Individuell beskattning av arbetsinkomster Genom skattereformen införs individuell beskattning (särbeskattning) av arbetsinkomster. Det innebär bl.a. att endast en skatteskala kommer att finnas för beräkning av statlig inkomstskatt. Den blir gemensam för alla inkomsttagare oavsett civilstånd. Den gäller även för oskifta dödsbon och familjestiftelser. De inkomster som på detta sätt beskattas individuellt kallas A-inkomster. Dessa inkomster är * inkomst av tjänst - lön, pension, livränta, undantagsförmåner och övrig tjänsteinkomst. (Undantag: periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk inkomst.) * inkomst av jordbruksfastighet - om den skattskyldige arbetat i jordbruket i ej blott ringa omfattning. * inkomst av rörelse - om den skattskyldige arbetat i rörelsen i ej blott ringa omfattning. Makars övriga inkomster är B-inkomster och skall som tidigare sambeskattas. Sådana B-inkomster är t.ex. inkomst av kapital, tillfällig förvärvsverksamhet, periodiskt understöd. B-inkomster som för makarna sammanlagt uppgår till högst 2000 kr skall dock betraktas som A-inkomst och alltså beskattas individuellt. Frivillig särbeskattning tillämpas sista gången i samband med 1971 års taxering. Observera att ansökan härom skall göras senast den 1 juli 1971. Kommunalskatteavdraget slopas För fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser slopas rätten att göra avdrag för kommunalskatten fr.o.m. den självdeklaration som skall avlämnas 1972. I självdeklarationen 1971 - som alltså avser 1970 års inkomster - får avdrag göras som tidigare. Förvärvsavdragen ändras Förvärvsavdrag kan medges från A-inkomst, om det finns hemmavarande barn under 16 år. Sådant avdrag medges på sätt framgår av nedanstående tablå. Barns ålder räknas efter förhållandet den 1 november under inkomståret. När det gäller inkomståret 1971 (taxeringsåret 1972) skall barnet alltså vara fött efter den 1 november 1955. Med makar likställs de som utan att vara gifta lever tillsammans om de tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt. Höjt avdrag för underhållsbidrag till icke hemmavarande barn Avdrag för utgivet underhållsbidrag till icke hemmavarande barn höjs från 1000 kr till 1500 kr per barn och år. Dessutom höjs åldergränsen till 18 år. När det gäller 1972 års taxering skall barnet vara fött efter den 1 november 1953. Kravet på bevisning har mildrats. Avdraget måste inte längre styrkas med intyg från barnavårdsnämnd, barnavårdsman eller kommunal förtroendeman. Det räcker med att intyg eller annat skriftligt bevis bifogas deklarationen. Som bevis torde godtas dom eller avtal om underhållsskyldighet jämte kvitto på betalt belopp eller intyg från trovärdig person. Ortsavdraget ersätts med grundavdrag. Det nya grundavdraget - som ersätter tidigare ortsavdrag - uppgår till 4500 kr för varje skattskyldig med en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst av högst 30000 kr. Vid högre taxerad inkomst sjunker avdraget med en femtedel av det belopp som överstiger 30000 kronor. Grundavdraget upphör alltså vid en taxerad inkomst på 52500 kr. Exempel: Statligt taxerad inkomst uppgår till 40000 kr. Grundavdraget blir 2500 kr (= 4500 minskat med 1/5 av 10000 kr). Grundavdraget uppgår till samma belopp vid statlig och kommunal taxering och beräknas med ledning av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Kommunalt grundavdrag kan avräknas även från inkomst i annan kommun än hemortskommunen. För ena maken outnyttjat grundavdrag eller del därav kan inte överföras till den andra maken. I sådant fall har dock den andra maken rätt till skattereduktion (se nedan). Särskilda regler gäller för * skattskyldig som varit bosatt här i riket under en mindre del av beskattningsåret * skattskyldig som haft inkomst som beskattas enligt förordningen om sjömansskatt. Gränsen för den årsinkomst feriearbetande ungdom m.fl får ha av tillfällig anställning utan att betala preliminärskatt höjs genom de nya bestämmelserna till 4700 kr. Skattelättnad för folkpensionärer I det nya skattesystemet bibehålls den gamla regeln att skattskyldig som bara har folkpension, inte påförs någon skatt. En nyhet är att det kommunala bostadstillägget blir skattefritt oavsett hur hög inkomst folkpensionären har. Dessutom kommer en ensamstående folkpensionär att kunna ha en inkomst om 1500 kr vid sidan av folkpensionen och ändock bli skattefri. Gifta pensionärer blir skattefria om sidoinkomsten uppgår till högst 2000 kr för makarna tillsammans. Tekniskt ordnas detta genom ett extra avdrag utöver grundavdraget. För att belysa verkningarna för folkpensionärerna av det nya systemet att beräkna extra avdrag åberopade finansministern i propositionen till riksdagen följande tabell. Från civil till militär Den här broschyren vill ge dig en bild av vad som händer under din militärutbildning. Läs den och behåll den under utbildningsåret. Inryckning En ny och ovan miljö väntar. Befälet vid ditt förband kommer att introducera dig i den nya miljön och informera dig om verksamheten. Under militärtjänsten har du många skyldigheter, som berörs på de närmaste sidorna. Samhället har också givit dig en rad förmåner och dessa redovisas längre fram i broschyren. Kasernlivet Den koncentrerade militära utbildning som du får sker av praktiska skäl i en internatförläggning - i kasern. Du skall nämligen inte bara skaffa dig vissa kunskaper, du skall också lära dig leva ihop med dina kamrater och så småningom sammangjutas med dem till ett förband. Lydnad Krig är hårt och brutalt. Den militära verksamheten har kriget som bakgrund. Det militära livet avviker därför ofta från det civila. Den ovillkorliga och ögonblickliga lydnad som den militära verksamheten kräver, har också sin motsvarighet i det civila, t ex på de områden där liv står på spel. Krav på disciplin möter du på de flesta andra områden i samhället. Under militärutbildningen måste du emellertid underordna dig på ett sätt, som kanske är nytt och besvärande. Men tro inte du skall koppla av din egen tankeverksamhet! Du måste både kunna handla självständigt och lyda för att bli en bra soldat. Under fredsutbildningen framkommer detta särskilt tydligt vid övningar med skarp ammunition. I krig utförs all verksamhet i 'skarpladdad miljö'. Det är till uppträdande i denna miljö som utbildningen närmast syftar - därav kravet på omedelbar och ovillkorlig lydnad och på noggrannhet redan i fredsutbildningen. En sekunds tvekan eller dröjsmål eller ett till synes oskyldigt slarv kan kosta dig och även kamraterna livet. Hänsyn Du kommer att bo tillsammans med 10-20 kamrater. Detta kan bli ett problem men också en källa till samhörighet och glatt kamratskap. Det beror mest på dig själv. Försök redan från första dagen att acceptera kamraterna och visa hänsyn mot dem. Gott humör, renhårighet och hjälpsamhet skapar gemensam trevnad. Kamratskap Alla människor är inte lika. Du själv är kanske stor och stark och känner dig säker på dig själv. Hjälp då dina svagare kamrater. Märker du att någon form av översitteri förekommer, så tala med befälet. Det är inte skvaller - det är din skyldighet. Kamratförtryck är nämligen i lag förbjudet och alltså straffbart. Ansvar Du får redan första dagen ansvar för en mängd utrustning. Du får ett vapen som kan vara farligt både för dig själv och för kamraterna om det hanteras fel. Du får kanske ansvaret för ett motorfordon som är värt många tusen kronor. Du kommer att delta i övningar, där riskerna är stora, om man gör fel. Du måste därför redan från början visa dig mogen att ta ansvar för vad du gör. Tystnadsplikt Du kommer under din utbildning att få se och höra sådant som måste hållas hemligt. Kom därför redan från början ihåg att inte lämna informationer till obehöriga. En säng - ett skåp Du får snart ut en hel del saker - vapen, verktyg, uniformer m m , som du kommer att använda dagligen. Utrymmet i ditt skåp är mycket begränsat. Därför måste du hålla noggrann ordning på din utrustning och placera den i skåpet så, att sakerna är lätta att hitta och lätta att komma åt. Ibland måste sakerna - t ex av säkerhetsskäl - ha sina bestämda platser, lika för alla inom ditt förband. Du kan inte räkna med att få något större utrymme för privata persedlar. Ta med dig Toalettartiklar (kan även köpas i marketenteriet) - rakhyvel och rakborste - även om du har elektrisk rakapparat. Du behöver dem under övningar utanför kasern Sysaker Tofflor Pyjamas Näsdukar Hänglås Klädhängare Skoputssaker Äger du några av följande saker så ta med även dem: Träningsoverall Idrottsmateriel, t ex spikskor, kompass, kartfodral Musikinstrument, för egen och andras förströelse Marketenteriet är din affär Småartiklar köper du bäst och billigast vid förbandets marketenteri och handelsbod. Vinsten kommer dig själv till godo i form av trivsel- och förströelseanordningar. En militär arbetsdag I regel väcks du kl 6 på morgonen. Den första uppställningen till övning sker i allmänhet kl 0730. Dessförinnan skall du ha hunnit med tvättning och rakning, frukost i matsalen, sängbäddning och kontroll av uniform, skor, vapen m m , så att allt är 'tiptop' vid uppställningen. På förmiddagen tränas du i olika utbildningsgrenar, i regel till omkring kl 11. Då får du en dryg timmes lunchrast. Därefter börjar eftermiddagens övningar, som oftast pågår till kl 1700. Sedan du skött om din utrustning och tvättat dig är det dags för middag. Hinner du inte sköta om utrustningen före maten, skall du göra det efteråt. Varje vecka ordnas en och ibland två kvällsövningar, då du skall lära dig uppträda i mörker. Utbildningstiden Alla värnpliktiga har inte lika lång utbildningstid. Eftersom olika soldater i ett modernt försvar har olika uppgifter, som tar olika lång tid att lära, måste utbildningstiden variera. I vår arme räcker yrkesbefälet inte till att fylla mer än en liten del av alla befälsbefattningar. 90 procent av befälet i krig är värnpliktiga eller reservbefäl. För att de skall klara sina uppgifter och kunna bära det ansvar de har för sina soldater måste de få tillräckligt lång utbildning. De som tagits ut till underofficersutbildning kommer att få det största ansvaret och de svåraste uppgifterna av alla värnpliktiga. De lär sig föra befäl över en pluton på omkring 40 man. Deras grundutbildning tar 450 dagar. Om de klarar sig bra kan de sedan anmäla sig till officersutbildning, som alltid är frivillig. De som tagits ut till underbefälsutbildning utbildas till gruppchefer. Deras utbildning tar 345 dagar. Även för meniga är utbildningstiden olika lång. Värnpliktiga kategori E får uppgifter som det tar särskilt lång tid att lära. En del av dessa värnpliktiga skall t ex handha särskilt komplicerad och dyrbar materiel. De har därför lika lång grundutbildning som värnpliktiga uttagna till underbefälsutbildning. De flesta värnpliktiga tillhör kategori F, som har 300 dagars grundutbildning. F-värnpliktiga skall bl a lära sig strida i förband. Värnpliktiga som tillhör kategori G har den kortaste grundutbildningen - 255 dagar. De utbildas främst för andra uppgifter än strid. Om du tagits ut till längre tjänstgöring än många andra beror det på att man vid uttagningen funnit att just du har förutsättningar att klara de uppgifter och ta det ansvar som krävs av befäl och E-värnpliktiga. Visa att du kan klara det man väntar av dig! Denna särskilda utbildning kan du ha god nytta av när du sedan söker civilt arbete. Värnpliktiga, som vid inskrivningen ej blivit uttagna till underofficersutbildning men som önskar utbildning till yrkesofficer eller reservofficer, skall anmäla detta i god tid före inryckningen för att kunna prövas in i rätt kategori. Värnpliktiga som fullgör längre tjänst än 300 dagar får särskilda premier, som växer med tjänstgöringens längd. Om detta kan du läsa i avsnittet 'Dina förmåner'. Från årsskiftet gäller flera nyheter inom den allmänna sjukförsäkringen Nytt system för ersättning av kostnader vid läkarvård på sjukhusmottagning och hos provinsialläkare. Bättre sjukförsäkringsförmåner för folkpensionärer. Ändrade förmåner vid s k halvöppen vård. Bättre ersättning för övernattningskostnader vid läkarbesök utanför hemorten. Det är viktigt för dig att känna till de här nyheterna. Därför berättar vi lite närmare om dem i den här broschyren. Nytt system för ersättning av kostnader vid läkarvård Från 1 januari 1970 tillämpas ett nytt och enklare system för ersättning av kostnader vid läkarvård. Det gäller när du blir sjuk och söker läkare inom den offentliga öppna sjukvården (sjukhusläkare, provinsialläkare, jourläkare samt stadsdistriktsläkare under viss del av mottagningstiden). Enhetliga avgifter Det nya systemet innebär att du betalar 7 kronor när du besöker doktorn på mottagningen 15 kronor när doktorn kommer hem till dig 2 kronor när du rådfrågar doktorn per telefon. För varje läkarbesök betalar försäkringskassan 31 kronor direkt till sjukvårdshuvudmannen (i allmänhet landstinget). För telefonrådfrågning betalar försäkringskassan 4 kronor till sjukvårdshuvudmannen. Du behöver alltså inte ligga ute med dessa pengar. Inte heller gå till försäkringskassan för att få ut återbäring. Det nya systemet gör att du redan i förväg vet vad det kostar att anlita läkare om du blir sjuk. I avgiften ingår undersökningar och behandlingar I de avgifter du betalar ingår också eventuella röntgen- och laboratorieundersökningar. Dessutom ingår remissbesök, recept och läkarintyg för sjukpenning. Om du behöver gå igenom en hel serie röntgen- eller radiumbehandlingar får du också dessa utan särskild kostnad. Ett annat exempel: om du får remiss från en provinsialläkare till en specialist på en sjukhusklinik behöver du inte betala något ytterligare för det första besöket hos specialisten. Återbesök hos läkare betalas som nytt läkarbesök. Resekostnaderna ersätts som tidigare Om du har kostnader för resor till och från doktorn eller sjukhuset får du ersättning från försäkringskassan efter samma regler som tidigare. Du kan lämna uppgifter om dina resor till och från doktorn på baksidan av det kvitto du får vid läkarbesöket. Skicka in kvittot eller lämna det på försäkringskassan så får du den ersättning du har rätt till. Om du besöker privatpraktiserande läkare gäller det gamla systemet Det nya ersättningssystemet gäller den allmänna öppna vården. Om du besöker privatpraktiserande läkare betalar du som förut hela det arvode han begär. Sedan får du som vanligt en viss återbäring från försäkringskassan. Bättre sjukförsäkringsförmåner för folkpensionärer Pensionärer får nu rätt till fri sjukhusvård i 365 dagar Hittills har pensionärer haft rätt till sammanlagt 180 dagars fri sjukhusvård på allmän sal. Från årsskiftet förlängs den fria vårdtiden till sammanlagt 365 dagar. Därefter betalar patienten avgift med 10 kronor om dagen på allmän sal. Om inte sjukhuset sätter ned avgiften med hänsyn till patientens ekonomi eller befriar från avgift. Sjukpenningförsäkrade pensionärer har dessutom rätt till sjukpenning Folkpensionärer som är sjukpenningförsäkrade (genom inkomst av arbete) har i fortsättningen rätt till både sjukpenning i sammanlagt 180 dagar och fri sjukvård i sammanlagt 365 dagar. De nya bestämmelserna gäller inte för pensionärer som vårdats på sjukhus hela år 1969. (Om de såsom pensionärer fått sjukhjälp i sammanlagt 180 dagar före den 1 januari 1970). Ändrade förmåner vid s k halvöppen vård Med halvöppen vård menas att man ligger på sjukhus bara viss del av dygnet eller vissa dagar i veckan. Resten av tiden räknas som 'permission'. Kostnaderna för resor mellan sjukhuset och bostaden betalas av sjukhuset när det är fråga om permission. Resorna vid intagning på sjukhus och vid utskrivning ersätts som tidigare av försäkringskassan. Om du måste anlita läkare utanför sjukhuset under permissionen gäller numera samma ersättningsbestämmelser som för andra läkarbesök. Bättre ersättning för övernattningskostnader vid läkarbesök utanför hemorten Om du måste söka läkare (t ex specialist) långt hemifrån kan försäkringskassan i vissa fall ersätta dina utgifter för övernattning. Enligt de nya reglerna kan du få ersättning med högre belopp och för flera övernattningar. Reformen kostar 250 miljoner per år Kostnaderna för sjukförsäkringen ökar med 250 miljoner kronor om året. Det beror på att förmånerna förbättras och att de avgifter som försäkringskassan betalar vid sjukhusvård höjs till 10 kronor om dagen. Kostnaderna betalas genom högre arbetsgivaravgifter och statsbidrag. De försäkrades egna sjukförsäkringsavgifter påverkas däremot inte. Försäkringskassan kan nu ge dig bättre service Det nya systemet gör att försäkringskassan nu kan ge dig bättre service. Så tveka inte om något är oklart. Ring gärna. Eller titta in till oss på försäkringskassan. Hur många invandrare finns det i Sverige? Man uppskattar dem till närmare 600000 och räknar då in såväl familjemedlemmar som dem vilka förvärvat svenskt medborgarskap under efterkrigstiden. Av arbetsstyrkan i Sverige utgörs ungefär sex procent av invandrare. Det fanns 230000 arbetsanmälda utländska medborgare i Sverige den 1 oktober 1970. Vilka är våra största invandrargrupper? Antalet arbetsanmälda fördelat på de största nationsgrupperna: Finländare (113000), jugoslaver (21000), danskar (19000), tyskar (15000), norrmän (14000), greker (8000) och italienare (5000). Invandrarna från de nordiska länderna utgör ungefär 2/3 av alla invandrare i Sverige. Var i Sverige finns invandrarna? De är koncentrerade till södra och mellersta Sveriges industribygder. De invandrarrikaste trakterna är Mälarområdet med Storstockholm, Göteborgs- och Malmöregionerna. I vilken ålder är invandrarna? De flesta invandrare är i arbetsför ålder. År 1970 tillhörde 56 procent av invandrarna och 36 procent av totalbefolkningen åldersklasserna 18-44 år, medan endast 1,1 procent av invandrarna mot 11,5 procent av totalbefolkningen är över 67 år. Kan vem som helst slå sig ned i Sverige och börja arbeta? De nordiska länderna har en gemensam arbetsmarknad. Medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige får därför utan tillstånd ta arbete och bosätta sig var som helst i Norden. Medborgare i icke-nordiska länder måste ha arbetstillstånd före inresan till Sverige. Arbetstillstånd beviljas av statens invandrarverk (SIV) efter tillstyrkan av arbetsmarknadsstyrelsen, som bedömer läget på arbetsmarknaden. De fackliga organisationerna får i regel yttra sig innan arbetstillstånd beviljas. Arbetsgivare, som vill införa arbetskraft, måste också se till att en tillfredsställande bostad finns. Vilken ställning har invandrarna i fackföreningarna? Invandrarna är på samma sätt som svenskarna anslutna till den fackliga organisationen. De flesta hör till LO-förbunden. Metallindustriarbetareförbundet t ex har 60000 invandrare av 60 nationaliteter som medlemmar och av medlemmarna i Hotell- och Restauranganställdas förbund är uppskattningsvis 40 procent invandrare. Fackföreningsrörelsen har som mål att invandraren och hans familj skall ges en i alla avseenden likvärdig ställning med de svenska medborgarna. Vilka rättigheter har utländska medborgare i Sverige? Utländska medborgare skall behandlas likvärdigt med svenska medborgare - detta är den vägledande regeln. De har samma skydd för sin person och egendom, samma möjligheter till utbildning, hälso- och sjukvård som svenskar. De sociala förmånerna är i stor utsträckning oberoende av medborgarskap. Utlänningar betalar skatt som svenskar. Utländska medborgare har ingen rösträtt i allmänna val och de gör inte värnplikt i Sverige. Sverige tar emot ungefär tusen flyktingar om året. En person som lämnat sitt hemland, där han på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning eller eljest på grund av politiska förhållanden riskerar att berövas sin frihet eller dömas till straff kan få rätt till asyl. Med asyl menas en stats rätt att bereda en flykting skydd mot hemlandets myndigheter utan att åtgärden betraktas som en ovänlig handling. Vad behövs för att få svenskt medborgarskap? Invandraren skall kunna försörja sig och sin familj. Han skall visa intyg på att han kan svenska För att få medborgarskap skall nordiska medborgare ha vistats i Sverige tre år och icke-nordbor sju år. Nordbor kan även förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan hos länsstyrelse efter sju års vistelse i Sverige. Över 200000 invandrare har fått svenskt medborgarskap sedan början av 1940-talet. Vilka svenska myndigheter är det främst som sysslar med invandrarfrågor? Invandrarverket som började sin verksamhet den 1 juli 1969 handlägger tillstånd- och kontrollfrågor (uppehålls- och arbetstillstånd, främlingspass, visering, asyl etc), anpassningsfrågor och medborgarskapsärenden. För arbetsmarknadsfrågorna svarar arbetsmarknadsstyrelsen. Den sköter också mottagandet av flyktingarna. Skolöverstyrelsen har ansvaret för invandrarbarnens skolgång och för studieförbundens kurser i svenska för invandrare. En parlamentarisk utredning om invandrarnas anpassningsproblem, invandrarutredningen, tillsattes våren 1968. Den skall undersöka anpassningspolitikens mål och medel och föreslå förbättringar av olika slag. I varje svensk postadress ingår ett femsiffrigt postnummer, som skall stå till vänster om adressortens namn. Postnumret skrivs med ett litet mellanrum (vid maskinskrift ett mellanslag) mellan tredje och fjärde siffran och ett något större mellanrum (vid maskinskrift två mellanslag) mellan sista siffran och ortnamnet. Hela adressen bör skrivas med rak vänsterkant. Postnumren behövs för att posten skall kunna sorteras snabbt och säkert. Maskiner för sortering av brev, postkort och korsband kräver siffror för att kunna fungera. Men också när postsorteringen sker manuellt, underlättas den om försändelserna är försedda med postnummer. Hur använder man postnummerkatalogen? Del 1: Här är landets alla postanstalter upptagna i bokstavsordning, och här finner man postnumren för det stora flertalet orter. För en del orter, som har flera postanstalter, finns flera olika postnummer angivna. Då används alltid, om det rör sig om post med gatuadress etc, det lägsta av dessa nummer. När det gäller en försändelse med fack- eller boxadress använder man postnumret för den av ortens postanstalter, där adressaten hämtar sin post i fack eller box. För post som adresseras Poste restante är postnumret detsamma som för fackadresserad post. För en del orter består upplysningen i del 1 enbart av en hänvisning till en sida i del 2 av katalogen. Om en adressort inte går att finna i del 1, bör man se efter om den förekommer i del 3, förteckning över indragna och namnändrade postanstalter, som börjar på sid 189. Där finns i så fall upplysning om postnummer och ny adresspostanstalt. Del 2: I en del större städer och också på vissa orter som ligger i de tre största städernas närområden har varje ort inte bara ett enda eller några få postnummer utan en hel nummerserie. På de orterna skall postnumren nämligen också hjälpa till att snabbt leda försändelserna till rätt utdelningsenhet. Dessa orter, där sålunda postnumret bestäms av den lokala utdelningsadressen, är följande: Borås, Danderyd, Djursholm, Eskilstuna, Gävle, Göteborg - med Angered, Hisings Backa och Västra Frölunda - Halmstad, Handen, Huddinge, Hälsingborg, Jönköping, Karlstad, Landskrona, Lidingö, Lund, Malmö, Mölndal, Norrköping, Norsborg, Sollentuna, Solna, Stockholm - med Bandhagen, Bromma, Enskede, Farsta, Hägersten, Johanneshov, Skärholmen, Spånga, Vällingby och Älvsjö - Stocksund, Sundbyberg, Sundsvall, Södertälje, Täby, Umeå, Uppsala, Västerås, Växjö och Örebro. För varje ort i del 2 ges upplysning om postnumren för fack- och boxadresser och för olika gator, vägar etc. När inte alla hus vid en gata har samma postnummer, specificeras numren på det här sättet (exemplet hämtat från Borås): Södra Kyrkogatan 1 - 17, 2 - 18 50232 19 -, 20 - 50233 Detta betyder att udda husnummer t o m 17 och jämna husnummer t o m 18 har postnumret 50232. De udda husnumren fr o m 19 och uppåt och de jämna fr o m 20 och uppåt har postnumret 50233. På en del orter har vissa företag och institutioner med mycket stor ankommande post fått eget postnummer. Dessa kunder och deras postnummer kan man finna överst i uppgifterna för resp adressorter. Av exempel på sid 9 framgår hur adressen skall skrivas i ett sådant fall. Ibland händer det att man inte kan hitta den adress man söker i förteckningen. Det kan t ex röra sig om en nytillkommen gata. Eller också kan det gälla adresser till en gård eller en by i ett område där det inte finns gatuadresser. Därför finns det för varje ort i del 2 ett särskilt postnummer,' samlingsnummer', som man kan använda i sådana fall. Uppgift om detta nummer finns i regel nederst på resp tabellsida. Uppgifterna i del 2 beträffande alla adressorter (ortnamn), som ligger inom Göteborgs stad resp Stockholms stad, är sammanförda i två särskilda avsnitt, ett för vardera staden. Varje avsnitt börjar med en förteckning över de adressater som har eget postnummer. De är upptagna i en för hela Göteborgs stad resp Stockholms stad gemensam bokstavsordning. Därefter finns uppgifter om postnummer för fack- och boxadresser vid varje särskild adresspostanstalt. Till slut följer en förteckning över gatuadresser där alla gator, vägar etc är upptagna i en för hela staden gemensam bokstavsordning. Genom denna gatuförteckning får man veta inte endast de rätta postnumren utan också namnen på adressorterna. Det kan ju ibland inträffa att man vet en persons eller ett företags gatuadress i Stockholm resp Göteborg, men är tveksam om den postala adressorten är t ex Stockholm, Johanneshov eller Enskede, Göteborg eller Västra Frölunda. Bokstavsbeteckningarna för postutdelningsområden i Stockholm, Göteborg och Malmö (Stockholm C, Göteborg H, Malmö S etc) behöver inte användas, när man sätter ut postnumret framför Stockholm, Göteborg resp Malmö. Postnummer i utlandskorrespondens När man skriver till ett främmande land som också infört postnummer, bör man ange postnumret på det sätt som är brukligt i det landet. Några länder har andra regler än vi för placeringen av postnumret, t ex USA och Storbritannien. Men de flesta av de europeiska länder, som hittills har börjat med postnummer, vill liksom vi ha numret skrivet till vänster om adressortens namn. När man skriver till ett sådant land, bör man framför postnumret också sätta ut adresslandets nationalitetsbeteckning för bilar. Mellan bokstavsbeteckningen och själva numret sätter man ett bindestreck. När någon i utlandet skriver till Sverige bör han skriva 'S -' framför det svenska postnumret. På detta sätt kan man förhindra, att en sorteringsmaskin förväxlar en inrikes försändelse med en försändelse till ett annat land. De nationalitetsbeteckningar som bör användas i förbindelse med postnummer till utlandet är följande: Belgien B Danmark DK Finland SF Frankrike F Italien I Liechtenstein FL Norge N Schweiz CH Västtyskland D Österrike A Eftersom bilarna i både Väst- och Östtyskland har bokstavsbeteckningen D, går det inte att använda enbart den bokstaven i förbindelse med postnummer till Östtyskland. När man skriver dit bör man därför, för att undvika förväxling, sätta 'Dx -' framför postnumret. Postnummer och masskorsband Företag som skickar masskorsband kan med hjälp av postnumren lättare anpassa sina sändningar efter de krav som gäller för att man skall få prestationsrabatter. Regler för hur försändelserna bör vara ordnade vid inlämningen finns i häftet 'Masskorsband', som kan erhållas på postanstalterna. Översättning från postnummer till adressort m m Posten tillhandahåller också en förteckning över samtliga postnummer i nummerföljd, där man kan ta reda på till vilken adresspostanstalt varje särskilt nummer hänför sig och dessutom få upplysning om i vilket kommunblock och vilken kommunblocksregion adressorten ligger. Kunder som har användning för den förteckningen kan vända sig till sin postanstalt. Alla postanstalter i Sverige, varav ca 1.300 finns på orter utan järnvägsförbindelse, deltar i Postens pakettrafik. Även lantbrevbärare och postombud tar emot och lämnar ut paket. Det finns olika sätt att skicka postpaket inom landet. Fr o m den 1 januari 1971 kan man välja mellan följande: 1 Vanlig befordran 2 Vanlig befordran + utkörning 3 Ilbefordran 4 Ilbefordran + expressutdelning Paket med vanlig befordran transporteras med postlägenheter som är avsedda för den tyngre och utrymmeskrävande posten. De behandlas därför inte lika snabbt som brev. Brevets snabbhet kan man emellertid få om man väljer ilbefordran. Befordringsavgiften är högre för ilpaket. Genom utkörning och expressutdelning kan avsändaren mot en tilläggsavgift få ett paket utkört till adressatens bostad, kontor etc på orter, ca 600 till antalet, där utkörning och expressutdelning finns anordnad. Vanlig befordran - när sändningen inte är mycket brådskande och varan inte tar skada av några dagars transport. Inlämning Ingen speciell anteckning behövs på paket och adresskort. Postbehandlingstid Paket med vanlig befordran transporteras med de postlägenheter som är avsedda för den tyngre och utrymmeskrävande posten. Paketadresskortet, som aviserar att paketet finns att hämta på adressatens postanstalt, delas ut till adressaten på tredje vardagen efter inlämningsdagen. I vissa långväga förbindelser kräver transporten så lång tid - vanliga paket transporteras inte med flyg - att adresskortet kan delas ut först på fjärde eller i undantagsfall på femte vardagen efter inlämningsdagen. Vanlig befordran + utkörning - när Ni vill befria adressaten från besväret att hämta paketet på posten. Inlämning Paket och adresskort skall vara märkta med 'Utkörning' när de lämnas in på posten. Postbehandlingstid Både paket och adresskort körs ut till adressatens bostad, kontor etc senast på tredje vardagen efter inlämningdagen. I vissa långväga förbindelser kräver transporten så lång tid - vanliga paket transporteras inte med flyg - att paketen kan köras ut till adressaten först på fjärde eller i undantagsfall på femte vardagen efter inlämningsdagen. Utkörning förekommer inte på sön- och helgdagar. Utkörning kan begäras på paket adresserade till ca 600 tätorter. Närmaste postanstalt kan ge besked om en viss ort har den här serviceformen. Uppgift om vilka orter som har utkörning finner Ni också i 'Förteckning över postanstalter i Sverige'. Den kostar 5 kr och kan rekvireras genom inbetalning eller girering till postgirokonto nr 3-4 , Poststyrelsen, Huvudkassan. Ilbefordran - när det är angeläget att sändningen kommer fram till adressorten så snabbt som möjligt. Inlämning Paket och adresskort skall vara märkta med 'Ilpaket' vid inlämningen. Postbehandlingstid Ett ilpaket transporteras till adressorten på snabbast möjliga sätt. Adresskortet delas ut till adressaten på första vardagen efter inlämningsdagen. I vissa förbindelser mellan avlägsna orter räcker emellertid inte nattimmarna till för att tåg och flyg skall hinna transportera fram ilpaket till adressorten innan brevbäringsturen påbörjas. I sådana fall försöker postanstalten på adressorten komma i kontakt med adressaten per telefon för att meddela att ett ilpaket finns att hämta. Ilbefordran + expressutdelning - när Ni önskar att sändningen dels når adressorten så snabbt som möjligt, dels delas ut till adressaten med särskilt bud snarast möjligt. Inlämning Paket och adresskort skall vara märkta med 'Ilpaket' och 'Express' vid inlämningen. Postbehandlingstid Samma transporttid som ovan, dvs ilpaketet når i regel fram till adressorten på första vardagen efter inlämningsdagen. Snarast möjligt efter det att ett ilpaket med expressutdelning har kommit fram till adressorten, delas det ut i adressatens bostad, kontor etc. På sön- och helgdagar gäller vissa inskränkningar som postanstalterna kan lämna besked om. Expressutdelning kan begäras på paket adresserade till ca 600 tätorter. Närmaste postanstalt kan ge besked om en viss ort har den här serviceformen. Uppgift om vilka orter som har expressutdelning finner Ni också i 'Förteckning över postanstalter i Sverige'. Den kostar 5 kr och kan rekvireras genom inbetalning eller girering till postgirokonto nr 3-4 , Poststyrelsen, Huvudkassan. RFSU-laboratoriet informerar Det första tecknet på en graviditet är som regel utebliven menstruation. Denna kan dock utebli av andra orsaker, varför det inte är något säkert bevis på att graviditet föreligger. Andra tecken på graviditet förekommer men kan för kvinnan vara svårtolkade. Hur fastställes graviditet? Några veckor efter utebliven menstruation kan graviditet konstateras vid en läkarundersökning. Blir resultatet tveksamt kan undersökningen kompletteras med analys av ett urinprov. RFSU-laboratoriet utför sådana undersökningar. Urinprov kan lämnas utan läkarremiss till laboratoriet, som arbetar under tystnadsplikt. Varför urinprov? Under graviditet producerar ägget ett speciellt hormon, som delvis lämnar kroppen genom urinen. Detta hormon förekommer hos friska kvinnor endast under graviditet. Genom att påvisa detta ämne i urinen kan graviditet fastställas. Vid RFSU-laboratoriet användes en snabb s.k. immunologisk metod utarbetad av svenska forskare. Metoden ger möjligheter att på några timmar och med stor säkerhet fastställa om graviditet föreligger eller inte. Hur snart? Det ovan nämnda hormonet uppträder i tillräcklig mängd i urinen först ca 10 dagar efter den dag den uteblivna menstruationen skulle ha börjat. Före denna tidpunkt är resultatet av en urinundersökning osäkert. Brukar menstruationerna vara oregelbundna, bör man vänta fyra veckor efter befruktningstillfället, innan prov tas. Hur tillförlitligt? Om urinprovet inlämnats enligt angiven tidsmarginal beräknar man att svarets tillförlitlighet är högre än 99 %. Mindre än 1 % av svaren blir felaktiga, beroende bl.a. på att det vid enstaka graviditeter inte förekommer tillräcklig mängd av det ovan nämnda hormonet vid undersökningstillfället. Det kan någon gång förekomma att provets utslag är svårt att tyda. RFSU-laboratoriet kan därför önska utföra en ny undersökning efter några dagar. En sådan kontrollundersökning utföres kostnadsfritt, förutsatt att första provet inlämnats enligt anvisningarna. Hur gör jag? För att RFSU-laboratoriets undersökning skall bli tillförlitlig fordras att Ni ... 1. tidigast 10 dagar efter den uteblivna menstruationens beräknade första dag eller tidigast fyra veckor efter eventuellt befruktningstillfälle tar ... 2. ett prov av Er morgonurin, ca 1/2 dl (= 50 gr), i en väl rengjord flaska (glas eller plast), som etiketteras med Ert namn och som ... 3. inlämnas eller postas till RFSU-laboratoriet tillsammans med en av Er ifylld inlämningsblankett. Blanketter och namnetiketter erhålles kostnadsfritt när provet lämnas. De kan också rekvireras från laboratoriet eller hämtas i RFSU-butiker. Var och när lämnas provet? Urinprov kan lämnas måndagar - fredagar mellan kl. 8.30 - 18.00 till RFSU-kliniken i Stockholm, Rosenlundsgatan 13, 3 tr. samt mellan kl. 9.30 - 18.00 till RFSU-kliniken i Göteborg, Sociala huset, ingång J. Om provet inlämnas till RFSU-klinikerna före kl. 10.30 kan Ni få svar redan samma dag. En laboratorieundersökning kostar 20 kronor och betalas när provet lämnas. Svaret Resultat av urinundersökningen kan Ni få måndagar - fredagar per tel. 08/680940 mellan kl. 15.30 - 16.30 (juni, juli, augusti kl. 15.00 - 15.45) resp. tel. 031/119840 mellan kl. 14.30 - 15.00. 1. samma dag som provet inlämnats till någon av RFSU-klinikerna före kl 10.30 2. samma dag som laboratoriet i Stockholm resp. Göteborg fått provet per post eller från annat inlämningsställe. Ni kan personligen eller genom ombud hämta RFSU-laboratoriets svar i Stockholm, Rosenlundsgatan 13, 3 tr. eller Kungsgatan 37, 3 tr. mellan kl. 16.00 - 18.00, resp. i Göteborg, Sociala huset, ingång J, mellan kl. 14.30 - 18.00. Ni kan också få det översänt per post i ett förslutet neutralt kuvert. De som erhållit telefonsvar får obligatoriskt också laboratoriesvaret per post för att eventuella missförstånd skall undvikas. Ni anger själv på inlämningsblanketten hur Ni önskar besked om resultatet. När jag fått svaret? Anger svaret att Ni 'icke är gravid' och urinprovet har inlämnats på grund av utebliven menstruation, bör Ni, om Ni känner Er frisk, kunna invänta nästa menstruationsperiod. Uppträder inte heller denna menstruation bör läkare konsulteras. Anger svaret att Ni är 'gravid' bör läkarundersökning ske, då graviditeten kräver viss läkarkontroll av den blivande modern. Detta kan ske på mödravårdscentral, hos praktiserande gynekolog eller annan läkare i hemorten. Medtag RFSU-laboratoriets svar. Innebär graviditeten omedelbara personliga eller sociala problem, står RFSU:s kurator till tjänst med råd. Ni som äter p-piller Har Ni glömt att ta ett eller flera p-piller eller nyligen slutat med sådana och tror att Ni är gravid, tänk på att urinprovet blir tillförlitligt först 4 veckor efter det samlag då befruktning kan ha ägt rum. Du har chansen att vinna en halv miljon skattefritt I statens stora lotteri på skatteåterbäringen 1970. Och du har inte bara en chans att vinna. lotteriet har nämligen två dragningar. En i juni då du kan vinna en högsta vinst på 1/4 miljon kronor. En i november / december 1971 då vinstlistan toppas av rekordvinsten 1/2 miljon. Vid båda dragningarna dessutom massor av andra vinster, på 100000, 25000, 10000, 5000 kr etc. Och alla vinsterna är skattefria. Genom att nu satsa din skatteåterbäring, helt eller delvis (minst 100 kr), får du vara med i båda dragningarna. Och inom ramen för det stora skattelotteriet deltar du också i ett särskilt 'födelsedagslotteri'. Läs mer om detta på andra sidan! Samtidigt får du högsta sparränta plus en skattefri sparpremie. Din insats i skattelotteriet är samtidigt ett sparande som återgår till dig med rekordränta. Du har inte bara chansen att vinna skattefria toppvinster utan får dessutom högsta bankränta plus en extra skattefri sparpremie på 5 %. Om du nu sätter in hela din skatteåterbäring, eller en del av den, på ett premiesparkonto och låter pengarna stå kvar till 1971 års slut. Innan du tar ut din skatteåterbäring Tänk på alla de här förmånerna. Sedan är det för sent. Det är inte varje dag som du erbjuds att delta i två stora vinstutlottningar och sedan få tillbaka lottpengarna med högsta bankränta plus en extra, skattefri sparpremie. På nästa sida läser du om hur det går till. Det är mycket enkelt. Vilka får vara med? Förmånerna gäller bara privatpersoner (inte bolag etc) som fått skatteåterbäring. Samma förmåner gäller även för oskiftade dödsbon. Gör så här: Du sätter in hela din skatteåterbäring, eller en del av den, på ett premiesparkonto. Det kontot kan du öppna på posten och hos affärsbanker, sparbanker och jordbrukskassor. Men kom bara ihåg att du måste göra insättningen samtidigt som du hämtar ut återbäringen på något av dessa ställen. Sista insättningsdag är måndagen den 1 februari 1971. Om du får mindre än 100 kronor eller om du inte får jämnt hundratal kronor tillbaka på skatten får du, om du vill, skjuta till ett belopp som gör att du kommer upp till närmaste hundratal kronor. Lotteriet. För att delta i vinstdragningarna måste du ha minst 100 kronor innestående på ditt konto vid respektive dragningstillfälle. Varje hundralapp ger en andel i lotteriet. Men ingen får ha mer än 30 andelar. Högsta bankränta plus sparpremie. På ditt premiesparkonto får du den högsta inlåningsräntan. Du får dessutom en skattefri sparpremie på 5 % på det belopp som står inne den 31 december 1971. Sparpremien räknas på ett belopp på högst 3000 kronor. Övriga upplysningar Medlen på premiesparkontot är inte bundna. Hela beloppet - eller del därav - får tas ut när som helst. Men - om du gör uttag före utgången av år 1971 och saldot på kontot därigenom kommer att understiga 3000 kronor, går du miste om motsvarande sparpremie. Antalet andelar i lotteriet minskar också. Dessutom reduceras bankräntan efter de bestämmelser som gäller för bankkonto med 12 månaders uppsägning (medlen behandlas vid uttag som om de vore uppsagda till återbetalning per 1.1.1972 ). Om premiesparkontot överlåtes eller pantsättes går rätten till sparpremie och deltagande i lotteriet förlorad. Ytterligare upplysningar lämnas på närmaste post- och bankkontor. Spara och vinn på skatten Förändringar i organisation Låg- och mellanstadiet Eleverna får läsa engelska redan från årskurs 3 (tidigare från årskurs 4). I slöjd blir undervisningen densamma för pojkar och flickor utan indelning i grupper efter kön. Alla elever får undervisning i såväl textilslöjd som trä- och metallslöjd. Högstadiet Engelska blir obligatoriskt hela högstadiet igenom (tidigare var det obligatoriskt t o m årskurs 7, sedan frivilligt). Musik, teckning och slöjd blir obligatoriska ämnen med samma antal timmar för samtliga. Musik förekommer i årskurserna 7 och 9, teckning och slöjd i samtliga årskurser. Eleverna får välja slöjdart varje år, antingen textilslöjd eller trä- och metallslöjd. Hemkunskap och barnkunskap kommer att ingå obligatoriskt i årskurserna 8 och 9 (tidigare var hemkunskap obligatorisk i årskurs 7 och kunde sedan väljas frivilligt). Praktisk yrkesorientering (pryo), dvs praktik på en arbetsplats, skall alla elever i årskurs 9 ha under två veckor. Tidigare förekom pryo i årskurs 8. Den praktiska yrkesorienteringen förberedes genom särskilda studiebesök under årskurs 8. Nya tillvalsämnen På högstadiet skall varje elev välja ett av fyra tillvalsämnen: * språk (franska eller tyska) * ekonomi * teknik * konst De tre senare har såväl teoretiska som praktiska inslag. Val av kurs I engelska, B-språk (franska och tyska) och matematik har eleverna att välja mellan allmän (lättare) och särskild (svårare) kurs. Tillträde till högre studier Samtliga tillvalsämnen ger lika behörighet till gymnasiestudier. Fritt valt arbete Ett helt nytt inslag i grundskolan blir fritt valt arbete. Två veckotimmar skall ägnas åt detta under varje år på högstadiet. Tiden får inte användas till fortsatt undervisning i obligatoriska ämnen eller tillvalsämnen, utan eleverna skall välja aktiviteter efter intresse på andra områden. Skolstyrelsen i varje kommun bestämmer efter samråd med lärare och elever vilka aktiviteter som skall erbjudas eleverna. Uppläggningen kommer alltså att växla från kommun till kommun, från skola till skola. Betyg ges inte i fritt valt arbete. Gemensamt för alla stadier I kommuner med finskspråkig befolkning kan skolstyrelsen besluta att finska skall ingå i skolans undervisning för elever som har finska som modersmål. Högst två veckotimmar får användas för detta ämne under varje årskurs. På motsvarande sätt kan undervisning i andra minoriteters språk ordnas, om skolstyrelsen så beslutar. Kristendomskunskap byter namn och kallas religionskunskap. Orienteringsämnen blir ett sammanfattande begrepp för en del ämnen: på lågstadiet religionskunskap och hembygdskunskap på mellanstadiet religionskunskap, samhällskunskap, historia, geografi och naturkunskap på högstadiet religionskunskap, samhällskunskap, historia, geografi, biologi, fysik och kemi Undervisningen kan delas upp på varje ämne för sig eller samordnas i lektioner med inslag från två eller flera av dessa ämnen. Läroplanen anger hur många timmar som ungefärligen skall användas för varje ämne under läsåret. Betyg ges som tidigare i skalan 1-5 med 5 som högsta betyg. Antalet betygsättningstillfällen har reducerats, och betyg ges bara efter vårterminen i årskurserna 3, 6 och 7. Därefter ges betyg varje termin. I övrigt kommer skolan att på annat sätt informera hemmen om elevernas skolarbete och studieresultat. Förändringar i ämnesinnehåll Den nya läroplanen innebär också att ämnesinnehållet i en del ämnen förändras och förnyas. Här ges några exempel. I svenska utökas undervisningen i dramatisk framställning och i film- och TV-kunskap. Det kulturorienterande inslaget blir större. Man fäster större vikt vid elevernas spontana förmåga att uttrycka sig muntligt och skriftligt. Innehållet i ämnet matematik förändras och moderniseras, så att undervisningen i större utsträckning utgår från elevernas erfarenheter och föreställningar och grundas på förståelse. Eleverna kommer alltså att i större utsträckning få arbeta med konkret material. I ämnet musik förändras såväl innehåll som arbetssätt. Man skall mer än tidigare knyta an till elevernas spontana musikintresse. Förstärkning av vissa ämnesinslag Undervisningen blir utökad i bl a * miljöfrågor * sexual- och samlevnadsfrågor * könsrollsfrågor * internationella frågor och problem * trafik * alkohol, narkotika och tobak Undervisning i dessa moment ingår i flera av skolans ämnen. En samordning av undervisningen i dessa ämnen blir därför nödvändig. Förändringar i skolans inre arbete En viktig uppgift för skolan är att öka elevernas engagemang och medansvar i skolarbetet. Eleverna kommer att få ökat medinflytande i planeringen av sitt skolarbete men också vidgat ansvar för det. Varje skola får vidare ökat pedagogiskt ansvar med större möjligheter att själv planera undervisning och arbetssätt. Skolarbetet kan därför bli olika upplagt i olika skolor, även om ämnena är desamma. Skolstyrelserna får ett vidgat ansvar också för vissa pedagogiska frågor. Arbetsområden eller intresseområden är begrepp som kommer att användas i större utsträckning än tidigare. Härmed menas stoffenheter, som eleverna kan överblicka och till väsentlig del bearbeta på egen hand. Undervisningen samlas kring ett tema, som kan beröra ett eller flera ämnen. 