Datasets:

wrice

/

sv_corpora_parliament_processed_punctuation

like 0

ekonomierna växer, vi expanderar till 25 till 30 medlemsstarter.

europeiska kommissionen kommer att bli överbelastad om den nuvarande politiken skall fortsätta.

det är därför nödvändigt med en modernisering av konkurrenspolitiken.

det råder ingen diskussion om detta.

men trots detta kan jag ändå inte släppa en oro i fråga om den planerade decentraliseringen.

på vilket sätt kommer kommissionen som fördragens väktare att garantera att man på ett enhetligt sätt fattar beslut i konkurrensärenden i london, palermo, helsingfors och inom kort i budapest och ankara?

det är nödvändigt att förhindra olikhet inför lagen, annars skulle en strid ström av konkurrensmål gå till den domstol där den mildaste bedömningen görs.

det räcker inte med att säga att medlemsstaterna redan har 40 års erfarenhet.

i nederländerna ligger konkurrensmyndigheten fortfarande i sin linda.

detta land har att göra med en mycket liten marknad som tyvärr ofta samtidigt definieras som den relevanta marknaden.

detta i motsats till tyskland, där en mycket erfaren kartellamt utövar sina befogenheter på en gigantisk marknad.

europeiska kommissionens tilltro till att tolkningen av lagstiftningen kommer att vara lika i alla väderstreck är vad vi i katolska kretsar kallar övermodigt förtroende, och det är förbjudet.

det krävs mer arbete för att uppnå enhetlighet.

jag tänker på specialiserade, nationella domstolar med möjlighet att överklaga direkt till en särskild konkurrensdomstol vid eg-domstolen.

denna särskilda domstol behövs på grund av att det är nödvändigt att bygga upp en bred expertis.

dessutom tillåter inte de mycket stora ekonomiska och sociala intressen som hör samman med ärenden av den arten att ett domslut låter vänta på sig i två år, vilket nu är helt normalt.

vad anser kommissionären om detta?

jag vill avsluta med en viktig punkt för det lilla och medelstora företaget.

för att skapa trygghet för det lilla och medelstora företaget bör europeiska kommissionen själv utarbeta en undantagsförordning för det lilla och medelstora företaget i syfte att också möjliggöra horisontala undantag vid sidan av vertikala.

småföretagare måste genom samarbete kunna försvara sig mot de stora kedjorna.

syftet med den europeiska konkurrenspolitiken kan inte vara att göra livet omöjligt för småföretag.

vad småföretag beträffar bör man dessutom begrunda om det inte skulle kunna vara lättare att hantera ett system med en varning i förväg, gult kort, i stället för att omedelbart ge ett rött kort som kommer att fungera som böter och hota företagets fortlevnad.

herr talman! i egenskap av sista talare har jag privilegiet, herr kommissionär, att få tala om att majoriteten av den här församlingen stöder ert initiativ och har visat ett fullständigt, och jag tror även högst berättigat förtroende för er som kapten på den här skutan.

men vi vill utgöra besättningen på skutan, eftersom vi befinner oss på samma skuta som ni.

därför anser jag att en interinstitutionell dialog är oumbärlig, så att vi kan precisera och nyansera denna så viktiga reform och föra den i hamn.

de förslag som har lagts fram här kan delas in i tre stora grupper.

i första gruppen finns den oro som vissa av oss har gett uttryck för, och då i synnerhet randzio-plath, ordförande i utskottet för ekonomi och valutafrågor, en oro för att detta nya system som ett rättsligt undantag inte skall överensstämma med fördraget.

jag delar hennes oro och anser att den saken bör undersökas.

i andra gruppen ingår frågan om företagens rättssäkerhet.

det är sant, herr kommissionär, att kommissionen inte är en maskin som tillverkar rättssäkerhet.

det kan vi alla vara överens om.

men det är likaså sant - och det har alla sektorer i den här församlingen upprepat - att den europeiska industriella vävnaden är en vävnad som består av små och medelstora företag, och att kommissionen många gånger är den som företräder auctoritas, legitimering, legitimitet, av det som är den inre marknaden.

