsställande visats att de med hänsyn till allmänhetens intresse var påkallat att butikern hölls öppna på söndagen allmänhetens julinköp kan förläggas inom ramen för den ilagen medgivna affärstiden nämligen vardagar mellan klockan åtta och tjugo här | 4,614.526 | 4,658.402 | 1931-08-18 | null | 0.715252 | 0.956827 | 5 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-UCqgxACMYqXvGgLHKJL1A2 | prot-1970-höst-fk--46 | 2 | [
"1970-12-15",
"1970-12-16"
] | Arvid Annerås | i-HsWM4bpkJMwFcQjYcCpgmf | i-HsWM4bpkJMwFcQjYcCpgmf | null | Liberalerna | Västra Götalands läns västra valkrets, Kronobergs läns och Hallands läns valkrets | ledamot, förstakammarledamot | man | 4,670.466893 | 4,855.135823 | 184.66893 | Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Feldt för det svar som givits mig med anledning av min fråga om dispens för öppethållande inom detaljhandeln. För att ytterligare förtydliga frågan vill jag nämna att anledningen är regeringens hastigt påkomna konseljbeslut den 4 december, att samtliga detaljhandelsföretag i Göteborg skulle hållas stängda söndagen den 6 december. Det var så hastigt påkommet att länsstyrelsen, som hade gått med på öppethållandet, underrättades telegrafiskt om regeringens besked. I affärstidslagen talas om allmänhetens intresse som motiv för att bevilja dispens från lagens generella bestämmelser, och under de tre senaste åren har skyltsöndagarna med butiksöppet blivit något av en folkfest i Göteborg. Av statsrådets svar framgår att det inte tillfredsställande har visats att det med hänsyn till allmänhetens intresse var påkallat att butikerna hölls öppna på söndagen. Men att det verkligen förelåg intresse från allmänhetens sida bevisas av att man förra året måste stänga av trafiken i city. Man kan således inte klaga på intresset, utan snarare är det väl så att man här har getts bevis på att allmänheten vid enstaka tillfällen önskar söndagsöppet utöver det sedvanliga. Jag har förståelse för de fackliga organisationernas inställning i denna fråga. För de anställda innebär julhandeln en mycket hård belastning med en affärstid mellan kl. 9 och 20 alla vardagar under en ganska lång tid. Vad jag däremot inte har samma förståelse för är regeringens sätt att handlägga frågan. Lagen säger att hänsyn skall tas till allmänhetens intresse, och länsstyrelsen och drätselkammaren har därvid samma uppfattning, nämligen att sådant intresse föreligger från allmän- hetens sida och motiverar söndagsöppet. En affärstidskommitté med representanter för Köpmannaförbundet, konsumentkooperationen och varuhusgruppen å den ena sidan samt Handelstjänstemannaförbundet å den andra sidan har diskuterat dessa frågor, och vad jag kan förstå har man i princip varit enig om öppethållandet. Några svårigheter att få personalen att medverka tycks inte ha förelegat. Däremot har detta beslut åsamkat företagen ekonomiska förluster genom att företagen på ett tidigt stadium engagerat folk som de nu måste betala. Det anmärkningsvärda vid regeringens handläggning av denna fråga finner jag vara att regeringen har gått emot den kommunala beslutanderätten. Både kommunala organ och länsorgan har varit eniga om angelägenheten av att affärerna i Göteborg skulle få ha söndagsöppet, och det är väl inte vanligt att regeringen upphäver kommunala beslut som är fattade i lagens anda. | herr talman jag ber att få tacka statsrådet feldt för det svar som givits mig med anledning av min fråga om dispens för öppethållande inom detaljhandeln för att ytterligare förtydliga frågan vill jag nämna att anledningen är regeringens hastigt påkomna konseljbeslut den fyra december att samtliga detaljhandelsföretag i göteborg skulle hållas stängda söndagen den sex december det var så hastigt påkommet att länsstyrelsen som hade gått med på öppethållandet underrättades telegrafiskt om regeringens besked i affärstidslagen talas om allmänhetens intresse som motiv för att bevilja dispens från lagens generella bestämmelser och under de tre senaste åren har skyltsöndagarna med butiksöppet blivit något av en folkfest i göteborg av statsrådets svar framgår att det inte tillfredsställande har visats att det med hänsyn till allmänhetens intresse var påkallat att butikerna hölls öppna på söndagen men att det verkligen förelåg intresse från allmänhetens sida bevisas av att man förra året måste stänga av trafiken i city man kan således inte klaga på intresset utan snarare är det väl så att man här har getts bevis på att allmänheten vid enstaka tillfällen önskar söndagsöppet utöver det sedvanliga jag har förståelse för de fackliga organisationernas inställning i denna fråga för de anställda innebär julhandeln en mycket hård belastning med en affärstid mellan kl nio och tjugo alla vardagar under en ganska lång tid vad jag däremot inte har samma förståelse för är regeringens sätt att handlägga frågan lagen säger att hänsyn skall tas till allmänhetens intresse och länsstyrelsen och drätselkammaren har därvid samma uppfattning nämligen att sådant intresse föreligger från allmän hetens sida och motiverar söndagsöppet en affärstidskommitté med representanter för köpmannaförbundet konsumentkooperationen och varuhusgruppen å den ena sidan samt handelstjänstemannaförbundet å den andra sidan har diskuterat dessa frågor och vad jag kan förstå har man i princip varit enig om öppethållandet några svårigheter att få personalen att medverka tycks inte ha förelegat däremot har detta beslut åsamkat företagen ekonomiska förluster genom att företagen på ett tidigt stadium engagerat folk som de nu måste betala det anmärkningsvärda vid regeringens handläggning av denna fråga finner jag vara att regeringen har gått emot den kommunala beslutanderätten både kommunala organ och länsorgan har varit eniga om angelägenheten av att affärerna i göteborg skulle få ha söndagsöppet och det är väl inte vanligt att regeringen upphäver kommunala beslut som är fattade i lagens anda | här tarman jag ber att på tacka tasor själ för de svar som ha givit mig med anning har min fråga om dispens för uppetthållande inom detaljhanden för att ytterligare förtydliga frågan så är anlegen i den detär regeringens hastigt påkomna konsertbeslut den fjärde december de att samtliga detaljhandelsföretag i göteborg skulle hålla stängda söndagen den sjätte december och det var så hastigt påkommet att länsstyrelsen som hade gått med på uppetalandet underrättades telegrafiskt om regeringens besked om detta enligt affärstidslagen så talas ju om allmänhetens intresse som för motiv att be bevilja dispens från lagens generella bestämmelser och under de tre senaste åren så har ju sjuksöndagarna mhed butiksuppet blivit något av en folkfest i göteborg enligt statsrådets svar så har de inte tillfredsställande visats att de med hänsyn till allmänhetens intresse var påkallat med att hålla dessa butiker eller affären öppnandesundag men att allmänhetens intresse har förelegat det visas väl av att exempelvis så fick man stänga av trafiken i city och man kan sås inte klaga på det intresset utan snarare är det väl så att man här har gett bevis på att allmänheten vid enstaka tillfällen önskar söndagssutpet utöver det sedvanliga jag har förståelse för de fackliga organisationernas inställning i denna fråga för de anställda så innebär ju julhandeln en mycket hård belastning med en affärstid mellan nio och klockan tjugo alla vardagar under en ganska så lång tid jag har däremot inte samma förståelse för regeringens sätt att handlägga frågan lagen säger ju att hänsyn ska tas till allmänhetens intresse och länsstyrelsen och dräktkamman de har ju varit av samma uppfattning när det gäller detta och det är väl det som har motiverat intresset för dem och en affärsdidsökommitté med representanter för köpmannaförbundet konsumentkomperationen på varhusgruppen åh ena sidan handelstjänstemannaförbundet och den andra har ju diskuterat dessa frågor och vad jag har kunnat konstatera eller förstår så har man i princip vart eniga om uppretthållande några svårigheter för att få personalen att medverka tycks heller inte ha föreliggat men däremot så har detta beslut åsamkat företagen ekonomiska förluster genom att de på ett tidigt stadi har engagerat folk som de nu måste betala jag ser det som anmärkningsvärt att regeringen vid handläggning av denna fråga gott emot den kommunala beslutande rätte för det är ju så att både de kommunala organen ochlänsorganen har varit eniga om angelägenheten att affärerna i göteborg skulle få söndagsöppet och det är väl inte vanligt att regeringen upphäver kommunala beslut som är fattat i lagens samda jajag | 4,670.682 | 4,852.727 | 1913-08-13 | 2007-06-11 | 0.44002 | 0.984209 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-5P2JG1m934WcLKrQRri2n1 | prot-1970-höst-fk--46 | 3 | [
"1970-12-15",
"1970-12-16"