'Att skydda, vårda och förbättra vår miljö' är exempel på ett arbetsområde som berör ämnena naturkunskap, samhällskunskap och geografi. För ett sådant arbetsområde kan man även tänka sig en samverkan med ämnen som svenska, musik och teckning. För att göra skoldagen mindre splittrad kan man organisera undervisningen i längre arbetspass än de traditionella 40 minuterna. Studiearbetet förläggs enligt den nya läroplanen i huvudsak till skolan. Hemuppgifter blir i stor utsträckning frivilliga för eleverna. Ökad vikt kommer att läggas vid att individualisera undervisningen men också vid att öva eleverna i samarbete. I en skola för alla är det inte realistiskt att kräva samma prestationer av alla elever. Varje elev måste få möjlighet att göra det bästa möjliga av sina förutsättningar. Samarbetet övas bland annat genom att eleverna får arbeta tillsammans i grupper av varierande storlek. Skolan får ökade möjligheter att ge specialundervisning. Det kan ske antingen i specialklass eller genom samordnad specialundervisning. I sistnämnda fall går eleven i vanlig klass men får vissa timmar hjälp av speciallärare, t ex i klinik. Specialläraren kan också komma till klassrummet och arbeta tillsammans med läraren i den vanliga klassen. Skolstyrelse, skolledare och lärare får också ökade möjligheter att inom vissa ramar planera undervisningen så som bäst passar för den enskilda skolan. I en del ämnen har läraren fler timmar än den enskilde eleven. Det är inte exakt fastslaget hur denna tid skall användas. Uppdelning av eleverna i grupper är en möjlighet. På högstadiet kan två eller flera lärare samverka under en och samma lektion. Man kan också använda resurserna för medverkan av experter, assistenter eller biträden eller för inköp av särskilda, väl utvecklade läromedel. Nedan lämnas uppgifter om samhällets stöd, vård och service för barn och ungdom. Man får också veta vart man ska vända sig. På nästa sida finns några åldersgränser som gäller för barn och ungdom. Se också Studier sida 22 och Moderskap sida 15. Barnavård Kommunens barnavårdsnämnd ska verka för att barn och ungdomar får en gynnsam utveckling och goda uppväxtförhållanden. Detta innebär bl.a. * att ordna daghem, lekskolor, barnkolonier och fritidsverksamhet för barn och ungdom, * att lämna råd och upplysningar om uppfostran till de föräldrar som begär det, * att ordna vård åt fosterbarn, ge råd och hjälp i adoptionsfrågor, * att betala ut barnbidrag och bidragsförskott, * att gripa in och hjälpa om barn och ungdom råkar i nöd, utsätts för vanvård eller kommer på villovägar, * att i vissa fall besluta om övervakning eller att flytta den unge från hemmet, t.ex. till en ungdomsvårdsskola. Barnavårdsnämndens ansvar för omvårdnaden av barn och av ungdomar varar tills de fyller 20 år (blir myndiga). Barnavårdsnämndens ledamöter väljs av kommunal- eller stadsfullmäktige. Nämndens verksamhet grundas på barnavårdslagen. I större kommuner har barnavårdsnämnden anställd personal som tar emot dem som söker hjälp och råd. Man vänder sig till barnavårdsnämnden. Barnavårdscentral Den förebyggande barnavården sköts av barnavårdscentralen. Där får barn som inte börjat skolan gratis läkarundersökning, hälsokontroll och viss vaccinering. Centralens sköterska gör besök i hemmen för hjälp och råd när det gäller skötsel av barn. Mödrar med spädbarn får i regel kallelse till besök på centralen. Hälsokontroll av alla fyraåringar håller på att byggas upp. Se också Moderskap sida 15. Man vänder sig till barnavårdscentralen. Barnavårdsman För varje utomäktenskapligt barn utser barnavårdsnämnden en barnavårdsman. Ibland utses också barnavårdsman för barn i äktenskap när föräldrarna inte lever tillsammans. Barnavårdsmannen ska se till att barnets rätt tas tillvara i bl.a. ekonomiska frågor, ge biträde inför domstol och hjälpa föräldrarna med råd och anvisningar. En ogift blivande mor bör i god tid före förlossningen kontakta en barnavårdsman. Se också Underhållsbidrag sida 23. Man vänder sig till barnavårdsnämnden. Barnbidrag Varje barn under 16 år får 225 kr i kvartalet som barnbidrag, alltså 900 kr per år. Bidraget betalas ut till modern eller till den som har vårdnaden av barnet. Det är skattefritt och tas alltså inte upp i deklarationen. Barnbidraget betalas fr.o.m. kvartalet efter det då barnet föddes. Man skickar en anmälan till barnavårdsnämnden. På BB brukar personalen se till att anmälan blir ifylld och avsänd. Barnavårdsnämnden svarar för att bidraget betalas ut genom posten. Förslag har lagts fram om att barnbidraget ska höjas till 1200 kr / år från 1 januari 1971. Man vänder sig till barnavårdsnämnden. Barnhem Det finns olika slags barnhem. Spädbarnshem för vård av barn under ett år. Mödrahem för vård av spädbarn tillsammans med mödrar. Upptagningshem för tillfällig vård av barn t.ex. vid föräldrarnas sjukdom. Specialhem för barn som behöver vård under längre tid. Man vänder sig till landstinget eller barnavårdsnämnden. Barnkolonier Barnkolonier eller enskilda feriehem kan ge barn upp till 15 år miljöbyte och tillfälle till friluftsliv under tre sommarveckor eller mera. Några kolonier är avsedda för handikappade eller klena barn. Resor och vistelse ordnas gratis eller till låg kostnad. Vissa organisationer ordnar s.k. ungdomsläger, i allmänhet under sommaren. Man vänder sig till barnavårdsnämnden eller skolan. Barnpension Se Pension sida 16. Barntillsyn Många kommuner ordnar olika former av barntillsyn. Till denna räknas: Barnstugorna, som uppdelas i Daghem som under hela dagen tar emot barn medan föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar. De är avsedda för barn i åldern 6 månader - 7 år. Avgiften bestäms av kommunen och beror oftast på hur stor inkomsten är. Lekskolor som tar emot barn något eller några år före skolåldern, vanligen under 3 timmar per dag. Avgiften är i regel låg. Fritidshem som tar emot yngre skolbarn under den skolfria delen av dagen då föräldrarna förvärvsarbetar. Avgiften beror oftast på hur stor inkomsten är. Barntillsyn ordnas också genom Kommunalt organiserade familjedaghem i privatfamiljer som under dagen tar emot barn medan föräldrarna förvärvsarbetar. Avgiften beror oftast på hur stor inkomsten är. Man vänder sig till barnavårdsnämnden. Sjuka barn vars föräldrar förvärvsarbetar kan få tillsyn i hemmet av barnvårdarinnor (barnsamariter). Sådana finns tills vidare bara på vissa orter men verksamheten är under utbyggnad. Avgiften beräknas efter inkomst. Man vänder sig till socialnämnden eller hemhjälpsnämnden. Psykisk barna- och ungdomsvård Barn och ungdom med bl.a. psykiska störningar får gratis behandling och rådgivning vid rådgivningscentraler. Dessa leds av läkare. Verksamheten sköts av landstingen och de landstingfria städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Man vänder sig till rådgivningscentralen för psykisk barna- och ungdomsvård eller barnavårdsnämnden. Ungdomsverksamhet För de ungas fritid har många kommuner en omfattande fritidsverksamhet. Det kan gälla bl.a. idrottsplatser, badanläggningar, ungdomsgårdar och andra samlingslokaler. Verksamheten sköts ofta av en ungdomsstyrelse eller fritidsnämnd. Stat och kommun stöder också ungdoms-, idrotts- och andra organisationer. Olika samhällsorgan har uppgifter på bostadsområdet. Efter textavsnitten här nedan står angivet vart man kan vända sig med ansökan eller för upplysningar i frågor som har med bostaden att göra. Bostadstillägg till barnfamiljer Omkring 400000 familjer med barn under 16 år har bostadstillägg. Beloppen är olika beroende på hur många barn man har och på bostadens storlek och beskaffenhet. Beloppens storlek beror också på inkomsten. Familjer som tjänar mindre än cirka 17000 kr / år får fullt bostadstillägg. Om inkomsten är högre än cirka 17000 kr / år minskas tillägget. Det statliga bostadstillägget består av ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp. Familjer med två barn eller flera kan få båda beloppen. Grundbeloppet är 60 kr i månaden när det finns ett barn. Det ökar med 20 kr i månaden för varje barn utöver ett. Grundbeloppet utgår oberoende av bostadens storlek och utrustning. Det kan en familj få även om bostaden inte är deras egen. T.ex. en ogift mor som bor hos sina föräldrar. Tillägget över grundbeloppet utgår till familjer som har egen bostad och minst två barn. Tillägget utgår om bostaden har en viss storlek (minst två rum och kök) och viss utrustning (vatten och avlopp i bostaden och för högsta tillägg bad eller duschrum i huset). Kommunalt bostadstillägg kan en familj få ovanpå det statliga tillägget om den har en bostadskostnad på i regel minst 425 kr per månad. För att få det kommunala bostadstillägget fordras också att bostaden uppfyller de bestämmelser som gäller för det statliga bostadstillägget. Kommunerna kan ge bostadstillägg utöver de normer som nämnts här. Ansökan Man måste ansöka om bostadstillägg. Blanketter sänds varje år till alla familjer som får barnbidrag. Man vänder sig till kommunalnämnden / drätselkammaren. Bostadstillägg till handikappade Vissa kommuner ger ett speciellt bostadstillägg till handikappade som bor i invalidbostäder eller i andra lämpligt utrustade bostäder. Det kallas kommunalt bostadstillägg för handikappade (Kbh). Man vänder sig till socialnämnden. Bostadstillägg till pensionärer. Kommunalt bostadstillägg (Kbt) kan ges till den som har ålders-, förtids- eller änkepension, sjukbidrag eller hustrutillägg Se Pension (Kommunalt bostadstillägg) sida 16. Bostadsförmedling I större kommuner finns vanligen en särskild kommunal bostadsförmedling. I en del andra kommuner sköts förmedlingen av kommunalnämnden / drätselkammaren eller annat kommunalt organ. Kommunens förmedling av bostäder är gratis. Bostadslån Staten lämnar bostadslån - utöver bankernas långivning - för att bygga eller bygga om bostadshus. Omkring 90 procent av bostadsbyggandet stöds genom statliga lån. Det statliga lånet är på mellan 15 och 30 procent av byggkostnaderna inom en viss ekonomisk ram. För enskilda egnahemsbyggare är det i regel 20 procent. Det statliga lånet förmedlas av kommunen. Beslutet fattas av länsbostadsnämnden. Se också Förbättringslån sida 12 och Invalidbostadsbidrag sida 13. Man vänder sig till kommunalnämnden / drätselkammaren. Hyresfrågor Den nya hyreslagen gäller i hela landet. Lagens bestämmelser innebär bl.a. följande. Hyrans storlek får hyresvärd och hyresgäst komma överens om på egen hand, med undantag för de orter där hyresregleringen alltjämt gäller. I viss utsträckning kan dock de nya statliga hyresnämnderna pröva hyran. Om den skulle visa sig vara oskälig kan nämnden fastställa den till ett skäligt belopp. Den som är missnöjd med nämndens beslut kan överklaga det hos domstol. Hyresgästens rätt att bo kvar i bostaden har stärkts. Lagen ger också hyresgästen rätt att i vissa fall byta lägenheten även om hyresvärden skulle motsätta sig ett byte. Hyresvärden har fått ökad skyldighet att underhålla lägenheten. Hyresregleringen har förlängts t.o.m. 1971 och gäller på 159 orter. Där kan hyrorna i stort sett inte ändras såvida inte kostnaderna ökar för fastighetsförvaltning, genom ombyggnad eller förbättring. Lägenheter som har färdigställts efter år 1968 undantas dock från regleringen. Tvister om hyran på dessa orter prövas av de nya statliga hyresnämnderna. Man vänder sig till länshyresnämnden. Sanitär olägenhet Om man behöver klaga över t.ex. dålig uppvärmning, störande buller etc. vänder man sig till hälsovårdsnämnden. Prishöjningar gör det dyrare för oss att leva. Hur mycket dyrare? Statistiska centralbyrån beräknar varje månad de genomsnittliga prisförändringarna för de varor och tjänster vi konsumerar. Prisförändringarna uttrycks i konsumentprisindex (KPI). För att kunna upprätthålla oförändrad standard vill vi ha kompensation för prisstegringarna. I avtalstider när våra löner skall justeras tas bl a hänsyn till kronans minskade köpkraft. Då används KPI. Många andra i samhället än löntagarna är också beroende av att deras levnadsstandard är värdeskyddad. Omkring en miljon äldre får sina pensioner höjda indirekt genom KPI. Även underhållsbidrag, bidragsförskott, studiemedel, trafiklivräntor, yrkesskadelivräntor och vissa privata pensionsavtal är värdeskyddade genom anknytning till KPI. Prisinsamling KPI kan förenklat beskrivas så här. Varje månad har vi utgifter för kött, fisk, mjölk, öl, tobak, kläder, möbler, hyra, läkarvård osv. Eftersom det är en praktisk omöjlighet att mäta priset vid varje försäljningstransaktion måste man nöja sig med ett urval. Prisinsamlingen har därför begränsats till att gälla priserna i ett urval av varor och butiker. I mitten av varje månad samlar statistiska centralbyrån in 30000 prisuppgifter från över 2300 butiker. För en del varor kan priserna samlas in centralt därför att priserna är enhetliga i hela landet, exempelvis sprit, tidningar och läkemedel. Sedan beräknas den procentuella prisförändringen för varje vara och resultaten vägs tillsammans till en total prisförändring - konsumentprisindex. Vid den här sammanräkningen tas hänsyn till hur stor del den förbrukade varan har i vår budget. En femprocentig hyreshöjning märks mer i plånboken än motsvarande höjning på t ex cigarretter. (Se tabellen på sidan 7). Kvalitetsförändringar Konsumentprisindex skall visa prisförändringar på jämförbara varor vid oförändrad kvalitet. Många varor, särskilt kläder, skor och husgeråd, skiftar ofta modell och då är frågan: Hur stor del av en prishöjning beror på kvalitetsförbättring? Om kvalitetsförändringen kan anses motsvara prisförändringen så blir index opåverkat - i annat fall skall åtminstone någon del av prishöjningen beaktas. För att göra sådana här värderingar måste statistiska centralbyrån ha hjälp av experter. Här spelar butikspersonalen en viktig roll. Det finns också en särskild indexnämnd med representanter för staten, arbetsmarknadsparterna och konsumenterna som har inflytande på dessa kvalitetsvärderingar. Nämnden avgör också frågor om tillämpningen av principerna för KPI, vilka fastställts av riksdagen och Kungl Maj:t. Fårsteken slopad Våra köpvanor har förändrats. Förr ingick bland representantvarorna i KPI varor som fårstek, bruna bönor, rågmjöl, herrtrenchcoat och tvättbräde. Dessa varor har slopats och i stället håller man ögat på priset för djupfryst kyckling, färdiglagad ärtsoppa, corn flakes, poplinrock och tvättmaskin. Även varm korv med bröd prisnoteras. En undersökning har visat att vi sätter i oss korv och bröd för 250 miljoner om året. Under varje tolvmånadersperiod (december - december) mäts prisutvecklingen på identiska varor. Vid varje årskifte ändras representantvarornas sammansättning alltefter som konsumtionsriktningen ändras. KPI är konstruerad som en kedjeindex med årslänkar vilket innebär att man kan jämföra prisutvecklingen år från år. Användningen Konsumentprisindex har fått ökad betydelse för varje år. Som syns i tidningsrubrikerna på föregående sida får förändringar av KPI stor publicitet. KPI berättar för oss hur mycket dyrare det har blivit att leva. Som ett litet exempel på hur KPI används har vi räknat ut prisstegringen från januari 1969 till januari 1970. KPI var för januari 1969 = 218 och för januari 1970 = 228. Prisstegringen beräknas då som 228: 218 = 1,05 vilket innebär en uppgång med 5/100 det vill säga med 5 procent. Kvoten 1,05 innebär att köpkraften hos en krona i januari 1969 motsvaras av köpkraften hos en krona och fem öre ett år senare. För den som vill veta mer om konsumentprisindex har statistiska centralbyrån givit ut en broschyr, vilken kan köpas i bokhandeln eller rekvireras från Allmänna Förlaget, Fack, 10320 Stockholm 16. Pris ca 2 kr exkl moms. 1 januari 1972 inleds myntreformen. En ny lag om rikets mynt träder i kraft. Femöringen blir mindre. Vi får också nya femkronorsmynt. Dessa ska bli vanliga mynt. De ska till exempel kunna användas i automaterna på samma sätt som enkronan. Under en övergångsperiod på ett halvår gäller både den gamla och nya femöringen. 1 juli 1972 slopas alla ett- och tvåöringar och den gamla femöringen. Ett- och tvåöringen och gamla femöringen blir då ogiltiga. Våra vanliga mynt kommer att se ut så här: De gamla två- och femkronorsmynten blir inte ogiltiga, men de finns bara i mycket litet antal. Femkronorssedeln finns kvar. Den och alla andra sedlar gäller som förut. En limpa för 2:57 Hur kan detta vara möjligt när det varken finns ettöringar eller tvåöringar? Jo, det går. Efter den 1 juli 1972 gäller nämligen en lag om avrundning. Den säger i princip följande: Belopp som slutar på 1 eller 2 öre ska avrundas nedåt till närmaste tiotal. Belopp som slutar på 3 eller 4 öre ska avrundas uppåt till närmaste femtal. Slutar beloppet på 6 eller 7 öre ska det avrundas nedåt till närmaste femtal. Och slutar det på 8 eller 9 öre ska det avrundas uppåt till närmaste tiotal. Den här teckningen visar hur avrundningen görs: Men det är endast slutsumman på kassakvittot som ska avrundas. Inte de enskilda varupriserna. Limpan som har kostat 2:57 kan göra det också i fortsättningen. Och fortfarande kan bensin säljas för 98 öre litern. Exempel: Om du tankar 22 liter bensin för 98 öre litern kostar detta 21:56. Då avrundas slutsumman nedåt till 21:55. Tankar du 23 liter blir det 22:54 som avrundas uppåt till 22:55. Testa dig själv: Om du köper en halv liter mjölk för 0:78, en limpa för 2:57 och ett halvt kilo margarin för 2:87 gör detta sammanlagt 6:22. Hur mycket skall du betala? Men om margarinet gick på 2:88 och slutsumman blev 6:23. Hur mycket skulle du få betala då? (De rätta lösningarna hittar du längst ner.) Ingen förlorar på myntreformen. Men mycket blir enklare. Eftersom endast slutsummorna avrundas rör det sig bara om ett eller två öre vid varje inköp. Och det hela är uträknat så att det jämnar ut sig i längden för alla parter. Fördelen är att vi får färre mynt att hålla reda på. Handel och konsumenter slipper att räkna och hantera en mängd småmynt. Köerna vid kassorna blir mindre. Det har också visat sig att ett- och tvåöringarna för det mesta bara går i ena riktningen. Handeln ger tillbaka med dem. Och köparna betalar sällan med dem. Statens pris- och kartellnämnd övervakar. Det är riksdagens avsikt att myntreformen inte ska leda till prisändringar. Därför gäller avrundningen endast då slutsumman ska betalas. Detta är särskilt viktigt med tanke på många varor som väger tungt i hushållens budget. Till exempel smör, bröd, kött, mjölk måste fortfarande kunna ha styckepriser som inte slutar med fem eller noll öre. Inte heller ska sådant som literpriserna på bensin eller markeringsavgiften för telefonsamtal ändras därför att ett- och tvåöringarna försvinner. Statens pris- och kartellnämnd följer prisutvecklingen noga. Man kommer särskilt att uppmärksamma tendenser mot ökad prissättning i femöressteg. (De rätta lösningarna är 6:20 resp. 6:25.) Mer än en halv miljon fritidsbåtar är i rörelse under den svenska sommaren. Finns det flytvästar på alla barn ombord? Barn i båt måste ha flytväst. Detta börjar gå in i medvetandet. Det är en billig form av trygghet. Även vuxna borde i större utsträckning använda flytväst. Simkunnighet är självklart bra men förslår inte långt i de kyliga svenska vattnen. En frusen eller medvetslös person kan inte simma. 134 personer drunknade 1969 genom olyckor med småbåtar. Av dem var tre barn. Det är en elementär regel att den som har fritidsbåt också ska ha flytvästar i sådant antal att det räcker även för extra-passagerare. Under färd skall flytvästen vara på. Det syndas utan tvekan ofta mot den regeln vid tillfälliga turer med bekanta. Små barn som uppehåller sig på bryggan eller leker vid stranden bör för övrigt också bära flytväst - även om leken sker under uppsikt av en vuxen. På bryggan måste all lek vara förbjuden. Krav på flytväst med VDN Fakta Den är flytriktig. En person med västen på flyter i bakåtlutat läge med mun och näsa betryggande över vattenytan. Den har tillräcklig bärförmåga. En person i angiven viktklass hålls flytande. Hållfastheten skall deklareras. Västen skall tåla en åverkan utan att bärförmågan förloras. Den har skötselanvisningar. Att tänka på Den som väljer flytväst bör se till att den inte känns irriterande. Det går inte att köpa alltför stora västar till barnen 'för att ha och växa i'. Då uppfylls inte det första kravet på välbalanserat flytläge. De flesta flytvästar i handeln är orangefärgade. Det gör att de syns bra. Reflexband är en fördel, likaså en visselpipa för att kalla på hjälp. Bland de flytvästar för barn som presenteras i översikten finns det ingen vars flytförmåga enligt deklarationen i VDN Fakta påverkas av tvättmedel, olja, slag eller röta. Kolla detta Stämmer västens storlek och barnets vikt? Är barnet och västen 'bekanta'? Man kan vänja sig vid flytväst vid lek i vatten. Provbada med flytvästen då och då och se att den fungerar som den ska. Är alla band, linor och spännen hela? Förvaras västen på riktigt sätt? Den ska torka innan den läggs undan. Läs skötselanvisningen. Vad kostar flytvästen? Flytvästar med VDN Fakta för de minsta barnen kostar mellan drygt 30 kronor och nära 60 kronor. I uppställningen på sid. 27 kan du se vilka märken som finns på marknaden och deras cirkapriser som uppgivits för Spk i maj 1970. Det har inte gjorts någon undersökning av hur ofta cirkapriserna underskrids eller överskrids. En tillverkare, Ab Elof Malmberg, har gått ifrån cirkaprisrekommendationer till återförsäljarna. Här anges de priser som tas av Domus i Stockholm. Du kan se av uppställningen vilket material västen är gjord av och om reflexer ingår. Motsvaras de stora prisskillnaderna av en lika stor skillnad i kvalitet? I fråga om flytvästar finns det ingen objektiv undersökning som visar detta. En objektiv instans, VDN, ser emellertid till att västar med VDN Fakta fyller sin funktion. Vilken som väljs är alltså en avvägning mellan tycke och ekonomi. Västar för barn i viktklass 20-30 kg kostar mellan ca 35 och 65 kronor. På västar avsedda för barn mellan 30 och 50 kg kan det skilja en hel femtilapp i pris! Material Cellplast är ett flytmaterial med 'slutna celler'. Den har egen flytförmåga som inte påverkas av till exempel stickskador. Skumplast har 'öppna celler' och användes inte som flytmaterial utan som inlägg i luftfyllda plastfoliekuddar för att ge dem ändamålsenlig form. Det går knappast att göra en cellplast så mjuk och smidig som luftkudde med inlagd skumplast. Så det är ett vettigt alternativ för den som tycker att cellplasten känns irriterande styv. Uppblåsbara västar finns enbart för vuxna och ett litet barn kan inte heller själv blåsa upp den i vattnet. Fördelen är annars en ganska smidig väst som tar liten plats. Den genomsnittliga livslängden i Sverige är 71 år. Det är sannolikt att var femte svensk, lågt räknat, under den tiden skadas i trafiken. Om man förutsätter att var och en av oss har nära beröring med tio andra personer är det 90 procent sannolikhet att vi under vår livstid får indirekt kontakt med en trafikolycksskada. De flesta trafikolyckorna orsakas inte av några särskilda 'olycksfåglar'. Det är tvärtom så att trafikmiljön ställer för stora krav på alla trafikanter. Vardagstrafikanter svarar för majoriteten trafikolyckor, och de inträffar i situationer där trafiksystemets fordringar är större än trafikantens förmåga. Bilar kan byggas mer eller mindre säkra. Men bilindustrins främsta intresse är att få bilarna sålda. Säkerheten anses ofta som ett dåligt försäljningsargument. Därför lägger man större vikt vid andra egenskaper hos bilen. Undan för undan skärper samhället minimikraven på bilsäkerheten. Men även de bilar som blir godkända har stora brister. Fakta om fordon Bilköpet är en stor utgift för hushållet. Bilköparen har rätt att veta vad han / hon lägger ner pengar på. Den statliga konsumentutredningen skall bl a jämföra olika bilmärken med varandra. En del bilmodeller kommer att visa sig bättre än andra från säkerhetssynpunkt. Men konsumenten bör också kunna få besked om vilka grundläggande brister alla bilar har - även de som är relativt säkrare än andra. Sverige - bilsamhället På 20 år blev Sverige ett bilsamhälle. En kvarts miljon personbilar 1950, två miljoner fler idag. Tätorterna växer. Avstånden växer mellan bostad och arbete, mellan bostad och fritidsmål. Fler vill använda bil. Fler köper bil. När bilismen växer minskar underlaget för den kollektiva trafiken. Den kollektiva trafikservicen försämras. Fler måste använda bil. Fler köper bil. Varannan köper bil Många är idag beroende av bilen. För sitt arbete, för sin fritid. Bilen betyder ökad frihet, större bekvämlighet, bättre möjligheter att resa 1950 gjordes persontransporter till 33 procent med bil. Idag är siffran 85 procent. Men trafikmiljön har inte förbättrats i samma takt som bilismen har ökat. Och hälften av landets hushåll saknar bil. Visserligen säger statistiken att vi idag har en bil på var fjärde invånare och om femton år en bil på varannan invånare (dvs 4,5 miljoner bilar, dubbelt så många som nu). Men även i framtiden kommer många att stå utanför bilsamhället, liksom idag. Bilägandet är nu vanligare i högre inkomstgrupper än i lägre. Fyra miljoner trängs Varje morgon åker tre miljoner människor nästan samtidigt till sina arbeten. På samma gång skall en miljon barn till skolan. Hälften av alla bilresor görs till och från arbetet. Olyckor på väg till eller från arbete räknas från försäkringssynpunkt som olycksfall i arbetet. Var fjärde som dödas i arbetet har i verkligheten gjort det i trafiken - på väg dit eller hem. De här trafikolyckorna kan minskas om Arbetsplatser och bostäder läggs närmare varandra. Tiderna förskjuts så att färre människor samtidigt är ute i trafiken. Fler resor görs kollektivt. 541 bilförare och passagerare dödades förra året i trafiken (preliminär statistik). Antalet skadade var ca 14000. Till detta kommer de dödade och skadade som inte själva åkte bil - fotgängare och cyklister. Man kan öka säkerheten genom att ändra på miljön. Bilolyckorna kostar oss varje år enligt vissa beräkningar mellan fem och tio miljarder kronor i bl a sjukvård, produktionsbortfall och materiella skador. För stora krav I trafiksystemet använder bilister, cyklister och fotgängare ofta samma utrymme. Trafikmiljön är fylld av inslag som tar bilistens uppmärksamhet från själva körningen - bilar, stolpar, trafikskyltar, andra trafikslag, reklamskyltar. En komplicerad trafikmiljö ställer för stora krav på trafikanten och minskar säkerheten. Varje trafiksystem har sina regler. Ju sämre trafikmiljö, desto fler regler. Ju fler trafikregler, desto större krav på trafikanten och desto fler regelbrott. När trafiken flyter jämnt i en förenklad och överskådlig trafikmiljö som anpassats till människans förutsättningar så minskar behovet av regler och säkerheten ökar. Hur vill du ha det? Vilka egenskaper hos bilen värderar du mest - snabb acceleration, bekväm inredning, hög säkerhet, liten bränsleförbrukning eller lågt pris? Vems fakta litar du på när du köper bil - motororganisationens, dina bekantas, bilindustrins, motorjournalisternas, försäljarens? Vilka resmöjligheter har du när du skall till och från jobbet / skolan? Vad gör kommunen? Vad gör skolan / företaget? Är det en säkerhetsfråga som fackföreningen / elevrådet bör ta upp? Eller skyddsombudet på arbetsplatsen? Har du förslag på förbättringar i din trafikmiljö som skulle göra den enklare, överskådligare och därmed säkrare? Ge gott utrymme åt cyklister och mopedister! Har du ratten till vänster i bilen kan det ibland vara svårt för dig att bedöma avståndet till en cyklist eller mopedist. Ge ordentligt vinglingsutrymme när du kör om! De här reglerna för cyklister är också bra att känna till. Man måste köra på cykelbana om sådan finns. Man får aldrig köra på motorväg eller motortrafikled. Ska man svänga till vänster på en väg eller gata med fordonstrafik i båda riktningarna, ska man ligga strax till höger om vägens mitt oavsett om det finns ett eller flera körfält i färdriktningen. Efter svängen ska man åter hålla till höger. Cyklist som ska svänga till vänster vid korsning och vill vara särskilt försiktig kör rakt fram över korsningen och håller därvid till höger, stannar och leder cykeln över den korsande gatan eller vägen. Cykelreglerna gäller också för mopedister. Se upp för cyklister och mopedister som kan komma in på körbanan! Kan du skillnaden mellan motorväg och motortrafikled? Motorväg liksom motortrafikled är avsedd för snabb trafik. Motortrafikleden behöver dock till skillnad mot motorvägen inte ha åtskilda körbanor för de båda trafikriktningarna. På en motortrafikled kan du alltså möta andra motorfordon på samma körbana. Både motorvägar och motortrafikleder är förbjudna för gående, cyklister och mopedister. Man får inte heller köra med traktor, motorredskap eller hästfordon. Det är också förbjudet att stanna (annat än på parkerings- eller rastplats), vända eller backa på sådana vägar. När du byter körfält på motorväg eller motortrafikled - kontrollera noga trafiken bakom. Ligg inte kvar i vänstra körfältet längre än du behöver för omkörningen. Kör aldrig om till höger! Vid påfart måste du lämna företräde åt trafiken som är inne på motorvägen eller motortrafikleden. Anpassa din hastighet så att du smidigt glider in i den trafiken. Vid avfart - ge tecken i god tid och håll väl ut till höger. Vad vet du om vägmarkeringar? Vanlig mittlinje består av korta streck med långa mellanrum. Kantlinjer kan vara streckade eller heldragna. Kör du på annan väg än motorväg får du tillfälligt köra över heldragen kantlinje för att underlätta omkörning för andra förare. Du får dock inte köra över sådan heldragen linje som markerar gräns mellan körbanan och cykel- eller gångbana. Heldragna vita linjer i vägbanans mitt är spärrlinjer. Det är förbjudet att köra med något hjul till vänster om spärrlinje utom när det finns en streckad vit linje till höger om den. En del smalare vägar har varningslinjer (långa streck och korta mellanrum). En sådan varningslinje anger att sikten kan vara begränsad i den ena eller båda färdriktningarna. Om du inte bryter mot förbuden mot omkörning och om det kan ske utan fara får du överskrida en varningslinje vid möte med gående och då du kör om gående, cyklist eller fordon som går långsamt eller står stilla. Mittlinje kan också användas för uppdelning i två eller flera körfält för färd i samma riktning. Övergår sådan linje exempelvis före korsning till heldragen linje - särskild körfältsmarkering - får du inte byta körfält eller köra så att din bil överskrider den markeringen. Kolla dig själv ... och bilen höst och vår. Synen kan på kort tid försämras så att du bör skaffa glasögon eller byta till nya. Särskilt mörkerkörning ställer höga krav på synen. Börja inte en långresa efter en krävande arbetsdag. Du kan somna vid ratten. Har du god kondition är du en bättre bilförare. Men känner du dig trött - ta en paus på en parkerings- eller rastplats. Sov en stund eller rör på dig i friska luften. Kör aldrig med sprit i kroppen - även en enda mellanöl ger påverkan. En del läkemedel kan ha samma effekt som alkohol. 'Dagen efter' kan alkoholen dröja kvar länge - kroppen förbränner endast ca 2 cl sprit i timmen. Förutom kontrollbesiktningen och den kontroll bilfabrikanterna rekommenderar - kolla dessa punkter: bromsarna framvagnen däcken strålkastarna avgassystemet stötdämparna Vem får rösta? Röstberättigad är svensk medborgare som * är född 1950 eller tidigare, * ej är omyndigförklarad, och * är upptagen i röstlängd. En av nyheterna i årets val är att rösträttsåldern sänkts med ett år. Den som fyller 20 år senast den 31 december 1970 har alltså rösträtt. Röstkort Alla som är upptagna i röstlängd får ett röstkort per post omkring den 17 augusti. Om du behöver det tidigare, eller inte fått det före den 1 september, kan du beställa det hos Lokala skattemyndigheten för det område där du är mantalskriven för år 1970. Röstkortet bör tas med vid röstning i vallokal och måste tas med vid röstning på postanstalt, hos utlandsmyndighet och på fartyg. På röstkortet står det i vilken vallokal du ska rösta och under vilken tid den är öppen på valdagen. En nyhet är att det obligatoriska uppehållet kl 11.00 - 13.00 är slopat. De flesta vallokaler är därför öppna kl 08.00 - 21.00. Vem kan väljas? Var och en som är upptagen i röstlängd som röstberättigad och myndig dvs har fyllt 20 år senast den 20 september, kan väljas till riksdagsman, landstingsman eller kommunfullmäktig. Man kan nu utse en person till riksdagsman, oberoende av var i landet han eller hon bor. Det s k bostadsbandet har slopats vid val till riksdagen. För kandidater till landsting och kommunfullmäktige gäller fortfarande bostadsbandet. Den som blir vald måste således vara bosatt inom landstingsområdet resp kommunen. Var finns valsedlar? Skaffa för säkerhets skull valsedlar för ditt parti i förväg. Ofta delar partierna ut valsedlar i brevlådan. I annat fall finns de hos partiernas expeditioner / valbyråer. I allmänhet finns de också vid vallokalerna. Dessutom finns det valsedelsblanketter utan partibeteckning och namn på alla ställen där man kan rösta. På dem skriver man själv partibeteckning och eventuella kandidatnamn. En nyhet är att det räcker med bara partibeteckning. Valsedlarna måste ha: * partibeteckning * standardiserat format * färg som anger till vilket val de gäller Valsedlarna bör ha * namn på en eller flera kandidater * valkretsbeteckning * uppgift om till vilket val de gäller (riksdag, landsting eller kommunfullmäktige) Liksom tidigare kan man stryka namn på valsedel. Valsedlarna blir ogiltiga * om de har kännetecken som satts dit i uppenbar avsikt att märka dem (gäller även valkuverten) * om de saknar partibeteckning eller har mer än en partibeteckning * om mer än en valsedel finns i samma kuvert. Om man av misstag lagt i 2-3 valsedlar med samma partibeteckning i ett kuvert får dock partiet en röst, men namnen på kandidaterna gäller inte. Röstning i vallokalen den 20 september Själva röstningen går i stort sett till som tidigare med den skillnaden att det gäller tre val * * I Göteborg, Malmö och på Gotland, där kommunerna själva fullgör landstingens uppgifter, har man två val - inte landstingsval. samtidigt. Vallokal och valtider står angivet på röstsedeln. (När det gäller röstning genom make / maka eller bud se sid. 10-11 .) Valskjutsar För väljare som har svårt att komma till vallokalen ordnar vissa kommuner valskjutsar. Din kommun ger närmare upplysningar. Även partierna brukar ordna med valskjutsar. Innan du går hemifrån - kontrollera på röstkortet vallokalens adress (den kan vara ny i år) och när vallokalen är öppen. Ta också med ditt röstkort - även om det inte är ett krav för att få rösta. Om du fått valsedlar från ditt parti - tag med dem. Om du inte har med dig valsedlar finns de i allmänhet vid vallokalen. Du ska ha 3 valsedlar - en gul (riksdagsval), en blå (landstingsval) och en vit (kommunfullmäktigeval). Inne i vallokalen får du 3 likadana kuvert - ett för varje valsedel. Gå bakom en skärm. Lägg en ovikt valsedel i varje kuvert. Kuverten bör klistras igen. Gå sedan fram till valbordet och lämna ditt röstkort om du har det med dig. Där antecknar man i röstlängden att du röstat, tar emot dina valkuvert och lägger dem i de olika valurnorna. Nu har du gjort ditt. Sen väntar valvakan och resultaten. Europas äldsta författning moderniseras Vår författning - dvs de grundlagar som gäller för riksdagens och regeringens arbete - är Europas äldsta. Regeringsformen är från 1809 och riksdagsordningen från 1866. Vårt land är en parlamentarisk demokrati. Med demokrati menas att medborgarna utser riksdagen i allmänna och fria val. Med parlamentarism menas att regeringen är beroende av riksdagens förtroende. Det är alltså riksdagen - och ytterst väljarna - som har det avgörande inflytandet på regeringens sammansättning och politik. Demokrati i form av allmän rösträtt har funnits inskriven i grundlagen sedan början av 1900-talet. Parlamentarism har däremot inte varit bestämd i lagen, men har i praktiken tillämpats sedan 1917. I början av 1950-talet aktualiserades frågan om en grundlagsreform. Efter omfattande utredningar och överläggningar mellan de fyra stora riksdagspartierna beslutade riksdagen om vissa delreformer som ska träda i kraft den 1 januari 1971. De innebär att * tvåkammarriksdagen ersätts med en enkammarriksdag med 350 ledamöter, * ett nytt valsystem med direkta val till hela riksdagen och 3-åriga mandatperioder införs. Valsystemet tillämpas redan vid höstens val, * parlamentarismen skrivs delvis in i grundlagen, * val till riksdag, landsting och kommunfullmäktige sker samtidigt. Parlamentarismen kommer till uttryck bl a på följande sätt: Riksdagen får rätt att besluta om misstroendeförklaring mot regeringen eller mot ett enskilt statsråd. Ett sådant förslag ska tas upp till behandling om minst 10 % av riksdagens ledamöter begär det. För beslut om misstroendeförklaring krävs minst 176 röster, dvs mer än hälften av riksdagens ledamöter. Misstroendeförklaringen innebär att det berörda statsrådet måste avgå. Om det gäller statsministern, avgår hela regeringen, eller utlyses nyval inom en vecka. Riksdagen ska upplösas och nyval anordnas när statsministern begär det. Regeringsledamöter utses och avskedas i praktiken av statsministern, även om konungen formellt fattar besluten. Bostadsbandet vid val till riksdagen har slopats, vilket betyder att man kan bli vald i en annan valkrets än den man bor i. Vid landstings- och kommunval finns dock bostadsbandet kvar. Rösträttsåldern sänks. Man får nu rösträtt det år man fyller 20 år. Valbarhetsåldern sänks och blir lika med myndighetsåldern. Man är valbar om man fyller 20 år senast på valdagen. Grundlagberedningen fortsätter sitt arbete. Den ska bl a utreda riksdagens arbetsformer och statschefens ställning i en modern demokrati. Den nya enkammarriksdagen kommer att inrymmas i detta hus vid Sergels torg i Stockholm. Det behöver byggas många lägenheter under den närmaste 15-årsperioden. I regionplaneförslaget räknar man så här: Vi har idag i Storstockholm 620000 lägenheter. Men människorna vill ha mera bostäder. Det är mest ensamstående unga och gamla som vill skaffa sig egna lägenheter, men också andra vill ha bättre utrymme. Även om det inte skulle bli någon nettoinflyttning utan befolkningen bara skulle öka genom födelseöverskott, behövs därför 135000 nya lägenheter under 15-årsperioden. Till detta kommer ersättning för 7000 gamla lägenheter per år som tjänat ut som bostäder. Det blir sammanlagt 240000 nya lägenheter. Om befolkningen också skulle öka genom fortsatt inflyttning, så att den totala folkökningen blir en halv miljon människor - och detta måste man vara beredd på - behövs ytterligare 130000 lägenheter. Det är därför regionplaneförslaget visar hur man skall bereda plats för 25000 nya lägenheter per år. Hur många är vi då? Idag bor nära en och en halv miljon människor i de 29 kommuner (inklusive Stockholm) som finns i Stockholms län. Detta område är geografiskt detsamma som regionplaneområdet (och landstingsområdet). Det sträcker sig nästan 20 mil från norr till söder och 10 mil från öster till väster. Ytan är ungefär dubbelt så stor som Gotlands. Befolkningen fortsätter att öka. Vad beror ökningen på? Det är flera människor som flyttar hit från andra delar av landet än som flyttar härifrån. Det föds flera barn än det antal människor som avlider. Många invandrare fortsätter att söka sig hit från utlandet. Regionplanen grundar sig på ett antagande om att befolkningen kommer att öka med 1,9 % varje år. Med den ökningstakten skulle vi bli i runt tal 1950000 människor år 1985. Den här antagna ökningen ligger mellan de lägsta och högsta siffrorna i de prognoser som finns. Antagandet är inte något uttryck för politikernas önskan om ett visst befolkningstal. Det är valt för att medge en tillräcklig planeringsberedskap, så att det vid den tidpunkt då det behövs finns lämplig mark för bostäder, sjukhus, skolor, trafikleder. Fotnot Tillväxtens storlek och sammansättning kan ändra sig mycket från år till år. I genomsnitt för åren 1956-1965 var befolkningsökningen drygt 20000 invånare per år. Ungefär 40 procent var födelseöverskott, 45 procent var inflyttningsöverskott från övriga landet och 15 procent från utlandet. År 1970 var ökningen 24500 invånare. I runda tal utgjordes 33 procent av födelseöverskott, knappt 25 procent flyttade in från andra delar av Sverige och resten, drygt 40 procent, var invandrare utrikes ifrån. Man bör akta sig för att dra långtgående slutsatser av förändringar under en kort period. Så här föreslås lägenheterna bli fördelade Se på kartan: varje ljusröd kvadrat innebär 1000 lägenheter idag, varje mörkröd kvadrat ett nytillskott av 1000 lägenheter till 1985. En del kommer till i stora utbyggnadsområden som Järva eller Norra Botkyrka, det mesta byggs i mindre områden i olika delar av Storstockholm. Under den första 5-årsperioden är bostadsbyggandet mer eller mindre låst på grund av redan fattade beslut eller färdiga planer. I vissa fall anses utbyggnaden låst ända fram till 1985, bl a för norra Järvafältet. I Stockholms innerstad beräknas bostadsbeståndet minska med ca 14000 lägenheter. Många smålägenheter försvinner och större kommer istället. I nya stadskärnor och bland bostadsområden finns plats för 225000 nya arbeten Även om befolkningen inte skulle öka behöver man bygga många nya arbetslokaler för att ersätta trånga och otidsenliga arbetsplatser. Dessutom växer antalet arbetande. År 1970 hade ungefär 700000 förvärvsarbete i vår region. På kartan redovisas befintliga arbetsplatser med ljusblå kvadrater. Antalet förvärvsarbetande väntas växa med 225000 till 1985, om befolkningen ökar så som antagits. De mörkare blå kvadraterna visar var de nya arbetsplatserna föreslås ligga - och de blå prickarna vilka som faller bort under de här 15 åren. Varje kvadrat och prick motsvarar 1000 arbetsplatser. Antalet sysselsatta i Stockholms innerstad, den stora blå stapeln mitt i kartan, skall enligt förslaget hållas oförändrat vid omkring 290000 under 15-årsperioden. Nya arbetsplatsområden, längre från city, planeras främst vid Järva och i Huddinge, där nya stadskärnor bildas. Södra Järvafältet anges i regionplanen med 30000 arbetsplatser till 1985, Norra Järvafältet (Hansta regioncentrum, Veddesta, del av Sollentuna) med 32500 arbetsplatser och Västra Huddinge (Flemingsberg och Kolartorp) med 27000 arbetsplatser. Under samma tid tänks bl a Ullnaområdet öka med 9000, Märsta industriområde (inklusive Arlanda) med 7000, Jordbro med 4000, Triangeln (Nacka - Tyresö) med 5000 och Botkyrka med 12000. För övrigt förutsätts att ca en tredjedel av alla arbetsplatser är spridda i bostadsområdena. Kärnkraftens ABC Ett enda i naturen förekommande ämne har den unika egenskap, att dess minsta byggstenar, atomerna, lätt kan gå i stycken eller, enligt fackspråket, klyvas utan att man behöver tillgripa bombardemang med partiklar med hög energi. Detta ämne är uran och det är kärnorna till dess isotop U235, som är klyvbara. Naturligt uran består till 0,7 % av U235. Vid klyvningen delas kärnan i två delar. Dessutom frigörs några små partiklar, som kallas neutroner. Kärnans delar och neutronerna bromsas under värmeutveckling upp av omkringliggande atomkärnor. Om en nedbromsad neutron träffar en ny U235-kärna, kan den utlösa en ny kärnklyvning. På så sätt erhålls en kedjereaktion. Härvid krävs emellertid, att neutronerna har låg hastighet, annars är det små utsikter att de kan infångas av de klyvbara U235-kärnorna. Man placerar därför uranet i ett nedbromsningsmedium, en s k moderator. Vanligt 'lätt' vatten är en utmärkt moderator men har den nackdelen, att det absorberar en del av de passerande neutronerna. Man måste därför som bränsle i en lättvattenreaktor använda s k anrikat uran, dvs sådant uran, där man ökat halten av U235 från 0,7 till vanligen 2 a 3 %. För att klyvningsprocessen skall kunna nyttiggöras för energiproduktion, måste man kunna kontrollera den. Vid varje kärnklyvning får ej frigöras fler än en neutron. För detta ändamål används särskilda s k kontrollstavar, som placeras i reaktorn bland bränslestavarna, dvs de rör av speciallegering, som innehåller små cylindrar eller s k kutsar av sintrad urandioxid, där det klyvbara U235 ingår. Två typer av lättvattenreaktor kan komma i fråga för Forsmark. Den ena typen kallas kokarreaktor, BWR eller Boiling Water Reactor. Turbinerna till en BWR-anläggning drivs av den ånga, som bildas i reaktorn. Efter passagen genom turbinerna kyls ångan ned av havsvatten och återgår i form av vatten till reaktorn. Det interna huvudkylsystemet är slutet och kommer ej i beröring med kylvattnet från havet. Kylvattenbehovet är ca 40 m3/s för varje reaktoraggregat. Den andra kallas tryckvattenreaktor, PWR eller Pressurized Water Reactor. I en PWR-station drivs turbinerna av ånga, som erhålls i en värmeväxlare. Skillnaderna i reaktortyperna framgår av vidstående skisser. Vi undersöker och planerar Ett omfattande utrednings- och förberedelsearbete är nu på gång för Forsmark. I vintras började SMHI, Sveriges Meterologiska och Hydrologiska Institut och SNV, Statens Naturvårdsverk, undersökningar av vattenförhållandena. Dessa beräknas i första hand pågå ett år. Från isen har man undersökt strömmarnas riktning och hastighet, vattnets siktdjup samt temperatur och salthalt på olika nivåer m m . På land har Vattenfall ett 20-tal man igång med att kartlägga stationsområde och undersöka grundförhållandena. Man flygfotograferar också området. Sötvatten krävs också för stationens drift. En särskild utredning sysslar med var detta lämpligen bör tas. Det blir många transporter av stora och tunga anläggningsdelar. Detta behandlas av en särskild utredning. Kommunikationsförhållandena utreds av bl a Vägförvaltningen. Sjökarteverket undersöker den bästa farleden och var lämplig hamnplats kan anläggas. För kylning av turbinkondensorerna används havsvatten. Varje reaktoraggregat erfordrar en vattenmängd av ca 40 m3/sek. Vattnet tas in och släpps ut i Öregrundsgrepen. Intags- och utsläppspunkterna kommer att åtskiljas av en lång pir. Personal, bostäder och kostnader Drygt 200 man krävs år 1971-1972 för forsmarksbygget. År 1975, då de två första aggregaten är under byggnad, bedöms personalen uppgå till maximalt ca 1100 man. För drift av det första aggregatet erfordras ca 80 man. För stationen utbyggd med 4 aggregat ca 220 man. En stor del av byggnadspersonalen - främst montörer och specialister - arbetar endast ett eller annat år vid anläggningen. För bl a denna personal kommer provisoriska bostadsbaracker intill byggnadsområdet att uppföras. Den personal, som blir sysselsatt under hela byggnadstiden, söker sig troligen familjebostäder i bygden. Speciella tjänstebostäder för driftpersonalen kommer icke att uppföras. Driftpersonalen kommer att söka bostäder ute på allmänna marknaden. De regionala och kommunala myndigheterna har förklarat sig kunna lösa bostadsfrågorna. Arbetsförmedlingen i Östhammar kommer att på sedvanligt sätt handha frågor om arbetskraft för Forsmark. Byggkostnaderna för ett aggregat är ca 500 miljoner kronor. Totala kostnaden för en kraftstation utbyggd med fyra aggregat blir således ca 2 miljarder kronor. Formella tillstånd För att bygga en kärnkraftstation fordras flera formella tillstånd. Före byggstarten i Forsmark måste Vattenfall ha: Koncession enligt atomenergilagen. Ansökan beräknas lämnas till Kungl. Maj:t i juni 1970. Koncession enligt miljöskyddslagen. Ansökan inlämnas till miljöskyddsnämnden i september i år. Tillstånd av Vattendomstol att bygga i vatten. Ansökan lämnas till Österbygdens vattendomstol i oktober i år. Stadsplan för industriområdet. Förslag till stadsplan beräknas kunna föreligga vid halvårsskiftet 1970. Skatteinkomster Forsmarks kraftstation kommer att tillföra kommunen ett avsevärt tillskott av skatteinkomster. Skatterna är av tre slag. Skatt på garantibelopp för fastigheter Skatt på rörelsens inkomst överstigande garantibelopp De anställdas kommunalskatt Redan när första aggregatet tas i drift år 1976 beräknas dessa skatter bli ca 3 miljoner kr per år, för att vid utbyggnad med 4 aggregat stiga till ca 6 miljoner kr per år. Bruksidyllen rörs ej Forsmarks bruksidyll berörs inte av kraftbygget. Avståndet till byggplatsen vid Öregrundsgrepen är ca 5 km och vägen ner till bygget går utanför själva bruksområdet. Bruket kom till före 1570 och järnhanteringen pågick till slutet av 1800-talet. 