på den punkten vill jag framföra min åsikt om något karas sade.

det har endast förekommit nio beslut om avslag.

där har jag nytta av min erfarenhet som advokat.

hur många gånger har det inte hänt att en advokat med två bolag och ett projekt har ändrat projektet efter en orientering ex ante från kommissionens sida, för att det skall överensstämma med konkurrensbestämmelserna!

det är därför en aspekt att ta hänsyn till.

i den tredje gruppen ingår problemet med en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten.

thyssens utmärkta inlägg kunde knappast ha varit bättre.

jag anser att det är bra med ett biologiskt mångfald, och även med ett kulturellt mångfald, däremot inte med ett mångfaldigt tillämpande av rätten, av det som är själva kärnan i den inre marknaden, det vill säga, konkurrensbestämmelserna.

där krävs en närmare precisering.

endast i vissa länder, som i tyskland, har man en specialiserad rättsskipning.

måhända är det en lösning som är värd att undersöka, men vi bör även undersöka andra möjligheter.

det vi inte får göra, herr kommissionär - och med detta vill jag avrunda - är att ge så mycket som ett lillfinger, och än mindre räcka vapen åt dem som talar om de europeiska institutionerna som en fråga för de mäktiga, för de inflytelserika, för de rika, och inte för den enskilda medborgaren, inte för de små och mellanstora företagen, som skulle känna sig utelämnade åt sina värsta föreställningar- som aldrig kommer att förverkligas, för de rätta åtgärderna kommer att vidtas för att undvika något sådant - till domstolar som avkunnar olika domar, mycket sent, utan några realistiska möjligheter till kontroll annat än med det som fransmännen kallar le parcours du combattant, det vill säga efter jag vet inte hur många år, när domstolen i luxemburg uttalar sig, en domstol som vi alla vet för närvarande är starkt överbelastad.

herr kommissionär, vi står inför en reform som jag inte nog kan poängtera vikten av.

effekten av denna reform sprider sig till konkurrensen, den sprider sig till sammanhållningen på den inre marknaden, jag tror att den på djupet påverkar det som är meningen med den europeiska integrationen, meningen med den europeiska integrationens legitimitet.

därför, herr kommissionär, räknar vi med denna interinstitutionella dialog som ett sätt att närmare precisera en reform som vi alla hoppas och tror att vi kommer att ro i hamn med er som kapten och oss som besättning.

herr talman, ärade ledamöter! låt mig varmt tacka utskottet för ekonomi och valutafrågor och hela europaparlamentet för det stora intresse de visar för konkurrensfrågorna.

denna gemensamma debatt är, herr talman, enligt min åsikt ett levande och starkt bevis på detta.

vi har lyssnat på resonemang av stor djupsinnighet som samtidigt har rört ekonomisk politisk filosofi och institutionernas arbete.

vår gemensamma avsikt är att uppdatera, förstärka konkurrenspolitiken, grundbulten i den sociala marknadsekonomin och det europeiska konstruktionsarbetet.

den röda tråden i arbetet med att reformera konkurrenspolitiken, som vi skall genomföra gemensamt, är syftet att garantera ett säkrare skydd för konkurrensen, minska den byråkratiska börda som tynger företagen, och att föra beslutsprocesserna närmare medborgarna.

jag vill personligen varmt tacka von wogau för det engagemang han visat i arbetet med vitboken och för den goda kvaliteten i hans betänkande.

låt mig sammanfatta de synpunkter som framförts i debatten om von wogaus betänkande i fyra punkter, som jag inte anser vara kritik mot kommissionen, utan snarare som bidrag av avgörande betydelse, eftersom det finns invändningar som det är viktigt att framföra och som vi tillsammans vill reda ut: frågan om effektiviteten, frågan om risken för åternationalisering, frågan om en enhetlig tillämpning, frågan om rättssäkerheten.