] | Kjell-Olof Feldt | i-QSBS4dqtsRDzm8fcNNRFaC | i-QSBS4dqtsRDzm8fcNNRFaC | 0805977157102 | Socialdemokraterna | Dalarnas läns valkrets | budgetminister, ledamot, löneminister, ekonomiminister, Statsministerns ställföretädare, finansminister, minister för nordiskt samarbete, handelsminister | man | 4,867.173175 | 4,975.730051 | 108.556876 | Herr talman! Jag vill till herr Annerås endast säga att av de handlingar som förefanns i målet och av de upplysningar som kunde inhämtas framgår att det allmänna intresset var mycket svagt. Allmänhetens intresse må ur Göteborgs detaljhandels synpunkt kunna definieras ganska snävt, men det allmänna intresset som lagen talar om kunde jag inte återfinna någonstans i de handlingar som åberopades. I det kommunala organ som fattade beslutet om öppethållande fanns det inte någon allmän mening om att detta var ett allmänt intresse. Det rådde alltså oenighet i drätselkammaren, där minoriteten reserverade sig mot beslutet. Den hastighet varmed beslutet fattades berodde på att länsstyrelsen beslutade på ett så sent stadium att besvären kom in till handelsdepartementet under tisdagen. Ärendet hade behandlats så skyndsamt som möjligt av det förbund som anförde besvären. Beslutet kunde sedan inte fattas förrän i fredagens konselj. Men vi gjorde allt som stod i vår makt för att i tid underrätta köpmännen i Göteborg om detta. Jag kan hålla med herr Annerås om att det är ett delikat uppdrag och en delikat hantering när det gäller dispenser från affärstidslagen. En utredning arbetar med denna fråga, och det är min förhoppning att vi skall komma fram till en lösning som gör det lättare att i framtiden tillgodose både det allmänna intresset och de anställdas intresse av rimliga arbetstider och rimlig ersättning för sitt arbete. | herr talman jag vill till herr annerås endast säga att av de handlingar som förefanns i målet och av de upplysningar som kunde inhämtas framgår att det allmänna intresset var mycket svagt allmänhetens intresse må ur göteborgs detaljhandels synpunkt kunna definieras ganska snävt men det allmänna intresset som lagen talar om kunde jag inte återfinna någonstans i de handlingar som åberopades i det kommunala organ som fattade beslutet om öppethållande fanns det inte någon allmän mening om att detta var ett allmänt intresse det rådde alltså oenighet i drätselkammaren där minoriteten reserverade sig mot beslutet den hastighet varmed beslutet fattades berodde på att länsstyrelsen beslutade på ett så sent stadium att besvären kom in till handelsdepartementet under tisdagen ärendet hade behandlats så skyndsamt som möjligt av det förbund som anförde besvären beslutet kunde sedan inte fattas förrän i fredagens konselj men vi gjorde allt som stod i vår makt för att i tid underrätta köpmännen i göteborg om detta jag kan hålla med herr annerås om att det är ett delikat uppdrag och en delikat hantering när det gäller dispenser från affärstidslagen en utredning arbetar med denna fråga och det är min förhoppning att vi skall komma fram till en lösning som gör det lättare att i framtiden tillgodose både det allmänna intresset och de anställdas intresse av rimliga arbetstider och rimlig ersättning för sitt arbete | jajag har till andraos bara härtalman att säga att av de handlingar som förefanns i målet och av de upplysningar som kunde inhämtas så fanns det mycket svaga spår av ett allmänt intresse allmänhetens intresse må hur göteborgs detaldhande synpunkt kunnha definieras ganska snävt men det allmänna intresset som lagen talade om kunde jag inte återfinna någonstans i de handlingar som uberopades sedan såfanns det i det kommunala organ som fattade beslutet om öppethålandet inte en allmän mening om att detta var ett annat intresse det var alltså oenighet i rättsellkammaren där minoriteten reserverade sig mot beslutet och när det gäller den hastighet varmed beslutet fattades så berodde det på att länsstyrelsens beslut fattades på ett så sent stadium så besvären kom in i handelsdepartementet de hade då behandlats så skyndsamt som möjligt av de förbund som som anförde besvären så att de kom in under tisdagen och beslutet kunde ju inte fattas förrän i fredagens koncelj men vi gjorde allt som stod i vår makt för att i tid underrätta köpmännen i göteborg om detta sedan kan jag hålla med är andraås om ligger bakom frågan att detta är ett delikat uppdrag och en delikat hantering när det gäller dispanser ifrån affärstigslagen vi har en utredning som sitter och arbetar på den här frågan och det är min förhoppning att vi ska komma till en lösning som gör det lättare att i framtiden tillgodose både det allmänna intresset och de anställdas intresse av rimliga arbetstider och rimlig ersättning för sitt arbete aevaraaaöevee | 4,871.233 | 4,973.802 | 1931-08-18 | null | 0.53666 | 0.928483 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-6vJwDsbcg2aggWkBZViTLp | prot-1970-höst-fk--46 | 4 | [
"1970-12-15",
"1970-12-16"
] | Sven Aspling | i-6yryP5FsumcdXgD5cb8aDF | i-6yryP5FsumcdXgD5cb8aDF | null | Socialdemokraterna | Dalarnas läns valkrets, Göteborgs kommuns valkrets, Värmlands läns valkrets | ledamot, socialminister, förstakammarledamot | man | 5,004.660441 | 5,155.118846 | 150.458404 | kontraceptivforskningen inom WHO och Karolinska institutet, och nu yttrade: Herr talman! Herr Björk har frågat om jag kan lämna en närmare redogörelse för hur långt de förhandlingar framskridit, som syftar till att främja kontraceptivforskningen genom samarbete mellan Världshälsoorganisationen (WHO) och Karolinska institutet. Jag vill först nämna, att en allmänmedicinsk forskargrupp med inriktning mot ämnesområdet fortplantningens endokrinologi inrättades den 1 juli 1967 med placering vid Karolinska sjukhuset. Gruppen leds av professorn hos statens medicinska forskningsråd Egon Diczfalusy. Forskargruppen har i dagarna fått nya lokaler i en nybyggnad vid Karolinska sjukhuset. Våren 1969 förelåg ett förslag om inrättande av ett internationellt forskningsråd inom = familjeplaneringens område, som skulle på visst sätt anknytas till Karolinska institutet. Vid de fortsatta kontakterna med WHO förde organisationen fram önskemål om ett närmare samarbete i frågan och före- slog att professor Diczfalusys forskningsenhet skulle bli ett av WHO:s forskningsoch = utbildningscentra, nämligen ett första World Health Organization Research and Training Centre on Human Reproduction. Detta skulle sedan kunna utgöra en bas för den framtida utbyggnaden av WHO:s verksamhet inom familjeplaneringen. WHO:s förslag får ses som ett resultat av de svenska insatserna på familjeplaneringens område, och en överenskommelse om forskningsarbetet har nu utformats mellan WHO och Karolinska institutet. Därigenom är forskningsenheten sedan den 1 december 1970 ett sådant forskningsoch utbildningscentrum som jag förut nämnt. En särskild grupp inom WHO, vari bl.a. professorerna Bergström och Diczfalusy ingår, utreder för närvarande forskningen inom familjeplaneringens område och kommer att under våren 1971 lägga fram förslag om en framtida breddning och utveckling av densamma. Kostnaderna för utredningen bestrids av SIDA, som också ekonomiskt stöder såväl forskningen som utbildningen av forskare från andra länder vid det nya centret. | kontraceptivforskningen inom who och karolinska institutet och nu yttrade herr talman herr björk har frågat om jag kan lämna en närmare redogörelse för hur långt de förhandlingar framskridit som syftar till att främja kontraceptivforskningen genom samarbete mellan världshälsoorganisationen who och karolinska institutet jag vill först nämna att en allmänmedicinsk forskargrupp med inriktning mot ämnesområdet fortplantningens endokrinologi inrättades den ett juli etttusen niohundrasextiosju med placering vid karolinska sjukhuset gruppen leds av professorn hos statens medicinska forskningsråd egon diczfalusy forskargruppen har i dagarna fått nya lokaler i en nybyggnad vid karolinska sjukhuset våren etttusen niohundrasextionio förelåg ett förslag om inrättande av ett internationellt forskningsråd inom familjeplaneringens område som skulle på visst sätt anknytas till karolinska institutet vid de fortsatta kontakterna med who förde organisationen fram önskemål om ett närmare samarbete i frågan och före slog att professor diczfalusys forskningsenhet skulle bli ett av whos forskningsoch utbildningscentra nämligen ett första world health organization research and training centre on human reproduction detta skulle sedan kunna utgöra en bas för den framtida utbyggnaden av whos verksamhet inom familjeplaneringen whos förslag får ses som ett resultat av de svenska insatserna på familjeplaneringens område och en överenskommelse om forskningsarbetet har nu utformats mellan who och karolinska institutet därigenom är forskningsenheten sedan den ett december etttusen niohundrasjuttio ett sådant forskningsoch utbildningscentrum som jag förut nämnt en särskild grupp inom who vari bland annat professorerna bergström och diczfalusy ingår utreder för närvarande forskningen inom