1782 kom bruket i släkten af Ugglas ägo. Byggnaderna är väl bevarade. Bruksdammen finns kvar, liksom slottet, parken, kvarnen, klockstapeln, förvaltarbostaden m.m. . Forsmark är i dag ett minnesmärke från brukets blomstringstid och kommer säkert att så förbli. Detta till glädje för kraftverksbyggarna och alla de människor som kommer att besöka den blivande kraftstationen. Är det någon uppgift som Ni saknar i broschyren? Har Ni någon fråga, som Ni gärna vill ha svar på? Eller några synpunkter och förslag att komma med? Skriv då till Vattenfall, Press och Information Fack, 16287 Vällingby Arbetsförmedlingen är samhällets serviceorgan på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen hjälper till att lösa de problem som arbetssökande kan ha att finna lämpligt arbete. Arbetsförmedlingen har fått ny kontorsorganisation från den 1 juli 1971. Denna består av 69 distriktskontor och ett stort antal lokalkontor. Dessutom finns ambulerande förmedling inom varje distrikt. Arbetsförmedlingen ger dig information om lediga platser bl.a. i veckotidningen Arbetsmarknaden och i lokala platslistor. Den tillhandahåller också en omfattande information om läget på arbetsmarknaden inom olika branscher och i olika delar av landet. erbjuder dig yrkesvägledning vid valet av yrke och utbildningsväg och hjälper dig att kartlägga dina förutsättningar för olika arbetsuppgifter. hjälper dig genom särskilda åtgärder - arbetsvård - att minska eller undanröja de hinder som ett handikapp kan utgöra för dig på arbetsmarknaden och försöker finna ett lämpligt arbete i öppna marknaden eller erbjuda andra arbetsmöjligheter. Har du tänkt på att utbildning kan ge dig ett bättre och tryggare arbete? Arbetsmarknaden förändras ständigt. Nya arbeten kommer till och gamla försvinner. Samtidigt ökar kraven på utbildning och yrkeskunskaper. Brist på yrkesutbildning är ett hinder för många när det gäller att få nytt arbete. Arbetsmarknadsutbildningen ger nya möjligheter. Olika kurser att välja på En stor del av arbetsmarknadsutbildningen bedrivs i särskilda kurser anordnade av skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Dessa kurser presenteras i Ams kurskatalog. Nybörjarkurser ger yrkesutbildning åt arbetslös ungdom som tidigare inte fått sådan utbildning. Omskolningskurser ger grundläggande yrkesutbildning åt arbetslösa för att ge dem möjlighet att få arbete inom något nytt yrkesområde. Det är den vanligaste kursformen med en kurstid som varierar från ett par månader upp till två år. Man kan ofta börja när som helst och utbildningen sker ibland i etapper. Fortbildningskurser ger en vidgad yrkesutbildning åt sådana arbetslösa som redan har en viss yrkeserfarenhet. Det gäller t.ex. säsongarbetslösa byggnadsarbetare. Repetionskurser anordnas i vissa yrken för den som en längre tid varit borta från arbetslivet. Informations- och praktikperioder på ca fyra veckor ger yrkes- och arbetsmarknadsinformation för att underlätta arbets- eller utbildningsval. Man kan också få arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet eller hos arbetsgivare. Det är dyrt att utbilda sig - men du kan få ekonomiskt stöd De viktigaste bidragsformerna är studiehjälp, studiemedel och utbildningsbidrag. Utbildningsbidrag får den som deltar i arbetsmarknadsutbildning. Grundbidrag med högst 575 kr / mån till den som är gift och högst 525 kr / mån till den som är ogift. Hyresbidrag till hela kostnaden för fast bostad i hemorten och - om utbildningen sker på annan ort - bidrag med 150-200 kr / mån för merkostnaden. Den som inte har fast bostad får hyresbidrag med 150-200 kr / mån. Familjetillägg för - make eller motsvarande med högst 150 kr / mån om utbildningen sker utom hemorten. - barn under 16 år med 60 kr / mån och barn (i vissa fall högst 150 kr / mån och barn). Särskilt bidrag utgår bl.a. till resor, kursavgifter, undervisningsmateriel och arbetskläder. Bidragsbeloppen minskas med hänsyn till egen och makes inkomst. Halva grundbidraget, familjetillägget för barn och det särskilda bidraget utgår dock i regel oförminskat. Bidragen är skattefria. Villkor för utbildningsbidrag - att den sökande är eller löper risk att bli arbetslös eller har svårt att finna lämpligt arbete - att den sökande fyllt 21 år (undantag finns dock från detta villkor). - att man söker arbete genom arbetsförmedlingen. - att utbildningen kan medföra stadigvarande arbete, som inte kan komma till stånd utan utbildning. - att utbildningen planerats i samråd med arbetsförmedlingen. Bristyrkesutbildningen avser att snabbt öka tillgången på yrkeskunnigt folk inom vissa branscher med efterfrågan på personal. Vem som helst, som fyllt 21 år och anses kunna klara utbildningen kan deltaga. Man behöver alltså inte vara arbetslös eller riskera att bli det för att få deltaga. Företagsutbildning anordnas i olika former. I vissa fall utgår bidrag till företag, som anställer elev med avtalsenlig lön. Det gäller t.ex. lokaliseringsutbildning vid företag, som påbörjar eller utvidgar sin verksamhet på orter med svag sysselsättning. Motsvarande kan också gälla då företag utbildar handikappade eller äldre. I vissa fall kan den avtalsenliga lönen till handikappade ersättas med utbildningsbidrag under utbildningstiden. Utbildningsbidrag utgår också till äldre arbetstagare, som får provanställning i företag. Jobbet för dig finns kanske på en annan ort När det inte finns lämpligt arbete på hemorten kan samhället ge bidrag åt den som vill flytta till en ort där man kan få arbete. Avsikten med bidragen är att den enskilde inte ska drabbas alltför hårt av förändringarna på arbetsmarknaden, utan så långt som möjligt få sina kostnader i samband med flyttning täckta. En flyttning till en ort med behov av arbetskraft medför ökad trygghet och ökade valmöjligheter för hela familjen. Du kan få ekonomisk hjälp vid flyttning Resor och flyttning i samband med anställning på annan ort: Fri resa och traktamente för att söka arbete och se på den nya arbetsorten. Även make kan få fri resa. Fri resa för att börja arbeta på annan ort. Ersättning för flyttning av familj och bohag när bostad ordnats. Starthjälp vid tillträde av anställning på annan ort: Starthjälpsbeloppet beror på arbetets beräknade längd och arbetstagarens civilstånd. Det utgår med 150-1000 kr. Bortavistelsebidrag under den tid då familjen måste leva på två håll: Bidraget utgår under högst 12 månader. Första halvåret är beloppen 450 kr / mån + 100 kr / mån för varje barn under 16 år. Under andra halvåret utgår halva beloppet. Varje månad utgår en fri resa för besök hos familjen eller besök hemifrån. I stället för bortavistelsebidrag kan man på den nya bostadsorten få hyrestillskott för den del av månadshyran som överstiger 300 kr, dock högst 450 kr / mån. Även detta bidrag nedsätts till hälften efter ett halvår. Utrustningsbidrag med 2000 kr + 150 kr för varje hemmavarande barn under 16 år kan utgå till flyttande familjeförsörjare med hemort i Norrland eller i vissa kommuner i Kopparbergs och Värmlands län. Bidragen är skattepliktiga. Villkor för flyttningsbidrag - att den sökande är eller löper risk att bli arbetslös - att arbete inte kan erhållas i eller i närheten av hemorten - att det gäller tillträde av anställning i öppna marknaden på annan ort - att man på den nya orten har behov av arbetskraft i det yrke som anställningen avser - att man fått arbetet genom arbetsförmedlingens medverkan. Ansökan Vid resekostnads- och flyttningsersättning lämnas ansökan till arbetsförmedlingen innan resan anträds resp. flyttning sker vid starthjälp och bostadsvistelsebidrag innan anställningen tillträds vid utrustningsbidrag innan familjen flyttar. Arbetsförmedlingen kan lösa in egnahem eller bostadsrättslägenheter för den som bor i något av de fyra nordligaste länen och inte kan sälja sin fastighet eller lägenhet. Ibland kan inlösen också ske i andra delar av landet. Många har inte möjlighet att flytta Det kan också vara svårt att bestämma sig genast när man måste flytta eller byta yrke Allmänna beredskapsarbeten kan anordnas för att öka tillgången på arbete i områden där det är svårt att få arbete. Det är främst personer i hög ålder eller med svårigheter att flytta som där beredes arbete. Allmänna beredskapsarbeten används också för att ge arbete under vintern åt säsongsarbetslösa. Avtalsenlig lön utgår. Ekonomisk hjälp kan utgå från arbetslöshetsförsäkringen. Andra former av hjälp är kommunalt kontantunderstöd och statligt omställningsbidrag. Arbetslöshetsförsäkringen sköts av arbetslöshetskassorna, som grundats av fackföreningarna. Man får ersättning under högst 150 eller 200 dagar / år. För den som är 60 år (ibland 55) kan ersättningstiden förlängas med 300 dagar. I en del kommuner kan man få kommunal kontanthjälp. Den utbetalas till arbetslösa, som inte är med i någon arbetslöshetskassa eller vilkas ersättning från kassan upphört. För att få det statliga omställningsbidraget ska man under året fylla minst 60 år. Om arbetslösheten beror på nedläggning av ett företag e.d. kan också den som fyllt 55 få bidrag. Dessutom ska den arbetslöse: - ha haft ett avlönat arbete eller varit egen företagare - inte få ersättning från arbetslöshetskassa - ha arbetat minst 24 månader under de tre åren före arbetslösheten - ha varit anmäld som arbetssökande vid arbetsförmedlingen under viss tid (i regel 2 månader) - vara arbetsför och beredd att ta ett lämpligt arbete som arbetsförmedlingen föreslår. Bidraget - högst 800 kr / mån. - är skattepliktigt och storleken beror på inkomsten före arbetslösheten. Förmögenhet över 60000 kr medför reducering. För dig som har svårt att få arbete på öppna marknaden kan arbetsförmedlingen erbjuda andra arbetsmöjligheter Särskilda beredskapsarbeten anordnas för handikappade eller andra som inte kan få arbeten på öppna marknaden. Flertalet arbeten är utomhus. På senare tid har också industriarbeten startats. Lön enligt kollektivavtal. Handikappade med svårigheter att förflytta sig till en arbetsplats har möjlighet att få hemarbete. Arkivarbete finns vid olika förvaltningar. Arbetsuppgifterna kan variera från sorteringsarbete till kvalificerat forskningsarbete. Månadslön utgår efter ett stort antal lönegrupper. Skyddad och halvskyddad sysselsättning ger handikappade, som av olika skäl inte kan få arbete på den öppna marknaden, möjligheter till en arbetsinsats. Den skyddade sysselsättningen drivs i regel av kommuner och äger rum på särskilda arbetsplatser. Den halvskyddade sysselsättningen äger främst rum inom eller i direkt anslutning till företag. Arbetstakten och arbetsförhållandena anpassas efter den enskildes handikapp. Lön enligt gällande avtal. Företag som ordnar arbete i halvskyddad verksamhet kan få statsbidrag med 5000 kr per år och plats om platserna ställs till arbetsförmedlingens förfogande. Näringshjälp kan utgå till handikappad, ensamstående eller äldre arbetstagare, som inte kan få något lämpligt arbete på den öppna marknaden, men som vill starta egen rörelse. Bidrag kan också utgå till handikappade för att skaffa verktyg och arbetsredskap och för särskilda anordningar på arbetsplatsen. Om en handikappad för sitt arbete, eller för att kunna delta i utbildning behöver bil kan bidrag och lån utgå. När man söker jobb vill man ha så stora valmöjligheter som möjligt. Det finns visserligen färre lediga platser i år än i fjol men i vissa yrken är det fortfarande stor brist på folk. Hör du till dem som tänker söka jobb i vår så har du kanske börjat fundera på hur du skall gå tillväga. Du har kanske läst platsannonser och försökt räkna ut om det blir lätt eller svårt att få jobb. Det är dock inte bara mängden av lediga platser som är avgörande för möjligheten att göra ett bra arbetsval: man bör också känna till löner, arbetsmiljö och hur arbetsförhållandena ter sig på sikt. Ju mer du tar reda på, ju bättre val kan du göra. Välj och jämför Det är mycket man vill veta innan man tar kontakt med ett företag för att söka arbete. Vad som är viktigast att ta reda på kan skifta. Ska man på hemorten söka ett liknande arbete som det man har vana från, nöjer man sig i regel med upplysningar om lön och arbetsförhållanden. Söker man däremot arbete på annan ort och kanske i ett yrke som man inte känner så väl till behövs betydligt fler upplysningar. Då behöver man diskutera ingående med arbetsförmedlingen och kanske kontakta både företaget och fackföreningen för att få fram det man vill veta. När du väljer ut och jämför lediga platser i tidningen eller i platslistan är det inte säkert att du får alla upplysningar du behöver. För att välja behöver du kanske veta mer om Arbetsuppgifterna och arbetstiderna Krav på utbildning Tillträdesdatum Löneform och förtjänstmöjligheter Utbildning inom företaget Företagets storlek och produktion Bostad Kommunal service Arbetsförmedlingen kan skaffa upplysningarna åt dig. Du kan också använda de talonger som finns på sidan 6 för att få fler upplysningar. Svårt att hitta själv Ibland är det svårt att själv leta fram alla upplysningar som man behöver. Arbetsförmedlingen hjälper till ta fram upplysningar om lediga platser. Både på hemorten och i andra delar av landet. På många orter ger arbetsförmedlingen ut lokala platslistor och i tidningen Arbetsmarknaden finns ett urval av lediga platser från hela landet. Ibland räcker det inte med platslistor För att det verkligen skall bli ett val fordras det att man känner till vad det finns att välja. Ibland räcker det inte med kunskap om en mängd lediga platser. På arbetsförmedlingens yrkesvägledning kan du tillsammans med en yrkesvägledare gå igenom dina möjligheter till yrkes- och utbildningsval. Arbetsförmedlingen kan också hjälpa dig med arbetsmarknadsutbildning och med flyttningsbidrag för utbildning till nytt yrke eller för att du skall kunna tillträda en anställning på annan ort. Börja nu Det är klokt att i god tid börja se sig om på arbetsmarknaden. Tag kontakt med arbetsförmedlingen om du är osäker på vad du skall göra efter skolan. Väntar du minskar dina möjligheter att noga tänka igenom olika förslag, och du tvingas kanske göra ett mindre övervägt val. Arbetsförmedlingen ger dig information om lediga platser bl a i veckotidningen Arbetsmarknaden och i lokala platslistor. Den tillhandahåller också en omfattande information om läget på arbetsmarknaden inom olika branscher och inom olika delar av landet erbjuder dig yrkesvägledning vid valet av yrke och utbildningsväg och hjälper dig att kartlägga dina förutsättningar för olika arbetsuppgifter hjälper dig genom arbetsvård att minska eller undanröja det hinder som ett handikapp kan vara för dig på arbetsmarknaden och försöker finna ett lämpligt arbete på öppna marknaden eller erbjuda andra arbetsmöjligheter. AF har för ditt yrkes- och arbetsval Kunskaper om arbete och utbildning Flyttningshjälp Anlagsprövning Arbetsmarknadsutbildning Böcker och broschyrer om yrkesval Vad är viktigt att ta reda på när man söker arbete? Platslistorna är en god hjälp men ibland behöver man någon att tala med om planerna på yrkes- och utbildningsval. EEC är ingen rikemansklubb. Det är förlorarnas gäng som efter andra världskriget gick på kryckor: 1 Västtyskland 2 Frankrike 3 Italien 4 Belgien 5 Holland 6 Luxemburg Olyckan får inte hända igen, sa De Sex och slog sig ihop med stora framtidsplaner, bl a för att slippa sargas av flera krig. I dag har kryckorna kastats. Nu handlar det om pengar, makt, utveckling, välfärd. 18 afrikanska stater och Madagaskar plus Grekland och Turkiet är nu knutna till EEC genom s k associationsavtal. Grekland är dock tillfälligt avkopplat eftersom EEC vänt sig mot den nya militärjuntan. EEC har byggt upp ett imponerande byråkratiskt maskineri, som kostar 100-tals miljoner kronor att hålla i gång. Titta på Magnus Gernes teckning här intill. Det är EEC-apparaten: stor, mäktig, imponerande. Där kan man diskutera struntsaker i månader och stora frågor kan avgöras på en eftermiddag - precis som i en kommunfullmäktigeförsamling i Sverige. Alla vaktar på varandra. Alla slåss för sina intressen för att till slut kunna nå bästa möjliga kompromiss i Gemenskapens tecken. En mycket känd EEC-expert sa till Expressen: - Den som tror att EEC kan fungera som ett slags forum för storpolitik är inte klok. När Olof Palme var i London en gång 1961 uttryckte sig en person som satt i EEC:s kommission så här: - Ska du vara med i EEC så får du allt vara med i Nato också. (Det var då det. Sen har många nya vindar blåst.) Genom de Gaulle bröts länken med Nato. Inte heller ville han att EEC skulle bli ett s k överstatligt organ genom vilket medlemsländerna helt kunde styras. Detta är EEC:s maktpyramid Detta är EEC-organisationen i dag - från maktpyramidens topp och nedåt - den organisation Sverige alltså kan komma in i. Ministerrådet: Här sitter en minister från vart och ett av medlemsländerna. När utrikespolitiska frågor handläggs är det utrikesministrar, när jordbrukspolitik kommer upp är det jordbruksministrar etc. Detta är maktens spjutspets i EEC. Rådet fattar beslut i alla viktiga frågor. Ministerrådets sekreteriat: Består av 400-500 högt kvalificerade tjänstemän. En betydande maktfaktor, som bl a håller ett fast grepp om kommissionen (se nedan). Ständiga representanternas kommitte: Denna sammanslutning består av mycket framstående och välmeriterade ambassadörer, en från vart och ett av EEC-länderna. Varje ambassadör har i sin tur bakom sig en delegation på 10-40 man. Kommittens betydelse har ökat mer och mer. Den har direkta förbindelser med ministerrådet och kommissionen samt förbereder en rad viktiga politiska frågor som ministerrådet sen beslutar i. EEC:s domstol: Är helt oberoende av de nationella regeringarna. Består av 7 ledamöter som ser till att alla bestämmelser följs, löser tvister mellan länderna, är auktoritativ uttolkare av EEC:s olika bestämmelser etc. Domstolen har en relativt stor makt. Några straff i egentlig bemärkelse kan den inte utdöma. Sexstatsparlamentet: EEC:s riksdag. Består av 142 ledamöter som väljs av sina respektive hemländers parlament (riksdag). Sexstatsparlamentet har olika politiska grupperingar: kristliga demokrater, kommunister, socialdemokrater, liberaler, gaullister. Parlamentets makt är inte imponerande stor. Det skall t ex höras i en del större frågor innan ministerrådet fattar beslut, men rådet är inte bundet av parlamentets yttranden. Kommissionen: Detta är en betydelsefull maktgrupp. I början sågs kommissionen som en upptakt till en Europaregering, med åtföljande politisk makt, men nu har den reducerats till en utpräglad 'tjänstemannamaffia'. Kommissionen har för närvarande 9 ledamöter och inte mindre än 5000 tjänstemän. Efter hand har också kommissionen i huvudsak reducerats till ett utredande organ men är fortfarande ett förslagsställande och verkställande organ. Den kan fatta beslut i vissa mindre frågor. Förbereda ärenden för ministerrådet och föreslå beslut där. Kommissionen har direktkontakt med både ministerrådet, dess sekreteriat och de ständiga representanternas kommitte. Kommissionen är uppdelad i sektorer eller grupper som var för sig handlägger t ex handelspolitik, jordbruksfrågor, industripolitik, frågor som berör kol- och stålunionen, Euroatom etc. Till detta kommer ett 100-tal mindre kommitteer bestående av 10-15 man. Dessa kommitteer kan placeras längst ner i maktpyramiden. Det låter nästan löjligt men det kan t ex finnas en kommitte för tomatpriser, man kan även tänka sig en för preventivmedel. Alltnog: i dessa kommitteer sitter ett par man från den mäktiga kommissionen. Resten är tjänstemän från respektive medlemsländer, som åker fram och tillbaka mellan sina respektive huvudstäder och EEC-högkvarteret i Bryssel. Vad händer med om vi blir med? Vad händer då tekniskt sett om Sverige blir med i EEC? Jo, industriminister Krister Wickman, jordbruksminister Ingemund Bengtsson, utrikesminister Torsten Nilsson etc får då och då ta plats i ministerrådet. Ambassadör Gunnar Hägglöf t ex får kanske en stol i De ständiga representanternas kommitte. Sen ska vi försöka få ihop 200-300 tjänsteman, svenskar med erfarenhet av internationellt arbete och som helst talar franska flytande. Var får man tag i dem i lilla Sverige? Det är inte lätt. Men EEC har förståelse för problemet och det får lösas successivt. En annan viktig fråga är hur många röster Sverige får. Som EEC ser ut i dag har de tre stora, Västtyskland, Frankrike och Italien 4 röster vardera. Belgien och Holland har 2 röster var och Luxemburg 1 röst. För beslut fordras 12 röster. De tre stora kan sålunda slå ut de tre små. Men också två stora och två små (Holland och Belgien) kan slå ut en stor och en liten. Om Storbritannien, Irland, Danmark och Norge som sökt medlemskap i EEC kommer med måste det bli andra röstningsregler. EEC:s ministerråd har därför bestämt följande röstfördelning: Frankrike, Italien, Tyskland och Storbritannien 10 röster var. Belgien, Holland 5 röster var, Luxemburg 2, Irland, Danmark och Norge 3 röster var. Totalt gör detta 61 röster. För kvalificerad majoritet fordras 43 röster av 61. Ett beslut kan därmed stoppas av 19 röster. Men Sverige då? Ja, vi har inte sökt medlemskap än. Vi har frågan öppen. Men den kan avgöras nu i Bryssel. Och blir vi med, så räknar man med att vi i bästa fall får 5 röster. 1 proc av momsen till EEC Slutligen: EEC kostar en oerhörd massa pengar. Hur EEC finansieras i dag kan vi hoppa över. Viktigare är hur det ska finansieras 1975, vilket man har ett beslut på. Detta går ut på följande: EEC:s gemensamma jordbrukspolitik kommer år 1975 att kosta cirka 20 miljarder kronor (för högt räknat anser dock en del). I importavgifter tar man in 4 miljarder kr och i tullmedel 7 miljarder kr - totalt gör detta 11 miljarder. Det behövs alltså mer pengar. Därför kan man fr o m 1975 låta alla länder leverera in sina inkomster från tullar och importavgifter till en gemensam kassa i Bryssel. Dessutom ska varje medlemsland till samma kassa skicka in högst en procent av sina momsintäkter. Momsen är intressant. För Sveriges del skulle det innebära att vi formellt sett kommer i konflikt med vår urgamla rätt att oss själva beskatta etc när vi sänder en procent av momsen till EEC-potten. Det verkligt intressanta är egentligen inte heller det EEC som existerar i dag utan det EEC som vi kommer att få om Storbritannien, Irland, Norge, Danmark och därmed Sverige kommer med. 'Det kommer grus i maskineriet' Hur kan då de nya länderna påverka EEC? Sverige får ju möjlighet att driva fram sina ideer osv. Mot den bakgrunden hänvisar nu en del i EEC till de Gaulles gamla förmodan. Nämligen: - Släpper vi in britterna, så drar de med sig danskar, norrmän och irländare och då går det grus i maskineriet och hela EEC:s natur förändras i grunden. Fotnot: EEC: European Economic Community (Den gemensamma marknaden. De sex). Efta: European Free Trade Association (Den europeiska frihandelssammanslutningen) Nato: North Atlantic Treaty Organization (Atlantpakten). En jättemarknad för Sverige I de sex EEC-länderna bor 185 miljoner människor. En jättemarknad med stor betydelse bl a för Sveriges utrikeshandel. I de EEC-associerade länderna Grekland och Turkiet bor nära 40 milj människor. I de 18 afrikanska staterna plus Madagaskar bor 65 miljoner. Kommer Storbritannien, Irland, Sverige, Norge och Danmark med så växer EEC med ytterligare cirka 75 milj människor. Under det tiotal år som EEC hittills existerat har man gått framåt ganska kraftigt. Den välfärdshöjande effekten av EEC:s tullunion däremot har varit betydligt överdriven. Industrins produktionsökning inom EEC under 1958-1968 uppgick till 79 proc. I USA var den samma tid 78 proc. För Sverige var ökningen cirka 79 proc. Bruttonationalprodukten (det totala värdet av vad ett land producerar i fråga om varor och tjänster) har ökat med 67 proc åren 1958-1968 i EEC, med 58 proc. i USA. Sverige noterade under samma tid en ökning på 55 proc. Den ekonomiska tillväxten var imponerande, 5,5 proc i EEC i början av 60-talet. Nu har den sjunkit betydligt, men är fortfarande god, ca 4 proc. Med ekonomisk tillväxt förstås den årliga ökningen av ett lands samlade produktion av varor och tjänster. Levnadsstandarden har stigit i EEC-länderna. Men inflationen har också här rusat fram och priserna har gått upp, dock inte så mycket som i Sverige. Man pekar på risken att Europa skall förbli splittrat. Det hotas av 1) USA, 2) Sovjet och 3) Japan. För att Europa skall kunna hävda sig och blomstra i framtiden måste det enas, EEC utvidgas, menar allt flera experter. Den mäktiga apparaten EEC Domstolen 7 man Ministerrådet Sexstatsparlamentet 142 man Ministerrådssekretariatet 400-500 man Ständiga representanternas kommitté ambassadörer Detta är EEC-länderna Den 1 januari 1959 räknas som EEC:s tillkomstdag. Grundreglerna för denna gemenskap står i Rom-fördraget som de sex länderna skrev under den 25 mars 1957 i Rom. Det var i ett möte i Messina 1955 som Belgiens utrikesminister Paul-Henri Spaak föreslog gemenskapen EEC Kommissionen 9 ledamöter + tjänstemän Olika block inom kommissionen jobbar med frågor som t.ex. berör utlandsförbindelser handelspolitik kol-ochstålunionen Euroatom jordbruksfrågor industripolitik ekonomisk-monetär politik Till detta kommer ett 100-tal kommittéer - t.ex. kommittén för tomatpriser, fläskpriser, preventivmedel etc - var och en med 10-15 medlemmar, varav ett par från kommissionen, resten är folk som reser fram och tillbaka mellan Bryssel och sina respektive hemländers huvudstäder Olika institutioner (byggnader som blir gemensamma för hela marknaden) Europauniversitetet Europeiska centralbanken (riksbanken för EEC) Europeiska patentverket Europeiska arbetsmarknadsverket (arbetsförmedling etc) Europeiska institutet för företagsutbildning Europeiska investeringsbanken Europeiska forskningsnämnden Europeiska lantbruksnämnden Europeiska förenade fackföreningsrörelsen AB Air Union (Europas samtliga flygbolag) Det extremt låga deltagandet i kyrkovalet visar att många människor står helt likgiltiga inför statskyrkan. Att de fortfarande är medlemmar beror ofta på att de inte vet hur enkelt det är att gå ur. Av 100 svenskar över 20 år är 96 medlemmar i statskyrkan. Men av dessa 96 röstade bara 12 vid kyrkovalet i söndags. De övriga 84 stannade hemma. Men de betalar ändå kyrkoskatt. Genom att skriva några rader skulle de kunna få en skattesänkning på i många fall över 100 kronor om året. Det är ytterst lätt att gå ur kyrkan. Numera kan den enkla ansökan skickas med posten. De som gått ur statskyrkan slipper 40 procent av kyrkoskatten. De övriga 60 procenten används till folkbokföring och begravningskostnader. I år betalar vi i genomsnitt 62 öre per kommunalt beskattningsbar hundralapp till kyrkan. 49 öre kommer ingen ifrån. 33 öre är frivillig skatt. Skattesänkning Variationerna mellan olika församlingar är ganska stora. Det finns de som har under hälften av genomsnittet. Det finns också de som ligger tre gånger över. Kyrkoskattens höjd bestäms av kyrkofullmäktige. Alltså de församlingar som 12-23 procent av de röstberättigade utsåg i söndags. Den som skattar för 30000 om året och bor i en kommun med genomsnittsskatt får 100 kronor i skattesänkning genom att begära utträde ur kyrkan. Den skriftliga ansökan om utträde måste vara hos pastorsämbetet före årsskiftet. Annars blir det ingen skattenedsättning 1971. De formella nackdelarna med att gå ur statskyrkan är: Rösträtten till kyrkovalet försvinner. Rätten att bli vald till exempelvis kyrkorådet upphör. Prästen kan vägra viga. Men det förutsätter att också den andra parten står utanför. Kyrkans tro Men viktigare är naturligtvis de religiösa motiven. Ett utträde kan vara ett avståndstagande från kyrkans tro. En rad undersökningar visar att statskyrkans religiösa anhängare är betydligt färre än dess medlemmar. En del står förmodligen kvar av gammal vana. Men det finns också andra motiv för att vara medlem: En och annan ateist säger att det är farligt att överlåta kyrkans flera miljarder stora förmögenhet till präster och starkt troende. Andra tycker det känns riktigt att höra till församlingens gemenskap även om den religiösa samhörigheten saknas. Det är lika lätt att gå in i kyrkan som att gå ur. Den som skriver några rader och skickar brevet till pastorsämbetet blir omedelbart medlem. Statskyrkan i nuvarande form försvinner kanske i framtiden. En statlig utredning har lagt fram olika alternativ. Regeringen har ännu inte tagit ställning. I sista hand bestämmer riksdagen. Så här enkelt är det att gå ur statskyrkan. Brevet skickas till den egna församlingen. Adressen brukar finnas i telefonkatalogen. Den som skickar in blanketten före årsskiftet får därigenom lägre skatt nästa år. Men det finns naturligtvis flera skäl för att vara med i statskyrkan. Nu är du verkligen sent ute, om du inte gjort i ordning bilen för vintern. Det tar bara ett par timmar och kostar inte särskilt mycket. Att göra i ordning bilen för vintern uppfattas av många som liktydigt med att tvätta av lacken och putsa bort de matta fläckarna. Men det viktigaste är att det är helt och rent under. Vänta inte med glödlampsbytet Vi tar den enklaste vägen - den händige behöver ingen hjälp. En rad kontroller och justeringar måste du få hjälp med: Ställa in ljuset, kontrollera bromsarna, ladda batteriet och se till att det har effekt kvar för att klara bister vinterkyla. Byta glödlampor måste du göra även om du bytte i somras. Alltför många väntar med glödlampsbytet (a 6 kr st) tills en av lamporna slocknar. Det är klart fel. Efter 100 timmar har glödlamporna tappat halva effekten! På bensinstationen kan man tala om för dig om du behöver ett ljusrelä (à 35-40 kr) för att ljuset ska bli acceptabelt. Det gamla knepet att köra upp bilen mot garageväggen och kolla ljuset är värdelöst; då får du möjligen veta om båda strålkastarna lyser, men inte mycket mera. Och ljuset är en av de absolut viktigaste tillbehören på bilen så här års. Om du kör på halvljus jämt - också på dagen - måste du helt enkelt byta glödlampor var 700:e mil för att ha hygglig effekt. Kolla däcken själv Däcken kan du kontrollera själv. Har du vinterdäck är det dags att lägga på dem - det var dags redan förra veckan för den som bor i mellansverige. Dubbdäcken du köpte förra hösten behöver antagligen kompletteras. Se efter hur många dubbar som fattas. Normalt ska det vara cirka 100 dubbar per hjul. Är det 80 har du tappat bort 20 procent - och då bör du åka till gummiverkstaden och få kompletteringsdubbat. Det är praktiskt taget omöjligt att få hygglig balans i hjulet när dubbarna släppt. Dubbarna fungerar som balansvikter också vid tämligen låg fart. Minneslista för grejer som du ska göra åt bilen - detaljer som ska kontrolleras: Bromskontroll (klarar du inte själv - gå till en väl utrustad servicestation). Ljuskontroll (också ett jobb för fackmannen). Däckskontroll (du kan göra det själv, men behöver däcken dubbas om och kompletteras eller balanseras är detta ett jobb för fackmannen). Jag förmodar att du var förutseende nog i våras att du markerade hur dubbdäcken satt; höger fram, höger bak o s v . Det är nämligen viktigt att däcken rullar i samma riktning som förra vintern. Annars lossnar dubbarna snabbt och effekten minskar. Spola ren bilen på undersidan. Det är mycket viktigare än att putsa på lacken! Hissa upp bilen, spola med kraftig stråle under hela bilen - under flyglarna som samlar grus och fukt. Behöver underredsbehandlingen kompletteras så gör det omedelbart, annars äter rosten igenom plåten på några månader. Du kan komplettera rostskyddet själv sedan bilen torkat. Det finns rostskyddsvätska (kostar ungefär en tia) på alla bensinstationer. Är det minusgrader ute bör du se till att bilen är helt torr innan du kör ut: annars ryker tätningslisterna, låsen blir omöjliga att öppna, handbromsvajern fryser fast o s v . Det är bland annat därför man bör vara ute i tid, så att man slipper alla problem med igenisade dörrar och mekaniska delar. Byt vindrutetorkarblad. Det kostar cirka 20 kronor att få nya blad, men det har du nytta av. Vägverket ska intensivsalta våra vägar också i år. På bakrutan - som görs helt ren från fet beläggning - monterar du en imruta (den kostar också ett par tior). Kontrollera att defrostern fungerar bra. Under motorhuven: Tappa ur det gamla kylvattnet. Fyll på glykol. Byt motorolja - tunnare kvalitet - lättare att starta. Kontrollera batteriet - det ska vara friskt och fullt laddat. Dörrlister - lås: När fukten kommer och kylan fastnar dörrarna i tätningslisterna. När man öppnar dörren följer listen med. Det finns medel (kostar under tian) att stryka på listerna. Det förhindrar fastfrysning. Låsen ska vara ordentligt smorda - skaffa en låsspray att ha i beredskap. Det är nästan den enda spray som egentligen har någon funktion bland alla hundra spraytillbehör bensinstationerna försöker lura på dig. Lufta ur bilen. Under hösten har det samlats mycket fukt under gummimattorna. Ta ur mattorna, gör ren - borsta bort eventuellt rost och stryk på rostskyddsmedel. Inte sprayflaska - ta pensel och rostskydd på burk. Det är bättre och billigare. Lägg dit torra tidningar under gummimattan - sedan plåten torkat ordentligt. Bagageutrymmet. Släng bort allt skräp från sommaren och semestern. Se till att du har följande grejor i skuffen: 1) ordentligt reservhjul 2) spade (kostar mindre än tio kronor) 3) varningstriangel (kostar ett par tior) 4) bogserlina 5) ordentlig verktygsutrustning 6) snabblänkar - (kostar cirka 20 kronor). Bra att ha om du kanat av vägen, måste bogsera, eller blir sittande i snön. 7) ordentlig ficklampa (kostar 6-7 kr). Ja, hinner du med att göra det här under helgen, har du sparat mycket besvär i vinter. Du kör säkrare. Du kommer inte att bli så irriterad att du blir trafikfarlig eftersom du kommer igång på mornarna. Tio punkter att komma ihåg Ljuset - byt lampor - kontrollera inställningen. Däck och bromsar. Däcken skall vara i perfekt skick - dubbade däck behöver i allmänhet kompletteringsdubb. Under huven: glykol, T-sprit i vindrutespolaren, kolla batteriet (ev uppladdning), vinterolja i motorn. Vindrutan torkas ren - smuts på insidan är lika irriterande som vägsmuts. Byt torkarblad. Kontrollera bromsljus, bakljus och blinkers. Spola ren bilen under - komplettera rostskyddet. När bilen är ren under - kontrollera att allt 'sitter fast', att avgasröret är helt, att ingenting hänger och slänger. Behandla alla dörrlister med preparat som finns i handeln och som hindrar dörrarna från att frysa fast. Smörj låsen - skaffa låsspray. Bakrutan brukar imma igen snabbt; torka rutan helt fri från fet beläggning - klistra på en imruta. Bör bytas varje år. Kontrollera att utrustningen är komplett där bak: varningstrianglar, skyffel, bra reservhjul, bogserlina, komplett verktygsuppsättning. Om det finns olja i Skåne eller i den 'svenska' delen av Östersjön så är det Jerome Bayless från Tulsa, Oklahoma, som skall borra fram den. Bayless är Sveriges förste 'drilling manager', halvstatlig dessutom. För kort tid sedan anställdes han som chef för de borrningar som Oljeprospektering AB - ägt av staten och näringslivet gemensamt - startar på den skånska slätten i januari. De kommer senare att följas av borrningar ute i Östersjön, söder om Skåne. När det första borrtornet rests - någonstans i triangeln Malmö - Falsterbo - Ystad - börjar miljonrullningen på allvar i jakten på svensk olja. Varje borrhål kommer att kosta i medeltal drygt 2 milj kronor. Ute till havs blir det ännu dyrare, bortåt 10 milj per hål. Det är pengar som satsas utan några som helst garantier för utdelning. Borriggarna köps inte utan hyrs. Oljeprospektering har fått in anbud från ett stort antal amerikanska, italienska och franska oljeföretag. Några har valts ut och med dem skall man nu börja slutförhandlingen. Oljeprospektering - som bildades för fyra år sedan - har i första hand 100 milj att göra av med och möjlighet att få ytterligare 50 milj. En hel del pengar har gått åt till de förundersökningar av olika slag som gjorts - på land, till havs och från luften. Men de allra flesta miljonerna finns kvar. 600 markägare har chansen Det är med ledning av förundersökningarna som geologerna skall bestämma var Jerome Bayless ska borra sitt första hål. Tyvärr kan ingen förundersökare i världen säga att det finns olja på en viss plats. Han kan bara bedöma förutsättningarna. Utan borrning kan man aldrig få besked. Det är ännu inte bestämt hos vilken av de vidtalade ca 600 markägarna i Skånetriangeln man skall börja. Utvärdering av de sista förundersökningarna pågår alltjämt. Om olja hittas och fynden är så stora att de kan kommersiellt utnyttjas får markägaren en sjuttiofemtedel av värdet. Det stadgas i den s k stenkolslagen från 1886 som dammats av för den här situationen. Borrdjup på 4000 m Få markägare får så att säga mer än en enda chans. Om ett hål visat sig vara torrt så flyttas riggen i regel 5-6 km. När triangeln Malmö - Falsterbo - Ystad är avklarad beräknas borrningar ske i ett område från Malmö upp mot Landskrona. Det har borrats efter olja i Skåne tidigare men inte djupare än 2000 m. Nu ska man med större och effektivare utrustning ned till intressantare strukturer på bortåt 4000 meters djup. Oljeprogrammet har något försenats. Tidigare hade man hoppats komma i gång redan denna höst. Men nu är alltså siktet inställt på januari. Havsborrningarna kommer troligen inte i gång förrän i början av 1972. Buller natt och dag Jerome Bayless har borrat i åtskilliga delar av världen. Närmast kommer han från Libyens öknar och Amoseas, som ägs av Texaco och Standard Oil of California. Vad tror han om Skåne? Jodå, det blir nog bra. Och även i Östersjön råder fina förhållanden för borrning, små djup, hyggligt väder. - Borrningarna kommer att pågå dag och natt och kan bullra som åtta tio lastbilar, säger han. Man får räkna med i medeltal 50 dagars arbete på varje hål. För att sköta en rigg behövs ett 50-tal man - det är entreprenörens eget folk och alltså inga lokalanställda. Dessutom knyts olika serviceföretag till operationen. Allteftersom borren äter sig ned i jorden dras borrör ner i hålet så att väggarna inte rasar igen. Där oljeförekomster finns råder ett högt tryck, men för att inte oljan skall spruta rätt upp i luften regleras trycket med spolvätska och en serie olika ventiler. Det skall Bayless hålla reda på. Borrningarna till havs kommer troligen inte i gång förrän i början av 1972. - Ett borrtorn, värt ca 50 milj kr, bogseras ut och förankras på botten. Det får en besättning på kanske 30-40 man som jobbar i skift: två veckors arbete på plattformen med 10-12 timmars arbetsdag följs av en veckas ledighet i land. Bakgrunden till beslutet att satsa pengar på oljeletning i Skåne och Östersjön är bl a att Sverige importerar petroleum för 3-4 miljarder kronor årligen. Det är en tung post i utrikeshandeln som en egen produktion skulle kunna göra lättare - i bästa fall t o m eliminera. Men varken Jerome Bayless eller någon annan vet alltså om hasarden kommer att ge någon utdelning. Jerome Bayless leder oljeborrningarna i Skåne. 10000-tals svenskar har obotliga hörfel. Ännu fler riskerar få det. En svensk soldat kan bli hörselskadad vid sin första skjutning. Flertalet värnpliktiga är dömda till för tidig hörselnedsättning. Det är skrämmande fakta som Expressen kan redovisa i dag. Problemet blir bara värre och värre. Markpersonalen vid flygvapnet, artillerister och pansarvärnssoldater är värst utsatta. För en pansarvärnskanon finns ingen ljudmätare snabb nog. Mätningar med oscilloskop har gett värden på 170 decibel (!). Som jämförelse kan nämnas att en jetmotor vid fullt pådrag når upp till 110 ... Sveriges främste expert på området, docenten Ingmar H:son Klockhoff, vid Uppsala akademiska sjukhus, säger till Expressen: - Alla skjutvapen är farliga för hörseln. Pansarvärnsvapnen skall vi bara inte tala om. Smällarna är som enorma pisksnärtar. Ett skott kan på grund av tillfälliga terrängförhållanden få samma verkan som fem andra tillsammans. Resultatet kan man tänka sig. De hörselskydd - företrädesvis glasdun - som hittills använts vid skjutningar med granatgevär och pansarvärnskanon eliminerar 20 av 170 decibel. Resten får skytten och laddaren i örat ... Docent Klockhoff: - Vid en sådan smäll slocknar en stor del av örats nervcellsklaviatur för alltid. En soldat kan bli obotligt hörselskadad redan vid sin första skjutning. Det är främst diskanthörseln som skadas. Personen i fråga får inte problem med sin hörsel omedelbart. I 40-årsåldern då örats uppfattningsförmåga börjar degenera blir försämringen dess våldsammare. Flertalet värnpliktiga har ingen aning om att de fått allvarliga hörselskador. Skador som de kommer att få känna av längre fram. Docent Klockhoff har kämpat för att få problemet ordentligt belyst. För 3-4 år sedan gav han ut 'hörselskyddsprogram för krigsmakten'. En skrift som manade till eftertanke och direkta åtgärder. Klockhoff är knuten till försvarets sjukvårdsstyrelse som är ansvarig inom denna sektor. Under sjukvårdsstyrelsen sorterar försvarets materielbyrå. Där ligger just nu en beställning på s k hörselskyddskåpor (används numera i alla bullersamma arbetsmiljöer). De har tidigare ställt sig för dyra i inköp för försvaret. Soldaterna har fått hålla till godo med det otillräckliga glasdunet. Från ett pris på femtio kronor är man nu nere i en tia per styck för skyddskåporna. Docent Klockhoff är besviken på intiativkraften hos militären: - Genomförandet av effektivt hörselskydd inom det militära har gått trögt. Den enskilda människan ser inte ut att vara intresserad. Givetvis får man beakta att det är en fråga om pengar. Försvaret har inte haft råd att inköpa materielen. På I 12 i Eksjö tog en kompanichef för ett pansarvärnskompani saken i egna händer. Han visste att skyddskåpor fanns i förråd på en flygflottilj i Småland. Därför uppsökte han på egen hand flottiljen och ordnade så att regementets pv-soldater fick ordentliga hörselskydd. Det var de ganska ensamma om vid den tidpunkten. Soldaterna bör vara tacksamma mot sin forne kompanichef ... Denne säger till Expressen: - Jag har sett tillräckligt många pansarvärnsinstruktörer stå med handen bakom örat för att kunna höra vad man säger. Det skall inte mina soldater behöva bli utsatta för. Hörselundersökningen i det militära är också bristfällig. Det finns visserligen apparatur på de flesta förband, men antingen hinner inte de överarbetande militärläkarna eller också begriper de sig inte på det tekniska. Framtiden är snabbkontroll av hörseln och registrering av defekter och uppfattningsförmåga via data. Man ska göra kontroller vid mönstring, in- och utryckning samt under tjänstens gång, för att få en fullständig bild av soldatens hörsel. Det databehandlade besiktningsinstrumentet skall snabbt kunna avläsas. Docent Klockhoff hoppas på detta förfarande inom en snar framtid. Hörselskadorna inom det militära är ett nationellt hot. Följderna blir vi snart varse. Därför måste omedelbara åtgärder sättas in nu. Fotnot: De högtsmällande närstridsvapnen - granatgevär, pansarvärnskanon osv - är ganska unga på de svenska militärförbanden. Därför har man ännu inte fått känna av de framtida men som de ger soldaterna. Vapnen förekommer numera på alla förband inom armen. En värnpliktig som fått 'ordinärt 'hörselfel får vänta i omkring 25 år innan han får direkt märkbara besvär. Skyddskåporna skall nu tilldelas särskilt utsatt personal i krigsmakten. Det skyddet borde ha kommit för länge sedan. Glasdunet stoppar bara upp till 20 av 170 decibel som utvecklas av en pansarvärnskanon. Ett otillräckligt hörselskydd som använts i många år. - Av alla de tiotals miljoner människor som för fyra år sedan rökte cigaretter i USA har nu i dag var fjärde person slutat röka. Medan vi 1966 hade cirka 19 miljoner före detta rökare har den siffran i dag stigit till 29 miljoner! Det är ett resultat som vi aldrig vågade drömma om när vi satte i gång vår antirökningskampanj. Detta säger en av världens främsta tobaksforskare, dr Daniel Horn, i en intervju med Dagens Nyheter. Dr Horn är chef för National Clearinghouse for Smoking and Health, det amerikanska hälsoministeriets specialorgan för tobaksfrågor. Dr Horn har varit med om några av de största undersökningar som företagits om rökning och anlitas av WHO, Världshälsoorganisationen, som expert i dessa frågor. Han är nu på ett par dagars studiebesök i Sverige. Den enorma framgången i försöken att få amerikanska folket att sluta röka beror enligt dr Horn på en mängd faktorer. Man började för fem år sedan, när antirökningskampanjen drogs i gång, med en upplysningskampanj på mycket bred basis. Talade om för folk att cigarettrökning var skadligt, tryckte på alla upptänkliga skäl varför man skulle sluta röka, påpekade vilka skadliga effekter rökningen har. - Resultatet blev att rökarna mer och mer började fundera på varför de egentligen höll på att förstöra sin hälsa, säger dr Horn. Läkarna slutade Sedan fick dr Horn en väldigt fin uppslutning från inte bara läkarna utan all hälso- och sjukvårdspersonal. En mängd läkare, sjuksköterskor, apotekare, tandläkare och annan personal slutade röka. De insåg att det var lättare att få andra människor att sluta röka om de själva slängde cigaretterna. Broschyrer skickades ut till rökarna där de själva kunde testa vad de var för slags rökare, varför de rökte, vilka svårigheter de kunde möta om de ville sluta. - För ett och ett halvt år sedan fick vi också tid i TV för vår kampanj mot rökningen, säger dr Horn. Vi fick igenom att vår antirökkampanj skulle få en tid i TV som stod i proportion till den tid tobaksreklamen fick. Och denna TV-kampanj har haft en mycket stor framgång. Enligt dr Horn har alla dessa åtgärder blivit något av en spegel för cigarettrökarna i USA. Något av en självkonfrontation, där folk börjat fundera över t ex hur mycket hälsan är värd och de ekonomiska konsekvenserna av rökningen. Stopp för TV-reklam - Ju klarare man kan få rökarna att inse varför de egentligen röker, vilka behov de försöker tillfredsställa med cigaretten, desto lättare är det att få dem att sluta röka, menar dr Horn. Självinsikt är lösenordet. Enligt dr Horn är det en mängd aktioner på gång i USA för att försöka få ner cigarrettkonsumtionen. Många medicinska organisationer t ex har börjat tillämpa regeln att rökning är förbjuden under officiella sammankomster. Detta för att söka skapa nya normer. - Var fjärde läkare har under de senaste fyra åren slutat röka, kommenterar dr Horn. På det sättet är det också lättare för dem att få andra att sluta röka. Regeringen har också börjat gripa in kraftigare för att hejda cigarrettrökningen. Dr Horn: - Den 1 januari nästa år är det förbjudet att göra reklam för cigarretter i amerikansk TV och radio. Däremot är denna reklam fortfarande tillåten på annonspelare, i tidningar och tidskrifter osv. Men TV-stoppet anser dr Horn kan komma att betyda mycket. Om ni måste röka - Inget land i världen har haft ett sådant enormt reklaminslag i TV för cigarretter. Denna reklam når en mängd barn och ungdomar. De har genom reklamen fått inställningen att cigarrettrökning är accepterat i samhället och i vissa fall t o m eftersträvansvärt. De amerikanska erfarenheterna visar enligt dr Horn att det verkligen inte är utsiktslöst att förmå en mängd människor att sluta röka. - Och för dem som inte kan sluta röka helt har vi nu en intensiv kampanj i gång att försöka förmå dem att röka mindre. Huvudpunkterna i den kampanjen är enligt dr Horn: Gå över till ett cigarrettmärke som har låg halt av tjära och nikotin. Lämna längre fimpar. Dra färre halsbloss på varje cigarrett. Skär ner dagskonsumtionen. Doktor Daniel Horn: - Det lönar sig att sluta röka även om man rökt mycket länge. Kirurgiprofessorn Jack Adams-Ray halkade för drygt ett år sedan i en trappa i Moskva, skadade senan i knäskålen, fördes i ambulans till ett sjukhus, där vårdpersonalen bara kunde ryska. Han upplevde enorma kontaksvårigheter och kom på en världside: att göra en medicinsk bildtolk, som ger kommunikation mellan patient och personal utan att patienten behöver säga ett ord. I ambulansen fanns det både läkare och assistent som kunde engelska - det är mer än vi har i Sverige. Men med vårdpersonalen på sjukhuset var det värre. Hur komma i kontakt med hemmet, med svenska ambassaden? Hur få ett bäcken, bli vänd i en annan ställning? Professorn kunde bara ett par ryska ord. Han försökte med teckenspråk, försökte rita, men han hade C i teckning i skolan. Han kom att tänka på en bok med bilder som patienten kan peka i. Denna 'medicinska bildtolk' av prof. Adams-Ray med teckningar av Claes Folkeson presenterades på onsdagen av Håkan Ohlssons förlag i Lund. Utan ord Målsättningen har varit inte bara att skapa ett kommunikationsinstrument mellan patient och vårdpersonal - i och för sig nog så angeläget - utan det viktigaste och svåraste har varit att 'Medicinsk bildtolk' också skall fungera som hjälpmedel för läkaren att klarlägga sjukdomsbilden utan att patienten behöver säga ett ord. Tecknade symbolbilder ger ett instrument som helt ersätter det talade ordet. En patient kommer in med symtom på hjärtsjukdom. Patienten pekar på en bildserie hur han upplever sina sjukdomssymtom. Hur pass ont har han i huvudet? Det kan vara svårt för folk med normala uttrycksmöjligheter att berätta. 'Medicinsk bildtolk' gör det i en kort bildsvit på ett klarläggande sätt. Stjärnor, som ofta används på samma sätt i internationella serier, anger smärta. Många stjärnor = stor smärta. En stjärna = liten smärta. I 'Medicinsk bildtolk' finns åtta ord, kapitelrubriker: Patienten önskar. Doktorn frågar. Sjuksystern säger. Patienten säger. De är översatta till över 20 språk, svahili, arabiska, hebreiska, japanska, kinesiska etc. För bildtolkens användning i Skandinavien utnyttjas f.n. sju språk, valda med hänsyn till frekvens av utlänningar i vårt land. Tester av olika slag har genomförts under det dryga år som arbetet på bildtolken pågått. Goda resultat har vunnits med t.ex. helt finsktalande patienter vid Lunds lasarett. Präst eller penna Den röda, första delen tycks ha varit lättast. Man pekar på en penna, när man vill ha en penna, på en präst när man vill träffa en präst. Det finns olika sorters präster att peka på. Det finns bilder för att man vill bli vänd på höger sida, vill ha glasögon, löständer, pipa etc eller att man vill bli tvättad i håret. I den gula delen säger syster saker, att patienten skall få kateter, röntgen eller bad. Det går också bra. Men i den gröna delen blir det svårare. Där är det doktorn som frågar t.ex. hur ont det gör. En stjärnsmäll. Liten smäll med liten hammare och en stjärna. Det blir strax svårare om man skall bildbeskriva hur värken först började vid naveln och sedan spred sig ner mot ljumsktrakten. Det kan vara ett ganska säkert tecken på blindtarmsinflammation. Urin- och ögonfärg Kissar man ljusgul, röd eller porterfärgad urin? Det går att bildbeskriva. Svårare är att klargöra om man tidigare varit gul i ögonen, haft gulsot eller om man tidigare gått på vissa mediciner. Kissar man mest när solen eller månen är uppe? Får man ont i magen strax efter man har ätit eller tre - fyra timmar senare, det går också hyggligt att förstå. Fastän man får förstås visa olika maträtter i olika delar av världen. Medicinsk bildtolk är första försöket, och trots åtskilliga prov på patienter som inte kan något i Sverige begripligt ord kommer nya upplagor säkert att rymma ännu mera geniala bilduppslag. Dövstumma Det är inte bara mängden av utländsk arbetskraft och den expanderande turismen som skapar språksvårigheter i den medicinska vården. Patienter som inte kan tala utgör en ganska stor grupp, t.ex. dövstumma, respiratorbundna patienter eller de som inte kan tala till följd av olika kirurgiska ingrepp. Tolkar är dyra och svåra att anskaffa. 