låt mig som hastigast gå igenom dem en efter en.

effektiviteten: jag är övertygad om att denna reform kommer att göra det möjligt för oss att förstärka, snarare än försvaga, konkurrensskyddet inom ramen för den inre marknaden.

det nuvarande anmälningssystemet, ärade parlamentsledamöter, tillåter oss inte längre att uppnå det målet eftersom det inte garanterar information till kommissionen om de allvarligaste restriktionerna - låt mig påminna om att under trettiofem år har endast nio beslut om förbud fattas som en följd av en anmälan och där det har saknats en stämning - inte garanterar öppenhet och inte medför en reell rättssäkerhet för företagen som, i de flesta fall, mottar ett enkelt administrativt meddelande som sedan arkiveras.

det system som föreslås gör det möjligt att förbättra konkurrensskyddet, framför allt därför att det kommer att tillåta kommissionen att koncentrera sin uppmärksamhet på de allvarligare inskränkningarna, just därför att det i högre grad kommer att engagera de nationella konkurrensverken i arbetet att hålla nere kränkningarna och, slutligen, för att det gör det möjligt för dem som drabbas av kränkningarna att vända sig direkt till de nationella rättsinstanserna, vilkas uppgift det är att skydda de enskildas rättigheter.

frågan om åternationaliseringen: först av allt, även om det skulle vara överflödigt, skulle jag vilja påminna om och understryka, tre gånger om det är möjligt, att vitboken inte i något avseende berör frågan om koncentrationer och statliga stöd - vi överväger inte en tillbakagång i det avseendet - utan, när det gäller förordning 17, så finns det en risk för åternationalisering.

ni kan föreställa er att vi naturligtvis har ställt oss den här frågan: vi har ställt oss frågan och vi följer den uppmärksamt, även tack vare den oro som ni har givit uttryck för.

men jag tror uppriktigt sagt inte att denna oro är berättigad.

kommissionens förslag ger kommissionen en central roll när det gäller att bestämma konkurrenspolitikens inriktning.

reformen innebär ingen minskning i kommissionens verksamhet, utan en koncentration av uppmärksamheten till de viktigaste fallen.

reformen kommer att leda till en gradvis utveckling låt mig understryka detta för jag tyckte om den formulering som användes av ordföranden randzio-plath och som jag för övrigt helt instämmer i - av en europeisk konkurrenspolitik.

reformen kommer att leda till en överföring, en omplantering på den europeiska konkurrenskulturens mark - där det i dag växer diverse olika plantor, som verkligen inte är enhetliga - av de olika nationella konkurrenskulturerna.

det kommer att leda till att man gradvis överger de femton olika nationella rättssystemen till förmån för en vidare tillämpning av gemenskapsrätten, som kommer att kunna tillämpas av allt fler aktörer.

detta, tillåt mig understryka det, är att göra konkurrensrätten gemensam, och inte att åternationalisera den.

frågan om den enhetliga tillämpningen: vi skall vara medvetna om risken för en icke enhetlig tillämpning av konkurrensreglerna, men jag tror samtidigt att den risken inte skall överdrivas.

i likhet med flera andra föreskrifter i fördraget, artikel 81.1 och 82, tillämpas de trots allt sedan decennier av nationella myndigheter och domare, och jag tycker inte att detta har skapat några större problem.

inom ett överreglerat område är en enhetlig tillämpning i första hand beroende av graden av klarhet i de grundläggande rättsreglerna.

kommissionen kommer att anstränga sig för att verkligen precisera den rättsliga ramen, såväl via allmänna åtgärder som i de praktiska besluten.

för det andra måste vi få till stånd effektiva konfliktförebyggande mekanismer och här föreslås i vitboken system för information och samråd.

låt mig i det sammanhanget säga ett ord om den i mitt tycke utmärkta idé som framförts av riis-jørgensen och huhne, dvs. idén om tillämpningsövervakning - monitoring of the implementation.

så detta är vad idén att övervaka verkställandet går ut på.

jag måste säga att jag tycker att det är en mycket god idé som vi troligen kommer att ta upp.