familjeplaneringens område och kommer att under våren etttusen niohundrasjuttioett lägga fram förslag om en framtida breddning och utveckling av densamma kostnaderna för utredningen bestrids av sida som också ekonomiskt stöder såväl forskningen som utbildningen av forskare från andra länder vid det nya centret | här talman härbjörk har frågat om jag kan lämna en närmare redogörelse för hur långt de förhandlingar framskridit som syftar till att främja kontrazeptiforskningen genom samarbete mellan världshälsoorganisationen och karolinska institutet jag vill först nämna att en allmänmedicinsk forskningsgrupp med inriktning mot ämnesområdet fortplantningens endå krinologi inrättades den första juli nittonhundrasextiosju med placering vid karolinska sjukhuset gruppen leds av professorn hos statens medicinska forskningsråd egon disfalosi forskargruppen har i dagarna fått nya lokaler i en nybyggnad vid karolinska sjukhuset våren nittonhundrasextionio förelåg ett förslag om inrättandet av en internationellt ett internationellt forskningsråd inom familjeplaneringens område som skulle på viss sätt anknytas till karolinska institutet vid de fortsatta kontakterna med världshälsoorganisationen förde organisationen fram önskemål om ett närmare samarbete i frågan och föreslog att professor disfalosis forskningsenhet skulle bli ett vehooforsknings och utbildningscentra nämligen ett första wordhävsorganisasion reserte en trainingscenter onjumen reproduktion detta skulle sedan kunna utgöra en bas för den framtida utbyggnaden av vehoos verksamhet inom familjeplaneringen veoos förslag får ses som ett resultat av de svenska insatserna på familjeplaneringens område och en överenskommelse om forskningsarbetet har nu utformats mellan vehoo och karolinska institutet därigenom är forskningsenheten sedan den första december nittonhundrasjuttio ett sådant forsknings och utbildningscentrum som jag förut nämnt en särskild grupp inom veo var i bland annat professorerna bergström och disfalose ingår utreder för närvarande forskningen inom familjeplaneringens område och kommer att under våren nittonhundrasjuttioett lägga fram förslag om en framtida breddning och utveckling av densamma kostnaderna för utredningen bestrivs av sida som också ekonomiskt stöder såväl forskningen som utbildningen av forskare från andra länder vid det nya centrat här | 4,973.042 | 5,154.113 | 1912-08-28 | 2000-02-06 | 0.66159 | 0.861422 | 3 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-FtYo2hDBxZhhfQGJDNvcQ | prot-1970-höst-fk--46 | 5 | [
"1970-12-15",
"1970-12-16"
] | Kaj Björk | i-MeXvsK7yXnvLwkvhiu6BrW | i-MeXvsK7yXnvLwkvhiu6BrW | null | Socialdemokraterna | Göteborgs kommuns valkrets | ledamot, andrakammarledamot, förstakammarledamot | man | 5,169.108659 | 5,290.534805 | 121.426146 | Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret på min interpellation. Jag föreställer mig att svaret rentav har ett visst nyhetsvärde. Riksdagen har ju under ett flertal år visat intresse för forskning på familjeplaneringens område. Olika propåer har framförts i sammanhanget, och statsutskottets första avdelning har för sin del hänvisat till de överväganden som uppgivits pågå kring vissa speciella insatser inom denna sektor. Det är glädjande att förhandlingarna nu har lett till ett resultat. Jag skall göra några små kommentarer till gången av det hela. För det första har frågan, såvitt jag förstår, en något längre förhistoria än vad som framgått av socialministerns svar. För det andra förefaller det mig som om statsutskottet under de år frågan varit aktuell har blivit något knapphändigt informerat om vad som varit på gång. Detta är nu historia; saken är klar. Även statsutskottets första avdelning går till historien. Man kan bara glädja sig över att de svenska insatserna på familjeplaneringens område i och med det steg som nu tas kanske i högre grad än tidigare läggs på forskningssidan, vilket jag tror i och för sig innebär en riktig utveckling. Herr talman! Jag tackar än en gång för svaret. | herr talman jag ber att få tacka socialministern för svaret på min interpellation jag föreställer mig att svaret rentav har ett visst nyhetsvärde riksdagen har ju under ett flertal år visat intresse för forskning på familjeplaneringens område olika propåer har framförts i sammanhanget och statsutskottets första avdelning har för sin del hänvisat till de överväganden som uppgivits pågå kring vissa speciella insatser inom denna sektor det är glädjande att förhandlingarna nu har lett till ett resultat jag skall göra några små kommentarer till gången av det hela för det första har frågan såvitt jag förstår en något längre förhistoria än vad som framgått av socialministerns svar för det andra förefaller det mig som om statsutskottet under de år frågan varit aktuell har blivit något knapphändigt informerat om vad som varit på gång detta är nu historia saken är klar även statsutskottets första avdelning går till historien man kan bara glädja sig över att de svenska insatserna på familjeplaneringens område i och med det steg som nu tas kanske i högre grad än tidigare läggs på forskningssidan vilket jag tror i och för sig innebär en riktig utveckling herr talman jag tackar än en gång för svaret | här talman jag ber att få tacka socialministern för hans svar på min interpelation jag föreställer mig att svaret rent av har ett visst nyhetsvärde det förhåller sig ju så att riksdagen under ett flertal år har visat intresse för forskning på familjeplaneringens område olika propåer har framförts i sammanhanget och statsutskottets första avdelning har för sin del då hänvisat till de överväganden som har uppgetts pågå kring vissa speciella insatser inom den här sektorn det är glädjande att förhandlingarna nu lett till ett resultat oom jag ska göra någon några små kommentarer till gången av det hela så är det kanske för det första att man att frågan såvitt jag förstår har en något längre förhistoria än vad som framgått av socialministerns svar för det andra att det förefaller mig som om statsutskottet under de år detta varit aktuellt blivit något knapphändigt informerad om vad som var på gång men detta är ju nu historia saken är klar statsutskottets första avdelning går också till historien man kan bara glädja sig över att de svenska insatserna på familjeplaneringens område i och med de steg som nu tas kanske i högre grad än tidigare läggs på forskningssidan vilket jag tror i och för sig är en riktig utveckling jag tackar återigen försvaret här | 5,170.708 | 5,288.152 | 1918-12-25 | 2014-09-30 | 0.597142 | 0.956991 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-VkAYQyp3Z1mtkdZqj5sN87 | prot-1970-höst-fk--46 | 6 | [
"1970-12-15",
"1970-12-16"
] | Bertil Löfberg | i-9oymRiJJCuDafQz6ywVqQ4 | i-9oymRiJJCuDafQz6ywVqQ4 | null | Socialdemokraterna | Gävleborgs läns valkrets | ledamot, löneminister | man | 5,310.959253 | 5,451.570458 | 140.611205 | Herr talman! Fru Florén-Winther har frågat mig dels om jag är beredd att medverka till att effekterna av pensionssamordningen mildras för statsanställda änkor efter statstjänstemän, dels om jag vill upplysa kammaren om vilka åtgärder statsanställda änkor efter statstjänstmän kan vidta för att erhålla även icke samordningsbar pension. icke-statlig egenpensionsförmån regleras i 7 8 5 mom. statens allmänna tjänstepensionsreglemente. Samordningen sker enligt huvudregeln på så sätt att familjepensionsförmånen minskas med en fjärdedel när egenpensionsförmån utgår samtidigt. Pensionsreglementet är utfärdat av Kungl. Maj:t men har tillkommit efter överenskommelse med de statsanställdas huvudorganisationer. Eventuella sakändringar i reglementet förutsätter en ny överenskommelse med organisationerna. Som svar på fru Florén-Winthers första fråga vill jag meddela att statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer nyligen tillsatt en arbetsgrupp som har till uppgift att undersöka om bestämmelserna i pensionsreglementet kan förenklas. Den av interpellanten åsyftade samordningsregeln kan härvid väntas komma upp till diskussion mellan parterna. De ändringar som på senare år gjorts i reglementet har tillkommit på framställning av avtalsverket efter överenskommelse med personalorganisationerna. Jag finner det därför nödvändigt att avvakta parternas samlade bedömning av pensionsreglementets olika regler. Som svar på fru Florén-Winthers andra fråga vill jag nämna att Kungl. Maj:t har möjlighet att dispensera från de föreskrifter som reglerar samordningen. Med begagnande av denna möjlighet har Kungl. Maj:t lämnat en allmän dispens, som är beroende av den familjepensionsberättigade änkans totala ekonomiska situation. Den dispensen medför i vissa fall att änkan får uppbära oreducerad familjepensionsförmån trots att hon har rätt till egenpensionsförmån. | herr talman fru florénwinther har frågat mig dels om jag är beredd att medverka till att effekterna av pensionssamordningen