'Medicinsk bildtolk' vill kapa sjukvårdskostnaderna. Korrekt diagnos förkortar vårdtiden för utlänningar här och för svenskar utomlands. Främst löser den nya iden en angelägen humanitär uppgift. Den ensamme och sjuke kan meddela sig. För säkerhets skull ger SvD här en tolk till bildtolken. Vill man ha besök av en präst pekar man på bilden t.v. - men man bör förstås tillhöra någon av de fyra representerade kyrkorna. Smärta beskrivs genom att man pekar på en av bilderna - stor yxa och många stjärnor = stark smärta. Patienten på bilden längst t.h. vill bli vänd och sova på rygg i stället. Det har sagts att det var lätt i vallokalen i år. Det skulle ha blivit ännu lättare med det datamaskinval som inte blev av. Egentligen skulle valsedlarna ha sett ut som hålkort, vi skulle ha stoppat dem i kassetter i stället för att slicka igen kuvert. Och den jättelika poströsningen skulle ha databehandlats redan valkvällen och slutresultatet varit klart till midnatt. Men valmaskinleverantören sviktade i sista stund och vi får vänta till nästa val. Nästa val, 1973, blommar datatekniken upp på allvar. Då blir det ännu enklare för oss väljare än vid det nyss avverkade valet. Vi slipper slicka igen kuvert. Valsedlarna blir gula, blå och vita som förr. Till färgblindas hjälp får de också olika streckmarkeringar. Men när vi träder in i vallokalen får vi tre svarta kassetter av plast. I valbåset stoppar vi in en valsedel formad som hålkort i vardera kassetten. Vi skrider fram till valförrättaren. De har en liten låda framför sig på bordet, en så kallad valbox. Röstkortet överräcks, en valförrättare slår i röstlängden. Likaså överräcks kassetterna till en annan valförrättare, som placerar dem en och en i ett hål i boxen. Klarsignal från röstlängdsläsaren, tre tryck i följd på en mojäng ovanpå boxen: korten åker ur kassetterna ned i lådan. Kassetterna samlas i hög på bordet och hämtas småningom tillbaka till entredörren för ny användning. Det är returglasens problematik omsatt och löst i valhanteringen. - Att trycka och distribuera 90 miljoner valkuvert kostade samhället 3,5 miljoner kr senaste val, det nya förfarandet blir betydligt billigare, säger avdelningsdirektör Per-Ola Larsson vid Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, CFU. - Till nästa val behövs cirka 400000 kassetter. Och 35000 valboxar, tre stycken i varje vallokal och postanstalt. Boxar och kassetter kommer att kosta cirka 6 miljoner kr. Visserligen blir hålkortsvalsedlarna något dyrare än de gamla vanliga. Bland annat därför att de måste göras av styv kartong. Men skillnaden i kostnad blir ändå avsevärd. Och boxar och kassetter kommer inte att nötas ut i ett enda val. De kan användas i flera. På två val har samhället tjänat in kostnaderna för boxarna och kassetterna. Men det väsentligaste med dessa nyheter är ändå inte underlättandet för väljaren i vallokalen eller de lägre valkostnaderna. Utan den stora vinningen med ett fullständigt datamaskinval är att valresultatet för riksdagsvalet kommer att vara till 99,9 procent färdigräknat innan valdagen är slut. År 1973 upplever vi vårt första riktiga hålkorts- och dataval. Några kommer för all del att uppleva det redan nästa år då ett provval arrangeras på ett 50-tal platser i landet, arbetsplatser och ålderdomshem. Valboxen är en liten additionsflink kamrer, den räknar in valsedlarna och vägrar att ta emot kassetter som innehåller två valsedlar, det ska bara vara en i varje. Av väljare som stryker namn på valsedeln fordrar den ännu en åtgärd, nämligen att de gör hål i en ruta längst ned på sedeln. Dessa sedlar förs åt sidan för efterbehandling. När klockslaget klingar på kvällen och valet är slut förs valboxarna, som var och en kan svälja 1500 sedlar (dvs fler än väljarna i största valdistriktet) i ilfart till närmaste datacentral, ett 40-tal över hela riket. Där sorteras hålkorten - valsedlarna efter valkrets, parti och partifraktion. Eftersom poströsterna kan levereras in före vallokalrösterna, databehandlas de också först. Därmed vinner man åtskillig tid. Sedan valboxarna kommit fram till datacentralen från vallokalerna bör det ta högst ett par timmar till att slutresultatet är framräknat. Före midnatt är alltså valet klart. - Även kommun- och landstingsvalen kommer att databehandlas 1973, framhåller Per-Ola Larsson. Men här får vi slutresultatet litet senare på natten. - Sen kommer eftergranskningen, den är ofrånkomlig och går inte att helt datastyra. Vi måste kolla om dubbelröstning skett, om de poströstande också röstat i vallokal. Här blir det som vanligt fråga om avprickning på länsstyrelsen av varje poströstande. - Men denna procedur kommer ändå att gå oändligt fortare än nu. 1973 års röstkort ser ut som ett vanligt postinbetalningskort, och med en kod noterad längst ned på papperet. Kortet åker in till postens optiska datacentral för kollning, och därmed kan eftergranskningen pressas ned till 2 dagar. Det är stor skillnad mot nu. Och i väntan på vad över 700000 poströster ska betyda för regeringsinnehav och riksdagssammansättning är det naturligt att undra varför betänkandet från 1965 års valtekniska utredning, framlagt i fjol höst (SOU 1969:19) och innehållande just den datavalteknik som här redovisats, inte blev omsatt i praktiken till 1970 års val. Per-Ola Larsson som är sekreterare i den utredningen och sedan ett år tillbaka är chef för valsektionen inom CFU är rätta mannen att svara på den frågan. - Allting var klart förra hösten. Förberedelsearbetet var i full gång till alla delar, avtalet med det företag som skulle tillverka hela datamaskineriet förelåg på bordet för underskrift. Vi satt just i sammanträde på justitiedepartementet med två ingenjörer från företaget i fråga, för justering av vissa tekniska detaljer, när beskedet kom från företagsledningen att man där inte kunde garantera leverans av valboxar i tillräckligt god tid före valdagen. Därmed blev datamaskinvalet 1970 en halvmesyr. En hel rad utredningsförslag förverkligades visserligen: blanka ifyllningsvalsedlar, särskild märkning för färgblinda, förtidsröstning på posten, öppethållande utan avbrott kl 8 - 21, osv. Men hålkortssedlar, kassetter och boxar, hela datamaskineriet för själva röstningsproceduren, det måste slopas. Det blev en helt överraskande vändning. CFU-personalen tvingades att lägga om arbetsrutinen och planera för ett helt nytt valsystem. Nu återstår att se om det blir fler överraskningar. Vad gömmer 730000 poströster, 14 procent av hela röstmaterialet, på för möjligheter att sopa undan preliminära makthavare och ge en helt annan meteorologisk bild av den politiska valvinden? Vad rösterna än ropar i vinden så visar deras mångfald att det är nödvändigt att dra datamaskinens insug ända fram till valbåset. Ännu mot slutet av veckan efter det stora valet, vet man inte säkert hur valresultatet blev. Först den här veckan, då det här numret av Vi kommer ut, har man räknat riksdagsvalet färdigt. De två andra valen - till kommuner och landsting - blir inte helt färdigräknade förrän i oktober - november. Det är de över 700000 poströsterna - med kanske en helt annan partifördelning än tidigare - som vållat oredan och bristen på säkra siffror. Det finns några resultat av valet som experterna och valspecialisterna är eniga om - trots den stora ovissheten: Kommunisterna klarar sina 4 procent och blir så stor grupp i den nya enkammaren, att 2 regeringen kan sitta kvar trots en kraftig tillbakagång jämfört med det enastående valet 1968. Centerpartiet och Gunnar Hedlund är valets 'segrare' med en andel av väljarkåren på över 20 procent och med stora inbrytningar i städerna. Men segrarens lön är endast segerns sötma: inget regeringsskifte, de borgerliga fortfarande i opposition. Glädjen över att det blir fler borgerliga än socialdemokrater i riksdagen grumlas av att minst 14, kanske 17 kommunister borgar för fortsatt socialistiskt styre. Gunnar Helen gjorde ett något bättre val med folkpartiet än Sven Weden, men framgången var blygsam. Moderaterna fortsatte bakåt och nådde bara 10,9 procent. Man talar redan om partiledarskifte. En tröst i bedrövelsen kan kanske poströsterna ge. Det finns en del församlingar i Stockholm - den högborgerliga Oscars församling till exempel - som visar ett rekordlågt valdeltagande. Kanske beror det på att en mängd högerröster finns deponerade på posten. För inte kan väl intresset sjunka så enormt mellan två val att valdeltagandet som 1968 låg på nära 90 procent i år dalat till 65-70 procent. Kommunalvalen är minst lika förvirrande som riksdagsvalet. Man vet ännu inte vilka som skall regera de närmaste tre åren i städer som Stockholm och Göteborg. Och det finns flera städer i landsorten som väntar lika spänt på slutresultatet. Den 15 oktober skall landstingsvalet vara helt färdigräknat, den 15 november kommunvalen. Kommun- och landstingsval har delvis kommit i skuggan av riksdagsvalet och rikspolitikerna. Men full samstämmighet har inte rått mellan valresultaten. Preliminära siffror för en stad som Lidingö - regerad av moderaterna - visar att det moderata samlingspartiet fick cirka 1000 röster mer i kommunvalet än i riksdagsvalet. (Cirka 4400 till riksdagen, cirka 5400 till kommunen.) Betyder det större förtroende för de lokala politikerna och deras program än för Holmberg - Bohman? Liknande skiftningar rapporteras från andra håll, men knappast så markerat. Tillbaka till riksvalet. Palme och (s) fick lämna tillbaka en hel del kommuniströster som man 'lånade' 68. Men en hel del har också vandrat till de borgerliga. Hur dessa vandringar skett, blir en uppgift för partiernas valstrateger att beräkna. När nu de definitiva siffrorna äntligen sammanställts. Så här gör man 1973. I stället för valkuvert tar man en kassett och stoppar valsedeln för riksdagsvalet i. Så gör man likadant med valsedlarna för kommun- och landstingsvalen. Med tre svarta ogenomskinliga kassetter (den på bilden ovan är bara till för demonstration) går så väljaren fram till valförrättaren. Valsedeln, till vänster, är ett hålkort på styvt papper. De två hålen till höger markerar valkrets, de två vänstra parti respektive partifraktion. Den som stryker namn måste göra hål i rutan vid pennan. På valförrättarens bord står valboxen. Efter kollning i röstlängden trycker valförrättaren ned valsedeln i boxen. Kassetten stannar kvar, tas ut och går sedan ut i vallokalen för ny användning. Efter valets slut körs boxen till närmaste datacentral, som tar hand om innehållet. 8,7 miljoner invånare 4 miljoner bilar Datorn styr företagen Glesare glesbygder En skräckvision? Kanske - men uppgifterna är hämtade ur en statlig utredning. Under 60-talet ökade Sveriges befolkning med totalt 7,6 procent. Prognosen för 70-talet visar en befolkningstillväxt på 7,9 procent, vilket skulle ge 8,7 miljoner invånare i landet 1980. Pensionärerna ökar I åldersklasserna räknar man med att pensionärerna ska öka mest - med 20 procent. I dag finns det 1,1 miljoner över 65 år, 1980 blir det över 1,3 miljoner. Den andra stora gruppen som ökar kraftigt är åldern 0-14 år. 1980 kommer vi att ha nästan 2 miljoner barn - mot drygt 1,7 miljoner i dag. I den s k produktiva åldern 20-64 kommer ökningen att bli mycket liten - endast 2 procent. 1980 har vi 4,8 miljoner invånare i denna grupp. Glesare bygder Under 70-talet kommer riks- och centralorternas folkmängd att öka med bortåt 1 miljon - glesbygdsbefolkningen minskar med 200000 personer. Också en del av de minsta och medelstora kommer att få en folkminskning. Tävlan om pengar Nationalinkomsten kommer inte att stiga lika kraftigt som under 60-talet. Under de första fem åren av 70-talet, har långtidsutredningen (som kommer i november) räknat med en årlig tillväxttakt på 3,3 procent. Många behov kommer att tävla om den stigande nationalinkomsten. Pengar kommer att behövas för investeringar, utbildning, offentliga ändamål. Troligen kommer därför den privata konsumtionens andel av varor och tjänster att förbli oförändrad eller att sjunka. Högre löner Men trots ökade statsutgifter så blir det inkomstökning för privatpersoner. Mellan 1,5 och 2,5 procent per år tror långtidsutredningen för tiden fram till 1975. Denna inkomstökning tror man kommer att läggas på bilar, tjänster och elektronik. Vi reser mer Dagens bilbestånd - 2 miljoner - kommer att fördubblas under de kommande tio åren, och det blir vanligare med elektronik i hushållsarbetet. Massflyget blir en realitet - över huvud taget kommer vi att resa mera. Färre i industrin Befolkningens fördelning på olika yrken kommer att genomgå kraftiga förändringar under 70-talet. Enligt långtidsutredningen sjunker industrins andel av de förvärvsarbetande till 31 procent 1980 mot 33 procent nu. 1965 arbetade 45 procent av de yrkesverksamma inom servicenäringarna. 1980 är andelen 55 procent. Denna utveckling går hand i hand med den snabba utvecklingen av utbildningsnivån i det svenska samhället. Datorns tidevarv Datatekniken kommer att förändra storföretagen - de tekniska framstegen underlättar och driver fram en utveckling mot stora företag i både produktion och distribution. Det blir lättare att styra företagen med datorns hjälp, man blir också kapabel att minska misstagen i produktionen. Storföretagen kan tillverka rätt vara vid rätt tidpunkt och sälja den på rätt ställe. 70-talet kommer att medföra stora förändringar för alla medborgare - en utveckling på både gott och ont. Vart ska alla bilar ta vägen när alla människor flyttar till städerna? Ett ont exempel. Uppgifterna i denna artikel är hämtade ur textil- och konfektionsutredningen som publicerades i går. Psykologerna utarbetar allt fler förfinade test för att få rätt man placerad på rätt plats i produktionen. Men ännu finns det inget svenskt företag som frågar den arbetssökande när denne tror att han fungerar bäst på dygnet. Man förutsätter att alla ska anpassa sig till de tider som en gång är fastställda. Systemet medför att en grupp kommer ordentligt i kläm. Det är de utpräglade kvällsmänniskorna. Nu tvingas de kämpa mot sin egen dygnsrytm och detta medför bl.a. : Sämre prestationsförmåga, * aptitrubbningar, * mindre alerthet, * störd nattsömn och * fritid som inte kan utnyttjas riktigt. Men minoritetsgruppens problem har börjat uppmärksammas av både medicinare och psykologer. Fungerar sämre Universitetslektor Oskar Öqvist, Göteborg, har i en stor undersökning kartlagt dygnsrytmen för tre olika grupper. Studenter, som kan disponera sin tid relativt fritt, arbetare som börjar sitt jobb klockan 06.00 och en grupp som börjar två timmar senare. Han tycker det är en försummelse av arbetsgivarna att inte genom intervjuer av de anställda få en bild av deras inställning till arbetstiderna. Och han tror att man framförallt inom processindustrin kan ändra på tiderna utan för stora kostnader men däremot få höga vinster. Det bör ligga i varje företags intresse att få besked om när individen fungerar bäst. Det säger sig självt att de utpräglade kvällsmänniskor som börjar jobba klockan 06.00 och som måste stiga upp kanske en timme tidigare för att resa till jobbet inte är alerta. - De fungerar sämre, deras koncentration är dålig och deras irritabilitet stor. Fick de andra arbetstider skulle de trivas bättre och fungera bättre och därför är det på tiden att man gör ett försök, exempelvis inom processindustrin, att variera arbetstiderna. Kostnaderna blir små i förhållande till de vinster som kan göras, säger lektor Öqvist. Hög temperatur - Kvällsmänniskor som nu tvingas upp tidigt kan inte heller utnyttja sin fritid meningsfullt. Mot sin egen rytm tvingas de tidigt i säng och går bl a miste om väsentlig information, exempelvis TV-program. På lördagar och söndagar då de är lediga behöver de sova för att kompensera sin 'sömnskuld' och inte heller då kan de som 'morgonmänniskor' utnyttja ledigheten. Medicinska undersökningar visar att de som är pigga på morgonen har en hög adrenalinproduktion då, medan de som har kvällsarbete och en sen dygnsrytm, exempelvis inom serviceyrken, har maximal adrenalinproduktion på kvällen. Prestationsförmågan är som högst när den normala kroppstemperaturen är som högst på dygnet, visar Öqvists undersökning. Den morgonpigga har sin temptopp tidigt och för andra kommer denna topp kanske först under förmiddagstimmarna eller senare på dagen. - Ta som exempel en processtyrd industri där en person som är en utpräglad kvällsmänniska men tvingas att börja jobba tidigt placeras vid en kontrollpanel. Han måste handla utomordentligt snabbt i vissa situationer men han har inte den vakenhetsgrad som fordras. Jag finner det underligt att industrin inte visat något intresse för att ta reda på när deras anställda anser sig fungera bäst på dygnet. En kopp kaffe ... Nu menar många att de som ska börja jobba tidigt också kan gå till sängs tidigt, därigenom blir deras sömnbehov tillgodosett. Men så enkelt är inte problemet. Det är svårt att ändra den fysiologiska rytmen, det är en långvarig process och det enda man vet är att ju äldre man blir, desto tidigare blir rytmen. Vilken är då situationen för de jobbare som måste arbeta i olika skift, exempelvis en veckas dagjobb, en veckas nattarbete? Undersökningar har givit klara belägg för att en sådan arbetsrytm har en stressande effekt och det är ingen livsföring som kan rekommenderas. Finns det något samband mellan aptiten och dygnsrytmen? Lektor Öqvist har funnit att kvällsmänniskan har svårt att äta på morgonen. En kopp kaffe är oftast tillräckligt. Däremot är de morgonpigga hungriga när de vaknar. Förenklat: de som kan äta en bastant grötfrukost tidigt är morgonmänniskor. De som känner olust inför den tidiga måltiden är kvällsmänniskor som på grund av en tidigt fixerad arbetstid tvingas upp tidigt. 'Sömnskuld' Öqvist har först genom ett frågeformulär fått fram data av sen och tidig dygnsrytm, därefter har grupperna intervjuats och slutligen har de under en månads tid fått föra dagbok avsedd att ge en bild av deras livsrutiner. De tre grupperna visade ungefärligt lika fördelningar av sen - tidig dygnsrytm. Sambandet mellan ålder och dygnsrytm är klart. De äldsta är morgonpiggast. I gruppen som följer extremt 'tidig' dygnsrytm finns en tendens till högre kompensationsbehov ('sömnskuld'). Psykologerna har hittills när det gällt arbetstider och arbetsplacering byggt upp en idealtyp men glömt bort minoriteter. I forskningen har man gått efter genomsnittsstudier, utan hänsyn till särgrupper. Men ett av psykologins främsta mål bör vara att ta hänsyn till minoriteter. Visa hänsyn! I England har exempelvis forskningen när det gäller arbetshygien kommit långt och i Danmark finns det företag som annonserar ut tjänster med individuell arbetstid. - Visst kan människor anpassa sig, men det är sannolikt värt att göra en ordentlig undersökning vad denna anpassning kostar och försöka att ge de människor som är morgontrötta en senare tjänst. Att få höjd prestation, större alerthet, mindre irritation bör ligga i både företagens och de anställdas intresse, säger lektor Öqvist, som uppskattar gruppen extrema kvällsmänniskor till mellan 5-10 procent. Får vi alltså be arbetsgivarna om hänsyn till individernas egen dygnsrytm. Oscar Öqvist, extra universitetslektor i Göteborg, har gjort en undersökning om dagsrytmen hos tre olika grupper människor. Sjukfrånvaron i arbetslivet ökade med omkring 60 procent från 1962 till 1969. Både inom Landsorganisationen och Arbetsgivarföreningen är man oroad över läget och planerar, var på sitt håll, att utreda frågan närmare. Att det är ett brännbart ämne visade de ilskna reaktionerna på fackligt håll när landshövding Thure Andersson i Karlskrona nyligen, på tal om växande frånvaro från arbetet, nämnde något om behovet av 'självdisciplin'. Från industrin duggar rapporter om frånvarobekymmer. Varvsindustriföreningen vittnar om en katastrofal stegring. Frånvaron vid varven låg tidigare vid 6-8 procent men har nu stigit till 15-30 procent och för vissa grupper av anställda tidvis ännu högre. Vid SAF-dagen i Linköping 20 okt uppgav chefen för Gunnebo Bruk Sten Sjöholm att frånvaron vid järnbruket fördubblats på några år. 'Vi håller på att spåra ur fullständigt.' SAF-chefen Curt Steffan Giesecke har föreslagit ett bonussystem i sjukförsäkringen, en premiering av dem som har den minsta frånvaron, för att vända utvecklingen. Företagsnämnden vid C E Johansson i Eskilstuna - Mått-Johanssons - har i en deklaration brännmärkt den ökade 'okynnessjukskrivningen'. Missbruk av sjukskrivningsmöjligheten är i högsta grad osolidariskt, anser man. Ökad frånvaro kan jämföras med en extra arbetstidsförkortning. Om exempelvis industriarbetarnas frånvaro stigit från åtta till tio procent av arbetstiden så är det liktydigt med en arbetstidsförkortning på 50 minuter i veckan. En minskning av den totala sjukfrånvaron med en procent av arbetstiden motsvarar ett tillskott av 35000 människor i produktionen. Det är svårt att säga vad som verkligen händer i frånvarofrågan. Varje företag registrerar frånvaro efter sitt eget system, och vid tolkning av det material som finns möter man en statistisk fallgrop vid varje steg. Från 110000 till 179000 Arbetskraftsundersökningarna en gång i kvartalet - från 1970 en gång i månaden - visar en långsiktig ökning av antalet sjukfrånvarande. Årsmedeltalet har stigit från 110000 vid de fyra mätningarna 1962 till 170000 vid motsvarande tidpunkt 1969. Hittills under 1970 är siffrorna bättre än de två föregående åren. Månadsstatistiken över sysselsättning och löner för arbetare inom industrin redovisar bl a frånvaro' av personliga skäl'. Studerar man siffrorna för februari, april, september och november finner man en kontinuerlig ökning i årsmedeltal på sammanlagt ca 18 procent 1965-1969 . Normalt är numera drygt var tionde industriarbetare borta från arbetet. Sjuktalet upp 26 proc sen 1966 Ett annat mått är antalet sjukpenningdagar per försäkrad, det s k sjuktalet. Slopandet av två karensdagar 1 jan 1967 höjde automatiskt sjuktalet utan att det var frågan om ökad sjukfrånvaro. Sedan 1966 har sjuktalet gått upp med 26 procent, vilket är i underkant av vad man väntade i förväg. Första halvåret 1970 visar ett par procent bättre siffror än fjolåret. Men totalsiffrorna döljer olikheter och svängningar i sjukfrånvaron mellan olika grupper, företag och regioner. Ett tjänstemannaföretag som Svenska Handelsbanken med 6000 anställda (60 procent kvinnor) har extremt gynnsamma siffror för antalet frånvarodagar per anställd 1969: Stockholm Män 6 Kvinnor 11 Landsorten Män 5 Kvinnor 9 Fem sjukdagar per år och individ - dvs mindre än ca två procent av arbetstiden - är en siffra som är svår att underskrida. Kvinnornas frånvaro har enligt Handelsbanken minskat under 60-talet, särskilt i Stockholm. Från Volvo lämnas följande uppgifter om sjukfrånvaron bland 8500 timavlönade anställda i Göteborg. Siffrorna gäller procent av hela arbetstiden: 1966 7,6 -67 8,2 -68 9,0 -69 8,0 Ökad frånvaro vid SJ Vid statens järnvägar, landets största arbetsgivare, har frånvaron gått upp 50 procent under 60-talet. Det ser rätt illa ut - men om man undersöker varje åldersgrupp för sig är det ingen ökning alls, upplyser byrådirektör Birger Rohlin vid SJ. På grund av långvarigt anställningsstopp är medelåldern hög vid järnvägarna - mellan 1960 och 1968 ökade 50-60-åringarna från 10 till 32 procent av personalen, och det betyder ökad sjuklighet. Sjukfrånvaron är trots allt inte större än 6,4 procent. Hr Rohlin påpekar att antalet yrkesskadefall och antalet sjukdagar på grund därav har minskat vid järnvägarna. Asea är ett intressant specialfall: där tillämpar man sedan fem år en sådan närvaropremiering som hr Giesecke nyligen föreslagit och hårt angripits för. Den som har hundraprocentig närvaro ett helt kvartal får 75 kr extra i lönekuvertet. Premien utgår bara till arbetare. För tjänstemän anser man inte att det behövs någon särskild närvarostimulans. Kostar 150000 kr varje kvartal Det räcker med en timmes frånvaro eller en för sen ankomst för att 75-kronorspremien skall falla bort. Systemet kan sägas innebära att man bakvägen upphäver karensdagsreformen. Den första sjukdagen medför en förlust på 75 kr. Mellan 21 och 26 procent av arbetarna brukar kvalificera sig för närvaropremien. För Asea brukar kostnaden bli omkring 150000 kr i kvartalet. På företagens personalavdelning upplyser man att frånvaron bland arbetarna uppgår till ca tio procent, vilket innebär närmare en fördubbling sedan 1965 - då premierna infördes! Personalintendent Gunnar Hultgren säger: - Jag tror inte att premierna haft någon effekt. Pengarna kunde användas på ett mer genomtänkt sätt. Halten av bisulfit i industriskalad potatis har sjunkit. Man bjuder med stolthet ut potatis med 0,02 procent bisulfit i okokt produkt. Livsmedelsstadgan tillåter 0,08. Det anses nu fullt möjligt att få ner bisulfitprocenten till 0 - före kokningen. Och i Värmland levererar ett skalningsföretag potatisen doppad i askorbinsyra i stället. Detta är, delvis, effekter av en debatt som förts om den industriskalade potatisens eventuella skadlighet. En debatt så het att röstläget blev högt vid en konfrontation på onsdagen mellan tre av stridens intressenter. De tre var: skalningsindustrin, representerad av storföretaget Ollo-Food i Avesta, potatisodlingens högsta instans docent Birger Svensson, Lantbrukshögskolan, och 'väckarklockan 'Björn Gillberg. Kärnfrågan vid mötet löd: Skall vi fortsätta att äta industriskalad potatis så länge det är osäkert om de små mängder bisulfit vi därmed får i oss kan vålla genetiska skador (cancerfara)? - Nej, anser Björn Gillberg vid Lantbrukshögskolans mikrobiologiska institution. Hellre fälla än fria under utredningstiden. - Ja, anser Birger Svensson vid institutionen för växtodling. Att hålla kvar och helst öka mängden potatis i folkkosten är så viktigt att det är orätt att motverka det på grund av de försvinnande små mängder vi kan få i oss av en sedan mansåldrar beprövad livsmedelstillsats. Om branschen - försäljningsdirektör Bertil Schmidt vid Ollo-Food - kan sägas att den är oroad och vill ha klart besked. Skall vi klappa igen och börja göra köttbullar i stället? Har det inte tjänat något till att investera miljoner för att komma på toppen av hygien, teknik och miljövänlig avfallshantering? Myndigheterna - Folkhälsan, kommerskollegium - visar ju grönt ljus för vår bisulfitbehandlade potatis. Skall vi inte våga lita på myndigheterna i Sverige? Myndigheterna är alltså oskyldiga till det köp- och ätmotstånd som skalningsindustrin i höst fått känna på. Betyder det att alltihop är fil lic Björn Gillbergs 'fel'? Nej, både direktör Schmidt och docent Svensson medger att det ofta finns goda skäl att vägra äta den fabriksskalade potatisen, som utgör 40000 ton av en årlig svensk potatisskörd på totalt 570000 ton. Många företag levererar en tvivelaktig vara. Råvaran måste fylla mycket höga krav. Inget företag klarar att hålla en helt jämn kvalitet. Kylningsresurserna räcker ofta inte till, varken hos skalaren, i bilarna eller i mottagande storkök. 'Måndagspotatis' Vid fullgod lagring i 4 plusgrader klarar sig skalad potatis bra i tio dygn, anser Ollo-Food. Men Folkhälsan har funnit att C-vitaminhalten sjunker kraftigt efter tre dygn. Dessförinnan är den väl så hög i industriskalad som i skalkokt potatis. Hinnan av bisulfitlösning bromsar c-vitaminförlusten vid kokning lika bra som det naturliga skalet. Men hinnan är oaptitlig, konsistensen ofta sorglig. På sjukhusen klagas särskilt högt över måndagspotatisen, som aldrig är skalad senare än torsdag. Ingen återvändo Varför kan vi inte gå tillbaka till den potatis vi åt för trettio år sen? Då skalade storköken var för sig med karborundum (slipskivor) plus efterputs. Det kräver mera arbetskraft i köket. Och numera ser man surt på avloppsvattnet från apparaterna. Det innebär belastning på reningsverken och ett slöseri med värdefull organisk substans. Den stora skalningsindustrin tar vara på de substanserna. Servera potatisen med skal på går inte överallt. Inte på sjukhus. Förr kokade sjukhusköken med skal på och avdelningspersonalen skalade åt patienterna. I dagens arbetskraftssituation är det otänkbart. Restaurangerna har i höst erbjudit alternativet skalpotatis på försök men utan framgång. En hel del kunde de tre parterna enas om i potatis-bisulfitsammanhanget: Även potatis kokt med skalen på kan ha otrevlig bismak. Raps som fjolårsgröda är en bov, bekämpningsmedel som stannat kvar i jorden är en annan. Flytgödsel från fläskfabrikerna är starkt misstänkt för att ge dålig smak. Och rötslam i potatislanden borde förbjudas, anser docent Svensson. Bisulfiten och de farhågor den väcker är inte begränsade till potatis. Det är minst lika angeläget att få bort den från juicer, läsk och torkad frukt. Dryckerna kokas ju aldrig. Det är bara en mindre del av dessa produkter som innehåller bisulfit - men vilka vet inte konsumenten. Deklarationstvång saknas. Samhällsansvaret På andra punkter gick de två forskarnas uppfattning stick i stäv. Mest när det gällde frågan: Skall vetenskapsmannen känna sitt samhällsansvar så att han inte slår offentligt larm när han vet att oskyldiga (här skalningsindustrins anställda) kommer att drabbas? Han skall avstå, ansåg Birger Svensson. Myndigheter kan bearbetas utan att man skärrar upp allmänheten med olyckliga bieffekter. Björn Gillberg å sin sida hade exempel på hur välgrundade varningsskrivelser (om cyklamat, kvicksilver) i åratal fått ligga obeaktade av myndigheterna. Ända tills någon slagit på stora trumman i massmedia och 'skärrat upp' en opinion. Som nu skett med den fabriksskalade potatisen. Björn Gillberg, ärftlighetsforskare Birger Svensson, växtodlare Hur stora blir hyreshöjningarna efter hyresregleringens slopande? Den frågan ställer sig många i dag, sedan Statens hyresråd beslutat föreslå ett slopande av regleringen. I Danmark höjdes hyrorna med 60 procent vid motsvarande reform för tre år sedan. När England slopade hyresregleringen steg hyrorna med flera hundra procent i storstädernas centrala delar. En miljon människor i en halv miljon lägenheter berörs av hyresregleringen. En del försök att beräkna väntade hyreshöjningar ingår i det material som följer med ett förslag i dag från Statens hyresråd att slopa hyresregleringen i Sverige från den 1 januari 1972. I förslaget diskuteras också de ändringar som kan behövas i hyreslagen för att stoppa alltför kraftiga hyreshöjningar på platser där det är ont om lägenheter. Minst en miljon i 500000 hyresreglerade lägenheter i landet berörs av förslaget, som regeringen skall fundera på ett par månader innan de bestämmer sig. Regeringen var på vippen att slopa hyresregleringen 1967 men ångrade sig när de borgerliga partierna inte helt utan opposition gick med på förslaget från regeringen. De borgerliga ville bl a ha en längre övergångstid. Värderingskontor Vad har då hänt i ett par länder, där man avskaffat hyresregleringen? I Danmark avskaffades hyresregleringen så sent som 1967. Hyrorna höjdes i genomsnitt med 60 proc. Lägenheter i mellankrigshus av god klass i Köpenhamn fick hyror uppvärderade med i medeltal 150 procent. Största hyreshöjningen (femdubbling) drabbade city, där den kända utställningslokalen 'Den permanente' fick hyran höjd från 470000 till 1,2 milj kr om året. Det totala hyresbeloppet i Köpenhamn steg från 600 miljoner kr till en miljard per år. Särskilda värderingskontor inrättades i städerna för att värdera lägenheterna och bestämma hyrorna med hänsyn till kvalitet, läge och ålder. De nya 'marknadsmässiga 'hyrorna skulle få tas ut gradvis under en övergångsperiod av åtta år. Missnöje Hela hyreshöjningen kom inte omedelbart fastighetsägaren till godo. Hälften av hyreshöjningen skulle lånas ut på 15 år till en bostadsbyggnadsfond. 25 procent av höjningen skulle användas till underhåll och resten fick värden ta hand om. Både fastighetsägare och hyresgäster blev missnöjda med resultatet av regleringens slopande. Fastighetsägarna därför att de räknat med att hyrorna i genomsnitt skulle fördubblas. Hyresgästföreningen var besviken därför att de stegrade hyrorna i de äldre husen inte medförde någon sänkning av hyran i de nybyggda. Flera hundra procents hyreshöjning Samma erfarenhet gjorde engelsmännen när den konservativa regeringen 1956 beslöt att successivt avveckla den strikta hyresregleringen. Hyrorna ökade med flera hundra procent i städernas centrala delar. Ingen arbetarfamilj har i dag råd att hyra lägenhet i ett privatägt hus i de centrala delarna av London. En mycket liten tvåa på ca 50 kvm byggd 1960 kostar över 1000 kr i månaden och det är mycket mer än hälften av vad en arbetare har i lön. Labourpartiet har gjort ganska misslyckade försök att reparera de värsta sociala återverkningarna av att bostadsmarknaden släppts för de s k fria marknadskrafternas hänsynslösa prissättning reglerad av tillgång och efterfrågan. Försöken har grundats på en ny lag om skälig hyra på bruksvärdet på ungefär samma sätt som den nya svenska hyreslagen anger dvs hyrorna skall vara lika i hus som kan jämföras ifråga om standard, läge och miljö. Diffusa bestämmelser Men precis som i den svenska hyreslagen är bestämmelserna så diffusa att de kan tolkas litet hur som helst. De fattiga som bäst behöver lagen i kampen mot ogina hyresvärdar känner ofta inte ens till att lagen existerar. De hyresgäster som är företagsamma nog att klaga över hyran hos hyresnämnden har belönats med skiftande och ofta för hyresgästerna ogynnsamma tolkningar av lagen. Resultatet av Englands nyckfulla bostadspolitik har blivit att antalet lägenheter att hyra har sjunkit. Lägenheterna säljs i stället som andelslägenheter - ett tillvägagångssätt som börjat bli vanligt också i Sverige, något som Aftonbladet kunde avslöja tidigare den här veckan. Eller också hyrs lägenheterna ut möblerade, då gäller inte hyreslagen. De engelsmän som har pengar köper helst eget hus. Ca 60 procent av engelsmännen bor i eget hus. Folk som står länge i bostadskön får kanske ett s k council house, ett billigt hus byggt av kommunen. De fattiga - ofta immigranter - trängs i små nedslitna rum i den värsta slum. Radikala grupper har reagerat mot eländet på den engelska bostadsmarknaden och ockuperat tomma, rivningsfärdiga hus. Med kommunens tillstånd och gillande (!) har de sedan rustat upp husen och öppnat dem för några av Englands 100000-tals hemlösa. - Det är skolans skyldighet att se till att skolan känns värdefull för eleven. Gör man det när man slopar de praktiska linjerna som varit en tillflykt för många elever? Nu blir skolan mindre värd just för de grupper som har problem. Det inlägget från studierektor Gudrun Werkström i Asarum fick de starkaste applåderna vid skolkuratorernas studiedagar som inleddes i Stockholm på torsdagen. Konsulent Bengt Silfverberg i skolöverstyrelsen och överläkare Tomas Hedqvist spädde på kritiken mot de slopade praktiska linjerna i grundskolan: Visserligen har eleverna på de praktiska linjerna varit frånvarande mer än sina kamrater, sade Bengt Silfverberg. Men deras frånvaro har enbart gällt de teoretiska lektionerna. På de praktiska lektionerna har de här eleverna haft skolans lägsta frånvaro! Man avskaffade de praktiska linjerna utan tanke på alla de elever som sökte sig till dessa linjer med positiva avsikter, konstaterade Tomas Hedqvist. Ganska många elever fann sig väl tillrätta just där. Nu hamnar alla grundskolans elever i den konkurrensskola som dr Hedqvist bl.a. av mentalhygieniska skäl finner det olyckligt att vi har fått. Skolket ökar Resultatet av detta känner vi: ökad oro i skolan, skolk och studieavbrott. Frekvensen av konsekvent skolk är inte så utbredd som vantrivseln i skolan. Ändå vet alla som arbetar på fältet att skolket tenderar att öka. I Bromma gymnasium ökade frånvaron med 40 proc. från vårterminen 1968 till vårterminen 1969. Mot denna bakgrund samlades skolkuratorerna till studiedagar i Stockholm på torsdagen. Fler än någonsin kom till studiedagarna. I all hast måste en ny lokal anskaffas. Över 300 kuratorer och annan skolpersonal deltog första dagen. Det är dubbelt så många som sist och det är fler än kuratorerna har i hela sitt förbund. Så angelägna och allvarliga är frågorna om skolk och elevvård i år att rektorer, skolsköterskor, skolpsykologer och många andra ringde kuratorerna Anna-Britta Hellgren och Ulla Hasselquist och bad att få vara med. Varför ökar då skolket och ströfrånvaron? Dr Tomas Hedqvist försökte svara på den frågan: Skolk är ju sällan en isolerad företeelse. Orsakerna är komplexa. Miljön utanför skolan och i hemmet spelar större roll än miljön inne i skolan. Orealistisk ambitionsnivå kan vara en orsak. Studieavbrott förekommer också av taktiska skäl. En gymnasist får inte tillräckligt höga betyg och slutar för att senare gå i vuxengymnasium och konkurrera med mindre studievana kamrater. Eleverna behöver en morot, sade Bengt Silfverberg. Man måste skapa något positivt av skolan, göra något så att eleverna finner det värt att gå i skolan. Hur skall den moroten se ut, undrade en kurator i publiken. Med den nya läroplanen för grundskolan bara ökar skolket. Det blir för mycket av teoretisering och vi får mindre möjligheter att ge förlängd pryo. Alla elever passar inte in i ämneslärarsystemet på högstadiet, konstaterade skolsköterskan Ingrid Gunneson i Göteborg. Dr Hedqvist påpekar, att klassföreståndaren i den nya grundskolan nu under tre - fyra veckor kan vara avskuren från sin klass genom blockläsning. Var är tryggheten Var finns då elevernas trygghet i dagens skola, där de inte har en egen vrå och sällan kontakt med sin klasslärare? Diskussionsdeltagarna såg ingen trygghet men kom med konkreta förslag för att åstadkomma större ro och mindre skolk i skolan: Låt oss få en klassföreståndartimme på högstadiet! Ge eleverna på högstadiet högst två lärare, en med naturvetenskapliga och en med humanistiska ämnen. Ordna konferenser mellan skolsköterska, skolkurator och varje klassföreståndare enskilt var fjortonde dag och gå igenom skolket. Det har prövats med gott resultat i ett par Stockholmsskolor. På kriminologiska institutionen vid Köpenhamns universitet har man försökt göra en kartläggning av pornografins inverkan på vuxna män och kvinnor. För en statistiskt utvald grupp män och kvinnor visades en samlagsfilm i färg med tre agerande, pornografitidningar delades ut och slutligen lästes en novell upp. Det visade sig att pornografin hade en märkbart sexualstimulerande effekt på nästan samtliga i gruppen. Det kunde sålunda fastlås att pornografin har en kraftig inverkan också på kvinnor. Av de sammanlagt 29 kvinnorna i åldern 18-34 år blev 17 stycken så påverkade under porrexperimentet att de erfor 'vaginala förnimmelser'. Av de 42 manliga deltagarna i samma åldersgrupp blev 36 sexuellt påverkade. På kriminologiska institutionen uppger man att triangelfilmen i färg (två kvinnor, en man) var en 'tekniskt fullkomlig 'pornografifilm, att pornografifotografierna i tidningarna var kvalitetsbilder, och att berättelsen hade författats av en välkänd dansk författare. De närmaste dagarna efter experimentet uppgav huvudparten av gruppens deltagare att deras sexuella aktivitet stigit avsevärt. Undersökningen har dock också gett besked om att pornografiliberaliseringen i Danmark har utlöst fall av incest, exhibitionism, fönstertittande och övergrepp mot småflickor. Kriminologerna har sammanställt de senaste årens antal inrapporterade sådana fall och jämfört dem med en kriminalstatistik över de senaste tio åren. I dagarna har institutionen tilldelats pengar för att kunna gå så långt tillbaka i tiden som 30 år med statistiken, säger mannen som lett pornografiexperimentet, Berl Kutschinsky. I dag klockan halv tre på eftermiddagen läste nye handelsministern Kjell-Olof Feldt upp Sveriges förhandlingsutspel för EEC:s ministerråd. Det innebär inledningen till minst ett halvt års intensiva förhandlingar med EEC-kommissionen för den svenske chefsförhandlaren Sverker Åström. - De här områdena vill vi förhandla med EEC om, sa handelsminister Feldt till västtyske utrikesminister Walter Scheel i dag på eftermiddagen. Feldt räknade upp främst: Tullar Jordbruk Gemensam handelspolitik Teknologi Feldt framhöll att Sverige håller formen för samarbete med EEC öppen. Den svenska regeringen är beredd till ett vittgående ekonomiskt samarbete inom ramen för den traditionella svenska neutralitetspolitiken. Innertrio under Feldt Som handelsminister är Feldt ledare för Sveriges EEC-lag. Men han får inte föra de direkta förhandlingarna än på minst ett halvår. Fram till maj - juni nästa år är det lagkaptenen Sverker Åström som under Feldts ordförandeskap gör det reella jobbet. Han anför en av regeringen särskilt utsedd innertrio. Förhandlingstrion som arbetar under Feldt består av: Chefsförhandlaren Sverker Åström, 54 år. Biträdande kabinettssekreteraren på UD Göran Ryding, 54 år. Departementsrådet Ragnar Sohlman, inrikesdepartementet. Deras uppgift är att föra s k utredande samtal med EEC-kommissionen under det närmaste halvåret. När innertrions första jobb är klart ska EEC-tjänstemännen skriva en rapport till politikerna i Ministerrådet. Det är då EEC tar ställning till de fortsatta förhandlingarna med Sverige. - Parallellism i sak - Vi har i huvudsak nått det vi i första fasen önskade. Det är de svenska förhandlarnas kommentar till EEC:s uppläggning av Sverige-förhandlingarna. Svenskarna hade reda på EEC:s linje på förhand. Formellt var det ministerrådets nuvarande ordförande Walter Scheel som gav beskedet i morse till de tre neutrala ansökningsländerna Sverige, Schweiz och Österrike. - Vi har nått en parallellism i sak. Det är det som vi sätter störst avseende vid, säger de svenska EEC-förhandlarna. De menar att de praktiska problemen med tullar, jordbruk, handelspolitik m m nu kommer att diskuteras samtidigt för Danmark, Norge och Sverige. Den nordiska samordningen har redan gått så långt på dessa områden att det anses nödvändigt. Formellt sker Danmarks och Norges förhandlingar, som gäller fullt medlemskap, med ministerrådet. Till 80 proc berör de dock kommissionen. Först till sommaren kan regeringen tvingas till ett avgörande: Ska Sverige förhandla med fullt medlemskap som mål eller sätter neutralitetspolitiken stopp? Inför ministerrådets beslut nästa sommar måste Sverige svara på den frågan. Den svenska innertrion kommer att åka till Bryssel ett par gånger i månaden framöver. Däremellan jobbar de i Sverige. I Stockholm sitter en bred grupp med representanter för alla departement. Den diskuterar löpande tekniska frågor i EEC-förhandlingarna. I viktigare frågor kommer den att arbeta på statssekreterarnivå. Innertrion kommer för specialproblem att förstärkas med experter ur kanslihusgruppen. Sveriges EEC-ambassad i Bryssel leds av ambassadör Sven Backlund. Han har en försvarlig stab till sitt förfogande. Den ska fortsätta att jobba som förut och rapportera om vad som händer inom EEC. Med de direkta förhandlingarna får den staben inte så mycket att göra. 'Sverige plockar russinen ur EEC-kakan' Maktkampen inom EEC gynnar Sverige. Både Sveriges motståndare och de som vill ha med Sverige är eniga: En tullunion är den bästa lösningen. För Sverige betyder det tullfrihet för tre fjärdedelar av exporten, men mycket små nackdelar i höjda råvarutullar. Sverige förklarade sig i dag berett att delta i EEC:s ekonomiska samarbete. Den politiska samordningen går inte ihop med Sveriges neutralitetspolitik. Samtidigt finns det två motstridiga viljor inom EEC om Sveriges samarbete med Gemenskapen: Federalisterna - främst Belgien, Holland, Luxemburg - vill inte att EEC:s politiska målsättning ska uttunnas av att det neutrala Sverige kommer med. De är beredda att ge Sverige en fördelaktig uppgörelse om en tullunion för att slippa Sveriges politiska påverkan som fullvärdig medlem. Nationalisterna - ledda av Frankrike - vill få med Sverige för att hålla igen på EEC:s överstatlighet. De vill bevara medlemsländernas självbestämmande. Därför vill de ge Sverige en bra lösning. Russinen ur kakan Sveriges önskan att medverka i ekonomiskt samarbete utan formella bindningar tillfredsställes bäst i en tullunion, anser EEC-byråkratin. I svenska förhandlingskretsar kallas detta, att Sverige plockar russinen ur kakan. Kort sagt: Sverige får alla fördelar men slipper betydande nackdelar. Utgångsläget är detta: Den svenska industrin vill komma under EEC:s tullmur. Jordbruket kan fördra en samordning med EEC:s jordbrukspolitik. Fackföreningsrörelsen vill inte ha minskade aktionsmöjligheter. Regeringen vill bevara neutraliteten. Resultatet av en tullunion: Alla grupper får det de vill ha: Ingen behöver betala för mycket. Industrin får möjlighet att utan tullhinder konkurrera på EEC-marknaden. Det innebär att 75-80 proc av den svenska exporten blir tullfri om EEC utvidgas med alla länder som nu förhandlar. Ett redan inlett teknologiskt samarbete kan vidgas. Industrin kommer innanför en rad konkurrensbegränsade regler. Etableringarna inom EEC-länderna av svensk industri behöver inte öka så snabbt. Jordbruket skulle drabbas av i dagsläget cirka 10 proc lägre producentpriser. Sveriges självförsörjning skulle dock inte hotas. Rationaliseringen inom jordbruket skulle behöva drivas något snabbare än nu. Men från jordbrukets organisationer har man försäkrat att jordbruket inte skulle komma att fälla en sådan uppgörelse för Sveriges del. Fackföreningsrörelsen skulle i en tullunion slippa de avigsidor som fri etableringsrätt, en fri kapitalmarknad och fri invandring skulle innebära. Istället kan man räkna med att det svenska kapitalet får minskad stimulans att flytta utomlands och alltså kan bära lönehöjningar av den hittillsvarande storleken. Möjligheterna för de utländska storbolagen att sätta käppar i det svenska förhandlingsmaskineriet skulle utebli. Regeringen slipper genom en bred tullunion det utrikespolitiska samrådet som Danmark och Norge som medlemssökande redan drabbats av. Inte heller behöver finansminister Gunnar Sträng börja räkna med att samordna sin ekonomiska politik direkt i Bryssel med EEC-länderna. Sveriges neutrala utrikespolitik och jämlikhetspolitik kan föras vidare utan risk för samordning med de mer kapitalistiskt sinnade EEC-länderna. I går kunde SDS berätta om ett skelettfynd som gjordes vid ett vägbygge i Skurup i somras. Nu har skelettdelarna undersökts närmare och befunnits härröra från två olika kvinnor samt en landsköldpadda, en stor hund och ett litet svin - alla från förhistorisk tid. Fynden betecknas som sensationella, och professor Nils-Gustav Gejvall, som gjorde den preliminära undersökningen, jublar. Ännu återstår den s k C14-undersökningen, genom vilken man definitivt skall datera fynden, men redan nu är man på riksantikvarieämbetet på det klara med att man gjort ett strålande kap. - Nu kommer det inte på frågan att överlämna skelettdelarna till kyrkan för jordning, fastslår antikvarie Claes Varenius. De mänskliga skelettdelarna härrör från två olika kvinnor. Det kan man se genom att man funnit tre strålben - människan har bara två. Huvuddelen av de mänskliga skelettdelarna har tillhört en kvinna som förmodligen levde under stenåldern, d v s 1500 år före Kristus. På hennes skenben kan man se att hon varit en s k huksittare, och att döma av graden av sammanväxning av huvudskålen kan man förmoda att hon var mellan 25 och 30 år när hon dog - d v s medelålders med den tidens mått mätt. En mindre fördjupning i blygdbenet berättar att hon fött ett eller möjligen två barn - vilket är ovanligt få för en stenålderskvinna i den åldern. Ett väl ihopläkt nyckelben och ett strålben som läkt i en ful vinkel visar att hon varit skadad på såväl höger som vänster sida. Hennes kranium antyder att hon haft ett ädelt utseende, och hennes tänder är hårt och jämnt slitna. Anmärkningsvärt är att hon helt saknar anlag för visdomständer. I kvinnans mun har man påträffat hallonfrön. Ett liknande fynd, en ung stenåldersflicka med hallonfrön mellan tänderna, har tidigare gjorts i Västergötland. Hon brukar kallas 'hallonflickan'. - Så nu får vi väl kalla den här 'hallondamen', eftersom hon är litet mognare, säger Claes Varenius. Kanske ännu mer sensationellt än kvinnoskelettet är det fynd av en buksköld från en landsköldpadda som hittades samtidigt. Landsköldpaddan levde under värmetiden, men det är ytterst sällsynt att man hittar kvarlevor efter dem i Sverige. Dessutom innehöll skurupfynden en halskota av en hund av storleksordning varg och ett bäckenfragment av ett litet förhistoriskt svin. Det var inget dåligt skoptag! En del av de fynd som gjordes vid ett vägbygge i Skurup Dubbdäck eller inte dubbdäck? Det har hittills varit en besvärlig höst för bilister som vill köra säkert. Snön och halkan fick många bilförare att sätta på dubbdäcken redan i slutet av oktober. Inte bara längst upp i norr, utan även längst nere i söder. Den senaste veckan har det varit vårväder med ända upp till 10 plusgrader i Mellansverige. Då slits både dubbar och vägbeläggning i onödan. Skall man våga ta av dubbdäcken inför en långresa? Då kan man förstås ge sig sjutton på att det blir glansis och snömodd på vägarna igen. Meningen med dubbdäcken är ju att de skall kunna köras även på barmark. Visserligen rasslar det från dubbarna, men det är inte så farligt med dubbar om man kör därefter. När dubbdäcken monterats måste hastigheten sänkas. Annars blir slitaget på tok för stort både på dubbar och vägar. Tyvärr har däckdubbar på barmark blivit ett mycket större bekymmer än vad som är nödvändigt. Det beror på att de flesta av oss vill ha så många dubbar i däcken, som det finns plats för. Vi vill ha dubbar på varje gummiklack tillräckligt stor för att rymma en dubb. Ju flera dubbar vi plockar in i däcken, desto sämre grepp ger de på barmark. På gatsten och betong kan ett fulldubbat däck ge bilen helt livsfarliga egenskaper. Bilen åker lätt kana på den hårda beläggningen. För att få det bästa greppet och minsta dubbslitaget i olika slags väglag, skall man nöja sig med att sätta dubbar i ytterkanterna på slitbanorna. Det blir då två dubbrader i varje däck. Där ligger den största belastningen. Dubbarna tränger därigenom ned i is och hård snö. På barmark trycks de in i slitbanegummit. Det är också viktigt att ha tillräckligt korta dubbar. De skall inte sticka ut mer än 1,5 mm, maximalt 2 mm. Har man dubbar som skjuter ut längre ur slitbanan försämras bilens vägegenskaper på barmark på ett riskabelt sätt. Bilen får en slingrig gång. Den kanar med andra ord på dubbarna. Dessutom slits dessa långa dubbar snabbt genom att de viker sig. Samtidigt äts gummit runt