även om vi har stor respekt för de nationella konkurrensmyndigheternas arbete och så vidare är det uppenbart att vi kommer att syna hur eg:s lagar tillämpas av nationella myndigheter och domstolar mycket noggrant.

det är därför kommissionen vill ha kvar rätten att dra tillbaka ett fall från en nationell konkurrensmyndighet vid eventuell felaktig tillämpning.

detta borde minska er oro i någon mån, fru peijs.

(en) vad beträffar evans fråga om konsekvenserna för företagen är det viktigt att den samhällsekonomiska kostnads-intäktsanalysen genomförs på ett seriöst sätt.

syftet med att ge ut en vitbok är när allt kommer omkring att inhämta synpunkter från företag lika väl som från andra källor.

vi har fått in många utmärkta påpekanden och bidrag som ger oss underlag för att göra en kostnads-nytto-analys för industrin.

vi kommer att gå igenom allt detta material noggrant innan vi lägger fram ett förslag till ny lagstiftning.

det finns en aspekt av konsekvenserna för företagen som är mycket viktig.

denna togs upp av thyssen, peijs och palacio vallelersundi: frågan om små och medelstora företag.

många talare har betonat detta.

kommissionen är särskilt uppmärksam på de små och medelstora företagens rättssäkerhet.

vi föreslår ett system som stärker de små och medelstora företagens rättssäkerhet betydligt.

varför?

är detta enbart en politisk gest?

nej.

i systemet föreslår vi att våra grundläggande regler ändras på ett sådant sätt att de flesta små och medelstora företag kommer att omfattas av generella undantag, såsom vad beträffar de vertikala begränsningarna.

de flesta små och medelstora företag har faktiskt en marknadsandel på mindre än 30 procent.

vi har en de minimis-notis där vi förklarar att eftersom små och medelstora företag inte är involverade i marknadsdominans omfattas de normalt inte av det stränga förbudet i artikel 81.1.

vi arbetar på ytterligare generella dispenser och riktlinjer som alla kommer att ta hänsyn till de små och medelstora företagens speciella situation, och vår vitbok om modernisering kommer också att förbättra för de små och medelstora företagen genom att för det första den byråkrati det nuvarande anmälningssystemet ger upphov till försvinner och för det andra genom att artikel 81.3 blir direkt tillämplig, vilket kommer att gynna speciellt de små och medelstora företagen.

(it) den fjärde frågan gäller rättssäkerheten.

naturligtvis, evans, är rättssäkerheten - jag är den förste att hålla med om det - viktig för företagen, inte bara för juristerna som även spelar en mycket viktig roll i det europeiska konstruktionsarbetet.

rättssäkerheten är viktig för företagen: detta är en fråga som ordföranden för utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, palacio vallelersundi som jag vill tacka för att hon alltid behandlar frågorna som rör den inre marknaden på ett uttömmande vis, dvs. i detta fallet inklusive konkurrensfrågan - även i sitt senaste inlägg underströk betydelsen av.

jag är övertygad om att detta förslag kommer att öka företagens rättssäkerhet, och detta av tre anledningar: det gör det möjligt att utan ett föregående beslut godkänna samtliga konkurrensbegränsande avtal som uppfyller villkoren om utvidgning, tack vare den direkta effekten av artikel 81.3; det skapar möjligheter att hjälpa företagen om det uppkommer tolkningsproblem, genom publicering av motiverade beslut; det kommer att åtföljas av undantagsbestämmelser och riktlinjer i avsikt att förtydliga reglerna och garantera deras säkerhet.

(fr) thyssen nämnde också frågan om företagsjuristernas legala privilegium.

låt mig endast erinra om att eg-domstolen avgjorde den frågan 1982, det vet ni bättre än jag. denna rättspraxis är fortfarande giltig och det finns ingenting som gör det motiverat att ifrågasätta den.