mildras för statsanställda änkor efter statstjänstemän dels om jag vill upplysa kammaren om vilka åtgärder statsanställda änkor efter statstjänstmän kan vidta för att erhålla även icke samordningsbar pension ickestatlig egenpensionsförmån regleras i sjuttioåtta fem mom statens allmänna tjänstepensionsreglemente samordningen sker enligt huvudregeln på så sätt att familjepensionsförmånen minskas med en fjärdedel när egenpensionsförmån utgår samtidigt pensionsreglementet är utfärdat av kunglig majestät men har tillkommit efter överenskommelse med de statsanställdas huvudorganisationer eventuella sakändringar i reglementet förutsätter en ny överenskommelse med organisationerna som svar på fru florénwinthers första fråga vill jag meddela att statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer nyligen tillsatt en arbetsgrupp som har till uppgift att undersöka om bestämmelserna i pensionsreglementet kan förenklas den av interpellanten åsyftade samordningsregeln kan härvid väntas komma upp till diskussion mellan parterna de ändringar som på senare år gjorts i reglementet har tillkommit på framställning av avtalsverket efter överenskommelse med personalorganisationerna jag finner det därför nödvändigt att avvakta parternas samlade bedömning av pensionsreglementets olika regler som svar på fru florénwinthers andra fråga vill jag nämna att kunglig majestät har möjlighet att dispensera från de föreskrifter som reglerar samordningen med begagnande av denna möjlighet har kunglig majestät lämnat en allmän dispens som är beroende av den familjepensionsberättigade änkans totala ekonomiska situation den dispensen medför i vissa fall att änkan får uppbära oreducerad familjepensionsförmån trots att hon har rätt till egenpensionsförmån | här talman fru floren vinter har frågat mig dels om jag är beredd att medverka till att effekterna av pensionssamordningen mildras för statsanställda änkor efter statstjänstemän dels om jag vill upplysa kammaren om vilka åtgärder statsanställda änkor efter statstjänstemän kan vidta för att ärhålla även icke samordningsbar pension fråga om samordning av statlig familjepensionsförmån med statlig eller icke statlig egenpensionsförmån regleras i sjundeparagrafen femte momentet statens allmänna tjänstepensionsreglemente samordningen sker enligt huvudregeln på sätt att familjepensionsförmånen minskas med en fjärdedel när egenpensionsförmån utgår samtidigt pensionsreglementet är utfärdat av kunglig majt men har tillkommit efter överenskommelse med de statsanställdas huvudorganisationer eventuella sakändringar i reglementet förutsätter en ny överenskommelse med organisationerna som svar på fru floren vinters första fråga vill jag meddela att statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer nyligen tillsatt en arbetsgrupp som har till uppgift att undersöka om bestämmelserna i pensionsreglementet kan förenklas den av interpelanten åsyftade samordningsregeln kan härvid väntas komma upp till diskussion mellan parterna de ändringar som på senare år gjorts i reglementet har tillkommit på framställning av avtalsverket efter överenskommelse med personalorganisationerna jag finner det därför nödvändigt att avvakta parternas samlade bedömning av pensionsreglementets olika regler som svar på fru floren vinters andra fråga vill jag nämna att kunglig maj ta möjlighet att dispansera från de föreskrifter som reglerar samordningen med begagnad av denna möjlighet har kungen majt lämnat en allmän dispens som är beroende av den familjepensionsberättigade änkans totala ekonomiska situation den dispensen medför i vissa fall att änkan får uppbära oreducerad familjepensionsförmån trots att hon har rätt till egenpensionsförmån här | 5,315.239 | 5,451.428 | 1923-08-06 | 1997-07-06 | 0.791198 | 0.958726 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-VKedsg154qer1eWL4xmdPw | prot-1970-höst-fk--46 | 7 | [
"1970-12-15",
"1970-12-16"
] | Ethel Florén-Winther | i-AyLtPYUtfuc83nLoJEwQj4 | i-AyLtPYUtfuc83nLoJEwQj4 | null | Moderaterna | förstakammarledamot | woman | 5,466.816638 | 6,254.117148 | 787.300509 | Herr talman! Först av allt ber jag att få tacka statsrådet Löfberg för svaret på min interpellation om statsanställda — änkors <samordningsproblem Min första fråga var ju om statsrådet ville medverka till att samordningseffekterna mildras för statsanställda änkor efter statstjänstemän. Med anledning av denna fråga har statsrådet nu redovisat, att statens avtalsverk och de statsanställdas organisationer tillsatt en arbetsgrupp, som skall göra en översyn av pensionsreglementets förenkling, varvid statsrådet anmäler att en översyn skall komma till stånd också över det av mig upptagna samordningsproblemet. Statsrådet finner det nu viktigt att avvakta vad parterna kommer fram till. Låt mig, herr talman, ändå ge herr statsrådet några synpunkter med på vägen, när han skall invänta att det påbörjade utredningsarbetet slutföres innan han ger sitt stöd åt en rättvisare ordning för framtiden. För det första kan vi konstatera, att alla är överens om att pensionen är en trygghet som man hela livet själv spar ihop till, lika med en s.k. innestående lön. För det andra kan vi konstatera att man när det gäller samordningsprinciper mellan olika typer av egenpension, statspension, ATP, folkpension, pensionstillskott och övriga socialförsäkringsförmåner har varit överens om en s.k. bruttopensionsprincip. Statens personalpensionsverk brukar ju informera om vad som gäller, och jag vill citera vad verket framhåller för dem som står i beredskap att gå i pension: ”Genom tillkomsten av ATP och utbyggnaden av folkpensioneringen kan man icke på samma schablonmässiga sätt som tidigare fastställa storleken av de totala förmåner som vid varje tillfälle skall utgå i form av statlig pension och socialförsäkringsförmåner. Den statliga pensionen och socialförsäkringsförmånerna måste ses som en enhet och skall tillsammans bilda den totalpension, som kallas bruttopension. Bruttopensionens storlek står i direkt förhållande till den På ett annat ställe i samma informations-PM står att genom nuvarande bruttopensionssystem är statspensionären sålunda vid varje tillfälle garanterad att erhålla minst sin bruttopension, oavsett om folkpension eller övriga socialförsäkringsförmåner utgår eller ej. Detta gäller alltså alla statsanställda, oavsett om de är män eller kvinnor. Vi kommer då till en tredje punkt som det också finns anledning att rikta uppmärksamheten på, och det är när familjepensionsförmånerna kommer in som ett led i pensionsvillkoren. Allmänna «=: familjepensionsreglementet är från 1936 och alltså ganska gammalt. Om några kompletteringar skett på den här punkten har jag inte kunnat utröna. Där står i alla fall att änkepensioner finns men inte änklingspensioner, och det vet vi ju alla. Vi vet också att änkepension är bara en del av pensionen. Om den avlidne dessutom efterlämnar hustru i ett tidigare äktenskap blir pensionen uppdelad yvtterligare. Vidare förkommer barnpensioner, som också är delar av egen pension. Familjepensionerna har utgjort en efterlevandetrygghet «därigenom =: att kvinnor och barn haft del i männens lön inte bara under livstiden utan också om dödsfall inträffar. Familjepensionen har kanske till och med varit den enda ekonomiska tryggheten och därmed oerhört betydelsefull i resonemangen kring de statsanställdas förmåner. Det måste vara felaktigt att när det gäller kvinnor med egen inarbetad pension — med denna goda princip som utgångspunkt — anse deras änkepensionsdel vara utslagsgivande vid en samordning i ett bruttopensionssystem. Detta måste — även om statsrådet har åberopat att den konstruktionen av samordningen är avtalsbaserad — upp- fattas som rent diskriminerande mot de statsanställda änkor som varit gifta med en statsanställd man. Även änklingspensionen, som nu är under utredning, bör i detta sammanhang av statsrådet uppmärksammas och förverkligas. Mig veterligt förekommer inga sådana här samordningsprinciper när det gäller änkepensionen på vare sig det kommunala eller det privata området, och även det gör att denna fråga måste ses över på ett förståndigt sätt, då ju samordningsprinciper också mellan statliga och andra pensioner i framtiden måste vara av godo. Låt mig också, herr talman, peka på att samordningsprinciperna behöver granskas även ur en rad andra synpunkter. En sådan här samordning drar med sig vissa konsekvenser. Änkepensionen samordnas, och folkpensionen samordnas, men när det finns en egenpension med i bilden kan pensionsförmånerna bli helt annorlunda. Jag tänker bland annat på att bostadstillägget åt pensionärer kan komma att påverkas i negativ riktning av att samordning har förekommit. Jag skall ta ett exempel för att belysa en situation som kan behöva granskas. Jag tar exemplet från Stockholm. Där fastställs det kommunala bostadsbidraget på så sätt att till folkpensionen läggs 2000 kronor. Låt oss säga att folkpensionen är 5760 kronor. Vi är då uppe i 7 760 kronor per år. Detta belopp dras av från den totala inkomsten. Har man 14 000 kronor per år totalt i pension, gör det 14000 kronor minus 7760 kronor; kvar blir 6 240 kronor. Om hyran överstiger hälften av detta belopp, dvs. 3120 kronor, betalar kommunen det överskjutande beloppet i bostadsbidrag. Om vi tar en statstjänaränka med 14 000 kronor i pension, med folkpensionsdelen 2800 kronor plus de 2000 kronorna i bostadstillägg, så är vi uppe i 4800 kronor. 