dubbarna sönder. Det kommer in grus i dubbhålet och så gör dubben mera skada än nytta. Utvecklingen har gått mot allt bredare däck på bilarna. Särskilt vi som kör bil mycket och nyhetsmedvetna ungdomar försöker förse bilarna med så breda fälgar och däck som möjligt. Det är efter racerbilsmönster. Detta är bra på barmark - under förutsättning att bilens hjulställ är konstruerat att tåla den större påfrestningen breda däck ger. De bredare däcken skall vidare ha godkänts och utprovats av biltillverkaren. Om man gör egna förändringar, tänker man inte på att styrgeometrin förändras med bredare däck. Men på is och i snö är det inte bra med breda däck. På ett ojämnt vinterväglag ger breda däck instabil gång. Framkomligheten i djup snö försämras. Tänker man efter lite, så är det väl ganska självklart att ett brett däck har svårare att ta sig fram i snö än ett smalt däck. På ett smalt däck blir yttrycket större och därmed också väggreppet. De bästa vägegenskaperna och den största framkomligheten når man med dubbdäck av radialtyp (gördeldäck, bältdäck kallas de också). De flesta bilar är i dag redan från fabriken utrustade med radialdäck. Därför har däcktillverkarna i allt större utsträckning byggt vinterdäcken enligt radialprincipen. På radialvinterdäck får bilen en stadigare gång, under förutsättning att man inte låtit överdubba. Bilen går också betydligt tystare. Vägljudet från radialdäcken är i en del fall överraskande lågt trots tillräcklig dubbning. Expressens erfarenheter från långtestbilar och de många andra bilar vi kör tyder på att radialvinterdäck av Pirellis och Continentals tillverkning mycket bra förenar de olika kraven på bra väggrepp, stadig gång och låg ljudnivå. Vinterdäcken ska inte överdubbas. Bästa resultatet nås med två dubbrader placerade längst ut på slitbanan. Toaletter ombord på nöjesbåten har blivit ett naturvårdsproblem. Som det nu är vill de flesta båtköpare ha toalett i båten. De modeller, som används, låter för det mesta avfallet gå ut direkt i sjön utan något slags rening. Det finns även på marknaden kemiska toaletter, där avfallet bryts ner på kemisk väg. Här finns det modeller från den enkla hinken med lock till typer med separat uppsamlingstank. Oss veterligt är det bara en båt som har en dylik som standardutrustning, den norrländska Orrskär. Några lagar och förordningar om hur sanitetsanläggningarna skall vara beskaffade på en nöjesbåt finns ännu inte. I USA med sitt stora antal nöjesbåtar har man hunnit mycket långt med vattenföroreningsfrågorna. Det finns exempelvis förordningar, som begränsar motorstorlekarna i vissa sjödistrikt. Man får inte använda snurror över 10 hästar i dessa vatten för att inte avgas- och oljeföroreningar skall bli för stora. Plomberas När det gäller användandet av toaletter ombord, har olika områden sina bestämmelser. På en del ställen får man använda kemtoaletter och sedan dumpa avfallet inom vissa öppna vattenområden. På andra ställen måste uppsamlingstanken vara sådan, att man inte har någon chans att dumpa smörjan på utsidan. Har man inte en sådan tank måste avloppet plomberas vid färder inom dessa områden. Hur bestämmelserna än är finns det dock vid marina-anläggningarna uppsamlingstankar och pumpstationer med anslutningar vid bryggorna för utsugning av avfallet. Sådana anläggningar måste i och med det ökade båtbeståndet komma även här hemma. Det är angeläget, att man redan nu vid planering av båthamnar, både för klubbar och kommunala sådana, planerar avfallsanläggningar. Dit kan ju en del bensinskattepengar dirigeras redan nu. Otrevligt Som det nu är ser det inte vidare trevligt ut med toalettpapper och avföringshögar vid stränderna till de populära ankringsvikarna i skärgårdarna. För att inte tala om sjölotten omkring ankarplatserna. Vid Kvarnvikens Båtsällskap i Blackeberg i Stockholm har man på eget initiativ satt upp en toalettanläggning av Electrolux vakuumsystem. Vakuummetoden ger den fördelen, att det går åt mindre vatten per spolning och därmed kan uppsamlingstanken hålla måttliga dimensioner trots anläggningens kapacitet. Fördelen med systemet är vidare att det inte behöver vara anslutet till vattennätet vilket ofta kan vara fallet på avsides belägna klubbar. Det går utmärkt att använda sjövatten för spolning. Händiga Electrolux-systemet är ett helsvenskt toalettsystem, som är avsett för villor, fritidsanläggningar och större fartyg men det kan även passa in inom fritidsbåtssektorn som uppsamlingsanläggning. Kostnaderna för exempelvis en båtklubb är ju till stor del beroende på händigheten hos medlemmarna. Vid Kvarnvikens båtsällskap gjorde man byggnadsjobbet själv och fick lägga ner c:a 8500 kronor i materialavgifter. Eftersom man har 400 medlemmar i klubben blev utdebiteringen per medlem inte hög. Tömning av tanken beräknar man med transport kosta 90 kr / år. Till en sådan här anläggning kan man med ett enkelt rörsystem ut på bryggorna koppla utsugningsslangar till båtarnas uppsamlingstankar. Båtens uppsamlingstank behöver inte vara någon speciellt utformad vakuumtank, och man kan således använda de flesta tanksystem som finns på marknaden i dag. BÅTTOALETTER ett miljövårdsproblem I morgon öppnas ett nytt avsnitt på Essingeleden och Skanstullsbron får en särskild kollektivfil. Två glada trafiknyheter den här veckan: I morgon öppnas ett nytt avsnitt av Essingeleden. Samtidigt införs särskild kollektivfil över Skanstullsbron. Nya Essingeleden innebär framför allt att bilisterna slipper ge sig in i innerstan om de ska passera Stockholm. Flaskhalsarna vid S:t Eriksgatan och Fridhemsplan försvinner. Luften och miljön på Kungsholmen blir en aning bättre. Samtidigt blir det sämre för alla som bor på Norra Stationsgatan, en av Essingeledens stora tillfarter. I morgon kl 10 får kollektivtrafikanterna en höstpresent från gatukontoret - 150 meter bussfil på Skanstullsbron. Det låter inte mycket, men gatukontoret lovar att bussarna på väg in mot stan ska vinna ca fyra minuter under rusningstid. Kollektivfilen, som bara gäller norrgående trafik, börjar ca 100 meter norr om Gullmarsplan och sträcker sig över Skanstullsbron. Filen upphör 150 meter söder om Ringvägen. Särskild kollektivfil för södergående trafik på Nynäsvägen införs samtidigt. Den reserverade filen börjar 450 meter söder om Ågestavägen och går fram till Forsbrovägen. Det blir förbjudet att göra vänstersväng in mot Stortorpsvägen. Bilisterna måste ta av vid Ågestavägen. Sämre för bilisterna Det här är den besvärligaste sträckan för alla som bor i Trångsund, Skogås, Handen, Jordbro och Västerhaninge. Gatukontoret anser att bussarna vinner cirka 3 minuter på kollektivfilen. Bilisterna får betala förbättringen för kollektivtrafikanterna. Kapacitetsminskningen beräknas till 10 procent. Essingeledens nyinvigning har redan föranlett aktion från Kungsholmens byalag. Genomfartstrafiken på Kungsholmen försvinner, men byalaget fruktar att effekten blir kortvarig. Gatorna fylls med andra bilar. Man kräver * bredare trädkantade trottoarer * cykelbanor längs gatorna * prioritering av kollektivtrafiken * ombyggnad av Fridhemsplan till ett levande torg. Ny matematik har införts i grundskolan. I radio och teve, på kurser och föräldramöten får skolbarnens pappor och mammor lära sig mängdlära, statistik, funktioner, sannolikhetsberäkningar o s v . Så att de ska kunna hjälpa ungarna i fortsättningen också. Vi vill också informera om den nya matten och har av två lärde i Lund fått höra om bakgrunden till reformen. Vi-tecknaren Lars-Erik Håkansson, signaturen Lehån, själv matematiklärare, visar hur den nya matematiken fungerar i vardagslivet. Många tror att den nya matematiken är nånting som amerikanarna har hittat på. + att dess införande i de svenska skolorna har samband med en UNESCO-undersökning av skolelevers mattekunskaper i olika länder, publicerad -67, som säjs ha gett ett för Sverige nog så pinsamt resultat. Men varken det ena eller andra stämmer! Det säjer lektor Ove Hemer och docent Olof Magne vid Lärarhögskolan i Malmö. Och de tillägger att strängt taget är den nya matematiken inte ens särskilt ny! För ser man till undervisningsmetoderna så bygger det nya i dem i hög grad på Maria Montessoris pedagogik från seklets början. Ett annat viktigt namn bakom de nya metoderna är Jean Piaget, en världsberömd schweizisk forskare och psykolog, som har studerat begreppsbildningen hos barn - till exempel av matematiska begrepp som antal, kvantitet, mängd, rum, tid och hastighet. Han visar att upp till tolvårsåldern är barnens tänkande beroende av konkreta situationer. Det innebär att matematikundervisningen ofta varit alltför abstrakt för att barn skulle kunna begripa vad de höll på med. Vad sen innehållet beträffar så innebär förnyelsen bl a att man tagit med viktiga delar av de senaste århundradenas matematiska utveckling, som hittills inte rymts i kursplanerna. Till exempel mängdläran, som på allvar utarbetats för ca 100 år sen, när det blivit nödvändigt för matematikens olika grenar att ha en sammanhållande ram. Den nya mattens påstådda amerikanska härkomst då? Jo, det stämmer visserligen att amerikanarna tidigt (= under femtiotalet) gjorde omfattande undervisningsexperiment. Men samtidigt pågick i Europa en nästan parallell utveckling. Bakom den nya mattens intåg i skolorna står bland andra toppmatematikpedagoger, Z P Dienes, verksam i England, och belgaren Georges Papy. År 1959 anordnades utanför Paris ett OECD-seminarium över ämnet New thinking in school mathematics - nytt tänkande inom skolmatematiken - och det brukar betecknas som ett av de viktigaste startskotten för skolmattereformerna i vår del av världen. De nordiska deltagarna fattade där ett beslut om regionalt samarbete, som så småningom resulterade i Nordiska kommitten för modernisering av matematikundervisningen med bland andra lektor Hemer som ledamot. Den avslutade sin verksamhet -67. Sverige först Sverige blir det första land som tillämpar den nya matematiken i hela sitt skolväsende. Gymnasiet och fackskolan började med den 1966, i grundskolans samtliga årskurser är den införd 1972 och yrkesskolorna sätter i gång nästa år. Vi är inte bara först i Norden utan till och med i hela världen! Visserligen har andra länder börjat med nya matten tidigare än vi (Danmark och England på nära håll), men det har då gällt reformer inom enstaka skolor eller distrikt. Hur ser det ut i Sovjet? Ryssarna är berömda för sin matematikpedagogiska forskning. Piaget är också där ett mycket stort namn. Jo, man är på väg mot en reform jämförbar med vår, men inget nytt begrepp införs i sovjetmatten innan varenda lärare är grundligt beredd. Lärarknorr Hos oss går det till nästan tvärtom. Och därför knorras det och säjs en hel del fula ord runt om i svenska lärarrum. Av låg- och mellanstadielärarna utbildades nämligen bara en tredjedel i fjol för det nya systemet via Deltaprojektet. De övriga utbildas i ny matematik nu under höstens gång, samtidigt med att de lär sina elever den. Men det finns också lärare som är stimulerade av det nya och menar att det kan bli både roligare och bättre. När UNESCO-undersökningen förs på tal blir docent Magne förtretad. 'Man skulle lika gärna kunna säja att de svenska resultaten var gynnsamma. Det är självklart att jämför man matematikkunskaper hos svenska och till exempel tyska gymnasister så vinner tyskarna. Därför att vi har ett brett förankrat undervisningsväsende. Vid undersökningstillfället kom över 20 % av en årskurs till gymnasierna - nu är vi uppe i över 30 %. Men hos dem går bara en liten elit i gymnasiet, 7-8 % när undersökningen gjordes. Sånt påverkar förstås medelvärden. Tar man däremot ut jämförbara grupper av svenska och tyska elever så är svenskarna snarare bättre.' Inte lättare Men hur man än tolkar den så nog skulle vi fått den nya matten oberoende av den. Och vare sig gammelmatten genomsnittligt producerade bra eller dåliga elever - så nog var den en fasa för många. Docent Magne har sysslat mycket med matematiksvårigheter och menar att man inte utan vidare kan säja att den nya matten blir lättare. Bästa sättet att förebygga matematiksvårigheter är att låta barnen arbeta konkret med laborativt material, låta dem genom egen verksamhet upptäcka och komma underfund med begrepp och principer. Genom en intensiv tillämpning av de laborativa metoderna har man i experimentskolor på olika håll i världen kunnat lära helt vanliga ungar att lösa matteproblem av en svårighetsgrad som annars hör hemma på avancerad akademisk nivå. Hos oss används de laborativa materialen ännu så länge bara i begränsad omfattning i vanliga klassrum. I matematikklinikerna däremot har de blivit väldigt populära. Problemet! de kostar pengar. 'Kusin Ruth har lärt sig den nya matematiken, och frågar man henne vad sex gånger sex är svarar hon prompt: Under femtio.' Så skrev kåsören Red Top nyligen. Är detta månne en korrekt uppfattning av nymatten? Lektor Hemer: 'Ha ha. Just det. Överslagsräkningen har blivit mycket viktigare än förut. Man måste till exempel snabbt kunna kolla i huvudet på ett ungefär att en maskin har räknat rätt.' Docent Magne: 'Ho ho. En missuppfattning! Många tror att avskaffandet av den överdrivna drillen betyder att det inte längre är så noga med att räkna rätt. Så är det inte alls, 6 X 6 är minsann fortfarande 36!' Bland de fundamentala ting som barn behöver för att utvecklas till harmoniska, självständiga människor spelar leken en stor roll. Barn leker nästan jämt, leken är deras 'arbete'. Men det är viktigt att de får leksaker och lekmaterial, som passar just för deras ålder och utvecklingsskede. För att ge konsumenterna en handfast hjälp vid valet av leksaker presenterar nu KF:s lekråd en lekcirkel. Den ger vägledning på ungefär samma sätt som kostcirkeln, som hjälper oss att välja rätt kost för att få riktig näring. Lekcirkeln är uppdelad i färgglada bitar, som var och en omfattar olika typer av lek: skapande lek, låtsaslek etc. KF:s lekråd, som arbetat sedan årsskiftet 1967/68 , har som mål att få fram bättre lekmiljö utomhus, i hemmen och på institutionerna. Rådet har bland annat gjort en översyn av leksakssortimentet. Enbart i KF:s sortiment finns det omkring tusen olika leksaker. Totalt köper vi leksaker för cirka 200 miljoner om året. Men ofta saknas såväl kvalitetsuppgifter som annan information, vilket gör det svårt för föräldrar och andra som köper leksaker att träffa rätt val. VDN-fakta finns på tre typer av leksaker: mjuka djur, dockor och - i någon mån - på uppblåsbara leksaker. En bra början, men mycket mer behövs. Lekrådet lanserar nu en helt ny form av information, som vänder sig till konsumenten i det psykologiska ögonblicket. Man finner den på leksaksavdelningen i varuhuset just när man står i valet och kvalet. Information ges dels i en broschyr, 'Tjäna på att veta om leksaker', som delas ut utan kostnad, dels på skärmar vid de olika typerna av leksaker och lekmaterial. Men den fyller också en annan funktion, den ger värdefulla upplysningar till inköparna av leksaker, vilka har en mycket viktig uppgift. Mängder av leksaker importeras. När KF:s leksaksinköpare far till England, Tyskland, Japan och Hongkong för att köpa leksaker arbetar de efter lekcirkelns principer. I varuhusen börjar nu leksakerna ordnas efter samma grunder. På så sätt blir det lättare att välja leksaker åt barn i olika åldrar och utvecklingsstadier. Så fungerar lekcirkeln: Lekcirkeln är uppdelad i fem sektorer i var sin glad färg. Den orangefärgade biten i cirkeln står för skapande lek, bygglek och konstruktiv lek. Hit hör färg, lera, sand, papper, sax och klister, byggklossar m m . Den blå biten inrymmer vad som kan behövas för låtsaslek. Dit hör docklekar, rollekar, yrkeslekar, teaterlekar, lek med och vård av djur. Den gröna biten står för ordna - att plocka ur och i, sortera, lägga pussel, spela spel, samla saker i askar, lådor och pärmar. Den gula biten handlar om att uppleva: se, höra, titta och lyssna, uppleva ljud, rytm, bilder. Lekmaterialet i den biten upptar rytm- och musikinstrument, böcker, grammofonskivor, kalejdoskop och så vidare. Den röda biten handlar om att röra sig, det är att hoppa, springa, bolla, klättra och gunga etc. Rörelselek är all motorisk övning från spädbarnets gripande efter sin skallra till de större barnens sportutövande. Och liksom vi i vår kost behöver något från varje bit av kostcirkeln för att må bra, så behöver barnen något från varje del av lekcirkeln för sin lek för att den ska bidra till deras utveckling. Tänk efter före köpet I broschyren uppmanas läsaren att tänka på några viktiga punkter före inköpet av leksaken: Klarar barnet att använda leksaken just nu? Fyller det en lucka i barnets leksaksförråd - om man utgår från lekcirkeln? Hur ska du förvara leksaken hemma? Kan den vara farlig för yngre syskon? Är det en sak att leka ensam med eller inbjuder den till gemensam lek? De åldersgrupper, som lekcirkeln i första hand är tänkt för är - förutom babybarnen - småbarn (1-3 år), förskolebarn (4-6 år), skolbarn I (7-9 år) och skolbarn II (10-12 år). Åldersgränserna måste ses som ungefärliga, barn utvecklas ju olika snabbt i olika avseenden. Många bra leksaker kan också hänga med i flera år (tänk bara på en mjuk, älskad nalle). Broschyren är försedd med ett instruktivt bildmaterial, som visar leksaker för olika åldersgrupper. Man får också veta ungefärliga priser. - Men också fantasieggande 'skräp' Men naturligtvis behöver inte allt lekmaterial köpas, framhåller lekrådet. Det finns mycket material i hemmen, som vi vuxna tycker är 'bara skräp' men som för barnen är fantasieggande lekmaterial: äggkartonger, vackra omslagspapper, askar, gamla kläder. Men också riktiga redskap som hammare och hovtång, kastruller, vispar och andra husgeråd för att ta några exempel. Bakom lekcirkeln ligger ett långvarigt arbete. Urvalet av leksaker, som finns med i broschyren, har gjorts av lekrådet, i vilket bland andra ingår barnpsykologer. Under arbetets gång kom man underfund med att en åldersgrupp var nästan bortglömd i leksakssammanhang. Det var 6-åringarna, som står på gränsen mellan småbarns- och skolbarnsåldern. Därför tog Gertrud Schyl-Bjurman, en av lekrådets barnpsykologer, initiativ till en '6-årsundersökning'. Arbetet har utförts av två barnpsykologer i samarbete med sex förskolor. Utredningen, som motses med stort intresse, kommer att publiceras senare i höst. Ett statligt lekråd kommer att inrättas under 1971. Det skall sortera under socialstyrelsen, och dess arbete skall i första hand inriktas på lekmaterial men också på miljöfrågor. Man får hoppas att det statliga lekrådet skall få tillräckliga resurser för forskning. Av de senaste årens debatt framgår tydligt att miljöns utformning och tillgången på lämpligt lekmaterial för alla barn, såväl hemma som i daghem och andra institutioner - har stor betydelse. Därför är det roligt att konstatera att det nu börjar hända en del positiva saker inom det här viktiga området. Tag själv - betala i kassan - nej, så enkelt är det inte att köpa leksaker om Kalle eller Lisa ska få leksaker som passar just deras ålder och förmåga. Kan en hund se vad ett fotografi föreställer? Javisst, men den tycker inte att det är särskilt intressant. Fotot kan inte användas, rör sig inte och är inte ens i naturlig storlek. Därför fångar det inte hundens intresse. Hunden kan finna ett visst nöje i att titta på TV, speciellt när det sänds djurprogram. Då går den ofta bakom apparaten och kikar efter vad det kan vara för fyrbenta varelser som finns där. Men hunden hittar ingen, ger upp och går och lägger sig igen. Tittar några minuter. Sedan somnar den. Det lär dock inte vara någon direkt kritik av TV-programmen för enligt doc. Göran Bergman, vid universitetet i Helsingfors, saknar hunden förmåga att imitera. Till skillnad mot t.ex. aporna. Här i landet finns nu ca 400000 hundägare. De flesta är mycket intresserade av sina djur. Därför anordnades i veckoslutet ett hundsymposium i Stockholm där olika forskare lade fram sina rön om 'det bästa hos människan'. Varför skaffar man sig en hund? Många är motståndare till att ha en hund i staden. Motståndarna är ofta av någon anledning rädda för hundar. Men vi får inte glömma den nytta en hund kan göra i samhället. Ledarhunden för den synskadade, vakthunden för den som behöver trygghet, polishunden när våldsbrotten bara ökar. Jakthunden som tycker det är roligt att hjälpa jägaren i jakten, 'knarkhunden' i narkotikaproblemet. Och inte minst sällskapshunden. Vid symposiet berättade prof. Hans-Jörgen Hansen vid Statens veterinärmedicinska anstalt att det allt oftare händer att en psykiater ordinerar en deprimerad patient att skaffa sig hund. Det finns många fördomar när det gäller hundens skötsel. Om utfodring bl.a. . Prof. Stig Larsson vid universitetet i Odense påpekar att man ofta ger hunden ett mål mat per dag. Det är fel. Hunden skall utfordras två, helst tre gånger per dag. Det finns också människor som klarar sig med ett mål mat. Men såväl hund som människa mår bättre, och tillgodogör sig näringsämnen bäst, om maten delas upp på flera mål. Hur klok? Hur klok är egentligen en hund? Doc. Göran Bergman, själv taxägare, lade fram många intressanta resultat från sitt arbete. En hundägare kan komma med de mest fantastiska skildringar om sin hunds klokhet. Men tyvärr, för oss hängivna hundägare, är hundforskarna betydligt mer kallsinniga på den punkten. En klok hund är en erfaren hund. En ung hund är en oerfaren hund och alltså inte 'klok'. Men den blir det genom sin erfarenhet. Hur uppfattar hunden omvärlden? Vad synen beträffar så ser en hund som en något närsynt människa utan glasögon. Här kan också hundens temperament och nyfikenhet spela en roll. De flesta hundar kan känna igen människor på avstånd som varierar mellan 30 och 180 meter. På de längsta avstånden är det ofta kläderna som ger en vägledning. I mörkret ser hunden något bättre än en människa. Synförmågan är dock inte särskilt god i svagt ljus. Hundar tycker t.ex. inte särskilt mycket om att gå i trappor i mörker. Hur är det med hundens färgseende? Försök har visat att det går att lära en hund att skilja på matskålar med olika färger. Men den har inte någon särskild nytta av det och det är därför betydelselöst för hunden. Vi måste också komma ihåg att hunden i stort härstammar från vargen och är ett djur som jagar i skymning. Då är färgerna irrelevanta i sammanhanget. Hunden glömmer inte Hunden har sin största hjälp i ett fantastiskt luktsinne. Vi människor kan aldrig föreställa oss den enorma doftvärld en hund lever i. Hundens luktslemhinnor upptar en yta som är 1000 till 10000 gånger större än hos oss. Men hur kommer det sig att en hund kan spela oskyldig efter ett busstreck, om den inte har förmåga till en större tankeverksamhet? Där kommer hundens associationsförmåga in i bilden. Hunden sammanknippar dofter och händelser från en tidigare upplevelse med något som händer senare. Den kan ha fått bannor för något den gjort, det glömmer inte hunden. Men den kan också ha klarat sig ifrån det vid ett liknande tillfälle. Nu chansar hunden och förefaller alltså oskyldig. Doc. Bergman påpekade att det möjligen finns en lägre intelligens hos hunden. Den drömmer ju bl.a. men ofta efter stora aktiviteter. Doc. Bergman berättade om en egen upplevelse där hans dåvarande hund, en skotte, råkade i slagsmål med en annan hund. Efter sju år kom de med båt till samma ställe. Skotten blev aggressiv då dofterna närmade sig hans nos. Huset syntes inte. Väl på bryggan hoppade skotten i land och anföll gårdens nya, men betydligt fogligare, hund av samma ras som den förra. Doftminnet från slagsmålet satt kvar efter sju år. En hund glömmer aldrig en sådan upplevelse. Vid symposiet lades fram många intressanta synpunkter. Och vad gör det egentligen oss hundägare om intelligensen är klokhet som kommer genom erfarenhet? Eller som doc. Göran Bergman avslutade sitt anförande: - De som inte tycker om hundar skall naturligtvis inte skaffa någon hund. Men vi andra skall allt göra det. Typer av familjer Kärnfamiljen Pappa, mamma och barn bildar vad man brukar kalla för kärnfamiljen. Den finns i alla kända kulturformer. Det förefaller sannolikt att i tidiga, mycket enkla familjer de ekonomiska faktorerna spelade en större roll än sexualiteten för att hålla samman människorna i en familj. Det skedde en arbetsfördelning, där kvinnans graviditet och vård om barnen tvingade fram ett bestämt mönster. Det var vanligt att mannen jagade och fiskade och att han tog kontakt med andra människor för att byta varor och så vidare. Hustrun ägnade sig åt barnen och åt sysslor som kunde ske på boplatsen eller nära denna. Det är en arbetsfördelning som sedan utan större förändringar har levt vidare i det typiska jordbrukarsamhället. Barnen deltog också i arbetet och är i denna typ av familjer en ekonomisk tillgång, vilket framgår särskilt markant när föräldrarna blir äldre. Det fanns därför ett starkt motiv hos föräldrarna att ta hand om barnen. Kärnfamiljen kan tydligen fylla en rad starka behov hos medlemmarna och samhället. Den ger makarna möjlighet till sexuell tillfredsställelse, bättre bärgning och barn, och den ger barnen vård och fostran. Kärnfamiljen ingår därför i alla kulturer som förmått överleva till vår tid. (Gunnar Boalt, Familjesociologi, s. 16) Monogami och polygami En utökning av kärnfamiljen kan innebära att två eller flera kärnfamiljer förenas till en, med antingen en gemensam man eller en gemensam hustru. Man skiljer här mellan monogami (två makar lever sexuellt tillsamman), polygyni (en man har flera hustrur), polyandri (en hustru har flera män) och gruppäktenskap. Polygyni och polyandri kallas med ett gemensamt namn för polygami. Polygyni förekommer framförallt hos folk som ofta för krig. Det uppstår då ett överskott av kvinnor och de olika dagliga göromålen fördelas på fruarna. Polyandri - som finns bara i undantagsfall - har troligen att göra med svåra försörjningsvillkor - de nyfödda flickebarnen sätts i stor utsträckning ut i 'vildmarken' och det uppstår därför kvinnobrist. Bakom detta mönster ligger en lägre värdering av kvinnan än av mannen. George Murdock är en amerikansk forskare som har ställt ihop material från 250 olika kulturformer. Han fick därvid följande olika typer av familjer: Monogami ... 43 samhällen Polygyni ... 193 Polyandri ... 2 Gruppäktenskap ... 0 Säkra uppgifter saknas ... 12 Summa 250 samhällen Enföräldersfamiljer och storfamiljer Det finns vidare enföräldersfamiljer, en pappa eller (vanligare) mamma med ett eller flera barn. I vårt samhälle finns det ganska många ogifta mammor och det finns pappor eller mammor som efter skilsmässa eller efter den andra partens död är ensamma med barnen. Det finns också storfamiljer som enbart har den ekonomiska hushållningen gemensam. Patriarkat och matriarkat Det är inte bara i skämtsamma sammanhang som man diskuterar vem som har makten i familjen. Så här beskriver Jan Trost den patriarkaliska familjen, där mannen är dominerande: I den extremt patriarkaliska familjen är en man, i regel den äldste, den maktutövande. I den kinesiska familjen fanns detta system ganska utpräglat (före den kommunistiska revolutionen). Berättelsen i bibeln om Abraham och Isak visar också familjefaderns makt över liv och död. Familjefaderns namn är det som fortlever. Hustru och barn antar dennes efternamn. (Jfr den nya namnlagen i vårt land, som ger hustrun möjlighet att behålla sitt namn vid giftermål.) Arvet går på den manliga sidan. 'Gånge hatt till, huva ifrån.' Männen har en mängd privilegier ... Polygyni förekommer eller någon form av älskarinnesystem tillåts. Mannen representerar familjen utåt, är den som för familjens talan. Maskulina privilegier med avseende på skilsmässa är karaktäristiska för det patriarkaliska systemet. Fäderna utväljer äktenskapspartner åt sina barn och även brudköp förekommer. (Familjen i samhället, s. 10 f.) Om vi helt kastar om rollerna får vi i stället ett renodlat matriarkat - något sådant har sannolikt aldrig förekommit i verkligheten. (Det kan här vara lämpligt att gå tillbaka till den diskussion som vi tidigare hade om könsrollerna, s. 30 ff.) Maktstrukturen inom familjen i det moderna samhället är betydligt mindre renodlad och därför svårare att beskriva. Den bestäms i många fall inte heller enbart eller ens i övervägande grad av familjestrukturen, utan personlighetsdrag hos makarna har stor betydelse. Det finns vissa undersökningar som tyder på att en dominerande person (man eller kvinna) gärna söker en äktenskapspartner som inte är dominerande och det omvända gäller också. I sådana äktenskap är det alltså makarnas personlighetsdrag som har en avgörande betydelse för hur maktfördelningen mellan makarna blir. I en undersökning som Gustav Jonsson och Anna-Lisa Kälvestam gjorde av ett urval Stockholmspojkar ställde man frågor som rörde den här saken. De fick fylla i en sats som började 'Den som bestämmer mest hemma hos oss ...' Och så här fördelade sig svaren i procent: Fundera över Hur var förhållandena i det här avseendet i den familj som ni växte upp i och hur är de i er egen familj? Familjens funktioner När televisionen på allvar slog igenom i Sverige, påverkade detta ganska mycket antalet biobesök. Framför allt för äldre och medelålders personer minskade biobesöken kraftigt, medan ungdomar fortfarande gärna sökte sig till biograferna. Man kan tolka det här på något olika sätt men tydligt är att ungdomarnas biobesök också har stor betydelse för kamratkontakter och för kontakter med det andra könet. De äldre däremot sökte kanske i större utsträckning enbart den stimulans och förströelse som själva filmen gav; detta kunde nu ersättas av tv-programmen. Tv gav familjen en ny samlingspunkt. Hur var det förr? Ett sätt att överblicka familjens utveckling är att se vilka funktioner den tidigare har haft och vilka den har i dag. Vi kan räkna med att familjen tidigare haft följande funktioner: Den produktiva / ekonomiska. Den sexuella. Den reproduktiva (barnafödande). Den uppfostrande och utbildande. Skyddsfunktionen vid sjukdom etc. Fritidsfunktionen. Den religiösa funktionen. Den känslomässiga funktionen. Hur är det nu? Dessa funktioner har fortfarande anknytning till familjen men flera av dem spelar numera en liten roll inom familjen. Vi producerar mycket få varor hemma - däremot tillreder vi fortfarande livsmedel. Utbildning och en del av uppfostran har flyttats utanför hemmen. Om vi behöver kvalificerad sjukvård, söker vi oss till ett lasarett, och om vi behöver hjälp i religiösa frågor går vi till en kyrka eller en annan religiös organisation. Ett stort antal av våra fritidssysselsättningar sker utanför familjen och med ett tydligt mönster som skiljer föräldrar och barn över en viss ålder från varandra. Däremot har familjen fortfarande en allmän känslomässig funktion. Svårast är att bestämma vilka förändringar som har skett i fråga om den sexuella funktionen. Det finns en lång tradition i vårt land att acceptera föräktenskapliga förbindelser (i vissa former) men det förefaller vara sannolikt att de föräktenskapliga och utomäktenskapliga förbindelserna har ökat. De skäl som talar för detta är dels den mindre starka sociala kontrollen (jfr s. 102) i de typiska tätortssamhällena, dels ändrade attityder till sexuella förbindelser utom äktenskapet och dels bättre metoder för födelsekontroll. Diskutera Hur har de här olika funktionerna inom familjen ändrats. Vilka konsekvenser kan det ha för olika familjemedlemmar? Jordens befolkning uppgick vid mitten av 1967 till omkring 3,42 miljarder och ökar årligen med ungefär 2 %. Detta motsvarar en ökning av folkmängden med 65 miljoner varje år eller 180000 varje dygn. Befolkningstillväxten är störst i utvecklingsländerna, allra störst i Centralamerika med 3,5 %. Om denna explosiva folkökning fortsätter, kommer jordens folkmängd att ha fördubblats några år in på 2000-talet, alltså på mindre än 40 år. Världsbefolkningens utveckling från år 1650 till 1967 och FN:s prognos till år 2000. Bara för några hundra år sedan var folkökningen långsam och reglerades bl.a. genom en hög barndödlighet och en relativt kort livslängd. Det industriella genombrottet gav tillsammans med vetenskapliga och tekniska framsteg förutsättningar för en ökad befolkningstäthet, främst i den västliga världen. Efter år 1800 har även hygieniska förbättringar och medicinens snabba utveckling lett till en stark nedgång i dödligheten. I Europa, Nordamerika och andra områden med västerländsk civilisation har dock en alltför våldsam befolkningsökning kunnat dämpas genom födelsekontroll. Rationellt genomförd födelsekontroll är nödvändig. I utvecklingsländerna ligger förhållandena annorlunda till. I viss utsträckning har även de blivit delaktiga av de medicinska framstegen, men produktionsökningen har där inte på något sätt hållit jämna steg med folkökningen, som fortsätter ohämmat utan egentlig födelsekontroll. Följden har blivit att en stor del av befolkningen i dessa områden svälter. Ohämmad befolkningsökning har lett till kris i livsmedelsförsörjningen. Mänskligheten står därför inför en kris i fråga om livsmedelsförsörjningen. Produktionen av livsmedel skulle redan nu behöva ökas med 50 % för att avhjälpa svälten, och vid början av nästa sekel skulle den behöva vara tre gånger så stor som i dag. Särskilt är bristen på högvärdigt protein stor i u-länderna. Proteinbrist förorsakar låg effektivitet och apati. Skall denna kris kunna bemästras? Meningarna därom är delade. Somliga experter är djupt pessimistiska, andra mer optimistiska. På en punkt är alla eniga: naturresurserna måste utnyttjas på ett förnuftigt sätt. De får inte skövlas utan måste användas på ett sådant sätt, att de kontinuerligt förnyas. Jordförstöringen måste t.ex. stoppas och skadad mark om möjligt restaureras. Föroreningen av sjöar och havsområden måste upphöra, så att vattnens produktivitet inte minskar. Men den odlade arealen måste också ökas och rationella brukningsmetoder tillämpas inom områden, som nu ger alldeles för låg avkastning. Som redan nämnts är bristen på vatten en begränsande faktor för växtodling inom stora delar av världen. Konstbevattning kommer till användning inom vissa områden, men möjligheterna till sådan begränsas av den tillgängliga vattenmängden och av den starka avdunstningen. Avsaltat havsvatten ställer sig ännu för dyrt för att användas inom jordbruket, men projekt har framlagts att använda atomenergi för detta ändamål. Vissa växter kan fördra en viss salthalt, och försök i Israel har visat, att man kan odla sådana på grus- och sandjord, som bevattnas med en blandning av salt och sött vatten. På så sätt sparas sötvatten. Ett annat lovande försök, också från Israel, går ut på att minska avdunstningen från markytan. Man leder vattnet genom ett system av plastslangar direkt till det markskikt i vilket rötterna utvecklas. Likaså söker man minska avdunstningen genom att belägga jordytan med någon porös hinna. 'Ökenträdgård' i Israel, skapad genom saltvattenbevattning (0,2-0,6 % salt i vattnet). Samma sluttning vid planteringen (överst) och tio år senare (nederst). På flera håll i världen har man med viss framgång gjort försök med att framkalla regn ur moln genom att bepudra dem med saltstoft. Metoden innebär dock risken att angränsande områden kan få för ringa nederbörd. Jordarnas innehåll av växtnäringsämne är en avgörande faktor för avkastningen. Medan man i Väst-Europa och USA använder stora mängder handelsgödsel inom jordbruket, är sådan gödsling mycket obetydlig i u-länderna eller förekommer inte alls där. Det är därför angeläget att undersöka gödslingsbehovet i dessa länder. Även behovet av spårelement måste undersökas. På detta område har forskningen nått goda resultat. Ett exempel från Syd-Australien kan anföras. Vissa nyodlade jordar gav mycket dålig avkastning, trots att de brukades och gödslades enligt gängse metoder. Sedan man konstaterat, att jorden saknade molybden, kunde man genom tillförsel av 100 g molybden per hektar höja avkastningen upp till 100 gånger. Stora förhoppningar knyts till växtförädlingen, när det gäller att öka livsmedelsproduktionen i u-länderna. Genom att införa hybridmajs (del 1, s. 155) i Mexico ökades skördarna så att landet nu är självförsörjande med majs. I södra Asien har nya högavkastande sorter av ris och vete börjat odlas på allt större arealer. De nya rissorterna mognar snabbt, och på sina håll tar man två eller tre skördar om året. Den nya vetesorten är kortstråig och tål stora givor av handelsgödsel utan att bilda liggsäd. Med majs, hirs och durra bedrivs också växtförädling i Indien. Den ökade avkastningen stimulerar odlarna till att vidta även andra förbättringar inom jordbruket. En viktig uppgift för växtförädlingen på längre sikt är att försöka få fram sorter med högre proteinhalt och lämplig aminosyrasammansättning i proteinet, alltså en kvalitetsförädling (jfr del 2, s. 59). Växtsjukdomar och skadedjur minskar utbytet av odlingen och skadar produkterna under lagring och transport. I vissa tropiska länder uppskattas lagringsförlusterna till 50 % av den bärgade grödan. Åtgärder för rationell lagring, konservering och distribution av livsmedel är därför mycket angelägna. Lämpliga metoder för bekämpning av alla slag av skadegörare på den växande grödan måste också utarbetas. Härvid bör man om möjligt ge företräde åt biologiska bekämpningsmetoder (s. 69). Resistensförädling mot bl.a. svampsjukdomar hos kulturväxterna har redan givit goda resultat och torde kunna få ännu större betydelse. Proteinförsörjningen kan förbättras genom kvalitetsförädling av kulturväxter, ökad odling av baljväxter, husdjursförädling, ökad fiskodling, rationell användning av havsfiskets fångster. Från energisynpunkt är det fördelaktigt med korta näringskedjor (s. 48). Trots detta överförs en stor del av jordens gröda genom husdjur till animaliska födoämnen. Med tanke på proteinförsörjningen kan väl detta åtminstone till en del försvaras - även i en svältande värld. Men det är viktigt, att förlusterna inte blir onödigt stora. I alla u-länder krävs därför en målmedveten husdjursavel med sikte på förädling av djuren till hög produktivitet, och vidare forskning för att få fram lämpliga foderväxter. Proteinrika växter, främst baljväxter som ärter och bönor, inte minst den värdefulla sojabönan, bör få större odlingsarealer i tropikerna. Genom sin kvävefixerande förmåga är baljväxterna också särskilt värdefulla i växtföljden. Fiskodling i dammar och grunda lagunområden ökar tillgången på proteinrik föda i de tätast befolkade områdena av världen, t.ex. Kina och Indonesien, men även i tropiska Afrika. Där väljer man för odling snabbväxande planktonätande fiskarter, och utbytet kan överträffa skördeutbytet på motsvarande landareal. I diskussionen om världens proteinförsörjning har man ofta ställt överdrivna förväntningar på havsfisket. Som redan antytts, är havets resurser dock begränsade. Efter andra världskriget har framför allt Japan och Sovjetunionen byggt ut havsfisket till mycket hög effektivitet och till global omfattning. Stora högmekaniserade fiskeflottor med utrustning för konservering av fångsterna ombord eller vid baser i andra länder bedriver nu ett intensivt fiske inte bara på de gamla rika fångstplatserna i Nordatlanten och norra delen av Stilla oceanen utan också i övriga delar av dessa hav och i Indiska oceanen. Till större delen går fångsterna åt för att täcka dessa länders egna behov. I viss utsträckning har de dock kommit andra behövande folk till godo, liksom tekniskt bistånd kunnat lämnas för utveckling av fisket i en del u-länder. I Peru och Chile har på senare år utvecklats ett fiske, som till kvantitet överträffar varje annat lands. Det är den rika produktionen i Humboldtströmmen som utnyttjas, men så gott som hela fångsten används till framställning av fiskmjöl. Detta exporteras till USA och Europa och används där som fodermedel för fjäderfä och andra husdjur - en med tanke på proteinbristen i u-länderna föga rationell användning av det värdefulla fiskproteinet. Samma sak gäller också till stor del de nya stora fiskena i Syd- och Sydvästafrika, vilka är baserade på den rika produktionen i Benguelaströmmen. På flera håll i världen har man på senare tid kunnat konstatera ett tydligt överfiske av olika fiskslag, och FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations) räknar med att man på sin höjd skulle kunna fördubbla världens fiskfångst. Havsalger (röd-, brun- och grönalger) används som människoföda i Ostasien (del 1, s. 26). Särskilt i Japan ingår alger i den dagliga kosten, och flera arter odlas i stor skala vid grunda havsstränder. En omfattande forskning bedrivs också över odlingsmetoder och algernas användning. Det är troligt, att havsalger kommer att få en avsevärt större betydelse än hittills för livsmedelsförsörjningen. Biotekniska metoder för livsmedelsproduktion: industriell algodling, framställning av protein ur bergolja, framställning av fett och protein ur kolhydrat, framställning av essentiella aminosyror. Med tanke på betydelsen av korta näringskedjor har man diskuterat möjligheten att direkt utnyttja plankton som människoföda. Att från havsvattnet sila plankton i tillräckliga mängder låter sig dock knappast göra. Mer realistiska är de försök som på många håll utförts med odling av encelliga alger i industriell skala. Lovande resultat har t.ex. erhållits med sötvattensgrönalgen Chlorella. Denna alg är rik på bl.a. fett och protein och har visat sig lämplig som tillskottsfoder vid uppfödning av svin och kycklingar. Under gynnsamma betingelser har avkastningen varit mycket tillfredsställande. Andra biotekniska metoder av stort intresse är de som under senare år framkommit för att utvinna fett och protein ur bergolja. För detta har man använt jästsvampar och vissa bakterier. Kvantitativt är utbytet mycket tillfredsställande, och om högrenade kolväten används som odlingssubstrat, blir produkten även kvalitativt fullgod och kan användas som inblandning även i livsmedel för människor. I varje fall kan detta protein bli av stort värde som tillskottsfoder för husdjur. De sist berörda metoderna att framställa protein bygger på en råvara (bergolja), som visserligen ännu finns i stora kvantiteter, men som inte förnyas. Men man känner också många jästsvampar, som bildar protein och fett av kolhydrat, och som kan odlas på olika biprodukter från industrin, såsom socker ur sulfitlut eller melass. Vissa bakterier kan också utnyttjas för framställning av essentiella aminosyror. Även om jordens livsmedelsproduktion skulle kunna ökas i avsevärd utsträckning, kommer under alla förhållanden en rationellt genomförd födelsekontroll att bli nödvändig i hela världen. Familjen är en föråldrad institution, en kvarleva från 1800-talets borgerliga samhälle. Ändå betraktas den som sakrosankt, som ett socialt och moraliskt axiom i stället för vad den är - en typ av gruppbildning i ett visst socialt system. I skydd av den idealbildning som omger familjen har denna blivit vår mest riskabla samhälleliga institution, där nästan vilka fysiska och andliga brutaliteter som helst tillåts. (Barbro Backberger i DN 24/12 1965.) Barbro Backberger har i en rad artiklar ifrågasatt den konventionella uppfattningen om familjens ställning och kvinnans roll i samhället och bland annat undersökt veckotidningarnas kvinnoideal. Äktenskapet är av Gud stiftat, till samhällets bestånd och till förenade makars inbördes hjälp, att lätta livets mödor, mildra mötande bekymmer och genom en sorgfällig uppfostran bereda efterkommandes välfärd. Denna stiftelse är helig. Heliga är dess förbindelser, heliga dess ändamål. (Ur Svenska Kyrkans vigselritual.) De här citaten representerar två diametralt motsatta ståndpunkter när det gäller synen på äktenskapet och familjen. Den stundtals mycket intensiva debatten på detta område har framför allt rört sig kring sex frågor. Är äktenskapet en privatsak eller en social institution? Den här frågan dyker ofta upp i diskussioner om äktenskapet. De besvaras ibland med påståendet, att äktenskapet är en ren privatsak, som inte angår samhället. Men man observerar inte alltid, att ordet privatsak är mångtydigt. Äktenskapet är en institution i samhället En man och en kvinna kan mycket väl bo tillsammans och skaffa sig barn, utan att deras förhållande räknas som äktenskap. För att ett förhållande mellan en man och en kvinna ska erkännas som äktenskap, måste förhållandet godkännas och registreras - enligt en praxis som råder i så gott som alla slags samhällen idag. Redan denna praxis visar ju, att man uppfattar äktenskapet som en ordning i samhället. Olika länder påbjuder olika tillvägagångssätt för ingående av äktenskap. De flesta ritualer bygger på ett allmänt krav: de båda kontrahenterna ska offentligt - inför vittnen - betyga sin överenskommelse att leva samman. De kristna kyrkorna ställer samma krav. Enligt både katolsk och protestantisk uppfattning kommer ett äktenskap till stånd genom den ömsesidiga överenskommelsen inför vittnen. De som frivilligt genomgår denna akt inför myndighet med vigselakt etablerar sig därmed i samhället som äkta makar. Som sådana åtnjuter de enligt borgerlig och kyrklig lag bestämda rättigheter och är underkastade bestämda skyldigheter. Men samhället bestämmer inte bara i frågan om sättet för äktenskapets ingående. Samhällets äktenskapslagar innehåller också bestämmelser om engifte och flergifte, giftermål med anhöriga, skilsmässa o s v . Samhället regleras också genom lag om faderskap, familjemedlemmarnas egendom och arvsrätt. På senare tid har krav på andra legaliserade samlevnadsformer än äktenskapet rests av bl a författarinnan Frances Westin t v på bilden. Hon lever själv i en s k storfamilj. storfamilj en grupp människor som bor tillsammans och har gemensamt hushåll, dock utan att ha sexuell gemenskap (jfr s k gruppäktenskap). I storfamiljen kan ingå en eller flera kärnfamiljer (far, mor och ev barn). Med storfamilj menades förr vanligen en kärnfamilj utökad med far- eller morföräldrarna Äktenskapet är alltså en institution eller ordning i samhället. Det fungerar dessutom ofta i västerlandet som en kyrklig ordning, hägnad av trossamfundens skiftande förordningar. Äktenskapet har mer och mer privatiserats Vi finner det numera självklart, att ett äktenskap i första hand motiveras av två människors kärlek och frivilliga överenskommelse. Men denna uppfattning har slagit igenom relativt sent. Skilsmässostatistiken i länder, som inte domineras av den romerska kyrkan, visar en brant stigande kurva under 1900-talet. Vad beror denna utveckling på? En viktig faktor kan vi komma åt genom att ställa frågan: vad var det som höll ihop äktenskapen under tidigare skeden? I det agrara samhället var det i hög grad arbetet som förenade - inte bara makarna utan hela familjen; och inte bara den enskilda familjen utan dessutom ofta storfamiljen. Mycket långt fram i tiden var kvinnans ekonomiska beroende av mannen-inkomsttagaren ett sammanhållande band av betydelse. Kring dessa och andra faktorer utformades sociala, moraliska och religiösa mönster och ideal, som upplevdes som förpliktande till sammanhållning. Man gjorde som andra gjorde. Att bryta sig ur ett äktenskap betydde inte bara ett brott mot mer eller mindre tabuladdade, av alla accepterade regler utan betydde dessutom ofta personlig isolering och ekonomisk katastrof. Upplysningen på 1700-talet blev med sina krav på individens rätt gentemot kollektivet början till en ny utveckling i inställningen till äktenskapet. Romantiken under 1800-talets förra hälft 'upptäckte' - det är inte bara ett skämt utan ett konstaterande av faktum - kärlekens plats i äktenskapet. Vid sidan av dessa åsiktsförändringar har samhällets omstrukturering bidragit till en helt ny inställning till äktenskapet. Varken arbete eller ekonomi är på sådant sätt som förr förenande band i nutida äktenskap. Det har mindre och mindre blivit offentliga angelägenheter - där staten, samhället, samhällsklass eller storfamiljen är intressenter. Äktenskapet har i stället mer och mer blivit en privat angelägenhet mellan enskilda. Tidigare inskränkande regler och tabuföreställningar, som krävde samma sociala ställning, religion eller ras för de båda kontrahenterna i ett äktenskap - har efterhand avskrivits. Det är inte längre som medlemmar av den eller den gruppen i samhället som moderna människor ingår äktenskap utan som individer med självklar rätt att välja efter eget val. Denna nya inställning har också gett äktenskapet en ny struktur jämfört med tidigare förhållanden. Det moderna äktenskapet, ett privat förhållande mellan två fria individer, har inte plats för det gamla äktenskapets över- och underordning utan kräver en rättvis fördelning av roller, skyldigheter och rättigheter mellan makarna. Förhållandet mellan samhällets krav och individens fri- och rättigheter är en viktig del av det moderna äktenskapets problem Äktenskapet är - såsom det varit i alla tider och kulturer - en social institution. Men samtidigt har det mer och mer blivit möjligt för individen att göra sina personliga intressen gällande. Det är