14000 kronor minus 4 800 kronor gör att 9200 kronor blir kvar. Hälften av detta belopp blir 4600 kronor. Hon får alltså inget bostadsbidrag förrän hyran överstiger 4600 kronor — det är ju en rätt hög hyra — i förhållande till att pensionsinkomsten är 14 000 kronor. En jämförelse bör här göras med en privatanställds änka. Bostadsbidraget till pensionärerna är ju förbundet med folkpensionens storlek. är den också samordnad och utgör en mindre del, ger detta ett visst utslag. För en statsanställds änka är folkpensionsdelen alltid bara en mindre del av den vanliga folkpensionen. Hennes bostadsbidrag beräknas alltså efter helt andra grunder, vilket ställer henne i en avsevärt sämre situation. Ser vi på de båda pensionärerna — den statsanställda och den privatanställda — som har samma belopp i pension per år, 14 000 kronor, kan vi konstatera att änkan som har haft en man i statstjänst inte får något bostadsbidrag, medan den privatanställdes änka får det. Detta är en sak som bör tas upp till speciell granskning när samordningsfrågorna diskuteras. Det är ett delproblem, men ett väsentligt delproblem, framför allt i de kommuner där hyrorna är höga, så höga att våra pensionärer har svårt att klara dem. Vi vet att det i kommunerna görs mycket för att skaffa fram goda pensionärsbostäder, men kostnaderna för dem är dryga. Jag kan alltså av interpellationssvaret konstatera att jag kommit en liten bit på väg i vad avser min första fråga i interpellationen genom att statsrådet i dag har åberopat den pågående utredningen och också sagt sig vilja avvakta dess resultat. Jag har tyckt mig utläsa av svaret att det bakom statsrådets formulering finns en positiv handlingsvilja och att statsrådet är beredd att vidtaga åtgärder. När det gäller den sista frågan jag ställde — huruvida statstjänstemännen skulle kunna få möjlighet att redan nu erhålla en icke samordningsbar pension — åberopar statsrådet Kungl. Maj:ts dispensföreskrifter, enligt vilka en allmän dispens kan ges i anledning av änkans totala ekonomiska situation. Denna dispensföreskrift är, efter vad jag kan uppfatta, formulerad på ett mycket lösligt sätt. Det kan också betyda att tillämpningen blir besvärlig i det enskilda fallet. Dessutom innebär inte föreskrifterna att en person som är berörd av dem automatiskt får information om detta i informationspromemorian. Jag har åtminstone i den pensionspromemoria som går från statens pensionsverk inte kunnat hitta någonting därom. Det förhållandet kan bidra till att dispensförfarandet är ytterst litet känt, vilket blir till förfång för många som önskar ha möjlighet att ansöka om dispens. Till slut, herr talman, vill jag redan i dag till herr statsrådet föra fram synpunkten att man — när denna utredning lagt fram sitt resultat, vilket jag utgår från kommer att gå i positiv riktning och vara till hjälp för de änkor det här är fråga om — kanske också bör lägga in en bestämmelse om retroaktivitet. Detta problem har under senare år, med många kvinnor i statstjänst som berörs av dessa bestämmelser, blivit av tämligen stor betydelse. Jag har i interpellationen betonat hur viktigt det är att vi på detta område — som rent tekniskt är av komplicerad natur och som består av en rad olika led — försöker skaffa inte bara ett lättillgängligt avtal utan också informationer som är lättillgängliga för den enskilde pensionstagaren. Jag vill än en gång understryka detta. | herr talman först av allt ber jag att få tacka statsrådet löfberg för svaret på min interpellation om statsanställda änkors samordningsproblem min första fråga var ju om statsrådet ville medverka till att samordningseffekterna mildras för statsanställda änkor efter statstjänstemän med anledning av denna fråga har statsrådet nu redovisat att statens avtalsverk och de statsanställdas organisationer tillsatt en arbetsgrupp som skall göra en översyn av pensionsreglementets förenkling varvid statsrådet anmäler att en översyn skall komma till stånd också över det av mig upptagna samordningsproblemet statsrådet finner det nu viktigt att avvakta vad parterna kommer fram till låt mig herr talman ändå ge herr statsrådet några synpunkter med på vägen när han skall invänta att det påbörjade utredningsarbetet slutföres innan han ger sitt stöd åt en rättvisare ordning för framtiden för det första kan vi konstatera att alla är överens om att pensionen är en trygghet som man hela livet själv spar ihop till lika med en så kallad innestående lön för det andra kan vi konstatera att man när det gäller samordningsprinciper mellan olika typer av egenpension statspension atp folkpension pensionstillskott och övriga socialförsäkringsförmåner har varit överens om en så kallad bruttopensionsprincip statens personalpensionsverk brukar ju informera om vad som gäller och jag vill citera vad verket framhåller för dem som står i beredskap att gå i pension genom tillkomsten av atp och utbyggnaden av folkpensioneringen kan man icke på samma schablonmässiga sätt som tidigare fastställa storleken av de totala förmåner som vid varje tillfälle skall utgå i form av statlig pension och socialförsäkringsförmåner den statliga pensionen och socialförsäkringsförmånerna måste ses som en enhet och skall tillsammans bilda den totalpension som kallas bruttopension bruttopensionens storlek står i direkt förhållande till den på ett annat ställe i samma informationspm står att genom nuvarande bruttopensionssystem är statspensionären sålunda vid varje tillfälle garanterad att erhålla minst sin bruttopension oavsett om folkpension eller övriga socialförsäkringsförmåner utgår eller ej detta gäller alltså alla statsanställda oavsett om de är män eller kvinnor vi kommer då till en tredje punkt som det också finns anledning att rikta uppmärksamheten på och det är när familjepensionsförmånerna kommer in som ett led i pensionsvillkoren allmänna familjepensionsreglementet är från etttusen niohundratrettiosex och alltså ganska gammalt om några kompletteringar skett på den här punkten har jag inte kunnat utröna där står i alla fall att änkepensioner finns men inte änklingspensioner och det vet vi ju alla vi vet också att änkepension är bara en del av pensionen om den avlidne dessutom efterlämnar hustru i ett tidigare äktenskap blir pensionen uppdelad yvtterligare vidare förkommer barnpensioner som också är delar av egen pension familjepensionerna har utgjort en efterlevandetrygghet därigenom att kvinnor och barn haft del i männens lön inte bara under livstiden utan också om dödsfall inträffar familjepensionen har kanske till och med varit den enda ekonomiska tryggheten och därmed oerhört betydelsefull i resonemangen kring de statsanställdas förmåner det måste vara felaktigt att när det gäller kvinnor med egen inarbetad pension med denna goda princip som utgångspunkt anse deras änkepensionsdel vara utslagsgivande vid en samordning i ett bruttopensionssystem detta måste även om statsrådet har åberopat att den konstruktionen av samordningen är avtalsbaserad upp fattas som rent diskriminerande mot de statsanställda änkor som varit gifta med en statsanställd man även änklingspensionen som nu är under utredning bör i detta sammanhang av statsrådet uppmärksammas och förverkligas mig veterligt förekommer inga sådana här samordningsprinciper när det gäller änkepensionen på vare sig det kommunala eller det privata området och även det gör att denna fråga måste ses över på ett förståndigt sätt då ju samordningsprinciper också mellan statliga och andra pensioner i framtiden måste vara av godo låt mig också herr talman peka på att samordningsprinciperna behöver granskas även ur en rad andra synpunkter en sådan här samordning drar med sig vissa konsekvenser änkepensionen samordnas och folkpensionen samordnas men när det finns en egenpension med i bilden kan pensionsförmånerna bli helt annorlunda jag tänker bland annat på att bostadstillägget åt pensionärer kan komma att påverkas i negativ riktning av att samordning har förekommit jag skall ta ett exempel för att belysa en situation som kan behöva granskas jag tar exemplet från stockholm där fastställs det kommunala bostadsbidraget på så sätt att till folkpensionen läggs tvåtusen kronor låt oss säga att folkpensionen är femtusen sjuhundrasextio kronor vi är då uppe i sjutusen sjuhundrasextio kronor per år detta belopp dras av från den totala inkomsten har man fjortontusen kronor per år totalt i pension gör det fjortontusen kronor minus sjutusen sjuhundrasextio kronor kvar blir sextusen tvåhundraförtio kronor om hyran överstiger hälften av detta belopp det vill säga tretusen etthundratjugo kronor betalar kommunen det överskjutande beloppet i bostadsbidrag om vi tar en statstjänaränka med fjortontusen kronor i pension med folkpensionsdelen tvåtusen åttahundra kronor plus de tvåtusen kronorna i bostadstillägg så är vi uppe i fyratusen åttahundra kronor fjortontusen kronor minus fyratusen åttahundra kronor gör att niotusen tvåhundra kronor blir kvar hälften av detta belopp blir fyratusen sexhundra kronor hon får alltså inget bostadsbidrag förrän hyran överstiger fyratusen sexhundra kronor det är ju en rätt hög hyra i förhållande till att pensionsinkomsten är fjortontusen kronor en jämförelse bör här göras med en privatanställds änka bostadsbidraget till pensionärerna är ju förbundet med folkpensionens storlek är den också samordnad och utgör en mindre del ger detta ett visst utslag för en statsanställds änka är folkpensionsdelen alltid bara en mindre del av den vanliga folkpensionen hennes bostadsbidrag beräknas alltså efter helt andra grunder vilket ställer henne i en avsevärt sämre situation ser vi på de båda pensionärerna den statsanställda och den privatanställda som har samma belopp i pension per år fjortontusen kronor kan vi konstatera att änkan som har haft en man i statstjänst inte får något bostadsbidrag medan den privatanställdes änka får det detta är en sak som bör tas upp till speciell granskning när samordningsfrågorna diskuteras det är ett delproblem men ett väsentligt delproblem framför allt i de kommuner där hyrorna är höga så höga att våra pensionärer har svårt att klara dem vi vet att det i kommunerna görs mycket för att skaffa fram goda pensionärsbostäder men kostnaderna för dem är dryga jag kan alltså av interpellationssvaret konstatera att jag kommit en liten bit på väg i vad avser min första fråga i interpellationen genom att statsrådet i dag har åberopat den pågående utredningen och också sagt sig vilja avvakta dess resultat jag har tyckt mig utläsa av svaret att det bakom statsrådets formulering finns en positiv handlingsvilja och att statsrådet är beredd att vidtaga åtgärder när det gäller den sista frågan jag ställde huruvida statstjänstemännen skulle kunna få möjlighet att redan nu erhålla en icke samordningsbar pension åberopar statsrådet kunglig majestäts dispensföreskrifter enligt vilka en allmän dispens kan ges i anledning av änkans totala ekonomiska situation denna dispensföreskrift är efter vad jag kan uppfatta formulerad på ett mycket lösligt sätt det kan också betyda att tillämpningen blir besvärlig i det enskilda fallet dessutom innebär inte föreskrifterna att en person som är berörd av dem automatiskt får information om detta i informationspromemorian jag har åtminstone i den pensionspromemoria som går från statens pensionsverk inte kunnat hitta någonting därom det förhållandet kan bidra till att dispensförfarandet är ytterst litet känt vilket blir till förfång för många som önskar ha möjlighet att ansöka om dispens till slut herr talman vill jag redan i dag till herr statsrådet föra fram synpunkten att man när denna utredning lagt fram sitt resultat vilket jag utgår från kommer att gå i positiv riktning och vara till hjälp för de änkor det här är fråga om kanske också bör lägga in en bestämmelse om retroaktivitet detta problem har under senare år med många kvinnor i statstjänst som berörs av dessa bestämmelser blivit av tämligen stor betydelse jag har i interpellationen betonat hur viktigt det är att vi på detta område som rent tekniskt är av komplicerad natur och som består av en rad olika led försöker skaffa inte bara ett lättillgängligt avtal utan också informationer som är lättillgängliga för den enskilde pensionstagaren jag vill än en gång understryka detta | här talmannen först av allt ber jag att få tacka statsrådet blöberg för svaret på min interplation om statsanställda änkors samordningsproblem vad det gäller egenpensionen och änkepensionen min första fråga gällde ju statsrådet om statsrådet ville medverka till att samordningseffekterna mildrades för statsanställda änkor efter statstjänstemän och på detta har ju nu statsrådet redovisat här att statens avtalsverk och de statsanställdas organisationer har tillsatt en arbetsgrupp som ska göra en översyn utav pensionsreglementets förenkling står det märkt väl var vid statsrådet anmäler att en översyn ska komma till stånd också över en av mig upptagna den utav mig upptagna samordningsproblemet statsrådet efinner det nu viktigt att avvakta vad parterna kommer fram till låt mig ändå här talman ge här statsrådet då några synpunkter mer på vägen när han ska invänta att det påbär började utredningsarbetet slutföres innan han ger sitt stöd för en rättvisare ordning för framtiden punkt ett kan vi konstatera är att alla är överens om att pension är en trygghet som man hela livet själv spar ihop till lika med en så kallad inestående lön som punkt två kan vi konstatera att när det gäller samordningsprinciper mellan olika typer av egen pension statspension atipé folkpension pensionstillskott och övriga socialförsäkringsförmåner så har man varit överens om en så kallad bruttopensionsprincip statens personalpensionsverk brukar ju informera om att oh jag skulle vilja citera just vad man har framhållit för de pensionärer som är i beredskap att gå i pension man säger sålunda genom tillkomsten av atupé och utbyggnad av folkpensioneringen kan man iicke på samma schablonmässiga sätt som tidigare fastställa storleken av de totala förmåner som vid varje tillfälle ska utgå i form av statlig pension och socialförsäkringsförmåner den statliga pensionen och socialförsäkringsförmånerna måste ses som en enhet och skatt tillsammans bilda den totalpension som kallas bruttopension bruttopensionens storlek står i direkt förhållande till den genomsnittliga slutlönen för anställningshavarens avgång viförre aanställningshavarens avgång ur tjänst och till antalet tjänsteår som vederbörjande har slut på citatet på ett annat ställe står i samma informationspeem att genom nuvarande bruttopensionssystem är statspensionären sålunda vid varje tillfälle garanterar att ärhålla minst sin bruttopension oavsett om folkpension eller övriga socialförsäkringsförmåner utgår eller ej detta gäller alltså alla sstatsanställda oavsett om de är män eller kvinnor vi kommer då till en tredje punkt som också finns anledning att rikta uppmärksamheten på och detnär familjepensionsförmånerna kommer in som ett led i pensionsvillkoren och där finns ju allmänna familjepensionsreglementet utav nittonhundratrettiosex det är alltså mycket gammalt om inte några kompletteringar har skett på den här punkten som inte jag har kunnat konstatera men där står i alla fall att vi och det vet vi ju alla att enkepensioner finns men inte enklingspensioner vi vet ju också att enkepension är bara en del utav pensionen och finns det dessutom frånskilda änkor vid sidan av nkan är denna pension uppdelad ytterligare och därtill så kommer ju barnpensionerna som också är delar utav en egen pension familjepensionerna de har ju varit en efterlevande trygghet från staten som varit positiv i en tid då kvinnor och barn på så sätt haft del i mannens lön inte bara under livstiden utan också haft en trygghet om dödsfall skulle komma att inträffa kanske till och med den enda ekonomiska tryggheten man hade och ur den utgångspunkten oerhört betydelsefull i många utav de resonemang som har förts omkring statsanställdas förmåner men att från den goda principen jämställa kvinnor med egen inarbetad pension och göra deras enkelpensionsdel till utslagsgivande i en samordning av pensionerna i ett bruttopensionssystem måste felaktigt och måste av den enskilde även om statsrådet åberopar att denna konstruktion av samordning är avtalsbaserad uppfattas somet rent diskriminerande mot de statsanställda kvinnorna som är också gifta med eller har varit gifta med en statsanställd man även enklingspensionen som nu är under utredning bör i det här sammanhanget att statsrådet uppmärksammas och förverkligas men er veterligen så förekommer inga såna här samordningsprinciper med enkelpension varken på det kommunala eller det privata området och det gör ju också att den här frågan måste ses över på ett klokt och rättvist sätt låt mig också här talman peka på att de här samordningsprinciperna behöver granskas u en rad olika andra synpunkter kanske också det finns ju konsekvenser med en sån här samordning och n pensionen samordnas folkpensionen samordnas men när det då finns en egen pension så kan det bli att pensionsförmånerna blir helt annorlunda och jag tänker framför allt då på hur bostadstillägget åt pensionärer också kan komma att få en en viss del utav att de här samordningarna har förekommit som i i negativ riktning och jag ska ta ett