helt naturligt, att det lätt blir en spänning mellan äktenskapets samhälleliga och privata sida. Sådana spänningar är till stor del orsak till den kris som utmärker det moderna äktenskapet. I och med att människorna i äktenskapet blivit viktigare än äktenskapet som institution, har frågorna om äktenskapets vara eller icke-vara och om den personliga trivseln i äktenskapet blivit långt mer aktuella och brännande än förr. Här kommer de personliga och moraliska frågorna in och med dem ibland också livsåskådningsfrågor. Vad är min plikt mot andra och samhället? Hur långt bör denna plikt få inkräkta på mina personliga fri- och rättigheter? Om det inte är yttre saker som gemensamt arbete och ekonomi som håller ihop äktenskapen, vad är det då? Vad är ett äktenskap? Vad har det för uppgifter? Sådana frågor har i den nya situationen blivit aktuellare än någonsin. Vad är äktenskapet? Vad är dess innebörd och uppgifter? Man kan också fråga: Vad är motiveringen till att två människor håller samman i ett äktenskap? För katolikerna är äktenskapet ett sakrament Skilsmässostatistiken visar relativt låga procenttal för sådana länder som Italien och Spanien, där den romersk-katolska kyrkan har en dominerande ställning. Det hänger samman med den romerska kyrkans syn på äktenskapet som ett heligt sakrament, omöjligt att upplösa. Att det är ett sakrament innebär, att det är 'ett sätt att möta Kristus'. Enligt denna sakramentala syn på äktenskapet är det tre religiösa motiveringar som håller makarna samman. Den ena är att man har en förebild som visar hur äktenskapet ska vara: enheten och kärleken mellan Kristus och de kristna. Vi kan kalla detta förebildsmotivet. Det är makarnas uppgift att förverkliga den absoluta kärlek som Kristus fört in i världen. Om de gör det, får de uppleva det andra motivet, lyckomotivet: de får genom varandra uppleva Guds kärlek. Denna upplevelse innebär emellertid inte bara lycka utan denna lycka blir en kraft som hjälper makarna att mogna fram till fullkomlighet, helighet. Därmed skulle vi ha ett tredje motiv, helgelsemotivet. Protestanterna bygger sin äktenskapssyn på två argument I jämförelse med katolikernas uppfattning är den protestantiska synen på äktenskapet mer prosaisk. Protestanterna har från början byggt upp sin äktenskapsuppfattning kring två argument, ett positivt och ett negativt. Det positiva kan vi kalla skapelseargumentet. Det säger, att äktenskapet går tillbaka på en allmän ordning i naturen. Den naturliga instinkt, som gör att man och kvinna dras till varandra, betraktas som en gåva av Gud. Gud har skapat människan med den sexuella driften för fortplantningens skull och därmed för människosläktets bestånd. Barnalstring och uppfostran skulle alltså enligt den ursprungliga protestantiska uppfattningen vara äktenskapets huvuduppgift och viktigaste motivering. I denna uppgift betraktas föräldrarna ibland som Guds medarbetare och medskapare. Efterhand har emellertid det protestantiska skapelseargumentet kompletterats under trycket från profan västerländsk äktenskapsuppfattning. Det är nog inte många protestanter idag som vill stå för åsikten, att äktenskapet och den sexuella lustupplevelsen inte skulle ha något annat berättigande än barnalstringen. Protestanter använder numera ofta ett värderesonemang: äktenskapet har vi fått för att vi genom det bl a ska få uppleva sådana värden som personlig gemenskap och den sexuella lusten. Protestanternas andra argument är ursprungligen negativt: äktenskapet är till för att kanalisera sexuell drift och därmed hindra människan från syndiga användningar av denna drift. Idag försöker man i regel ge det här argumentet en positiv formulering: det är bara inom äktenskapets ram som det sexuella samlivet blir fullödigt. Endast där, menar man, kan sexuallivet fullgöra sin dubbla roll att skapa en innerlig gemenskap och att ge upphov till nytt liv. Profan äktenskapssyn Det finns idag många variationer på icke religiösa äktenskapsuppfattningar. Alla förnekar, att äktenskapets enda motivering skulle ligga i dess barnalstrande funktion. Vid sidan av denna uppgift har äktenskapet ett egenvärde. Enligt humanistisk syn består detta värde i den personliga gemenskapen och det fria utbytet mellan två mogna människor. Här har givetvis den sexuella lusten sin uppgift - vid sidan av fortplantningen. Ett äktenskap, där personen och dennes allsidiga lycka och mognad står i centrum kräver, säger man både hänsyn och offer. En helt annan uppfattning skulle vi kunna kalla den egoistiska lyckoupplevelsens äktenskap. Det som håller samman ett sådant äktenskap är framför allt tillfredsställandet av erotiska och sexuella förväntningar. Om dessa uteblir, saknar man den egentliga motiveringen för en fortsatt sammanhållning. Varför monogami? Varför trohet? Äktenskapet är i vår kultur monogamt. Svensk lag påbjuder monogami och förbjuder alla former av flergifte. Enligt vanlig kristen uppfattning strider polygamin mot äktenskapets natur. För att vara ett riktigt äktenskap måste det vara monogamt, menar man. Men varför ska äktenskapet vara monogamt? Den frågan har blivit aktuell i vår tid. Detta är helt naturligt, eftersom äktenskapet mer än förr upplevs som en privat angelägenhet mellan individer. Och det är naturligt, att vi frågar oss, om just engiftet ger individerna största möjliga lycka och nytta. En röst ur den svenska debatten kring äktenskapet: vår moraliska uppfattning om äktenskapet är 'varken av Gud eller naturen given och det är därför möjligt att förändra den. Vi kan alltså sätta oss ned och rationellt granska äktenskapet, den monogama samlevnadsformen och sexualmoralen och se efter om den leder till lyckliga eller olyckliga konsekvenser. Vi behöver inte på något sätt ta hänsyn till de rådande förhållandena i så måtto att vi behöver känna oss bundna av dem. Vi kan känna oss helt fria att teoretiskt konstruera en annorlunda moral för framtidens släkten, om vi finner att den rådande moralen övervägande leder till olyckliga konsekvenser.' (Garthon: Äktenskapet fri samlevnad.) Varför monogami? De kristna har två svar. Enligt det första ska äktenskapet vara monogamt, därför att det är Guds vilja. Det framgår, menar man, av Jesu förkunnelse och apostlarnas förmaningar i Nya Testamentet, utan att vara direkt utsagt. Monogamin är alltså påbjuden - med gudomlig auktoritet. I filmen Min lycka skildrar Agnes Varda en man som lever i ett lyckligt äktenskap och samtidigt har ett lyckligt förhållande med en annan kvinna. Mannen upplever ingen konflikt - det gör däremot hans hustru, som i förtvivlan tar sitt liv. I de flesta samhällen har kvinnan uppfattats som mer monogam än mannen. Könsskillnad eller traditionsmönster? Det andra kristna svaret använder sig av värderegeln: man ska handla så att resultatet blir det bästa för de flesta. Den bästa äktenskapsformen med hänsyn både till mannen, kvinnan och barnen är, säger kristen etik, just monogamin. Detta andra argument för monogami är naturligtvis inte kristna människor ensamma om. Det torde vara en ganska allmän uppfattning, att både personlighetsutvecklingen och moralisk mognad jämte olika emotionella värden skulle äventyras om monogamin byttes ut mot fria förbindelser. Det här temperamentsfulla svaret på resonemanget om 'gruppäktenskap' återger nog en vanlig opinion i Sverige: 'Ett ögonblicks eftertanke skulle inte skada. Har herrarna alldeles glömt existensen av könssjukdomar, vissheten att ett otal barn skulle födas utan att man hade en chans att identifiera fadern, att en våldsam svartsjuka och misstänksamhet skulle utbryta till höger och vänster (för ännu har den mänskliga naturen inte totalt förändrats), att barnen (som ändå har rätt att känna sitt ursprung) sannolikt skulle avsky och hata varandra från första stund de började reagera. Vad man inbillar sig vinna i tekniskt-teoretiskt avseende skulle tusen gånger gå förlorat i emotionellt. Känslor kan inte och kommer inte att kunna elimineras med vare sig lagstiftning eller mediciner ... Om ingen vet vilka personer, som hör samman från den ena dagen till den andra, lär alla sociala förmåner och skyldigheter befinna sig i gungning. Vad denna anarki är, inte är den till förmån för vare sig individ eller samhälle. Men onekligen typisk för köp- och slängtiden.' (Brita Wigforss i G H T våren 66.) Skilsmässa eller inte? Det är sålunda - både enligt kristet och profant sätt att se - mycket som talar för monogami och trohet mellan makar. Hur går nu denna syn att förena med det faktum, att många äktenskap upplöses? Om man, trots denna syn på äktenskapet, accepterar skilsmässa - på vilka grunder gör man det? Romersk-katolsk syn: Äktenskapet oupplösligt i princip och praxis De romerska katolikerna löser problemet skilsmässa efter ett relativt enkelt schema. Enligt deras syn är äktenskapet ett sakrament och kan som sådant inte upplösas - vare sig av otrohet, ny kärlek eller misslyckanden. Däremot händer det att ingångna äktenskap ogiltigförklaras. Skälet är då, att något formellt hinder för äktenskap förelegat vid ingåendet. Grekisk-ortodox syn: Skilsmässa i kompromissens tecken Den ortodoxa kyrkans praxis innebär en kompromiss. Äktenskapet uppfattas som en bild - ikon - av gudomliga förhållanden och är därför i princip oupplösligt. Men denna princip går inte alltid att tillämpa i människornas ofullkomliga värld. För syndens skull tillåter den ortodoxa kyrkan både skilsmässa och omgifte. Det blir sålunda en klyfta mellan himmelska ideal och kompromisslösningar, som motiveras av syndiga människors oförmåga att leva upp till idealen. Otrohet är enligt protestantisk syn ett skäl för skilsmässa, och ohjälpligt söndriga äktenskap är inte äktenskap i egentlig mening och kan därför upplösas Protestanterna räknar ursprungligen bara med ett enda skäl för skilsmässa, nämligen otrohet hos en av makarna. Man åberopar ett uttalande av Jesus: 'Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott.' Otukt skulle enligt protestanternas tolkning av detta uttalande vara ett acceptabelt skäl för skilsmässa. Man har efterhand kommit att acceptera ett annat skäl för skilsmässa och omgifte. Argumentet är detta: ett äktenskap, där makarna inte har någon glädje av varandra utan tvärtom kränker varandra, kan inte kallas ett äktenskap. Ett sådant äktenskap har så att säga ogiltigförklarat sig självt genom att sakna det som vi väntar av ett verkligt äktenskap: gemenskap på olika plan. I ett sådant fall resonerar man enligt värderegeln: man ska handla så, att resultatet blir det bästa. Om ett par makar genom att leva ihop ständigt kränker varandra är det enligt värderegeln ett tillräckligt skäl för skilsmässa, menar man. Om djup disharmoni mellan föräldrarna dessutom äventyrar barnens själsliga hälsa, kan detta enligt värderegeln bli ytterligare ett skäl för att acceptera skilsmässa. Många kommer dock till rakt motsatt resultat just genom att använda värderegeln: man håller ihop ett trasigt äktenskap 'för barnens bästa'. Skilsmässa eller inte - vad säger de som inte är religiösa? Både om protestanter och religiöst indifferenta gäller, att den moraliska bedömningen av en skilsmässa varierar med olika uppfattningar om äktenskapets uppgift. Ju fler värden man tillskriver äktenskapet, desto mer komplicerad blir frågan om skilsmässans berättigande. Skilsmässa eller inte? De vanliga inställningarna torde röra sig mellan två ytterligheter. På den ena sidan handlar man efter sina impulser utan att på allvar ställa frågan, om det är rätt eller orätt. På den andra sidan vill man ha svar på frågan: hur misslyckat ska ett äktenskap vara för att man ska ha rätt att känna sig fri från sin trohetsplikt? Hur bör rollfördelningen mellan mannen och kvinnan utformas idag? Förr * en kvinnas plats är i hemmet * en kvinnas uppgift är att vara maka, mor och husmor Nu * hur förena de tre rollerna maka, mor och yrkeskvinna? * vilken fördelning av dessa roller är bäst för kvinnan själv, maken och barnen? Förr * han - yrkesman och familjeförsörjare * på fritid helt befriad från s.k. fruntimmerssysslor Nu * hur förena de tre rollerna make, far och yrkesman? * vilken fördelning av dessa roller är bäst för honom själv, hustrun och barnen? Mannens och kvinnans roller i ett vanligt äktenskap ser idag i Sverige helt annorlunda ut än vad det gjorde för bara hundra år sedan. Man kan litet schematiskt återge förändringen i tre etapper. Den första är typisk för det agrara samhället: man och kvinna hade en självklar och relativt trygg hem- och arbetsgemenskap. I den andra etappen drivs mannen ut från hemmet till arbetsplatsen, medan kvinnan stängs inne med barnen i hemmet. Det utmärkande för den moderna situationen är att mannen och kvinnan gemensamt tvingas att fråga: hur ska vi fördela våra yrkes- och hemuppgifter? Ett allt vanligare sätt att fördela rollerna i familjen. Uppfattningarna om hur en sådan fördelning skall se ut torde i stort sett vara gemensamma för religiösa och icke-religiösa i Västerlandet. Man använder både värderesonemanget och rättvisekravet. Man tycks numera vara relativt överens om följande synpunkter. * inte antingen-eller utan både-och: både hem och yrke för både mannen och kvinnan * inte prestige utan rättvisa: det gäller att avdramatisera problemet och i varje enskilt fall försöka komma fram till en rättvis fördelning av hem- och yrkesförpliktelser * inte generaliseringar utan individuella lösningar: för att en fördelning ska vara rättvis, måste man ta hänsyn till individuella behov, anlag och attityder. Inom alla kulturer har man strävat att komplettera den egna muskelkraften med andra krafter. Vinden har i årtusenden utnyttjats till att driva segelfartyg, enkla kvarnar och pumpverk. Hästar och oxar har spänts för jordbruksredskap och hjälpt till att driva tröskverk och kvarnar. Ett värdefullt krafttillskott fick människan, då hon lärt sig att tämja och utnyttja vattenkraften. Den fick särskilt stor betydelse inom gruvdriften och järnframställningen. Genom sinnrikt konstruerade stånggånger kunde man överföra kraften från vattenhjulet till mer lämpligt belägna arbetsplatser. Vid sidan av ved, träkol och torv har stenkol länge utnyttjats för värmealstring. Men sin verkligt stora betydelse fick kolet först genom uppfinningen av ångmaskinen. Den blev, kan man säga, den nyckel, som öppnade dörren mot den industriella tidsåldern. För vår tids näringsliv har de gamla energikällorna nästan helt spelat ut sin roll. Jordbruksredskapen dras nu av traktorer, fartygen drivs av dieselmotorer eller ångturbiner och pumparna av elektromotorer. En uppräkning av de energikällor, som har betydelse för det moderna näringslivet, kan inskränkas till att gälla kol, olja, naturgas, vattenkraft och kärnenergi. Kärnenergi, 'atomenergi', energi som frigörs vid kärnreaktioner. I äldre litteratur möter man ofta ett påstående, att alla våra energikällor på ett eller annat sätt härrör från solenergin. Veden, torven, kolet, oljan och naturgasen är genom olika organismer lagrad solenergi, och vattenkraften är ett resultat av den genom solstrålningen förorsakade vind- och vattencirkulationen i atmosfären. Men nu kan vi också tillgodogöra oss den kraftutveckling, som sker vid kärnreaktioner. Eftersom solstrålningen är en följd av kärnreaktioner, blir slutsatsen att alla våra energikällor ytterst utgår från kärnenergin. Hur länge räcker tillgångarna? Den ständigt fortskridande industrialiseringen och mekaniseringen har resulterat i en enorm ökning av världens energikonsumtion. Också på detta område möter vi den ständigt återkommande klyftan mellan rika industriländer och fattiga u-länder. Som vi kan se av nedanstående diagram, finns det ett direkt samband mellan ett lands nationalinkomst och dess energikonsumtion. Goda utgångspunkter för studier av jordens energiförsörjning erbjuder s k energibalanser. Dessa visar t ex den regionala fördelningen av energikonsumtionen och konsumtionens uppdelning på de vanligaste energikällorna. För att förstå dessa balanser bör vi dock känna till två begrepp, primärenergi och nyttoenergi. Sambandet energikonsumtion - nationalinkomst. Den grå zonen anger det 'normala' sambandet. Primärenergi är den energimängd, som finns lagrad i våra vanligaste energikällor. Genom omvandling av primärenergin till sekundärenergi, t ex råolja till bensin och vattenkraft till elektrisk energi, kommer vi över till begreppet nyttoenergi. Det är denna energimängd som står till människornas förfogande i form av värme, ljus och kraft. För att kunna ställa upp energibalanser måste man först omräkna de primära energikällorna till likvärdiga enheter, t ex stenkolsenheter. Omvandlingstal till stenkolsenheter är t ex för koks 1,05, för ved 0,17, för bensin 1,60, och för brännolja 1,50. På nedanstående diagram kan vi närmare studera, hur världens energiproduktion ökat sedan sekelskiftet och hur samtidigt sammansättningen förändrats. Om man också tar med så lågvärdiga energikällor som ved och halm, är den totala genomsnittliga verkningsgraden lägre än 25 %. Verkningsgrad, förhållandet mellan avgiven energi och tillförd energi. Uttrycks ofta i procent. Räknar man däremot bara med de viktigaste konventionella energikällorna, blir verkningsgraden väsentligt högre men överstiger dock inte 50 %. Verkningsgraden på t ex en standardbilmotor ligger i regel under 30 %. Världens energiproduktion 1900, 1937, 1954 och 1964 uttryckt i milj stenkolston. Diagrammet nedan åskådliggör också den fortgående förskjutningen inom energiproduktionen. Oljan och naturgasen ökar alltmer sina andelar av energiproduktionen på stenkolets bekostnad. Intressant är också att se den förhållandevis ringa roll, som vattenkraften spelar för världens totala energiproduktion. En grov analys av världens energibalans ger vid handen, att USA ensamt svarar för drygt 35 % av världens totala energiförbrukning. Västeuropa tar sedan ca 20 % och Sovjetunionen ca 16 %. Dessa tre områden, som bara rymmer ca 20 % av världens folkmängd, svarar alltså för drygt 70 % av världens energikonsumtion. Diagrammet avslöjar också de största överskotts- och underskottsområdena och antyder också de stora handelsvägarna för olja och stenkol. Världens produktion och konsumtion av energi med fördelning på områden (Uttryckt i milj. ton stenkolsekvivalenter. Totalt 1964: 5100 milj. t.) Från sekelskiftet fram till 1960-talets början har konsumtionen av primärenergi ökat med ca 3 % om året. Ser vi enbart på perioden 1950-60 har ökningen varit väsentligt högre och utgjort ca 5 %. Eftersom samtidigt verkningsgraden höjts, kan vi räkna med att konsumtionsstegringen av den nyttiggjorda energin varit betydligt högre än dessa värden. Hur kommer då energikonsumtionen att utvecklas i framtiden? Svaret på frågan beror på ett flertal faktorer och kan därför bara bli en ganska osäker prognos. Men låt oss försöka räkna fram till år 2000. Världen har då en totalbefolkning på ca 7 miljarder. Dessa människor skall främst försörjas med livsmedel. Om detta problem skall lösas, måste det ske genom en kraftig uppbyggnad och mekanisering av både jordbruket och fisket. En sådan utveckling kommer naturligtvis att medföra en stor ökning av energibehovet. Men människorna skall också beredas arbete i industrier, kommunikationer och annan serviceverksamhet för att därigenom få en högre levnadsstandard. Även om de tekniska framstegen bör leda till en ytterligare höjning av verkningsgraden, kommer konsumtionen av primärenergi att årligen öka med 5-6 %. Omkring år 2000 skulle den då vara minst 6 gånger större än vid 1960-talets början. Är det nu möjligt att åstadkomma en motsvarande stegring av energiproduktionen inom den närmaste framtiden? Räcker våra tillgångar av primärenergi till för denna dynamiska utveckling? Dynamisk, kraftig. Jordens brytvärda stenkolslager uppgår i runt tal till 3500 miljarder t och räcker med oförändrad brytningstakt ca 800 år. Men om vi räknar med att alla världens länder skulle ha samma höga konsumtion per capita som USA, räcker tillgångarna bara ca 100 år. Per capita, per 'huvud', dvs per person. Med oförändrad konsumtion beräknas oljetillgångarna räcka ca 40 år framåt. Därtill kommer att vattenkraften ytterligare kan utbyggas till att motsvara en energiproduktion på ca 2,5 miljarder t stenkol per år. Flera av dessa beräkningar är, som vi senare skall se, ganska osäkra. Men mycket tyder på att vi inte kan räkna med obegränsade tillgångar av de vanliga primärenergierna. Trots detta ter sig den framtida energiförsörjningen nu ljusare än för bara några decennier sedan. I och med att kärnkraften inom något decennium blir ett realistiskt alternativ till oljan, stenkolet och vattenkraften, har världen i sina uran- och toriumlager fått ett nytt energitillskott. Detta antas vara upp till tjugo gånger större än samtliga våra förråd av fossila bränslen. Fossila bränslen, bränslen som har sitt ursprung i gamla lämningar av växter och djur (främst kol och olja). Uppgifter Vilka är de viktigaste energikällorna i vår tid? Vad menas med a) primär energi b) nyttoenergi? Hur länge kommer jordens kända tillgångar av a) stenkol b) olja att räcka med nuvarande produktionstakt? Vilket samband finns mellan energiförbrukning och levnadsstandard? Ta reda på var det finns outnyttjade fyndigheter av kol och olja! Sök förklara varför dessa fyndigheter inte har exploterats? Vilka länder har stora tillgångar av uran? Diskutera vilka möjligheter som i framtiden kan finnas att direkt utnyttja solenergin! Vilka energikällor skall man välja? Särskilt produktionsförhållandet mellan oljan och stenkolet har bestämts av den tekniska utvecklingen. Oljans frammarsch går i de flesta fall parallellt med förbränningsmotorernas ökade betydelse, särskilt inom kommunikationerna och jordbruket. Kolet försvarar bäst sina positioner inom järn- och stålframställningen samt gasproduktionen. Oljans förbränningsvärde (ca 10000 cal per kg) ger den också ett försteg framför stenkol (ca 7000 cal per kg). En mycket användbar energiform är elkraften, som är billig i transport och distribution och lämpar sig för alstring av både ljus, värme och rörelsekraft. Elkraften kan i sin tur vara antingen vattengenererad eller ånggenererad. Vattengenererad (el hydrogenererad), alstrad av vattenkraftverk. Ånggenererad (el termogenererad), alstrad av ångkraftverk el värmekraftverk, vilka kan drivas med kol, olja el atombränsle. Fördelningen mellan hydro- och termogenererad elkraft i vissa områden. I kolrika länder kommer huvuddelen av elkraften från värmekraftverk. Till de största i världen hör verket vid Frimmersdorf i ett brunkolsdistrikt vid Rhen. Från detta verk levereras elkraft inte bara till hela Västtyskland utan också till Beneluxländerna och Frankrike. Eftersom priserna på kol och olja är relativt fasta, bestäms avvägningen mellan vatten- och ånggenererad kraftproduktion främst av anläggningskostnaderna för vattenkraftverk. Dessa stiger kraftigt vid utbyggnad av mindre gynnsamma vattendrag. I många länder, bl a USA och Sovjetunionen, tenderar kostnaderna för nya vattenkraftverk att bli så höga, att anläggningarna ej blir ekonomiska om de inte kan användas även för andra ändamål. I de fall både olja, kol och naturgas med fördel kan användas för kraftproduktionen, har transportkostnadsfaktorn en avgörande betydelse för avvägningen dem emellan. Så är t ex transportkostnaderna för oljan, vare sig den går i rörledningar, s k pipelines, eller med tankfartyg, väsentligt lägre än för det skrymmande kolet. Kolet har dessutom höga lastnings- och lossningskostnader. Dessa kompenseras i regel inte av att kolet har lägre lagringskostnader än oljan. De stenkolsdrivna värmekraftverken är därför liksom järn- och stålverken i regel lokaliserade till brytningsområdena, t ex till de stora stenkolsdistrikten i England, Västtyskland, Polen och Sovjetunionen. De länder som måste importera fossila bränslen, använder i första hand oljedrift för sina värmekraftverk, t ex det svenska Stenungsundsverket. Givetvis har också produktionskostnaderna en stor betydelse. Att utvinna olja, naturgas och speciellt vattenkraft fordrar höga begynnelseinvesteringar (t ex prospekteringar, borrningar och dammbyggen), men när väl produktionen är i gång, blir kostnaderna väsentligt lägre än vid den arbetskrävande kolbrytningen. Prospektering, systematisk efterforskning (t ex malm- och oljeletning). Stora ansträngningar görs dock för att nedbringa kostnaderna vid kolproduktionen. I Sovjetunionen prövar man att bryta kol med hjälp av vattenborrar, och i USA söker man få ner fraktkostnaderna genom att transportera pulveriserat och uppslammat kol i rörledningar. Lovande försök görs också att förgasa stenkolet direkt i flötsläget för att transportera energin i gasform. Flöts, i sedimentära bergarter inbäddad gång av stenkol e d . En annan betydelsefull faktor är, att oljan och naturgasen är både lättare och renligare att handskas med än kolet. Detta har tillsammans med oljans höga förbränningsvärde och mindre krav på lagringsutrymmen fått särskilt stor betydelse för världens handelsflotta, som nu till drygt 90 % är oljedriven. Uppgifter Inom vilka industrigrenar är kol ännu den viktigaste energikällan? På vilka olika sätt kan oljan transporteras? Av vilka orsaker har man inom sjöfarten nästan helt övergått till oljedrift? Vilka faktorer avgör, om man främst skall bygga vattenkraftverk eller ångkraftverk? Vilket av de tre länderna Västtyskland, Canada och Frankrike baserar sin elkraftproduktion på a) huvudsakligen vattenkraft b) huvudsakligen värmekraft c) ungefär lika delar vatten- och värmekraft? Förklara orsakerna till detta. Försök att med endast kartans hjälp ge några exempel på länder med goda förutsättningar för produktion av vattenkraft? Vilka slutsatser kan av diagrammet på sid 152 dras beträffande sambandet mellan levnadsstandard och energikonsumtion? Gruppmedlemmarna har förväntningar på varandra I varje grupp intar varje individ en särskild position, han har en viss status. Status, eg tillstånd. Här: den ställning en person intar i en grupp. En person kan få sin status på formell väg, t ex genom att utnämnas till byrådirektör i ett verk eller genom att få plats som chaufför. Han kan också få sin status som ett uttryck för gruppens reaktioner gentemot honom, t ex genom att bli ledare för ett gäng. Den status varje person får i sådana och liknande grupper bestäms av samspelet mellan personernas individuella beteende och gruppens sammansättning och verksamhet. Den som är ledare i en grupp kan ha en underordnad status i en annan. Till de flesta positioner i den sociala strukturen hör ett visst förväntat beteende, en viss roll. Roll, det beteende som förväntas av en person t ex på grund av att han har en viss position i gruppen. Förväntningarna är olika på föräldrar och barn i familjegruppen, på ledaren och de övriga medlemmarna i ett gäng, på 'basen' och 'jobbarna' i ett arbetslag, på män och på kvinnor. Hur fast sådana rollförväntningar är knutna till olika positioner, det växlar mellan olika grupper. En person kan röra sig mellan olika rollförväntningar, när han flyttar sig mellan grupper som familjen, arbetsgruppen, gänget, idrottsklubben etc i vilka han intar olika status. Rollerna kan sägas ha en informationsekonomisk funktion. (Se sid 15.) Det är ett sätt för oss att bringa ordning och överskådlighet i de förväntningar vi har på våra medmänniskor i olika situationer. Var och en av oss har flera olika roller. Vilka olika krav ställs på flickan i dessa olika rollsituationer? Könsrollen En av de roller som vi föds till är könsrollen. Vissa beteenden väntas av oss bara därför att vi är födda till man eller kvinna. De flesta av de rollförväntningar vi har på varandra av könsrollskaraktär är inlärda och hör samman med den kultur vi lever i. Många av våra invanda föreställningar om vad som är manligt respektive kvinnligt har också satts under debatt. Rollförväntningar innebär inte bara att andra har förväntningar på att möta ett visst beteende hos den som innehar en viss roll. Rollen påverkar också rollinnehavarens förväntningar på omgivningens reaktioner mot honom liksom hans förväntningar på sig själv. Vi har tidigare redovisat forskningsresultat som tyder på att flickor har mindre förväntningar på hur ofta de blir valda av sina kamrater än pojkar. I en undersökning 1965 om yrkes- och studieinriktning tillfrågades 582 pojkar och 591 flickor om följande alternativ: Hemma tycker de 1 att det är mycket viktigt att jag fortsätter i skolan så länge som möjligt. 2 att jag ska gå kvar i skolan om jag vill själv. 3 att det kvittar om jag fortsätter i skolan eller ej. 4 att jag ska sluta skolan så fort jag får. Jag vet inte vad de tycker hemma om detta. Var och en av eleverna skulle ange vilket av de fem alternativen som var det riktigaste för honom eller henne. Svaren fördelade sig enl tabellen för pojkarna resp flickorna. I undersökningen ingick också intelligenstest och kunskapsprov. Både ifråga om intelligens och skolkunskaper hade pojkgruppen och flickgruppen lika stora förutsättningar att gå vidare till fortsatta studier. Icke desto mindre var det en kraftig skillnad mellan grupperna ifråga om vad de trodde om föräldrarnas förväntningar på dem när det gällde deras framtid. Om flickornas upplevelse av föräldrarnas inställning var riktig eller om den också hade påverkats av traditionella könsrollsförväntningar hos flickorna själva, säger ju siffrorna inte något om. De är emellertid intressanta som uttryck för en av de kraftigast verkande rollförväntningarna som finns i samhället. Våra bedömningar påverkas av gruppen I ett absolut mörkt rum förefaller en fast ljuspunkt som man fixerar med blicken att röra sig (den s k autokinetiska effekten). Autokinetiska effekten , en fast ljuspunkt i ett absolut mörkt rum förefaller att röra sig. Riktningen och längden av den upplevda rörelsen är till en början helt osystematiska. En i taget av ett antal försökspersoner fick under noggrant kontrollerande betingelser ange hur långt de bedömde att ljuspunkten rörde sig. De fick göra en sådan bedömning 50 gånger var. Resultatet blev att bedömningarna, som till en början var mycket spridda, för varje person alltmer närmade sig ett stabiliserat värde, olika för olika personer. Var och en hade alltså under bedömningarna utbildat sin egen norm. Norm, något som man jämför individuella iakttagelser med. Medeltalet av poängtal på en skrivning kan vara en norm för bedömningen av en prestation. I nästa steg av undersökningen återkom samma personer, men de fick nu göra om bedömningarna i grupper om två personer, varvid en i taget avgav sina bedömningar. Gruppbedömningarna gjordes vid tre på varandra följande tillfällen. I diagrammet redovisas medeltalen för två personer i en grupp dels av de bedömningar som utfördes individuellt, dels av deras bedömningar vid vart och ett av grupptillfällena. Vi kan konstatera att de individuella bedömningarna förskjuts mot varandra i gruppsituationen för att till slut nästan helt sammanfalla. Gruppnormen har varit starkare än den individuella normen. Den individuella tolkningen av situationen förändras i riktning mot den tolkning som utbildas i gruppen. Två personers bedömningar närmar sig varandra om de får göra sina bedömningar tillsammans. Resultaten kan naturligtvis inte utan vidare generaliseras att gälla för vilka situationer som helst. Även andra resultat talar emellertid för två viktiga slutsatser. För det första: När en person sätts i en situation, där han saknar underlag för hur han skall tolka tillgängliga stimuli, skapar han sin egen norm så att han kan göra likformiga bedömningar och tolkningar. (Jfr resonemanget om beredskap i kap 1 och 2.) För det andra: Den tolkning man gör av en situation, då man befinner sig i en grupp, påverkas av den tolkning som görs av de andra medlemmarna i gruppen. Detta gäller i synnerhet om situationen är sådan att den endast ger vagt underlag eller inget underlag alls för tolkningen. Ytterligare ett exempel kan belysa i huvudsak samma problematik. För ett antal grupper, med 8 personer i varje grupp, visade man en 'standardlinje' med vilken tre andra linjer skulle jämföras. En av de senare hade samma längd som standardlinjen. Uppgiften för personerna bestod i att ange vilken av de tre jämförelselinjerna som var lika lång som standardlinjen. Sju av de åtta i varje grupp hade i förväg blivit instruerade att svara på ett visst sätt och deras bedömningar kom alltid först. Under de första tre försöken i varje grupp svarade alla rätt, men från och med det fjärde svarade alla de invigda fel, men fel på ett likartat sätt. Hur beter sig nu den åttonde? Det ser vi i tabellen på nästa sida. Resultaten för de försökspersoner som deltog i gruppförsök utan att i förväg vara instruerade. Av de studenter som deltog i gruppförsöken utan att vara instruerade var det alltså 6 som gjorde felaktiga bedömningar 7 gånger. Ingen av de studenter som gjorde sina bedömningar individuellt gjorde ens tillnärmelsevis så många fel. 12 av barnen i 10-13-årsåldern och 26 av barnen i 7-10-årsåldern gjorde 7 fel var. På grundval av en intervju efter experimentet med de oinvigda som gjort felaktiga bedömningar kunde man dela in dem i tre grupper: (a) de som faktiskt trodde att de bedömt riktigt, (b) de som trodde att de själva måste ha misstagit sig eftersom inte så många kan ha fel mot en enda person och (c) de som faktiskt var medvetna om att de angav felaktiga bedömningar men som inte ville avvika från gruppen. Situationen i det senast beskrivna experimentet skiljer sig från det föregående genom att det som ska bedömas är mycket entydigt till sin karaktär. Trots att tolkningen av situationen är så starkt bunden av de faktorer som ingår i den, styrs bedömningen ändå i hög grad av sociala faktorer. Resultatet av andra experiment tyder på att också våra åsikter och värderingar präglas av åsikterna och värderingarna hos medlemmarna i de grupper som vi räknar oss till. Våra handlingar påverkas av gruppen Också för vårt beteende i övrigt spelar den sociala miljöns karaktär en viss roll. Vi varierar i vårt beteende från situation till situation beroende på vilka andra människor som finns med. Sexton personer kombinerades på olika sätt till tjugofyra grupper med fyra personer i varje grupp. Var och en av personerna förekom tillsammans med samtliga andra men endast en gång tillsammans med var och en av dem. Grupperna ställdes inför tre olika uppgifter. På grundval av observationer som gjordes under arbetet med dessa uppgifter skattades gruppdeltagarna i fråga om graden av aggressivitet, effektivitet, samarbetsförmåga, insikt, auktoritära tendenser, tendenser till individuella lösningar och ledarskap. Auktoritär, maktfullkomlig. Resultaten var mycket entydiga. Om en medlem visar utpräglat aggressivt, självständigt, initiativrikt, individuellt eller auktoritärt beteende, visar de övriga medlemmarna i gruppen mindre av samma beteende än de gör i andra situationer. Grupptillhörighet leder till konformitet De resultat som nu närmast har diskuterats visar några förhållanden som också stöds av resultat från en stor mängd andra studier: Våra handlingar, våra bedömningar, åsikter och värderingar styrs i viss utsträckning av den grupp vi tillhör. Styrningen har till resultat konformitet hos medlemmarna i dessa avseenden. Grupptillhörighet leder till konformitet i många avseenden. De värderingar och åsikter som finns i gruppen kommer till uttryck i gillande av vissa beteenden och ogillande av andra. Den som vill bli accepterad upplever belöning eller straff i de gillanden resp ogillanden som följer på olika beteenden. På detta sätt styrs beteendet mot konformitet i en rad olika avseenden. Inte minst i uppfostran påverkas individens beteende i riktning mot konformitet. Familjen är den grupp, vars värderingar och attityder under de tidiga barnaåren bestämmer vilka belöningar och straff som ska utdelas för olika beteenden. Därmed bestäms också vilka beteenden som kommer att förstärkas resp försvagas. Familjen ingår i ett större sammanhang, samhället, som i sin tur har värderingar och attityder som satt sin prägel på föräldrarna och bestämt deras attityder och värderingar. Så ger den allmänna kulturella miljö vi växer upp i en konformitet som i stort skiljer oss från andra kulturmiljöer. Man visar lätt konformitet även i sina protester mot det traditionella. I många olika sammanhang är vi utsatta för denna konformitetstendens. Det gäller ifråga om språk, kläder, umgängesvanor, religiösa och nationella föreställningar, matvanor, artighet osv. Bakom det gemensamma beteendet i många av dessa avseenden ligger gemensamma värderingar. Vissa seder hos folk i andra kulturmiljöer förefaller oss ofta egendomliga. Vi ser helt förnuftsmässigt på dem, eftersom vi inte har de värderingar som ligger bakom. Det förefaller oss t ex egendomligt att man kan sätta ut mat åt de döda på gravar i Indien. Vi tycker ju att vi vet att de döda inte har någon glädje av maten. Men vi finner det helt naturligt att själva placera ljus på gravarna i Sverige på allhelgonadagen. 'Det är inte fråga om dom, det är fråga om en av oss.' Sverige: nästan alla har det bra, har en relativt tillfredsställande inkomst, har bil och TV och medel därutöver att köpa litet annat också - och för dem som har det svårt har samhället satt upp ett skyddsnät av socialhjälp och socialförsäkring. Det är ett system som är känt över hela världen. Två statliga utredningar, arbetande under år 1970, har blottlagt den bistra utvecklingen bakom den svenska välfärdsfasaden. Det är kapitalskatteutredningen och låglöneutredningen: En miljon svenskar är lågavlönade. Ytterligare en miljon är arbetslösa men det syns inte i den officiella statistiken. Av de mest lågavlönade är två tredjedelar kvinnor och kvinnor förblir i regel lågavlönade hela sitt liv. Bäst tjänar byråkrater, utredare och administratörer. Sämst har de ensamma mammorna det, den grupp som mest tvingas söka socialhjälp. Riskerna för olycksfall, förgiftningar och yrkesskador är större i de sämre betalda jobben. Låglöneutredningen handlar om de människor här i landet som har det ekonomiskt svårast - från de vanliga lågavlönade till dem som lever i ren misär. De största bristerna finns i de större städerna och längst ut på landsbygden. I det förmögna Sverige saknar hälften av hushållen egendom. En tredjedel av löntagarna saknar egendom totalt. Så många har alltså så klena inkomster att de inte har kunnat spara - och så många lever så oskyddat att de drabbas hårt även av obetydliga ekonomiska påfrestningar. I runt tal 300000 löntagare, dvs. drygt var tionde, har 1970 under 6:50 i timmen. Drygt var tredje kommer under LO:s låglönegräns, 20000 / år. Hur klarar de sig? Ett par hundra tusen svenskar har ingen hjälp med sin försörjning, ingen eller bara en obetydlig inkomst. Folkpensionen ger - så småningom - en standardhöjning. De människor som har de sämsta inkomsterna eller inga inkomster alls, varför har de hamnat i den situationen? 'Blotta tanken på ett samhälle utan sociala problem är absurd. Man måste alltid räkna med - oavsett samhällsform - att vissa av oss kommer att befinna oss i eller försätta oss i sådana tillstånd eller förhållanden att vi inte kan fungera på ett riktigt sätt i t.ex. arbetet eller i våra relationer till andra människor.' Låglöneutredarna svarar: De som arbetar har väl i och för sig någon inkomst, studerande har lånemöjligheter. De som råkar mest illa ut är de som inte kan få arbete , inte tillräckligt i varje fall, inte har pension, inte är gifta - och en stor grupp är i hög grad sjukliga men inte så sjuka att de får pension. Många har rätt till förtidspension men har inte kunnat utnyttja den rätten. I utredningens material finner man att av dem som har mindre än t.ex. 5000 kr / år är det bara ca en tiondel som har socialhjälp. Vi har ett socialhjälpssystem som nog är rätt väl tänkt men det fungerar inte alltid. Låglöneproblematiken är inte bara en fråga om att vara hänvisad till slumnivå och sociala bidrag. I ännu högre grad är det fråga om att livet igenom jobba i ett tungt, slitsamt, smutsigt och ofta riskfyllt arbete och att aldrig kunna ta sig ur sitt låglöneläge - att som påbröd på det dagliga slitet ha vardagens ekonomiska bekymmer. Socialvårdarna svarar: Tyngdpunkten i samhällets ansvar för den enskilde medborgarens ekonomiska trygghet ligger i socialförsäkringarna. Där dessa inte räcker till skall socialhjälpen komma in och bygga på. Tyvärr dras man med en del fördomar från den föregående fattigvårdslagen. Fortfarande är socialhjälpen kringgärdad av en omfattande detaljgranskning och ett visst kineseri varför många känner motvilja, t.o.m. ångest, för att söka hjälp. Man ser inte biståndet som en rättighet om man är sjuk, har det bekymmersamt eller är handikappad så att man behöver ekonomiskt stöd, kanske bara för tillfället. Socialhjälpslagen Den obligatoriska hjälpen regleras i § 12. Frivillig hjälp kan kommunen ge enligt § 13. Som lagen nu är formulerad står det kommunerna fritt att tolka denna paragraf. Den ger också möjlighet att underlåta att ge hjälp. Det kan alltså bero på om man bor tjugo meter på ena eller andra sidan av en kommungräns då man behöver socialhjälp. En snäv tolkning fördröjer rehabiliteringen och kostnaderna växer - snålheten bedrar visheten. En procent av 27 miljarder Folkpensioner, barnbidrag, bidragsförskott, sjukpenning m.m. drar 27 miljarder 1970. Socialvården tar en procent därav. Kommunerna tjänar definitivt på nödställda människors negativa uppfattning om socialhjälpen, att det är hemskt och förnedrande att begära sådant. Utgifterna skulle bli betydligt större om folk här gjorde sin rätt gällande. De sociala och mänskliga problem socialvården i dag brottas med kommer att förvärras och fördjupas om man inte går in för att mindre söka efter fel, brister och sviktande funktioner hos enskilda personer eller primärgrupper än förekomma uppkomsten av sådana problem. Utan säkerhetsmarginaler, utan livbojar Det är svårt att hitta gemensamma kännetecken för den stora gruppen som är utan inkomster över huvud taget - det ligger många orsaker bakom. Många befinner sig strax ovanför den gruppen och riskerar ständigt vid en eller annan påfrestning att ramla ner. Den låga lönen ger extra stor otrygghet vid arbetslöshet och skapar hälsorisker. Det är säkerligen skadligt för hälsan att leva på låg lön. I och med att hälsan sviktar blir lönen ännu lägre och spiralen kommer i gång neråt. Ett nytt, ett modernt arbetslöshetsbegrepp Hur stor är arbetslösheten egentligen här i landet? Det beror på hur man definierar begreppet arbetslös. Fortfarande gäller tjugotalets syn: för att räknas som arbetslös måste man gå och söka jobb aktivt, helst på en arbetsförmedling. I sjuttiotalets samhälle vidgas begreppet: då kommer arbetslöshetsöversikterna att ta med bl.a. dem som vill ha arbete men inte kan, därför att de inte kan få barntillsyn. En av de främsta orsakerna till den dolda arbetslösheten och behovet av socialhjälp hos kvinnor i dagens Sverige är just bristen på god barntillsyn. Ljudbildbandet Tryggare informerar om våra sociala förmåner. Framställt av Utbildningsförlaget i samarbete med Försäkringsbolaget Trygg. - Övre bilden: Vid arbetsmarknadsutbildningens kurscentra kan man bl.a. få grundläggande yrkesutbildning eller gå omskolnings- och fortbildningskurser. Man kan då få olika slags bidrag för sitt och familjens uppehälle. - Nedre bilden: Vår tillvaro kan också förändras , rivas sönder av en olycka, en sjukdom. När alla förebyggande åtgärder varit förgäves gäller det nu att hjälpa och lindra. AMS söker behandla manliga och kvinnliga arbetssökande lika, ingen avdelning eller linje är spärrad. Inom den fackliga rörelsen strävar man med all kraft efter att göra män och kvinnor likvärdiga på arbetsmarknaden. Det synes dock vara långt kvar innan företagen gör det helhjärtat. Här måste ställas nya krav på företagarna och deras politik. Vad är socialpolitik? Alla socialpolitiska handböcker är lika överens när det gäller att betona hur svårt det är att med några meningar försöka definiera vad socialpolitik är. Alla former av den s.k. välfärdspolitiken kan sägas vara socialpolitik. Nästan alla former av den ekonomiska politiken och utvecklingen har vidare en socialpolitisk återverkan. Socialpolitiken vill i en första etapp syfta till en viss garanterad minimistandard och därmed en viss trygghet för alla medborgare. Socialpolitiken är därför välfärdssamhällets främsta vapen mot de fiender som ständigt hotar den trygga tillvaron. Fienderna kan heta sjukdom, olyckor, fattigdom, svält, arbetslöshet. En konventionell systematisering av socialpolitiken brukar innehålla följande tre byggstenar: * förebyggande socialpolitik * hjälpande socialpolitik * strukturomdanande socialpolitik Av de två första är givetvis den förebyggande den avgjort betydelsefullaste. Det gäller att så långt det är möjligt försöka förhindra att otrygghet uppstår och därmed ett akut hjälpbehov. Om någon trots allt passerar eller kommer nära otrygghetens tröskel skall den hjälpande formen automatiskt träda i funktion. Den strukturomdanande syftar främst till att skapa större ekonomisk jämlikhet mellan medborgarna, dvs. till en inkomstutjämning. Den strukturomdanande är strängt taget ett led i den förebyggande genom att man från de rika till de fattiga överför pengar, vilka bör bidra till att förhindra att akut hjälpbehov uppstår. Läs närmare härom på s. 295 ff. Socialpolitiken i ett internationellt perspektiv En sak som man måste komma ihåg är att socialpolitiken och välfärdsideologin inte är något unikt svenskt. Visserligen ligger vårt land bland de främsta i världen då det gäller att tillämpa välfärdsideologin, men våra nordiska grannländer och en rad andra länder har också ett omfattande socialpolitiskt program. 1960-talets socialpolitiska utredningar innehåller många sidor om förhållandena utomlands, inte minst i övriga Norden och EEC-området. Det finns internationella strävanden, i synnerhet inom EEC, till en synkronisering just av socialpolitiken. Rubriken 'Socialpolitiken i ett internationellt perspektiv' måste också innefatta ett omnämnande av u-landshjälpen. De rika ländernas utvecklingshjälp till de fattiga länderna är egentligen inget annat än just en solidaritets- och socialpolitik på det internationella planet. Sveriges insatser för u-hjälp, fältverksamhetsanslaget 1969/70-1971/72 , enligt SIDA, beräknad ämnesfördelning. Socialpolitiken i ett historiskt perspektiv Förr, då vi hade ett utpräglat bondesamhälle i Norden, som byggde på naturahushållning, var det familjen och släkten som försökte lösa de problem som uppstod på grund av ålderdom, sjukdom osv. Med industrialiseringen och befolkningsomflyttningarna följde ett allt starkare behov av socialpolitiska insatser. Familjen kunde inte längre ensam klara de otrygghetsproblem som uppstod. Den moderna socialpolitiken tog sin början med att olika politiska rörelser, främst arbetarrörelsen men också liberalerna, framförde krav på frihet från nöd och fruktan, från arbetslöshet, svält och misär. Dessa primära krav har i huvudsak tillgodosetts men fördenskull har inte den socialpolitiska reformivern avtagit. Kraven har vuxit vidare och medfört att man vill ha garantier för trygghet för en viss minimistandard för alla medborgare. Ungefär till denna etapp har den nordiska och stora delar av den europeiska socialpolitiken kommit i dag. Men utbyggnaden är inte klar i något land och det kommer den inte någonsin att bli. Samtidigt som garantin för den ekonomiska tryggheten för de stora grupperna har byggts ut har den enskilda människans problem kommit allt starkare i förgrunden. Detta har uttryckts så att när socialpolitiken väl har blivit generell kan den börja bli individuell. Socialpolitiken i det nordiska välfärdssamhället I morgondagens socialpolitik blir det inte nog bara med att trygga rätten till ett existensminimum för den enskilde. Som mål för dagens och morgondagens politik skulle kunna sättas: Varje medborgare skall ha rätt och möjlighet att leva aktivt med i samhället allt efter sina förutsättningar, dvs. sina anlag och intressen. Var och en skall ha möjlighet till att göra en insats i arbetslivet och till att leva i social och kulturell samvaro med andra. Av denna anledning kräver en modern uppläggning av socialpolitiken dels en vidareutveckling av trygghetsunderlaget, t.ex. socialförsäkringarna, dels en allt starkare utveckling av det sociala arbetet. Genom den nu pågående socialpolitiska reformeringen i Norden strävar man så långt det är ekonomiskt och personellt möjligt efter att försöka hjälpa den enskilda, svagare samhällsmedlemmen eller gruppen ut ur ensamhet och isolering till en aktivare tillvaro i samhälls- och yrkeslivet. Detta är varje enskilds rättighet, men den kan realiseras bara om samhällets insatser i högre grad än hittills anpassar sig till dessa minoriteters och enskilda människors behov. En intensifierad samhällsvetenskaplig forskning efterlyses ofta i detta sammanhang. Ett modernt socialpolitiskt program kräver därför en långtgående integration mellan bostads-, arbetsmarknads-, utbildnings- och familjepolitiken. Denna integration måste dessutom kompletteras med speciella åtgärder för att de svagare grupperna i samhället skall kunna uppnå ungefär samma valfrihet som andra samhällsgrupper. Barnfamiljerna, utbildningssamhället och socialpolitiken Förr då familjen vanligen var mycket större än nu och det alltså var stor åldersskillnad mellan de äldsta och yngsta barnen i en familj gick kanske de äldsta ut i förvärvsarbete i 15-årsåldern eller tidigare samtidigt som deras småsyskon i förskole- och skolåldern fanns kvar hemma. De äldsta syskonen bidrog t.o.m. i några år till familjens försörjning. I dag fortsätter allt fler ungdomar skolgången till 20-årsåldern. För 20 år sedan skaffade sig mindre än 10 % av 20-åringarna studentexamen eller en liknande utbildning. Snart är denna siffra uppe i 40 %. Självfallet medför denna förlängda skolgång - utbildningssamhället - ekonomiska påfrestningar både för familje- och statsbudgeten. Hur stor del av den ekonomiska bördan skall familjen bära? De inkomster som barnen längre fram som förvärvsarbetande vuxna lämnar till samhället är inte en intäkt som kommer företrädesvis deras egna föräldrar till godo. Det är en inkomst som skapar standarden för välståndssamhällets alla grupper, också för dem som aldrig fostrat upp några barn. Ungefär på detta sätt argumenterar man i de familjepolitiska reformer som håller på att genomföras i vårt land. Man säger att även om föräldraansvaret bör vara grunden i barnens uppfostran så måste det i ett välfärdssamhälle vara ett gemensamt ansvar för att barnfamiljerna har en ekonomisk standard som inte alltför mycket skiljer sig från medelsituationen i samhället. Det finns många olika sätt att familjepolitiskt lösa detta delade ansvar. Här skall bara socialförsäkringar, barnbidrag, barndaghem, bostadspolitik och social service omnämnas. I Björn Runeborgs pjäs Väckarklockan, som sändes i TV i mars 1970, får sexårige Jonny ta hand om sig själv ensam medan mamma är på sitt jobb. När väckarklockan ringer, går han till sin lekskola. 