exempel för att belysa en exakt situation som kan behöva granskas saa inte trötta me med just det här exemplet och jag har tagit det härifrån stockholm det är de kommunala bostadsbidraget fastställts så att man till folkpensionen lägger två tusen kronor vi säger folkpensionen i fem tusen vid upp i sjutusen per år den här summan dragets då ifrån den totala inkomsten och har man då fjorton tusen per år totalt i pension så blir det fjorton tusen minasju tusen sjuhundrasextio kvar blir sextusen tvåhundrafyrtio och om hyran överstiger då hälften av det här beloppet det vill säga tretusen etthundratjugo kronor betalar kommunen de överskjutande i bostadsbidrag tar man nu en statsänka med fjorton tusen kronor i pension och man säger att folkpensionsdelen är tvåtusen åttahundra kronor plus de två tusen i bostadstillägg så är vi upp i fyra tusen åttahundra fjorton tusen minus fyratusen åttahundra det blir niotusen tvåhundra som är kvar hälften av det här då blir det fyra tusen sexhundra kronor hon får alltså inget bidrag förrän hyran överstiger fyra tusen sexhundra kronor och det är ju en rätt så hög hyra trots att inkomsterna är fjorton tusen och i också ett jämställt fall ska vi då ta med en vanlig privatanställd änka och bostadsbidraget för folkpensionärerna är ju förbundet med folkpensionens storlek och är den då samordnad och en mindre del så ger ju de utslag och för en statsanställd enka är folkpensionsdelen alltid bara en mindre del av den vanliga folkpensionen och hennes bostadsbidrag får alltså en helt annan beräkning beräkningsgrund vilken ställer henne i ett betydligsämre ställning och då tar man de bägge pensionärerna den statsanställda och den privatanställda som bägge har samma belopp i pension per år fjorton tusen och då kan man konstatera att den statsanställda änkan som har haft en man i statstjänst hon får inget bostadsbidrag medan den privatanställda får det och det tycker jag är en sak som också i det här sammanhanget med samordningsfrågorna bör tas upp till speciell granskning det är ett delproblem men ett väsentligt delproblem framför allt i de kommuner där hyrorna är höga och svåra för våra pensionärer att klara och vi vet ju också att vi kommunerna arbetar med att försöka skaffa goda pensionärsbostäder men kostnaderna för dem är dryga alltså kan jag väl konstatera utav det här intepelationssvaret att jag har kommit en liten bit på väg på den här punkten genom att statsrådet i dag har åberopat den pågående utredningen också sagt sig vilja avvakta men jag har tyckt mig utläsa i statsrådets formulering att de det är en positiv handlingsvilja bakom statsrådets formulering att då vilja vidtaga åtgärder och när det gäller den sista frågan som jag ställde så om statstjänstemännen skulle kunna få några möjligheter att redan nu få en icke samordningsparpension så åbropar ju statsrådet kunglig mjs dispansföreskrifter som kan lämna en allmän dispans i anledning av änkans totala ekonomiska situation den här dispansföreskriften efter vad jag kan åtminstone uppfatta formulerad på ett mycket lösligt sätt och det kan ju också betyda att tillämpningen blir svårtolkad i det enskilda fallet dessutom är det inte automatiskt med en informationspeem i det här avseendet eller åtminstone har jag inte kunnat hitta i det pensionspeem som går ut ifrån statens pensionsverk någonting om det och det är ju ett faktum som kan bidraga till att dispansförhållandet är mycket lite känt det är i så fall till förfång för många som behöver en möjlighet eller önskar en möjlighet till dispensansökan om till slut här talmannen redan i dag så vill jag kanske också till här statsfråga rådet föra fram synpunktern att man bör när den här utredningen är klar och jag utgår ifrån att den kommer att gå i positiv riktning för att hjälpa de änker som det här är frågan om kanske också lägga in en retroaktivitet eftersom det här problemet ju under senare år med många kvinnor i statstjänst och med de här problemen är ett rätt så stort problem och så vill jag ännu en gång de haa gjort intepulationen men jag vill ännu en gång också trycka på vikten av att vi på det här området som är tekniskt och komplicerat och som dessutom är en rad olika led i försöker att också skaffa inte bara ett lättillgängligt avtal utan också lättillgängliga informationer till den enskilda pensionstagaren jag | 5,467.656 | 6,262.746 | 1927-07-18 | 2012-04-14 | 0.374057 | 0.99264 | 2 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
|
i-QDgKRuibxkfAVh5xspeKzg | prot-1970-höst-fk--46 | 8 | [
"1970-12-15",
"1970-12-16"
] | Bertil Löfberg | i-9oymRiJJCuDafQz6ywVqQ4 | i-9oymRiJJCuDafQz6ywVqQ4 | null | Socialdemokraterna | Gävleborgs läns valkrets | ledamot, löneminister | man | 6,262.470289 | 6,438.989813 | 176.519525 | Herr talman! Fru Florén-Winther ville gärna ge mig några synpunkter med på vägen vad gäller det problemkomplex hon tagit upp. Jag är givetvis tacksam för det. Jag har noterat dessa synpunkter och vill gärna understryka att vi har att arbeta på ett mycket in- vecklat område när det gäller de statliga pensionsfrågorna. Jag faan emellertid väsentligast i fru Fiorén-Winthers inlägg att hon — såvitt jag uppfattade — principiellt anslöt sig till min uppläggning i interpellationssvaret, nämligen att det är parterna på arbetsmarknaden som har att driva dessa frågor och eventuellt lägga fram förslag till förenklingar eller förbättringar. Jag vill gärna understryka detta. Här i riksdagen tas nämligen i olika sammanhang upp en del frågor som vi principiellt anser att parterna på den statliga arbetsmarknaden skall ta ställning till. även om de här berörda frågorna ännu inte formellt är reglerade i ett kollektivavtal är det ändå — såsom jag framhöll i interpellationssvaret — på det sättet att det nuvarande reglementet har tillkommit genom Ööverenskommelser och överläggningar med personalorganisationerna. Ändringar i reglementet skall också vidtagas efter sådana överläggningar och överenskommelser. Jag är glad att vi tydligen är överens på den punkten. Jag vill sedan endast beröra några detaljer i anslutning till fru Florén- Winthers inlägg. Samordningsproblemen beträffande bostadstillägget hör kanske inte riktigt hemma i denna diskussion, och därför skall jag lämna dem därhän. Den dispensmöjlighet som finns, och som jag berört i mitt svar, anser fru Florén-Winther vara oklart formulerad. Det vill jag inte hålla med om. Hen menar också att den kanske är föga känd, Jag vill framhålla att om pensionsverket, som har tillagts rätten att handlägga denna dispens, upptäcker att en änka har en så låg familjepension att denna dispens kan tillämpas, sätter man in reduceringen, oavsett om änkan har ansökt därom eller inte. | herr talman fru florénwinther ville gärna ge mig några synpunkter med på vägen vad gäller det problemkomplex hon tagit upp jag är givetvis tacksam för det jag har noterat dessa synpunkter och vill gärna understryka att vi har att arbeta på ett mycket in vecklat område när det gäller de statliga pensionsfrågorna jag faan emellertid väsentligast i fru fiorénwinthers inlägg att hon såvitt jag uppfattade principiellt anslöt sig till min uppläggning i interpellationssvaret nämligen att det är parterna på arbetsmarknaden som har att driva dessa frågor och eventuellt lägga fram förslag till förenklingar eller förbättringar jag vill gärna understryka detta här i riksdagen tas nämligen i olika sammanhang upp en del frågor som vi principiellt anser att parterna på den statliga arbetsmarknaden skall ta ställning till även om de här berörda frågorna ännu inte formellt är reglerade i ett kollektivavtal är det ändå såsom jag framhöll i interpellationssvaret på det sättet att det nuvarande reglementet har tillkommit genom ööverenskommelser och överläggningar med personalorganisationerna ändringar i reglementet skall också vidtagas efter sådana överläggningar och överenskommelser jag är glad att vi tydligen är överens på den punkten jag vill sedan endast beröra några detaljer i anslutning till fru florén winthers inlägg samordningsproblemen beträffande bostadstillägget hör kanske inte riktigt hemma i denna diskussion och därför skall jag lämna dem därhän den dispensmöjlighet som finns och som jag berört i mitt svar anser fru florénwinther vara oklart formulerad det vill jag inte hålla med om hen menar också att den kanske är föga känd jag vill framhålla att om pensionsverket som har tillagts rätten att handlägga denna dispens upptäcker att en änka har en så låg familjepension att denna dispens kan tillämpas sätter man in reduceringen oavsett om änkan har ansökt därom eller inte | jag är talman fru florén vinter ville gärna ge mig några synpunkter med på vägen när det gällde det här problemkomplexet som hon har tagit upp och jag är givetvis tacksam för det jag har noterat de här synpunkterna jag vill gärna understryka att det här är ett väldigt invecklat fält som vi har att arbeta på när det gäller de statliga pensionsfrågorna vad jag emellertid tyckte var väsentligast i fru florén vinters inlägg det var att jag fattade uppfattade henne på det sättet att hon principiellt anslöt sig till min uppläggning inteplationssvaret nämligen att det är parterna här på arbetsmarknaden som har att ta ställning att driva de här frågorna och eventuellt komma med förslag till förenklingar eller vad man anser vara förbättringar jag vill gärna understryka det därför att i olika sammanhang här i riksdagen ju tas upp en del frågor som vi principiellt anser att parterna på arbetsmarknaden ska ta ställning till och även om det här formellt ännu inte är nedlagt i ett kollektivavtal så är det ju ändå som jag framhöll i inplationsvaret så att det nuvarande reglementet är tillkommet genom överenskommelser och överläggningar med personalorganisationerna och ändringar i reglementet ska alltså också vidtas efter sådana överläggningar och överenskommelser jag är väldigt glad över att vi tydligen är överens på den punkten sen bara några små ting i anslutning till fru florenvinters inlägg det här samordningsproblemet som hon tog upp beträffande bostadstilläggen hör väl inte kanske riktigt hemma i den här diskussionen och därför ska jag lämna det där hä den här dispensmöjligheten som finns och som jag tryckt på mitt svar den anser fru floren vinter kanske vara oklart skriven det vill jag inte hålla med på sen menar hon på att den kanske är lite känd och till det vill jag då framhålla att om pensionsverket som har delegerats rätten att handlägga den här dispansen om pensionsverket upptäcker att en änka här har en så låg familjepension att den här dispensen kan tillämpas då sätter man in reduceringen oavsett änkan har ansökte om det eller inte härtalmaneftersom | 6,262.686 | 6,435.719 | 1923-08-06 | 1997-07-06 | 0.35391 | 0.973925 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
i-F4VT8U3VC4mEpPG7ty86Fk | prot-1970-höst-fk--46 | 9 | [
"1970-12-15",
"1970-12-16"
] | Ethel Florén-Winther | i-AyLtPYUtfuc83nLoJEwQj4 | i-AyLtPYUtfuc83nLoJEwQj4 | null | Moderaterna | förstakammarledamot | woman | 6,451.2309 | 6,604.966044 | 153.735144 | Herr talman! Eftersom jag själv är facklig ombudsman vet jag hur betydelsefullt det fackliga arbetet är när man träffar överenskommelser. Men i detta fall är det statens avtalsverk som förhandlar. Jag tolkar statsrådets formulering så att han för sin del är beredd att förorda en bättre tingens ordning när man har gjort denna utredning och när statens avtalsverk och de berörda i arbetsgruppen lägger fram ett konkret förslag. Det är detta som jag har anslutit mig till som något positivt. Statsrådet säger att frågan om bostadstilläggen inte hör hit. Jag vill understryka att den utgör ett exempel på de konsekvenser som samordningsregein får, och jag tycker därför att herr statsrådet inte skall avvisa denna fråga med att den inte hör hemma i sammanhanget. Beträffande den sista punkten i statsrådets kommentar, nämligen att pensionsverket tillämpar dispensförfarandet när man ser att en änka är i en sådan ekonomisk situation att detta förfarande kan tillämpas, vill jag säga att det är en utomordentlig tingens ordning. Men dispensbestämmelserna bör också finnas med i reglementena och i de pensions-PM som pensionsverket ger ut, och de bör vara lättillgängliga för alla. Det är väl inte alltid som pensionsverket känner till varje detalj i varje enskild änkas situation. Därför bör man kunna söka denna dispens på vanligt sätt och få prövat om man kan komma i åtnjutande av ett dispensförfarande — precis som vi får det prövat i många andra situationer. Vi bör i lagar och förordningar kunna läsa oss till våra egna möjligheter att få vår sak prövad. | herr talman eftersom jag själv är facklig ombudsman vet jag hur betydelsefullt det fackliga arbetet är när man träffar överenskommelser men i detta fall är det statens avtalsverk som förhandlar jag tolkar statsrådets formulering så att han för sin del är beredd att förorda en bättre tingens ordning när man har gjort denna utredning och när statens avtalsverk och de berörda i arbetsgruppen lägger fram ett konkret förslag det är detta som jag har anslutit mig till som något positivt statsrådet säger att frågan om bostadstilläggen inte hör hit jag vill understryka att den utgör ett exempel på de konsekvenser som samordningsregein får och jag tycker därför att herr statsrådet inte skall avvisa denna fråga med att den inte hör hemma i sammanhanget beträffande den sista punkten i statsrådets kommentar nämligen att pensionsverket tillämpar dispensförfarandet när man ser att en änka är i en sådan ekonomisk situation att detta förfarande kan tillämpas vill jag säga att det är en utomordentlig tingens ordning men dispensbestämmelserna bör också finnas med i reglementena och i de pensionspm som pensionsverket ger ut och de bör vara lättillgängliga för alla det är väl inte alltid som pensionsverket känner till varje detalj i varje enskild änkas situation därför bör man kunna söka denna dispens på vanligt sätt och få prövat om man kan komma i åtnjutande av ett dispensförfarande precis som vi får det prövat i många andra situationer vi bör i lagar och förordningar kunna läsa oss till våra egna möjligheter att få vår sak prövad | härtalmaneftersom jag själv är facklig ombudsman så vet jag hur betydelsefullt det fackliga arbetet är där man övergör överenskommelser men i det här fallet så är det statens avtalsverk som förhandlar och statens avtalsverk är ju nära förbundet med våra möjligheter att också ha en positiv syn i såna här viktiga frågor och jag tolkar statsrådets formulering här som om han för sin del är beredd att förorda en bättre tingens ordning när man har gjort den här utredningen och från statens avtalsverk och de berörda i arbetsgruppen lägger fram ett konkret förslag och det är det som jag har anslutit mig till som någonting positivt kanske skulle jag ändå vilja också när statsrådet tar upp diskussionen om bostadstilläggen att de inte hör hit vill jag understryka att det är ett exempel på de konsekvenser som de här samordningsreglerna får och jag tycker därför att här statsrådet inte ska avvisa det som en obetydlig eller en diskussion som inte hör hemma i det här sammanhanget när det sedan gäller den sista punkten som jag tyckte var väsentlig statsrådets kommentar det var att när pensionsverket ser att de enänka i sådana ekonomiska sådan ek misk situation att här skulle dispansförfarandet sättas in så gör man det så är det ju en utom ordentlig sak att detingens ordning men det bör också vara på ett sådant sätt att inspansförordningar finns med i reglementerna finns med i de pensionspem som pensionsverket ger ut och så att de är lättillgängliga för alla det är väl inte alltid som pensionsverket vet varje detalj i varje enskild änkas ekonomiska situation och därför bör det finnas utrymme för att man ska kunna söka den här dispansen också på ett precis vanligt sätt och få det prövat om man är kan komma i åtnjutna uta dispansförfarande inte precis så som vi får många andra situationer prövade och vi kan läsa oss till våra egna möjligheter i lagar och förordningar att få vår sak prövad jaärtalman | 6,465.107 | 6,604.158 | 1927-07-18 | 2012-04-14 | 0.338713 | 0.878728 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
|
i-3G98fCUo9tjfPbJsxskLGQ | prot-1970-höst-fk--46 | 10 | [
"1970-12-15",
"1970-12-16"
] | Bertil Löfberg | i-9oymRiJJCuDafQz6ywVqQ4 | i-9oymRiJJCuDafQz6ywVqQ4 | null | Socialdemokraterna | Gävleborgs läns valkrets | ledamot, löneminister | man | 6,611.655348 | 6,638.480475 | 26.825127 | Herr talman! Avslutningsvis skall jag helt kort säga att jag inte vill redovisa vare sig någon positiv eller någon negativ inställning till denna fråga. Vad jag understrukit är att parterna nu har att diskutera den, och att de är i full färd att göra det. Sedan har de att framlägga ett förslag, och när förslaget ligger på bordet är det min sak att ta ställning. | herr talman avslutningsvis skall jag helt kort säga att jag inte vill redovisa vare sig någon positiv eller någon negativ inställning till denna fråga vad jag understrukit är att parterna nu har att diskutera den och att de är i full färd att göra det sedan har de att framlägga ett förslag och när förslaget ligger på bordet är det min sak att ta ställning | jaärtalman jag skulle bara helt kort avslutningsvis vilja säga att jag vill varken redovisa någon positiv eller negativ hållning till den här frågan och det här problemkomplexet och jag har understrukit det att nu har parterna att diskutera det här och de är i full färd med att göra det och sedan har de att komma fram till ett förslag och när det förslaget ligger på bordet då är det min sak att ta ställning ett | 6,615.352 | 6,637.892 | 1923-08-06 | 1997-07-06 | 0.290234 | 0.804021 | 1 | false | RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3 |
Subsets and Splits