'När man absolut behöver så trodde jag ändå att det skulle gå att få en daghemsplats, sade en mamma i en intervju kring TV-pjäsen Väckarklockan. De två amerikanska sociologerna Parsons och Bales menar att rollsystemet i (den västerländska) familjen kan analyseras efter två dimensioner. Den ena dimensionen är auktoritet eller makt; se figuren nedan. Vi ser att fadern har högre auktoritet än modern. Av barnen, som är underlägsna föräldrarna i makt, har sonen större auktoritet än dottern. Den andra dimensionen rör funktioner som familjens medlemmar fyller. Dessa funktioner delas vanligen upp i instrumentella och expressiva. Den som fyller en instrumentell funktion kallas ibland för sakledare. Enligt Parsons och Bales är det fadern som har sakledaruppgifter. Han representerar familjen utåt, han bestämmer om den materiella försörjningen, han upprätthåller ordning, bestraffar och belönar. Den expressiva funktionen utövas huvudsakligen av modern. Det är hon som svarar för de inre relationerna mellan familjemedlemmarna. Hon tillgodoser medlemmarnas emotionella behov, hon vårdar dem, hon medlar mellan dem osv. Se figuren, som också visar barnens placering efter denna andra dimension. Auktoritetssystemet i stockholmsfamiljer Hur auktoriteten upplevs i stockholmsfamiljer kan vi läsa om i Gustav Jonssons och Anna-Lisa Kälvestens undersökning '222 stockholmspojkar' (Uppsala 1964). I intervjuer fick föräldrarna till dessa pojkar svara på frågan' Vems ord väger tyngst, Ert eller Er makes / makas om Ni är av olika mening om en sak?' Här är svaren i procent: Svarsfrekvenserna bestyrker i någon mån Parsons och Bales' antagande. Båda könen anser att manlig dominans är vanligare än kvinnlig. Också pojkarna fick uttala sig om dominansmönstret. Man bad dem att fullborda en sats som började så här: 'Den som bestämmer mest hemma hos oss ...' Svaren återges nedan. Uppställningen visar att pojkarna oftare än föräldrarna tilldelar fadern makten. Det är inte klart varför det förhåller sig så. Det skulle för övrigt vara intressant att veta hur flickorna ser på maktförhållandet. Vi har sett att Jonsson / Kälvestens undersökning i viss mån stöder Parsons och Bales. Deras teoretiska schema har dock kritiserats som alltför grovt och abstrakt. I praktiken, har man invänt, varierar olika familjer kraftigt sinsemellan när det gäller fördelningen av roller. Den hårt rollbundna familjen är dessutom på avskrivning. En känd amerikansk familjesociolog, E. W. Burgess, talar om den nya familjen som kamratfamiljen (companionship family). I denna, säger han, fördelas rollerna ganska fritt och efter vad som passar båda parterna. Den av makarna som bäst behärskar ett visst område dominerar där. Vidare är det inte yttre band som håller samman familjen utan medlemmarnas känslor för varandra. Också barnens ställning är förändrad. De är inte längre undersåtar. I den nya familjen har de avancerat till delägare. Några typer av stockholmsfamiljer Burgess har betecknats som optimist: han målar en för ljus bild av verklighetens familjer. Jonsson / Kälvesten har försökt att klassificera sina stockholmsfamiljer i olika grupper. Vi ser med författarnas hjälp på de tre vanligaste typerna: Den traditionella bondefamiljen inflyttad i en stadsvåning Detta är enligt Jonsson / Kälvesten den familjetyp som med små variationer tycks dominera inom arbetarklassen. Så här beskriver de familjens verklighet: 'Far fyller en roll som en kugge i den stora stadens arbetsliv, en liten oansenlig anonym roll som lika bra skulle kunna fyllas av någon annan. (Hur skulle det kunna vara annorlunda, när man kommit som ung man till Stockholm från Norrland eller Småland och inget annat kan än hugga skog och hjälpa till i lantbruk?). Mor är vanligen enbart hemmafru, kanske hon tagit en städning eller några timmars avbytning i närmaste mjölkaffär för att få litet klädpengar och komma ut litet. Ingen av familjen lever med sitt hjärta i storstaden, de vistas där men brukar den inte ... De lever som deras egna föräldrar gjorde, skilsmässor och sådant är inte något för dem. Att far är den som bör fälla det avgörande ordet, tycker båda ... fastän de ibland erkänner att det kanske inte är så helt med den ordningen just i deras hem. Fadern är ju inte så mycket hemma. Det blir så att mamma måste ta befälet över barnen i den dagliga lunken mer än i bondehemmen.' (222 stockholmspojkar, s. 303.) Direktörernas familjetyp Denna familjetyp förekommer i socialgrupp 1. Rollfördelningen mellan man och hustru är mycket tydlig. 'Familjefäderna är effektiva och ytterst upptagna män. Hustrurna är värdinnor i stora vackra hem, ibland dessutom hårt arbetande hemslavinnor eftersom hemhjälp tryter. Männen i deras familjer säger att de är belåtna med sitt arbete men får för litet tid över från arbetet, bl.a. för familjen. Att de skall ha sina fruar hemma är självklart - någon gång har de direkt satt sig emot att hustrun gett sig ut i arbetslivet. De flesta av fruarna har nog inte gjort allvarligt menade försök. Men de talar längtansfullt om att de skulle vilja ha ett 'riktigt yrke'.' (222 stockholmspojkar, s. 305.) Kamratfamiljen Det är den familjetyp som kommer i närheten av Burgess' 'companionship family'. Jonsson / Kälvesten hittar den i alla tre socialgrupperna. Numerärt omfattar den hälften av det undersökta materialet. Här är några exempel: 'I socialgrupp 1 har vi träffat ämbetsmannen med heltidsarbetande hustru i något lägre lönegrad, men båda välbeställda kvalificerade yrkesmänniskor. Det hade inte alltid varit något idealäktenskap. Han hade haft dålig mage - av nervösa orsaker säger de båda. Ett av de tre barnen hade trasslat med både sömn och mat och tvingat mamman att ta sig helt ledigt ett år längre än beräknat. Hemhjälpernas kvalitet hade förstås växlat. Det hela har varit ett puzzel. Men nu tycker de att alla familjemedlemmarna har sitt värsta bakom sig. Nu är barnen halvvuxna och man har ingen hemhjälp. Alla hjälps åt ... Som ett exempel från medelklassen kan vi ta köpmansfamiljen, där båda arbetar i ett eget blomstrande företag. Hon går ifrån kontoret litet tidigare ibland för att sköta hushållet. De två barnen i läroverksåldern sköter bestämda uppgifter. Pappan är den ständige lille hemförbättraren med hammare och målarpensel. Diska är ju inte lika roligt, det förstår frun så väl. Men nog är deras livsform kamratlig. Modernare än så har vi just inte idag. Arbetarfamiljerna av kamratskapstyp lutar ibland en liten smula över åt modersdominans (också i de välintegrerade).' (222 stockholmspojkar, s. 306-307 .) Rollfördelningen Hur mycket mannen hjälper till i hushållet beror på i vilken utsträckning hustrun förvärvsarbetar utanför hemmet. Data finns från en undersökning utförd år 1957 av professor Carin Boalt. (1000 husmödrar om hemarbetet, Konsumentinstitutet meddelar, 1961:9.) Mannens vanligaste insats gäller skoborstning (förmodligen är det de egna skorna). I 58 procent av hushållen hjälper han till med detta. Några av de mer väsentliga bidragen redovisas i tabellen. Mannens hjälp är som synes störst, när hustrun på heltid förvärvsarbetar utanför hemmet. De tre största hjälpinsatserna gäller då diskning (33 %), barnskötsel (23 %) och storstädning (23 %). Det är dock långt ifrån fråga om någon jämlik fördelning. Carin Boalts undersökning är nu ett tiotal år gammal. Man får anta att det numera och speciellt i de yngre familjerna råder en något mer likformig arbetsfördelning. Socialt beteende Kommunikationen mellan de olika individerna inom en art resulterar ofta i gruppbildningar av olika storlek och styrka. Beteckningar som hjord, flock, stim och koloni är uttryck för sådana temporära eller mer permanenta samhällsbildningar hos olika djur. Hos insekterna möter vi exempel på en högt organiserad samhällsbildning med stark differentiering mellan individerna (del 1, s. 87). I etologisk mening räknar man emellertid också fortplantningsbeteende, vård av avkomma m.m. till socialt beteende, även när det gäller arter som i övrigt lever solitärt, dvs inte bildar samhällen. En av förutsättningarna för ett socialt beteende är att individerna kan känna igen varandra och att en kommunikation kan åstadkommas mellan dem. Solitära getingar gräver ett par cm djupa bon med en enda 'cell' i botten. Getinghonan dödar en fjärilslarv, för den till boet och lägger ett ägg på bytet. Getinglarven som utvecklas här uppföds med fjärilslarver som fångas av honan. Beteendet visar en viss flexibilitet. Så anpassas antalet fångade näringslarver efter den egna larvens utveckling i boet. Fortplantningsbeteende hos små skorpioner (pseudoskorpioner) som finns bl.a. i markfaunan. Efter en dans fram och tillbaka avsätter hanen en skaftad kapsel med sädesceller och lockar med rörelsemönster och doft honan mot denna. Hjälp med att komma åt besvärliga småkryp där de är svåråtkomliga hör till god ton i tordmularnas umgängesliv. Hos marina djur, såsom sjöborrar och ostron, vilka saknar vanliga kommunikationsmöjligheter, släpps i regel sädescellerna fritt ut i vattnet. Detta stimulerar honorna till äggläggning, varigenom fortplantningen säkras. I dessa fall använder man inte termen socialt beteende. Däremot är spiggens lek med dess olika nyckelretningar, äggläggningen och hanens vård om avkomman ett för oss redan känt exempel på socialt beteende. Fåglarnas parvisa bobyggnad, ruvning av äggen och matning av ungarna utgör också ett nedärvt system av beteenden, vilkas olika delar utlöses av bestämda signaler. Villkoret för ett socialt beteende är alltså ett visst samspel mellan individerna. Hos däggdjur kan den sociala enheten, djurfamiljen, bestå under längre tid. Ett exempel är schimpansen, där ungarna under flera år står under föräldrarnas uppsikt. Socialt beteende innebär samspel mellan individerna. Socialt beteende kan även resultera i samverkan i större grupper, ofta utan samband med fortplantningen (fig. 20). Kända exempel är fiskarnas stim, vargarnas flockar och hovdjurens hjordar. Många fåglar, t.ex. kajor, har gemensamma nattvisten. I en sådan temporär flockbildning reagerar hela flocken på en enskild fågels skräcksignal. Liknande förhållanden finner man hos häckande måsar. Exempel kan också hämtas från fiskarna och däggdjuren. Om en elritsa i ett stim såras, utgör blodet i vattnet en skräcksignal för de övriga i stimmet. Bäverns smällande med svansen mot vattnet vid fara är också en varningssignal för hela kolonin. Upptäcker en flock flygande starar en rovfågel som jagar dem, bildar de en mycket tät flock. Risken för att rovfågeln skadas genom kollision är nämligen mycket stor om den störtar sig in i en tät flock. Hävdandet av reviret Hos fåglar är en arts häckningsområde uppdelat i revir med en hane i varje. Revirens storlek kan för olika arter variera inom vida gränser. På ett fågelberg med häckande mås- eller alkfåglar blir naturligtvis utrymmet för varje par minimalt. För sångfåglar brukar däremot reviret bestå av ett mindre område med ett busksnår eller några träd. Hanen hävdar sitt revir med sången, men denna verkar sannolikt även attraherande på honan. Efter parbildningen deltar även honan i hävdandet av reviret. Hos däggdjuren begränsas ofta reviren genom doftsignaler. Grävlingen märker träd och stenar i revirets ytterområde med sekret från en körtel vid analöppningen. Bäverns markering med bävergäll har tidigare nämnts. Björn och visent stämplar sina revir med urin (fig. 22). Hos former med nattliga vanor, t.ex. halvapor, underlättar sådana doftstaket även djurets orientering inom området. Tjuren av europeisk bison märker ut sitt revir genom att med hornen barka av ett stycke från trädstammen. Han rullar sig i sin egen urin och gnider sig mot trädstammen. Fiskar som är utrustade med elektriska organ, t.ex. den sydamerikanska darrålen, kan ge strömstötar på ända upp till 600 volt. Dessa organ utnyttjas sannolikt vid fångst av byte. Det finns emellertid även 'lågspänningsfiskar', t.ex. nilgäddan, som kontinuerligt utsänder impulser av omkring 5 volts spänning och med en frekvens av ca 300 per sekund. Störningar i detta elektriska fält registreras av receptorer i sidolinjeorganet. Vissa omständigheter tyder på att dessa elektriska impulser har betydelse för djurens orientering. Möjligen tjänstgör de även som ett kommunikationssystem inom arten, bl.a. vid revirhävdandet. Dessa arter lever på lokaler, där vattnet är grumligt och sikten obetydlig. Hos andra fiskar utgör färgen och fenföringen signaler vid revirhävdandet. Många fiskar har liksom kräftdjur och valar även akustiska signaler. Karpar producerar t.ex. knorrande och brummande läten, som är karaktäristiska för arten. Marina fiskars mottagning ligger inom området 100-1500 herz. Valarnas ljudkommunikation når ultraljudområdet. En tumlare uppfattar svängningar upp till 150000 herz. Störningar mellan dessa gruppers ljudsignaler torde alltså inte förekomma. En s.k. lågvoltsfisk i sötvatten lokaliserar föremål i omgivningen genom störningar i sitt elektriska fält. Har föremålet högre ledningsförmåga än vattnet - i försök med t.ex. metallstav, i naturen djurkroppar - konvergerar kraftlinjerna. Har det lägre ledningsförmåga, t.ex. luftblåsor och stenar, divergerar kraftlinjerna. Bobeteende och flockbeteende Olika djurarters beteende i samband med parbildning, bobyggnad och vård om avkomman har studerats noggrant. Storspiggens lek- och bobeteende har beskrivits som ett exempel (s. 4). Ingående undersökningar av gråtrutens beteende under motsvarande förhållanden har utförts av Niko Tinbergen. Före parbildningen lever gråtruten i flockar, vilkas beteende ofta påverkas av reaktionen hos ett eller ett par enstaka djur. Om en trut börjar skrika mot en inkräktare, gör snart hela flocken detsamma. En ropar det rytmiska ga-ga, och hela flocken lyfter. Under våren sker parbildning varvid det är honan som tar initiativet. I och med parbildningen och bobyggandet följer beteendet andra mönster. Särskilt hos hanen blir kampbeteendet mot inkräktare framträdande. Liksom hos andra måsfåglar, som häckar i täta kolonier, försvarar trutarna mycket små revir på häckningsplatsen. Utom dessa individuella borevir har trutarna även 'kommunala' områden, där annan aktivitet än boförsvar kommer till synes. Sedan äggen lagts, ruvar honan och hanen omväxlande, och båda föräldrarna deltar senare i matningen av ungarna. En intressant detalj i beteendet är att ungarna pickar mot den vuxna trutens näbb, på vilket truten svarar med att mata ungen (fig. 24). I försök med attrapper har man visat att pickningen är ett fixt rörelsemönster, vars nyckelretning är den röda fläck som gråtrutens gula näbb är försedd med. En näbbattrapp med röd fläck gav fyra gånger så många pickningar per tidsenhet som en naturtrogen modell utan röd fläck. Det visade sig även, att röd färg på fläcken gav betydligt fler svar än varje annan färg. Attrapper av gråtrutshuvud med näbbfläck i olika färger och utan fläck. Staplarnas längd visar antalet pickningar som utlöstes av de olika modellerna i försöket. I pingvinernas kolonier lever djuren parvis och kommunicerar med varandra genom igenkännings- och hälsningsceremonier. Honan och hanen samverkar vid vården av ungarna. Är båda föräldrarna ute och fiskar, hålls inkräktare borta av särskilda vaktare. Vägarna ner till havet görs i ordning genom ett samfällt arbete av kolonins medlemmar. Ledarskapet i däggdjursflockar är i motsats till förhållandet hos fåglar mer permanent. Ledaren för flocken bestämmer riktning och hastighet vid förflyttning, väcker alarmberedskap, tar initiativ till betning etc. Maktkampen utspelas i form av strider mellan de starkaste handjuren. Hos hjortdjur kan uppgifterna vara fördelade på olika individer. Den biologiska betydelsen av socialt beteende Samarbetet mellan individerna inom en grupp grundar sig på ett socialt beteende. Detta gäller såväl fortplantningsbeteende, vård av avkomma som samvaro utanför familjen i grupp. Systemet av utlösare, nyckelretningar, i det sociala beteendet innefattar bl.a. akustiska, optiska och kemiska signaler. Hur olika former av social organisation uppkommit är till största delen obekant. Men tendensen att signalera och ge svar ärvs från generation till generation och är därmed föremål för en evolution på samma sätt som andra ärftliga egenskaper. Under evolutionen har djur med grupp- eller samhällsbildande beteende gynnats vid selektionen. Vid ogynnsamma klimatförhållanden eller vid angrepp av rovdjur har gruppen större möjligheter att överleva än det ensamma djuret. Solitära gnagare gräver t.ex. sämre gångsystem än de som lever i samhällen och faller därför lättare offer för rovdjur. I en fågelkoloni stimulerar paren varandra till häckning, och frekvensen av denna visar en nedgång om populationens storlek sjunker. Även i detta fall gynnas alltså arten av kolonibildningen. Två tumlare hjälper en sårad artfrände att hålla näsöppningen över vattnet. Putsarfiskar som rengör en flodhästs hud från slem och parasiter. Många arter av putsarfiskar finns i korallreven, där de putsar andra fiskarter fria från bl.a. parasiter, t.o.m. i munnen. Denna aktivitet grundas på signaler mellan arterna. Gruppbildning ger också möjlighet till en fördelaktig arbetsfördelning. De samhällsbildande insekterna ger goda exempel på detta. Det sociala beteendet hos insekter är dock mera stereotypt än hos däggdjur, och beteendemönstren är inte direkt jämförbara. Hos samhällsbildande insekter, som för övrigt endast omfattar tre procent av alla insekter, har man genom studiet av bärnstensfaunan från Östersjöområdet kunnat spåra den sociala differentieringen tillbaka till tidig tertiär. Bisamhället är ett av de högst organiserade insektsamhällen. Det kännetecknas av en stark morfologisk differentiering mellan individerna och ett kommunikationssystem, som bygger på syn-, lukt- och känselsinne. Den strikta arbetsfördelningen eller hierarkin mellan samhällsmedlemmarna baseras på ett rikt system av signaler. Bidansens uttrycksmöjligheter visar rörelsemönstrens betydelse som kommunikationsmedel. Beteendet utgörs huvudsakligen av fixa rörelsemönster i motsats till förhållandena hos däggdjur och människa. Under extrema miljöförhållanden kan en viss plasticitet i beteendet iakttas, t.ex. arbetsbinas omställning till andra arbetsuppgifter än de normala för åldersstadiet ifråga (del 1, s. 88). Deras beteende följer som bekant en bestämd utvecklingsföljd: amning, vakthållning, nektarhämtning etc. Socialt beteende och språk hos bin förvärvas inte som hos oss med viss möda under hela livet utan nedärvs fixt och färdigt. Ur biologisk synpunkt kan det fixa, nedärvda beteendet vara en fördel, eftersom insekternas liv är relativt kort och inlärning är en tidskrävande procedur. Risken för felprestationer blir också mindre. Hos högre utvecklade djur och speciellt då hos människan måste stora delar av reaktionsmönstret inhämtas genom inlärning. Detta ger dessa varelser större möjligheter till variationer i beteendet i nya, oväntade situationer. Hos människan överlagras successivt det nedärvda beteendet av inlärning. Hos den vuxna människan har det inlärda beteendet till stor del överlagrat det nedärvda mönstret. På detta sätt har skilda seder och bruk uppstått och utvecklats i skilda delar av världen. Frågor om hur detta skett och hur våra sociala attityder påverkas av bl.a. massmedia, är snarare psykologiska och sociologiska frågeställningar än biologiska. För artens fortbestånd och evolution är det sexuella beteendet en nödvändig förutsättning, men även aggressionen mot individer inom samma art har stor betydelse. Tack vare den hindras svaga djur från fortplantning och kan t.o.m. ibland dödas av de starkare individerna i gruppen. Men om aggressionen vore för stark, skulle detta medföra en allvarlig decimering av individantalet genom ständiga strider. Kampens dödliga utgång förhindras genom avväpningsställningar där den svagare reagerar på sådant sätt att den starkare avbryter striden. Vargen blottar inte längre tänderna utan vänder bort huvudet. Andra djur, t.ex. kalkonen, lägger sig platt ner på marken. Olika stadier av aggression hos lämmel mot fiende, t.ex. människa. Genom kampbeteendet uppkommer, som tidigare nämnts, även en social rangordning inom gruppen med ett mer eller mindre utvecklat ledarskap. När väl denna arbetsfördelning utbildats, minskar störningar och aggressioner inom samhället. Detta är emellertid ett område där vår kunskap om de nu existerande samhällsorganisationerna i djurvärlden är mycket ofullständig. Konkurrensen mellan olika arter har även stor betydelse för arternas förekomst i naturen och ger vad man i ekologiska sammanhang kallar nischer. Det innebär att två arter i stället för att konkurrera om samma föda specialiseras till var sitt slag av föda, varigenom konkurrens undviks. Socialt beteende kan utgöra en barriär för korsning med andra arter. Vid studiet av evolutionen berördes betydelsen av geografiska barriärer för artbildningen (del 1, s. 174). Utbildningen av olika sociala utlösningsmekanismer är även en form av isolering och kan ha liknande betydelse för uppkomsten av nya arter. Hos de s.k. vinkarkrabborna (släktet Uca; från grunda tidvattensstränder i tropikerna) utgör rörelsemönstret vid klons förande en igenkänningssignal inom arten och utgör därför en barriär för korsningar med samtidigt lekande arter, som har ett något avvikande rörelsemönster. Hos bananflugor utgör vingslagens frekvens en liknande korsningsbarriär mellan närstående arter. På tropiska plana sand- eller slamstränder finns många arter av s.k. vinkarkrabbor. De hanliga vinkarkrabborna bygger hålor i stranden. Genom rörelser med den starkt förstorade klon lockar de honor till sig. Detaljerna i denna klosignalering varierar från art till art. Figuren visar hur hos en art klon böjs utåt-uppåt och tillbaka till utgångsläget. Hos andra arter förekommer endast vertikala klorörelser. Honorna identifierar och lockas av den egna artens hanar; parning sker med en av dem. De olika arterna av vinkarkrabbor är sexuellt isolerade genom denna för varje art typiska klosignalering. Att diskutera Diskutera olika sinnens betydelse för orienteringsförmågan hos insekter, fiskar, fåglar och fladdermöss. Hur sker kommunikationen hos samhällsbildande djur? Definiera nyckelretningar och fixa rörelsemönster. Ge exempel på hur serier av olika slags nyckelretningar utlöser ett beteendemönster. Jämför och exemplifiera nedärvt och inlärt beteende hos djur. Diskutera nedärvt och inlärt beteende hos människan. Vad innebär termen motivation? Vad är s.k. aptitbeteende? Ge exempel på rytmiskt beteende och sök ange orsakerna. Vad innebär termen 'biologiska klockor'? Diskutera revirhävdandets biologiska betydelse. Diskutera problemet flock- och stimbildning. Ge några exempel på att beteendemönstret kan utgöra barriär för korsning mellan olika arter. Vi har tidigare studerat staden ur historisk synpunkt och sökt peka på några olika drag under århundradenas gång. Men du kan få ett givande grepp på staden och dess miljö också från andra utgångspunkter. Det finns i våra dagar många olika typer av städer, som alla har sin historiska bakgrund och förklaring. Man kan tala om: staden där katedralen (kyrkan) utgjort centrum; hantverkare och köpmän fick i början sin utkomst genom den efterfrågan kyrkans folk skapade. staden där en borg, ett slott utgjort centrum; i många medeltidsstäder låg staden nedanför borgen, som var belägen i förnäm avskildhet på en höjd. I andra städer t.ex. under barockens tidevarv, utgjorde slottet centrum i staden; mot det inriktades hela gatunätet. den anlagda staden; du möter den inte enbart i antikens värld, t.ex. i de grekiska kolonistäderna på Sicilien. Till denna typ kan också räknas den socialistiska staden, t.ex. Miljutin i Sovjetunionen, med dess konsekventa uppdelning i områden för produktion, administration och bostäder och med stora grönområden, som skiljer industrierna från bostadsregionen. I Sverige möter du dessa anlagda städer i t.ex. Borås, Kristianstad, Kalmar, Karlskrona, Kiruna och i en ort som Domnarvet. handelsstaden; dess ekonomiska liv är baserat på fjärrhandeln, dess centrala byggnader är rådhuset och storföretagarnas palatsliknande bostäder. Amsterdams centrum är i våra dagar ett exempel på denna 1600-talets borgerliga patricierstad. industristaden; ibland uppstod den med en gammal handels- eller kyrkostad som centrum, ibland är den helt och hållet en skapelse av 1800-talet. universitetsstaden; i några fall utgör universitetet och studenterna fortfarande stadens ekonomiska grundval, i andra fall har en senare industristad vuxit upp kring den lilla universitetsorten, som t.ex. i Lund och Uppsala. garnisonsstaden; i vissa fall har de militära förbandens förläggning blivit av avgörande betydelse, t.ex. i Boden. järnvägsstaden; då Nils Ericsson planlade det svenska stambanenätet på 1850-talet lät han dra järnvägarna genom till stor del obebyggda trakter. Södra stambanan passerar således varken genom Jönköping, Växjö, Kristianstad eller Hälsingborg utan mitt emellan dessa gamla städer. I stället uppkom nya centra: Nässjö, Alvesta, Hässleholm, Eslöv. Arbetsuppgifter Undersök med utgångspunkt i detta schema din egen stad. Till vilken typ hör den? Eller har flera faktorer påverkat dess utveckling? Har den utvecklats från en typ av stad till en annan? Använd uppslagsböcker och olika stadshistorier eller broschyrer. Staden, sådan den byggdes under 1800-talet, har blivit utsatt för mycken kritik. Då Haussmann och Napoleon III skapade det nutida Paris centrum strävade de att skapa intryck av monumentalitet, genom breda gator, stora torg, statyer, kolonner, palats och offentliga byggnader i gatuperspektivens fond. Kritikerna har menat att dessa stadsdelar ger intryck av stel och formell monumentalitet, saknar den naturvuxna medeltida stadens intimitet, har öppna platser, som saknar annan uppgift än att omge en ointressant staty och som är folktomma, livlösa, har husen grupperade i stora, likformiga kvartersblock, utan omväxling i stadsbilden. Arbetsuppgifter Tag själv ställning till hur en stads centrala delar bör bebyggas. Hur ter sig de öppna platserna i din egen hemstad? Har de någon funktion eller är de enbart folktomma, utsparade kvarter, numera eventuellt parkeringsplatser? De stora kvartersblocken, med en trist bakgård i centrum, var en skapelse inte bara av monumentalitetsidealet utan också av de höga tomtpriserna, som framtvingade exploateringen och gav upphov till de solfattiga bakgårdarna. Redan på 1890-talet började Wienarkitekten Otto Wagner sträva efter att förvandla kvarterens inre till en trädgård med grönska och lekplatser. Undersök i din egen stad, om du kan finna exempel på båda dessa typer av kvarter. I stadsmiljön utgör parker och grönområden en viktig del i våra dagar. Medeltidens trånga städer hade emellertid inget rum för parker innanför försvarsmurarna. Men naturen låg i omedelbar närhet, och stallar och ladugårdar var långt in på 1800-talet vanliga i den agrara svenska småstaden. När hyreshuset under industrialismens genombrottsskede blev den normala bostadsformen, när stenstaden växte ut över omgivningarna, blev behovet av 'lungor' i staden allt större. Det fanns sedan gammalt två traditioner: de kungliga slotts- och jaktparkerna å ena sidan och allmänningarna å den andra. För slottsträdgårdarna hade Frankrike varit mönstergivande, och den franska trädgårdskonstens symmetriska gångar, klippta häckar och anlagda bassänger hade präglat dem. Allmänningarna hade varit en fritt vuxen natur och gett mönster åt den engelska parken. Då de första stadsparkerna började anläggas vid 1800-talets mitt tog de arv av båda dessa typer: Central Park i New York 1857, Kungsparken i Malmö 1870. I de mindre parkerna kom det franska idealet att få störst betydelse. Det gäller t.ex. de talrika järnvägsparker, vilka som en grön sträng kom att skilja många stationer från den närmaste bebyggelsen. Under 1900-talet har en ny parkform vuxit fram. Stora grönområden med golfbanor, tennishallar, lekplatser och simbassänger sträcker sig som oaser genom städerna och håller isär bebyggelseområdena. De har en annan funktion än stadsparkerna. Dessa skapades för borgerskapets promenader och vila; de nya parkerna är avsedda för aktiv sport och långa strövtåg. Arbetsuppgifter Studera park- och grönområden i din egen stad. Vilka ideer ligger bakom deras planering? När har de skapats? Hur skulle du själv vilja se dem utformade? Först 1874 fick vi i Sverige en byggnadsstadga för städerna med regler för hushöjder och gatubredder, parker och öppna platser, hygien och brandsäkerhet. Men inget hindrade enligt denna stadga att man byggde en fabrik intill ett hyreshus, en hyreskasern intill en villa. Först på 1890-talet började man i Tyskland lansera ideerna om olika zoner i städerna: för kontor och affärer, för bostäder och för fabriker. Förslag till bebyggelse på Skeppsholmen 1905. Vad utmärker denna typ av bebyggelse? Jämför med bilden s. 159 överst. Arbetsuppgifter Studera hur denna zonindelning fungerat i din egen hemstad. Gör om möjligt ett besök på stadsarkitektkontoret och sök få en intervju med dem som arbetar där. Könsroller Kön heter på latin sexus. Sexuella frågor är frågor som hör samman med att människorna föds till olika kön, till man eller kvinna. Den sexuella driften, könsdriften, driver man och kvinna tillsammans i samspel och motsatsspel. I detta spel spelar de skilda roller, könsroller. En mindre del av könsrollen är oföränderlig, den som direkt hör samman med olikartad kropp, i första hand olikartade könsorgan. Men med könsroll avser man inte bara de delar av spelet mellan man och kvinna som är direkt beroende av kroppsliga olikheter utan också de skilda roller män och kvinnor spelar i mänsklig samlevnad över huvud, i familj och i samhälle. Det mesta i dessa roller är miljöbestämt. Olika kulturtraditioner kan tilldela män och kvinnor mycket olika roller. Ibland tilldelas exempelvis kvinnorna de kroppsligt tyngsta arbetena, ibland tilldelas dessa männen. Könsrollerna är ett i Sverige för närvarande livligt diskuterat ämne. Orsaken är att vi lever i en brytningstid, då levnadsmönster med bestämda roller för man och kvinna håller på att förändras. För inte länge sedan var det normalt, att flickor och pojkar gick i olika skolor och fick olika utbildning. Nu går de i samma skolor och erbjuds samma utbildning. Betyder det att män och kvinnor fått samma roller att spela? Betyder likaberättigande att olikheterna i könsrollerna skall försvinna? Bör män och kvinnor i familjelivet dela uppgifterna lika, så att inte som hittills männen får huvudansvaret för försörjningen, kvinnorna huvudansvaret för hushåll och barn? Trots yttre likaberättigande anser många det fortfarande självklart, att det i första hand är kvinnornas uppgift att t.ex. laga mat och sy och att därför skolan har till uppgift att se till att flickorna får lära sig det. Andra frågar, varför sådana uppgifter skall höra till könsrollen, och menar, att pojkar har lika stor anledning som flickor att utbildas i textilslöjd och hemkunskap. Av hävd har många vårdyrken kommit att betraktas som typiskt kvinnliga. Att män utbildar sig till 'sjuksköterskor' är fortfarande ganska ovanligt. Är frågorna om könsroller etiska frågor eller konventionsfrågor (jfr s. 274)? Är det fråga om rätt och orätt, när man diskuterar, hur uppgifterna i familj och samhälle ska fördelas på könen, om över huvud taget fördelningen ska ta hänsyn till kön? I stor utsträckning tycks frågorna röra konventioner, röra vad som är lämpligt mer än vad som är rätt. Men frågan om etiskt rätt och orätt kan komma in, om det t.ex. blir så att den roll som tilldelas kvinnan innebär att hon inte får samma möjlighet som mannen att växa, att ställa sin förmåga till andras tjänst, att förverkliga sina möjligheter. Då blir det fråga om mänskliga rättigheter (jfr s. 264). Familjen Att man och kvinna ingår äktenskap och bildar familj har alltid ansetts och anses av de flesta alltjämt som en normal och riktig form för samliv mellan könen. Men familjen har i olika kulturmiljöer haft mycket olika utformning. I Bibeln omtalas, att det i det gamla Israel inte var ovanligt att en man hade flera hustrur. En sådan familjeform kallas polygyni. Den kan innebära en ekonomisk fördel för mannen: han försäkrar sig om riklig arbetskraft. Men den kan också innebära en ekonomisk börda för honom: han har svårt att försörja flera hustrur. Vanlig är polygamin i våra dagar i islamiska länder och hos afrikanska stammar. Men industrialiseringen, som tränger fram även där, medför att polygami blir mera kostsam än lönsam. Att ha flera hustrur blir en lyx för de rika. En etisk fråga i detta sammanhang är, om polygami innebär att kvinnan får lägre människovärde än mannen: det går flera kvinnor på en man. Man kan också fråga, om det i ett polygamt förhållande är möjligt för mannen att ge sina hustrur samma omsorg, samma hänsyn, samma kärlek. Polygamin bygger på en patriarkalisk uppfattning: mannen (pater = fader) står i centrum. Att en kvinna har flera äkta män (polyandri) är ovanligt. Polygyni och polyandri är olika former av polygami. Vanligare är emellertid monogami: en man och en kvinna hör samman. Medan i Gamla testamentet polygami accepteras, är i Nya testamentet monogami den enda godtagbara familjeformen. Att en man och en kvinna tillsammans skall bli 'ett kött' och att denna gemenskap utesluter samtidiga band med andra har varit den kristna kyrkans syn på äktenskap och familj genom tiderna. Både etiska och ekonomiska skäl gör, att monogami är den vanligaste familjeformen även utanför den kristna traditionen. Den monogama familjeformen medför dock många problem, som gör att dess värde ifrågasätts. Att skilsmässor är vanliga visar, att enheten mellan dem som ingått äktenskap är svår att bevara. En annan svårighet är att många inte finner någon partner. Gör monogami det svårare för dem som inte får tillfälle att leva i ett ordnat monogamt äktenskap att finna meningsfulla roller? I Bibeln tar både Jesus och Paulus upp de ogiftas problem. I nutida svensk debatt hävdar somliga, att man borde ersätta det monogama äktenskapet med någon form av gruppliv mellan män och kvinnor, varigenom inga behövde bli ensamma. Mot detta invänds, att även om gruppäktenskap skulle lösa vissa problem, skulle andra problem skapas, då inte längre en man och en kvinna kunde göra anspråk på att få rå om varandra. Många av det monogama äktenskapets nuvarande svårigheter beror på ändrade samhälls- och försörjningsförhållanden. I äldre tiders samhälle var det mycket som höll samman familjen: man skötte gårdens arbete tillsammans, man hade gemensam fritid, man gick tillsammans i kyrkan. Familjen var i regel också stor, inte bara genom att föräldrar gärna ville ha många barn för att få hjälp till gårdens sysslor utan också genom att äldre generationer, kanske också ogifta syskon, stannade kvar på gården. Denna grupp människor bildade en 'storfamilj', en företeelse som fortfarande är vanlig i jordbrukssamhällen t.ex. i Asien och Afrika. I det industrialiserade samhället utförs försörjningsarbetet inte i hemmet och inte i gemenskap mellan familjens medlemmar. Där har också den enskildes läggning och intressen kommit att värderas mera, vilket ofta medför att familjens medlemmar splittras också i fråga om nöjen och i fråga om religiöst engagemang. Hemmen har alltmer blivit platser, där man kanske bara sover. Samtidigt upplever dock de flesta ett starkt behov av att höra ihop med sin familj, varvid man försöker att använda fritiden för gemensamt familjeliv: framför TV, i bilen, i sommarstugan etc. Föräktenskapliga förbindelser Man kan som ovan nämnts hävda, att det främst är de ömsesidiga känslorna som håller man och kvinna samman i äktenskap. Andra hävdar att den yttre formen, den officiella vigseln, är det som främst binder samman dem. En tredje faktor som hör till äktenskapet är den kroppsliga samlevnaden. Det finns de som menar, att där kroppsligt samliv förekommer finns äktenskap men där det har upphört, har också äktenskapet upphört. I en gången tids svenska bondesamhälle var det en livsnödvändighet, att barn föddes som kunde överta gården och försörja föräldrarna på deras ålderdom. Äktenskapet började då med att en man och en kvinna sökte skaffa barn till världen. Vigseln blev en bekräftelse på att äktenskapet redan påbörjats. Avgörande var trolovningen: att en man och en kvinna kom överens om att bilda familj. Fastän äktenskap av samhället bekräftas först med vigseln, räknar svensk lag alltjämt trolovningsbarn som rätta arvingar. Sexuellt samliv har emellertid till syfte inte endast att ge upphov till barn. Det är också i sig själv uttryck för djup samhörighet mellan en man och en kvinna. Det innebär vidare njutning för den enskilde. Möjligheten att få del av denna njutning har i vår tid ökats genom preventivmedelsteknik. Även om det inte existerar preventivmedel, som absolut kan garantera, att ett samlag inte ger upphov till barn, kan man dock göra tillkomsten av barn högst osannolik. Därmed kommer frågan, om sexuellt samliv utanför äktenskapet är etiskt rätt eller inte, i ett nytt läge. I nutiden bryter sig åsikterna i hög grad på denna punkt. Det finns de som anser att allt sexuellt samliv utanför äktenskapet är etiskt orätt. Det finns också de som anser, att inga andra etiska regler bör gälla för det sexuella samlivet än för annat mänskligt umgänge: man äter tillsammans, man pratar tillsammans, man arbetar tillsammans med olika människor. Då hindrar ingenting att man också ligger tillsammans. De gör alltså ingen klar skillnad mellan att tillfredsställa sexualdriften och att tillfredsställa andra behov. En mellanståndpunkt är, att det är etiskt riktigt att begränsa sexuell samlevnad till ett förhållande men att detta förhållande inte behöver vara stadfäst genom vigsel. Ett argument för denna ståndpunkt är att samhällsutvecklingen medfört, att äktenskap ingås först långt efter det att pojkar och flickor blivit sexuellt mogna. I det nuvarande samhället krävs lång utbildning för de flesta yrken. Skall en familj kunna försörja sig genom yrkesverksamhet, måste äktenskapet vänta, kanske till 25-30-årsåldern . Skall sexualdriften undertryckas under alla åren från könsmognaden i 15-årsåldern fram till äktenskapsåldern? Tre möjligheter tycks föreligga: 1) avhållsamhet fram till äktenskapet, 2) sexuellt samliv före äktenskapet, 3) äktenskap redan under utbildningstiden. Alla tre möjligheterna praktiseras, alla medför de också svårigheter. Orientering I västerländska industriländer har brottsligheten ökat kraftigt och kontinuerligt. Denna utveckling har försiggått samtidigt som välståndet ökat och folkbildningen blivit allt mer omfattande. I Sverige är denna utveckling mycket påtaglig. Under 1960-talet har enligt kriminalstatistikens siffror antalet 'brott som kommit till polisens kännedom' ökat från ca 275000 (1960) till ca 440000 (1967), dvs. med ca 60 %. Siffrorna gäller strafflags- / brottsbalksbrott. Antalet anmälda brottsbalksbrott för 1965 och följande år bör endast med stor försiktighet jämföras med tidigare år. Detta beror på de stora förändringar som skett i mitten av 1960-talet: den nya brottsbalken, polisväsendets förstatligande och omläggningen av den statistiska redovisningen av brottsligheten. Tillgreppsbrotten svarar för den största andelen, men även våldsbrotten (misshandel, dråp, mord) har ökat. Detsamma gäller brott av typen bedrägeri. Kriminalstatistiken kan endast ge oss kunskap om en del av den verkliga brottsligheten. Vi vet inte hur stor den 'dolda' kriminaliteten är. Därför vet man inte säkert i vilken utsträckning kriminalstatistikens siffror visar på reella förändringar i brottsligheten. Troligen finns det dock i stort sett en proportionalitet mellan känd och dold brottslighet. Brottsligheten i Sverige utgörs till stor del av ungdomsbrottslighet. När det gäller vissa tillgreppsbrott, är den synliga brottsligheten störst i åldrarna under 15 år. Man kan i detta sammanhang alltså tala om barnbrottslighet. Som bekant kan lagöverträdare under 15 år inte drabbas av någon straffpåföljd. Ingripande från barnavårdsnämnden betraktas ju i juridisk mening inte som påföljd. Några intressanta undersökningar i Sverige och i andra i-länder tycks visa att den verkliga brottsligheten bland barn och ungdom är mycket stor, främst i fråga om tillgreppsbrott. Vissa forskare drar rent av den slutsatsen att en del typer av kriminella handlingar är 'normala' under ett visst skede av pojkarnas pubertetsålder. De allra flesta av dessa - för det mesta oupptäckta - barnbrottslingar blir vid mera mogen ålder väl anpassade i samhället. En mindre del blir kriminella också som äldre ungdomar och vuxna. Vid alla försök att förebygga brottslighet och ingripa mot lagöverträdare måste man beakta dessa forskningsresultat. 'Nio pojkar av tio eller 92 % av Stockholms skolpojkar mellan 9 och 14 år har gjort sig skyldiga till brott av något slag. De bagatellartade förseelserna överväger, men varannan pojke har prövat på i medeltal tre olika slags grövre brott.' (Ur redogörelse i pressen i februari 1969 för en enkätundersökning av den faktiska brottsligheten bland skolbarn i Stockholm.) Grundläggande lagbestämmelser om brott och deras påföljd finns i Brottsbalken, som trädde i kraft 1/1 1965. Den ersatte 1864 års strafflag, som i sin tur hade efterträtt missgärningsbalken och straffbalken i 1734 års lag. 1700-talets lagstiftning om brott och straff var starkt färgad av vedergällningstanken: misshandel straffades med svåra kroppsstraff, dråp med dödsstraff osv. Upplysningstidens ideer medförde dock en humanisering av rättskipningen. 1800-talets straffrätt utgick i stor utsträckning från tanken att vetskapen om de straff, som brottslingar dömdes till, skulle avskräcka människor i allmänhet från att begå brott (allmänprevention). Detta syfte skulle nås genom ett klart utformat system av straff i proportion till brottets svårighetsgrad. Under 1800-talet och än mer under 1900-talet har de individualpreventiva synpunkterna allt mer understrukits. Brottspåföljder bör avpassas så att den enskilde lagöverträdaren avhåller sig från att begå nya brott och återinpassas i ett normalt samhällsliv. Sociala synpunkter på brottsligheten gör sig allt starkare gällande. Samhället bör genom socialvårdande insatser, speciellt barn- och ungdomsvård, förebygga brottslighet. De individualpreventiva och sociala synpunkterna har resulterat i att brottspåföljderna blivit allt mera varierande allt efter brottslingens personliga förhållanden och möjligheter. En katalog över påföljderna finns i Brottsbalken 1 kap. 3 §. När det gäller grövre brott blir påföljden i regel olika former av frihetsstraff, dvs. kriminalvård på anstalt. I allt större utsträckning tillämpas dock kriminalvård i frihet. Diskussionen om kriminalvårdens utformning har under de senaste åren varit livlig. Saken kan ses ur flera synpunkter: anstaltsvård är ur samhällets synpunkt en mycket dyrbar vårdform. De intagna isoleras socialt och återfaller i stor utsträckning till brottslighet. Men kriminalvården i frihet medför också svåra problem. Hur välfärdssamhället skall lösa sina kriminalpolitiska problem beror på en mängd faktorer: forskning, opinionsbildning, väljarnas inställning och den lagstiftning och de anslag som riksdag och regering bestämmer sig för. Uppgifter Vilka felkällor kan finnas i polisstatistiken? Hur mycket har olika tillgreppsbrott ökat från 1960 till 1967? Se Kriminalstatistik 1967, Del 1 (SOS). En sammanfattning av polisstatistiken finns i Statistisk Årsbok. Se vidare Brottsbalken kap. 8 (stöld, rån och andra tillgreppsbrott); Sveri m.fl., kap. 1; Nelson, kap. De särskilda brotten. Varför har brottsligheten - och speciellt ungdomsbrottsligheten - i Sverige ökat så starkt under 1950- och 1960-talet? Se SOU 1964:58, kap. 3; Blomberg, kap. 11; Boalt m.fl. , kap. Brottslighet. Vilken åldersgrupp var 1961 den största inom brottstyperna inbrottsstöld, stöld, snatteri, biltillgrepp, rån, bedrägeri, skadegörelse? Förklara olikheterna i fördelningen. Se SOU 1964:58, s. 26. Ta reda på liknande siffror för 1965 och 1966. Se Brottsligheten 1965 och 1966 (SOS). Se också Sveri m.fl. , kap. 1. Vilka möjligheter att förebygga ungdomsbrottslighet finns eller borde finnas? Se SOU 1964:58, kap. 4; Blomberg, kap. 3; Eriksson, Kap. Samhället och ungdomsbrottslingarna. I vilken utsträckning är den dolda brottsligheten liktydig med barn- och ungdomsbrottslighet? Se Åkerman, kap. Självdeklarerad brottslighet bland skolbarn (K. Elmhorn). Vad innebär teorin om straffets allmänpreventiva effekt? Vilken betydelse har denna teori haft (och har den fortfarande) för rättsutvecklingen? Se Sveri m.fl. , kap. Kriminalpolitiska åtgärder; Strahl, kap. 1; Åkerman, uppsatser av Börjeson och Gustafsson; Blomberg, kap. 3. Hur skall man inom kriminalvården kunna förena straff- och vårdsynpunkterna, dvs. skydda samhället mot brottslighet utan att ställa brottslingarna utanför samhället? Se Sveri m.fl. , kapitlen Kriminalvård på anstalt och Övervakningsnämndernas organisation och verksamhet; Nelson, kap. Verkställighet etc.; Åkerman, kap. Fängelset som vårdform (Börjeson). Dåliga förutsättningar för harmonisk samlevnad Men jag tror att orsakerna till många av våra samlevnadssvårigheter ligger djupare, är beroende av fundamentala byggstenar i vårt samhälle, i vår miljö. Låt mig börja från början - grunden för en harmonisk samlevnad - dvs individens förutsättningar för anpassning till andra individer. I viss mån är dessa förutsättningar beroende av arvsmässiga faktorer om än i obetydlig grad jämfört med miljö och fostran, säger dagens forskare på området. Slutsats: Barnen väljer inte själva sina föräldrar - men föräldrarna kan i relativt hög grad och borde i ännu högre grad påverka förutsättningarna för barnens uppväxt och forma miljön i vilken barnen växer upp, så att den erbjuder bästa tänkbara möjligheter för rik personlighetsutveckling och psykisk balans. Den miljö vi ser omkring oss idag är enligt min uppfattning knappast befrämjande för förmågan till harmonisk samlevnad varken med en person i ett två-förhållande, med medlemmarna av en familj eller i samhällets kollektivformer. Stadsplanerings- och byggnadslagstiftning hittills har tillåtit eller snarare främjat framväxten av enorma trista förorter där man ofta inte tillfredsställt ens minimifordringar på kollektiva service- och kontaktinrättningar. Situationen på landsbygden, i mindre orter eller i glesbygden är inte bättre. Överallt - i förorten med 12-våningshus eller i glesbygden med kilometrar eller mil mellan egnahemmen - lever den lilla familjen, den ensamma mamman eller pappan och de helt ensamstående i sina små separata kuber, som är som vattentäta skott mot påverkan utifrån, mot känslomässiga och andra befriande, stimulerande kontakter med andra människor. Mest paradoxal och påfallande är kanske ändå kubmentaliteten i förorterna med tusentals människor tätt inpå varandra men utan kontakt med varandra. Förorter där framförallt unga familjer samlas, som under dagarna bryts upp i en till staden och förvärvsarbetet försvinnande man och en till det sterila förortsområdet överlämnad kvinna med barn. I denna de 20-30-åriga hemmafruarnas värld växer barnen upp. Dvs bland kvinnor som ofta frivilligt av traditionstänkande och i många fall på grund av dålig eller ingen yrkesutbildning eller motvilligt på grund av frånvaron av tillräckligt antal eller inga daghemsplatser alls, mannens konventionella status- och bekvämlighetstänkande och den avskräckande skattelagstiftningen' valt' att stanna hemma. Från spädbarnsåldern är det mamma som sköter barnet och hushållet. Och mamma, det är en person vars dag består av bäddning, städning, inköp, dra barnvagn på promenad, matlagning, tvättning, diskning, ta på och av barn, leka med barn, huta åt barn osv. Pappa, det är en person som kommer hem trött på kvällen från detta som kallas arbete och som ger pengar - observera motsatsen till vad mamma 'gör' och som inte ger pengar - till kola, leksaker, 'pappas' bil, mat och hyra. I bästa fall 'hjälper pappa till' med tvätten och lägger barnen och slår sig sedan till ro framför Tv:n, medan mamma diskar och kommer med vatten när barnet skriker. Olycklig könsrollsprägling Resultaten av uppväxten i denna miljö är rätt så uppenbara. Kan någon verkligen med berått mod påstå att de är lyckliga? Barn som redan i treårsåldern, enligt forskarna, för hela livet är könsrollspräglade i hushållsmammamönster och yrkespappamönster. Barn som saknar förmåga till kontakt med äldre generationer som de endast stött på till högtider och helger i form av far och morföräldrar. Händelser som inte sällan föregåtts av upprörda scener mellan stressade föräldrar och uppjagande hets för alla och sedan utspelas i en miljö, onaturligt färgad av far- och morföräldrars enorma förväntningar och satsningar på dessa stunder när man får träffa de älskade barnbarnen. Barn, överbeskyddade av mamma som sett dem som sitt existensberättigande, och underbeskyddade av och kontaktoförmögna på ett normalt känslomässigt sätt med dessa främmande trötta kvällspappafåglar eller över lördagar och söndagar koncentrerat lekande och på utflykt stadda fäder. Hur lär man sig efter en sådan uppväxt att vid studie- och yrkesval välja i enlighet med sin begåvning och sina förutsättningar och inte i enlighet med det från barndomen inpräglade könsrollsmönstret? Och hur i all världen lär man sig som vuxen att uppfatta och förstå det motsatta könet, sin partner, som individ, som fristående personlighet med intellektuellt och känslomässigt begåvningsmönster, inte som kvinna lika med hushållerska, uppasserska, mor - eller som man lika med yrkesutövare, försörjare? Hur befria sig från roller som präglas in i oss från det vi ser dagens ljus på BB? Roller som i så hög grad hindrar ett berikande, stimulerande växelspel mellan individer av olika kön, av olika åldrar? Kan inte följande vara lösningen? Evangeliets äktenskapsideal Det monogama äktenskapet är enligt kristen uppfattning den bästa förutsättningen för att kontrahenterna ska lära känna varandra och samman i ett inbördes förtroende. Man torde väl kunna säga att de flesta människor i vårt land är överens om att denna syn är principiellt riktig, alldeles bortsett från hur man sedan motiverar den. När Kristus grundar det livslånga äktenskapet på Guds i skapelsen uttalade vilja, är detta uttryck för hans fordran att den sexuella relationen skall präglas av kärlek på samma sätt som andra mänskliga relationer. Emellertid ger varken Kristus eller Bibeln över huvud taget några anvisningar om hur äktenskapet skall ingås. När det kristna tänkandet närmare skulle bestämma sin syn på äktenskapet, upptog man en formulering från den romerska rätten. I anslutning till satsen consensus facit nuptiam fastställde man att det är kontrahenternas ömsesidiga överenskommelse som konstituerar äktenskapet. Med detta kombinerade man uppfattningen att denna överenskommelse icke blott var en rent privat angelägenhet utan att den hade relation till den sociala gemenskapen och samhället med rättsliga och moraliska konsekvenser. Därför måste också överenskommelsen göras offentligt och under iakttagande av vissa fastställda former. För kyrkan blev det tidigt naturligt att förbinda äktenskapets ingående med en speciell liturgisk akt. Denna uppfattning präglar ännu i viss utsträckning gällande svensk rättsordning enligt vilken äktenskapet framstår som en rättslig institution och där kyrklig vigsel erkännes som laga form för äktenskapets ingående. Jesus och skilsmässan Liksom varje civilisation har vissa former för familjebildning och äktenskapets ingående, finns det också olika möjligheter att genom skilsmässa upplösa ett bestående äktenskap och ingå ett nytt. Frågan är då om den kristna synen på äktenskapet som principiellt livsvarigt, kan förenas med ett erkännande av skilsmässa och omgifte. Detta har alltid av den kristna kyrkan uppfattats som ett mycket svårt problem. Det är nämligen ingen tvekan om att Kristus med hänvisning till Guds vilja starkt har understrukit att äktenskapet i princip är livsvarigt. Han underströk så starkt skilsmässans oförenlighet med denna princip att hans uppfattning verkade som en chock inte bara på hans motståndare utan också på dem som stod honom allra närmast. Den invändning som lärjungarna gjorde på Jesu uttalande (Mt. 19:10ff.) har aldrig upphört att sysselsätta det kristna tänkandet. En kristen resonemangstyp Hur ser en kristen resonemangstyp ut som menar, att äktenskapet är den bästa orten för sexuellt samliv? Ur religiös synpunkt ser vi äktenskapet som uttryck för Guds vilja. Äktenskapet är - som redan framhållits - ingen syndfri eller oproblematisk etisk ordning. Det är ur flera synpunkter inte särskilt väl anpassat till vår kultursituation. Men vi har inom vårt nurvarande samhällssystem ingen institution, som kan fylla den funktion äktenskapet har. Det är ett viktigt argument för en sexualetik som arbetar med en idealbildning, där äktenskapet framstår som sexualfunktionens rätta ort. Men det betyder inte att man ser på äktenskapet som ett slags formell skyddsmur, inom vilken det inte uppstår etisk och religiös skuld kring det sexuella samlivet. Därför går det heller inte att stämpla föräktenskapligt umgänge som synd i förhållande till sexuellt umgänge inom äktenskapet. Föräktenskapligt umgänge enligt vårt andra alternativ skall inte betraktas som något speciellt kyrkligt själavårdsfall med speciellt behov av evangelium. Kyrkans uppgift är att framlägga sin etiska argumentering så att de förutsättningar som finns för sexuellt umgänge enligt vårt andra alternativ fördjupas i stabilitet och leder till äktenskap. Vi tror att här finns en naturlig bundsförvant hos människorna själva, just därför att ingen annan umgängesform är så personligt genomgripande som den sexuella. Här har nu förts ett etisk principresonemang som gällde det ett beteende av ungefär samma slag som andra mänskliga aktiviteter. Detta är en medveten abstraktion och förenkling. Den sexuella aktiviteten är särpräglad och betingad av drifts- och känslolivet i en utsträckning som delvis genombryter varje etisk besinning. Också detta måste den kristna etiken, den kyrkliga förkunnelsen, undervisningen och själavården noga överväga, när den formulerar sin idealmoral kring sexuell aktivitet. Den sexuella handlingen är också betingad av faktorer utanför den som handlar. Attraktion, hängivenhet, den allmänna kultursituationen, den aktuella miljön är exempel på yttre sådana faktorer. Men dessa faktorer kan aldrig sätta den etiska besinningen ur spel. Religiöst engagemang och social kontroll Där ett religiöst engagemang utövar stark social kontroll, kan en sådan kontroll åstadkomma hög frekvens av sexuell avhållsamhet före äktenskapet. Men samtidigt medför denna restriktiva miljö, att ett antal personer, som inte orkar motsvara de rigorösa rollförväntningarna, visar starkare tendens till sexuell promiskuitet än personer som lever i tolerantare miljö. En rigorös social kontroll resulterar inte sällan i hyckleri och dubbelmoral. Ingenting stöder tesen, att den rigorösa attityden skulle skapa bättre förutsättningar för ett lyckligt äktenskap. Dessutom innebär den ofta ett återfall i kasuistisk etik som lägger större vikt vid den formella situationen än vid den personliga avgörelsen. Kristen etik tillmäter människans egen besinning inför kärleksbudet avgörande betydelse. Exemplet från Utah ger också anledning att ställa en annan fråga. Är det ur kristen synpunkt försvarligt att driva en sexualmoral som leder till moralisk upplösning för en mindre grupp samtidigt som majoriteten kanske uppfyller de formella kraven? Det är ett svårt problem men följande resonemang tycker vi är rimligt. Om flertalets avhållsamhet är påtvingad av en förhärskande social kontroll, är det inte längre fråga om etisk avgörelse i sann d.v.s. personlig mening. Vi får en miljö med pressure groups mot vilkas normer man inte vågar bryta, därför att man är rädd för repressalier i den ena eller andra formen. Ett sådant system skapar fruktan och överdimensionerad skuld hos alla i denna miljö. En social gemenskap kan å andra sidan inte existera utan former av social kontroll som också inbegriper ett sanktionssystem. Men för en kristen är det kärleken, inte fruktan för sanktioner som borde vara bärande motiv för handlingen. Kyrkans uppgift - att övertyga Vi vet att det finns former av oansvarig sexuell lössläppthet, som åstadkommer mänskliga tragedier och socialt ont. Vi har också gett exempel på en rad komplikationer som den kristna etiken måste se, om den vill ge en nyanserad bedömning. Ur kristen synpunkt framstår äktenskapet som den ideala lösningen eftersom det relativt sett ger den bästa stabiliteten kring det sexuella umgänget. Rätt framförd aktualiserar en kristen uppfattning om äktenskapet det förpliktande ansvaret i en sexuell förbindelse på samma gång som äktenskapet ger en skyddande ram för denna exklusiva kontakt mellan två människor. Vi känner f.n. ingen social institution som i dessa avseenden kan ersätta äktenskapet. En kristen idealmoral med detta innehåll som framförs med full insikt om relativiteten och de skiftande individuella betingelserna på detta område, kommer inte att verka upplösande på sexualmoralen. Den kommer tvärtom att ge enskilda som lyssnar till en sådan nyanserad information impulser till personlig avgörelse. Först när människor möter generositet och förtroende för eget ställningstagande, skärps deras eftertanke och ansvarskänsla. Inget är mer irriterande än när jag får beröm av välvilliga personer för att jag 'hjälper' min fru med att sköta våra barn. Jag försöker tålmodigt förklara att det inte är fråga om att 'hjälpa till', att man lika gärna kunde berömma min fru för att hon 'hjälper' mig. Vi ägnar oss lika mycket åt barnen och kan omöjligt komma på en vettig anledning varför vi inte skulle göra det. Det låter numera nästan förolämpande när man utgår från att min fru ensam sköter barnen: som om jag vore försumlig, inte tyckte om mina barn, inte vore kompetent eller något dylikt oförskämt. Men det är naturligtvis inte bara tiden med barnen som vi vill dela lika. Det är också tiden ute, studierna, yrkesarbetet, som vi bägge trivs med. Varför skulle den ene föredra barn och den andre yrkesarbete? Som om det vore fråga om alternativ. De är icke jämförbara storheter, de kompletterar varandra, bägge sakerna känns viktiga för oss och likadelningen är därför det naturliga. Det är inte fråga om annat än att vi har det bra förspänt för ett sådant arrangemang. Vi är båda studenter och kan planera vår tid som vi vill. När vi senare ska ut i förvärvslivet blir det sannolikt mer komplicerat. Vi kommer att få svårt att få deltidsarbeten och det kommer att bli svårare att pussla ihop vårt tidsschema. Den ene får kanske ett 'bättre' jobb än den andre. Men principen om likadelningen av barn och jobb tänker vi hålla fast vid. Mitt jobb blir givetvis inte mindre viktigt för mig om min fru råkar få ett bättre avlönat och hon lär ju inte bli mindre intresserad av våra barn om hon har högre lön. Så ser vi det för egen del. Men principen bakom likadelningen tycker vi äger allmän giltighet även om vi är medvetna om att de praktiska svårigheterna för andra ekonomiskt och utbildningsmässigt sämre lottade och mer 'omaka' par kan vara av en helt annan storleksordning, kanske oöverstigliga. Men för de flesta är det knappast de ekonomiska hänsynen som är de viktigaste utan de psykologiska, bundenheten vid en traditionell rollfördelning som hämmar männens engagemang i barnavården och kvinnornas i yrkeslivet. Folk har svårt att välja fritt, om man med valfrihet menar något mer än att välja att falla in i de traditionella rollerna. Många inbillar sig att de väljer fritt och hänvisar till 'läggning', 'fallenhet' och 'intresse', allt detta som just ofta är ett resultat av en traditionell uppfostran och miljöpåverkan. Vägen till 'valfriheten' är sannerligen inte lätt och vi behöver all hjälp vi kan få av principerna. Principen om likadelningen av barntillsynen är i det här fallet en ganska bra utgångspunkt. Först när den accepterats till fullo kan man börja göra de justeringar som personliga förutsättningar kan påfordra. Den man som vill emancipera sig måste vara beredd på en hel del problem. Bl.a. måste han kunna göra sig kvitt diverse traditionell manlig värdighet. Det kan vara fråga om futiliteter som att bli uppropad som 'fru' på barnavårdscentralen, att bli matroniserad av expediter i babyklädsaffären som välvilligt hjälper en tillrätta och försöker hindra en från att köpa en blå tröja till sin flicka; alla förfrågningar om var ens fru håller hus, alla registreringstillfällen där det inte duger med ens eget namn som målsman utan där det måste vara mammans. Sådant piggar snarast upp. Har man tur får man kanske chansen att diskret lägga ut det nya faderskapets evangelium och ge några konkreta bevis på sina ny-faderliga färdigheter. Jag minns särskilt en gång på barnavårdscentralen då frun bredvid erbjöd sig att byta även på mitt barn. Jag avböjde vänligt, la in ett extra kol och hade bytt och klätt på Malin innan den hjälpsamma damen hade hunnit halvvägs med sin unge. Det kändes mycket tillfredsställande. Ett mindre problem som jag tidvis upplevt och som jag föreställer mig att andra pappor i min situation råkar ut för är misstron till den egna förmågan att 'betyda' lika mycket för barnet som mamman. Ett tag t.ex. noterade jag nogsamt om Malin var lika glad åt att jag kom hem som när min fru kom och om hon sökte tröst i lika hög grad hos mig som hos min fru. Jag registrerade utslaget med en känsla av tillfredsställelse eller osäkerhet beroende på om det var till min förmån eller ej. Det är en sorts svartsjuka och jag tror att det är bra om fruar till nyemanciperade män är medvetna om den sortens överkänslighet. De kan säkert hjälpa till att mildra effekten av temporära favoriseringar, som man naturligtvis bör vara beredd på. Det gäller för männen att inte dra några förhastade slutsatser om sitt eget handlag. Risken är annars att man minskar anspråken på sin pappa-roll och låter mamman ta över ansvaret för t.ex. något så centralt som tröstandet. Visst måste man också vara beredd på att acceptera att man har olika handlag men att detta givetvis inte alls behöver påverka likadelningen och att kontakten med barnet kan bli mycket intim även om vissa funktioner fylls bättre av mamman (och vice versa, naturligtvis). Ett synsätt som jag har svårt att acceptera är det som den i könsrollsfrågan för övrigt progressive professor John Lind ger uttryck för i ett inlägg i Hertha (1964:4) där han säger att vi inte får glömma 'barnets rätt till far och mor och till det bästa båda har att ge, var och en efter sina förutsättningar' (Linds egen kursivering). Han använder detta som ett argument mot en konsekvent tudelning av barnavården som han säger inte får bli 'ett självändamål, där barnet blir ett slagträ i emancipationsstriden'. Slutsatsen av en sådan tes måste bli att om mamman är bättre på att ta hand om barnet än pappan, barnet har rätt till en större proportion mammavård. Detta kan jag inte gå med på. Om pappan inte är i juridisk mening olämplig som barnavårdare och alltså kan fråndömas vårdarskapet så bör han ha lika mycket 'rätt' till barnet som mamman och barnet får lov att hålla tillgodo med honom även om han skulle råka vara lite slarvigare eller lite lynnigare än mamman. Förhållandet mellan föräldrar och barn är givetvis något mycket mer än vad som ligger i begreppet 'barnavård'. Det rör sig inte främst om en objektiv behandling av växlande kvalitet som man utsätter barnet för utan om ett ömsesidigt förhållande där föräldrarna har lika mycket att vinna och förlora som barnet. Om alltså en barnpsykolog är gift med en lokomotivförare så bör inte det faktum att han-barnpsykologen kanske kan leverera en bättre 'vård' i någon objektiv bemärkelse än hon-lokomotivföraren vara utgångspunkten för fördelningen sinsemellan av tiden med barnen. Det är lika viktigt att bägge får full möjlighet att bygga upp sitt förhållande till barnen. Förändringar i könsrollnormer och familjemönster Den form av lagstiftning som undanröjt yttre formella hinder för gifta kvinnors förvärvsarbete har sannolikt gett stöd åt och förstärkt mera yrkesvänliga hustrurollnormer, men man får utgå från en viss eftersläpning av äldre familjeideal med inslag av yrkesfientlighet för kvinnornas del. De äldre rollmodellerna är seglivade, bl.a. beroende på deras förankring i tidig socialisation. Det tidigare borgerliga privilegiet att ha hemmavarande hustrur har blivit uppnåeligt för allt fler. Eftersom de flesta arbeten som står de gifta kvinnorna till buds om de går ut i förvärvsarbete hör till de sämst betalda och minst attraktiva på arbetsmarknaden är detta ideal en realitet än i dag. Gamla tiders hemmafruideal får näring från den anda av romantiska föreställningar och erotisk könsmystik som förmedlas av stora delar av massmedia. Denna metafysiska betoning av 'feminina egenskaper och beteenden' innebär indirekt en kvinnoyrkesfientlig inställning. Den moderna barnpsykologin har klarlagt hur betydelsefull emotionell kontakt är för ett barns harmoniska utveckling - ett behov som det huvudsakligen tillkommit mödrarna att tillfredsställa. I positiv riktning för kvinnornas yrkesverksamhet verkar den jämställdhet mellan flickor och pojkar som råder inom skolan. Med det svenska skolväsendets omdaning har följt en stark utbildningsexpansion som förmodligen kommer att ha vittgående konsekvenser för den framtida gestaltningen av relationerna mellan könen. Familjens isolering Sociologer har vanligen tolkat den ökade äktenskapsfrekvensen som ett tecken på kärnfamiljens växande betydelse som primärgrupp eftersom samhället saknar alternativa former för samlevnad i varaktiga lojala och stödgivande kollektiv. Bortsett från familjen och i någon mån arbetsgruppen är det huvudsakligen medlemskap i sekundära grupper, massbildningar, organisationer, tillfälliga bekantskaper och anonyma församlingar som karakteriserar individens kontakter och samvaro med andra. I den familjesociologiska litteraturen möter man kontroversiella uppfattningar om den lilla, relativt isolerade och i teknisk-ekonomisk mening irrationellt organiserade familjegruppens inflytande på sina medlemmar. Vid en analys av familjens primärgruppsfunktion har man att skilja på två problemkomplex: å ena sidan familjemedlemmarnas inre relationer och å andra sidan familjemedlemmarnas relationer utåt. I det första fallet kan man diskutera i vad mån det är en realistisk föreställning att kärnfamiljen mäktar med huvudansvaret - för att inte säga monopolet - att tillfredsställa samtliga sina medlemmars psykologiska behov av sympati, personlig förståelse, uppmuntran och stöd. Kritiska röster har ifrågasatt om familjerna är kapabla att ge sina medlemmar realistisk ledning och konstruktivt stöd, och om inte deras 'accepterande' av individen främjar resignation och ett undertryckande av produktivt missnöje som kunde ha lett till försök att övervinna svårigheter. Går familjens behovstillfredsställelse delvis ut på flykt och sentimentalitet, fiktiv självhävdelse, ett avledande av bekymmer till förmån för en slapp anpassning till de befintliga sociala villkoren? Inom familjeforskningen söker man efter kriterier på mental hälsa, dvs. man försöker fastställa vilka egenskaper man egentligen väntar sig att familjen skall främja hos sina medlemmar. Därvid har föreslagits följande sex aspekter på 'medmänskliga dugligheter': hälsa, intelligens, kontakt- och inlevelseförmåga, självständighet och självkänsla, omdöme och skapande förmåga. I den utsträckning familjen hos sina olika medlemmar stärker och utvecklar de drag som räknats upp ovan anses den fylla en positiv primärgruppfunktion. I det andra fallet kan man fråga sig om inte den terapeutiska synen på familjen har sin grund i en underförstådd negativ uppfattning av samhället utanför den egna privata kretsen. Man tillskriver familjen nya botande och kurativa funktioner i en hård värld av stora anonyma sociala enheter med vilken individen inte förmår uppleva meningsfulla relationer. Sociologer har också uttryckt farhågor för att banden av kontakter och verksamhet mellan familjen och övriga samhällsinstitutioner är för svaga. Det har hävdats att genom släkt- och generationsbandens upplösning har individens upplevelse av organiskt socialt sammanhang gått förlorad. Därför menar man att familjens uppgift i ett ogästvänligt samhälle inte i första hand går ut på att garantera individuell känslotillfredsställelse utan att själva samhörighetsbehovet är den främsta solidaritetsfaktorn. Enligt detta resonemang karakteriseras det kapitalistiskt industriella samhället varken av individuell eller klassegoism utan av familje-egoism. En familje-egoism som bl.a. innebär att familjen vänder samhället ryggen, indifferent till dess sociala och politiska problematik, upptagen av att erövra en plats i solen åt sina egna medlemmar. Det förtjänar att understrykas att den bild av familjen som kan sägas vara den officiella och därvid den som samhället grundar sin familjepolitik på är den isolerade terapeutiska lilla gruppen. Anslutning till den terapeutiskt dominerande familjesynen med dess latenta misstro mot det allmänna och gemenskaper utanför hemmet, respektive anslutning till kritiken av önskvärdheten att överbrygga familjens isolering från övriga samhällsinstitutioner och att på flera områden aktivera och dra in familjemedlemmarna i politisk, social och produktiv verksamhet lägger grunden för helt olika moraliska valsituationer och rollideal för familjerna. Om kvinnorna även i fortsättningen inriktas på familjens primärgruppsliv, om de i samband med att barnen är små för en avsevärd tid helt håller sig borta från sitt yrke och sin karriär och om olikheten mellan hemmets primärgruppsliv och yrkeslivets sekundärgruppsliv ytterligare skärps, så skapas överlag svårigheter för kvinnorna i deras anpassning till förvärvslivet och deras återgång efter den aktiva moderskapsperioden försvåras. Men den förändrade gruppstrukturen har också en annan effekt som kan öka motivet för de gifta kvinnorna att ta förvärvsarbete. Genom att avbryta yrkeskarriären förlorar kvinnan kontakten med arbetsgruppen och andra sekundära grupprelationer och riskerar att hämmas i sin utveckling i en ålder då människors liv i regel är som mest expansivt. Frågan är om den gifta kvinnan kommer att finna sig till rätta med den isolerade hemmafrurollen som är särskilt påtaglig i de moderna stads- och förortssamhällena. Syftet med äktenskapet Säger bibeln uttryckligen något om, varför eller rättare: vartill en man och en kvinna skall förenas i äktenskapet? Vilket är, enligt bibeln, syftet med det äktenskapliga samlivet? Sedan det berättats, hur Gud skapat människan till sin avbild, till man och kvinna, heter det: 'Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: 'Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden ...'' 1 1 Mos. 1:28. I Svenska kyrkans vigselritual formuleras detta i två ord: Äktenskapet är av Gud stiftat till 'samhällets bestånd'. Sedan det sålunda fastslagits, att stiftelsen är Guds, anges dess syfte vara samhällets bestånd. Kort. Realistiskt. Bibliskt. Ty när Gud uttryckligen uppmanar det första människoparet att vara 'fruktsamma', är äktenskapets förstahandssyfte tydligt angivet: det sexuella samlivet skall leda till, att nya individer föds. Man och kvinna blir därigenom insatta i Guds fortsatta skapelseakt: att låta samhället bestå därigenom att nya människor oupphörligen föds. Vilket annat syfte med äktenskapets stiftelse som härutöver än kan anges, blir hur som helst ett andrahandssyfte. Å andra sidan följer härav, att där viljan till och längtan efter att 'vara fruktsamma' inte finns hos två makar, är det inte längre tal om ett äktenskap på biblisk grund. Då har man kommit vid sidan om äktenskapets enligt bibeln primära 2 2 Primära = första. syfte. Kraftfullt har Martin Luther i Stora Katekesen utlagt detta: Gud vill, att det äktenskapliga ståndet 'av oss hedras, anses och aktas såsom ett gudomligt, saligt stånd, emedan han har stiftat detsamma före alla andra stånd och fördenskull - såsom uppenbart är - skapat man och kvinna på olika vis, icke till okyskhet, utan för att de skulle hålla samman, vara fruktsamma, föda barn, försörja och uppfostra dem till Guds ära ... Ty det ligger för Gud all makt uppå, att man uppfostrar barn, som äro samhället till gagn och främja Guds kunskap, ett saligt liv och alla dygder, så att ondskan och djävulen bekämpas'. 1 1 SKB, sid. 240. Fruktsamheten, barnafödandet och barnuppfostrandet är alltså äktenskapets primära syftning. I gamla s.k. ortodoxa 2 2 Ortodox = renlärig. läroframställningar om äktenskapet brukar dessutom tre andra syften anges, tillsammans alltså fyra syften: 1. släktets förökelse 2. inbördes hjälp 3. undvikande av otukt 4. möjliggörande av en kristen kyrka 3 3 NTU III, sid. 1257. Av dessa syften är det (förutom det primära syftet med släktets förökelse) undvikandet av otukt, som kanske tilldragit sig den största uppmärksamheten i tidigare framställningar om äktenskapet. I vår tid är det nog däremot inte vanligt, att man vid äktenskapets ingående säger sig - och andra: 'Jag gifter mig för att undgå otukt.' Och dock är denna motivering för äktenskapet helt biblisk. I sina 'råd och föreskrifter angående äktenskap och ogift stånd m.m. ' i det första brevet till korintierna, kap. 7, utvecklar aposteln Paulus noggrant denna tankegång. Den tysta förutsättning han bygger på, är denna, att det existerar en naturlig dragning mellan man och kvinna, ja, mellan varje man och kvinna. Själva denna böjelse, denna dragning mellan könen till varandra är icke i sig själv felaktig eller syndig. Felaktig och syndig blir dragningen, när den i tanke, ord och handling leder till sexuella förbindelser vid sidan om de av Gud i äktenskapet stadfästa. Det är i detta sammanhang som aposteln Paulus yttrar sitt berömda: 'Men för att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man.' 1 1 I Kor. 7:2. Lägg märke till: för att. Härmed är sagt, att i varje fall ett av äktenskapets syften är detta: undvikandet av otuktssynder. På samma tema har Martin Luther ofta spunnit. Han skriver: 'Ty där naturen har sitt lopp, sådan Gud har danat den, är det icke möjligt att utanför äktenskapet förbliva kysk, ty kött och blod förbliva kött och blod, och den naturliga böjelsen och retelsen går, utan att man kan undanröja eller hindra den, sin gång, såsom var man ser och känner. För att det därför skulle vara lättare att i någon mån (sic!) undvika okyskhet, har också Gud befallt det äkta ståndet, på det var och en må hava sin beskärda del och låta nöja sig därmed, ehuruväl härvid även Guds nåd är nödvändig, för att också hjärtat må bevaras kyskt.' 2 2 SKB, s. 421. Frågar man sedan, vilket djupare syfte som äktenskapet kan få för den, som lever i Kristi tro, blir svaret: att på äktenskapets begränsade område söka leva ut något av Kristi kärlek gentemot den andra parten i äktenskapet. Denna Kristi kärlek är nu raka motsatsen till vad som i vår tid gemenligen går under namnet kärlek: man tycker om och 'älskar' det som är vackert, tilldragande, sexuellt upphetsande, i alla betydelser älskvärt. Den sortens numrerade kärlek är ju bara en förlängd egenkärlek: det är sig själv, sina egna önskningar man älskar i den andra. Jesus Kristus älskade icke människor i den meningen, att han sökte sitt. Han sökte till hundra procent deras. Intill korsets död. Kärlek i samma riktning vill nu en kristen söka praktisera innanför sitt äktenskap, därtill ledd just av sin personliga erfarenhet av Kristi kärlek. Däremot kan man i princip vara en aning frågande inför sådana formuleringar av syftet med ett bibliskt äktenskap som att 'förverkliga sig själv' o.s.v. . Självet, jaget, mitt innersta är, fortfarande enligt bibeln, aldrig av den arten, att det bör förverkligas och ges självständig ställning. Eftersom varje fiber i mitt 'själv', i mitt 'jag' är märkt av syndafallet, blir varje allvarligt självförverkligande motsatsen till kärlek. Det är i stället i den mån, som Kristi kärlek får prägla jaget, som kärleken mellan man och kvinna kan förverkligas. Jag erkänner därför, att jag har svårt att följa tankegången hos Göta och Ludvig Jönsson i detta stycke: 'Kärleken får aldrig utestänga självständigheten. Men alltför ofta låste vi in varandras möjligheter i stället för att förlösa varandras särarter. Det är frestande nog att gömma undan det som riktigt är jag själv under den andres dominans.' 1 1 Jönsson a. a., sid. 29. 'Det som riktigt är jag själv' - o hemska verklighet! - skall, enligt bibelns lära om kärlek, varken blomma ut i någon sorts självständighet eller gömmas under någon annans dominans. Ty enligt bibeln rör det sig aldrig bara om två människoviljor, som ömsom skall självständigförklaras, ömsom kuvas under varandra. Det rör sig om Guds goda vilja och människors förvända. Syftet med äktenskapet kan alltså enligt bibeln aldrig vara att 'förverkliga sig själv' eller vara medel till att någon annan kan 'förverkliga sig själv'. Syftet med äktenskapet enligt bibeln och luthersk katekestradition blir, för att sammanfatta: 1. förökelsen av människosläktet 2. motverkandet av otukt 3. utlevandet av genuint kristen kärlek 'såsom Kristus har älskat' Det kristna äktenskapet Vad är ett äktenskap? När man i den kristna etikens sammanhang talar om äktenskapet, avser man den samlevnadsform mellan man och kvinna, som ingåtts frivilligt och offentligt, och som i princip är avsedd att vara livsvaraktig. Däremot är det inte alls frågor om 'privilegier' som omgärdar denna samlevnadsform från samhällets sida eller könsroller eller liknande saker som är i blickfältet. Allt detta är sekundära frågor. Varför ges nu äktenskapet denna framträdande roll i en kristen sexualetik? Ja, först och främst är ju detta - sett i ett globalt och historiskt perspektiv - ingalunda något särskilt karakteristiskt för kristendomen. Äktenskapets former och villkor har skiftat i betydande grad i olika kulturer, men det har så långt vi ser bakåt i historisk tid varit den traditionella formen för sexuell samlevnad. Varför det i kristen etik har behållit en sådan huvudroll - skälen till det ligger redan redovisade i vad som tidigare sagts:' Vad nu Gud har sammanfogat ...' I framställningar av äktenskapsetik på lutherskt område brukar det ofta påminnas om att Luther ansåg äktenskapet vara 'ett världsligt ting'. Det betyder att det är en allmänmänsklig samlevnadsform, som inte i och för sig har något kristet i sig. Det betyder också att det inte är kyrkan som på något sätt skapar äktenskapet, det gör i stället de båda makarna själva. Nu kan man emellertid inte som vi skall se ge en någorlunda fullständig framställning av vad äktenskapet är för något från kristen synpunkt utan att komma till värderingsfrågor som ingalunda - t.ex. i vårt land idag - kan anses vara 'allmänmänskliga'. Här visar sig tvärtom 'andligt' och 'världsligt' vara nära sammanfogat. Naturligtvis har tanken på makarnas gemensamma ansvar för barnen varit en betydande faktor, när kyrkan slagit vakt om äktenskapet. Men äktenskapets värde kan inte begränsas till detta, det vore att ge en pragmatisk motivering som vore alldeles för ytlig. Även om vi tänker oss någon sorts social utopi, där samhället övertagit hela ansvaret för avkomman - och den utopin förespeglade t.ex. någon debattör i trolöshetsdebatten för en del år sen - så skulle detta inte upphäva äktenskapets ställning i kristen etik. Vi har här en sorts parallell till vad vi tidigare sade om preventivmedlens betydelse för en eventuell omvärdering av sexuellt samliv. Det är överhuvud aldrig självklart i etiken vilka nya värderingar som kan följa från ett förändrat faktaläge, och i bägge dessa frågor finns det anledning att undvika en förenklad tolkning av den kristna ståndpunkten. Vad konstituerar äktenskapet? Vad är det nu som konstituerar äktenskapet? Det är en fråga som uppkommer t.ex. när man diskuterar de föräktenskapliga förbindelserna. Här förekommer ibland från kristet håll en sorts förment bibeltrohet, som saknar grund helt enkelt därför att detta är en fråga som inte berörs i Nya testamentet. En fullständig utredning av den här frågan skulle leda till en omständlig historisk expose, som skulle visa hur förskjutningar här har förekommit. Den s.k. trolovningens roll har t.ex. växlat. Men det finns ingen anledning att fördjupa sig i de frågorna. Vad man allmänt kan konstatera är att det är två faktorer som alltid haft en central funktion: makarnas frivilliga samtycke och offentligheten vid avgivandet av det här samtycket. De olika kristna konfessionerna skiljer sig här åt en del, eftersom ju Katolska kyrkan betraktar äktenskapet som ett sakrament. Även där är det dock de båda makarna som har huvudrollen, inte prästen. Det är helt klart att vi här har en fråga, där man kan tänka sig skiftande praxis i olika samhällssystem, och där dessa skiftningar inte i och för sig behöver tillmätas någon etisk relevans. Från kristen synpunkt är t.ex. en borgerlig vigsel fullt lika giltig som en kyrklig. Men det är svårt att se hur man skulle kunna komma ifrån de två nämnda principernas betydelse för ett ordinärt äktenskap: konsensusförklaring och offentligheten. Samtidigt är det ju klart att ett samlag har etisk relevans för denna enhet mellan man och kvinna, men det kan inte ensamt anses konstituera ett äktenskap. Här bör alltså rent terminologiskt gränsen dras mellan föräktenskapliga och äktenskapliga förbindelser. Utifrån vad som tidigare sagts är det rätt klart hur kristen etik då måste ställa sig till föräktenskapligt samliv. Det är omöjligt att se hur man - utan att riva upp grundvalarna för denna etik - skulle kunna säga ett okvalificerat ja till sådana förbindelser. Enkelt uttryckt - och för tillfället med bortseende från alla komplikationer - måste uppmaningen från kristet håll till två människor, som vet att de vill hålla ihop, bli: gift er! Den uppmaningen - gift er! - har många sidor som det finns anledning att kort beröra. Först och främst är det för den kristna etiken nödvändigt att sociala hinder av olika slag mot giftermål bryts ner, effektivt och obönhörligt. Vi har här en parallell till abortfrågans ställning i kristen etik. Också där måste denna etik leda till klara sociala konsekvenser: bostäder, hjälp till mödrar, kort sagt social välfärd också för det väntade barnet. I frågan om äktenskapet på samma sätt: bostäder, undanröjande av ekonomiska och andra hinder. Till det som måste bort - och där har vi väl numera hunnit rätt långt - hör naturligtvis alla 'måste' kring ett äktenskaps ingående. Trohetskravets innebörd En vanlig och allvarlig invändning mot denna uppmaning till unga människor att gifta sig är, att den bortser från det orimliga i att människor skall lova varann trohet för hela livet, när de kanske inte alls är beredda till det. Detta är en fråga som det finns all anledning att begrunda, och som för oss mot centrum av den kristna etiken. Utan tvekan finns det rader av fall där man inte är beredd till denna trohetsförklaring. Man har helt enkelt inte tänkt sig någon större varaktighet i förbindelsen. Eller man tror innerst inne inte att förbindelsen skall hålla. Eller man gifter sig bara för ett barns skull - något som är mindre vanligt nu än förr, men som inte minst från kristen synpunkt måste anses orimligt. Ett tidigare felsteg avhjälps inte av ett nytt. Slutligen finns det säkert många människor, som aldrig blir beredda till att avge en sådan här trohetsförklaring för hela livet, och som om de gör det egentligen bara hycklar. Det är väsentligt att dessa ting diskuteras öppet. Här visar det sig nämligen kort sagt, att kristen etik inte alls lämpar sig för att utan vidare göras till en allmän samhällelig etik. Så enkelt är det inte med Jesu enkla lära! Det här har uppenbara konsekvenser t.ex. för skolans etiska fostran, vilket vi skall diskutera senare. Men vad som här är viktigt att fastslå är, att ett äktenskapligt trohetslöfte självklart inte kan isoleras från en människas hela livssyn. Hur man uppfattar ett sådant löfte och vad man menar med det beror förstås på personligheten, värderingarna, attityden till motgångar, motpartens inställning, beredskapen till offer osv. Man kan aldrig offra utan att ha motiv för detta som man upplever som fullvärdiga. Sådana motiv ges i en kristen livssyn, men den som säger nej till denna har naturligtvis ingen glädje av dessa motiv. Det är dessa saker som öppet måste redovisas. Däremot är det ett orimligt krav på den kristna etiken, att denna skulle uppge trohetsaspekten därför att den inte är allmänt gångbar. Konkreta konsekvenser av detta blir alltså inte att man skall frisera den kristna ståndpunkten så att den blir allmänt acceptabel, utan att det är ett kristet intresse att alla de som inte accepterar de kristna villkoren istället skall ingå sitt äktenskap på egna premisser. Det betyder rimligen ofta borgerlig vigsel istället för kyrklig. En realistisk sexuell rådgivning Kyrkan har all anledning att tala öppet och realistiskt både om sex och om äktenskap, och i det avseendet är mycket vunnet när man i vår tid avskaffat allt smussel. Till realismen hör naturligtvis att tala om äktenskapets alla svårigheter, att skoningslöst förfölja den romantik som sprider ut att allt var lycka och frid, när de bara fick varann. Till öppenheten hör rådgivningen i alla samlevnadsfrågor, sociala, psykologiska och rent sexuella. Kyrkan måste erkänna värdet av också den rent sexuella rådgivningen, eftersom den uppenbart har en stor betydelse för äktenskapens hållbarhet och lycka. Dock är det samtidigt begripligt om kristna blir misstänksamma mot en del sådan rådgivning, eftersom man i sådana och liknande sammanhang - som tidigare antytts - ofta oklart sammanblandar fakta och värderingar. Till realismen hör att i själavården ta hänsyn till t.ex. frånskildas och änkors / änklingars rent sexuella nöd. Denna bör ofta vara stor, eftersom människor utbildar vanor och därmed behov. Men fråga är om inte en viss viktorianism här finns kvar på sina håll bland kristna människor - på så sätt att man inte låtsas om att detta kan vara stora problem för dem som är eller blivit ensamma. Hur problemen konkret skall lösas är det orimligt att här försöka utreda, eftersom villkoren är så skiftande. Det är en uppgift för den enskilda själavårdaren att ta sig an. En livsåskådningsmässig motsättning Den kristna äktenskapsetiken framstår säkert för många människor idag som djupt konservativ och olustig. Det torde vara ett tecken på en reell livsåskådningsmässig motsättning i vår tid, en motsättning som det i och för sig inte finns någon anledning att dölja. Här står olika människouppfattningar och livsideal mot varann. Från kristen synpunkt är ett äktenskap en av de mest genomgripande satsningar en människa kan göra, och den kristna etiken är såtillvida optimistisk i sin människosyn, att den tror att människor har mycket stora möjligheter att växa samman och anpassa sig till varann om de uppriktigt önskar göra det. Det är ett ideal som innebär att motsättningar och olikheter som uppstår inom ett äktenskap skall bli något som driver till fördjupad mognad, inbördes respekt och inbördes berikande. Detta är ett utmålande av ett ideal, inte något som skall vara ett hån mot dem, för vilka svårigheterna blir oöverstigliga. Två viktiga ting är att säga om svårigheter i äktenskap: dels måste i kristen etik förlåtelsen alltid hållas vid liv som en vital tillgång, dels måste vi självklart räkna med att situationen i ett äktenskap kan bli outhärdlig - av en mängd olika skäl, som inte här kan uppräknas. Då måste skilsmässan finnas, men också då finns förlåtelsen. Betonandet av troheten och av förlåtelsen i den kristna äktenskapssynen ger åt denna en sådan karaktär, att man har allt skäl att hävda att den människa som accepterar premisserna för den kristna etiken i denna också kan finna den djupaste humanitet - i betydelsen realism, omtanke, hjälp. Jämställdhet mellan könen innebär att fäder och mödrar har samma privilegium och skyldighet att ta hand om sina barn. För männen innebär detta en fördel i så måtto att de får möjlighet till djupare och rikare kontakt med barnen, för kvinnorna att de inte ensamma behöver ta ansvaret för barnens uppfostran och att de endast behöver göra kortare avbrott i sitt yrkesarbete. För barnen är det en mycket stor fördel om de får kontakt med bägge sina föräldrar. Flickan får därigenom en mer positiv inställning till och större förståelse för det motsatta könet och pojken får en bra manlig identifiering. Om man förutsätter att fäder skall ta hand om barnen i samma utsträckning som mödrar, kommer det också att bli lättare för pojkar att välja vårdyrken såsom barnsköterskor och förskollärare. Detta kommer i sin tur att underlätta den manliga identifieringen hos pojkar, vars fäder inte bor i hemmet, genom att de då i stället kan få manlig personal som vårdare på daghem och lekskola att identifiera sig med. Det är typiskt för de könsrollsföreställningar som nu råder i vårt samhälle, att debatten om hur föräldrarnas förvärvsarbete påverkar barnen har kommit att gälla moderns förvärvsarbete, medan ingen har anklagat fäderna för att försumma sina barn då de förvärvsarbetar. Man förebrår inte ens de fäder som har 'extraknäck' och nästan aldrig träffar sina barn. I många familjer är det självklart att om familjen behöver extra inkomster så skall fadern arbeta på övertid hellre än att modern skall förvärvsarbeta. Eftersom man har utgått från den traditionella familjeformen finns det en del forskning om effekterna av att skilja barn från deras mor, men så gott som ingen om effekterna av att skilja dem från deras far. I den aktuella debatten om förvärvsarbetande mödrar tar man alltför ofta till helt osakliga argument för att förfäkta den egna åsikten. Man generaliserar friskt utifrån enstaka fall och tar till moraliserande brösttoner. De som talar 'för' hemmamamman beskriver daghems- och nyckelbarnen som de presumtiva kunderna i våra fängelser. De som försvarar de förvärvsarbetande mödrarna ser i stället dessa kvinnors barn som mer ansvarsfulla, lyckligare och självständigare än hemmamammans, som blir överbeskyddade och osäkra. Också bland barnpsykiater, barnläkare och barnpsykologer har skadeverkningarna av att skilja småbarn från deras mor för längre eller kortare tid varit föremål för livlig forskning och debatt, utan att man hittills kommit fram till klara resultat. År 1951 gjorde den engelske läkaren J. Bowlby för WHO:s räkning en sammanställning av dittills gjorda undersökningar över hur späda och små barn, som för någon tid helt skilts från sin mor, utvecklas. Resultatet var skrämmande. Det visade sig att dessa barn kom att sakna förmåga till verklig känsloanknytning, de blev oförmögna till inlevelse i andra människor, till att verkligen tycka om någon. Rätt snart fick Bowlby emellertid delvis revidera sina åsikter. Man fann att det inte var skilsmässan i och för sig som skadade barnen, utan att det berodde på att barnen inte fick någon modersersättare. När Bowlby skriver 'mamma', så menar han med detta inte bara den som sköter om barnets rent fysiska behov utan också den som tillfredsställer barnets behov av värme och psykisk stimulans - funktioner som vi slentrianmässigt kommit att tillföra kvinnan i hennes roll som mor. Att barn under sina första år behöver en intim, vänligt stämd kontakt med vuxenvärlden tycks stå utom allt tvivel. Men det är ingenting som säger - och knappast någon seriös modern forskare som sagt - att 1. det måste vara modern, som står för kontakten, 2. det måste vara bara en person, som vårdar barnet, 3. att den eller de som vårdar barnet behöver fungera oavbrutet under dygnets 24 timmar. Det är här som diskussionen kört fast. Att små barn inte skulle kunna ta emot och ge värme till flera personer, om dessa bara uppfyller kravet att vara igenkända och älskade av barnen, finns det inga vetenskapliga belägg för. Det har väl i århundraden varit så - och är väl fortfarande i många kulturer - att fäder, far- och mormödrar, andra släktingar och tjänstefolk fyllt en del av den roll man ibland i vår kultur kommit att helt tilldela mödrarna. Att stödja sig på barnets behov att ha samma dagliga vårdare under de tidigaste barnaåren och därav dra slutsatsen att mamma a priori måste vara hemma hos barnet hela dagarna, är med utgångspunkt av vad som ovan sagts helt absurt. Undersökningar, som gjorts om verkningarna på barnen av föräldrarnas förvärvsarbete, visar att det inte är bortovaron i och för sig som påverkar barnen. Man måste ta hänsyn dels till föräldrarnas motivering för sitt ställningstagande, dels till deras möjligheter att ordna för barnen under den tid som de eventuellt skulle vara skilda från dem. Man måste också ta hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå, föräldrarnas inställning till kvinnors förvärvsarbete och inte minst till deras förmåga att tillfredsställa barnets behov under den tid de under alla förhållanden är tillsammans. Hittills har man i diskussionen kring kollektiv uppfostran mest talat om vilka risker en sådan uppfostran kan medföra. Vilka risker man tar genom att inte låta barnen i tid komma ut bland andra barn, därom talas det mycket litet och forskas ännu mindre. I vilken ålder lär man sig lättast att arbeta i grupp, att vänta på sin tur, att samsas om leksaker osv? Här i landet låter vi oftast våra barn vänta till 6 eller rent av till 7 års ålder innan de får dessa erfarenheter. Från Israel vet vi att barnen klarar det bra redan i 3-årsåldern. Också i småskoleåldern behöver barnen en vuxenkontakt efter skolan, ett behov som nog kan täckas lika bra av ett fritidshem som av någon vuxen i hemmet. Ser man nu till föräldrarnas behov så behöver det inte råda något motsatsförhållande där, vilken väg de än väljer, om samhället skapar former för att ta hand om barnen som är friare och smidigare än de vi nu har. Det är möjligt att det kommer att visa sig vara bäst att slå ihop daghem och lekskolor och låta samma institution ha hand om flera barngrupper, som stannar olika länge alltefter skiftande behov. En del daghem måste kunna ha öppet på kvällarna för skift- eller kvällsarbetande föräldrar. Kåren av barnvårdarinnor, som kan ta hand om sjuka barn i hemmet och som eventuellt kan vara barnvakt på kvällarna och enstaka nätter, måste utökas. Arbetsmarknaden måste också visa mer förståelse för att sjukdom och annat med barnen förknippat kan medföra nödvändig bortovaro från arbetet för såväl män som kvinnor. Mer ekonomisk hjälp åt den som vill sköta barnen själv måste också ges. Sett ur barnens synpunkt vore det önskvärt med fler deltidstjänster för småbarnsföräldrar. Så som samhället nu är inrättat är det svårare att få kvalificerat arbete om man vill ha deltidstjänst. Nackdelarna för barnen med föräldrarnas heltidsarbete kunde emellertid minskas om det byggdes flera servicehus eller man på annat sätt hjälpte föräldrarna att ha råd att rationalisera hemarbetet så att de verkligen finge tid att ägna sig åt barnen efter arbetsdagens slut. Båda föräldrarna skulle också ha möjlighet till arbetstidsförkortning om de så vill medan barnen är små. Även den förälder som väljer att stanna hemma under barnens första år har ett legitimt behov av att då och då få avkoppling från barnen och borde inte behöva släpa med sig barnen till tandläkare, hårfrisörska etc. Det vore säkert mentalhygieniskt värdefullt om varje förälder som ägnar sig åt barnavård på heltid kunde få hjälp med barnpassning åtminstone några timmar i veckan. Men så länge det råder brist på daghemsplatser måste de förvärvsarbetande föräldrarnas barn komma i första hand. Både för barnen och för deras föräldrar är det viktigt att föräldrarna får möjlighet att välja den livsform som de trivs bäst med.